fredag 17 april 2009

En våldsamt trevlig uppvärmning



Jag är född och uppvuxen i Helsingborg. Där finns HIF. Jag bor bredvid Zinkens Damm i Stockholm och vilket lag min hund håller på framgår kanske.

Igår var det match och målet som HIF vann med var kanske inte det mest ärofyllda man sett.

Exakt hur man som spelare värmer upp inför Olympiatravet är nog olika.

Igår var jag och sportade. Carinas brorsdotter var på besök. Vi brukar spela bowling borta vid Mariatorget. Nu hade jag förstärkt mitt ganska klena lag med min gamle kompis Rolf som håller mer än jag på HIF.

Rolf träffade jag första gången 1962. På Berga skola i Helsingborg. Rolf gick väl i trean och vi var ”försteklickare”. På skolgården fanns tallar. Stora tallar och på tallarna fanns kåda. Jag minns inte exakt hur det började eller vad exakt som fick mig att komma på den sällsynt dåliga idén men jag kletade in en ordentlig klutt i Roffes hår och sedan fick jag stryk. Jag antog att det var jobbigt att kleta ur kådan ur håret så jag har inga synpunkter på bestraffningen.

Berga skola låg bredvid fängelset i Helsingborg vid den så kallade Ängelholmsvägen. Där låg nog också Djursjukhuset en del växthus och en djup och farligt så kallad märgelgrav. Märgelgraven kunde vi se från skolan eftersom den låg på andra sidan staketet. Den märgelgraven fylldes sedan igen bl a av våra Ikea möbler och några gamla slitna skinnfåtöljer typ Chesterfield Light.
Men det var många år senare.

På Berga skola hade vi en fröken som hette fröken Rogland. Berga var en pytteskola med dagens mått mätt. Det fanns nog bara en uppsättning klasser med 6:an som högsta.

För oss som gick i ettan var Berga en tillfällig skola. Jag bodde på Gotlandsgatan och den låg med den tidens kommunikationer på andra sidan stan och varje morgon åkte jag med buss 13 som gick från Brytstugan runt hela stan och upp till Berga skola. På så sätt fick jag se större delen av stan och framför allt delar som jag tidigare inte sett.

Rolf gick kvar på Berga till han skulle börja sjuan. Det visste jag inte men det berättade han igår.

Men han hade flyttat in på Kurirgatan som var en helt ny gata. Mina föräldrar som i samma sväng flyttade ner från Göteborg bodde längre bort på Åragatan. Så jag flyttade till mina föräldrar efter att ha bott hos mina farföräldrar på Gotlandsgatan i sju år och eftersom Kurirgatan och Åragatan endast skiljdes av en väg och en gräsplätt så kom alla ungar som växte upp i de där områdena som tidigare var kolonilotter att tillhöra Ringstorp.

Igår pratade vi om alla de där ungarna och några till.

Rolf och jag och storfiskaren Kenneth B. höll ihop en hel del i tonåren.

Sedan blev det som det blev. Man studerade, flyttade och kom ifrån varandra. Jag skrev här om en fisktur i Blekinge med Kenneth där vi fick grilla korv och vända eftersom ”grevesjön” drabbats av kräftpest. Undrar om vi inte fick lite kritik av lokbefolkningen för vi eldade också.

Men Kenneth och Rolf skickade ett mail via min blogg och på den vägen är det. Jag ska inte berätta om allt vad vi företog oss men vi hade en på många sätt fin uppväxt i det där området runt Ringstorp.

Nu har det gått trettio år sedan vi var ungdomar och kutade runt i lovikavantar, islandströjor och v-jeans. I en tid där allt var blommigt eller orange, grönt och brunt.

Det blev mycket snack igår. Om den och den och när ”Älgen” och Roffe försökte släcka en skogs brand genom att pissa på den, hur ”Älgen” svedde snorren i sin roll som förste brandman den där gången och en massa andra superviktiga minnen som man gått och grunnat på ifall man kom ihåg rätt. Jag har ju en bild av alla vi kände på den tiden men i mitt bildminne är alla runt fjorton eller högt arton medan de i Rolfs minne vuxit upp skaffat barn, skiljt sig och skaffat ännu flera barn med avvikelser hit och dit.

Carina och brorsbarnet fick spö i hålklotssporten och trodde inte att Rolf var en gammal kompis utan någon expert jag engagerat för uppgiften.

Nu när jag skulle skriva lite om gårdagen som blev lite sen innan Rolf for ut till Järfälla och studiebesöket, så var jag lite osäkert på hur jag skulle stava Rogland.

Jag minns att min första skolfröken hette Rogland. Men stavades det Rågland? Jag slog på Google; R-o-g-l-a-n-d.

Far är rar. Mor ror och den där boken var gul. 1962.

De två översta träffarna talar om en hus överlåtelse från något statistiskt register. Marianne Rogland hette min första fröken. Den andra träffen är från Lärartidningen 1928 där en Henning Rogland utexaminerades från Folkskolseminariet i Lund.

Henning Rogland var senare i den nya Ringstorpskolan lärare i grannklassen en 6:a som vår och Henning Rogland var Mariannes man. De bodde på Tågaborg i ett hus byggt av tegel som antingen kom från Höganäs eller Helsingborgs Ångtegelbruk. Det såg i varje fall ut som ådant tegel. De ordnade en trädgårdsfest för oss. Det måste varit 1963 eller 1964. Då kom också Pop 64 den gröna läsken.

I samma avgångsklass från 1928 fanns också en Uno Persson från Helsingborg. Henning Rogland var från Lund.

Jag vill minnas att Henning fick diabetes för han somnade då och då på lektionerna till elevernas förtjusning. Vi hade Henning i gymnastik.Han gillade "Hela Havet Stormar" och det gjorde vi också.

Jag vet inte om Henning och Marianne lever, troligen inte men 2005 gjordes i varje fall en överlåtelse av ett hus på Karl X Gustavsgatan i Helsingborg som stod i deras namn. Den såldes till Folke och Camilla Straube och bör ha varit den villa där vi drack saft hemma hos Roglands någon gång på försommaren 1963 eller möjligen 1964.

Jag undrar om Henning var på Berga också. Det måste jag prata med Rolf M. om nästa gång. Då ska vi prata om en annan Rolf, Rolf Almqvist som var slöjdlärare på Berga. Rolf var landslagsman i handboll och spelade med Vikingarna som var ett bra helsingborgslag på den tiden.

Rolf Almqvist brukad spöa oss med en planka i virkesförrådet när vi inte var snälla. Rolf hade aldrig tagit en droppe sprit eller rökt ett enda bloss, hade en bred muskulös häck och talade småländska. Jag tror han var från Kalmar eller Karlskrona från början men det gjorde en del av de grabbar som sedan blev spjutspetsar för handbollssporten i Helsingborg, så plankan kanske i hjälpte mot allt.

Rolf A. var senare kollega med mina föräldrar på en helt annan skola Clemensskolan. Men det är en helt annan historia.

När Rolf M. och vårt gäng var i tonåren brukade vi gå och kolla handboll på Idrottens Hus. Vi pratade om den gången när jag satt bredvid Rolling Stones på färjan mellan Helsingborg och Helsingör efter att del spelat i Helsingborg och när Rolf satt utanför Hovet i Stockholm. Han är från Stockholm från början. Den gången spelade Beatles på Hovet men Rolf hade ingen biljett.

Sedan kom vi inte på bröderna Fenning, Åstorpsgatan, Ten Years After, flickor, simning, föräldrar och mycket annat.

En otroligt trevlig kväll som fungerade ungefär som Dennis energidricka. Men lever på den ett bra tag.

Vi är inte alls så olika från när vi gasade runt på ”rallybanan” i skogen på våra cyklar med klädnypemotorer(tvättklämma på skånska) vars styren vi förlängt på med runda träpinnar. Livsfarligt men roligt.

Det var innan minicyklarna tog över.

Det var innan mycket annat tog över.

4 kommentarer:

Jenny sa...

Ju mer jag lär mig om Spiken, desto mer gillar jag honom. Jag hejar på samma HIF som Spiken, men min man och son håller, naturligtvis, på "ditt" HIF. Samma bokstäver, olika färger. :)

Systersonen gick på Berga 1-3 (sen flyttade de till Höganäs).

Jenny sa...

Du ... nästa vecka (26 april) tycker jag att du ska ta dig ut till Solvalla och titta på hästarna. Då ska nämligen ett par kompisar till mig, från Svenska Ridtravarföreningen, rida före i defileringarna. Lite för att visa att det går hur bra som helst att göra ridhäst av travhästen efter avslutad travkarriär.

Stefan Hagberg sa...

Till Jenny: Jag tror att det var Frasse som intresserade Spiken för HIF en gång i tiden. Det var på Zinkens Krog och Frasse hade köttbullar i handen. Kentas: Just idag... är också lite Spiken i ett nötskal.

Berga var en idealskola på något sätt. Precis lagom stor.

Jag ska försöka ta mig till Valla om det blir fint väder. Spiken brukar vara intresserad av lite färsk hästskit så vi tar nog vägen över stallbacken.

Det skulle vara intressant att se lite statistik runt det där med förhållandet travhästar och ridhästar. Jag har en känsla av att många travhästar blir ridhästar när de inte tävlar längre.

Jenny sa...

Du har helt rätt. Många travhästar blir ridhästar efter karriären. Det finns en del statistik här:
http://www.travsport.se/appImage/Alternativ_hastar.pdf

Det finns dock en hel del travare som "försvinner" efter karriären. Många låter bli att ändra ägarförhållanden och efter att en häst bytt ägare tillräckligt många gånger så är det ingen som har koll på var hästen finns.

Titta gärna in på www.ridtravare.com Där har du ett gäng som har ridtravare (som vi kallar dem). Och om du har vägarna förbi är du välkommen att titta på mina två (den ene sprang in pengar i början på 90-talet - bl a med Ludde, och den andre blev ingen bra travhäst - galopperar hellre än travar).