Capacity Building!

Jag visste inte att Israel var en av världens 20 största ekonomier.

Men lik förbannat ser jag deras stockkonservative nye utrikesminister Avigdor Lieberman på New York Times första sida idag. Det är inte bara i Eurovisionsschlagern Israel dyker upp.

Stora tillställningar som G-20 där världens stora ekonomier tenderar alltmer att förvandlas till lobbytillställningar där allt från katolska kyrkans ställning till färgen på smör diskuteras. Nu i en tid som denna borde dessa herrar och damer verkligen diskutera ekonomi och inte Israels senaste rövhalning i fråga om Palestina.

Avigdor Lieberman förklarar frankt att Annapolis överenskommelsen inte direkt är en överenskommelse som han har något som helst till övers för.

I Annapolis i februari 2002 kom Israels Ehud Olmert och Palestinas Mahmoud Abbas en bra bit på väg. Då talade man om tillbakadragande till 1967 års gränser. Återlämning av östra Jerusalem och en två statslösningar mot normaliserade förbindelser med arabstaterna.

Det kanske kan vara dags att påminna om att det var den allmänt föraktade president George W Bush som drev saken så långt som en del av hans administrations Road Map to Peace.

Idag har Israel hunnit med att genomföra två regelrätt krig. Ett mot Libanon och ett mot Gaza.
Passligt nog har Israel skaffat sig en högerkoalition som får Djingis Khan att verka som en mjukis.

Nu ska det anträdas den vanliga israeliska kräftgången.

Grattis, Barack Obama! Det hela liknar en väl regisserad föreställning där Israel skrivit manus och resten får spela sina roller.

Obama kan tjata hur mycket han vill om en tvåstats lösning. En sådan kommer inte att se dagens ljus med den nuvarande israeliska regeringen och även om den skulle falla och det kommer en ny som är mera vänligt inställd till en uppgörelse så lär den fall lagom till det är dags för Obama att byta jobb och då…

Om inte Barack Obama visar beslutsamhet och förklarar för Israel var gränserna ska gå så kommer de att köra runt USA:s nytillträdde president som en turist på sightseeing till dess han inte vet var han har varit och var han skulle från början.

I Mellan östern förstår man politiker som pekar med hela armen och inte jamspellar som vill prata om saker och ting. Om snacka vore en OS gren skulle Mellan österns länder ta all tre valörerna i ett nafs.

Igår lyckades Carina reparera en mindre lyckad Åbyrad i lopp nio från Queen Alia Airport i Amman. Det var snyggt gjort från en utsatt position.

Från jordnötter ryska baren på Century Park till ett hockeytacklingar i växlingen på flygplatsen där köer anses tillhöra de lägre klassernas umgängesform. Man kastar sig fram och till sist befriade sig Carina från vår svenska blygsamhet och gjorde som resten med inslag från en lång och framgångsrik fotbollskarriär.

Jag tror att Barack Obama skulle förstå vad som krävs av honom ifall han inte hade det där Air Force One. Då skulle han och Michelle få växla pengar i den där köerna där det bara är de den hårda armbågen som gäller alla dagar i veckan. Det är som med fransmannen. En litet gräl varannan timme stärker den ömsesidiga respekten och ökar insikten från franskt håll om att man vet vart de egentligen är på väg. Etnocentrism? Självbevarelsedrift i en sorglig värld.

Så sälj Air Force One. Den drar ändå bara en massa soppa.

Oblyga typer träffar man alltid på i den här delen av världen. Nu var den en sudanesisk kvinna som kom fram och pladdrade när Carina till sist lyckats ta sig till ett bord i väntan på Air Force 2 i form av representanter för Royal Jordanians äldre flygflotta. Dessa maskiner går till Irak.

Annars älskar jag Royal Jordanian. Man får ta med sig hörlurarna (gör inte det) och de har massor med filmer och musik och ångvärmda handdukar!

Det är inte så att slöjhönset tog sig tid att hälsa, undersöka om arabiska eller möjligen en sudanesisk dialekt skulle kunna gälla som kommunikationsbas. Nej, kom fram och pladdra, lätta ditt hjärta.

Vad saken gällde?

Om man hör uttrycket Haram och har beställt in ett glas rött vin som de säljer eftersom Queen Alia är en internationell flygplats och det dessutom är tillåtet att dricka vin i Jordanien, så kan man med god chans att gissa rätt, föreslå att kvinnan ville berätta lite om vad hennes religiösa tro uppblandad med lokala riter från den sudanesiska landsbygden föreskriver. För jag antar att hon inte kände till min nidbild av den sudanesiske presidentens festfirande häromveckan då han fick reda på att Haag utfärdat en arresteringsorder på honom för brott mot de mänskliga rättigheterna.

Strunt samma. Carina är inte lättrörd. Det här med respekt och andra innebär inte att man utplånar sig själv. Då är man illa ute. Speciellt i Mellan östern.

På Erbil International har dom efter fem år fått upp vettig information om när olika flygplan kommer och går. Den visar att RJ820 verkligen landade i natt 03.00. Så jag antar att Carina sover ut efter en cloose encounter med den sudanesiska väckelserörelsen. Ligger inte Dharfour där förresten? Jag menar de borde ha annat att göra än att tala om vad folk utomlands ska dricka till maten.