På spaning efter själen?

Spiken spanar!

Efter sju sorger och åtta bedrövelser så har jag konstaterat att den nya kabeln från Glocalnet var problemets lösning. Den fungerade inte nämligen.

Enligt Glocalnet var det ett datorproblem eftersom de kunde skicka ett IP nummer.

KABEL!

Tillbaka efter en lång helg på landet med frisk luft som är en bristvara på Hornsgatan så verkar den där våren äntligen vara på gång. Det tycker koltrastarna som vrålade redan vid fem i morse i alla fall. Ibland har dom fel men grundtipset är ändå att vi snart får se den gröna färgen.

Vi tog några maltsmörgåsar igår kompisen och jag. Kinesen på andra sidan disken fick utveckla sin berättelse om den ofrivilliga Robinsonturen i Bolivia. Det är möjligt att det hände 2002 men när jag frågade hans kollega om det faktum att vissa delar av historien är borta så sa hon att det är bäst så. Men enligt kompisen så jagade de antagligen marsvinen med händerna när de blev ordentligt sugna och lite ivriga. Kinesen själv säger pilbågar och ormgift, men det låter inte helt trovärdigt eller också har minnena suddats ut efter den traumatiska upplevelsen. Sådant kan hända.

Helgens händelser utanför Kungsberga har annars kretsat kring Vanja Lundby-Wedin och AMF och den ekonomiska krisen i världen.

Vanja har suttit i den där styrelsen i femton år. Jag vet inte om hon får betalt för att sitta där eller det ingår i hennes jobb som LO-ordförande. Vad som framkommit är att hon fattat beslut om ett avtal tillsammans med resten av styrelsen som hon inte visste innehöll vad det innehöll.

Det är en version. En annan levererades av Göran Tunhammar som representerar näringslivet i AMF. Han anser att man ställt frågor flera gånger. Hans problem är att han också sitter i den så kallade Ersättningskommittén som just petar ihop avtal åt direktionen.

Festföremålet själv, Elmehagen verkar allmänt sur över att styrelsen fegar ur och inte står för vad den lagt framför honom att skriva under.

När Vanja går ut och nämner en siffra, d v s tjugo miljoner som hon tycker Elmehagen ska slanta tillbaka så börjar jag fundera ordentligt.

Erland Olausson som också satt i den där Ersättningskommittén vid AMF har avvikit från LO vid sextio med ett fett pensionsavtal på tio eller tolv miljoner. Han har en liten med dock förklaring som jag tror fångar in lite av vad debatten borde handla om. Han har jobbat för LO i trettiotvå år. Haft en betydligt högre lön är de medlemmar han företräder. Det säger han själv.

Han har också haft ett förmånligt pensionsavtal. Det handlar om en morot som han får därför att han stått ut hos LO så länge och inte gått till det privata näringslivet. Som näringslivets representant då kan man förstå.

Jag minns en facklig företrädare på 70-talet som skulle förhandla. Hon blev blixtkär i sin motpart och resten är historia. Jag kommer också ihåg Kenneth som jobbade på en tidning på 80-talet. Det var en hel del missnöjda och efter lite diskussioner så beslutade man om att Kenneth skulle utses till förhandlare för skrivargänget.

Så Kenneth fick sina direktiv, gick in och kom ut efter en timme. Då hade han fått nytt jobb, ny lön och en tjänstebil.

Varför berättar jag de här två sorgliga sorglustiga historierna?

Jo, det handlar om själ.

Människans själ. Vår själ. Din och min själ.

Det har debatterats flitigt vad själen är och framför allt var den sitter om den finns.

Jag tror inte att den sitter i hjärtat. För det här med hjärta är ju bara en symbol för att blodtrycket ökar när vi blir kära eller drabbas av starka känslor. Nej, jag tror att själen sitter i olika delar av hjärnan. Det kan låta tråkigt och inte så romantiskt som om den suttit i bröstet intill eller i hjärtat men man måste vara lite tråkig ibland.

Själen är det som hanterar, lojalitet, empati, kärlek, ens handlingar, solidaritet, oegennyttan, egoismen, girigheten och en rad andra egenskaper.

Själen är det samlade kvittot på vad man gjort och hur man är som människa i förhållande till andra människor.

Det Olausson beskriver är att han trots allt stannat hos LO därför att han haft en bra pension att se fram emot. Moroten. Så Olausson själ innehåller en värdering som innebär att hans kärlek och lojalitet mot LO och arbetarerörelsen betingas av att han har en högra lön och en bättre pension.

I detta ligger också en egenskattning som innebär att Olausson faktiskt anser att han är värd ett bättre liv än sina medlemmar. Varför? Ja, där har vi ännu inte fått något bra svar eftersom inge har ställt frågan. Men jag antar att Olausson successivt bibringat sig själv denna uppfattning i en miljö där dessa tankar och värderingar funnits.

Olausson skulle med sin högre lön från arbetet kunnat få en bra pension och även kunnat teckna en egen pensionsförsäkring. Men det räckte inte. Han skulle också av sin arbetsgivare LO, kompenseras för att han arbetat för jämlikhet, solidaritet och broderskap och inte för egen vinning, girighet och förmåner.

I praktiken är dock det precis vad Olausson gjort. Han har skaffat sig en kompensation för att han har varit anställd av LO.

När Vanja Lundby-Wedin säger att Elmehagen ska betala tillbaka 20 miljoner kronor. Så är det ungefär en tredjedel av det pensionsavtal han fått av AMF:s styrelse.

Han har under sina år vid AMF kvitterat ut mångmiljonlön varje år och skulle enkelt kunnat lägga undan en ordentlig hacka för att ha att leva av efter sin pension. Han har kostat AMF och pensionärerna cirka 40 miljoner i ren lön och på toppen av detta ett pensionsavtal som är på 60 miljoner. Nu vill Vanja Lundby-Wedin ha tillbaka 20 miljoner av detta som gett Elmehagen en pension på ungefär 750 000 i månaden.

En tredjedel är alltså vad man bråkar om. För styrelsen är det alltså inga problem att Elmehagen kvitterar ut 500 000 i månaden av som betalas av AMF:s pensionspengar. Då har han redan fått 40 miljoner utbetalt tidigare i forma av lön.

Det är här jag inte riktigt hänger med. Jag kan förstå att Elmehagen har en bra årslön som gör att han kan får en dräglig pension. Men vad exakt är det som gör att Elmehagen ska ha 60 miljoner av AMF.

Vanja Lundby-Wedin så i intervju att hon nu läst avtalet och inte förstått den komplicerade texten utan tillkallat en juridisk expert som förklarat innebörden.

Det här är väsentligt.

Uppenbarligen har varken Lundby-Wedin, Tunhammar, Bäckström eller de andra i styrelsen förstått avtalet eller också är detta bara en diversionsrörelse för att blanda bort korten.

Det slår nämligen mig att avtalet som är hemligt med största sannolikhet är av gängse karaktär, alltså ett av många liknande avtal. Det finns ingen som sagt att just Elmehagens avtal var speciellt ovanligt. Låt vara att Lundby-Wedin tyckte att hon inte förstod det – efteråt.

Lundby-Wedin sitter i ett tjugofem tal styrelser. I Sverige och i resten av världen har vi styrelser i bolag för att tillvarata ägarnas intressen gentemot VD och nyckelpersoner i företagets ledning.

Det är styrelsen som anställer vd och som ska se till att vd efterlever aktiebolagslagens ord och mening.

Om inte Vanja Lundby-Wedin kan läsa ett pensionsavtal och förstå detta innan det föreläggs vd för underskrift och inte ens hennes egen avtalssekreterare som varit med och utforma det förstått innebörden så undra man hur många andra avtal och dokument som LO:s ordförande låtit passera.

Om vi koncentrerar oss på just det tjugofemtal styrelser som Lundby-Wedin sitter i så antar jag på goda grunder att det är ganska vanligt att fatta beslut om löneavtal och pensionsavtal för olika vd i dessa bolag. Vad skiljde dessa avtal från det nu debatterade. Finns det andra liknande avtal och vad exakt var det som hon inte förstod.

Juristen förstod det. Jag skulle föreslå att oavsett vad som händer med Lundby-Wedin så borde den här typen av partssammansatta styrelser ha tillgång till juridisk expertis som förklarar den här typen av avtal för styrelsernas medlemmar så att man sedan tryggt kan säga, jag har läst och förstått!

De flesta styrelser får idag ersättningar för att de sitter i en styrelse. Det är inte sällan ganska betydande belopp. Styrelser är ju ett slags konsulter. De ska bidra med kunskap för att bolaget eller organisationen ska kunna utvecklas på bästa sätt. Upplever styrelsen att de saknar kunskap inom ett område så måste det finns inbyggda klockor som ringer.

Men det allvarligaste i hela denna diskussion är ju det faktum att alla dessa tjänstemän som nu fått dessa rundliga ersättningar och pensionsavtal faktiskt gjort ett alldeles undermåligt arbete.

Det är därför som pensionernas spärrar nu slår till och vanliga löntagare få mindre pension.

Hade Elmehagen satt allt på guld i stället så hade han möjligen varit värd sin lön men inte pensionsavtalet.

Nu tog han risker precis som de flesta andra. Hittills har 250 miljarder spelats bort av pensionspengarna.

Här finns ingen som helst koppling till Elmehagens olika avtal.

I helgen såg jag på Bingo Lotto. En kvinna som fått chansen efter att ha fått tävla mot fyra andra att ensam få välja kort. Högre eller Lägre. Hon lyckades med stor tur få ihop 500 000. Totalt kan man få 3 miljoner om jag minns rätt eller om det var sex. Då måste man ha en enorm tur i många steg.

Dessutom är den statistiska chansen att man hamnar där igen näst intill obefintlig. Elmehagen behöver inte bekymra sig om det. Han kan varje månad även om han betalar tillbaka det Lundby-Wedin kräver kvittera ut 500 000 kronor i månaden.

För vad?

Är det inte dags att börja prata lite om den där själen snarare än marknaden?