En fin påsktradition

Är det någon som vill ha en hund?

Han kan vifta på svansen och äta ankbröst. Gåslever går också ner i nödfall.

Idag var en fin vårdag. Så vi gick ner på Loopen vid vattnet. Där satt hela gänget och Mäklaren dök upp lätt skrynklig med en hel påse femtioöringar. No questions asked!

Han hade blivit förförd under natten påstod han.

– Igen, sa vi och gäspade.

Riktiga räkmackor, med riktiga räkor. Vin för Carina och maltmacka för undertecknad. Vi fick dela med oss av räkorna till Herr Spik.

Solen gassade och vi planerade kvällen. Det skulle vi inte gjort.

I morse anade jag redan oråd efter att ha plöjt igenom två omfattande artiklar om Jonas Gardells nya bok om Jesus som påpassligt heter just ”Om Jesus”. Den första var skriven av honom själv och handlade mest om hur lång tid det tagit att skriva boken och sedan ett gäng teasers så man helt säkert skulle besöka bokhandel och fråga efter Gardells bok. Den andra var skriven av en religiös brud som också tyckte att Gardell hade skrivit en viktig bok, ungefär som Jonas själv.

Jesusbilden.

Jag ska inte gå in på den eller om att Jesus påstod att han var Gud eller om han var liten tandlös och hade krulligt hår och rökte på.

Men idag är det långfredag och jag ville verkligen läsa något om Jesus. Jo, dan började dåligt alltså. Jag hade väntat mig en massa och var till och med beredd att lyssna på Jonas Gardells Jesus. Så jag var lite på tårna redan.

Det låg något i luften, ett slags 22 000 Hertz sumton över det soliga trädäcket nere på Loopen. Räkorna var slut och vi funderade på en andra öl och mer vin när jag plötsligt ser fyrbeningen formligen molera sin baktass. Han far runt och stoppar ner den i halsen, tuggar och fräser.

Då ser jag att han har en svullnad på baktassen. Inte jättestor men tydlig. Han hade en sådan i vintras och fick piller o fler piller och sedan försvann problemet men senare för en månad sedan tuggade han bort håret vid sidan av den gamla skadan. Det blev bra av sig själv. Nu var det alltså dags. Påsken är hans tid. När han var två år passade han på att bryta benet på påskafton precis när Carina skulle handla lammstek.

Så det var bara att packa ihop sig och kvista över till hans kompis på Djurakuten. Ett tag hade han en journal som inte gick av för hackor. Det var en sporre som åkte. Han skar upp halsen i hundgården, etc etc

Så läkaren klämde på hans tass, klippte av lite hårstrån som skulle till labbet och som vi skulle får svar på om tre veckor eller möjligen två och sedan klappade hon Spiken på huvudet och sa att han var en duktig hund. En tjugodagarskur Clindabuc och en tub Inotyol skulle vi skaffa. Tack och hej och passera kassan som ville ha 2500 spänn och sedan åkte 300 till på apoteket.

Festföremålet själv verkade lite stirr på sjukan men nu mår han definitivt bättre och gör det som hundar brukar göra därför att de kan.

Så slutet gott allting gott. Spiken på påskakuten har verkligen blivit en fin tradition. I Irak hade han inte en enda sjukdag bland alla skorpioner, ormar, tistlar, glas, bildårar och elände.

I morgon blir det landet i varje fall. Sen brakade datorn i morse så nu har jag räddat den och det tog typ halva dagen men säg den olycka som kommer ensam. Det är sådana här saker som Gardell borde grotta i istället för om Jesus var halt eller tandlös.

Gardells brorsa som också heter Gardell är religionshistoriker och fick Myrdals Leninpris vilket fick vår nye ständige sekreterare att fara runt takstolarna på sin blogg. Jag pratar om historikern Peter Englund. Där ser jag fram emot en självbiografi där Englund får berätta lite mer om sin roll i trotskistgänget i Offensiv och SSU på 70-talet om mera exakt vad han gjorde inom spioneriet som han jobbade för.

Så det finns en hel del att se fram emot.

Verkligen. Det bli väl lite glest med postningar från Kungsberga. Vinner Jaded? Det är inte så säkert. Stickan låter inte helt nedslagen och Finders Keepers kan överraska. Då tror jag mer på Casander Boy som en chansspik.

Jag hör Dr Julius Hibbert´s skrockande från vardagsrummet och ryser. Det är bara Långfredag...