tisdag 30 september 2008

Bildt bloggar om Dnepr:s historia medan världen trillar samman

Brukar kolla på Carl Bildts blogg ”Alla Dessa Dagar”. Han är en av få svenska politiker som har någon internationell vana på högre nivå förutom Margot Wallström och möjligen folkpartikeln Cecilia Malmström.

Sierskan Saida är död. Må hon vila i frid men jag tror att hon kunde levererat mer handfasta råd än de CB levererar idag på sin blogg. Antingen var det mycket champagne i Ukraina eller också stötte han i huvudet när han lämnade regeringsplanet.

”Att det amerikanska representanthuset nu överraskande underkänt den stora kompromissen om det finansiella räddningspaketet för oss mycket snabbt in i en situation av mycket stor global finansiell osäkerhet.

Kanske finns det någon snabb väg ut ur detta. Det får de närmaste dygnen utvisa.

Men vad som nu äventyras är inte bara finansiell stabilitet, utan också tilltron till USA:s förmåga till globalt ledarskap och ansvarstagande.

Och det kan komma att få politiskt konsekvenser väl utöver de finansiella.”

Så vad har regeringschefen Reinfeldt att tillägga i ämnet som åtminstone oroar större delen av den svenska befolkningen och är den viktigaste frågan i världspolitiken. Mja, han talar om att aktieägarna är luttrade och manar till lugn.

Vi får också vet att vi är en liten öppen ekonomi.

Det är ungefär som att öppna fel dörr, upptäcka att man är på en bastuklubb och samtidigt tappa byxorna.

Tar man uttalanden från Borg, Bildt och Reinfeldt och lägger dem bredvid varandra så slås man av en sak.

Antingen är det så att de inte tycker att det finns något problem för svensk ekonomi och har teckning för det eller också är de helt vettskrämda och har ingen som helst aning om vad de ska göra förutom att be Ingves & Co emittera statsskuldsväxlar och skicka ut mer dollar på marknaden.

Hur ser egentligen Sveriges risk exponering ut, hur ser svenska företags belåning etc. ut. Swedbank hängde på gärsgårn menar en del. Var det så eller?

Med tanke på att vi rusar rakt in i en världsomspännande finansiell kris som är den värsta sedan 20-talet så agerar den svenska regeringen som en tidigare regering fast i ett helt annat ärende.

Bildt kasar runt i Ukraina och skriver små historiska kåserier medan svenska folket sitter hemma och biter på naglarna och undrar om världen ska trilla ihop eller inte.

Jag förstår inte vad som händer och jag misstänker starkt att det gör inte den här regeringen heller.

Så nu väntar vi på Mona och Lillpersson. Gud hjälpe oss!

Åsnor eller Elefanter?

435 medlemmarna i representanthuset ska väljas eller inte väljas om senare i höst.De riskerar att bli av med sina platser om de sviker vad de lovat sina väljare.

Liberala demokrater som avskyr Wall Street ryggradsmässigt i skön förening med konservativa republikaner som menar att marknaden får sopa rent på Wall Street. Så fälldes förslaget.

Nästa gång man kan komma överens är på torsdag.

Man ska vara klar över att både republikaner och demokrater står nära starka finansiella konstellationer som nu driver på partierna i kongressen att komma till en uppgörelse. En uppgörelse som med största sannolikhet kommer att debiteras de amerikanska och internationella skattebetalarnas konto.

Men ifall inget görs så kommer samma sak att hända. En gigantisk strukturomvandling med miljoner arbetslösa. Den här finanskrisen är inget som man löser på en vecka. Den kommer att få långtgående konsekvenser under åratal framöver.

Kineserna har helg hela veckan och deras börs öppnar först nästa måndag.

Nu tar demokraterna chansen att genera Bush administrationen. Titta, vad var det vi sa! Men så hårda skiljelinjer finns det inte. USA:s finansminister, Henry Paulson är nämligen demokrat.

Så en miljon dollar frågan är som vanligt hade fler och bättre regler gjort att den nuvarande kraschen kunnat undvikas eller hade färre regler och en bättre moral lett till ett bättre resultat.

FEMA var ett nytt ord vi fick lära oss efter orkanen Katrina för ett par år sedan. Nu får vi lära oss ett annat: Federal Deposit Insurance Corporation(FDIC). Det blir FDIC som kommer att ta över alla kraschade banker i USA.

måndag 29 september 2008

Vem sitter med Svartepetter?

Sverige har en stark ekonomi. Sverige emitterar statsskuldsväxlar, 30 miljarder dollar och vad ska Ingves hitta på i morgon tisdag när börsen öppnar. Så vem betalar notan.

Kan inte någon förklara lite käckt vem som drar och vem som skjuter på.

Det var ett högt spel taleskvinnan i amerikanska representanthuset dom demokraten Nancy Pelosi och ett antal republikaner spelade igår. Snart kommer notan.

Så vad ville de åstadkomma. Pelosi ville tala om att det var Bush som förstört ekonomin. Men republikanerna. Vad ville de?

Det får vi förhoppningsvis veta under tisdagen. Men det kan vara lite för sent för politiska finter.
Eller har man redan sett ut vinnarna och förlorarna.

Om Elmätare vore Bilar



Alex och Katrin går skilda vägar.

Gäsp!

Själv kommer jag ihåg dem bäst när de trodde att de var bjudna på Henrik Schyfferts fest.

Min fru kom fram till Jerusalem i morse. Det var plan från Erbil Irak som skulle gå fyra på morgonen men när klockan var fem över halv så tyckte bolaget det var nog och planet lyfte. Så kan det gå. Sen damp de ner på Queen Alia International i Amman och en timme senare var hon i Israel.

Det är tydligen både slut på islamska Ramadan och samtidigt infaller judiska Rosh Hashana. Undrar hur ofta det händer eftersom båda högtiderna skiftar datum från år till år.

Har de någonsin varit så nära varandra?

Det var ovanligt krispigt tyckte Spiken i morse och då öppnas hans luktsinne på något konstigt sätt och han trivs förträffligt. Hans nos är som en fotbollsplan jämfört med vår läste jag någonstans eller om den var en dokumentär. I varje fall hittar han lätt till skafferiet.

Nu ligger han på soffan som är en av hans sex ordinarie platser. Benen i vädret lätt darrande och drömmer om några snabba brudar.

Det sägs att de nya elmätarna går fortare än de gamla. Det skulle inte förvåna mig men om de gamla istället gick för långsamt. Vem ska betala det? Sedan säger Fortum att det ska mer till än en fördubbling för att det ska vara något fel på mätarna. Det uttalandet gör en lite förbryllad.

Tänk om Volvo skulle säga: Jaså, bilen drar två liter milen i stället för en. Nä, det är sånt som händer. Men ring igen om den drar fyra liter. Ibland vet man inte vilken sten de släpar fram en del från.

Ibland saknar man Ebbes och Hasses handfasta pedagogiska grepp.

Planen Planen



Det är uppenbart att det ekonomiska system som existerar i världen har brister. Med en klockas regelbundenhet havererar detta system.

Inte så att det fullständigt kollapsar. Även om många bedömare den senaste veckan sagt att ifall inte den amerikanska staten dvs skattebetalarna gått in och räddat finansmarknaden så skulle den havererat med oöverstigliga följder.

Igår röstade den amerikanska kongressen om ett räddningspaket. Ett kaos där den lagstiftande församlingen sa nej.

Huvuddragen finns på http://www.nyt.com/

Det som stör mig och säkert många andra är att innan det händer som nu alltså tycks hända med stor regelbundenhet är att alla säger att systemet behöver stora vinster, stora lån vissa ekonomiska instrument, på 80-talet var det junk bonds och nu hedgefonder etc.

Sedan när systemet kollapsar så får de ansvariga en fet fallskärm och skrattar antagligen hela vägen till banken.

Det ska vara slut på det nu säger den amerikanska kongressen. Det låter ju bra. Jag har aldrig förstått varför man ska få fallskärmar. Den har gjort att herrar och damer ekonomer fattar korkade och dumdristiga beslut utan at behöva tänka på de ekonomiska konsekvenserna för egen del.

I Sverige var det knapp ett par månader sedan Swedbank visade upp rekordvinster. I veckan talades det om att de knappt varit likvida och att Bo Lundgrens statsskuldsakut tvingades öppna för bankens skull.

Anders Borg säger att allt är bra. En nobelpristagare i ekonomi varnar samtidigt för att det sa ekonomerna förra gången också, och förra, och...

Det verkar finnas underlag för ännu ett nobelpris i ekonomi. Att utreda systemets inneboende ofullständighet.

Så här går det till i mitt huvud.

Först återhämtar en ekonomi sig från en nedgång. Det är en uppbyggnadsfas där alla uppmanas hålla igen på krav om ökade löner reformer etc.

Sedan går det bra. Vinsterna ökar, en viss optimism bland människor som tar lån, köper hus, bilar och konsumerar. Allmänheten bygger upp en skuld för en framtid som utmålas som ljus.

Till sist havererar ekonomin. Ränorna stiger, värdena faller på hus, bilar och de reformer man talat om omvandlas till sparpaket och stödåtgärder för den havererade så kallade marknaden som staten delvis tar över eftersom den inte fungerar och hotar att skapa kaos. Vi är tillbaka där vi började.

Om socialismen inte fungerade så bra så kan faktisk samma sak sägas om kapitalismen. Nu ska det bli val om två år. Då kommer Mona Sahlin stå och säger att bordet inte bara var avdukat utan att termiterna varit där och ätit upp det också.


söndag 28 september 2008

Frågor där inte ens Biden kan rädda Obama

Det finns områden där inte ens Joseph Biden kan förklara vad presidentkandidaten Barack Obama menar.

Det är ett faktum att Iran håller på att skaffa sig kärnvapen och att Nordkorea nu återupptagit sitt program.

Samtidigt har ett fjärde helt meningslöst beslut tagits i FN:s säkerhetsråd som i princip uppmanar Iran att följa de tidigare tre besluten som de struntat i.

USA är upptagen med två krig. Obama vill sätta sig och prata förutsättningslöst med iranierna. Obama kan snacka med Jimmy Carter om hur det är att prata omkull iranier.

Däremot är Obama inte främmande för att panga på Pakistan. Så var finns logiken hos Barack Obama. Pakistan har redan kärnvapen.

Men den stora och avgörande frågan är vad Obama och Biden gör i händelse av seger i presidentvalet ifall Obama inte lyckas prata bort kärnvapnen i Iran.

Enda öppningen skulle vara att ställa Israels kärnvapen under samma kontroll som de iranska och sedan rusta ner bådas program. Det skulle Iran möjligen kunna gå med på. Men Israel.

Knappast!

Så vad gör Barack Obama och Joseph Biden när de kört slut på diplomatin? Tar en femte, sjätte, sjunde och åttonde resolution i FN:s säkerhetsråd. Nu är vi tillbaka till 2002. Eller 1991 om ni så vill.

Varken Ryssland eller Kina kommer att var behjälpliga. De luktar USA:s svaghet med enorma krigsutgifter och kris i den egna ekonomin. Ryssland vill tillbaka till stormaktspolitiken. De kommer att trampa USA på tårna. Georgien är bara början.

Presslag och en märklig debatt

Jag minns att jag satt och pratade med en kurd i Erbil för ett par år sedan. Är man en riktigt inbiten kurdoman så säger man Hewler om staden men jag är inte riktigt så frälst. I varje fall så ringde telefonen och min bekant sa att han måste fara till ett annat hotell eftersom en kvinna var där. Hon var reporter och skulle skriva om en Dr Kamal Sayid Qadir som skulle få 30 års fängelse för något han skrivit.

Min bekant frågade om jag ville åka med. Jo, jag hade ingenting för mig så, visst. Det var lite övertalning inblandad också för han ville att jag skulle berätta lite hur det var att bo i Kurdistan.

Nå vi kom till hotellet. Jag fick en ganska dramatisk historia serverad. Doktorn hade skrivit om Barzani-familjen från Österrike. Senare när han kom till Kurdistan hade han arresterats och skulle dömas till trettio års fängelse för förtal om jag förstod saken rätt.

Jag lyssnade småleende och sedan sa jag till den kvinnliga reportern att det ju var fel att döma grabben till trettio års fängelse för att ha kallat Masoud Barzani för en hallick och en hel del annat.

Sedan sa jag att det nog skulle bli benådning och att Herr Doktorn nog inte skulle oroa sig.

Mycket riktigt. Några månader senare blev han benådad. Jag antar att Dr Kamal är ute och gasar på i sin vanliga stil. Åsnor, hallickar, tjuvar osv.

Herr Kamals bravader har senare citerats av både Michael Rubin och Ingmar Karlsson och var en av Nuri Kinos huvudnummer i en av våra finaste kvällstidningar när han påstod att Barzani skulle vara en ny Saddam. Det där med lagar och Irak och Kurdistan är ingen enkel historia.

Men det finns en annan uppföljande historia där Masoud Barzanis son Masrour Barzani som sedan några år är chef för Asayish dvs den kurdiska säkerhetstjänsten skulle träffat på samme Dr Kamal i Wien och försökt mörda honom.

Den här historien skulle inträffat i år i februari 2008 och återberättas på nätsajten Kurdish Aspect. Det här är enligt Kurdish Aspect Dr Kamal Sayid Qadirs egna ord den 26 februari 2008:

“On Feb. 19, between 3-4 pm, I returned from the library of the Vienna Law School, while I was making my way home in centre of Vienna, I saw Masrour Barzani accompanied by a body guard, I simply ignored them, but as I turned back, I saw how Masrour was talking to his body guard appointing on me, then I remembered their threats in Kurdistan, immediately after my release, Apr. 2006, namely to kill me in Vienna, if I continued writing against them. After this, I immediately called the police and followed them. I asked Masrour, what do you want from me? He told me: you are still insulting us! I asked him, why did you torture me in Arbil? He simply lost his nerves and ordered his body guard to silence me. The body guard heavily attacked me and I tried to defend myself, but in vain, since I very soon fall on the ground, then Masrour gave me a hit with his foot directly on my face, that is why I suffered broken bones in the face and the bodyguard hit me on the head only. I am now only able to move with a special device and have to attend a hospital tomorrow again for further treatment. The bodyguard was arrested immediately on the scene, but Masrour escaped on his feet by running away. The police started a search for Masrour Barzani, and I do not know what has happened after this, but very soon I will be interrogated by police and my lawyer will know more about it. I have full trust in Austrian justice system, and I am sure the justice will prevail and the rule of law will make no difference between a journalist and a ruler“.

Den här historien finns också på några andra internetplatser. Men orginalet och intervjun med Dr Kamal efter han lämnat sjukhuset kommer enligt Kurdish Aspect från dem.

Det finns några saker som är intressanta. Om det fanns minsta lilla substans i detta så skulle det vara en stor nyhet.

Även om det var precis tvärtom att Dr Kamal attackerat Masrour och dennes livvakter spöat upp Dr Kamal efter att Kamal attackerat eller försökt attackera deras chef. Men ingen tidning, tevekanal etc av vikt har ens tagit upp den här historien.

Har Masrour Barzani blivit dömd eller har hans vakter blivit det?

En annan sak. Hur kunde de träffas spontant mitt i Wien?

Faktum är att det mesta pekar på att detta aldrig har inträffat. Om Masrour Barzani skulle vilja skada Dr Kamal så skulle han åtminstone inte startat ett gatuslagsmål i Wien. Jag känner inte Masouds Barzanis son men Masoud är i varje fall ingen dumskalle och skulle nog inte känt sig trygg med en son som chef för säkerhetspolisen som startar slagsmål mitt på gatan i en europeisk huvudstad.

Nå, det kan ju vara någon som enbart ljuger. Vem har skrivit artikeln? Ingen verkar det som. Det finns en redaktion men ingen journalist har pratat med Dr Kamal eller undertecknat detta scoop med sitt namn. Det väcker åtminstone mina misstankar att vi pratar om en ren bluff. Redaktionen på nättidningen är nämligen stor.

Men varför har inte Dr Kamal dementerat saken? Eller snarare bekräftat. Ja, det är just frågan.


Det har varit mycket diskussion om en medialag som skulle vrida nacken av den kurdiska pressen en gång för alla med möjlighet att stänga media etc etc. Så har den framställts bland annat i svensk media.


Nå, för en vecka sedan kom den där lagen i omarbetat form. Ett presslag som Masoud Barzani som är president i regionen irakiska Kurdistan skickade tillbaka för ett år sedan eftersom han inte ansåg att lagen inte var bra. Nu ett år senare har parlamentet tänkt om. Det går att läsa om den omarbetade lagen på Kurdistan Regional Government(KRG): s hemsida samt i Kurdish Globe.

Den svensk-assyriske journalisten Nuri Kino är säkert inte nöjd. Eller också tycker han att det är hans förtjänst.

Den nya versionen innehåller väsentliga förbättringar för journalister. Sedan har vi det där med ”landets säkerhet”.

Jan Guillou hyllade ju Iraks pressfrihet på 70-talet i boken "Irak det nya Arabien":

"Irak har färre inskränkningar i pressfriheten än en majoritet av världens länder"

Då hade han just suttit i finkan efter IB-affären.

Jag tror att det finns helt andra hot mot den irakiska journalistiken som i allmänhet är undermålig för att inte säga usel. Tyvärr är en del förbättringar som nu görs knappast något man gör vågen åt.

Jag läste i veckan en artikel på samma hemsida om en kanadensare vid namn Gage som utbildat journalister, alltså kurdiska journalister vid universitetet i Erbil. Han påstod sig vara en riktig hejare på ämnet efter att ha jobbat i branschen i 28 år eller något sådant. Det har varit lite svårt att ta reda på hans storhet. Men det behöver inte betyda något. Vad som däremot betyder något är vad hans sa.

"The curriculum is now 80% hands on working with equipments and 20% theoretical. Before we came here, it was 80% theoretical like in a class listening to teacher's blah blah?. So, we have thrown this out of the door," said Gage about the curriculum changes.

Källa: Kurdish Globe 14 augusti 2008


Två fel blir inte ett rätt.

Jag kan tänka mig att makten i Kurdistan och Irak mycket väl kan stå ut med en formbög som Gage som lär eleverna att klippa kreativt så man inte somnar till det han kallar ”talking heads”. Men huvudproblemet med kurdisk eller för den delen arabisk journalistik i Irak är inte huvudsaklingen formen utan bristen på journalistisk skolning i just det som Gage inte verkar tycka är viktigt, nämligen hantverket. Man kan inte skriva att folk är bögar och hallickar. Jag kan göra det här. Men försök få in en artikel på DN Debatt som innehåller kombinationen, Reinfeldt, bög och hallick. Det blir nog till att gå ut och sätta upp lappar på lyktstolparna om man kallar herrar och damer politiker för den typen av tillmälen.

Kvalité har inget som helst värde i Kurdistan eller resten av Irak heller för den delen. Så Gage passar som handen i handsken i det infotainment koncept han nu sprider. Makten har inga problem med killar som Gage. Det dräller av dem i Sverige.

Den irakiska journalistiken behöver stöd för att kunna stå så fri från makten den nu kan. Makten kan alltid leva med att formen blir huvudsaken. Men om den kritiska, undersökande faktabaserade journalistiken blir ledstjärnan så kan karamellen var lite svårare att svälja.

Är formen oviktig? Nej, absolut inte. Jag minns under min politiskt aktiva tid på 70-talet när en partiledare ville ha in en debattartikel men ”bara” fick skriva tolv sidor(A4) och han kom på att sätta den med typ, 2 punkter Times för att få in dubbelt så mycket text eller gamle Hjörne som var känd för att hugga öronen av folk på bilder för att få in mer textrader i artiklarna.

Kurdiska och arabiska journalister i Irak borde lägga stor vikt vid att få en ordentlig offentlighets lagstiftning som omfattar myndigheter på olika nivåer, myndigheter och parlament. Här finns massor att göra.

Men knäppa doktorer som varvar allmänna anklagelser med uttryck som hallick och tjuv i var tredje mening har åtminstone jag lite svårt för att ta på allvar.

Däremot förstår jag inte varför inte KRG lagt ut en text med presslagen på nätet. Samma med Ungdoms- och Idrottsministern i KRG som deklarerade att han lämnat över en utvärdering av sina genomförda projekt till nästa regering. Informationen om att ett sådant dokument fanns har nu tagits bort på ministeriets hemsida. I Sverige hade vi läst den rapporten på nätet eller kunnat besöka ministeriet och fått tag i den. Det hade nämligen varit en offentlig handling. Antagligen gick inte projekten så lysande eller också gick de så bra att ingen behövde få reda på det. Men det hade någon kanske varit intresserad av att få läsa om hur det nu än var.

KRG har ändå den ”bästa” webbplatsen tillsammans med Irakiska Utrikesministeriet . Resten är under all kritik. Det finns inget system eller ordning. Någon insyn vill man definitivt inte ha.

Kurderna är lite smartare. De lägger ut valda delar och en och annat halvkritisk artikel. Ibland kastar de ut någon upphandling för att visa öppenhet. De verkar åtminstone ha fått viss media träning.

Men något system eller struktur som säger vad som ska göras eller inte och som är baserat på lagstiftning om informations skyldighet till medborgarna baserat på en laglig rätt till information och skyldighet att registrera handlingar och presentera information, existerar inte.

För någon månad sedan blåstes det på pukor och trumpeter när Price Waterhouse skulle upprätta en IT-strategi. Men exakt vad detta innebar eller om detta beslut var kopplat till annat arbete om det gällde offentlighet eller internt var svårt att lista ut men återigen glda miner och handskakningar.

Insyn handlar det dock inte om. Ändå genomförs det regelrätta upphandlingar på sina håll. Tyvärr får man ju intrycket av att det inte finns några eftersom redovisningen generellt är bristfällig.

Av glada bilder som beskriver glada förhandlingar och kontrakt får man intrycket att allt är frid och fröjd. Så är det inte. Men för att komma tillrätta med problemen och de är enorma så krävs inte mer form utan vanligt hederligt journalistiskt arbete.

Det finns bara en enda journalistisk regel. Du kan skriva vad du vill så länge det är sant.

Hej då, Konsum



Vår hund Spiken har stuckit in huvudet under täcket. Jag antar att han tycker att det är höst i Paradiset.

Det är hur som helst en vacker höstdag och jag älskar vackra höstdagar. Det river lite i luftrören och dofterna från multnade löv och mogna äpplen fyller luften när man går genom Tantolunden.

Stadsmissionens sociala projekt säljer fortfarande glass vid Zinkens Damms idrottplats. Kan dom inte sälja korv nu istället?

Jag har gjort slut med Konsum. Efter många och långa år har jag betämt mig för att aldrig sätta min fot där igen.

Det blir mer motion eftersom deras nyrenoverade paradaffär ligger tvärs över gatan. Jag kommer att sakna några i personalen, den trevliga tyskan som brukade spara slattar från charkuteridisken när Spiken var liten valp. Hårdrockaren med tatueringarna och en del av de andra.

Skälet är deras nya IKEA influerade betalsystem. Man ska vara sin egen kassör, stämpla in och betala. Så kul är det inte att skaffa mat.

Varför skulle jag vilja vara kassör i Stockholms dyraste affär?

Nej, nu blir det Vivo och Pris Extra och jag får lite motion.

Jag minns att min farmor som var född 1901 också slutade handla på Konsum i Helsingborg. Då var det fortfarande en konsumentkorporation med ordentlig återbäring. Man samlade kvitton och räknade. Det var något kött som var dåligt som hon ruttnade på. Då hade hon nog handlat där sedan 1938.

Så jag tar mina hundratusen och handlar någon annanstans. Jag arbetar med dator hela dagen och tänker inte stå och bläddra bland grönsaks menyerna på Konsums nya fina självbetjäningssystem. När jag handlar vill jag vara kund och inte data operatör och kassör.

Jag frågade tjejen som skulle hjälpa till eftersom systemet inte är stabilt ifall hon stod och höll på att avskaffa sig själv. Jodå fnittrade hon glatt. Men det skulle bli så fint. Hon har kanske fått en ”Anitra Steen”:are, men det betvivlar jag.

På måndag blir det arbetsförmedlingen för lilla instruktören.

Numera går jag glatt förbi och tittar in på slavarna som arbetar gratis för Konsum. Men det är påtagligt glest i butiken.

Så kan det gå.

fredag 26 september 2008

Kungens Korsning

Ever been at Haymarket?

Jag bor på Zincs Pond och Rye Parch ligger tre stationer efter Sture Village som i sin tur ligger just efter Parch Ant.

Ja ni fattar. The Local redovisar allt vad vi undrat över Snake City and Åke’s Court.

http://www.thelocal.se/subway/map.html

Man känner sig som en del av något större efter att ha upptäckt denna karta.
Undrar om man skulle översätta Londons… Kungens korsning?!

Marklunds piruett

Niclas Solomonsson har dömts för misshandel.

Liza Marklund har i olika sammanhang försvarat kvinnor som på olika sätt blivit utsatta för övergrepp.

Nu är Salomonsson hennes agent och har tydligen nyligen också dragit på sig en stämning från en anställd Emma Tiblin.

Salomonsson skulle sköta Marklunds marknadsföring. Han är hennes agent. Bra val tycker säkert många. I varje fall Marklund som till och med skriver ett pressmeddelande om saken. Att beslutet vuxit fram under en längre tid. Vilket betyder att hon tänkt över saken om det nu inte bara är en floskel.

Men hon kanske resonerar som när KG Bergström intervjuade henne om renoveringen av f d Östtyska ambassaden som hon tidigare ägde, renoverade och sålde. Att hon inte alls var intresserad av vinsten och att hon gav byggnadsarbetarna jobb. En riktig helylletjej alltså. Där åkte hon i backen i mina ögon.

Hon har hyrt Niclas för att han ska dra in pengar till henne. Om han sedan har pucklat på Drougge eller inte skiter hon uppenbarligen i och det manifesterar hon tydligt. Men så är det - dikt och verklighet passar inte alltid samman.

onsdag 24 september 2008

Det hände något i Georgien




Jag kan fortfarande minnas hur vi satt framför transistorradion.


Det var i oktober 1962 och vi kallade det för Kubakrisen. Den gången var det kallt krig och såg ut att bli ett nytt världskrig. Ett atomkrig. Men missilerna på Cuba åkte ner och några i liknande i Turkiet försvann. Men det var obehagligt och mina farföräldrar var allvarliga. De var födda 1901 och 1902 så det hade redan varit med om två världskrig. Jag var sju och förstod att det var allvar.


Igår sänder Ryssland iväg en del av sin Östersjöflotta mot Venezuela. Den ska bland annat delta i en stor övning. Ombord på fartygen finns det gott om kärnvapen. Det finns ingen som antar något annat än att det handlar om en kraftig markering från rysk sida. Kall fred. För någonting hände verkligen därnere i Georgien. Någonting under ytan mellan de båda stormakterna USA och Ryssland. Det var som om något kallt dragit genom rummet. Att Nicaragua redan erkänt Syd-Ossetien och Abchazien . Helt nyligen ville Venezuela sälja sina F-16 till Iran. Ryssland ska bygga ett raffinaderi som gör Venezuela oberoende av USA.


Ryssland, Bolivia, Nicaragua, Venezuela, Brasilien, Cuba, Syrien, Iran.


Igår sa Bush att han står på Georgiens sida. Hur då?


För i tiden fanns det intressesfärer. Ryssland hade en och USA en. Det började på Jalta. Man delade helt enkelt upp länder mellan sig. Du tar det och jag tar det och där är det fifty-fifty.
Sen löstes Sovjetunionen upp. Oro i Georgien. Uppror i Syd Ossetien och Abchazien.


Slagskeppet Peter den Store eller Peter Velikiy är på väg till Venezuela. Det är världens största krigsfartyg om man undantar hangarfartyg. 26 000 ton. Med följer ett antal andra mindre fartyg. Men det är inte några gamla rostiga ryska skorvar som läcker olja. Peter Velikiy byggdes färdig 1998 och är ett av världens modenaste fartyg.


Officiellt ska det ordnas en militärövning i närheten av Venezuela. I veckan var två stora bombplan på besök och Chavez har köpt på sig stora mängder ryska vapen. Rice flinar. Men faktum är att världen håller på att formera sig efter Sovjetunionens fall och det verkar inte som om Ryssland har tänkt kasta in handduken. Det hände nämligen något där nere i Georgien som inte ens Carl Bildt riktigt har förstått.


Det som oroar är att i slutet av varje presidentperiod brukar amerikanska presidenter göra konstiga saker. Som när Bill Clinton på sin sista ämbetsdag dag gav amnesti åt en man vid namn Marc Rich.

Sverige är färdigt


Spiken med favoritleksak i trädgården i Sari Rash
Det är en helt ny dag idag. Ibland glömmer man bort det. Det rullar på liksom.


Spiken vår hund tror att jag eventuellt ska åka bort så han har lagt sig på resväskan så jag inte ska glömma bort att ta med honom.


Vi ligger båda och funderar över livet medan vi lyssnar på Yusuf Islam. Spiken gillar Elvis, Yusuf och en del Dire Straits. Bill Evans och Chet Baker. Det ska vara lite soft tror jag.


Han sniffar på boken om Ardebilmattorna som kom från England i förra veckan. Det luktar antagligen spännande. Dimman håller i varje fall på att lätta ute.


Jag minns plötsligt en gång när de just hade öppnat flyglinjen direkt mellan Erbil och Stockholm. Några kurder som jag kände erbjöd sig att skjutsa mig in till stan när vi landade i Sverige. Jag hade inte varit hemma på sex månader. De överföll mig såklart med en massa frågor om Kurdistan läget och Irak. Jag försökte svara så ärligt jag kunde att det fanns problem som inte var direkt små. Det skakade på huvudena. Jo, det var väl ungefär vad det själva kommit fram till. Sen frågade jag hur det var i Sverige. Det var då chauffören vände sig om. En enda mening.

-Sverige är färdigt, sa han bara.


Jag har ofta tänkt på den saken efter den där bilfärden in till City. Trafiken flyter på. Inga åsnor eller fårskockar som plötsligt drivs över vägen när man minst anar det. Inga omkörningar i backkrön. Inga hål i vägarna. Inga vapen så långt ögat ser.


Nu senast tänkte jag på den där meningen när jag och Spiken var ute i morse. Uppe i Skinnarviksparken på Söder där han i princip är uppvuxen så har någon beslutat sig för att rusta upp. Visserligen var tidpunkten inte så bra för under hela sommaren höll de på och grävde upp parken. Men jag ska inte gnälla. Parken kommer att bli fin. De har huggit undan gamla björkar som annars brukade rasa när höst- och vårstormarna tog i. Mer belysning så de som är lite äldre än de som är lite yngre också vågar rasta hunden eller bara ta en promis i parken som är vacker med utsikt över Riddarfjärden. Man har röjt och gjort en stor hundgård uppe på berget. Tagit bort buskar, dränerat och gjort räcken att hålla sig i när isen lägger sig över stigarna.


Man hade inte behövt göra detta. Folk har morrat lite i tio år i den där parken om det ena och det andra men i Sverige blir det ingen revolution. Det har varit papperskorgarna, ölflaskor kontra hundtassar och innan så var det bögarna som brukade knulla på varandra i buskarna och slänga kondomerna så det blev besök på Djurakuten.


Men det är egentligen skitsaker. Ändå rustar man upp och man gör det ordentligt. Inte som i Irak. Fort och fel eller billigt och dåligt. Eller vanligtvis inte alls.


Sverige är inte färdigt men vissa saker, ett slags långsiktigt tänkande finns och det måste finnas i varje land för att man överhuvudtaget ska överväga att leva där. Om man nu kan välja det villa säga.


Finns det några hot?


Ja, det finns det alltid i den bästa av världar. Jag tror att man måste skjuta några klottrare, kanske inte döda för jag antar att vi skrivit på några konventioner men i knäskålarna . Det är nämligen så att det enda som inte kommer att åtgärdas i parken är nog klottret. Så färdiga, nej det är vi inte men vi ligger före på vissa områden och det är inte Anders Borgs förtjänst.

tisdag 23 september 2008

Hur korrumperad är du lille vän?

Det här med korruption är en intressant sak.

Transparency International heter ett institut som brukar göra en lista varje är.

På den listan har Sverige i år en sak gemensamt med Somalia. Båda ligger tvåa. Sverige anses vara världens näst minst korrupta land och Somalia är också tvåa fast från slutet på den 180 länder långa listan. I botten ligger också inte oväntat Irak och Burma.

Finnarna har fått maka på sig till plats fem(vi var sexa i fjol) och stackars Norge har trillat ner till en mindre hedrande fjortondeplats. Tänk om de inte varit så kaxiga 1905.

Den här listan är så klart en dragare i hela världens media. Men kommentarerna är olika i olika länder. I India Times t ex så tycker man att det knappt är någon skillnad att Indien halkar nedåt från 72 till 85 plats. Däremot är indierna väldigt glada över att ärkefienden Pakistan hamnar på 138 plats(av 180 där 1 är minst korruperat).

En del länder blir mer korrupta och andra mindre.

På väg mot ökad korruption är följande:

Bulgarien, Burundi, Finland, Frankrike, Italien, Macao, Maldiverna, Norge, Portugal, Somalia, Östtimor, Storbritannien.

På väg att bli mindre korrumperade:

Albanien, Bahrain, Benin, Cypern, Dominica, Georgien, Indonesien, Jordanien, Mauritius, Nigeria, Oman, Polen, Qatar, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadines, Syd Korea, Tonga and Turkiet.

Så hur mäter man en sådan sak.

Det kan man läsa i den 400-sidiga rapporten som finns att ladda ner(1). En godbit dock. Listan på diplomater vid FN som drog på sig 150 000 parkeringsböter under 1997-2002. Rekordet innehas av en enda diplomat från Kuwait som ensam lyckades skrapa ihop 1000 stycken. Sveriges position framgår inte men vi vet ju att svensk diplomat betalar eller hur?





















Sammanlagda bötesbeloppet blev 18 millioner USD. Vill påminna om att listan innehåller människorna som ska se till att världen fungerar.

(1) http://www.transparency.org/publications/publications/global_corruption_report/gcr_2008

wumpscut86

Elva döda och en massa skadade.

Kan det bli så när man lyssnar för mycket på mystiska tyska band som WUMPSCUT? Normalt inte. Strage säger att det är lite naiv musik som man inte sätter igång och mördar för. Vi som är lite äldre än dom som är lite yngre tyckte att det var urhäftig när Black Sabbat kom med sin Paranoid. Vi rökte lite hasch stoppade i oss lite syror och så blev det ännu häftigare. Det var lite kyrkogård och tung musik. Senare har vi genom teveserien Osbourne fått lära oss att Ozzy är en snäll lallande farbror med mycket pengar. Dessutom har han en massa ganska tråkiga och traditionella värderingar. Det är varje fall svårt att tänka sig att han skulle starta ett tredje världskrig lätt stammande. Men Kim Philby stammade också förstås.

Nå hur är det med dagens BS. Nu är inte Wumpscut ett hårdrockband. Det är väl kansk inte ens ett band utan en produkt av DJ Rudy Ratzinger. Ratzinger från början en dub DJ från Bavaria.
Hans musik har beskrivits som cypergoth med titlar som Untermench, Pest, War, Deadmaker, Dr Toth, Dried Blood of Gomorrha, Hate is Mine, Golgotha osv. Ni förstår ungefär.

Ratzinger har gett ut ett antal skivor och kommer med all sannolikhet att beklaga Matti Saaris dåliga omdöme. Det hör till saken. Men jag blev ändå nyfiken på Wumpscut eftersom den här massmördaren i Finland använde sig av namnet wumpscut86. Han var nämligen född då, 1986 alltså.

Så vad har den här Ratzinger eller Wumpscut som han kallar sig för syn på livet.
I en intervju på nätet för tre år sedan i Chain D.L.K fick han bl a följande frågor:

Chain D.L.K.: You declare that :Wumpscut: is not a fascist or racist project. The use of some words like "nigger" in your lyrics has offended people.
Wumpscut: This is not my speech, it is just a sample I took ...

Han samplade bara alltså. Han visste säkert inte att folk skulle bli förbannade eller upptända beroende på preferenser. Ett annat band som gjort remixar av Wumpscut är tyska Blutharsh som också delat platta med italienska nyfascistiska Zetazeroalfa. Bara så ni vet ungefär vilken musiksmak våre käre massmördare höll sig med.

Men tillbaka till Ratzingers intervju:

Chain D.L.K.: A curiosity--or some would say an obsession--with the Holocaust, with Germany's Nazi past, newsreels, death and the global apocalypse dominate your albums, Rudy. Wumpscut: ...Just a few times it did.

Chain D.L.K.: We are eager to hear your history. Your music tends to be interpreted in many different ways and most people don't really seem to understand where you are coming from. Wumpscut: I come from a small village near Munich (and be sure, I am no Nazi at all).

Chain D.L.K.: This time(New album) I sense cleaner production, a fixation on love and an almost neo-> Classical feeling. Am I wrong or does :Wumpscut: sound more melodic and loving? Wumpscut: Melody always was, is and will be a very important part of the :W: universe....

Chain D.L.K.: Where is the morbid, slaughtering :Wumpscut: we all know?
Wumpscut: It still is there, but this time, it seems to be more hidden.

Chain D.L.K.: How do you compare Evoke to your debut effort, Music for a Slaughtering Tribe?
Wumpscut: ...Not at all.

Ni hör själv Herrn DJ Fiffelberg har utvecklats. Nu är det kärlekstoner och det morbida har han gömt lite i materialet.

För en normal balanserad 22 åring är det här snubben Ratzinger lika ofarlig som en fladdermusätande Ozzy Osbourne i sin glans dagar.

MEN för en förvirrad identitetssökande ung man så lockar de här nya banden med sina nazi- och fascistinspirerade sista dagen har redan kommit klara den sig som klara kan och på vilket sätt som helst.

Musik för en slaktande stam???!!! Ironiskt enligt Strage & Co. Man hör vad man vill höra och för en del tippar det över uppenbarligen.

Det verkar ju som om en del sådana här massmord föregås av vissa ritualer. Man skaffar sig vapen, lär sig skjuta, lyssnar på musik, skriver ner sina funderingar, filmar sina bravader, lägger dem på You Tube innan man skrider till verket och slaktar upp en halv skolklass.

Så våra kära poliser borde kanske var lite mer observanta, lägga ihop saker och ting. Ung kille som lyssnar på XXXX som har gått med i skytteklubb och fått licens och har lagt ut sina bravader på You Tube bör få lite extra uppmärksamhet. Men när den här fick det så blev han tydligen bara ännu mera bestämd så vissa ungdomar ska kanske inte ha pistol överhuvudtaget. Varför kan inte pistoler finns inlåsta på skytteklubben för pojkar under 25. Det verkar ju finnas någon gräns där och sedan verkar det ju vara mindre vanligt bland unga flickor.

måndag 22 september 2008

Atombomb, Gäsp! Påverkar det räntan eller...

Om Iran har tillräckligt med anrikat kärnbränsle för att tillverka en atombomb inom inte alltför många månader är det något som angår Sverige?

Egentligen inte.

Om Iran skickar iväg en missil och utplånar t ex Jerusalem eller Tel Aviv så kommer Israel att bomba Tehran och säkert en del ställen där de misstänker att det finns kärnvapenlager.

Så skickar Iran en bomb till och ännu en och sedan skickar Israel några och sedan har vi en situation där Israel knappast existerar längre och hela Cypern är full med israeler och alla större städer i Iran är sönder bombade.

Sen då?

Vi tror att vi ser något som 10-15 miljoner döda i Israel och Iran tillsammans.

Eller också kommer ingenting att hända. Iran kommer att skrika högre, var fräckare och utöva utpressning inte bara mot Israel utan mot ett antal länder i Mellan Östern och Europa. De kommer med glatt mod att lägga sig i inrikespolitiken i Irak, Syrien, Libanon m fl.

Men Iran är inte ute efter någon ursäkt från väst. Som politiker kanske men knappast som representanter för den islamiska revolution som Ayatollah Khomeini målande upp från dag ett. En värld styrd av shiamuslimer, där samhälle och religion är ett.

“This your community is a single community, and I am you Lord, so worship Me.”(21:92) Koran

Måla fan på väggen?

Nej, men jag skrev nyligen att det kan hamna på Sveriges ordförandebord nästa år i EU. Det verkar efter de senaste dagarnas artiklar i olika media vara mer troligt än när jag skrev om den här frågan i förra veckan. Allt fler uppgifter pekar på att Iran kommer att ha tillräckligt med material färdigt inom sex till tjugofyra månader och snarare nedåt spannet mot sex månader om man får tro den kände kärnenergi- och fredsforskaren David Albright med förflutet bl a på SIPRI i Sverige.

Saken är den att Iran idag förfogar över 4000 centrifuger mot 3000 för några månader sedan och det verkar enligt Albright ha fått dem att fungera upp till 85 procent av sin fulla kapacitet vilket är mycket bra.

Konfrontation eller förhandlingslösning? Tehran själva antydde att en kärnvapenfri zon i Mellan Östern kunde vara en lösning. Skulle Israel ens överväga den saken? Det är inte troligt och var hamnar vi då. Det är många frågor men rätt som det är står vi inför ”the point of no return”. Då är det för sent och det är redan sent.

SOURCES: ISIS www.isis-online.org
IAEA PRESSROOM www.iaea.org

fredag 19 september 2008

FRA:s spioneri en skitfråga!

Vilket är värst Astrid Lindgren som sprättar upp era brev eller ett dataprogram som letar efter terrorister ute på FRA.

I dagarna har IAEA i princip havererar när det gäller Iran och Finansdepartement och Handelsdepartement i USA avslöjar ett gigantiskt nätverk skapat av Iran för att kringgå embargot när det gäller så kallad ”dual-use” teknik så sitter svensk media och maler om FRA-lagen.

Det finns säkert de som tycker att världen blir säkrare om både Iran och Israel har kärnvapen. Det håller jag inte med om. Israelerna är inte kloka och världen borde tvingat det landet att montera ner sina kärnvapen för länge sedan.

Att Iran nu skaffar kärnvapen är bara ett sätt för dem att försöka skapa en terrorbalans i Mellan Östern.

Så långt med den saken.

Så vi behöver inte ett gäng galningar till som har kärnvapen. Iran kommer att försöka skaffa sig de tillbehör som krävs för att montera ihop en bomb. Det är jag helt övertygad om.

Jag skrev för sexton-sjutton år sedan en artikel ”Vem levererade vad till Saddam?” Den gången var det Hans Blix som långt tidigare skulle hållit reda på vad Irak höll på med. Det gick inte så lysande. Hade inte Irak varit korkade nog att ockupera Kuwait så hade de antagligen haft sin bomb. Idag vet vi hur det gick till i Irak. Avslöjandena av det irakiska programmet är en ren shoppinglista för Iran.

Jag minns speciellt ett inslag där FN:s vapeninspektörer efter 1991 sågade sönder ABB-utrustning. Det var två högstryckspressar som enligt en ABB-tjänsteman kunde användas att mala kaffebönor med. Problemet var att de också går att använda i den komplicerade processen att konfigurera kärnvapenstridspetsar.

Vi kan vara helt övertygade att den viktigaste säkerhetspolitiska frågan i Sverige för närvarande inte är FRA-lagen.

Snarare tvärtom. Ifall vi får en uppriven menlös lag så kommer statsterrorstater som Iran att ordna pick nick på svensk mark.

Ansvarig för EU:s utrikesfrågor Javier Solana sa igår den 18th september att han trodde att också Ryssland och Kina borde vara ”ganska oroande” över den nya IAEA rapporten om Iran.
Han sa vidare att rapporten som presenterades den 15 september ”inte var bra för Iran”.

Företag vill tjäna pengar och ofta finns det andra större affärer bakom tendensen att se mellan fingrarna.

Så ifall FRA håller koll på vilka som köper kaffekvarnar, specialstål eller fotoblixtar från svenska företag så gärna för mig.

Ett gott råd till alla som maler om FRA. Ifall ni inte vill att FRA ska lyssna på när ni skriver att grannen har en fin häck så ta och köp ett krypteringsprogram era snåla jävlar. För även om FRA petar upp det så kommer de snart att tappa intresset totalt. Speciellt när de skickat en dron över huset för att kolla efter om grannen har någon häck.

Iran och Sverige i väntans tider!

”Unionen kommer noggrant att följa utvecklingen i Iran och kommer att fullfölja sin tvådelade strategi för att söka en långsiktig förhandslösning på kärnenergifrågan.”

Det är idag Sveriges och även Frankrikes och Tjeckiens gemensamma 18-månadersprogram för att lösa vad som av allt att döma kommer att bli den absolut viktigast utrikespolitiska frågan under de närmaste två åren.

Sverige tar över ordförandeskapet den 1 juli 2009 efter Tjeckien och ska sedan hålla i ordförandeklubban fram till årsskiftet. Det låter ju bra. Men problemet är att vi kommer att få ärva den Franska och Tjeckiska utrikes politiken.

EU-minister Cecilia Malmström tycker att den här arbetsordningen är jättebra.

”- Fördelen med att arbeta i en ordförandeskapstrio är att det blir bättre kontinuitet och lättare att driva långsiktiga processer. Vem som gör det stora genombrottet blir mindre viktigt, menar EU-ministern.”

Så vilken är Frankrikes och Tjeckien strategi i frågan om Iran och det som i de tre ländernas programförklaring kallas kärnenergifrågan.

Vi kan börja med Frankrike.

För ganska exakt ett år sedan i september 2007, före ordförandeskapet gjorde en längre intervju i Herald Tribune(24 september 2007) med Frankrikes premiärminister Nicholas Sarkozy. En del av den intervjun handlade om Frankrikes förhållningssätt till Iran.

En vecka tidigare hade Bernard Kouchner, Frankrikes utrikesminister sagt i en radiointervju den 16 september att Frankrike förberedde sig för ”ett värsta fall scenario” när det gällde Iran.

I Herald försökte en påtagligt rastlös Sarkozy tona ner vad utrikesministern sagt.

Premiärminister Nicholas Sarkozy har ägnat det mest åt veckan att förklara bort vad hans egen utrikesminister Bernard Kouchner sagt i frågan.

Några kärnvapen för Iran vill inte Sarkozy se. Sanktioner, förhandlingar, diskussioner, fasthet.

Nu hör de till saken att Frankrike och Iran sedan många år är djupt involverade i affärssamarbete via Eurodif och Sofidif som bland annat kontrollera Areva f. d. Cogema.
Anledningen att Iran äger en del av den franska upparbetningsindustrin för kärnbränsle är att Sverige 1975 överlämnade tio procent av Eurodif till Iran efter en uppgörelse mellan Frankrike och Iran.

Efter revolutionen 1979 svalnade relationerna tillfälligt när Mitterand vägrade leverera kärnbränsle till Iran. 1986 mördades George Bresse som var vd för Euriodif.

1991 gjordes en uppgörelse där Frankrike betalade Iran en summa och Iran äger idag fortfarande en del av Eurodif men det finns inga indikationer på att Frankrike levererar kärnbränsle till Iran.

Ryssland som hjälpt Iran att bygga Bushehr reaktorn. Under byggnationen har Ryssland pendlat mellan att lova leverera bränsle sedan vägra(2007) och nu senast den 12 september 2008 säga att man ska bygga färdigt reaktorn och leverera bränsle.

Med ökade spänningar mellan Ryssland och USA och Iran som påhejare på den ryska sidan i Georgien konflikten kan Iran bli en viktig allierad för Ryssland.

Frankrikes roll kommer säkert att visa sig vara dubbel. Offentligt och utåt kommer man att stödja USA när det gäller tuffa sanktioner men att Frankrike skulle dra sig ur den iranska marknaden helt för sanktioner är mindre troligt.

Tjeckiens relationer med Iran kyldes när Iran fick sina första B-25 missiler från Nordkorea för tio år sedan. Dessa når bl a Tjeckien och Italien och kan utrustas med kärnvapenstridsspetsar.
Men Tjeckien kommer aldrig att tveka ifall valet står mellan Rysk utrikespolitik och en amerikansk sådan. Speciellt inte efter Georgien.

Så två länder som står relativt nära USA ifråga om synen på Irans känsvapensträvanden.
Det arvet hamnar direkt i Sveriges knä där Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt tillsammans med Cecilia Malmström ska prata skjortan av Iran.

Dessutom hade den israeliske transportministern Mofaz som tidigare var överbefälhavare i Israel, hotat med krig ifall Iran skaffar en bomb. Enligt Israel som brukar kunna räkna så har Iran till räckligt för att ta fram en bomb inom 18 månader.

Då räcker det nog inte med en rad.

IAEA:s chef Mohamed El-Baradei verkar ha gett upp Iran och säger att det aldrig varit så dåligt i Mellan Östern. USA skärper nu successivt tonen och avslöjade häromdagen ett jättenätverk av iranska företag som smugglat utrustning till Iran i strid med USA:s embargo. Det liknar tyvärr situationen vi hade innan kriget mot Irak 2002. Skillnaden var att Irak inte hade kommit lika långt i sina förberedelser att skaffa kärnvapen. Men Iran har både möjligheterna, vännerna och viljan. Gåshud...

onsdag 17 september 2008

Fredrik Malm gissar och svänger







Ex ungue leonem:

Det är något religiöst över folkpartiets Fredrik Malm. Han fnissar och flinar och pratar barnspråk i sin yra över vilken förtappad människa avgående generalkonsul Ingmar Karlsson är.

Jag undrar hur han skulle tagit sig ut under husförhören på 1800-talet eller under den spanska inkvisitionen.

Han tror i sin naivitet att Karlsson ska erkänna att Malm et consortes har rätt och Karlsson fel.

Så blir det inte Ignatius!

Han är också övertygad om sin egen förträfflighet precis som Karlsson. Kaka söker maka.
De har kolliderat tidigare tydligen ifråga om en bokleverans där Malms protegéer glömt fylla i tullhandlingarna för kurdiska Pippi böcker så saker och ting blev hängande i den turkiska tullen.

Nu skriver Karlsson att Malm och Avci missbrukat bistånd så han är sin tur verkligen sur på Malm/Avci.

Malm har säkert rätt i att Karlsson inte riktigt har koll på allt. Vem har det?

Jo, Malm. För i en blogg kallad ”Lite om Karlssons bok” radar Malm upp en massa citat som han inte gillar.

Jag ska inte hålla på att älta det här men Fredrik Malm har stuckit ut hakan så långt att han tyvärr förfrusit den rejält.

Så ifall ni tror att Fredrik Malm kommer att få det Stora Bloggpriset för sitt avslöjande att Karlsson har vävt in några textsidor från en rapport i sin bok så tar ni fel. Att stjäla text från journalister, författare och framför allt utredare och forskare är ju en paradgren i riksdagens talarstol. Men det har inte Fredrik Malm gjort. Han är en fin kille. Däremot har han skrivit motioner om detta tilltag. Eller?

Jag har själv kritiserat Karlsson för att han har flera sidor med källor där man lätt kan få intrycket av att han tagit uppgifter i sin bok från just dessa böcker. Han borde haft flera källor.
Men hur är det då med Fredrik Malms egen faktakoll.

På ett ställe gör Malm sig lustig över en formulering om att araberna ville ge 13 procent till kurderna:

”Angående subventioner till KRG:På s. 164 hävdar IK(Ingmar Karlsson) att araberna i Irak vill ge 13 procent av oljeintäkterna till kurderna. Så är det inte riktigt. De arabiska ledarna vill nog helst inte ge en dinar mer än 0 procent till kurderna. Det var FN som hittade på siffran 13 procent i samband med olja-mot-matprogrammet. Idag gäller 17 procent som grund för utbetalningarna till KRG. I praktiken är det sannolikt lägre än 10 procent eftersom centrala kostnader måste räknas bort först (iraks armé, parlament, en del myndigheter etc.). KRG kan dock göra anspråk på en större andel när nya områden införlivas i KRG och därmed befolkningen ökar relativt sett övriga Irak.

En bra mätare är röstetalen för de kurdiska partierna i nationella val i Irak. De får omkring 20 procent och det borde hyggligt motsvara ungefär hur många kurder det finns i Irak. En del kurder röstar på shiablocket (mest fayli i Bagdad) och en del icke-kurder röstar på kurdlistan (främst assyrier och andra minoriteter i norr)."

Här avslöjar Fredrik om man ska använda hans egen debatteknik, att han inte har minsta lilla aning om vad han talar om. Det var precis just araben Tariq Aziz som skrev under det MOU som Jan Eliasson plitade ihop och som kurderna morrat över sedan dess. Detta ledde till FN resolutionen 986, 1995 där det inte står ett skvatt om 13 procent, kamrat Fredrik.

Aktuella stycken ur FN:s resolution 986:

1.Authorizes States, notwithstanding the provisions of paragraphs 3 (a), 3 (b) and 4 of resolution 661 (1990) and subsequent relevant resolutions, to permit the import of petroleum and petroleum products originating in Iraq, including financial and other essential transactions directly relating thereto, sufficient to produce a sum not exceeding a total of one billion United States dollars every 90 days for the purposes set out in this resolution and subject to the following conditions:

7(b)To complement, in view of the exceptional circumstances prevailing in the three Governorates mentioned below, the distribution by the Government of Iraq of goods imported under this resolution, in order to ensure an equitable distribution of humanitarian relief to all segments of the Iraqi population throughout the country, by providing between 130 million and 150 million United States dollars every 90 days to the United Nations Inter-Agency Humanitarian Programme operating within the sovereign territory of Iraq in the three northern Governorates of Dihouk, Arbil and Suleimaniyeh, except that if less than one billion United States dollars worth of petroleum or petroleum products is sold during any 90 day period, the Secretary-General may provide a proportionately smaller amount for this purpose; "

Detta blev sedan inte 13 procent av någon anledning som jag aldrig förstått. Så hur menar Fredrik. Att Tariq Aziz och Saddam inte ville ge kurderna 13 procent. Jo, säkert hellre än 15 procent. Men de hade inte så mycket val annat än att skriva på avtalet och börja fylla på BNA bankens konton ifall de ville sälja olja. Att de hade en egen vidare affärsidé vi vet idag , inte minst efter förre ordföranden för Federal Reserve Paul Volckers 650 sidiga rapport.

Så vad kurderna fått, skulle ha eller inte fick vet vi inte. Men Fredrik vet.

Sedan försöker sig Fredrik på en omvänd Guillou. Det är bara det att han missar målet med ett par kilometer. För nu har det alldeles virrat till sig i lilla boet och Fredriks fluxkondensator har pajat. Plötsligt har det inte varit någotval och folkomröstning i Irak där man fått en regering för vilken det krävs att kurderna ger sitt stöd för att några beslut ska fattas. Att samma huvudsakligen arabiska regering och konstitution är överens om att kurderna ska ha 17 procent till dess en folkräkning genomförts har Fredrik tydligen inte en aning om för han hävdar att araberna inte vill ge kurderna en dinar mer än 0 procent. Observera att han säger ”vill”. Några källor finns inte ungefär som i Karlssons bok. Sedan har han fått fram miniräknaren och räknar sorgset ut att det blir mindre 10 procent kvar för kurderna när de stackarna betalat avgifter för samfälligheter till Bagdad.
Hur är det i Sverige? Jag minns inte. Får samerna behålla intäkterna från statliga gruvor eller måste dom betala skatt till järnvägen?

Grunden för dessa beräkningar? Återigen tar Fredrik saker och ting rakt ut i luften med en flugsmälla.

Som grädde på moset talar Fredrik om för oss att kurderna är 20 procent av befolkningen. Det vet han för han har räknat dom. Annars verkar kurderna mest tala om 1957 års folkräkning för tillfället. Men ring Talabani eller Barzani och säg att till dom att de kan spara ett par hundra miljoner dollar som en folkräkning tydligen kostar eftersom du redan räknat ut det på din norska räknesticka.
En folkräkning kostar 1,5-4 USD per invånare beroende på land. Sist jag hörde så skulle det kosta 225 miljoner USD i Irak. Men då ska Parson eller om det var Blackwater sköta säkerheten;-=

Åter saknar man källor i Fredriks texter. Men det bekommer inte Fredrik. Han plussar på lite här och där och drar bort lite på ett annat ställe och vips har han klara besked.

Om Anders Borg blir förkyld på vägen till regeringsplanet så kan väl du hoppa in Fredrik.

Nu ska vi se här 13 procent fanns inte. 0 procent fanns inte. 17 procent fanns inte och 20 procent fanns inte.

Till sist gör sig Fredrik våldsamt lustig över en mening där Karlsson skriver:

”Det ligger alltså i kurdernas intresse att vänta med självständighetsdeklarationen till den avlägsna framtid då Iraks oljereserver är tömda”

Så här kul kan Fredrik Malm vara. Det måste vara urkul på era fester, läs bara vad Fredrik skriver:

”Konsul med läsare skämta aprilo??? Att kurderna skulle vänta ut att oljan tar slut är ju en befängd konspiration. Snarare är det så att KRG just nu gör allt för att hitta ny olja inom sitt eget område, för att på så sätt minska beroendet av arabiska Irak. Ingmar Karlsson tycks inte förstå att kurderna vill använda olja strategiskt för att skaffa sig politiskt inflytande i regionen - inte tömma reservoarerna eller strunta i att borra upp.”

Det verkar som om du slog i huvudet rejält Fredrik när tidsmaskinen störtade. Nu blev det tänkande i flera plan och ja, då hade du redan snutit dig i just de där sidorna i instruktionsboken. Himla tråkigt. Du får verkligen krya på dig!

Under tiden kan jag berätta för dig att det inte alls är så dumt tänkt av Karlsson som verkar kunna fylla i en tulldeklaration i varje fall.

För du tror väl inte att det bara är resten av Irak som ska betala. Eller tror du att Kirkuk oljan kommer att tillfalla Kurdistan och sedan ska de få 20 procent av oljeintäkterna från Basra och övriga arabiska fält.
Tror du Al-Maliki och grabbarna satt och rökte hasch när avtalen skrevs?

Ja, du Fredrik så här blir väl bra. Man kommer framåt och förstår varandra bättre med den här typen av debatteknik.

Som du säkert förstår är ovanstående en stiliserad illustration av din egen debatteknik. Jo, jag läste ditt svar. Svara på frågor är väl inte din favoritgren kan jag tro. Eller hur? Ha nu det bra på jobbet!

lördag 13 september 2008

Palin på knä för en pipeline




Dan Gilgoff på Beliefnet intervjuade den republikanske presidentkandidaten John Mcain om religion. Under intervjun framkom att Mcain inte kunde utesluta en muslimsk president i USA. Han har tidigare varit medlem i episkopalkyrkan men är idag baptist. Han betonar tolerans och när frågan om Bushadministrationen misstag efter invasionen av Irak säger han så här:

“There were serious mistakes that were made by—speaking of religions, I think the Greek god hubris played a role in Mr. Rumsfeld's decisions. It was just terribly mishandled. But I don't think it had a lot to do with Christian principle as much as it had to do with terrible mismanagement.”

Om Islam säger John Mcain: ”Jag beundrar Islam. Det finns en massa bra principer där.”

John Mcain har valt en kvinna till vice president. Sarah Palin Alaskas guvernör sedan 20 månader. Hennes religiösa tro är mera kontroversiell. Hon döptes tolv år gammal in i Wasilla Assembly of God men bytte till Wasilla Bible Church 2002 när hon valdes till sitt första större politiska uppdrag.

Man kan säga att hennes trosrötter är starkt konservativa men hon är ingen flitig besökare i den lilla kyrkan. Ett halvdussin gånger per år brukar hon vara där, enligt kyrkan pastor. Då brukar hon komma sent och gå tidigt.

Det var hennes mor som tog henne till denna kyrka efter att ha konverterat från katolicismen. Men under uppväxten var det regelbundna kyrkobesök. Morgon- och kvällsandakt på söndagar och inte sällan också på onsdagar.

Så ska vi hoppas på ungefär samma sak som med George Bush Sr´s vicepresident James Danforth Quayle som i ett tal påstod att USA var ockuperat av nazityskland under andra världskriget. Eller ”Människor är inte hemlösa om de sover på gatorna i sin hemstad”. Vad vi ska hoppas på är väl då att Mcain håller sig frisk och kry. Men en Palin som tar sin religiösa grundsyn fullt ut kan bli en nationell liksom internationell mara. Men den stora faran är ändå om hon skulle få stort utrymme, bli en Dick Cheney. Men jag är övertygad om att Mcain har vikt den rutan för sig själv.

Men Palin är en annan typ än Quayle även om hon inte hade en susning vad Bushdoktrinen var i sin första större intervju för ABC. (1)

Men hon är en konservativ kristen. Hon är emot aborter även vid incest och våldtäkt och hon är emot lika köns äktenskap.

När hon ber församlingen att be för byggandet av en 30 miljarder dollars gasledning genom Alaska, så skojar hon inte och Sarah Palin är för att undervisa kreationism i skolorna vid sidan av Darwins biologiska evolution.

Hennes förra kyrkas nuvarande pastor Ed Kalnins var 2004 tveksam till om de som röstade på demokraten John Kerry skulle komma till himlen.

Mcain kampanjen tillstår vidare att Palin fanns i sin nuvarande kyrka i mitten av augusti 2008 när gästpredikanten David Brickner påstod att terrorismen vad guds straff för att judarna inte erkänner Jesus som Messias.

Palin har sagt att hon inte kände till att Brickner skulle komma och att hon inte delar hans uppfattning.

Hon har inte heller satt sig emot Alaskas högsta domstols utslag att homosexuella par ska ha samma sociala förmåner som heterosexuella par eller drivit på sin övertygelse att kreationism sa införas i kommunala skolor. Hon har inte drivit på för att ta bort sexualundervisningen i skolorna till förmån för avhållsamhet som hon själv förespråkar .

Frågan är om hon håller tillbaka för att skaffa sig en bättre maktposition. Att hon kan tänka sig ett krig mot Ryssland och en del märkliga uttalanden om guds vilja och Irak kan starkt påminna om uttalande från en av de berömda 56:0rna, Mahmoud Ahmandinejad.

Så var har vi Barak Obama och hans ”buddy” Joseph Biden i det alltid lika närvarande religiösa träsket. Det återstår att reda ut men det tycker väl inte Bo-Inge Andersson & Co är lika skojigt.

Tyvärr har jag inte hittat några nakenbilder på Palin – Ännu.


Källor:
(1) Den så kallade bushdoktrinen innebär :
"Vi måste vara beredda att stoppa skurkstater och deras terrorklienter innan de kan hota oss, våra allierade eller våra vänner eller angripa oss med massförstörelsevapen"
"Vi måste kunna avskräcka från och försvara oss mot hotet innan det utlösts".
Anchorage Daily News 7 september ”Nation examines Palin´s beliefs”
Belief Net, utfrågning inför presidenvalskampanjen

fredag 12 september 2008

Ljus i Varje Hus



Det är ovanligt att folk är överens. Så låt oss tala om något roligt!

Jag tror att det är en sak som irakier är rörande eniga om oavsett ifall de är kurder, araber, assyrier eller turkmener.

Elproblemet är löst i Irak. Speciellt elförsörjningen. Än en gång är det kurderna som håller i näsduken och anför dansen. Bort med fotogenlamporna i byarna. Fram med julgranarna i kristna Ainkawa till julen. Det är goda nyheter på gång. Låt Bagdads gator flöda i ljus och glitter under den kommande högtiden Eid Al-Fitr.
Nu äntligen har den kommit.

ELEKTRICITETEN!

Jag minns att jag satt med en minister och två skojare i en trädgård i Erbil. Det var lite drygt två år sedan på våren 2006.

Vi pratade om elektricitet. Den ene skojaren var bekant med Iraks elminister och berättade skämtsamt att han träffat ministern på en flygplats och de hade varit överens om att elförsörjningen var bättre på Saddams tid.

Nu sviker mig minnet. Men det spelar ingen roll om det var Ayham Al-Samarie eller Muhsoin Shlash.

Det slutade på liknande sätt för båda ministrarna. Den ene, Al-Samarie flydde till Chicago av alla ställen efter att ha flytt från Irak genom att hyra Blackwater som fritog honom ur fängelset. Vad han var anklagad för? Vad tror ni?

Den andre stack till Kanada.

Med vid bordet fanns också en representant för ABB.

Hur många Megawatt hade Kurdistan? Nu talar vi om områdets elförsörjning inte en liten puttrande bensingenerator som står och hoppar bakom tikkaståndet.

500 trodde ministern.

Att området skulle behöva 2000 Megawatt var ingen diskussion om och säkert mer. Men hur?
Vi pratade om den halvfärdiga Bakhman dammen som Saddam påbörjade innan 1991 som i ett första steg utbyggd skulle ge 1000 Megawatt.

Det enda kurderna gjorde åt den dammen efter 1991 var att byta grävmaskinerna som fanns vid dammen mot chips som de köpte av iranierna.

Så 1000 plus 500 är 1500 och då får vi ett minus på 500.

Sen var det så att en del människor måste flytta och det finns en del historiska platser som skulle begravas under vattenmassorna.

Så vi tog en öl till.

Man talar om nivåer före och efter kriget. Statistik. Varför finns det ingen statistik? Jodå det finns.

Vad har hänt efter kriget. Mätaren på att det fanns viss optimism efter kriget under en kort period var att Erbilianerna plockade fram pengar ur madrasserna.

Vad köpte de för dom? Många köpte hushållsmaskiner, typ kyl, frys, tvättmaskin etc. Säkert mobiltelefoner. Sedan har vi allt annat som drar med el nu jämfört med tidigare i Kurdistan och Irak. Teveapparater, datorer, reklamskyltar, fler 100 watt-lampor i hemmet, luftpumpar(Split, A/C).

Saken är den att det saknades en plan. Alla vi som satt vid det där bordet i den där vackra trädgården ville så väl. Vi ville att folk skulle få en glad Jul, Newroz och Eid Al-Fitr. Vi nästan grät när vi tänkte på det.


Ja, skojarna tänkte säkert på att de kunde tjänat en hacka på det hela och han som kände ministern tänkte säkert att det var synd att han fått fly landet hals över huvud.

Men från den där kvällen när kvällssolen stekte i nacken så skulle de ta flera månader innan Kak Mala Bakhtiyar presenterade DET STORA PROJEKTET för världen. Det var projektet som fick barn att gråta, kvinnor att kasta sig till marken och män att snyftande tacka den störste.

I den engelskspråkig Hewler Globe den 18 juli 2006, en tidning som sedan bytte namn till Kurdistan Globe gör Mr Mala Bakhtiyar från PUK(det kunde lika gärna varit en KDP:are) ett mycket gediget intryck när han presenterar projektet som ska eliminera elbristen i större delen av mellanöstern. Kak Mala Bakhtiyar är en ansedd politiker. You bet he is! Politbyråmedlem och allt!

Tidningen är också en ansedd tidning enligt en relativt färsk Timbro rapport som klagade på det svenska biståndet. Det är bra för oss att veta att det finns några kvar. Typ, Die Welt, Le Monde Diplomatique, New York Times, Washington Post och så Hew… Kurdistan Globe.

Men nu över till varför vi ha all anledningen att vara glada en dag som denna.
Ett tag var jag nämligen lite orolig. Det är jag inte längre.

Men Kamrat Bakhtiyars lugnande ord lade sig som bomull kring hjärtat.

Bakhtiyar börjar med att tala om för reportern att han förklarat läget för Nechirvan Barzani, som är den regionala regeringens premiärminister. För att inte några fina nyanser i denna historiska intervju ska gå förlorade behåller jag den engelska texten:

”I said to PM Barzani that none of the sweet rhetoric’s that were made during the government unification(ceremony) in May(2006) will be of any use to the government if the main problems of the people are not solved.”

Sedan redogör Kak Mala Bakhtiyar för hur man nu planerar att lösa folkets problem;

”With regard to the power shortage in the region, Bakhtiyar said that, ” in Taqtaq area, near Sulemaniya a big power plant will be built, that in the first phase will have the capacity to provide the power needs of Kurdistan. "

Jag hoppas att ni hänger med. Nu talar vi om första delen av Taqtaq projektet som ska försörja hela Kurdistan med elektricitet. Men det kommer mera i nästa mening redan:

”In the second phase it can even meet Iraq’s power needs and in the third and final phase, Iraq can export part of the electricity generated from that plant to other countries. There will be no electricity problem in two years and there is a similar project in Zakho.”

Nu förstår ni vad som kommer att hända inom bara några månaders tid. Journalisten Mr Fazil Najib, den gamle skeptiske gnällspiken skrev:

”However, people are skeptical about the truth of such projects”

Jag sa inledningsvis att jag var lite orolig. Hur ska man får ström till Erbil International för 300 miljoner USD som ska ersätta Dubai som knutpunkt till Asien. Eller alla miljardprojekt för turister, nöjesfält, gallerior, Dream City II och III, Franska Byn, Tyska Byn, Fryshusen, Charkuterifabrikerna, Turistanläggningarna, Skidliftarna, Mejerierna, Gruvorna och allt annat som ännu inte avslöjats. Jag glömde Sidenbandsfabriken(den som tillverkar banden som politikerna klipper) och Havals Whiskyfabrik som kan ställas om till öl och en hel del annat. Sånt kräver massor av ström och snart är den här, gott folk.

Det är bara lite, lite kvar, några futtiga månader. Så håll ut!

PS. Jag har mailat Fazil Najib för att höra om han har några nyheter i ämnet. Sedan undrar jag om de fortfarande bara säljer 100 watts glödlampor i butikerna i Kurdistan DS

Elproduktion i Irak och Sverige anligt CIA World Fact Book:

34 miljarder kilowattimmar(beräknat 2007) i Irak fördelat på 26 miljoner. I Sverige producerar vi 153 miljarder kilowattimmar( beräknat 2005) fördelat på nio miljoner människor. Jo, sen har vi i Sverige ett mindre nettoöverskott på 6 miljarder timmar.

tisdag 9 september 2008

Saddam Good

2003

Nu skulle världen få se på ett demokratiskt Irak med kurdernas som demokratiskt bålverk och garant att inget gick snett.

För mig som dessförinnan periodvis arbetat som rådgivare åt KRG i Stockholm på det lilla kontoret i Nacka(som sedan blev ännu mindre), var det inte onaturligt att kurderna skulle få en ganska betydande roll i det nya Irak. Om kurderna var splittrade så var arabernas inre motsättningar tio resor värre. Det var åtminstone det intrycket man vid den tidpunkten fått av Iraqi National Congress verksamhet innan kriget. Med kriget kom ytterligare pretendenter att dyka upp på scenen. Jag fick indikationer redan på hösten 2002 att ett krig var i antågande.

För mig som på nära håll följde det föregående kriget 1990/91 var detta slutet på det förra kriget. Då i början av april 1991 när jag till sist befann mig på gränsen till Irak i den lilla gränsstaden Cucurca(ursäkta att jag inte petar in de rätta C:na)mellan Irak och Turkiet. Den gången såg jag hur hundratusentals kurder och assyrier på andra sidan gränsen. Det var kallt och spädbarnen dog på nätterna. De hade flytt och samlats högt uppe på bergssidorna på andra sidan gränsen. De hade ingenting med sig utom en get eller ett får och Saddams attackhelikoptrar hade förföljt dem längsmed vägarna efter det uppror som påhejades av väst i mars samma år. Det var Ungern 56, Irak 1991 eller Tjeckoslovakien 1968. Amerikanerna och Bush d ä var rädda 1991. För shiamuslimerna i söder och vilken relation de egentligen hade med Iran. I norr sköt Turkarna glatt över huvudet på flyktingarna på bergsidorna. Det fanns ingen som helst politisk vilja att släppa in några flyende kurder. De ansåg att de hade tillräckligt problem med kurderna själva.

Vilken affär som egentligen gjorde i Ankara med USA:s utrikesminister James Baker och de andra under de där dagarna i början av april får vi kanske aldrig veta.

Den broders- och systerkärlek jag blev vittne till från de turkiska kurdernas sida när de tömde sina affärer och åkte till gränsen för att hjälpa till var äkta och innerlig. Bagerierna i Hakkari bakade dag och natt de där dagarna.

Det gick en dag och det gick två. Till sist tog turkarna med oss till en militärpost. Det var något i görningen. Så dök det upp en helikopter och ut hoppade ingen mindre än den nuvarande franske utrikesministern Bernard Kouchner. Han snackade lite strunt med turkarna och sedan vinkade han till oss i pressen och for igen. Sedan började turkarna motvilligt släppa över de irakiska kurderna.


Sedan följde Operation Provide Comfort där en 22000 man stark USA-ledd styrka gick in i norra Irak och upprättade en buffertzon och en No Fly Zon både norra och södra delen för att skydda shiamuslimerna i söder och kurderna i norr.

1991 i november besökte jag området och vi fick igång lite bistånd från svenskt håll. Faktum är att svenskt bistånd varit påtagligt närvarande i irakiska Kurdistan alltsedan november 1991.

1992 bevakade jag det första fria valet i irakiska Kurdistan för DN bl a. Förutom ett roligt samtal med en av kurdledarna Sami Abdul Rahman på en gräsmatta och en mindre rolig bomb som höll på att förkorta mitt liv väsentligt så minns jag framför allt en presskonferens efter valet där en glad Talabani på sitt vanliga och översvallande sätt ropade till Masoud som också satt vid podiet som vanligt så lite försynt ut: My Dear Friend Kak Massoud!

Jag vill minnas att Masoud log ett av de där, Jelal-jag-känner-dig-också-leendena. Sedan utbröt det slagsmål mellan två fotografer. En hade klivit upp på bordet framför Masoud och Talabani och skymde sikten för den andre.


Det var en ganska upplyftande tid. Jag kunde som journalist gå direkt in till PUK:s kontor och snacka lite med Talabani och sedan kila bort till KDP och fick höra den senaste historien om bläcket och valsedlarna av Fazil Mirani som på den tiden såg ut som Bryan Ferry från 1974 års Göteborgskonsert.

Roliga typer fanns det gott om. Vem minns inte PUK:s Hussein Sinjari. Han var en av Talabinis närmaste män. Hur den mannen lyckades hålla igång som han gjorde och ändå byta kostymer fem gånger per dag var otroligt.

Eller när vi åkte till oljeledningen som går mellan Irak och Turkiet och skruvade på den och det sprutade olja ut den. Hemkommen fick man forska i ämnet. De flesta experterna menade i varje fall att en tom ledning ska vara tom, annars korroderar ledningen eftersom oljan innehåller ämnen som frigörs ifall det inte finns tryck i ledningen. Jag glömde säga att det var embargo och ingen olja fick gå genom ledningen.

Det var ett fint embargo med Venezuela i övervakningskommittén. Genom Zakho satt den amerikanen Dick Nabb som var befälhavare för den amerikanska kontingenten och tittade på den aldrig sinande kolonn av lastbilar som körde till Turkiet med dieselolja.

Marsallah!

Den smuggeloljan räddade kurderna som gjorde upp med Saddam och Turkarna. Med USA:s goda minne. Pengarna skulle användas till att driva den kurdiska förvaltningen genom två embargon. Det ena från Saddam och det andra från FN.

Jag tror att det var här någonstans som den mycket märkliga och delsvis katastrofala ekonomi som fortfarande är ett dominerande inslag i irakiska Kurdistan. En ekonomi där partierna och ledande personer inom partierna alternativ närstående till de två dominerande politiska ledarna driver företag och verksamheter på ett sätt som starkt kan ifrågasättas i varje demokratiskt civilt samhälle. Inte så mycket för att det görs som för att det är oerhört svårt för den enskilde medborgaren att veta vad som är vems. Därmed startar spekulationer och den är en kurdisk paradgren.

Idag kallar vi det korruption men det fanns en tid för tjugo är sedan där Barzani och Talabani fick gå och knacka på dörrar för att driva sin verksamhet. Dessemellan var det det kurdiska folket som stöttade dem. Det var Masoud Barzanis far Mustafa Barzani som var garanten med sitt oegennyttiga leverne. Han var en stor ledare och väl respekterad i hela Mellan Östern.

Men 1991 fick plötsligt Masoud och Talabani ansvar för ett helt folks väl och ve. Redan på hösten 1991 drog sig Saddams administration ur de tre norra provinserna Duhok, Erbil och Sulemaniya.

Dessutom låg det ett allmänt FN embargo på Irak som även omfattade irakiska Kurdistan.

Så nu gällde det att finna på råd så att partierna kunde överleva och så att vägar, vattenverk, skolor och annat kunde fungera. Tullverksamheten i framför allt Ibrahim Khalil mellan Turkiet och Irak(Irakiska Kurdistan) gav en stor del av den så kallade statsbudgeten.

Några egentliga skatter fanns inte och finns fortfarande i väldigt liten utsträckning. Istället började partierna lägga under sig lönsam verksamhet. Man startade en cigarettfabrik, rekonstruktionsföretag m m. Långt senare kom det till hotell, telecombolag, internetbolag, byggföretag med mera.

Problemet idag är att man fortfarande efter 17 år sitter fast i något slags gerillaekonomi där ingen ska ha insyn i hur gerillan skaffar sig pengar, ett förfarande som flera bl a Michael Rubin, Mustafa Can m fl påpekat.

Att skaffa pengar till kampen har alltid varit ett problem för alla befrielsrörelser. Eftersom jag själv tillhört en av 70-talets befrielserörelser SKP så vet jag att det krävs att medlemmarna betalar medlemsavgifter. Våra medlemsavgifter skulle få aktörerna i de nuvarande lämna facket och a-kassan att sätta i halsen. Vi drev vidare en kedja bokhandlar som bemannades av gratisarbetande partimedlammar och vi köpte massor av böcker. På så sätt kunde bokutgivning och annat finansieras.

PKK använde sig av liknade metoder. Dock med tydliga inslag av att de knappast läst Mao:s skrift "Tjäna Folket". Tyvärr kände nog inte alla kurder sig bekväma med att betala till PKK. Det blev som med byvakterna. Antingen blev man byvakt och då var man en turkvän och fick på tafsen av PKK eller också vägrade man och dåvar man en PKK-terrorist i Turkiska statens ögon.

Den amerikanska tidningen Wired uppgav i slutet av 90-talet att PKK:s tevestation kostade dem 120 miljoner varje år att driva. Uppgifterna kom alltså från PKK. Då ska det många insamlingar till om den militära kampen också ska fungera.

En utredning gjord av brittiska polisen hävdar att PKK under en period stod för 40 procent av den europeiska heroinhandeln. Att PKK haft fingrarna i heroinhandel är jag helt övertygad om. 80% av herointransporterna till Europa går nämligen över Turkiet.

Men tillbaka till valet 1991 och irakiska Kurdistan.

Vad få visste då var att KDP vunnit valet med några procent och att de båda partierna sedan gjort upp i hemlighet om att dela makten. Ett par år gick, det öppnade en gemensam representation på en tvärgata till Sveavägen. Jag tror att det var sossarna som betalade kalaset.
Nå, sedan tog det hus i helvete och då var de inte frågan om kvinnans ställning i politiken utan det gamla vanliga. Pengar.

I maj 1994 brakade kriget mellan PUK och KDP löst. Mer än 2000 döda senare tvingade amerikanerna kurdledarna att sluta slåss inbördes. Efter åtskilligt tjafsande började tullpengarna att fördelas mellan de båda kurdiska partierna.

Innan kriget 2003 var debatten flitig och ofta het bl a i svensk media ifall det var rätt eller fel att den amerikanska koalitionen gick in i Irak. Då har det mest gällt grunderna för kriget, d v s ifall att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen eller inte. Jag skulle idag vilja säga att det är en historiskt olöst fråga.

Med det menar jag att vi fortfarande inte vet vad som fanns/finns i landet eller exakt vilka planer som fanns. Det kan ha varit som det förvirrade förhöret med Saddams svärson, Hussein Kamel 1995 antyder att alla kemiska och biologiska vapen var förstörda. Hussen Kamel förhördes i Amman efter att ha hoppat av bl a av svensken Rolf Ekéus. Kamel återvände till Irak 1996 och avrättades av Saddam. I förhören påstod han att alla biologiska och kemiska vapen förstörts.

I förhören berättar Kamel bland annat om hur man hade för vana att gräva ner olika vapen.
Vad som kommit att prägla den efterföljande debatten är istället den suddiga historien som populärt kommit att kallas för Plame-affären.

Den hemlige CIA agenten och experten på WMD inom underrättelsetjänsten, Valerie Plame skickade sin man ambassadören Joseph Wilson 4th till Niger för att undersöka ifall Irak varit där och försökt köpa uran.

Detta sker innan kriget. Efter kriget inletts mitt på sommaren 2003 skriver Wilson sin numera berömda artikel i NYT den 6 juli. Artikeln bär rubriken ”What I didn´t find in Africa”.

Som alla förstår anser Wilson att det inte fanns några indikationer på att Irak skull köpt eller försökt köpa uran från Niger.

Jag ska inte här gå in på den men artikeln men den handlade bl a om att Irak skulle försökt köpa uran från ett afrikanskt land. Det George Bush i sitt beramade State of the Union tal den 28 januari 2003 sa var följande:

“The British Government has learned that Saddam Hussein recently sought significant quantities of uranium from Africa .”

Saken är den att det redan fanns cirka 550 ton så kallad Yellowcake i Irak. De irakierna alltså skulle ha försökt skaffa sig var lika mycket till. Omständigheterna kring de 550 ton som alltså hittades i Irak 2003 och som nyligen såldes till Kanada var att det hemlighölls till helt nyligen av säkerhetsskäl.

Hela Wilson/Plame affären är så underlig att man inte ens idag efter alla turer kan tro att vi ens vet hälften. Enligt Bush förre pressekreterare Scott Mclellan som skrivit en intressant bok om sina år med Bush administrationen så var det Dick Cheneys stabschef, Scooter Libby som uppgivit att Plame skickat sin man.

Det märkliga är dock att Wilson aldrig ställde den avgörande frågan till ledarna i Niger, d v s ifall irakierna velat köpa Yellowcake. Vidare läste Wilson aldrig den rapport som låg till grund för hans resa. Han lämnade heller aldrig någon skriftlig rapport men väl fyra muntliga.

Wilson var inte alldeles obekant med vare sig Afrika eller Irak. Han var den siste amerikan som talade med Saddam innan kriget 1991 då han var amerikansk Chargé d´Affairesi Bagdad Innan dess hade han bl a varit placerad i Niger och Congo Kinshasa, den senare som är ett av fål änder i världen som slarvat bort bränslestavar till en kärnreaktor som sedan hittats hos maffian i Italien och det här är inget aprilskämt. Wilson hade vidare höga säkerhetspolitiska poster i olika administrationer.

Under valkampanjen 2008 stödde paret Wilson/Plame Hillary Clintons kampanj.

Så var Saddam på väg att lägga ner verksamheten 2003. Knappast. Genom våldsam lobbying ville han få hävt sanktionerna. Ryssland och Frankrike fick bra kontrakt genom Oil-for-Food och oljekontrakt i ett framtida normaliserat Irak skulle hjälpa dem att driva frågan i FN. År 2001 stod Frankrike för 22,5 procent av Iraks samlade import och Frankrikes största oljbolag Total Fina Elf hade förhandlat fram två riktiga godbitar, nämligen exploateringsrätt till Majnoon och Nahr Umar-fälten i södra Irak. De anses innehålla 25 procent av Iraks samlade oljetillgångar. Så Frankrike var emot kriget och det var Ryssland på liknande villkor. Dessutom visste Ryssland att ifall Saddam gick skulle de tvingas avskriva de mångmiljard skulder Saddam hade. SÅ Ryssland var emot kriget. Två stater i FN:s säkerhetsråd. En räcker.

Men det fanns andra som inte nöjde sig med att få Oil-for-Food kontrakt eller framtida oljerättigheter.

Det är idag bevisat att Irak lagt order i fyra kontrakt på sammanlagt 380 motorer till missiler i Polen. Det finns brevväxling mellan polackerna och regimen i Bagdad och det finns brev från företagets kontakt i Bagdad till Military Industrialization Commission i Bagdad som klar och tydligen indikerar att Irak tänker kringgå sanktioner och embargo för att skaffa bärarraketer till sina vapen.

Medan polackerna ber om att få utsträcka leveranstiden(mellan januari 2001 – augusti 2002) i ett brev:

"On Feb. 28, 2002, for example, the Polish front company providing the missile engines wrote in a letter to the Iraqis asking for a contract extension: "We are forced to ask for this for reasons beyond our control. 1) The explosion of the World Trade Center on Sept. 11, 2001 in America, which led to a difficult situation all over the world, and 2) [Your] requests for additional materials are leading to a delay in delivery."

Amir Ibrahim Jasim som var Evax(Det polska företagets Bagdadrepresentant) skriver till Military Industrialization Commission i Bagdad:

"The embargo against Iraq is not considered an [obstacle] for the supplying Polish party," said the June contract, written in Arabic. The following April, Evax's Baghdad representative, Amir Ibrahim Jasim, wrote to Iraq's Military Industrialization Commission of "spare parts and parts for motors that are sent from Poland through many different channels that cannot be detected by the enemies."


För mig var det helt klart att ifall Saddam skulle lyckas med att driva igenom att sanktionerna successivt hävdes så skulle han fortsätta rusta, strunta i folket och ta en gruvlig hämnd på kurderna och shiamuslimerna. Dessutom väntade nästa generation. Uday och Qusay? Dubbelt upp eller hur?

Man kan säga att den syn som mötte mig när jag genom Syrien hamnade i Al-Rabia söder om Mosul i november 2003 väckte vissa farhågor om att allt kanske inte skulle bli så lätt.

Min blivande affärspartner hade missuppfattat var jag skulle passera gränsen. Inrikesministern Karim Sinjari var lite bekymrad. Någon hade förhört sig om Al-Rabia. Karim sa att det inte var så kul därnere.

Så medan skjutsen körde mot tiden ner mot Mosul på den kurdisk/irakiska sidan och vidare till Al-Rabia så höll jag på att muta mig igenom gränsen från Syrien till Irak. I Al-Rabia lever i stort sett bara araber. En sak som förbryllade mig i den totalt kaotiska gränsen var att jag inte såg en enda amerikan. Jag har fortfarande ingen aning om var de var men inte där i varje fall. Antagligen ett logisk resultat av Donald Rumsfields lågbudgetkrig som bl a ledde till att hundratusentals kilo sprängmedel av typen C4 och TNT helt enkelt stals under framryckningen som inte hade avsatt soldater och enheter för att säkra vad som tagits.

Men nu var det några månader senare och långsamt kasade jag iväg med mina väskor mot den irakiska sidan.

Det var sent på eftermiddagen och det skulle snart bli mörkt när jag passerat alla kontroller och stämpeldynor. Nu skulle min skjuts stå utanför och sedan skulle jag åka genom Mosul till Duhok och Kurdistan. På den tiden fick man inte åka genom Turkiet som fortfarande surade för sina egna dumheter innan kriget. Direktflyg fanns inte ännu.

Så till slut stod jag med mina väskor och undrade var fiket fanns. Det fanns inte och jag var ganska mosig. Jag hade rest hela föregående dag från Sverige, Hamnat i Damaskus sent på kvällen. PÅ flygplatsen hade jag druckit fem miljoner koppar kaffe och bevakat mina tillhörigheter innan jag lyckades skaffa en biljett till morgonplanet till Al Qameshli. Väl ombord på ett sotigt halvpunkterat inrikesplan med glada motivmålningar inuti så dunkade jag ner i Qameshli på morgonen, åkte till ett hotell och tog kontakt med lokale KDP representanten där.

Sedan blev den taxi till gränsen och den som skulle se till att jag kom över dumpade mig helt enkelt på den syriska sidan.

Men nu var det sent på kvällen och på den andra sidan i Irak. Inget fik, faktiskt ingenting överhuvudtaget. Ett jävla dammigt fält med en massa arabiska taxichaufförer som inte såg ut att tillhöra Florence Nightinggales stormtrupper direkt. De närmade sig ungefär som ett gäng gamar som värderar bytet. Skulle jag till Mosul?

Absolut.

Ville jag ha skjuts?

Nej, min skjuts skulle komma snart.

De retirerade en smula.

Jag hade ju inget SIM-kort men tog upp telefonen och låtsaspratade lite för att få tiden att gå.

Efter ett tag började det skymma och när det väl börjar går det fort. Så killarna började närma sig mig igen. Nu ville de prata politik.

Saddam good!

Det var inget snack. De skojade inte. Jag såg framför mig vad dessa grabbar kunde haft för jobb innan 8 april.

Absolut, sa jag och gjorde tummen upp som om det varit det säkraste bet:et i världen. Därute kunde de lätt skurit halsen av mig. Så vi körde lite mer politiskt snack. De på arabiska och jag på engelska. Nu ville de veta när exakt när min polare skulle dyka upp. Eftersom jag antagit att de skjutsen skulle möta mig så fick jag ju förutsätta att han enbart var lite försenad. Men tiden gick och nu ville de veta vad han hette.

Masoud, heter han, sa jag med en röst som om Masoud var sex meter lång och käkade små bathister till frukost. I själva verket hade jag ingen aning om hur den där Massoud såg ut.
Det gick en tid och jag jogglade med min mobil som visserligen var laddad men kortet ett sketet Teliakort hade slutat fungera någonstans över Cypern. Nu verkade de var på väg att omgruppera sig för en sista avgörande stöt. När skulle Masoud komma? Jag kunde inte be dem dra åt helvete, utan var tvungen att hålla dem på gott humör. Just precis innan Masoudtiden höll på att rinna ut och det var nästan mörkt såg jag en stor amerikanare komma dragande som ett jehu på den dammiga vägen. Ur hoppar en kille med en ordentlig bössa med rundmagasin och det var i varje fall 72 kulor. Dessutom har han en biffig kompis vid ratten som också ser ut att kunna hantera ett vapen. Svenska Freds var långt borta.

Han kommer fram till mig.

Masoud, säger jag.

Masoud, säger han och flinar.

Jag tittar mig om efter taxikillarna men de var som bortblåsta. I bilen fanns en massa vattenflaskor. Jag sög i mig en liter direkt, tände en cigarett och så började mitt Irakäventyr som skulle sluta tre år senare i augusti 2006.

Det som först slog mig när jag kom till Kurdistan i november 2003 var vilken fantastisk optimism som rådde. Hotellen var fyllda av hemvändande kurder, utländska företag, rådgivare och så klart en hel del amerikaner av olika chatteringar. Tyvärr skulle den bilden förändras radikalt.

fredag 5 september 2008

Bagdad T/R

Det är svårt att släppa den här debatten kring Ingmar Karlssons bok om Kurdistan.
Svårt därför om man är lite äldre än de som är lite yngre så inser man att det finns en omedelbar och överhängande fara i den utveckling som vi idag ser i irakiska Kurdistan. Det handlar inte om någon liten repa som måste lackas på ”Snaha” i utkanten av Erbil utan om grundläggande och fundamentala problem som snabbt och handfast måste lösas.


Historiskt har nästan alla folk periodvis varit splittrade, krigat och slagits. Ibland mot andra folk och ibland inbördes. Det är bara att gå till Sverige och svenskarna så pyser man inte över av stolthet precis.

Karlssons tes är att kurderna kan glömma ett Storkurdistan, ett Kurdistan där iranska, turkiska, syriska och irakiska kurder lever under en central regering.

Karlsson har varit verksam i Turkiet och han är svensk diplomat.


Man ska komma ihåg att Sveriges relationer med Turkiet och tidigare det ottomanska riket sträcker sig långt tillbaka. Dessutom var Sverige djupt involverade den så kallade Mosulfrågan där Hjalmar Branting, Östen Undén och den svenske diplomaten Einar af Wirséns var nyckelfigurer i den så kallade Mosulrapporten till Nationernas Förbund efter det ottomanska rikets fall. Den rapporten klargjorde att kurderna i Mosulprovinsen inte ville tillhöra Turkiet och inte heller den nya Irak.


Men av ekonomiska skäl, läs ”oljan i Kirkuk” samt det faktum att irakiska Kurdistan är nuvarande Iraks kornbod så körde man över kurderna och införlivade irakiska Kurdistan med det som blev ett brittiskt protektorat fram till självständigheten 1932.


Om man läser mellan raderna så är det vad Karlsson vill understryka. Kurder är splittrade och har svårt att hålla sams och därmed finns ingen grund för ett nationellt enande över gränserna. Ett slags ”Guilt by Association”.


Stämmer det att kurderna är splittrade – av naturen?


I Kaj Falkmans bok Turkiet/Gränsfursten från 1999 skriver Falkman(Som var Generalkonsul 1990-1990 i Istanbul) om kurdernas historiska roll.


”Kurderna har alltid varit i kläm mellan sina mäktiga grannar perser, araber, turkar. Dessa har utnyttjat kurderna som sköldar gentemot varandras erövraranspråk. Kurdiska stammar har gett sitt stöd åt än den ena makten, än den andra, i ständig strävan att balansera sin önskan om maximal självständighet med krav och förmåner som formellt erkännande av andra auktoritet kunde ge.”


Falkman citerar också på ett annat ställe kurdernas egen nationalskald Ahmed-I Khani(1651-1707) som på 1600-talet skrev nationaleposet Mem u-Zin:


mål för ödets pilar
De är nycklar till gränserna
varje stam ett mäktigt bålverk
När Osmanska havet och Tajikis hav
flödar över och upprörs
dränks kurderna i blod
åtskiljande haven som en landtunga


För oss som har följt kurdfrågan under lång tid i mitt eget fall i snart trettio år så vet vi allt detta om att kurdernas läge gjort att de ständigt hamnat i kläm i olika konflikter. Men som många påpekat. Kurderna har också själva valt sida ibland. De är inte bara offer som de gärna framställer sig som.


Jag håller inte med Ingmar Karlsson om att kurdernas rätt till en egen nation på något sätt skulle vara förbrukad historiskt och jag tror inte att det är något som genetiskt som skiljer kurder från andra folks möjligheter på det området. Tvärtom visar Kosovo och Georgien att gränser i och mellan länder inte är för alltid givna.


Att kurderna har varit och är beroende av Turkiet, Iran, Syrien och Irak är självklart. De kommer dessutom att vara det för all framtid. Det är i varje fall väldigt svårt att tänka sig ett Storkurdistan utan relationer med dessa stater. Det vore som svensk idrott utan Finnkampen.


Kurdernas ställning i irakiska Kurdistan inom ramen för Irak är på papperet stark i den nyligen folkomröstade och av det irakiska folket godkända konstitutionen.


Men kurdernas ställning i Irak har en politisk grund snarare än en militär. Om de två stora kurdiska partierna plötsligt splittras eller misslyckas kapitalt i ett nytt val så kan allt förändras.


Masoud Barzani som är president i irakiska Kurdistan är idag orolig för relationerna med centralregeringen i Bagdad. Jag berörde detta en smula i min förra blogg.


De problem som kurderna står inför i relationerna med Bagdad är som jag ser det flera:



-Det handlar om oljekoncessioner både i Bagdad och Erbil


-Det handlar om Kirkuk och ett antal andra gränsdragningar mellan irakiska Kurdistan och resten av Irak


-Det handlar om sättet på vilket det politiska styret utvecklas i Bagdad


-Det handlar om hur det politiska styret utvecklas i Erbil i irakiska Kurdistan


-Det handlar om relationerna med grannländerna


-Det handlar om USA:s och dess koalitionspartners framtida roll i Irak


-Det handlar om uppfyllande av ingångna avtal



De problem som den kurdiska regeringen i irakiska Kurdistan står inför och som är avgörande för dess politiska trovärdighet inför kommande val är:


-Avsaknad av en trovärdig ekonomisk långsiktig strategi för regionen. De åtta punkter som redovisas på KRG:s hemsida väcker som bäst munterhet: 8. Utveckla turism, d v s två ord kan ju knappast kallas för en strategi. Inte ens för en ”kurdvän”.


-Frånvaro av ”showcase” och goda exempel.


-Trovärdighetsproblem när det gäller gjorda utfästelser, investeringar, projekt som havererat


-Pålitlig leverans av basfunktioner, elektricitet, vatten, renhållning, vägar, bensin, gas m m


-Oförmåga att integrera KDP och PUK m fl i en gemensam regering att få ”alliansen” att fungera


-Stora problem med att få administrationen att utvecklas, skapa en rationell och transparent funktionalitet och interaktivitet bland ministerierna.


-Stora brister i planering, budgetering och slutligen redovisning och ansvar för olika åtgärder


-Klar och tydlig åtskillnad av vad som är Centralregeringens tillgångar och budgetmedel, KRG:s budget, regionens tillgångar och vad som är partiernas tillgångar, samt olika ministrars och andra politiskt valdas privata tillgångar och engagemang. Det senare i och utanför Kurdistan.


-En folkräkning så att man vet vem som är vem.


-Etablering av plan för att säkerställa grundfunktioner för samhällsplanering. Ett fungerande landregister & fastighetsregister som talar om vem som äger vad ifråga om mark och byggnader.


-Etablering av en fungerande statistikinhämtning och lagring för samhällsplanering, jordbruk, utbildning, hälsovård, skolor m m samt regelbunden redovisning av nyckeldata, arbetslöshet, jordbruksproduktion, import, export, bostadsbyggande för att ta några exempel


- Ett fungerande bankväsende med en reglerad kreditgivning


-Ett genomarbetat och fungerande enhetligt upphandlingsförfarande för att öka effektiviteten


-En tydlig lagstiftning mot korruption inom stat och kommun med tydliga och kännbara påföljder


-Etablering av en offentlighetsprincip där varje medborgare enkelt ska kunna följa olika debatter, underlag och beslut i kommuner och på det regionala planet.


-Etablering av ett Riksarkiv som lagrar sådant som är viktigt för den kurdiska historien. Här kan man också göra alla, debatter, politiska och andra beslut tillgängliga direkt eller via internet.


-Översyn av system & principer för tilldelning av olika förmåner, pensioner mm samt konkreta förslag och beslut om finansiering av verksamheter t.ex. idrott & ungdomsverksamhet.


-Total översyn av utbildningssystemet


-Inrättande av en fungerande Journalist & Media utbildning samt en oberoende granskningsnämnd. Fungerande praktisk lagstiftning som rör yttrandefrihet och pressfriheten. Ta fasta på konstitutionen.


- Ett genomarbetat gender perspektiv som inte diskriminerar kvinnor


- Översyn av polis- åklagar och domstolsväsende.


-Etablering av ett fungerande överklaganssystem inom domstolar och offentlig förvaltning.


-Översyn av civil lagstiftning inom bl a avtalsrätt, tvistmål med flera områden som har direkt bäring på viljan för investeringar i området.


-Inrättande av en utbildningskanal typ Utbildningsradion samt ett vuxenutbildningssystem


-Offentliga viljeyttringar från ledande politiker rörande mutor och gynnande av närstående med utländska förlagor


Att påbörja en verklig förändring i ovanstående riktning och se till att detta genomförs kommer att vara KDP och PUK:s möjlighet att inte marginaliseras i nästa val.


Men om bilden av Kurdistan Regional Government(KRG) som styr irakiska Kurdistan förändras i Irak och omvärlden och det görs troligt att denna regering består av ett antal korrumperade klanledare som gör allt för att lägga under sig och sina släktingar så mycket ekonomiska tillgångar som möjligt under sitt mandat så kommer omvärldens och folkets dom att bli hård.


-Jaha, så var det ännu ett gäng i raden som man sett passera.


Det är på så sätt Karlssons argument om att kurdledarna skulle var korrumperade och att själva det demokratiska bygget skulle ha hamnat i stå eller rent av kommit av sig helt, spelar en understödjande roll för tesen att kurderna aldrig kommer att lyckas.


Karlsson ställer sig vidare delvis på dessa grunder frågan ifall dessa gerillaledare(Barzani & Talabani) är mäktiga en uppgift som statsmän.


Det är självfallet en historiskt olöst fråga även om Dilsa Demirbag-Sten påstår att det faktum att Jelal Talabani är president i Irak och Yitzhak Mordechai varit försvarsminister i Israel är ett bevis på motsatsen. Utan övriga jämförelser så är Robert Mugabe fortfarande vid makten.


Vad Karlsson menar tror jag åtminstone är ifall är ifall kurdledarna i irakiska Kurdistan kan föra irakiska Kurdistan framåt på en demokratisk väg och i förlängningen axla en större mantel som samlare av det kurdiska folket som helhet.


Det är en helt annan sak än att vara president i Irak.


I min nästa blogg ska jag försöka beskriva en del av vad jag uppfattat som allmängiltigt under min tid i irakiska Kurdistan.

http://intressant.se/intressant


,
,