fredag 28 augusti 2009

Med hjärtat på rätta stället!




I morgonens kvällstidning får man reda på att en amerikansk judisk advokat stämt Aftonbladet på 55 miljoner. I New York. Var annars?

Den senaste veckans inflammerade debatt om Donald Boströms artikeln i Aftonbladet har lett till en diplomatisk kris mellan Israel och Sverige, upprörda röster i alla läger och tja, möjligen en välbehövlig diskussion om yttrandefrihet, pressfrihet, bloggars status men knappast en enda artikel i sakfrågan.

Det är den ytliga, svepande, dagsländejournalistikens förbannelse.

Där ser vi kanske den största svagheten i dagens förkrympta journalistik.

Dagens media har helt enkelt varken tid eller lust att ta reda på något mer i fallet om organhandeln.

Finns det något att tillägga?

Absolut.

Jag har funderat rätt så intensivt på den här debatten ur ett journalistiskt perspektiv. Försökt att tränga in under skalet.

För det första. Får man ställa frågor i en artikel? Det får man.

Efter att ha gått igenom frågan en smula mer än svensk media, men mindre än vad som skulle behövas ut journalistisk synpunkt har jag kommit fram till följande:

Boströms artikel reste berättigade frågor som borde väckts direkt i samband med att FBI avslöjade New Jersey gängets verksamheter för pass en månad sedan.

Annars har Donalds bok "Inshallah"(Ordfronts förlag) funnit i bokhandeln under ett antal år nu och där fanns uppgifterna och frågetecknen klart och tydligt formulerade. Så varför var det ingen i den stora och delvis väl betalda journalistkåren som följde upp frågan.

När nu den israeliska lobbyn med Israels nuvarande utrikesminister i spetsen försöker ta heder och ära av Sverige på ett sällsynt pinsamt sätt med jämförelser till andra världskrigets velande kan man undra vad de har i sikte. Det finns ett samordnat grepp från israeliskt håll. Det som har hänt är att den israeliska högerregeringen har kommit på kant med halva världen, främst tack vare dess korkade utrikesminister Avigdor Liebermann, men i lika hög grad för deras totala ovilja att lösa den israelisk/palestinska konflikten.

Sverige ska som tillfälligt ordförande land i EU har sin släng av sleven. Det här är gammal klassisk Israel politik. Efter jul riktas ljuset mot något annat land.

Antingen ställer man upp på alla tokerier eller också ska man finna sig i att bli kallad antisemit. Där borde Sverige varit tydligare. Det är nämligen Sverige som anklagas för att stödja antisemitiska NGO.

Det proisraeliska NGO Monitor vars främsta uppgift varit att kritisera och misstänkliggöra organisationer som Human Rights Watch, Amnesty och nu senast det svenska biståndet till Palestina(Bland andra utfört av Diakonia), har nyligen publicerat en lång och mycket detaljerad rapport om svenskt bistånd.

Israel har vidare hoppat på Norge eftersom de vågat fira en av deras främsta författare Knut Hamsun(som bl a skrivit Sult(Svält på svenska)).

Men tillbaka till veckans kris.

Donald Boström skulle säkert inte skrivit sin artikel om inte New Jersey härvan exploderat mitt i sommarvärmen.

Hela historien är en enda röra av organhandel, bedrägerier, falska Pradaväskor och mutor. FBI arresterar 44 högt uppsatta samhällsmedborgare i fr a New Jersey,USA. Man kan få intrycket av att det är en amerikansk historia.

Men det är lite mer komplicerat än så.

I sju års tid har misstankarna funnit om att judar i USA varit inblandade i illegal organ handel med syfte att försörja framför allt judiska israeliska medborgare med organ.

Att judar misstänks driva detta har sin naturliga förklaring. Det har inget med antisemitism att göra. Eftersom organen inopererats i stort sett enbart på israeliska judar och verksamheten varit riktad mot att försörja israeliska judar i Israel med organ så är navet i organaffären inte New Jersey utan Israel.

Exakt hur det här gått till. Hur nätverken fungerat, vilka som varit inblandade har varit känt.

I Sverige har vi fått oss till livs bilden av FBI som initiativtagare till denna rekordlånga under cover operation i USA.

Så låt mig därför introducera Nancy Scheper-Hughes för er.

Hon är nämligen den som tipsade FBI om Rosenbaum och hans gäng.

Vem är då Nancy?

Hon är antropolog, amerikanska och en av världens främsta forskare kring organhandel.

Hon kontaktades 2001 av en person i Rosenbaums närhet, en jude som drabbats av samvetskval och som ansåg att det Rosenbaum höll på med var djupt oetiskt och kriminellt.

Men hjälp av denna källa lyckades Nancy Scheper-Hughes kartlägga ett omfattande internationellt nätverk av organhandlare. Detta utgick från Israel där mottagarna fanns. Genom att samla in organ i framför allt Israel, Moldavien och Brasilien och sedan utföra operationerna på toppsjukhus i USA som Mount Sinai och Albert Einstein eller i Sydafrika som har gamla och väldokumenterade relationer med Israel så bröt man visserligen mot en massa lagar och tjänade tiotals miljoner dollar men framför allt skaffade man organ till behövande och betalande judar i Israel.

Nancy Scheper-Hughes kontaktade FBI som sedan tog väldigt god tid på sig. Hon ville inte störa utredningen och har därför legat på stora delar av det material som ingår i en kommande bok.

Nancy Scheper-Hughes har tid, platser, personer som gett organ eller tvingats ge till den israeliska organringen samt namn på kirurger, sjukhus, flygbolag, företag etc.

Den hon anger som huvudmannen för hela denna israeliska ring av organhandlare en israel vid namn Ilan Perry.

Nancy Scheper-Hughes säger i en radiointervju från den 24 juli i år att det finns ett land till i världen där det på går ett liknande organskördande och det är i Iran där staten anställt fyra organjägare som åker runt för att ragga organ.

Nu kommer jag till poängen.

Om jag slår Nancy Scheper-Hughes namn på Aftonbladet och Expressen under tidningarnas respektive sökfunktion på nätet så kommer hennes namn inte upp.

Om man gör samma operation på DN så får man tre sparsamma men intressanta napp. Dock inga aktuella klipp utan det senaste från 2008 som gäller en dokumentär visad på TV8 förra året ”Transplant Tourism”. I dokumentären intervjuas Nancy Scheper-Hughes.

En andra artikel i DN är från 2005 med rubriken ”Sydafrika jagar organhandlare”.

Artikeln handlar om en polisutredning i Sydafrika som alltså Nancy Scheper-Hughes initierat i samband med sina efterforskningar. Den som jagas är israelen Ilan Perry.

Nancy Scheper-Hughes är i artiklen intervjuad av TT-AFP(rimligen AFP) i egenskap av ordförande i organisationen Organs Watch som just motverkar och informerar om illegal organhandel.

En andra och äldre artikel från 2003 gäller iransk organhandel där också samma Nancy Scheper-Hughes intervjuas i egenskap av ordförande för amerikanska Organs Watch. Hon säger då till de svenska journalisterna Knut Kainz Rognerud och Tommy Svensson att i Israel är det ett hundratal patienter varje år som köper njurar.

I SvD finns det två artiklar.En recension av ”Transplant Tourism” och nummer två en variant på artikeln som ovan nämnts rörande israelen Ilan Perry och det faktum att sydafrikanska myndigheter efterlyser honom för att han anklagas för att ha köpt 100 njurar från fattiga brasilianer som sedan opererats in på företrädesvis israeler som flugits till Sydafrika.

Nu är det så här.

Fyra stora tidningar i Sverige har debatterat Nancy Scheper-Hughes uppgifter till FBI som lett gripandena av bl a fem rabbiner och ett gäng skurkar och mutkolvar i New Jersey. Rabbi Levi-Itzak Rosenbaums inblandning var klar för Nancy Scheper-Hughes redan för åtta år sedan. Men i en färsk radiointervju som finns att lyssna på för vem som så önskar så var hjärnan hela tiden israelen Ilan Perry.

Nancy Scheper-Hughes säger nu att Perry en tid flydde till Tyskland men att hon nu tror att han åter är tillbaka i Israel.

Den organhandel som Rosenbaum med flera nu anklagas för att ha sysslat med är illegal i USA. Exakt hur och varför berättar Nancy Scheper-Hughes på ett mycket trovärdigt sätt i intervjun.

Min fråga är enkel.

Varför har inte svensk media undersökt Ilan Perrys inblandning i organhandeln, intervjuat Nancy Scheper-Hughes eller andra.

I Sverige har vi fått intrycket att det varit ett litet gäng förvirrade rabbiner som tjänade pengar och kanske till och med gjorde detta av helt oegennyttiga skäl.

Menen israeliskbaserad organhandelsring med förgreningar över halva världen där rika israeler köpa sig välstånd och hälsa på fattigas bekostnad är en nyhet och verkligen inte antisemitism. Det kan ju till exempel ha handlat om rika araber bosatta i israel. Om den saken vet vi ingenting.

Utom Cordelia Edvardsson som tyvärr verkar ha blivit en aning disträ på äldre dar.

När hon skriver att det handlade om fattiga israeler och inte palestinier så blir man lite betänksam. Vad vet vi om sanningen? Eller menar hon att en kille som Levi-Itzak Rosenbaum är trovärdig, som enligt vittnesmål brukade sitta och vifta med revolvern mot donatorer som tvekade.

Så vad är fakta och vad är fiktion?

Just nu vet vi inte det. Vad den svenska journalistkåren skulle kunna gjort hade varit att ta Boströms artikel som utgångspunkt och snurra upp Ilan Perrys nätverk eller åtminstone undersöka om det fanns andra kopplingar till tveksamheter och organ. Då skulle förre israelske chefsobducenten Yehuda Hiss namn dykt upp som ett brev på posten.

Här finns bl a följande märkliga historia.

Den 14 april 1998 stoppades britten Alisdair Sinclair av den israeliska tullen när han skulle lämna landet efter ett sexdagars besök. Man hittade 9000 tyska mark i ett dolt fack i hans väska och han fördes till en polisstation där han enligt israeliska uppgifter hittades hängd. Vid återlämnandet av kroppen till de anhöriga i Skottland saknades såväl tungbenet som hjärtat.

Yehuda Hiss anklagades också för bristfällig hantering av avlidna soldater i IDF där organ mm saknades. Hiss avskedades 2007 av det israeliska hälsoministeriet. Han blev aldrig åtalad men utredningen visade att han använt organ från döda och sålt dessa vidare fr a som undervisnings material vid olika israeliska medicinska utbildningar.

Hiss var aktiv när Boströms fall dokumenterades. Hiss var dock av allt att döma inte selektiv utan snodde kroppsdelar och organ från alla oavsett religion eller etnisk tillhörighet.

Rosenbaum påstår att hans handel började kring 1999.

Frågan som är outredd är exakt hur Ilan Perrys hela nätverk såg ut. Om det är som Rosenbaum föreslår att fattig israeler bidrog så bör han ju också berätta vilka, var, när och hur dessa befriades från sina organ. Fanns det palestinier bland dessa eller fattiga arabiska alternativt judiska israeler.

Om man tog organ från fattiga israeler så varför inte från fattiga döda palestiner.

Om organ och kroppsdelar försvann på Yehudas institution, vilket är bevisat så var kan det mer ha försvunnit organ och kroppsdelar någonstans. Nu vet vi att det finns en pågående FBI utredning med ett stort antal arresterade som misstänks ingå denna illegala handel med organ.

Det är ingen som sagt att transplantationerna skett huvudsakligen för att ge organ till amerikanska judar eller amerikaner i allmänhet. Istället pekar alla tillgängliga data på att den läcka inom Rosenbaums verksamhet som vände sig till Nancy Scheper-Hughes i början av 2000-talet medverkar till att en stor och omfattande organhandel som syftat till att försörja välbeställda israeler med organ från fattiga brasilianer, fattiga filippiner, fattiga modavier, fattiga ryssar… så varför inte fattiga palestinier och/eller fattiga araber bosatta i det egentliga Israel.

Det tror inte Cordelia Edvardsson. Hon ifrågasätter inte Donald Boströms rätt att skriva utan publiceringen av artikeln. Om Donalds frågor hänger samman vet vi inte.

Men om Edvardssons uppkast att Rosenbaums vittnesmål att det skulle rört sig om fattiga israeler skulle bevisa att det inte rört sig om palestinier är rent nys innan rättegången är avslutad.

Vidare har Edvardsson synpunkter på att Boströmbeskriver en Coca Colaburk i sin artikel som rör mordet på den skjutne palestiniern som senare återlämnas uppsprättad och igen sydd .

Han var inte där, skriver hon. Alltså när det hände och skriver att det kunde var en 7-Up burk.

Cordelia har under en livstid rapporterat från Israel. Oftast bra, oftast sakligt. Jag har ofta med stort intresse läst det hon skrivit. Hon är en av svensk journalistiks mest intressanta nu levande reportrar.

Men när hon ger sig in i läskedrycksresonemanget så blir det pinsamt.

Ja, fast tänk om soldaterna verkligen hade en Coca Cola burk och någon berättade för Donald om den saken i efterhand.

Om ett ögonvittne beskriver att soldaterna kastade ifrån sig en Coca Cola burk och sedan sköt en palestinsk efterlyst pojke ska jag då be dem visa burken och sedan säkerställa via den israeliska militären IDF att soldaterna verkligen hållit burken i sin hand och att det är deras fingeravtryck på burken.

999 av 1000 reportrar antecknar vad vittnet säger och skriver det i sitt reportage.
Den tusende är inte Cordelia Edvardsson.

Så när ledande företrädare för den judiska enklaven i Sverige står i teve och sladdrar om Shakespeares Shylock undrar man ifall det finns några indianer kvar i kanoten.

Det kommer med stor sannolikhet att visa sig att israeliska medborgare och judiska rabbiner varit djupt inblandade i illegala aktiviteter för att skaffa organ till israeler. Om man dessutom raggat organ bland levande eller döda palestinier är inte bevisat. Men frågan kan och bör ställas och blir mycket mera förståelig mot ovanstående bakgrund.

torsdag 27 augusti 2009

Inte Rosa!




Minsta släktingen eller rättare sagt Den Yngsta fyller sju. Hon vill ha en Ipod men; ”INTE ROSA!!”

Man har sina perioder. Min rosa period inför i 17-18 årsåldern när jag färgade om mina squashkläder som var vita till en gräll rosa färg. Mycket uppskattat och förvirrande i större turneringar.

Picasso hade sin blå period, Kandinsky… och den minsta som nu vuxit och lämnat den rosa perioden bakom sig ska ha en Ipod.

Hennes äldre syster är lite skeptisk.

Det finns olika modeller. Carina har en som heter Classic. Den gillar jag bäst. Men den är nog lite för stor så jag tror att en Nano blir bra. De rymmer flera tusen låtar.

Jag har försökt klä mig i en sjuårings skinn under en dag.För att smälta in i rollen som musikläggare åt en sjuåring. Alltså lista ut vilken musik som borde finnas på maskinen när presentpapperet ryker på söndag.

Det är svårt. Töntighetsfaktorn kan bli betydande och reaktionen häftig eftersom jag per definition är uråldrig. Den Yngstas sju år äldre syster skulle slinga håret förra helgen. Jag vet inte hur snacket hade gått exakt. Men den yngre hade uppfattat förra slingningen som ett kapitalt misslyckande eftersom det såg grått ut på sina ställen. Inte så kul ifall man är fjorton.

Gråa slingor, sa Den Yngsta i baksätet och rös ljudligt medan hon skakade hela kroppen av skräck. Grått, sa hon en gång till för säkerhets skull och rös nu med ännu mer eftertryck.

Ja, ja hennes farbror(jag) är inte gråhårig längre. Det var jag i trettio års åldern. Nu är jag vithårig. Uhhhh!

Man är alltså per definition inte skickad att välja musik till någon som är 47 år yngre. Eller?

Vi får se. Som äldre måste man vara klokare. Annars är det ingen idé att vara äldre.
Så jag grep mig an verket men glatt mod.

Nu har jag petat in cirka hundra låtar.

Ska inte dra alla hundra men det börjar med Emilias bidrag till årets schlagerfestival You´re My World. En svensk bra up beat låt. Sedan blir det Golden Boys som Dag Vag en gång kallade Gyllene Tider. Sommartider.

Sedan har jag gjort en liten konstnärlig slamkrypare. Min Ponny med Agnetha Fältskog. Den borde vara från början av sextiotalet och handlar som man kan misstänka om en Ponny. Den Yngsta är en hängiven ponnyryttarinna och rider för närvarande på ponny som heter Nollan(sic!)

Jo, från låt elva ocn ett gäng låtar framåt kommer ABBA Gold med alla deras stora hits. Det är Mama Mia faktorn! Så jag tänkte förklara det här med ålder på ett snyggt sätt. Agnetha Fältskog sju år typ med Ponnyn och sedan tjugo eller vad det nu var när ABBA bildades och... när Mama Mia...

Men en grupp som sålt 400 miljoner skivor kan inte gå fel ens om man är sju och sedan blev det mina första ABBA skiva. Där ser man. 400 000 001!

Lite Big Big World och sedan O´Boy med P. Persson. Back Street Boys nya; Straight Through My Heart, French Navy med Camera Obscura, Larz Kristerz Jag Måste Ringa Carina, Sommaren är Kort med Ledin, Standing Strong med Sarah Dawn Finer, ABBA alltså, Coldplay, Mariah Carey, Kat de Luna… osv

Pink! Undrar om jag vågar ta med Pink? Hon är faktiskt bra.

Jag lovar att rapportera från detta gerontologiska experiment.

Min grundtes är att sju är en ålder där man har hört färdigt på många av barnvisorna men fortfarande har ett kluvet förhållande till dem och där man är öppen för musik som fastnar oavsett ålder.

Det är nu stålet ska härdas!

Nu är det upp till bevis. Frågan är bara under vilken färg?

Till Blogger: När jag försöker göra etiketter till denna postning och skriver Pink och komma, dyker det upp Pink Jesus hela tiden. Det går inte att komma ifrån så jag får skita i att skriva något efter Pink. Jag skrev för en tid sedan om Pink Jesus som var ett LSD-preparat min kompis Sven kan mera om. Pink är en popartist och det var henne jag menade i min etikett. Fixa!

onsdag 26 augusti 2009

Tid för annat!




Hej och hå!

Jag har varit lite slapp med bloggandet. Dels har Carina varit hemma och det är roligt, dels har vi rört oss en del vilket är kul.

Man kan hänga upp en bloggsemesterskylt fast jag är väl som de flesta svenskar, en sådan där ”jag jobbar som vanligt”.

Nu åker Carina ner till Paradiset de första dagarna i september och då blir det väl ordning på torpet. Infaller precis samtidigt med min snarkutredning. Nu påstår Carina att jag snarkar lite mindre vilket är bra. Jag har gått ner sex kilo av någon anledning. Annars har jag två rätt ansenliga polyper i snoken som de antagligen kommer att överväga åtgärder mot. Utöver det ett kortisonpreparat som jag sprayar två gånger per dag. Vi får se. Men eftersom det är min enda sjukdom, peppar, peppar, ta i trä, så…

En som verkar tycka det är roligt att jobba är Reijo Liljendahl, Stig H Johanssons försteman. Stig är i fjällen och blir myggbiten och Reijo faller in som en stadig reservmålvakt. Reijo säger i sin krönika att det måste bli bättre för hästägarna och framför allt på Solvalla som han inte riktigt uppfattar som en Nationalarena längre.

Det måste komma folk till Solvalla. Så enkelt är det. Då räcker det inte med Tobbe Trollkarl. Varför inte 20 besök och du blir delägare i en häst. Gratis! Speciella lopp och vinster för besökarna. Platteve på entrébiljetten varje onsdag. Känd kock bjuder på wraps till alla besökare – känd matvaruleverantör betalarkalaset. Med dagens publiksiffror blir det en billig åtgärd.

Hundvattenskålar, hundhörna och grisöron till alla besökande hundar. Igen!

Det finns en miljon idéer. Tipslåda på plats med Hästenssäng till vinnande förslag i TV4 som jag antar har livstidsrättigheter på sändningarna. Eller också blir det som de korporativistiska friidrottssändningarna som just avslutats. Varannan Jannes och varannan Evas.

Jo, Reijo har haft fyra dagars semester. Och totalt brukar han ta två veckor och fyra dagar per år. Jag tror att Reijo har ett jobb som är hans hobby, ungefär som jag haft förmånen att ha under perioder av mitt liv. Men faktum är att två veckors semester lagstadgades 1938 och fyra veckor 1963, så Reijo lever i den frågan någonstans kring 1944 och andra världskriget är inte slut än.

Faktum är att de flesta behöver ladda batterierna ibland. Utan att veta om det.

Andra nyheter som fladdrat förbi. Mats Olsson tycker höjdhopparen Linus T. är en lallare. Det bevisar väl bara att Mats Olsson ständigt har det ämnet aktuellt i sin nuförtiden alltmer förvirrade skalle. Varför kliver du inte av och skriver om Stones och Springsteen istället. Dom slipper ju läsa dina sorgliga påhopp i varje fall. Om jag minns rätt var Linus den som gjorde det bäst av alla. Men för fan Olsson knäck nacken på alla som inte slår världsrekord innan de fyllt 24.

Min gamle arbetskamrat på SR, Björn Häger har skrivit en grundbok journalistik med den signifikanta titeln ”Reporter”. Den är helt färsk. Om jag känner Björn rätt står det något om ansvar i den boken.

Olsson stannade upp för några år sedan. Men inte tillräckligt längre. Uppenbarligen.

Han kanske skulle läsa den boken.

Det finns också ett annat skäl till att mitt bloggande varit skralt. Jag håller på och slutredigerar en bok och det kräver lite uppmärksamhet. På svenskt vis hoppas jag ni ursäktar att raderna glesnat en smula i kräftsörplandets vändkrets.

Till sist.

Svågern har lappar i sin plånbok. Jag har alltid undrat varför den är så tjock. Men nu vet jag att den innehåller små klipp.

I helgen var vi ute och ljög lite runt dunktrumman.

Då följande klipp hämtat från en av Sveriges största dagliga tidningar. Det påminner oss om att sommaren håller på att ta slut. Regnet plaskar och det är dags för förkovring och allmän uppryckning av befolkningsunderlaget.

Så här lyder annonsen och det är inget skämt:

Fladdermusnatt

Vi möts vid mörkrets inbrott för en promenad till Stora Skuggan. Batterierna är laddade i ultraljuddetektorer och strålkastare för att belysa fladdermössens liv.

Onsdag 19 augusti. Samling 20.30 utanför Universitetets T-banestation.

Bäversafari

Följ bävrar. Dessa nattarbetare på Järlasjöns stränder.

Onsdag den 26 augusti. Samling klockan 19.30. Storängens station. (Saltsjöbanan från Slussen).

Mer om dessa arrangemang kan man läsapå www.landell.se och www.abfstockholm.se.

Sååå. Tyvärr, är det bara bäversafarin kvar gott folk. Idag alltså. Det regnar ute så ta med pannlampa, gummistövlar och regnrock ifall ni vill agera strandraggare efter mörkrets inbrott.

Tänk om man stöter på...

fredag 21 augusti 2009

Ett framstegskoncept!




26 döda i det Afghanska valet.

Var demokratins seger över talibanernas försök att hindra folket att rösta värt tjugosex människors liv.

Absolut inte om man lyssnade på mjukhjärnornas sammansvärjning i debatten igår på SVT. Där förklarade en förvirrad vänsterpartist vid namn Kalle Johansson att Sverige skulle satsa på bistånd istället och en ännu virrigare Göran Greider att det skulle starta någon sorts dialog med… ja, med vem?

En invandrad reporter som jag senast såg helt okritiskt intervjua en irakisk bög om homosexuellas situation i Irak, talade om att USA inte gjort sitt jobb i Afghanistan samtidigt som det var fel att vi är där. Det där med att göra sitt jobb lät ju häftigt. Vilket jobb skulle USA per definition ha varit skyldig att utföra?

En virrig Maj-Britt Theorin försökte tugga sönder debatten. Det var bara Jan Guillou och Pierre Schori som fattades.

Trots allt fick dessa proffssvamlare ordentliga mothugg, dels från folk som kom från landet, dels från debattörer som kanske inte direkt tog för sig som proffssvamlarna men som hade förståeliga argument.

Belinda Olsson kan de skicka tillbaka därifrån hon kom. Hon hade redan sin uppfattning klar vilket sänkte hennes insats till näst intill värdelös.

En som verkligen växt med uppgiften är Sten Tolgfors som placerades på försvarsministerstolen mer eller mindre som gisslan och lyckats både överleva och krya på sig. Han förklarade förutsättningarna för vår insats på ett redigt och klart sätt trots att hans partikamrat Anders ”Gäddan” Björk gjorde tappra försök att pladdra bort huvudfrågan som gällde den svenska insatsen.

Valet igår hade inte genomförts utan en internationell väpnad styrka. Så enkelt är det. Talibanerna vill inte ha en dialog som Greider föreslår. Talibanerna vill upprätta en teokrati, det enda de har att erbjuda resten av världen är heroin.

Kvinnor har inget värde. De ska låsas in förvägras skolgång och protesterar de så avrättas de. De övriga som inte tycker som talibanerna ska också avrättas. Så ser hjärnorna ut på de som Göran Greider m fl vill öppna en dialog med.

Det talas om pengar. Sverige har lämnat stora bidrag till Afghanistan. Dessa försök att bygga upp landet raserades när talibanerna tog över. Idag finns det möjligheter.

Under talibanregimen höll NGO käften och gick runt i cirklar i den mån de överhuvudtaget fanns kvar.

Valen har av allt att döma lyckats genomföras. Delvis med svensk hjälp. Vi driver inga offensiva operationer som amerikanerna. Men utan amerikanska operationer i söder skulle inte folk kunnat gå och välja där heller.

Vad Kalle Johansson, Greider m fl inte fattar är att vapenmakt inte är ett självändamål utan till för att skapa trygghet så att barn vågar gå till skolan oavsett kön, kvinnor vågar sig ut utan burka och samhällets grundfunktioner kan fungera. Sedan bygger man långsamt upp institutioner och system för att säkra ett långsiktigt demokratiskt bygge.

Dialog?

Ett ”pet word” för den svenska flumvänstern. Dialog med vem på vems villkor.

Ska man inte tala med talibanerna? Det kan man men bara utifrån en maktposition. Deras rätt är att vara talibaner, ställa upp i allmänna och demokratiska val med politiska frågor som följer demokratiska spelregler. Så är det i alla andra länder utom möjligen i Sverige där vi tillåter ett gäng filsnyltare dricka bra viner på skattebetalarnas bekostnad.

Men vi har råd att hålla småsnattarna med ett parti eftersom vi har ett starkt demokratiskt fundament att stå på Sverige. I Afghanistan och i Irak behöver man ibland peta klanledare, kriminella, al-Qaida, Saddams bathister och islamister i rumpan med en gevärspipa för de ska förstå att omvärlden menar allvar. Den tiden är förbi när länders regeringar och brottssyndikat under folkrättens slokande flagga kunde få bete sig hur fan som helst mot sitt folk. Det blir trots allt världssamfundet som sedan får röja upp efter Rwanda, Dharfour, Irak, Israel/Palestina, Sudan, Öst-Timor, Afghanistan m fl.

I Sverige har vi en överoptimistisk tro på att det går att få folk i andra länder att förstå. Vad vi inte förstår är att det finns ledare i andra länder som antingen låtsas förstå, inte förstår eller vill förstå.

Israel vill inte förstå att de stulit land av palestinierna. Deras problem är att de anser att Gud gett dem rätt att bete sig som svin mot andra folk. De är utvalda och resten vi andra är ”Goyim”.

Obama det svarta hoppet skulle ordna till fred i mellanöstern. Just nu svänger byggkranarna och mullrar grävskoporna som aldrig för kring de nya bosättningarna.

Varför? Därför vi inte pekar med hela handen mot Israel! Israel behöver inte förståelse. De behöver en käftsmäll. Om de vill yra om att de är guds utvalda på jorden i sina synagoger så har jag inga problem med det. Det är deras rätt. Vill de offra dadlar framför en påse ostbågar så är det deras sak. Men när de förtrycker palestinier med samma argument blir det en annan sak.

Israel har de senaste dagarna krävt Sveriges huvud på ett fat efter en kritisk artikel i Aftonbladet som bl a ställer frågor om Israels inställning till organhandel. En berättigad fråga.

Carl Bildt som annars brukar analysera internationella händelser innan de hänt har varit märkvärdigt tyst. Han fick ett problem sedan hans ambassadör trampat i klaveret ordentligt.

Nu har han till sist försvarat press- och yttrandefriheten. Samtidigt implicerar han att artikeln skulle varit dålig och jämför den med Mohammedbilderna. Ja, I USA vill inte ens Yale University Press publicera i en vetenskaplig bok om frågan där bilderna förekommer så är det så vi ska tolka vår utrikesminister så väntar det väl en omfattande självcensur under överstyrelsen för psykologiskt försvar eller några liknande institutioner i vår luggningsapparat.

Hade en rysk ortodox prästliga gjort samma sak i Ossetien hade förmodligen hade Bildt antagligen varit där redan och startat en egen utredning.

Artikeln i Aftonbladet var intressant och jag visste inte ens om att proceduren förekom. Den konstaterade bl a att den israeliska läkarekåren tillhör de få i den civiliserade världen som inte fördömt illegal organhandel. Att sådan förekommit visar de erkännanden som Rosenbaum gjort i New Jersey härvan.

Att uppsprättning förekommit och organhandel förekommit har ingen förnekat. Frågan var inte enbart Boströms.

Uppgifter förekommer bl a på nätet om att Arafat reste frågan när han levde.

Politik? Möjligt. Frågan nu är ifall det fortfarande förekommer och exakt hur kopplingarna mellan rabbinen Rosenbaums vidriga handel och dess israeliska kopplingar ser ut.

Jerusalem Post har också hyvlat av svenska biståndsinsatser som antisemitiska och demoniserande. Det är deras rätt i en värld där yttrandefrihet råder. Precis som SIDA:s, Diakonias och andra demokratiska rätt att bemöta påståenden om att de skulle bedriva antisemitisk verksamhet.

Yttrandefriheten är nämligen ingen lämplighetsfråga.


http://www.nytimes.com/aponline/2009/08/20/health/AP-US-Black-Market-Kidneys.html?_r=1&scp=1&sq=organ%20trade%20rosenbaum&st=cse



http://theinfounderground.com/forum/viewtopic.php?f=4&t=6730

torsdag 20 augusti 2009

Syjuntan




Gårdagens Jerusalem Post var tapetserad med antikristisk eller antiindoeuropeisk hetspropaganda.

Så kan man uttrycka det.

Nu är jag inte troende kristen eller särskilt besvärad av den sionistiska lobbyn i Israel och Sverige som aldrig försitter en möjlighet att hetsa mot alla som ens andas kritik mot den israeliska politiken.

Vad handlar detta om?

Donald Boström, fotojournalist, journalist och författare publicerade en bok 2003/2004 där Lars Boström, Cordelia Edvardsson, Per Garthon, Jan Guillou, Thomas Hammarberg, Per Jönsson, Peter Löfgren, Lena Lönnqvist, Bengt Nilsson, Göran Rosenberg, Seppo Sinimaa och Cecilia Uddén medverkade med olika artiklar som rör konflikten mellan Israel och Palestina.

Boken ”Inshallah” utgav på Ordfronts förlag och illustrerades av Donald bilder.

I veckan publicerade Donald en debattartikel i Aftonbladet där han bland annat skrev om de anklagelser som riktats från palestinskt håll mot att palestinier som dödats kommer tillbaka till sina anhöriga uppsprättade från mage till hals, igensydda. Det har alltså utförts ingrepp i på de döda kropparna.

I boken ”Inshallah” finns en bild på en av de döda kroppar som Israeliska myndigheter återlämnat uppsprättade och ihopsydda.

Misstankar har framförts att Israel tagit organ från palestinierna eftersom det råder organbrist i Israel.

Nyligen avslöjades en närmast otrolig historia USA där flera rabbiner i New Jersey arresterats anklagade för att ha köpt organ från fattiga israeler och sålt vidare med god förtjänst. En av de anklagade rabbinerna har också erkänt att så varit fallet. Bakgrunden är ett flera årigt spaningsarbete av FBI som nu lett till att ett stort maffialiknande nätverk av organhandel, pengatvätt med mera avslöjats.

Artikeln i Aftonbladet har lett till skarpa protester från israeliskt håll.

Man går till frontalangrepp i Jerusalem Post där bland annat SIDA och svenska biståndsorganisationer som bedriver projekt i samarbete med palestinska partners anklagas för antisemitism.

Så vad är problemet.

Att Donald som jag känner väl skulle vara antisemit är lika löjeväckande som att SIDA, Diakonia, Aftonbladet eller Sverige skulle vara antisemitiskt.

Mest anmärkningsvärt är att den svenska ambassadören i Jerusalem, Elisabet Borsiin Bonnier går till attack mot Aftonbladets artikel som hon kallar ”motbjudande”.

Helle Klein, politisk redaktör på Aftonbladet kräver att utrikesminister Carl Bildt försvarar yttrandefriheten.

Aron Lund skriver i Expressen att Donald Boströms artikel aldrig borde tagits in.

Så vad är fakta i målet?

Jag känner Donald Boström relativt väl sedan trettio år tillbaka.

Donald har varit engagerad för den palestinska saken så länge jag kan minnas.

Donalds artikel påstår inget annat än att han återger de anklagelser har framförts från palestinskt håll och att han vidare återger uppgifterna från FBI att en rabbin erkänt att han sysslat med att köpa upp fattiga israelers njurar och sålt dem vidare med en faktor 16 förtjänst och att detta skett i stor omfattning.

Det finns som jag ser det två huvudsakliga frågetecken som genom Donalds artikel nu kan utredas.

Den första frågan gäller ifall det finns en koppling mellan New Jerseymaffians organhandel med Israel och de döda palestinska kropparna?

Nu ska man tänka på att ingen i den ring som nu sitter arresterad i USA är dömd.

Exakt hur New Jersey gänget handlat och hur det hela har varit organiserat är inte känt. Men det finns erkännanden och avlyssning från FBI som pekar på att bevisningen är ganska stark.

Vad som är intressant i New Jersey affären är inte att en rabbin agerat som organhandlare utan vilka organ han köpt. Fattiga israeler? Fattiga judiska israeler, fattiga kristna israeler, fattiga muslimska israeler(t ex från Palestina) eller nyligen avlidna, skjutna palestinier.

Frågan är ytterst relevant.

Sedan kan man naturligtvis fråga sig varför inte palestinska obducenter tagit sig besväret att genomföra en andra obduktion i denna delikata fråga. En sådan skulle visat ifall vitala organ som hjärta, njurar, lungor och lever fanns kvar i de ihopsydda kropparna eller om andra odugliga organ stoppats in. Här finns en uppsjö av möjligheter ifall det ligger någon sanning bakom ryktena.

Man kan tänka sig att en skjuten men i övrigt frisk palestinsk arabisk njure tas om hand och ersätts med en gammal defekt njure från en sjuk israel.

Israel. Av Israels drygt 7 miljoner är 16 procent arabiska muslimer. Nu pratar jag inte om Västnbanken där det lever 2,5 miljoner arabiska palestiner oräknat 177 000 judiska bosättare. Så vilka var de fattiga israelerna? Av frisyren att döma på den arresterade rabbinen så talar vi om en ganska konservativ herre som garanterat inte accepteraren palestinsk stat och då betraktar han hela området som tillhörande Israel, vilket är en semantisk finess. För de njurhandlande rabbinerna kan en fattig israel, vara en död palestinier, en fattig arab bosatt i det egentliga Israel, på ockuperad mark i Golan, Västbanken eller Gaza.

Nu bör dessa anklagelser utredas. New Jersey affären understödjer misstankarna som framfördes och dokumenterade av Donald Boström för sex år sedan. Sanningen är kanske mindre dramatisk men av kommentarerna i Israel att döma så anser man inte att några förklaringar ens är nödvändiga. De står över sådant.

Jag hoppas Donald går vidare. Han är verkligen ingen rasist eller antisemit(araber är också semiter). Vi var tillsammans inne i en chassidisk korkskruvsaffär och handlade en strömadapter 1987 i New York så det kan jag dementera direkt.


P.S.


Det är min 491 postning sedan september förra året. Ämnena har skiftat men siffran får mig osökt att tänka på en svensk bok av Lars Görling,491 som hämtat sin titel från ett bibelcitat.

Titeln 491 syftar på ett ställe i bibeln: "Herre" frågade Simon Petrus, "huru många gånger skall jag förlåta min broder om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?"
Jesus svarade: "Jag säger dig: icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger."
Men Lars Görling lägger till en gång: 491.

Selah!

D.s.

tisdag 18 augusti 2009

Att göra något mera av något mindre!



Igår var det halvkväll på Hålet.

Det blev lite sent. Fick låna Salvador Dalis kokbok av Danne. Det är precis som det låter. Helt utanför ramarna. Men maten är faktiskt verklig och går dessutom att laga. Fast ibland blir man brydd. Först står det 1tsk curry och sedan några andra ingredienser och sedan 2 tsk curry. Sånt spänner hjärnsträngarna till bristningsgränsen. Men det var väl meningen. Hur som helst är boken en upplevelse på alla sätt.

Idag är Uptown Funk Empire som gäller.

Spiken är ute och spatserar med matte.

Tre skedar curry är inte lika spännande.

John Henry, The Fireman, Fleet Foxes, Felix Cavalier & Steve Cropper, Charlotte Hatherley, Ox, She Keep Bees, Thlahoun Gessesse och lite hederlig Cream och lite Pink tar mig igenom ett par kapitel text. Som en ljudkuliss som låter orden flyta i medvetandet på ett annat och mera levande sätt.

”En afton i Saulieu sa Monsieur Dumaine till mig : ´Ser ni de där dimsjoken vid popplarnas halva höjd? Ovanför lövverket är himlen genomskinlig och stjärnorna klara. Man skulle kunna räkna klöverbladen under träden. – Ta er samman bara. Det är i aftnar som denna, når dimman drar fram exakt på den här höjden som denna inbakade pastej, vilken jag nu ska tillaga åt er, lyckas mej bäst´

Jag satte mig till bords, betraktade landskapet och min gastronomiska njutning var superb. Om han inte sagt vad han sa, skulle jag ha slukat samma pastej utan vidare eftertanke.”

…skriver Salvador Dali i förordet till kokboken ”Dinéra med Gala”

måndag 17 augusti 2009

Det brinner!



En ny skola har brunnit.

Arbetslösheten ligger på cirka tio procent.

Ungdomsarbetslösheten har tagit avstamp på trettio och är på väg mot fyrtio.

Några invandrare från Kista tittar på grodor i ett naturreservat. ”Juste Sommar” heter projektet.

HD har höjt beviskraven för våldtäkter.

Jimmy Åkessons rasister kommer in i riksdagen tillsammans med ett gäng fildelare.
SAAB ska köpas av ett gäng skummisar från Norge. Kineserna köper Volvo och gör en lågprisbil(varför inte).

Dynamit, blixtlås och kullager trummar nyheterna ut igår mellan femtiofemte reprisen av Usain Bolts lopp på hundra meter.

Nu har en ny teknik upptäckts som kan vara lika lovande enligt samma nyheter. Några iranier har skapat ett bildsökningssystem där porr, våld och oönskade bilder kan sorteras ut från webben. Kan de säkert sälja till Ahmandinejad och Kina. Package deal med Volvo kanske?

Det ska bli varmare men först kallare.

Under tiden fortsätter skolbränderna.

Men Usain Bolt rules. Åtminstone i Sverige där samtliga löp utom Aftonbladet toppas av denna nyhet. AB har sin Afgahnistanserie rullande.

Jag surfar runt lite för att se vad andra nyhetsmedia toppar med denna sjuttonde dag i augusti månad. Visserligen nätupplagor men Bolts storhet är redan borta.

Washington Post, New York Times, The Guardian, Independent, CNN, BBC. I några fall finns Bolts enastående prestation kvar som stor nyhet men den är ingalunda löpet.
Så är det inte i Sverige.

Det beror förmodligen på att vi inte var med i kriget. Vilket krig? Enligt Henning Mankell så har vi inte varit i krig sedan 1809.

Det sa han i morse i soffan.

Wallander håller på att bli senil. Alltså romanfiguren som Mankell skapat med sådan framgång.

Frågan är ifall Mankell också håller på att bli senil. Liksom författarkollega Guillou som också tror att vi inte deltagit i något sedan 1809. Krig, säger Mankell.
Krig säger Guillou.

De är barn av sin tid. De formades under 60-70-talet när USA var the big bad wolf.

Tveksamt om någon av dem någonsin varit på McDonalds. Det är förmodligen en principsak för dem. Åker de till USA så sker det med SAS, aldrig med något amerikanskt flygbolag. De har principer.

Jag känner varken Henning Mankell eller Jan Guillou. Men deras personligheter intresserar mig därför de är offentliga. De uttalar sig och påstår saker, påverkar politiskt i kraft av sina författarskap. För mig är Henning Mankell en duktig författare och dramatiker. Han skriver kanske bäst av alla nu levande svenska deckarförfattare som jag läst. Jag gillar hans stil. Jag kommer tydligt ihåg Mankell från 70-talet när jag var med i Röd Ungdom och senare SKP. Mankell höll på med radikal teater och Folket i Bild/Kulturfront och hans första bok Bergsprängaren handlade om en handikappad bergsprängare. En arbetareroman. Sedan blev det flytt Norge där radikalerna börjat skriva politiska thriller, t ex ”Orions Bälte” av Jon Michelet som kom 1977. Det var så det började och fortsatte under ganska lång tid.
Vi var många som tyckte illa om kolonialism och imperialism på 70-talet. För Mankell blev Afrika målet för omsorgen. För mig blev det framför allt Kurdistan. En del fastnade i Afghanistan, andra i Nicaragua eller Öst-Timor.

Det var kanske så att när den egna revolutionen hakade upp sig så letade vi upp en med mera förutsättningar.

Jan Guillou tog sig an palestinierna och den arabiska saken.

De fastande i 70-talet när allt var enkelt. USA var boven. Eller Sovjet när det passade.

För dessa två herrar som skriver spännande böcker är USA fortfarande ett imperialistiskt land som aldrig kan göra någonting rätt och ständigt är ute efter att lägga under sig länder, ekonomier och ideologier.

De var helt säkert emot Sovjetunionens krig i Afghanistan. Nu är de emot att Sverige har några hundra man i en fredsbevarande styrka utskickad av FN, som uppdragit NATO:s organisation att samordna insatserna precis som det brukar gå till sedan länge. Där i norra delarna av Afghanistan där det är förhållandevis lugnt opererar svenskarna inte genom att föra krig utan genom att försöka öka stabiliteten och bygga upp förutsättningar för en demokratisk utveckling.

Vi ska inte delta i det här. Vi ska åka hem. Vi ska låta USA och andra ta ansvaret, fast helst ska afghanerna själva få bestämma sin framtid. Om de bestämmer sig för att odla opium, sälja heroin och spränga sönder andra religioners helgedomar samt tvinga kvinnor att dra burkha över skallen och stanna hemma och koka te istället för att utbilda sig och förneka allt som har med låt vara borgerlig demokrati att göra för sitt folk så är det inte vår sak enligt de här två herrarna och stora delar av den sedan 70-talet intellektuellt förkrympta vänsten.

Vi har haft allianser under parollen neutralitet och alliansfrihet sedan andra världskriget.

När nu intellektuella som Guillou och Mankell med sina författarskap som pant skyndar ut och pladdrar loss om att vi skulle vara något speciellt annat än en anpasslig sörja som alltid svängt kappan efter vinden, så blir det extra pinsamt.

Sverige anpassade sig först efter tyskarna och sedan efter de allierade under andra världskriget, sedan var vi västs bålverk mot kommunisterna i öst och samarbetade aktivt med västliga försvarsintressen(läs Peter Wright m fl), Vi deltog med stridsflygattacker i ett FN-lett krig i Kongo, vilket Mankell borde vara väl förtrogen med. Flygfältet som de svenska J-29:orna utgick ifrån 1961-62 var ett NATO flygfält. Rätt eller fel kan man diskutera. Men glöm att Sverige i deltagit i offensiva stridshandlingar. Dessutom i modern tid.

Sveriges insats är en FN-insats i form av en fredsbevarande styrka.

På 50-talet hade Sverige ett av världens starkaste flygvapen med 1000 plan. För att försvara vår neutralitet? Idag ska våra soldater få vänta till 2011 innan det dyker upp en ambulanshelikopter.

Det afghanska folket behöver inte talibanerna. De behöver en vanlig enkel pissig borgerlig demokrati där politiker inte stoppar halva statskassan i fickan, gynnar sina släktingar eller hindrar flickor att gå i skolan. Ett demokratiskt samhälle där det förekommer privat företagsamhet men där man inte hugger händerna av folk och där fler än ett parti får och kan ställa upp i allmänna val utan att riskera att bli sprängda i luften. Ett land med demokratiska lagar och regler.

Om de finns några politiker som stödjer en sådan pissig borgerlig demokrati så ska vi stödja den. Det är vår förbannade skyldighet till dess vi uppfunnit något bättre själva.

Samma sak som borde finnas i Mankells Moçambique, Guillous Palestina och mitt Kurdistan men som saknas på alla dessa ställen.

Så skolbränderna fortsätter. För så länge Usain Bolt tränger undan valet i Afghanistan, Sofis Mode är större än den israeliska bosättningspolitiken och dansbandet Scotts Bert Karlsson cirkus är viktigare än vad som händer i Myanmar eller de kurdiskaa lokal valen i norra Irak där 700 anklagelser om valfusk trollats bort utan minsta förklaring, så länge, kommer ungdomar att elda skolor. För i en värld utan principer, sammanhängande idé, eller förstånd, där alla ska bli kändisar, det totalt saknas nyhetsvärdering i media, kan det inte sluta på annat sätt.

Där börjar det brinna för eller senare.

När den politiska oppositionen är inbegripet i taktiska finesser och talar kvotering i företagsstyrelser samtidigt som huvudfrågan är att det saknas jobb och företag och inte styrelser, så kan den ihärdigaste sosse börja famla efter tändstickorna.

Det kan inte Usain St. Leo Bolt ändra på hur gärna han än skulle vilja.

Yangs PGA vinst över Woods tog ut Bolt nyheten på CNN och i Washington Post så enkelt var det inte att det än en gång handlade om USA.

Varför eldar man upp saker?

Därför att man inte uppfattar sakerna som värdefulla!

Kantarellrally!




Kantarellrally i Masmo! Spiken hittade en skum svampplockare och medan Spiken spårade efter den misstänkte så hittade vi ännu mer svamp.

Saftiga biffar och lökfrästa kantareller, sallad. En flaska Chateau Musar från 95 och en 100 metersfinal som inte var sämre än vinet. Vaniljglass med varma hjortron med polsk etikett. Kan det bli bättre?

Inte ida…igår i varje fall.

Nu ligger vi och rapar efter tjockare cigarrer åt folket.

Allt på en enda söndag.

söndag 16 augusti 2009

Viktpolis Erica Johansson!


Erica Johansson själv har alltid förespråkat kroppskultur i alla lägen! Klicka gärna på bilden

Man kan ju också göra följande reflektion: Ifall VM medaljören i kula, Christian Cantwell som stötte 22.03 skulle sno in sig naken i måttbandet som Erica Johansson så skulle det nog passa perfekt.

Helgen gick i idrottens tecken.

Inte så att jag idrottade. Inte heller befann jag mig på Gärdet för världsrekordförsöket på Spikmattan, arrangerad av ett flummigt affärsgeni som lurat skiten av 300 000 svenskar. Metoden är enkel. Inre själsligt lugn mot sex Gustav Vasa.

Tillverkade av mantra mumlande kvinnor i acetonångor någonstans mellan Gnesta och Nirvana.

Nej, dels var det V75, dels började VM i Friidrott och sedan var det Midnattssloppet utanför huset.

Idag ska vi plocka svamp… ursäkta, vi ska leta efter svamp.

Vi hade ett fint upplägg på V75. Vi gick för de stora pengarna och straffades grymt. Sex rätt gav 44 spänn.

Vi sprack i kallblodsloppet. Hade Stamping och Frekken. Svanstedt kom farande med Lomar. Han kunde gärna kommit farande i E3 Finalen istället där vi hade Schwerin Boko. Eller i första loppet där han blev tvåa. I guld hoppades vi mest på Garantido vars tränare aldrig blir förvånad ifall hästen vinner.

Nu vann Acclaim.

Många hästar som ligger och drar runt på V75 har nu går den bättre delen av sin säsong. Det är nu man ska hålla ögonen på hästar som går 4-5 lopp och börjar komma i form.

Inget av de stora stallen har visar brakform de senaste omgångarna.

Timo Nurmo har en märklig förmåga. Det visade han i går. Roligt för Jorma att åter få vinna ett storlopp efter sjukdom. Red Hot Dynamite vann övertygande. Själv hade jag hoppats på Alvena Pelé. Det var vad den hästen skulle hetat innan någon glömde en liten truddeflutt över e:et.

Som drygt 20 procentare hade den rensat fint i E3 liksom Schwerin Boko.

Vår spik Scully Gully satt i varje fall och vi hade med I´m a Billion Face. Är det Ludde, Stig H och Lennartsson som är på G.

Sen blev det idrott. Spännade final i både kula och 10 000 meter. Roliga kvarter med Bolt, Powell, Chambers och Gay m fl.

Sverige är med för att deltagarna ska förbättra sina personbästa om jag förstod saken rätt. Så tror jag inte alla tänker. Vi får hoppas på Emma Gren, svenske stavkillen som gjorde bra ifrån sig på Stadion, Johan Wissman. Dom har liksom Musse garanterat andra mål.

Frida Johansson recension av amerikanen som tog VM guld i den spännande kulfinalen är värd en vidare analys.

I soffan med Pops började hon först med att påstå att amerikanen, vars fysiska ålder är 28 år skulle vara 48. Sedan ifrågasatte hon ifall idrottsmän som ser ut som honom verkligen är idrottsmän – läs: stora!

Frida Johanssons uttalande om VM-medaljören i kula går till historien.

Hennes titel nuförtiden är ”Expert”. På korkade analyser.

Andra klon var den omdiskuterade konindragningen i 10 000 meter som sysselsatte Juhlin, Edlund m fl halva förmiddagen idag. Sprang vinnaren på 9994 meter istället.

Sedan var det Speedway i Målilla på kladdig bana samtidigt som Midnattsloppet dundrade på utanför fönstret. Sista kvällsrundan med Spiken blev dramatisk. Någon idiot trampade på honom så han skrek och morrade samtidigt.

Kenta sjunger i högtalaren: Jag har väntat länge på just den här dagen… Längsmed husväggarna står fulla åskådare på rad blandat med löpare och pissar på husväggarna.

Nedskräpningen är pyramidabel. Av bananskalhögarna att döma är…

Hela Skinnarviksparken har gjort om till parkeringsplats. Den delvis nyanlagda gräsmattan lär ryka all världens väg.

Den enda som är glad är Mustafa, vår lokale krogmagnat från Kulu.

Vad är det för folkfestligt med en massa stelögda fyrtioåringar som ska bevisa för sina vänner att de kan springa runt några gator i en tävling som ändå alltid vinns av några riktiga löpare från Kenya.

OK, alla får göra vad de vill så länge det inte inkräktar på mitt liv. Så lägg skiten ute på Skavsta eller på Östermalm.

Midnattsloppet var en kul händelse som förvandlats till en grisfest för ett gäng lakritsremsförsäljare, korvgubbar och deras produkter, klirr för ett par restaurang- och eventägare samt ett jävla fylleslag på gatorna utanför som slutade någon gång fem i fyra i morse när den siste deltagaren skulle slå ihjäl sin flickvän på trottoaren tvärs över gatan.

Idrott och idioter hör ihop. Ingen tvekan efter den här helgen.

Mysteriet Artic Sea rullar vidare. Nu visar det sig att finnarna har intressen i det hela. I Biscaya lär fartyget ha siktats. Någon tekniker förklarar hur det kunnat gömma sig under hela resan. Om ett fartyg kan ta sig från Gotland till Biscaya utan upptäckt så kan ett fartyg laddat med atomvapen och kordistansramper för avskjutning rimligen ta sig andra vägen.

Så vad har vi flottor, sjöpolis, Interpol, Kustbevakning, 7000 satelliter till?
Jag tror det bli höstens grej. Kapa en färja(kanske den med ”Färjan Kent”)som ett slags Big Brother. Ingen vet var de förs, hur det ska sluta och ifall de överlever.

Idag skiner solen.

Jag redigerar och slutputsar på ett manus. Det känns faktiskt bra.

Ikväll blir det förhoppningsvis svampomelett och ett glas vin till semi- och finalerna på hundra meter fritt.

torsdag 13 augusti 2009

Les Paul någon vi minns!

För oss som är lite äldre än de som är lite yngre är en Les Paul något man känner till.

Få har betytt mer för den elektroniska gitarrmusiken.

Nu har Lester Polfuss flyttat uppfinnarverkstaden till ett bättre ställe. Han blev 94 år gammal och var en inspirationskälla för många, bl a storheter som Pete Townsend och Jimmy Page. Kolla gärna på den här tubrullen när han presenterar en av sina uppfinningar Les Pulverizer så förstår ni vad jag pratar om. Gitarren, tja, man kan ju alltid gissa vad den heter...

I Den Akademiska Frihetens Namn!



När Muhammed debatten rasade som värst bodde jag i Irak. Jag visade den bild som väckt mest uppseende bland vissa muslimer för vår ekonomichef som är shiamuslim från Bagdad. Bilden av Muhammed med en bomb formad som en turban på huvudet.

Nu ska jag tillägga att min före detta kollega dels inte är speciellt religiös och ganska grov i munnen när han är på det humöret. Som jag själv ungefär.

Hans flinade och förstod inte riktigt vad det hela handlade om. Alltså varför man inte kunde publicera karikatyren. Dessutom visade han runt bilden för alla som ville se och några till. Under tiden eldades dansk ost upp.

Min shiamuslimske kollega brukade själv gärna frottera sig och omgivningen med historier om Muhammad som pedofil. En av hans hustrur var nio. En annan av profeten hustrur var å andra sidan inte direkt ung så någon tydlig tendens är svår att skönja.


Annars kunde vår shiamuslimske ekonomichef uppträda som spränglärd i frågor som gällde skillnaderna mellan kvinnors arvrätt i sunni och shia riktningarna eller varför Guillous hjälte kurden Salahaddin bland många kurder anses vara skitstövel som offrade en massa människor i meningslösa krig.

Smaken är som baken.

I chassidiska judiska böcker som jag just läser skriver man inte Gud utan regelmässigt G-d.

En del blir upprörda ifall andra talar nedsättande om Jesus, Rabbi Löf, Abraham eller Noa. Andra tror men har ett avslappnat förhållande till bokstavstroende och personkult.

I dagens New York Times tas en ny bok utgiven av Yale University Press upp. Boken ska ligga i bokhandlarna i november med har redan rört upp en ordentlig och tilltagande tromb i den akademiska och litterära världen.

Jytte Klausen som skrivit boken ”The Cartoons That Shook The World” stötte på oväntad patrull när hon arbetade med boken. Inte från några hysteriska muslimer utan ifrån Yale University Press ledning.

Jytte Klausen, danskfödd och professor i statskunskap vid Brandeis Universitetet i Waltham, Massachusetts, USA har skrivit en akademisk bok, för akademiker utgiven på ett akademiskt förlag.

Nu har Yale University Press som är ett av världens största bokförlag för akademisk litteratur beslutat att inte publicera de danska skämtteckningarna i boken som handlar just om dessa.

En till förlaget rådgivande grupp har kommit fram till detta. Enhälligt.

Men det var inte detta beslut som upprörde professor Klausen. Utan två andra krav från förlaget och dess rådgivare.

Hon skulle skriva under en försäkran att hon inte skulle diskutera den skriftliga rekommendationen utåt. Det vägrade hon.

Dessutom och värre så kom den rådgivande gruppen fram till att hon inte heller skulle få publicera andra bilder där Muhammed förekom.

Det gällde bilder av Gustave Doré, Blake, Botticelli Salvador Dali, Auguste Rhodin bl a. Alltså historiska bilder ända tillbaka till 1300 -talet.

Bilder som bland annat illustrerar Dantes Inferno där Muhammed förekommer.

John Donnatich, vd för Yale University Press säger att beslutet var svårt men enhälligt.

En av rådgivarna i gruppen, Ibrahim Gambari, rådgivare till FN:s generalsekreterare och före detta minister i Nigeria säger så här:

“-You can count on violence if any illustration of the prophet is published. It will cause riots, I predict, from Indonesia to Nigeria.”
Och?

Så mycket för den akademiska friheten 2009.

Vad blir nästa steg. Ska vi börja skriva G-d istället för Gud. Skriva om bibeln och lägga till Muhammeds insatser utlysa tveksamheter ifallJesus var Messias eller börja odla korkskruvlockar för att inte sticka ut.
Ove Säntling! Kom tillbaka!

Nu hör det till saken att det i muslimska länder förekommer ymnigt med satiriska attacker både i text och bild i olika media. Företrädesvis mot judendomen och sionismen men också mot kristendomen, västorienterad filosofi, Europa och USA.

Ska vi bränna Koranen eller bilder av muslimska ledare för det?

När världssamfundets företrädare böjer rygg för ett gäng extremistiska våldsorienterade dårar minskar inte motsättningarna t ex mellan kristna och muslimer – de ökar.

Två mysterier!




Alla säger att det är mycket svamp i markerna.

-Oh, det finns hur mycket som helst.

Så Carina, Spiken och undertecknad tog en stor plastkasse och gick ut i skogen.

Det var en skön promenad. Det samlade bytet blev en pinne, en kopparorm och just inget mer.

Inte minsta lilla kantarell eller Karl Johan. Nada, Zil, Nil!

Svampen är försvunnen. Antagligen upplockad eftersom det varit sådant buzz om all svamp.

Televisionens svampexperter brukar dyka upp redan till påsk med sina välfyllda spånkorgar. Var de där lirarna hittar sina är ett annat mysterium.

Det ska nu komma mer svamp enligt vissa källor och om någon vecka ska Karl Johan vara på gång. Då får vi väl ta påsen med oss igen.

När vi ändå är inne på mysterier och hitta så måste jag få ventilera dagens märkligaste nyhet.

Jag brakar rätt in i en intervju med några ryska sjömäns fruar.

Precis: Artic Sea!

När vi hörde om att fartyget från Litauern blivit kapat utanför Gotland den 24 juli var det som en rövarhistoria i sig. Maskerade män i en gummiflotte bordar fartyget, binder och misshandlar delar av besättningen och letar igenom fartyget.

OK, sen föll den nyheten bort. Åtminstone i mitt huvud. Jag antog att fartyget låg i någon hamn, att besättningen vilade ut och drack choklad med vispgrädde efter den uppskakande händelsen. Att en utredning pågick och att vi sinom tid skulle få reda på vad som låg bakom.

I morse trillade hakan ner ordentligt.

Nu är hela jävla fartyget försvunnet.

Brittiska kustbevakningen hade kontakt med fartyget i slutet av juli. Nu letar ryska flottar med, lyssna ordentligt: tre landstigningsbåtar och en fregatt efter lastfartyget som var på väg till Algeriet med timmer från Sverige.

Sista teorin är att fartyget antingen sänkts i Atlanten eller också är i Västafrika som inte på något sättär i närheten av Algeriet.

Min fråga är lite annorlunda. Hur kan ett fartyg fullastat med trä på flera tusen ton försvinna efter att ha kapats i Östersjön?

Besättningen var rysk men rederiet från Litauern.

Varför stoppades inte fartyget i Öresund, Engelska kanalen eller något annat lämpligt ställe. Det borde ha bordats av kustbevakning, polis eller vad som helst för att undersöka vad som hände under tolv timmar utanför Gotland.

Nu hittar man varken besättning eller fartyg?

Vad blir nästa sak som försvinner. Eiffeltornet? Öresundsbron siktades senast...

Vad hände med GPS, satellitspaning, kikare, ID, et c?

Vi talar inte om Wasaskeppet utan av bilderna att döma ett modernt lastfartyg som alltså är borta någonstans mellan Gotland och tja...

Putz weg!

onsdag 12 augusti 2009

Inga spärrar här inte!



Carina är lite sur för jag är arg. Gnälligare än vanligt.

I Sverige ska man vara glad och positiv. Hänga på. Inte fråga för mycket.

Jag vet inte om ungdomarna fått ut sitt klottringsbidrag den här veckan men nu har de slagit nya rekord på Skinnarviksberget. Kåkarna där är från 1600-1700-talet och nu har någon liten illustratör kletat ner en hel och nymålad mur med en obegriplig tagg och några flumbubblor som får en att tänka på Greatful Dead, Marmalade skies, ECS och dålig uppfostran.

Jag blir jävlig förbannad. Jag blir alltid in i helvete jävla förbannad över klottrare. Så, nu känns det bättre. Klottringsterapi?

Sedan blir jag som vanlig överkörd på övergångstället vid Bysis. Den här gången från andra hållet . En 32-årig välklippt spoling med radhuscontainer och två barnsäkra stolar i baksätet.

När frukostmackorna är färdiga och kaffet står på bordet tvingas man avnjuta en morgonsoffa om två charmiga överklassungdomar som har förlovat sig. En advokatsnoris på Vinges och en prinsessa var enda brott hittills är att hon är född på Drottningholm.

Guntra Schyman, Sveriges Tjejjesus ska försvara republiken som varken v eller sossarna drivit särskilt intensivt. I samma soffa sitter tungflätare Pihlblad och hovreporter Sten Hedman.

Jenny och Göteborgaren ser glada ut. Jenny ser mest glad ut av alla. Hon ser alltid glad ut.

Men Guntra är inte glad. Hon är exalterad. Passionerad. Det handlar om patriarkatet.

Förr handlade det om kapitalismen för Schyman men den har hon avskaffat liksom socialismen. Nyss fick Tjejjesus och hennes Fi:or en mille av Benny Money Money. Det kan hända den bäste.

Hedman håller också på att kissa på sig i soffan. 15 sidor i Aftonbladet om den nya förlovningen Mellan Prinsessan och Vingen. Sånt får hjärtat att klappa på en gammal fjollig hovreporter.

Pihlblad är också lycklig. Oklart varför.

Knappen sitter till vänster. ON/OFF

Tito vill inte arbeta i fängelset. Han vill läsa opera. Tito är en idiot som kan sjunga.

Så nu när jag skrivit av mig morgonens frustrationer kan jag i lugn och ro konstatera att både fru och hund försvunnit i det dammoln jag rört upp.

Carina har gasat iväg till Organisationen i Duvbo.

Hunden ligger under sängen och tar igen sig. Jag mutar honom meden Ahlgrens. Den tas nådigt emot av Ers Majonäs Honungen Spiken den I.

Antalet nyanmälda svininfluensafall i Storbritannien sjönk från 110 000 till 30 000 förra veckan. Nu pratar man om att det kan komma en andra våg. Så nu är frågan vad som händer i Mexiko.

En seriös studie, faktiskt den tredje i raden har visat klara samband mellan hundägare och hundar. I en brittisk blindtest lyckades en försöksgrupp para ihop mer än hälften av hundägare med rätt hund.

Det är alltså vetenskapligt bevisat att hundar och hundägare hör ihop precis som våra kompisar liknar oss.

Vinge? Var det inte Vinge som gjorde en ”due diligence” på Securia.

Vad ”due diligence” betyder? Ungefär ”skälig försiktighet”. Vad Vinge kom fram till? Go and get it!

Men kom ihåg att Vinges är så mycket mer och att alla kan göra ett litet misstag.

Till och med strypmördare måste få en andra chans. På Handels t ex. Inte på KS men på Handels. På Handels får alla en andra chans.

Men det var något annat med Vinge? Om jag bara kom ihåg vad?

Anjulie med nya singlen Boom och Low Anthems, Charlie Darwin får bli dagens symboliska musiktips.

Nu blir det fiction istället för faction.

tisdag 11 augusti 2009

Elected for the very...




Ny vecka nya insatser.

Det var skönt på landet. Svågern åkte och tittade på Madonna. Jag vet inte exakt vilken taktiken var men…

– Ja, det var ju jag och Nisse och hans tjej och sedan träffade vi kille som hade fyra tjejer med sig. Det var trevlig fast det regnade.

Tror jag det. 80 procent heterosexuella brudar. 18 procent HBT människor och 2 procent heterosexuella killar.

Svågern och jag är jämngamla. I vår värld fanns inte Madonna. Jag antar att det här var som med ridskolan i Enskede.

Spelet gick inte så bra. Ändå hade vi Olganina i första avdelningen och Beanie M M i tredje. Lite virrigt med spikar och villkor och det blev fyra rätt. Vi litade på Svanstedts Indigo Broline och Power Nap. Undantaget Olganina så underpresterade alla Svanstedts hästar på V75 i lördags. Rätt många av Svanstedts bästa hästar har nu gått bra under lång tid. Utdelningen pekade ju på att det kan komma bättre tider för oss spelare.

Veckans citat.

– Man kan i varje fall inte anklaga honom för stallkörning!

(Stig H Johansson om Torbjörn Janssons styrning av Debbie Brodda när Jansson körde vad tygen höll mot stallets första häst i loppet Fama Currit.)

Hästar som styrde av Jansson i omgången fick på det hela taget jobba för havren.

Beanie M M såg inte ut att ha mycket sparat i guld men vann ändå sensationellt efter en tipsrunda runt ett antal korvkiosker.

Spiken är ute på promenad med Carina. Ettårige Elliot som också är en Jack och bor i huset är med. Spiken är Elliots idol.

Elliot är väldigt söt. Elliot bor på trean och vi på tvåan. Spiken har börjat med en ny rutin. Han ska inspektera gården. Inte kissa på gården utan bara gå en runda innan han går in på kvällen. Igår kväll skällde Elliot på trean när vi gick runt.

Spiken tittade upp utan ett ljud. Spiken vet nog att Elliot bara tränar. Men det var ändå, ja, OK det där var inte så dåligt. Keep up the good work!

Jag klagade sist om valresultaten i de kurdiska lokalvalen. Nu har den regionala regeringen i varje fall räknat färdigt.

Inte en rad om de 700 klagomålen.

Av de nu presenterade siffrorna framgår att alliansen Kurdistan List som består av det stora partierna PUK och KDP tappat uppemot en halv miljon röster av de cirka 1,8 miljoner som deltagit i valet.

Kurdistan List får 59 platser av parlamentets totalt 111. 25 platser går till Goran eller Change-listan som den också kallas. Vidare får religiösa Reform and Justice-listan 13 platser och ett annat islamistiskt parti, Islamic Movement 2 platser.

I det första fria valet 1992 vann KDP knapp över PUK men man kom överens om att dela makten mellan sig 50/50.

I andra valet för fyra år sedan uppträdde man som en gemensam allians. Om detta valresultat bli det slutliga så visar det att irakiska Kurdistan har tagit ett steg närmre en parlamentarisk demokrati där det också finns en opposition. Det är både nödvändigt och glädjande. Nu måste den oppositionen ställa krav på PUK och KDP.

Prioritet en måste ligga på att skapa jobb utanför den offentliga sektorn, röja upp i korruptionsträsket där klara och tydliga boskillnader görs mellan parti, delstat och individ.

Det är inte meningen att partibossar och deras familjer ska tjäna miljarder som de sedan placerar i Kina och olika skatteparadis.

Ungdomen har inte fått mycket under de gångna fyra åren. Kurdistan har inte råd med missnöjda ungdomar. Därför måste Changelistan särskilt ta hand om ungdomarnas frågor.

Vad man ser är ett brett missnöje med den rådande politiken. Den saken borde KDP och PUK ta allvarligt på ifall de ska överleva nästa val.

Det är inte fint att stoppa i fickorna men när det rinner över så syns det bland den breda allmänheten. Samma breda allmänhet som stötta de här partierna när deras ledare knappt hade skor på fötterna.

Med detta val i irakiska Kurdistan handlar politiken för första gången om den demokratiska utvecklingen och den framtida välfärden och inte som tidigare om mänskligt lidande, militära förluster och vem som stått upp mot Saddam och hans företrädare.

Under den kommande fyraårs perioden kommer det av allt att döma att ske stora politiska förändringar i Syrien, Turkiet och inte minst Iran. Det blir den största utrikespolitiska utmaningen. Att ena alla kurder kring en plattform. Med nio miljoner kurder i Iran, två i Syrien och mer än femton miljoner i Turkiet är det tid att ägna sin a bröder och systrar en smula politiskt krut.

Den här valperioden handlar inte alls om löften ochguld och gröna skogar utan om att leverera.

Under tiden är Spiken på väg tillbaka från Långholmen med matte, Elliot och Elliots matte Andrea.

fredag 7 augusti 2009

To be...




Kurderna är på G. Skönt. Ett tag tänkte jag att de marginaliserats av någon okänd anledning. Det vore tragiskt.

Kurdo Baksi som är kurd från turkiska Kurdistan räddade antirasisttidningen Expo och nu har han skrivit en bok om författaren Stieg Larsson som startade och drev Expo till sin död 2004.

Jag undrade just var Kurdo höll hus och nu vet jag att han gick in i väggen när Stieg dog. Det är naturligtvis tråkigt.

Jag har också räddat Expo en gång.

Man skulle kanske skriva en bok. En tjock.

Kurdo tror också att det finns en ny Salanderbok, möjligen i någon källare på söder i Stockholm. Man ska hjälpa kompisar och jag känner Kurdo, så Kurdo inte i min källare i varje fall. Du behöver inte leta där. Du slipper leta där alltså.

Det är roligt att Kurdo hittat till telefonen och åter kan förgylla vår vardag.
Men det är fler kurder på gång. Sångerskan Dilba har blivit utkastad från PokerStars. Det kan ha att göra med att hon är kvinna förklarade hon igår i AB. Enligt PokerStars beror det på att hon spelat med två konton.

Idag dementeras kvinnovinkeln av två andra kvinnor som också spelar poker. Dom är tyvärr blonda. Ja, i princip. Men Dilba försvarar sig tappert på sin blogg.

Nu väntar alla spänt på nästa drag. Vågar man gissa på invandrarvinkeln?

På tal om kurder och fusk så har ännu inte resultatet från de regionala valen i Kurdistan norra Irak redovisats offentligt.

De definitiva siffrorna dröjer enligt relativt säkra källor till slutet av augusti.

Anledningen är att det framförts klagomål på hur valen genomförts.

Sjuhundra stycken närmare bestämt. Sjuhundra! Ja, ja. I Mellan östern litar ingen på någon.

Av dessa sjuhundra anklagelser om valfusk meddelar samma rimligtvis välunderättade källor att åtminstone ett fyrtiotal av klagomålen om valfusk ser ut att vara allvarliga.

Valfusk är en vetenskap för sig.

Resultatet blir rimligtvis att de stora partierna KDP och PUK tjänar på valfusk.

Men oavsett det så ser det nu ut att finnas en politisk opposition. Goran heter de och det ska betyda förändring. Ni vet Change, Obama. Det är bra. Är det något som verkligen behövs i Mellan östern så är det starka politiska oppositioner.

Kurderna i Irak har också passat ut en årsbok som handlar om olja. Alla oljeproducerande länder gör det. Kurdistan är nu inget land men en bok har i alla fall kommit ut. Ungefär som de vore ett land. Den kostar 1500 spänn vilket motsvarar en normalmånadslön för en kurd så det lär nog inte bli så många kurder som läser hur deras ledare har riggat upp oljekontrakten för någons sak.

Mest intressant kanske blir att få reda på vilka företag som ligger bakom den kurdiska oljeutvinningen. Jag har fått en känsla av att Turkiet är mer inblandat än vad man kan ana. Turkiet håller på att skapa sig en politisk nyckelroll i den europeiska energiförsörjningen med tillsammans med Ryssland, Azerbajdzjan, Iran och Irak.

Turkiet har själv inga större olje- eller gastillgångar. Men som transitland är landet viktigt.

Genom att spela på motsättningar mellan Ryssland och länder i eller i närheten av Mellan östern kan Turkiet skapa sig en stark förhandlingsposition.

Det är också genom förhandlingar man ska ta sig in i EU.

Det finns lösningar på alla problem. Ser fram emot framtida litterära vandringar på söder där Kurdo Baksi visar olika källare där det okända Salandermanuset kan tänkas ha funnits. Dilba kommer troligen att starta en ny Pokersajt som bara riktar sig till invandrarkvinnor som vill spela av andra invandrarkvinnor pengar.

En given succé.

I slutet av augusti får vi veta ifall det fuskats i de kurdiska valen.

Det känns fint att ett folk hörs. På så sätt undviker man att marginaliseras.

För vem vill bli marginaliserad så här i slutet av sommaren.

Ingen.

Ska åka ut på landet i helgen. Spiken och Carina är redan ute. Ikväll är vi inviterade till några trevliga människor. Det ska bli grillning, en del ljug och bra väder. Kan man ha det bättre?

Nu måste jag fortsätta med redigering av boken. Jag tänkte skicka manuset den här månaden så det är lite pill.

Undrar om inte Power Nap är en bra spik i morgon. Evidence Ås är understreckad tycker jag. Sista verkar vara ett råttbo. Inte mycket till vägledning med jag har inte studerat omgången så noga ännu.

Ha en trevlig helg!

torsdag 6 augusti 2009

Guillou rycker ut för Elmér!




Jan Guillou tror i dagens AB inte att Mossad skulle ha erbjudit IB och dess chef Birger Elmér att mörda Jan Guillou.

Gunnar Ekberg som hade en mycket central position i informationsbyrån(IB) som var en hemlig svensk underrättelseorganisation, har nu skrivit att han hört Birger Elmér säga detta.

Enligt Guillou så ljuger Ekberg notoriskt och säger så bara för att få sälja böcker.
Kan så vara. Birger Elmér är död. Mossad kommer knappast att dementera eller bekräfta.

Samtidigt är Guillou lite smickrad. Självklart. Det handlar ju om honom.

Han argument är väl om man skalar bort allt krafs ett och endast ett:

– Han skulle ha berättat den här roliga historien för mig. Det är jag säker på.

”Han” i det här sammanhanget är Birger Elmér.

För er som är lite yngre än de som är lite äldre så fick journalisten Peter Bratt ett tips från Håkan Isacson som varit med i IB om att IB existerade, att det var en hemlig militär underrättelseorganisation med socialdemokratiska rötter som bl a hade som syfte att spionera på vänstern.

Efter att Guillou och Bratt med Isacsons hjälp publicerat uppgifterna i Folket i Bild Kulturfront så arresterades hela gänget och Guillou och de övriga fick ett års fängelse. Straffet sänktes senare bla för Guillou.

Så Guillou avslöjar att IB existerar, förhörs, åker i finkan och sen… blir han vän med chefen för IB.

För er som läst Guillous böcker om Hamilton så förekommer det en äppelodlare i Kivik, ”Den Gamle” som är Hamiltonschef. Den litterära figuren är lätt maskerad just Birger Elmér.

Enligt den officiella… Guillous historieskrivning träffades de åter på en bank av en händelse(sic!) på 80-talet och blev vänner.

När Guillou avfärdar Ekbergs nya bok om vad som hände så påstår han att han kände Elmér. Det är helt sant att han och Elmér umgicks en hel del. Men det som stör Guillou som ju faktiskt inte heller kan veta exakt hur det ligger till är att hans ”vän” Birger Elmér skulle sagt något i den riktningen till Ekberg.

Det finns en viktig anledning till att det som Ekberg säger mycket väl kan vara sant.

Ekberg jobbade i IB. Det gjorde inte Guillou. Om Elmér träffade Guillou och pratade spioneri med honom så kan möjligen Guillou som är lite naiv trott att det skedde på Guillous villkor, på jämlika villkor eller att Elmér var hans vän och berättade sanningar för Guillou som då just höll på att etablera sig som agentromansförfattare med tydliga förebilder från… just IB.

Det här var på 80-talet. Vad är det som säger att inte Elmér utnyttjade Guillou och att det skapades något som lite slarvigt har kallats Stockholmssyndromet efter Norrmalmstorgsdramat.

Förhållandet beskrevs av polisläkaren Nils G Bejerot som påvisade det faktum att flera i gisslan hamnat i ett känslomässigt beroende till kidnapparna under bankdramat.

Guillous problem är att han inte kan förneka det Ekberg säger. Han vet inte ett skit om vad Ekberg sagt till Elmér och tvärtom. Han blir förstås känslomässigt upprörd över att inte ha fått den informationen ifall den existerat. Det skulle kanske jag också blivit. Vem vet.

Men Guillou borde frågat sig varför de båda blev vänner och var gränserna för den vänskapen gick.

Elmér skicklighet gällde att driva nätverk av agenter, att få information. Elmér var ett proffs. Guillou skrev agentromaner. Så vem drev vem? Vem satte gränserna för vänskapen?

Elmér slutade på IB 1975. Han var då med alla mått mätt mitt uppe i en karriär 56 år gammal. Vad gjorde han sedan? Odlade han enbart äpplen?

Det mest komiska i Guillous dementi är hans närmast obegränsade förtroende för den svenska polisens förmåga att utreda ett mord iscensatt av Mossad.

Man baxnar!

Festminne som klickade!




Min gipsade sambo och min allt magrare hund har övergett mig.

– Hej, sa de och gick.

Så kan det gå.

När jag tänker närmre på saken så skulle de nog till landet och hälsa på Svågern, Svärmor, Erika, Andrea, Totte och några till.

Jag hade utlovat något slags vimmelreportage från Mickes Fiesta Grande men av olika skäl så. Totte, klippan i bandet blev lite trött i mitten av spelningen och försvann i skogen. När Spiken och jag skulle leta efter honom svimmade Spiken.

Själv gick jag sist av alla. Så ni ska inte ta mina intryck för de bästa.

Ett tag spelade jag lite hits på Carinas Ipod medan Totte(som återkommit från ett helt annat håll)vilade upp sig efter en hård sejour med Johnny Cash.

Burning Ring Of Fire trummade på och nu ska grabbarna ta över Ölsta.

Svärmor dansade och jag tror inte att Carina var gipsad så hon dansade och det gjorde jag också. Det var en hel del dans och annat.

Det var ganska mycket folk och vi hade våldsamt trevligt. Grillen och Micke höll sig på benen fast Mickes ögonbryn försvann på slutet. Dock inte på grund av grillen!

Men Micke var på hugget redan dagen efter och snackade om kräftor.

Olle Lindström och hans brorsa var på festen en sväng tillsammans med Marianne och Leffe. Vi pratade lite gamla minnen. Deras häst Triton Sund skulle springa borta på andra sidan Atlanten senare på natten. Dom hade visst beställt länk så det lät spännande. Nu galopperade Triton tyvärr i just det loppet men det visste vi inte då. Han är hur som helst en av mina absoluta favoriter. Den som slår honom på medeldistans får vara bra.

Jo, snacket gled in på media via kundtidningar. Då kom jag ihåg en historia som jag tyvärr glömde berätta första delen på den kvällen. Konstigt vad de där dunkarna försvinner fort på sommarkvällarna.

Så här var i varje fall hela historien.

På 80-talet satt vi ett gäng på Bysis på Söder. Ovanför Målarmuseet närmre bestämt.

Det var en blandad hög frilansjournalister.

Vi jobbade med allt möjligt. Skrev artiklar för en massa olika tidningar. En dag ringde en snubbe som höll på med en kundtidning för SAAB.

– Kunde någon åka till Värmland.

Jag sa att det kunde jag.

Jag skulle få en fotograf med mig som vi kan kalla för Nisse Brogren. Han skulle möta upp om det nu var vid flygplatsen eller tåget och sedan skulle vi åka till SAAB:s nya automatiserade lager.

Stefan som nu är kriminalreporter på DN jobbade den tiden en hel del för Kamratposten. Jag nämnde väl den här fotografen Nisse Brogrens namn i förbifarten.

Stefan som är en cool kille och sällan hetsar upp sig blev nu lite upprörd.

Det hör till saken att jag aldrig jobbat med den här Nisse. Det hade Stefan däremot gjort. Det gällde ett bygge av en flotte vid en Norrlandsälv. Stefan skulle skriva om hur vanliga människor deltog i en äventyrsresa som innebar att de skulle åka till Norrland, bygga en flotte av timmer som de sedan skulle åka med nerför älven en bit.

Det var lite blandat folk. En del var kanske inte direkt snickare eller vildmarksexperter.

Men det gjorde ingenting. Brogren var expert. Han plåtade visserligen en och annan rulle under veckan men annars gick han mest runt och hånade folk, förklarade att de var värdelösa på flottbygge, hopplösa storstadsbor med tummen mitt i näven och gav kubikmeter med "goda" råd. En del blev deprimerade och hotade med att åka hem och några började gråta. Stefan som förknippades med fotografen hade seriösa svårigheter att få sin del av jobbet gjort och hade väl mest av allt velat slita skallen av den här fotografen.

– Ska du jobba med Brogren, sa Stefan och flinade. Grattis!

Ja, sen fick jag då ovanstående historia berättade för mig. Ungefär så.

Det var något med Gotland också som jag inte minns. Men när jag landar eller rullar in i Värmland, vilket det nu var, så står Nisse Brogren där och väntar med bilen på slaget. Han ser inte alls kaxig ut och en halvmil utanför stan började han gråta när en hästtrasport passerar i motsatt riktning.

Jag får veta att hans häst skulle till slakt och att vi passerat transporten. Det var inte svårt att förstå traumat även om jag inte själv hade häst på den tiden. Jag försökte trösta honom och han slutade faktiskt att gråta innan vi kom fram till SAAB:s lager. Jag var då helt övertygad att Stefan tagit fel på person. Den översittartyp som Stefan pratat om, hade möjligen haft ett liknande namn helt enkelt. Troligen Bogren.

Min fotograf var en känslig och fin kille. Ingen mobbare som fick barn att börja gråta och folk att åka hem från flottbyggen i den norrländska vildmarken.

När vi kom fram hade Nisse samlat sig något, men såg rätt risig ut om jag ska vara ärlig. Lagerchefen kom och mötte oss och vi gick till hans kontor där jag skulle ställa lite frågor och sedan skulle Nisse ta några bilder på lagerchefen ute på lagret plus lite bilder på lagertekniken. Det var så det hela var upplagt.

Lagerchefen var en trevlig kille. Lite äldre men en vänlig sort. Han var dock en smula osäker. Väldigt samlad och skicklig inom sitt fack men jag tror att en del av osäkerheten berodde på att det var något med hans näsa.

De flesta människor har någon del av sin kropp som de inte är helt till freds med.
Jag har t ex väldigt små ögon. I småskolan kallades jag för Kinesen och det var rätt mycket slagsmål kring det namnet. I femman blev jag rätt stark och spöade de flesta som andades om Kina och sedan kom det en annan kille som nog hade asiatiskt påbrå som fick heta Kina och man kunde inte ha två o s v så hela den biten föll.

Men den här killen hade en näsa som dels var som en världsdel och dels var röd på gränsen till blå.

Men nu var det inte hans näsa vi var där för att dokumentera utan SAAB:s lager. Det berättade han mycket utförligt om på sitt kontor. Han talade om hur det var uppbyggt och styrtekniken bakom. Under tiden hade fotograf Brogren piggnat till och skickade lagerchefens sekreterare efter mjöl och annat till sitt kaffe. Det där sidosamtalet störde lite men jag var tacksam att fotografen inte började gråta under intervjun.

Så kom lagerchefen in på vilka delar som monterades.

– Bakaxlar, sa lagerchefen och nämnde någon modell.

– Nej, inte bakaxlar, kom det bakom min rygg från Brogrens håll.

– Jo, sa lagerchefen och såg förvirrad ut.

– Nej, växellådor.

Sedan fortsatte debatten ett bra tag mellan min fotograf och den här lagerchefen som tidigare berättat att han jobbat på SAAB i tjugo år. Till sist gav sig fotografen motvilligt bara för att återkomma lite senare. Nu var han på krigsstigen. Hästen var glömd.

Så när jag till sist lyckades avrunda på kontoret så hände två saker. Dels nästan släpade fotograf Brogren ut den stackars lagerchefen utanför huset där en stark och avslöjande vårsol härskade. Medan lagerchefen desperat sökte sig mot något ställe där hans ledfyr till näsa inte syntes så släpades han obönhörligen ut i solgasset av Nisse Brogren.

– Kom ut i ljuset så man ser hela ansiktet vetja, trumpetade Nisse Brogren och brände på med motorkameran allt vad han orkade.

När den smått chockade lagerchefen till sist lyckats befria sig och retirerat in på lagret började Nisse korsförhöra truckskötarna om svagheter i systemet som han sa sig ha hört på stan.

Den som hade våldsamt roligt var Stefan Lisinski när jag återvände lätt utmattad till Stockholm och Bysis.

Så roligt hade han inte haft sedan flörtkulorna dök upp framför nosen men det är en annan historia.

Det enda som retar mig är att jag inte minns vad det var med Gotland, vilket påminner mig om att skulle ordna en ölkväll för två år sedan där Stefan skulle vara inblandad.

Det borde jag gjort så kanske han hade friskat upp minnet på den punkten.

SAAB ville att vi skulle utveckla texten lite och skriva att ”SAAB var en fräck och sportig bil”. Det var kanske där det började.

På onsdag ska Carina ta bort gipset på sin Go Kart-arm. Grattis! Jag har svårt att släppa det där med Go Kart-armen.

Spiken är mest tekniskt intresserad av skadan.

Nu ska jag sova!

I morgon ska jag börja skriva om slutet på av romanerna så då blir det tunt med inlägg är jag rädd.

onsdag 5 augusti 2009

Slut på snoret?



Källa:Smittskyddsinstitutet


Antalet insjuknade i svininfluensa i Storbritannien har i princip fördubblats varje vecka sedan utbrottet.

Officiell brittisk statistik visar nu att antalet i slutet av veckan som slutade den 26 juli var 110 000 en ökning med endast 10 000. Det kan betyda att influensan passerat kulmen.

Totalt har 26 dött av influensan i Storbritannien.

Även i Sverige minskar antalet registrerade fall v 30-31(se tabell från Smittskyddsinstitutet ovan).

Är detta en trendbrott och varför ska vi i så fall massvaccinera svenska folket mot svininfluensa med nya och oprövade vaccin?

Det rapporteras samtidigt i en ny studie redovisad i British Medical Journal att biverkningarna av Tamiflu registrerats bland 40 procent av de skolbarn som fått Tamiflu i förebyggande syfte. Bland biverkningarna märktes bla hallicinationer, huvudvärk och diarré.

Även Tamilfu är ett kraftigt och delvis oprövat preparat.

Vad kostar det att folk sjukskriver sig på grund av biverkningar? Har Socialstyrelsen och den svenska regeringen räknat ut det?

Jag tycker att vi noga ska följa utvecklingen de närmaste veckorna och avbeställa vaccinet som inte ens finns. Beställ istället en mindre batch och följ de kliniska testerna noga.

I USA finns det uppgifter om att skadestånd förhandlats bort mellan staten och läkemedelsbolagen ifall den nya oprövade preparaten visar sig ha biverkningar. Hur ser det ut inom EU och i Sverige?

Den dryga miljard som sparas kan säkert användas bättre än som statligt betald testbädd för oprövade nya vacciner.

Dessutom tycker jag alla beslutsfattare ska låta vaccinera sig OFFENTLIGT ifall idioterna trots allt köper in 18miljoner doser och fortsätter sin skrämselkampanj.

Enligt GlaxoSmithKlines egen propaganda skulle 60-70 miljoner kunna dö i svininfluensa, fler än av spanska sjukan.

Var finns den vetenskapliga grunden för den typen av uttalanden? Tydligen har Socialstyrelsen köpt det resonemanget eftersom man tänker beställa 18 miljoner doser från just Glaxo till en kostnad av 1,2 miljarder.

Avbeställ!

Till sist. Sista informationen från Mexiko är att fall noll,alltså det första fallet inte ens haft kontakt med grisar. Så varför inte kalla det för en... influensa?

WHO borde kanske också träffas och snacka lite!

Låt aldrig er man handla eller er fru gå på krogen!



Äntligen en vettig artikel i en kvällstidning.

Aftonbladet… ursäkta jag läste slarvigt. Det är självfallet en brittisk undersökning. Kodak Lens Vision Centres vad det nu kan vara för något har kommit fram till att män tittar på kvinnor fyrtiotre minuter om dagen och speciellt i snabbköpet.

Kvinnor däremot tittar på män endast tjugo minuter per dag. Män tittar också på tio kvinnor medan män tittar på sex män...ursäkta ska vara kvinnor tittar på sex män. Så egentligen...

Vad kan vi dra för slutsats? Att det inte finns några HBT människor i snabbköp eller på krogen? Erkki då? Eller den där truck...

Svårt. Problemet är att kvinnornas favoritställe för spaning på män enligt undersökningen är på krogen.

Här blir det riktigt rörigt.

Det är möjligt att undersökningen är bra men Aftonbladets selektiva ”slicing” av Telgraphartiklen har gjort den till en mäktig soppa.

Uttrycket flukta används av reportern. Så vad är det vi fluktar på. Man kan tänka sig att det är kvinnors ansikten, bröst, rumpor eller ben.

Men varför i hela friden kollar män sådant i snabbköpet? Är det säkrare där. Man glider förbi fläskfilén och vidare över… något intressant.

Kvinnorna verkar ju vara mera målmedvetna och normalopererade.

Man skulle vilja veta om det överhuvudtaget är lönt rent kontaktmässigt att titta på kvinnor i mataffären. Jag tittade ju tex på kossan i gårdagens postning och det måste räknas. Men jag försäkrar, inga kittlingar. Det var ungefär som Robert Gustavsson i frysboxen när Schyffert sa Alice Bah. Helt tyst! Ingen reaktion!

Dessutom får man inte veta hur många män som tittar på kvinnor på krogen respektive kvinnor som tittar på män i mataffären.

Det vore ju en upplysande artikel.

Min gissning är att män inte tittar på kvinnor utan på deras matpreferenser eftersom män fortfarande är mera handikappade i mataffären.

Sedan blir de lite generade och säger att de tittade på kvinnorna eftersom de inte vill erkänna att de inte vet hur en bra flintastek ser ut.

I vilket fall så saknas det lite information från den där undersökningen.

Det riktigt ruggiga är ju att ifall den här undersökningen stämmer så är det en massa män som spanar helt i onödan eftersom det inte stod en rad om att kvinnor tittar på män i mataffären. Jag antar att de tittar på maten. Antingen är det så att män vet detta i någon genetisk kod och i lugn och ro spanar in tjejer eller också är män rena idioter eftersom inga tjejer spanar in killar i mataffären.

Jag kan möjligen vara en standardavvikelse men ärligt talat så har jag nog fötts med fel kön för jag brukar nog kolla brudar på krogen eller på stan. Mataffären! Enda förklaringen kan var att de är britter. De flesta brittiska politiker brudar ju dö med en nylonstrumpa över huvudet och… just det en apelsin i munnen eller en kalkon över huvudet…

Nu måste jag dricka sprit. Jag inser att jag aldrig mer får gå och handla!