måndag 25 januari 2010

Reflektioner kring Hans m fl synfält


Översiktsbild. Klicka gärna på bilderna för att få dessa större och mer detaljerade!

I förundersökningen beskrivs på många olika sätt var de aktuella händelserna skulle inträffat. Men med reservation för att rätten fått mera detaljerade uppgifter, vilket inte framkommit så är det med hjälp av förundersökningens bilder och huvudförhandlingen väldigt svårt att få en uppfattning om hur det ser ut på Bjertorp.
Men två bilder från den knapphändiga informationen i förundersökningen vill jag i alla fall visa som en illustration till min genomgång av vad Hans G Eriksson sagt i förundersökninge och rätt.

Dessutom har jag själv lagt till en bild från Google Earth(ovan) som inte fanns i förundersökningen eller rätten. Det är en översiktsbild på Bjertorp som jag markerat med X från 1-4. Man ser rundbanan, stallarna och rakbanan m m.
Rakbanan är delad i två, dels en fast rakbana och dels en sandbana som går parallellt vilket framgår av bifogade bild hämtad från förundersökningen.

Med reservation för att jag misstagit mig så tror jag att den bild som finns i förundersökningen och föreställer vy från rakbanan (nedan)mot rundbanan som syns till vänster längre bort samt visar en transportväg som går mellan stallarna tilll rakbanan är lika med Kryss Ett på Google bilden.




På bilden från förundersökningen som alltså enligt mig visar transportvägen mot stallarna från rakbanan sett så syns en bil. Om det är någon som ens kan se märke och färg på den så kontakta gärna mig och den är då inte ens borta vid stallarna.

Genom bilen får man en uppfattning av vad man kan se. Ingen har försökt uppskatta avståndet eller ännu hellre mäta det. Att Eriksson skulle sett någon grisfösare från position Kryss Två är som jag ser det uteslutet.

Så i rätten ändrar sig Eriksson. Antagligen har människor som läst förundersökningen påpekat för honom att såvitt han inte är en översynt örn så kan han omöjligt ens se vilket märke och färg bilen på bilden har än mindre t ex skilja mellan ett långspö och ett sopskaft, grisfösare etc.

Så Eriksson ändrar sig. Nej, från stallen kan man inte se något, är hans nya version.

Kryss Tre är de hagar som olika vittnen talat om. Också Eriksson och "vi" talar om hagarna som alltså är belägna inuti rundbaneovalen. Men avståndet för att iaktta händelser på rakbanan är som syns av Googlebilden oerhört olika. gissningsvis mellan 20 meter och upp till 700-800 meter.
Ingen i förundersökningen eller rätten har gjort en ansats att exakt slå fast varifrån olika vittnen sett vad de säger att de sett.

Till sist Kryss Fyra visar rakbanan (se nedan) vars längd skiftar i olika uppgifter från 600 meter till 1000 meter.



Ovanstående visar den uppenbara problematik som följer med att vittnesmålen inte konfronterats med exakta positioner såväl i förundersökning som senare i rätten.
Det är min uppfattning att det inte alls klargjorts i målet vad olika vittnen sett, fr a Disa, Elin och Hans Eriksson.
I Erikssons fall påstår Eriksson i rätten att det hela skett varje onsdag inte mindre än ett års tid under den tid Jepson var där. Han anför då olika iakttagelsepunkter. Från hagarna, någon gång på rundbanan och oftast på rakbanan. Eriksson körde snabbjobb på fasta rakbanan som vi ser.

Eriksson och "vi" ska då han sett Jepson. Det handlar alltså om cirka femtio eller hundra gånger totalt eller fler. Jepson körde flera hästar och det gjorde Eriksson och hans anställda också

I rätten utreds det inte direkt ifall de flesta av dessa gånger varit på rakbanan där avståndet måste vara mindre än fem meter när de passerar varandra.

Det utreds heller inte hur många av dessa gånger Eriksson var ensam och hur många gånger "vi" såg Jepson med en grisfösare på rakbanan. Vi denna tidpunkt hade Eriksson 25-30 hästar i träning och han har själv sagt att det "var trångt på Bjertorp" sedan kommer Svanstedt dit med 150 till 180 hästar. Det var därför Eriksson körde snabbjobben på onsdagarna när Åkes vanliga träningsheat gjorts klart redan.

söndag 24 januari 2010

Reflektioner som rör vittnet Elin




Sommarvikarien och skötaren Elin Strinnlunds berättelse rörande två hästar hon kom i kontakt med under ett sommarvikariat på Bjertorp sommaren 2004 har legat till grund för den fällande domen i tingsrätten.

Uppgifter om sju andra hästar avvisades av tingsrätten. Jag ska återkomma till det men när det gäller iakttagelser som rör hästarna Quack Pot och Le Kemp anser tingsrätten att följande är bevisat:

”Vad är bevisat avseende hästarna Quack Pot och Le Kemp?

Elin Strinnlund är den av åklagarens åberopade vittnen som lämnat direkta
uppgifter om att hästarna Quack Pot och Le Kemp utsatts för träning med el. Hon
har berättat att Glenn Persson en onsdagsmorgon under andra veckan som hon
skötte hästen Quack Pot beordrade henne att sela hästen med helstängt huvudlag,
check och slaggjord, att sådan utrustning normalt inte användes på den hästen, att
Glenn Persson informerade henne att Carl Johan Jepson skulle köra fort med hästen
och att Carl Johan Jepson senare körde iväg med hästen. Hon har vidare berättat att
Carl Johan Jepson återvände med hästen efter 10 – 15 minuter, att hästen då var
uppskrämd och skärrad samt hyperventilerade, att hästen uppträdde på ett sätt som
den inte tidigare gjort vid något tillfälle och att hon inte heller senare sett någon
annan häst bete sig på det sättet under träning eller tävling. Hon har också uppgivit
att hon onsdagen därpå såg att hästen Le Kemp utrustades på samma sätt som
Quack Pot, att hon bestämde sig för att se vad som försiggick och att hon därför
gick mot rakbanan. Hon har vidare uppgivit att hon placerade sig 200 - 250 meter
från rakbanan, att hon därifrån såg att Carl Johan Jepson under tiden han körde
hästen föste med något långt mot Le Kemps bakdel, att hästen då for i väg med en
väldig fart, att hästen uppvisade ett flyktbeteende, att hon därefter lämnade platsen
och att hon inte såg Le Kemp efter träningen. Hon har även berättat att Erik
Fredriksson kört Carl Johan Jepsons bil till banan men att hon inte vet vad Erik
Fredriksson gjorde där.

Vittnena Hans Eriksson, som hyrt stall av Åke Svanstedt under den tiden åtalet
avser, och Erik Fredriksson, som varit anställd som hästskötare av Åke Svanstedt
under den perioden åtalet omfattar, har lämnat uppgifter som stämmer överens med
Elin Strinnlunds redogörelse.

Hans Eriksson har berättat att han i princip varje onsdag under den tiden som Carl
Johan Jepson arbetat hos Åke Svanstedt sett att Carl Johan Jepson använt en
elpåfösare mot hästar, att elpåfösaren sett ut som en större ficklampa med piggar
längst fram, att den suttit på en sopkvast eller liknande föremål, att hästarna varit
selade med slagrem, heltäckt huvudlag och i vissa fall med bundna svansar och att
de hästar Åke Svanstedt tränat normalt inte varit utrustade på det sättet. Hans
Eriksson har också berättat att Carl Johan Jepson när denne tryckte elpåfösaren mot
hästen lutade sig bakåt och skrek som sjutton. Hans Eriksson har vidare berättat att
en del hästar vid användningen av elpåfösaren skengalopperat medan andra hästar
enbart travat snabbare.

Erik Fredriksson har uppgivit att han några gånger under 2004 kört en elpåfösare till
banan, att han lämnat den till Carl Johan Jepson, att han sett att Carl Johan Jepson
använt den mot hästar och att han även uppmanat Carl Johan Jepson att inte
använda elpåfösaren under dagtid, då folk börjat prata om det. Erik Fredriksson
minns inte när under 2004 han kört elpåfösaren till Carl Johan Jepson och vilka
hästar Carl Johan Jepson använt elpåfösaren mot.

Mot Elin Strinnlunds, Hans Erikssons och Erik Fredrikssons utsagor står, utöver de
tilltalades berättelser, den bevisning som de tilltalade åberopat.

Carl Johan Jepson har bestämt förnekat att han vid träning av hästarna Le Kemp och
Quack Pot använt elpåfösare. Glenn Persson har uppgivit att hästen Quack Pot var
snäll och att han är säker på att han inte givit Elin Strinnlund order att utrusta hästen
med slaggjord men att det är möjligt att hon missuppfattat honom.

Roger Jansson, Anette Steenberg, Ulf Andersson, Mercedes Balogh, Per Linderoth,
Mikael Svanstedt och Josefin Virdhage har samtliga uppgivit att de inte sett någon
elpåfösare på Bjertorp och att de således inte heller iakttagit att en sådan använts.
Ulle Hed har uppgivit att han i sin egenskap av banveterinär på Åby Travbana
kommit i kontakt med de hästar som Åke Svanstedt tävlat med där och att han inte
sett något anmärkningsvärt med de hästarna.

Hans Näslund har uppgivit att han i sitt yrke som veterinär undersökt hästen Mysig
minst tio gånger och var och en av de övriga i gärningsbeskrivningen namngivna
hästarna vid sex till sju tillfällen samt att han inte fått anledning att misstänka att
någon av de hästarna varit utsatta för träning med el.

Travtränaren Stefan Melander har uppgivit att han vid många tillfällen tävlat mot
Åke Svanstedt, att han fotograferat samtliga i gärningsbeskrivningen namngivna
hästarna, utom Bengali, under den perioden som åtalet avser och att han noterat att
hästarna inte varit stressade eller hårt utrustade varken under uppvärmningen eller
under tävlingsloppet.

Peter Forssberg har uppgivit att han närvarat vid en oanmäld kontroll som gjorts på
Bjertorp någon gång under 2005 i anledning av att det inkommit ett flertal anonyma
anmälningar till STC, vari angivits att Åke Svanstedt använt elpåfösare vid träning
av hästar. Peter Forssberg har förklarat att det vid kontrollen inte framkommit något
anmärkningsvärt.

Tommy Eriksson har berättat att han för tre eller fyra år sedan övertagit träningen
av hästen Quack Pot från Åke Svanstedt samt att hästen uppträtt normalt och inte
varit orolig.

De vittnen som åberopats av de tilltalade har inte varit närvarande när de händelser
som Elin Strinnlund, Hans Eriksson och Erik Fredriksson berättat om inträffat. Det
har framkommit genom förhöret med Johan Beck-Friis, vilkens bedömning stöds av
övriga hörda veterinärer, att det är förenat med stora svårigheter att bedöma om en
häst utsatts för elpåfösare eller inte, speciellt om man inte själv sett en sådan
användas. Tingsrätten finner därför att motbevisningen endast har ett obetydligt
bevisvärde.

Elin Strinnlund har under ed lämnat en mycket detaljerad och nyanserad
redogörelse. Hon har på ett mycket övertygande sätt beskrivit Quack Pots reaktioner
efter att Carl Johan Jepson kört den hästen och vad hon i övrigt iakttagit avseende
den hästen och hästen Le Kemp. Det har inte framkommit att hon har något motiv
att beljuga Carl Johan Jepson eller någon av de andra tilltalade. Hon har
sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten. Elin Strinnlunds
uppgifter vinner också stöd av framför allt Hans Erikssons och Erik Fredrikssons
utsagor. Tingsrätten finner att hennes uppgifter ska läggas till grund för
bedömningen.”

Tingsrätten gör även en del andra överväganden och slutsatser rörande Elin i som strävar i samma riktning. Jag ska återkomma till det men först en titt på ovanstående.

Vad Fredriksson och Hans G Eriksson överhuvudtaget har för betydelse för Elins iakttagelser rörande hästarna Quack Pot och Le Kemp är svårt att förstå. Det finns inga sådan speciella kopplingar.

Hans G Eriksson uppger först att han stått och iakttagit alltsammans från stallet i polisförhöret och att den första hästen han såg utsättas för elektricitet hette Tag The Devil. I rätten uppger han att han inte hängt med riktigt när polisen läst upp och bett honom godkänna förhöret. Nu hände det inte innan utan efter Sweden Cup och han skulle då ha kört Svanstedts hästtransport från Solvalla och när någon icke namngiven skötare i transporten skulle sagt att hästen svarat bra på grillningen ett uttryck om Eriksson uppger att han inte vet vad som menats.

Tingsrätten drar felaktig slutsatsen att Eriksson dragit slutsatsen att den som pratat om grillning menat att hästen utsatts för elpåfösare.

För övrigt så flyttar Eriksson sina iakttagelser från stallet till rundbanan, hagarna som finns inuti rundbanan samt framför allt rakbanan som ligger längst bort. Högst troligt har någon påpekat för honom eller han har själv upptäckt att man inte kan något alls från den position vid stallarna han uppger i polisförhören. Avståndet är minst trehundra meter och skyms delvis av träd. Så han byter helt enkelt ut sin position i tingsrätten och säger själv att han inte kan se något från stallet.

De här hundraåttiogradiga vändningarna sväljer tingsrätten helt oreflekterat.

Eriksson hänvisar nu till att han mött Jepson och använder i ökat omfattning utrycket “vi”(tolv gånger i tingsrätten).Ingen frågar i tingsrätten vad han menar med ”vi”. Men det har helt säkert inte något med Elins vittnesmål eller att han skulle varit ute med Elin att göra.

I övrigt har han inte sett några hästar som han kan ge namnet på. Han säger inte ett ord om Quack Pot eller Le Kemp och vet inte när det inträffat bara att det skulle inträffat inte mindre än under ett år och i princip varje onsdag.

Ingen frågar om Eriksson känner Elin eller har pratat med henne rörande grisfösare. Elin uppger att Eriksson pratat med henne om grisfösare. Det är i själva verket Eriksson som berättar för henne vad hon upplevt med Quack Pot. Hon såg inget själv men selade enligt egen berättelse ut hästen med käk, helstängd huvudlag och slaggjord.

Sedan körde skötaren Carl Johan Jepson hästen i en kvart och sedan kom han tillbaka med en häst, Quack Pot som hyperventilerade och var så stressad att Elin aldrig varken förr eller tidigare har sett det. Hon frågade aldrig Jepson vad som hänt. Enligt förhöret vågade hon inte.

Det är någonstans här det som Elins “detaljerade och nyanserade” berättelse kan börja ifrågasättas. Då träffar hon på Hans G Eriksson som befinner någonstans vid stallarna.

Eriksson nämner varken Quack Pot eller Le Kemp. Han minns bara att olika hästar hos Åke hade olika färg och då har han ändå varit professionell travtränare i 20 års tid och vuxit upp med hästar. Han är drygt femtio år idag.

Det finns inget direkt i Erikssons historia som stödjer Elins berättelse vad gäller just hästarna Quack Pot och Le Kemp.

Tingsrätten undviker noga att utveckla vari detta stöd skulle bestå, vilket inte heller är enligt regelboken.

Samma sak med Erik Fredriksson. Den enda kopplingen är att Erik enligt Elin skulle kört ut en bil till träningsbanan på Bjertorp. Det har föreslagits av en del vittnen att detta var för att transportera grisfösaren ut till rakbanan för att inte den skulle synas. Enligt Fredriksson så påstår han att detta skulle ha skett vid några tillfällen under den tid när Jepson var anställd men han vet inte när det skedde i början eller slutet. Jepson började 1 januari 2004 hos Svanstedt som skötare. Elin under andra halvan av juni så det kan ha skett antingen innan hon började eller efter om det skett och bilturerna verkligen gällde grisfösare. Det kan också finnas andra skäl att Erik kan ha kört ut bilen. Den saken har inte ens utretts i någon större utsträckning eller i varje fall inte fullgott. I ett annat sammanshang säger Perssons advokat att det faktum att man ibland körde ut till banan kan ha berott på att man skulle hämta tappade skor eller ha extras med ifall en sko trillade av hästen under träningen. Att slå fast att Erik Fredriksson denna gång skulle kört ut en grisfösare till Jepson går helt enkelt inte att säga och det är den enda kopplingen som rör Elin och Erik Fredriksson. Dessutom påstår Hans G Eriksson att Fredriksson skulle både kört bil och cyklat med grisfösaren, vilket också gällde Johan Fredriksson och Jepson.

Så å ena sidan har vi Erik som påstår att han varnat Jepson för att använda grisfösare på dagen och å andra sidan Erikssons påståenden att skötarna, bl a Carl Johan Jepson, Erik Fredriksson och Johan Fredriksson som skulle cyklat runt med grisfösare mitt på dagarna.

Så Erikssons och Fredrikssons berättelser är inget stöd för Elins egen berättelse. De är dessutom sinsemellan motsägelsefulla. Faktum är att deras berättelser har svårt att var stöd ens för dem själva och de är definitivt inget stöd åt Elins berättelse som dessutom har en hel del egna problem.

Efter att ha lyssnat igenom förhöret med Elin har man en ganska klar uppfattning av Elin. Hon blandar förmodligen samman vad hon kunde 2004 med vilka kunskaper hon har förvärvat under fem år som skötare hos Stig H Johansson. Det är det första problemet med hennes vittnesmål.

Elin har vid detta tillfälle arbetat med olika hästar som sommarvikare på Bjertorp efter att just ha gått ut från Wångens gymnasiala hästutbildning med inriktning på trav 2004. Hon är då nitton år och har uppgett för utredning och rätt att det fanns hästar i familjen när hon växte upp och att hon som tioåring började med ponny och sedan med stora hästar. En släktning ska också ha haft travhästar. Hon har praktiserat några veckor och detta är henne första arbete efter utbildningen. Dessutom har hon vid tillfället i den mån man kan lista ut det arbetat hos Svanstedt i högst en månad. Den aktuella hästen Quack Pot har hon varit i kontakt med någon vecka.

Hennes bedömning att den här typen av utrustning oavsett ifall den beordrades eller användes vid tillfället måste värderas. Det gör också tingsrätten(se nedan). Åke Svanstedts försteman Glenn H Persson som innehar en professionell travtränarlicens och är femton år äldre än Elin säger följande:

”Glenn Persson har uppgivit att hästen Quack Pot var
snäll och att han är säker på att han inte givit Elin Strinnlund order att utrusta hästen
med slaggjord men att det är möjligt att hon missuppfattat honom.”

Det finns inga anteckningar, träningslistor , något eller någon som kan bevittna vad Glenn H Persson sagt eller tror sig ha sagt till Elin eller omvänt vad Elin hört eller tror sig ha uppfattat. Tingrätten har också vid sin bedömning chefen för verksamheten, travtränaren Åke Svanstedts uttalande rörande Quack Pot att bedöma:

”Hästen Quack Pot var nervös och fick därför tränas försiktigt. Om
den hästen utsatts för elektriska stötar borde den ha blivit ännu nervösare.”


När en annan travtränare, Tommy Eriksson för cirka fyra år sedan övertog träningen av Quack Pot uppger han att hästen ”uppträdde normalt och var inte orolig”.

Kan en häst vara både snäll och nervös och sedan karakteriseras som ”inte orolig”. En häst utvecklas i träning och med stigande ålder. Det kan nog de flesta som haft häst eller tränat häst intyga.

Elin har själv uppgett angående Quack Pot att den ”var något het men snäll”(ur polisförhör). I rätten säger Elin ”snäll men lite pigg”.

Det intressanta med rättens bedömning är dock en annan sak. Åke Svanstedt som är känd för att ha en sällsynt detaljerad och omvittnad kännedom om de hästar han har i träning, avfärdas liksom Glenn H Perssons kunskap och uppgifter. Glenn H Perssons professionella uppfattning som haft den omedelbara kontakten med skötaren Elin Strinnlund är alltså mindre värda än en nyanställd sommarvikaries. Det innebär inte att Perssons och Svanstedts uppgifter skall tas ad notam men att de skall värderas som vilken annan uppgift som helst.

Är det rimligt att strömma en nervös häst? Hästen hade dessutom överproduktion av röda blodkroppar, s k överträningssyndrom, vilket Svanstedt som till skillnad från Elin hade ansvar för hästens välbefinnande och hade tillgång till alla veterinärutlåtanden under den aktuella tiden

Om rätten fäst tilltro till Svanstedts uppgift om att hästen var nervös och fick tränas försiktigt så borde Glenn H Perssons uppgift om att han är säker på att han inte beordrat Elin att ta på slaggjord tagit på allvar.

Två uppgifter från ansvariga avfärdas till förmån för en sommarvikare, Elin har haft hästen i en vecka. Men tingsrätten går längre:

"Elin Strinnlunds anställning hos Åke Svanstedt var visserligen hennes första arbete
efter avslutade studier vid Travskolan Wången men det har emellertid framkommit
att hon, trots hennes då ringa ålder, hade lång erfarenhet av hästar. Mot bakgrund
därav finner tingsrätten att det inte framstår som troligt att hon missuppfattat Glenn
Persson. Tingsrätten finner att det genom Elin Strinnlunds vittnesmål är styrkt att
Glenn Persson en onsdag under tiden den 7 juli – den 25 augusti 2004 på Bjertorp
beordrat henne att utrusta hästen Quack Pot med helstängt huvudlag, check och
slaggjord.

Genom Elin Strinnlunds uppgifter är det dessutom styrkt att Carl Johan Jepson
senare samma onsdag kört hästen. Elin Strinnlund har bedömt att Quack Pot inte
behövt ovan nämnd utrustning. Med hänsyn till hennes kännedom om hästar finner
tingsrätten inte någon anledning att ifrågasätta hennes bedömning. Den bilden av
Quack Pot som lagts fram under förhöret med Stefan Melander visar också att
hästen under tävling inte varit försedd med sådan utrustning. Dessa omständigheter
talar med styrka för att hästen under Carl Johan Jepsons körning av den skulle
utsättas för något utöver det vanliga och att den inte enbart skulle trava i
tävlingstempo. De iakttagelser som Elin Strinnlund gjort av hästens tillstånd efter
träningen, som tingsrätten inte heller finner någon anledning att ifrågasätta, kan inte
förklaras av att den enbart sprungit fortare än under normal träning. Några andra
naturliga förklaringar till hästens reaktioner har inte framkommit. Härtill kommer
att Hans Eriksson berättat att han i stort sett varje onsdag under den perioden som
Carl Johan Jepson arbetat hos Åke Svanstedt sett att Carl Johan Jepson vid träning
använt elpåfösare mot hästar. En sammanvägning av samtliga redovisade omständigheter leder till bedömningen att det är styrkt att Carl Johan Jepson en onsdag under perioden den 7 juli – den 25 augusti 2004 vid träning använt utrustning som gett hästen Quack Pot elektrisk stöt."


Här försöker tingrätten påstå att Elins långa erfarenhet av hästar skulle göra att hon inte missuppfattat Glenn H Persson.

Det är för det första två saker som inte behöver ha det minsta med varandra att göra. Ett missförstånd har ingen omedelbar bäring på erfarenhet.

Det ligger nära till hands att misstänka att rätten förstärker Elins förmåga och kompetens för att den uppfattar hennes vittnesmål som rent från dolda motiv. Omvänt har man avfärdat Svanstedts och Glenn H Perssons väl dokumenterade och långa erfarenhet eftersom de är misstänkta.

Men låt oss börja med Elins långa erfarenhet. Det är ingen som påstått att Elin inte har en längre tids erfarenhet av hästar. Elin är 19 år när hon börjar hos Svanstedt. Men ingen, varken polis, åklagaren, rätt eller för den delen försvaret har på ett tillfredställande vis försökt att utreda vilken hennes långa erfarenhet är vad gäller travhästar på elitnivå. Den bristen är väsentlig.

Svanstedt har vid händelsen 2004 då han ansvarade för träningen drygt tjugo års professionell erfarenhet av professionell träning. Dessutom har han en gång provat elpåfösare när han var amatör kring 1979/80.

Det ska ställas mot Elin vars erfarenhet av träning av travhästar på elitnivå inte är lång utan tvärtom kort. Att hon har lång erfarenhet av hästar är inte samma sak som att hon har omfattande erfarenhet av travhästar på elitnivå. Hon uppger att hon har en släkting som tränar travhästar. Rätten försöker inte utreda vad hon eventuellt lärt sig av denna släkting eller på vilken nivå denna släkting tränar travhästar. Det framkommer att hon praktiserat några veckor, oklart var och under vilka förhållanden. Hon har vidare gått på Wången, vilket är ett gymnasium där hon gått en linje med inriktning på trav. Wången har en del egna hästar men det är stor skillnad på den träning som sker där och den som sker på elitnivå.

Hade Elin de kunskaper som behövdes för att avgöra vilken utrustning som var lämplig för just hästen Quack Pot som hon haft hand om i någon vecka. Ja, säger tingsrätten. Hennes kunskaper värderas i själva verket högre än Glenn H Perssons och Åke Svanstedt tillsammans.

Elin nitton år gammal anses kunna bedöma vilken utrustning hästen Quack Pot ska ha efter att ha haft hästen som skötare i en vecka. Det är inte ens klarlagt hur vid hur många träningstillfällen Elin gjort påselning av den aktuella på hästen under den vecka hon haft hand om hästen.

Allt som inte passar in i tingsrättens grundinställning avfärdas eller tonas ner i domen på ett närmast pinsamt sätt.

Elin kunde inte ha missuppfattat förstemannen och travtränaren Glenn H Persson. Varför kunde hon inte det? Orsaken är att tingsrätten fäster tilltro till en annan skötare Line Nejsborgs berättelse om hennes och Glenn H Perssons användning av elpåfösare ett och ett halvt år tidigare. Men när Elin börjat så jobbar inte Nejsborg hos Svanstedt längre.

Glenn H Persson säger att han är säker på att han inte beordrat Elin att utrusta hästen med slaggjord.

Om helstängt huvudlag och check säger han inget och det görs inget försök av vare sig förundersökning eller rätten att utreda ifall det kunde varit fallet.

Det finns vidare om man läser förhöret med Elin en hel del frågetecken. Hon berättar att hon genast tyckte det var konstigt med den här utrustningen. Hon hade bara haft hästen en kort tid, i en vecka och visste genast hur den skulle utrustas. Hon frågar inte och hon vill inte heller fråga efteråt vilket framstår som mycket märkligt och aldrig utreds precis som så mycket annat. Det finns mycket i hennes berättelse som tyder på att hon redan fått höra rykten om grisfösare och mystiska utrustningar när hon selar ut Quack Pot.

Elitränaren och fotografen Stefan Mellanders bilder som visar Quack Pot i tävling utan den föreslagna utrustningen tas som inteckning på att Elins version är den riktiga. Persson säger att hästen tävlade med olika utrustning och Mellanders bilder på Quck Pot är vid ett tillfälle. Mellander var inte heller där för att visa hur Quack Pot var utrustad vid all tävlingstillfällen. Jaha, så Åkes bedömning att hästen var nervös och skulle tränas försiktigt ledde honom till att tro att hästen skulle betingas med en grisfösare med check, helstängt huvudlag och slaggjord i träning genomförd av en skötare som jobbat hos honom ett drygt halvår(Jepson) men sedan åkte allt av i tävling och skötare och hans själv skulle sätta sig upp bakom hästen utan check, slaggjord och helstängt huvudlag och testa ifall det fungerade. Tingsrättens logik är inte av någon högre klass i detta avsnitt heller. Det låter ju troligare än att Persson sagt åt sommarvikarien Elin att prova check och helstängt men inte slaggjord och att hästen som var lite nervös inte fungerade med utrustningen.

Som stöd för vittnet Elin uppges uppgifter lämnade av travtränaren och hyresgästen Hans G Eriksson. När det gäller utrustningen har Eriksson klara besked i förundersökningen:

”Eriksson uppgav att om han hade varit spelare hade han kunnat tjäna stora pengar. Han hade lärt sig att se på Svanstedts hästar när de hade varit utsatta för el. De hade då sedan vid start i loppen helstängt huvudlag och Eriksson kunde se sammanhanget. Normalt gjorde hästarna bra prestationer två gånger efter en träning med grispåfösare för att sedan försvinna ur toppsammanhangen.”

Så Eriksson är ett stöd för Elins uppgifter och tingrätten anser att hennes uppfattning att hästen inte behövde tex helstängt huvudlag också bekräftas av Stefan Mellanders bilder där hästen inte hade den utrustningen. Men om Erikssons uppgifter är ett stöd för Elins berättelse hur förklarar man då det Eriksson uppger i förundersökningen som refererats ovan.

Förundersökning och dom är fyllda av den här typen av motsägelser som aldrig utretts.

Dessutom säger rätten att hästen saknat utrustningen i ”tävling”. Den tävling som Stefan Mellander fotograferade. Det säger inget om den bilden tagits före eller efter det tillfälle som refererats och oavsett det kan utrustning ändras. Det görs hela tiden under en hästs karriär.

Det är omvittnat att Åke Svanstedts hästar körs med förhållandevis enkel utrustning. Oftast i så kallad kort tävlingssulky. Ifall Svanstedt beordrat elträning borde han försett hästen med slaggjord i tävling, vilket är en tvärsgående rem bakom hästen så den inte kan sparka bakut. Någon sådan fanns inte på Mellander bild för vad det nu kan vara värt. I träning verkar det enligt förhör med Persson och Svanstedt att hästarna vanligtvis går i långvagn. Däremot görs inga försök att utreda nyttan med slaggjord i en långvagn. Det handlade ju om betingning och Elins berättelse bygger på att man inte gjort så här tidigarepå den aktuella hästen. Det var alltså en ny metod för just Quack Pot, där obehaget av elen i samband med vissa ljud, smackande etc skulle påminna hästen om att den kunde komma el efter ljudet och då skulle den öka farten. Men den kunde ju lika gärna slå bakut och skada skötare och kusk. Alla som fått en hästspark vet hur det känns. Många värmningar görs dessutom av skötare eller lärlingar som Svanstedt då skulle riskera liv och lem på. Viss säkerhet skulle kunna erhållas vid värmning av häst före lopp ifall hästen kört i långvagn. Svanstedts hästar körs i stort sett aldrig med långvagn innan tävling. Varför inte om det strömmades en massa hästar som sedan skulle betingas i tävling.

Eller varför kan det inte ha gått till så att Elin tagit del av de rykten och skitsnack som vid denna tidpunkt hade börjat florera på Bjertorp och att hon tyckte sig ha hört att hästen skulle utrustas helstängt och sedan trott att hon skulle utrusta med övriga detaljer som andra skötare påstått skulle vara en inteckning på att det skulle användas grisfösare.

Det kan ju vara så att ett missförstånd från Elins sida som nyutexaminerad skötare i själva verket ledde till hästens reaktion under träningen.

Men det finns flera problem med tingsrättens minst sagt stolpiga resonemang. Elin har ingen aning om vad som hänt. I sin redogörelse för polisen säger hon:

”Efter ett normalt jobb har hästarna inte så här hög puls som Quack Pot nu hade. Elin misstänkte att hästen blivit utsatt för något som skrämde den”

Hur hög puls hade hästen? Det får vi inte veta. Efter lite mer resonemang kring utrustningen och att hon tyckte den var ovanlig och bara användes på bråkiga hästar kommer följande i polisens redovisning av förhöret:

”Elin tyckte det här var konstigt och började höra sig för med andra hästskötare och fick då lite ”hintar” om vad som hänt och att det var elträning som Quack Pot blivit utsatt för.”

Tingrätten har helt bortsett från att just den tidsperiod som hon under två månader på sommaren arbetar på Bjertorp så är det en rad andra motsättningar och händelser som kan understryka den ryktesspridning som bevisligen skett varje sig den är grundad på verkliga händelser eller ej.

Några av dessa potensiella oroshärdar var följande:

Förhållandet mellan Svanstedts försteman Glenn H Persson och skötaren Line Nejsborg är på upphällningen. Det hade pågått under andra delen av 2003 och fram till början av 2004. Glenn ha beslutat att gå tillbaka till den kvinna han levde med innan Line kom in i bilden 2003. Line slutar i början av 2004 men kommer tillbaka efter semestern och stannar två dagar med Glenn. Oklart när detta skett eller under vilka former. Efter det verkar förhållandet ha tagit helt slut. Fem år senare den 12 mars 2009 i förhör frågar polisen Disa ett annat av åklagarens vittnen ifall det var någon mer som sett något rörande elpåfösning och hon nämner direkt Line som sedan flera år bor i Danmark och inte alls sysslar med trav längre precis som Disa. Disa uppger då direkt för polisen att hon vet att Line kan berätta om elpåfösning och ger polisen hennes nummer vilket man får anta att Disa inte gjort om inte Line varit vidtalad före tillfället. Den 25 mars publiceras en artikel i Travronden där Line talar ut för första gången om vad hon och Glenn skulle ha gjort 2003 vad gäller grisfösare och travhästar.

Disa som började 2002 när Åke köpte gården flyttade till Bjertorp säger i rätten att det pratades om användning av grisfösare men att det tog ett tag innan hon själv såg det och förstod det. Hon anger hästen Bengali som den häst hon första gången förstod att det skedde. Men hon anger också att hon nästan hörde ryktena direkt när hon började men vet inte när och kan berätta för rätten att det skedde tidiga mornar och sena kvällar innan Jepson började. Disa började samtidigt som flera andra skötare när Åke köpte Bjertorp 2002. Hennes före detta sambo Tomas Pettersson, också han ett vittne och tidigare skötare hos Svanstedt som hon också har barn med, började långt senare våren 2005.

När Disa började 2002 fanns Glenn H Persson på Bjertorp, Erik Fredriksson som var ett par Therese Blomqvist, Tina Voss Nielsen, Anette Steenberg m fl.

2003 kom Line Nejsborg Jeppesen. Hon slutade i mars 2004. Skötaren Paw Mahony började 2003. Paw hade ett förhållande med Tina Voss Nielsen.

Den 1 januari 2004 kom skötaren Carl Johan Jepson till Svanstedt.

På gården finns sedan många år 2002 också tränaren Hans G Eriksson. Han har varit på gården, hyrt stallar sedan 80-talet och friköpt en villa som hans familj bor i inom anläggningen. Eriksson som ville köpa gården från början. Det blir istället Åke Svanstedt som köper den och det sker snart en hel del förändringar. Eriksson får byta stall. Träningstiderna ändras och Åke tar dit fler och fler hästar samtidigt som det går allt bättre… för Åke.

Första gången skötaren Disa Zetterman tror att det använts en grisfösare är alltså mot hennes passhäst Bengali.

Det är efter rättegång och dom fortfarande oklart ifall de händelser som Disa berättat om i Kvällsöppet med Ekdal, Travronden och andra media, polisförhör, kompletterande polisförhör samt i rätten och som slutligen refereras i domen gäller ett tillfälle eller två tillfällen samt vad som skedde.

Också skötaren och sommarvikarien Elin berättar delvis skilda versioner i förundersökningen och tingsrätten. De är så pass skiljda åt att det är uppseendeväckande och såväl rätten som försvaret borde försökt klarlägga händelseförloppet klarare.

Men rätten gör istället följande bedömning:

”Elin Strinnlund har under ed lämnat en mycket detaljerad och nyanserad
redogörelse. Hon har på ett mycket övertygande sätt beskrivit Quack Pots reaktioner
efter att Carl Johan Jepson kört den hästen och vad hon i övrigt iakttagit avseende
den hästen och hästen Le Kemp. Det har inte framkommit att hon har något motiv
att beljuga Carl Johan Jepson eller någon av de andra tilltalade. Hon har
sammantaget gjort ett starkt och trovärdigt intryck på tingsrätten. Elin Strinnlunds
uppgifter vinner också stöd av framför allt Hans Erikssons och Erik Fredrikssons
utsagor. Tingsrätten finner att hennes uppgifter ska läggas till grund för
bedömningen.”

Nu är inte Elins berättelse så detaljerad som rätten vill göra gällande. Precis som när det gäller stora delar av utredningen har man inte lyckats eller velat utreda när olika händelser skett i förhållande till varandra. Istället för att utreda har polis, åklagare och senare rätten spacklat där de inte orkat eller velat klargöra händelseförloppen.

De försöker inte ens resonera i termer att Elin och andra kan ha blivit påverkade av de rykten som florerat.

Elin uppger t ex i polisens förhör att hon efter händelsen med Quack Pot fick ”hintar” om vad som kunde hänt.

Att detta skedde direkt efter den händelsen styrks av att hon sedan omedelbart berättar följande i polisutredningen.

”Veckan efter, på onsdagen, jobbade Elin åt en annan skötare på ett annat stall på Bjertorp.
Hon såg då att en annan häst kördes iväg av Jepson och den hästen hade samma utrustning
som Quack Pot haft veckan innan.

Hon bestämde sig då för att försöka se efter vad som hände. Hon gick till en hage varifrån
hon kunde se rakbanan där Jepson körde.”

I tingsrätten uppger hon följande, men då sker förfrågningen och ”hintarna” efter händelsen med Le Kemp som alltså skulle inträffat en vecka efter Quack Pot händelsen:

Hon får frågan rörande vad hon gjorde rörande Iakttagelserna med Le Kemp:


“ÅKL: Pratade du med någon eller frågade vad det här var för något.

-Personalen frågade jag ju och det var ju mer en bekräftelse av min förmodan som jag fick från dom.

ÅKL: Vilken var din förmodan?

-Att det var grisfösare som användes.

ÅKL: Varför kom du på den tanken. Varför kom det upp. Varför fick du den tanken?

-För det var ju det som hade påståtts. Jag hade inte trott på det här. Inte alls. Jag brukar inte tro på skitsnack utan det jag har sett med egna ögon.

ÅKL: Var det någon speciell som hade påstått någonting eller.

-Nej, men det var ju dom jag jobbade med. Det var bl a Paw Mahony. Disa då. Disa hade en konflikt med Erik d'r ett tag. Som jag hörde. Hon frågade han vad de höll på med och han försökte avdramatisera det och sa att det väl inte var så farligt. Jag ville inte höra. Jag ville inte tjuvlyssna.

ÅKL: Hade dom berättat hur det här gick till så att det var det som pågick så att det var det du såg?

-Mmmm. Även Hans G Eriksson när Quack Pot hade gått. Så när Jepson hade kört han. Eh..så Han gav en hint där men man vet ju ingenting när man är så grön om just det här. Det var inget jag hade varit med om innan.”

I rätten får hon frågan om hon känner till någon som kallas de så kallade Gidde intervallerna.

Elin svarar:

”Enligt media men inte annars”

Under 2004 och 2005 provades nämligen en ny metod som kom att kallas Gidde intervaller. Upplägg och intensitet i träningen kan mycket väl förväxlas med den reaktion som en del av skötarna uppgett som indikation på att hästarna blivit stressande och ansträngda på ett ovanligt sätt. Detta har uppgetts av både Svanstedt, Persson och Jepson i tingrätten. Jepson var den enda skötare som körde hästarna under denna träningsform. Anledningen var enligt honom att han kunde köra med klocka. För att göra det måste man både köra och samtidigt kunna hålla reda på tiden via ett speciellt tidtagarur.

Oavsett vad Elin ser eller inte ser, förväntar sig att se eller inte förväntar sig att se så skulle hon aldrig känna igen en Giddeintervall ifall hon såg en eftersom hon inte visste att de existerade. Gidde intervaller prövades under denna tid med ett femtontal olika hästar under 2004-2005. Varken polis, åklagare eller rätten har ens försökt att utreda exakt vilka hästar som ingick i denna träning, vilken utrustning som användes eller inte användes.

Två hästar svarade upp positivt på försöken med denna träningsform som fått sitt namn efter hästen Gidde Palema. Gidde Palema som vann Elitloppet 2004 för Åke Svanstedt. De två hästarna var Gidde Palema och hästen Zocker Wadd. Zocker Wadd var den häst som Disa tipsade Elin om under samma sommar skulle ha utsatts för elpåfösare. Elin beskriver händelsen i polisförhöret:

”Vid ett tillfälle då de var ute och körde hästar så körde Disa Zetterman upp bredvid Elin och
frågade henne om hon visste om de hade använt el mot en av de hästar som Disa skötte,
Soccer Vadd.

Elin svarade att hon trodde det var så. Elin hade sett den hästen köras iväg av Jepson med
samma speciella utrustning som hon sett användas på Quack Pot då hon sett Jepson köra
tidigare och hon förstått att den fick elstötar.

Samma dag på lunchen satt Elin, Disa Zetterman och Erik Fredriksson och pratade om
användandet av grisfösare. Disa hade inte tidigare förstått att detta med användande av
grisfösare förekom trots att hon arbetat där i flera år. Disa var upprörd och grät. "


Carl Johan Jepson som var den som skötte den speciella träning som inte liknade annan träning fick i rätten frågan hur denna gick till. Han svarade så här:

”Hästarna värms tre fyra varv på rundbanan och sedan gick de tre invaller och den sista gick väldigt fort. Hela träningspasset tog femton på sin höjd 20 minuter. Och de hade högre puls då. Hästarna var mycket mer anfådda än vid sandbanejobben.”

Frågan ställs aldrig av rätten i domen. Kunde hon förväxlat hästens beteende med något som hon förväntade sig var ett resultat av användade av elpåfösare men som i själva verket var något helt annat.

Elin visste inte ens vad ett Gidde intervall var så på den frågan kan man svara klart nej direkt. Vad hon inte heller visste var att Zocker Wadd inte startade ett enda lopp under den tid Elin var anställd på sommaren 2004 just tränades med en metod som kallades Gidde intervaller.

Glenn H Persson säger när det gäller hästen Quack Pot att han inte minns ifall den var en häst som provades med denna typ av intervall. Under ett normalt träningspass går hästarna inte speciellt snabbt men under Gidde-träningen var passen dels kortare och dels gick hästarna väldigt snabbt sista intervallen. De bör alltså har varit rejält flåsiga när de kom tillbaka till stallet. Tidsmässigt stämmer Gidde intervallerna i det närmast exakt med den tid som Elin och Disa uppgivit att man skulle varit ute när de trodde att det skulle användas elpåsfösare 15-20 minuter.

När det gäller Disas minnebilder så verkar det dels som om hon tidigt fick höra rykten om att det förekom elpåfösning. Hon började alltså 2002. Därför är det oerhört märkligt att det ska ta tre år innan hon sitter förkrossad och gråter över Bengali. Hon vet inte när händelsen med Bengali hänt. 2002, 2003 eller 2004. Bland det sista Disa säger i rätten är att hon vet att det var under Jepsons tid och att Bengali gjorde en start efteråt innan den gick ur träning hos Åke. Det skulle i så fall vara på hösten 2004, alltså inom den ram som faller innanför påföljd. Det är också vad åklagaren Gustafsson förmodligen hoppas på när han nu funderar på att överklaga. Så här säger han till Travronden den 30 december 2009 angående utrymme för överklagande:

”-Det är främst den delen som man ogillade på grund av preskriptionen, om det på något sätt går att utreda mer exakt när det ska ha skett, om det var före eller efter preskriptionen.”

Här är det rätt klart att det framför allt handlar om Bengali. Disa kastar in en sista fackla. Nu vet hon plötsligt att det skulle vara en start till innan hästen gick ur träning.

Men det är ju bra att hennes minne är klart på den punkten.

Om det nu verkligen var en nyhet för henne oktober/november 2004.

Enligt ägaren Carl Lindbergs uppgifter i rätten så tränade Åke hästen under 2003(inte 2002) och fram till någon gång i november 2004.

Som framkommit ovan körde Disa upp brevid Elin och frågade Elin ifall Elin visste att man använde el på hennes passhäst Zocker Wadd. Senare samma dag satt Disa och grät eftersom hon inte visste att el användes. Tre månader senare, alldeles innan Bengali gick ur träning upptäcker hon att man använder el på en av hennes passhästar Bengali och blir förkrossad och gråter hejdlöst enligt sin egen berättelse över något hon inte känt till:

När försvaret ber henne tala om när händelsen med Bengali skedde säger Disa att det skedde i slutet av sommaren, inte vintern i varje fall.

Vid Bengalihändelsen skulle hon brutit samman och gått till fikarummet. Hon skulle selat på hästen vilket hon sagt till Travronden. Sedan har hon sagt att Carl Johan Jepson selade på och i när advokaterna frågar henne minns hon inte vem som selade på.

”-Jag minns inte vem som selade på. Jag grät oavbrutet hela tiden.”

Disa tror att den här händelsen kan ha inträffat 2002 när hästen inte ens var i träning och det skulle dröja två år till Carl Johan Jepson anställdes och ytterligare nio månader till dess hon föreslår att händelsen skulle inträffat.

Elin fick ”hintar” från olika håll om att det förekom oegentligheter i träningen bl a från Disa. Hans G Eriksson sa inte till henne att det fanns något som hette Gidde intervaller när han ”hintade”. Hans slutsats var enkel och klar. Det handlade om att använda grisfösare. Det var det budskap Eriksson ville förmedla. Varför var det så? Borde inte han som erfaren hästmänniska försöka säga åt Elin att det hon sett kunde ha andra förklaringar. Borde inte Elin funderat över varför Eriksson var så meddelsam? Vad Eriksson egentligen kände till om Gidde intervallerna är f ö outrett.

Han borde ju känt till att den häst som vann Elitloppet hette Gidde Palema och att både kusk och tränare hette Åke Svanstedt och i träningen av den hästen praktiserades just denna udda träningsform med framgång får man väl säga. Om han nu inte hade andra motiv.

Så varför försökte inte tingsrätten ens resonera i tänkbara alternativa händelseförlopp som innebar att någon eller några hade motiv att sprida rykten.

Disa trodde att hennes häst Zocker Wadd utsattes för elpåfösning när den blåste ovanligt mycket efter träningspasset när den i själva verket troligen gått Gidde intervaller. Rätten resonerar inte ens i hur det skulle vara ifall Disas Zocker Wadd både tränats i Gidde intervaller och med grisfösare. Zocker Wadd var en häst som svarade positivt på Gidde intervaller. Varför då använda grisfösare? Varför frågade man inte Disa om Gidde intervallerna? Rätten borde i varje fall ställt sig frågan ifall alla eller en del iakttagelser egentligen handlat om en annorlunda träningsmetod och ifall en del av ryktesspridningen emanerat från denna metod. Eller menar man att Gidde inte tränades så och att hästen inte vann Elitloppet efter att ha tränats med så kallade Gidde intervaller.

Att Disa vidarebefordrade informationen till ett antal olika människor bl a Elin är klarlagt. Anette Steenberg som Eriksson påstår kom och grät hos honom i stallet rörande elpåfösning säger att hon inte alls gjort det. Hon jobbade tre veckor innan hon började hos Svanstedt hos Eriksson och Erikssons passade hennes hund när hon var på tävlingar. Vi ett tillfälle frågade Erikssons hustru ifall Åke använde grisfösare. Anette sa att hon aldrig sett det. När denna händelse inträffar är oklart. Om den inträffade 2002 så innebär det att Eriksson från början hade dessa tankegångar runt Åkes träning. Disa berättade för Camilla Strandäng om Bengali.

Försvaret försökte intressera rätten för den enklaste av alla förklaringar när det gäller skrämda hästar som hyperventilerar: De har helt enkelt blivit skrämda av något. En älg, fågel, räv, hund, plastpåse eller vad som helst. Kan det anses bortom timligt tvivel att det inte var något av ovanstående som förorsakade te x Quack Pots upphetsning.

Om det nu såg så illa ut som Elin beskriver det. Varför frågade hon ingeting utan väntade i fem år på att berätta om saken.

Om en häst kommer in och blåser onormalt, eller har väldigt hög puls så brukade jag själv fråga tränaren när vi hade travhästar, den fråga som alla travintresserade utom Elin med sin långa erfarenhet ställde: Vad har hänt? Är han/hon sjuk? Varför blåser hästen så mycket? Varför har den så hög puls?. Men det gjorde aldrig Elin. Hon frågade aldrig Jepson när det gällde de två tillfällena med Quack Pot och Le Kemp. Hon tittade och såg något som hon aldrig sett förr eller senare och var helt tyst. Kan det bero på att hon trodde hon skulle få ett svar hon inte ville ha redan från början med Quack Pot. Var det i själva verket så att hon redan när Quack Pot kom tillbaka drog hon slutsatsen att det hade med rykten som hon hört att göra. Hon har sagt att hon ville ha bra referenser så hon höll tyst, enligt sin egen berättelse. Berättade hon inte för någon. Ja, förutom Disa och Eriksson m fl. Men inte för Åke eller Glenn H Persson. För Persson vore de ju väldigt naturligt eftersom hon ansåg att hästen utrustats märkligt. Jo, på en fest medan hon arbetade hos Svanstedt i samband med Stochampionatet sommaren 2004 i säger hon att hon konfronterade Anders Svanstedt som är Åkes son som då skulle ha svarat att alla använde el i tråningen inklusive Stig H Johansson. Det skall Elin ha dementerat kraftfullt och påstått att så inte var fallet.

Den historien är speciellt bra och genuint motsägelsefull. Om jag vill ha bra referenser så jag skäller ut chefens son och anklagar hans far för att använda otillåtna hjälpmedel i sin träning. Sedan söker jag jobb hos den tränare som sonen ska ha namngivit som användare av samma förbjudna elpåfösare och arbetar där i fem år till jag får barn. Dessutom påstår Elin att hon efter att ha slutat fått flera erbjudande om fast jobb från Svanstedt. Vilken är risken för att Anders Svanstedt går till sin pappa och skvallrar? Hyfsat hög, eller hur. Så varför höll hon tyst i fem år, förutom att hon då skulle ha bråkat med Åkes son Anders.

Men tillbaka till domen, Elins upplevelser enligt domen vad gäller: Quack Pot och Le Kemp.

Hon hade också uppgivit att hon onsdagen därpå såg att hästen Le Kemp utrustades på samma sätt som Quack Pot och att hon besätmde sig för att se vad som försigick, att hon därför gick mot rakbanan. Hon har vidare uppgivit att hon placerade sig 150-200 meter från rakbanan samt att hon under tiden han under tiden han körde hästen föste med något långt mot Le Kemps bakdel, att hästen då for iväg med en väldig fart, att hästen uppvisade flyktbeteende, att hon därefter lämnade platsen och att hon inte såg Le Kemp efter träningen. Hon har även berättat att Erik Fredriksson kört ut Jepsons bil till banan men att hon inte vet vad Erik Fredriksson gjorde där.

Första frågan är hur hon kunde vara säker på att det var Jepson på 150-200 meters håll. Sedan är det rätt otroligt att inte utredningen ens försökt slå fast vad man faktiskt kan se av ett omvänt spö, långspö, ett kvastskaft, en grisfösare på ett kvastskaft och något annat fastsatt en pinne och i vilken mån de aktuella vittnena Disa och Elin kunnat avgöra skillnaden.

Enligt Disa var avståndet upp till 300 meter. Ta gärna och stega upp det avståndet och se vad ni själva kan urskilja. Detta borde gjorts i förundersökningen som bara innehåller meningslösa bilder på banan. Försvaret borde gjort det.

Elin har inte sett vad det var Jepson hade i handen. Om det var en långpisk eller något annat. Det framgår av förhöret i rätten.

“Uvabäck: Ja, för det var ju min sista fråga också. Vad var det du hade sett. Jag ska inte gå in på samma sak som Silbersky frågade om exakt. För du har ju sagt som står i polisförhöret och det har du ju bekräftat att det var så du hade uttryckt dig som jag uppfattad det. Det här som du ser kan det vara ett bakvänt spö.

-Men hur ska ett bakvänt spö nå ända fram till hästen.

Uvabäck: En långpisk exempelvis.

-Varför ska han sitta med det bakvänt?

Uvabäck: Inte vet jag. Men kan det ha varit det?

-Det tror jag inte.

Uvabäck: Tror inte? Hur vet du det på 200 meters håll.

-Nej, det är ju upp till er att avgöra men jag säger att jag tror inte att det var det och det är svårt att avgöra på 150-200 meters håll.

Uvabäck: Okey. “

Sammantaget kan man alltså inte säga att Elins berättelse kan ligga till grund för att Åke Svanstedt skulle beordrat Persson att säga åt Elin att sela ut Quack Pot med helstängt huvudlag, slaggjord och käk.

Det kan lika gärna vara Elins förväntningar som spelat henne ett spratt. När hon hörde helstängt satte hon på slaggjord också. Persson har inte förnekat att Quack Pot kunde gå med olika utrustning och att helstängt och käk kunde vara en sådan utrustning. Elin var inte en erfaren hästskötare. Hennes minnesbild har troligen redan färgats av skvaller och rykten som fler personer bland annat Disa kan ha försett henne med redan innan händelsen med Quack Pot. Det är åtminstone ett rimligt antagande som kan förklara ett alternativt händelseförlopp där Elin sätter på delvis fel utrustning. Hon lägger till en slagrem. Jepson ifrågasätter inte hur hästen är utselad. Det är en sak mellan Persson och Elin. Han kör ett snabbjobb eftersom hästen skulle gå snabbt, formodligen en Gidde intervall. Det passar med tiden och sedan blir hästen kanske extra stressad och dessutom var den mer stressad än ett vanligt jobb men det kan itne Elin känna till eftersom hon inte har en aning om vad Giddeintervaller är för något vid den tidpunkten.

Det är inte heller otroligt att hästen svarade dåligt på snabbjobbet av den anledningen att den hade andra problem. Det visar starterna under denna period då den bl a var struken för dåliga blodvärden. Den producerade för mycket röda blodkroppar och ströks av denna anledning från en start. Om dett har varken Elin berättat eller troligen vid den tidpunkten ens känt till.

Hon var en sommarvikarie. Inte en erfaren professionell travtränare som Svanstedt och Persson.

Det är vidare mycket märkligt att tingsrätten inte ens resonerar och värderar möjligheten att det Elin kan ha bevittnat var giddeintervaller och att hon utrustad hästen med utgångspunkt från sina förväntningar.

Vidare kan hästens reaktion varit grundad på helt andra orsaker. Den kan ha blivit skrämt, varit sjuk, eller reagerat speciellt på Gidde intervallerna. Ingen ställde frågan ifall just en häst som Quack Pot kunde passa för att testas i Gidde programmet som omfattade 15-20 hästar under den aktuella perioden.

Det verkar som om rätten tror att det inte existerade några Gidde intervaller. Trots att Persson berättar att det gjordes inslag i media om träningsmetoden och det årets Elitloppsvinnare Gidde Palema tränades med metoden.

Att tingsrätten fäst så stor tilltro till Elin Strinnlunds iakttagelser är förvånande mot ovanstående bakgrund. Kom kommer direkt från skolan in i en infekterad stämning där det är slut mellan Line och Persson, Paw Mahony mular ihop för han blir utskälld av Svanstedt eftersom Svanstedt inte anser Mahony är snäll mot hästarna. Disa inbillar sig att Zocker Wadd blir strömmad när hästen högst troligt går Gidde intervaller.

Så här säger vittnet Josefin Virdhage i tingsrätten:

"Det gick rykten om att el användes i träningen på Bjertorp men det var inget som hon trodde på. Hon och Disa delade stall. Disa pratade om att el förekom i träningen av hästarna. Disa trodde att Soccervadd (Hästen heter Zocker Wadd) och Bengali utsatts för det. Disa pratade mycket och överdrev mycket.”

Virdhage jobbade hos Svanstedt från 2003 till 2008.

Fredriksson och de övriga som alla är unga i tjugoårsåldern ser att Jepson får ökat förtroende av Persson och Svanstedt. Han kan köra med klocka och det gör att han får köra Gidde intervallerna. En klar grund till avundsjuka och skitsnack eftersom Gidde vunnit Elitloppet ett av världens tre största travlopp samma år.

Fredriksson prata med sin fästmö Therese om saken och snacket är igång. Runt alltsammans smyger Han G Eriksson som vid denna tidpunkt är rejält avundsjuk på Svanstedts framgångar med bl a hans första elitloppsseger. Varför går hans hästar så jävla bra, undrar Eriksson. Nu ska det bara dröja några månader innan Eriksson “hintar” Kanal 75 om att Svanstedt använder el. Han informerar också travjournalistern och vännen Bengt Adielsson om att Svanstedt ska använda el. I november kommer STC och gör razzia efter att ha fått tre anonymna brev om saken.

Det är i den här atmosfären Elin gör sina iakttagelser.

Eriksson hintar. Kamera har han inte men han och hans anställda ser allt möjligt. I morgon ska jag gå närmre in på Eriksson och hans vittnesmål samt varför det inte kan vara något stöd för någon.

Som jag ser det!



Det här är den första av några artiklar som jag petat med en längre tid. Jag har följt det så kallade Svanstedtmålet långt innan det blev ett mål. Faktiskt ändå sedan Kalla fakta sände sitt program om travsporten i månadsskiftet november och december 2008.

Det är nu mer än ett år sedan och det har skrivits kilometervis med texter om vad som kan ha hänt på Bjertorp som Åke Svanstedts träningsanläggning heter.

En del har haft låg kvalitet, vissa texter har innehållit rena lögner, gissningar eller grova överdrifter. De värsta påhoppen på Svanstedt har gällt bl a privata förhållanden och det finns i stort sett inget svenskt media som inte tagit upp fallet från en eller annan vinkel under det gångna året.

Men det har också gjorts mer eller mindre tappra försök att verkligen förstå vad som hänt på Bjertorp.

Många har debatterat frågan i olika travforum på nätet och debattens vågor har stundtals gått höga.

Det ska villigt sägas att historien så som den kommit att utvecklas innehåller en rad komplicerade aspekter.

För det första inträffade händelserna för ett antal år sedan. Det innebär att de inblandade har svårt att minnas och att risken för så kallade falska minnen ökar. Ett falskt minne är inte en lögn utan något man minns men som inte har inträffat eller inträffat på ett annat sätt.

För det andra har media själv blivit sitt eget bevis i detta mål eftersom medias intresse påverkade flera av de inblandade att agera snarare än att de inblandade kom på att de skulle berätta eller anmäla saken.

För det tredje är det en polariserad historia där två sidor säger helt olika saker. Ett stort antal vittnen har sagt att de aldrig sett elpåfösare på Bjertorp medan lika många säger att de antingen sett märkliga utrustningar och reaktioner på hästar eller direkt bevittnat hantering av grisfösare.

För det fjärde är hela utredningen från början till slut med efterföljande åtal och och domstolsförhandling ett praktexempel på hur illa det är ställt med svenskt rättsväsende. Det har inget specifik med detta mål utan är ett tydligt exempel på hur minskade resurser, rationaliserar och bristande kompetens tillsammans skapar ett rättsligt gungfly där rättssystemet inte klarar av att utreda det som går att utreda för att minska risken för en felaktig dom utan istället spacklar över luckorna och använder förstärkande ordval för att legitimera slutsatser som rimligtvis inte kan ha gjorts.

För det femte finns det ett antal formella frågor som i viss mån ansluter till den fjärde punkten men gäller direkta rättsliga, laggrundade frågor och som gör att jag kommer att anlämna en formell anmälan i den kommande veckan till Justitieombudsmannen(JO) för att få utrett dels om hur delar av förundersökningen skötts av polisen och åklagaren och ifall deras hantering stått i strid med svensk lagstiftning och praxis. Det gäller handhavandet av polisförhören med Therese Blomqvist och Erik Fredriksson samt polisens och åklagarens hantering av dessa. Det gäller vidare åklagarens beslut att undanhålla de utredningar och material som STC lämnat till polisen från förundersökningen. Vidare i denna del frågan om vad som hände med det förhör som ska ha hållit med Peter Forssberg av polisen och där Forssberg rekapitulerar den inspektion som gjordes på Bjertorp den 8 november 2004.

Jag vill också ha klarlagt om rättens ordförande har något speciellt ansvar i sin roll för att tydliggöra vad som förevarit i målet om varken åklagare eller advokater tar upp ett väsentligt förhållande. Jag anser att rättens ordförande borde tagit upp det faktum att travtränaren Hans G Eriksson under förhör i tingsrätten fler än tio gånger påstår att “vi” skulle ha sett hur en av de åtalade skulle ha haft en grisfösare under träning. Jag ifrågasätter inte advokaterna eftersom dessas agerande faller utanför JO men jag ifrågasätter rättens ordförande som inte reagerade på dessa upprepade och för målets utgång väsentliga uppgifter. Om fler än Hans G Eriksson var närvarande under ett stort antal gånger borde Hans G Eriksson tillfrågats vilka dessa människor var. Varför har inte dessa gett sig till känna ifall de existerar? Detta är speciellt viktigt eftersom domen tillmäter Eriksson trovärdighet och lägger hans iakttagelser som grund för domen och är stöd för Elin Strinnlunds vittnesmål.

I domen drar vidare rätten en slutsats rörande vittnet Hans G Erikssons iakttagelser rörande hästen Tag The Devil. Efter att Eriksson ändrat hela sin berättelse från förundersökningen slår Domstolen fast att Eriksson drog slutsatsen att hästen Tag The Devil hade utsatts för ström:

”Hans Erikssons uppgifter har varit måttfulla och inte överdrivna på något sätt. Hans
Eriksson har bestämt hävdat att han till polisen inte sagt att han sett att Åke
Svanstedt använt elpåfösare mot hästen Tag the Devil och att polisen måste ha
missuppfattat honom. Hans Eriksson har vid tingsrätten uppgivit att hästens skötare
sagt att hästen svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen
utsatts för användning av elpåfösare. Tingsrätten finner att Hans Eriksson lämnat en
godtagbar förklaring till de avvikande uppgifterna. Det har framförts från försvaret
att Hans Eriksson lämnat oriktiga uppgifter dels angående vad Anette Steenberg
sagt till honom, dels angående anledningen till att han inte längre hyr stall av Åke
Svanstedt. Tingsrätten har uppfattat att Hans Eriksson inte varit säker på att den
danska kvinnliga hästskötaren som uppsökt honom i stallet varit Anette Steenberg.
Med hänsyn till att det i målet hörts tre danska kvinnliga hästskötare, som samtliga
arbetat hos Åke Svanstedt, finner tingsrätten att det finns utrymme för att Hans
Eriksson kan ha misstagit sig på namnet. Det förhållandet att Hans Eriksson och
Anette Steenberg lämnat olika uppgifter ger därför inte anledning anta att någon av
dem talat osanning. Att Hans Eriksson och Åke Svanstedt har olika uppfattningar
om varför Hans Eriksson inte längre hyr stall av Åke Svanstedt är enligt tingsrättens
uppfattning inte anmärkningsvärt. Tingsrätten anser med hänsyn till det sagda och
till vad som i övrigt framkommit ingen anledning att ifrågasätta Hans Erikssons
vittnesmål. Hans Erikssons uppgifter ska därför ligga till grund för bedömningen.”

(Ur Tingsrättens Dom den 22 december 2009)

Problemet med ovanstående är Eriksson aldrig sagt att Åke skulle använt grisfösare mot Tag The Devil. Det står inte i förundersökningen och det säger han inte i rätten heller. Fel alltså. Sedan rörande Anette Steenberg. Han skulle ha förväxlat danska efter som de var tre stycken danskor. Ingen har frågat danskorna Line eller Tina Voss Nielsen ifall de varit hos Eriksson och gråtit om att det användes grisfösare.

Dessa två slutar dessutom under den här tiden. Vidare jobbar Anette hos Åke från 2002 och framåt. Eriksson fanns på gården från slutet av 80-talet och var där när Åke flyttade ner från Bergsåker 2002. Eriksson slutade hyra av Åke 2007. Under hela den tiden passerade han dagligen Anette som jobbade där. Dessutom jobbade Anette hos Eriksson i tre veckor enligt förundersökningen innan Åke flyttade ner. Erikssons passade också Anettes hund då hon var på tävlingar. Det är uteslutet att Eriksson skulle tagit fel på danska.

Men när tingsrätten påstår att Eriksson drog slutsatsen “svarat bra på grillningen och att han då dragit slutsatsen att hästen utsatts för användning av elpåfösare.”, så är det inte bára en övertolkning som tingsrätten gör utan en ren lögn. I tingsrätten säger Erikssoni i sin andra version inte alls att han drog den slutsatsen.

”För då körde jag deras hästbuss hem från Solvalla och då sa hästens skötare att han hade svarat bra på grillningen och egentligen är ju inte det att jag har sett att den använde ström och vad grillning innebär har jag ingen koll på heller. Det kan man ju bara gissa sig till.”

Den första versionen i förundersökningen handlade inte om att Åke skulle ha använt grisfösare, tvärtom, utan det handlar att Eriksson påstår sig har sett det hela från sitt stall. Istället säger han så här i förundersökningen:

”Första gången han såg den användas var mot en häst som hette "Tag the Devil". Detta var för ca 4-5 år sedan, tror Eriksson.Det var strax innan ett lopp kördes på Solvalla som heter Sweden Cup och där "Tag the Devil" vann. (vid kontroll framkom att "Tag the Devil" vann Sweden Cup på Solvalla 2003, förhörsledarens anm.)”

Här är hela historien ändrad. I förundersökningen sker det före loppet och Eriksson ser det hela. I rätten såg han inget och fick höra lite skvaller som han inte drar någonsluts av enligt sin egen utsaga. Det gör dock tingsrätten i domen och min fråga till JO är ifall tingrätter har rätt att dra sådana slutsatser av vittnesmål och ifall det var korrekt i detta fall.

I förundersökningen nämner Eriksson inte dessa tillfällen men väl andra där hans personal skulle gjort iakttagelser. Vidare nämner han en person Johan Fredriksson som kan antas vara släkt med Erik Fredriksson ett annat vittne. Denne skulle cyklat alternativt åkt bil med grisfösare till den rakbana där de skötaren Carl Johan Jepson skulle använt el mot hästarna “I princip varje onsdag”.

Ingen. Var sig polisen eller åklagaren har försökt utreda vilka dessa människor, uppenbara vittnen är. Existerar de och har de samma uppfattning som Eriksson om det han annars sett helt själv och i andra fall ändrat sig om ifrån polisförhör. De som ska ha varit med Eriksson styrker eller försvagar Erikssons vittnesmål. De borde hörts långt tidigare och frågan om någon kunnat styrka Erikssons uppgifter som är talrika borde ställts någon gång i detta omfattande och rimligen för staten kostsamma mål.

Jag har valt att skriva ut de förhör som jag anser mest relevanta för domen i Svanstedtmålet. Det finns andra förhör som kastar ljus över saken på ett annat sätt men när det gäller vad tingsrätten ansett ligger till grund för domen och påföljden så anser jag att förhören med sommarvikarien och skötaren Elin Strinnlund, skötaren Erik Fredriksson, proffstränaren Hans G Eriksson som bodde på gården och hyrde stall av Svanstedt samt överveterinär Peter Forssberg som är chef för STC:s veterinäravdelning och var den som dels deltog i den razzia som genomfördes den 8 november 2004 och dels vittnat om övrigt förekomst av anmälningar samt i frågan om betingning av travhästar genom elektricitet.

Utöver dessa utskrifter som jag tyckt vara väsentliga för att de som följt fallet själva ska kunna bilda sig en uppfattning om vad vittnen sagt, har jag genomlyssnat en rad andra relevanta delar av rättegången. Nedan kommer jag att gå igenom de uppenbara problem som jag ser med de olika vittnesmålen och vad förundersökning och senare åklagaren och till sist rätten, advokaterna och domstolen kommit fram till.

Jag tar inte ställning i sakfrågan. Utfallet i domstolen visar däremot tydligt att målet vilar på mycket bräcklig grund. Jag har svårt att se att de förhållanden jag belyser nedan skulle minska tveksamheten. I någon mindre fråga men inte på det hela taget.

Det finns alltför många förhållande och fakta som hanterats illa av polis, åklagare samt domstolen och i viss mån av advokaterna. Mer om detta i nästa postning som handlar om de aktuella händelserna.

lördag 23 januari 2010

Förhör med Peter Forssberg

PETER FORSSBERG – Försvarets vittne

RÄTTENS ORDFÖRANDE: Det är Leif Silbersky som börjar var så god!

Silbersky: Tack. Peter! Jag har åberopat dig som vittne under följande bevistema. Forsberg skall höras i samband med de iakttagelser i samband med STC:s oanmälda razzia hos Svanstedt 2005. Därför vill jag inledningsvis fråga dig. När började du på Svenska Travsprotens Centralförbund?

-På det företaget började jag den första november 1993, men jag hade varit på veterinäravdelningen sedan tidigare som tillhörde dotterföretaget Aktiebolaget Trav & Galopp. Där började jag 1 november 1985.

Silbersky: Vad har du haft för befattning inom Svenska Travsportens Centralförbund?

-Tjänsten heter överveterinär vilket betyder att jag är chef för veterinäravdelningen.

Silbersky: Vad betyder det när det gäller inspektioner som görs från STC? Är det obligatoriskt? Måste du delta eller kan du delegera?

-Det går att delegera. Vi har rutinkontroller och sedan finns det kontroller som är föranledda utav misstankar påståenden och så vidare och beroende på karaktären av dem så delegeras även det eller så kan vi vara en form av överprövningsinstans.

Silbersky: Det finns alltså två sorters inspektioner om jag förstått saken rätt. Kontroller och överraskningskontroller. Skulle du vilja beskriva vari skillnaden ligger någonstans.

-Det finns… vi kan först säga att det finns ett vi kan kallade det för organ på varje travbana som heter licenskommitten. Licenskommitten har till uppdrag bland annat att utöva en tillsyn över samtliga aktiva amatörtränare och proffstränare inom sitt licensområde. Där finns det en standard som innebär att proffstränaren besöks av hemmabanans licenskommitte en gång per år och amatörtränarna besöks inte mer sällan än var femte år och att man då betar av 20 procent av amatörtränarkåren på detta sätt...

Silbersky: Ursäkta om jag bara bryter dig där. Är detta då sådana besök som sker efter överenskommelse med tränarna.

-Ja, det är oftast så. Det är ingen vits att man kommer med de här normala inspektionerna och så är det ingen hemma till exempel utan det meddelar man i allmänhet att nu kommer vi, man avtalar en tid och så vidare. Ganska kort tid innan. Finns det missförhållanden om de nu inte skulle vara kända innan så räknar man med... alltså brister i stallets kvalite, utrustning, staket, hagar, foderkvalite... det är inget man rättar till på en eller två dagar. Det finns bara fördelar med den föranmälda kontrollen. Sen åker man ju då ut oanmält ifall det finns misstankar eller att... ja, det går ett rykte... någon anmäler en tränare. Oftast blir det till oss eftersom man vet inte var man ska vända sig. Så tar vi kontakt med banans licenskommitte. Så åker vi ut och tittar på det här, det här och det här har kommit in. Så får vi se.

Silbersky: Hur ofta utövas de här oanmälda besöken.

-Jaa

Silbersky: Jag förstar att det kan vara svårt att säga.

-Ja, för de utö...

Silbersky: Som ett snitt per år...Vad rör det sig om. Hur många besök gör ni?

-Ja, från våran sida när vi blir inkopplade som en överprövningsinstans... det kanske sker...fem stycken per år.

Silbersky: Om vi bryter ner detta till Åke Svanstedt. Kan du säga någonting Har det skett regelbundet sådana besök även i hans verksamhet. Dom anmälda besöken talar jag nu om i första hand.

-Det utgår jag ifrån. Vi får in från varje bana en årsrapportering av man har gjort sitt pensum och det innebär att proffstränarna en gång om året och 20 procent av amatörtränarkåren.

Silbersky: Har du hört talas om några anmärkningar av betydelse för oss att känna till? Som skett mot Åke Svanstedt. Nu talar jag bara om de anmälda.

-Nej, det har jag inte och det skulle ha kommit till min kännedom också.

Silbersky: Det utgår jag ifrån med allt det rabalder som varit kring det här.

-Ja.

Silbersky: Så det finns ingenting när det gäller de anmälda besöken?

-Nej.

Silbersky: Då kan vi gå över till de oanmälda besöken. Hur många sådana har skett hos Åke Svanstedt?

-Om licenskommitten vid Axevalla har gjort det oanmält... det känner jag inte till. Det har dom ingen skyldighet att rapportera till oss. Men det är ingenting jag känner till i varje fall.

Silbersky: De du känner till. Hur många finns det?

-Ja då är det ju inga.

Silbersky: Är de inte två? Ett 2005 och ett 2008.

-Jaha, du menar de som vi själva gjort. Ja, jag trodde du menade från licenskommitten. Det stämmer ett besök har vi själva gjort. Ja.

Silbersky: Så, det är två stycken vi diskuterar här.

-Ja, två stycken, ja. Från STC:s…

-Nu vill jag att du berättar för oss och nu är det väldigt viktigt att du så mycket i detalj du kan berättar om en sådan razzia...jag kallar det för razzia eftersom den inte är anmäld...om det har skett och om det kan läcka ut på något sätt att ni är på gång.

-Då ska jag säga med en gång att det andra besöket var jag inte med på själv så där kommer jag inte ihåg datum eller någonting.

Silbersky: Men du känner till att det har skett.

-Ja, en andra gång. Precis. Den första gången var den 8 november 2004. Vi hade fått in ett antal anonyma skrivelser om de där påståendena om att man använt elpådrivare. Första gången det här kom in så undrar man ju vad är det här, vad ska vi göra, hur ska vi hantera det hela. Det föranledd ingen direkt besöksåtgärd då. Sen när det kommer brev nummer två och tre i ganska tät följd så sa jag att vi måste åka ner och besöka. Det skedde en underhandskontakt med någon i licenskommitten på Axevalla om dom hade hört någonting och det hade dom inte. Sedan beslutade vi att vi åker ner till Bjertorp och ser ifall vi kan hitta någonting. Det är kanske inte speciellt troligt att man skulle hitta någonting, men gör man inte det så ska vi i alla fall prata med Åke och tala om de här anmälningarna som har kommit till oss och hans syn på det hela och konsekvenserna av den typen av hantering. Så vi hittade ett datum. Vi var fyra personer...

Silbersky: Kan du namnge de fyra personerna.

-Förutom jag själv så var det då, säkerhetschefen Lennart Granbäck, vår förbundsjurist Göran Walhlman och det var dopningskontrollanten Anne-Lie Rådberg.

Silbersky: Utanför denna krets fanns det några som kunde känna till att ni skulle iväg.

-Inte mig veterligen och det här är ju...om vi...uttrycket tillåts “laddat ärende”, men även i andra sammanhang så... vi är vana att hantera den här typen av problematik med att man måste åka oanmält till ett ställe och jag har inte varit med tidigare... eller misstänkt någon gång att det funnits några läckor och hade ingen anledning att göra det nu heller.

Silbersky: Det är lika bra att vi tar upp det nu eftersom du har nämnt ordet läcka. Det har ju blivit en diskussion i det här målet om det har läckt på något sätt från er sida. Men förstår jag dig rätt så är den kretsen av personer som du nämnt är de enda krets som känt till så skulle någon ha läckt så ska det komma från den kretsen. Är det riktigt uppfattat.

-Ja, det finns ingen annan som vi kommunicerar med när vi gör det här besöket.

Silbersky: Har du varit med någon gång att det kommit fram att det har läckt någon gång under alla dina år som du har sysslat med det här.

-Åren är många. Men... Det kan jag inte, du får ta det för vad det är värt men jag kan inte påminna mig om att vi skulle haft något sådant.

Silbersky: Nej, det är därför du sitter här för att du ska berätta bara vad du kommer ihåg.

-Nej, precis.

Silbersky: Ja, ja, du är här för att berätta vad du kommer ihåg. Men du kan inte erinra dig det i alla fall och du har ju en lång och beprövad erfarenhet. Okey. Det är då den här kretsen. Åker ni samtidigt ner? Eller åker ni i skilda... eller träffas ni därnere. Eller hur gör ni?

-Nej, vi åkte i två bilar därför att jag och Göran Wahlman kom ifrån Stockholm och Lenanrt Granbäck som bodde utanför Eskils... nej, i Strängnästrakten... han hämtade upp dopningsassistenten Anne-Lie Rådberg på vägen för hon bor också på vägen utanför Eskilstuna. Sedan sammnstrålade vi vid en bensinmack längsmed E20 där man tar av till Bjertorp.

Silbersky: Så ni träffas, så att när ni kommer till Bjertorp är ni samlade helt enkelt.

-Ja, ja.

Silbersky: Ni kommer dit samtidigt. Det är det jag är ute efter.

-Ja, ja, det gör vi.

Silbersky: Då kommer ni fyra dit samtidigt. Då berättar du för oss... vad gör ni då? Vad är klockan på dan om vi börjar där?

-Här måste jag gissa. Rimligen samlades vi vid den här bensinmacken ungefär vid elvatiden och därifrån till Bjertorp... säg en halvtimme så halv tolv då.

Silbersky: Vid lunchtid helt enkelt.

-Ja, just det.

Silbersky: Vad är det första ni gör när ni kommer till Bjertorp?

-Ja, vi hitta ju... jag känner väl till platsen sedan tidigare. Vi stannade till utanför stallet och sedan går vi ut i lugn och ro ur våra två bilar som vi hade och sen så går vi in i det närmaste stallet. Eller alldeles utanför om jag minns rätt... alltså det rör sig naturligtvis ju lite människor på stallbacken så kommer Åke gående inifrån stallet. Åke liksom personalen arbetar. Så att jag... antingen jag ensam eller jag och Lennart går fram till Åke... jag kommer inte ihåg men berättar att vi är på plats och att vi skulle vilja göra en kontroll i stallet. Titta igenom utrymmen, prata med Åke och hans a...och han sa visst, okey. Det är inga problem.

Silbersky: Verkade han rädd eller osäker. Eller förvånad. Hur skulle du vilja beskriva hans person.

-Neeej. Det tycker jag inte. Alltså inget anmärkningsvärt. Inga konstiga reaktioner från hans sida. Alltså om Axevalla gör sitt jobb som jag vet att dom gör så är det här ju inget konstigt.

Silbersky: Men man kan ju ha dåligt samvete.

-Ja, det kan man väl möjligtvis ha. Det lägger jag inga aspekter på.

Silbersky: Fanns det någon anmärkningsvärd reaktion hos Åke när han upptäckte att ni var där och skulle göra en inspektion? Det är det jag är ute efter.

-Nej, precis o, nej. Hej, hej och här är vi och sen spred vi oss ganska snabbt och för att kolla naturligtvis att det inte är någon annan än Åke som gör någonting. Tar och springer iväg och hämtar saker, försvinner åt något håll eller... men all aktivitet verkade pågå precis som vanligt. Ingen tog särskilt notis om att vi var där.

Silbersky: Ni sprider ut er då.

-Ja, I stallet, I stallbyggnaderna och inte på något märkligt sätt. Det här kan ju låta som någon amerikansk film, alltså det är det ju inte frågan om utan det är mycket civiliserat men ändå vi har behov av att försöka få koll över alla utrymmen som vi... som är tillgängliga för oss så fort som möjligt.

Silbersky: Vad... då hade ni ju hört rykten om att man använde grisfösare ju. Det hade ni fått anonyma rykten.

-Ja.

Silbersky: Letade ni speciellt efter detta då?

-Bland annat ja.

Silbersky: Var där några tecken att det hade funnits eller fanns någon grisfösare.

-Vi hittade ingen. Nej.

Silbersky: Ni hittade ingen?

-Nej.

Silbersky: Letade ni väldigt mycket då?

-Ja, vad man gör... man går och tittar. Enda chansen är ju om den skulle ligga framme, vilket är... i och för sig anmärkningsvärt. Det är fönsternischer och de skåp som finns... medicinskåpsliknande saker. Kontorsutrymmen. Personalrum i stallarna.

Silbersky: Hur länge gick ni kring och tittade ni fyra. Uppskattningsvis.

-Säg att vi…att man går omkring så där en halvtimme och sedan så tog vi och pratade med Åke lite mer avskiljt och undrade om det var OK ifall vi gick in i något personalutrymme eller någonting. Jag vet inte. Det var då Göran, Lennart och jag. Anne-Lie hade d[ med Åkes personals hjälp ta dopingprov på ett par hästar.

Göran, Lennart och jag gick in och satte oss i det här utrymmet tillsammans med Åke. Vi gick igenom mera i detalj vad de här påståendena grundade sig på och varför vi var där egentligen. Det var väl igenting vi ville stå mitt ute i stallet. Vi vet ju inte vem som kanske är hästägare och så vidare utan vi ville prata med Åke i enrum utan att han ska vara påverkad...

Silbersky: Hur reagerade Åke när du talade om för honom om de här anonyma beskyllningarna, Varför ni var där..och...

-Ja, han har ju som han sa…jag kommer inte ihåg hur orden föll, men han... eh, var ju bestört och det var inga... han kände till ryktena sedan tidigare. Han var less på dom. Han tyckte att det var kränkande och orättvist och gav sin syn på det här att det var ingenting som förekom. Har du aldrig använt det hela någon gång. Jo, ja har gjort det en gång i min tidigare karriär... inte nu utan det var i början på..Sundsvallskarriären. Men det verkade meningslöst. Det är ingenting att hålla på med. Verkade dessutom farligt så jag har lagt ner det. Det är ingenting att hålla på med. Ja, sen pratade vi igenom det hela som om det var historia då. Sedan när Åke ett antal gånger har bedyrat att han inte använder det här så måste ju jag och Göran och Lennart hålla öppet att det trots detta kan ha förekommit naturligtvis. Det vore ju naivt annars. Så ville vi att Åke skulle vara fullständigt klar över att om det ändå visade sig att det här förekom... att det kommer fram bevis. Det kan komma bilder eller någon annan hittar något föremål eller någonting så ska han ha fullständigt klar för sig att dels är hanteringen som sådan förbjuden. Det är ingenting som går att använda, får användas... och att han kan inte räkna med att någon inom sporten och framför allt STC på något sätt kommer att försvara honom i ett sådant läge utan då får vi skkiljas åt och vi släpper dig till vargarna. Du kommer inte att vara välkommen i fortsättningen inom sporten. Någonting sånt ungefär gjorde vi klart.

Silbersky: Du säger att ni gjorde dopingprov, slumpmässigt antar jag. Fann ni någon anmärkning på något sätt att någon häst hade varit utsatt för någonting.

-Nej, ingenting som vi såg.

Silbersky: Ingenting som ni såg.

-Nej.

Silbersky: Var det någon ur stallpersonalen som så någonting som indikerade att man använde grisfösare.

-Vi förhörde inte personalen. Åke är ansvaret för sin personal så det fann vi ingen anledning att göra.

Silbersky: Men personal kan ju spontant ta kontakt.

-Nej, det gjorde dom inte.

Silbersky: Det gjorde dom inte. Det är det jag ör ute efter.

-Nej.

Silbersky: Men personalen ser er ju och vet att ni är där. Och då är min fråga och den har du ju redan besvarat om någon från personalen indikerade genom samtal eller på annat sätt att man använde grisfösare och då är svaret nej, det gjorde man inte.

-Ingen sa någonting till oss, nej.

Silbersky: Under hur lång tid satt du och talade med Åke?

-Det var i lugn och ro. Det var inte alltför snabbt överstökat. Vi satt kanske och pratade en halvtimme.

Silbersky: Om du hoppar då från 2005 till 2008. Vad känner du till om den razzian?

-Om det besöket. Ingenting om det annat än att det fördes diskussioner på samma sätt. Men resultaten av dom eller att det skulle kommit fram någonting anmärkningsvärt känner jag inte till.

Silbersky: Det borde du väl känt till ifall det kommit fram något.

-Om det hade kommit fram något anmärkningsvärt då utgår jag ifrån...Jag kanske ska...det kanske jag inte sa inledningsvis men den som är ansvarig... formellt ansvarig hos oss för dom här besöken. Det här är ju en angelägenhet för säkerhetsavdelningen. Eftersom det rör sig om misstanke om skada eller våld som riktar sig mot djur så blir jag inkopplad i det hela. Jag är ju veterinär och har ingen annan funktion...eh...så vad de i övrigt gjorde där som inte har koppling till mitt ansvarsområde. Det vet jag inte.

Silbersky: Att du inte vet ... man om man skulle hittat en grisfösare till exempel.

-Då...

Silbersky: Eller om det funnit bevis för att en grisfösare...borde du inte underrättats om detta.

-Absolut.

Silbersky: Det är det jag menar. Så har vi rätt... eller rättare sagt har tingsrätten rätt att dra slutsatsen att eftersom du inte har informerats om någonting anmärkningsvärt så har man inte heller hittat något anmärkningsvärt vid den oanmälda razzain.

-Det kan vi utgå ifrån. Absolut.

Silbersky: Den slutsatsen har jag rätt att dra då.

-Det tycker jag.

Silbersky: Du talade om att det kom in anonyma anmälningar. Kunde man dra några slutsatser från de anonyma anmälningarna... om det var en och samma person. Eller var det flera personer. Kan man dra några slutsatser av de här som du säger anonyma...

-Eh… med reservation för ordningsföljden...Det var första och andra brevet... jag tror att det var första och andra brevet... så fanns det tydliga likheter mellan dom. Så dom två personerna... eller dom två breven har jag anledning att tro att de var författat av samma person. Sen de följande för det har fortsatt att komma till relativt modern tid fram till för något år sedan kanske. Dom har varit maskinskrivna.

Silbersky: Där kan man inte dra några slutsatser då

-Nej, det är olika typsnitt och...det... nej, det går inte.

Silbersky: Hur är dom underteckande på något sätt. Jag är klar över att du sagt anonymt. Men är dom undertecknade “Djurvän” eller “En som inte vill träda fram” eller...något sådant.

-Ja, av den karaktären. Det har väl också varit så att några inte varit undertecknade överhuvudtaget.

Silbersky: Det har varit både och alltså.

-Ja just det.

Silbersky: Du har talat om Åke. Har det förekommit liknande anonyma anmälningar mot andra travtränare.

-Jaha, det har det men det är unikt. Men det händer att det gör det. Ja. Det kanske inte spelar någon roll men det är vanligare då att det riktat sig till amatörtränare. Eller mot amatörtränare ska jag säga.

Silbersky: Men såvitt jag vet har det även förekommit mot professionella tränare.

-Ja, ja.

Det är riktigt?

-Ja.

Silbersky: Vi behöver inte nämna några namn för vi ska inte skandalisera i onödan. Men det har också varit påståenden om grisfösare då.

-Nej, inte så att jag kan erinra mig att det skulle varit riktat mot någon särskild person. Men däremot har det varit påståenden om att man använt grisfösare i branschen. Och då inte riktat särskilt mot Åke. Och där har vi inte alls kunnat koppla ihop det med någon.

Silbersky: Har ni funnit att det funnits någon substans... att kåren på något sätt använder grisfösare.

-Vi vet ju ett rättsfall som var mitten av 90-talet. Sundsvall. Bergsåker. Ett påtagligt fall. Där kom beviset farande i luften och landa på...

Silbersky: Det var ganska unik det där fallet som jag känner till. Det var en massa människor som satt och titta när hästen betedde sig på ett besynnerligt sätt.

-Ja, hästen slog bakut och slog elpåfösaren ur handen på den amatörtränaren som...

Silbersky: Det fanns god bevisning och till och med ett erkännande tror jag.

-Ja, det var ju svårt att neka till det. Dåvarande sportchefen på Bergsåker hann ner innan tränaren hann vända upp och plockade upp elpåfösaren.

Silbersky: Det skedde alltså på banan det här. Har det i övrigt funnits något bevisbart... någon tränare som gjort sig skyldig till det här.

-Nej, det har ju kommit en del i pressen efteråt. Vad nu det är värt.

Silbersky: Vad beror alla de här ryktena på tror du?

-Ja, berätta. Jag vet inte.

Silbersky: Finns det något som heter den kungliga svenska avundsjukan. Väcker det några tankar?

-Det kan vara det lika väl som att det finns substans i ryktena. Jag kan inte... absolut inte gissa.

Silbersky: Är det någonting som dyker upp... sedan är det tyst några år och sedan dyker det upp igen...

-Det är inte den mängden att det kommer i några vågor på det sättet utan det kommer spontant. Det är ändå rätt...utav allvarliga problem så här... alltså hur man hanterar hästar när det är... jag skulle vilja säga att det är unikt med tanke på storleken på branchen. Kommer det anonyma anmälningar så är det andra typer av missförhållanden. Att hästar inte får tillräckligt med mat eller något sådant där. Ofta har vi anledning att tro att det är grannar eller sådana som ser djuren i sin närhet som känner att de måste agera men inte törs.

Silbersky: Okey. Då är jag nöjd. Tack.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Staffan Uvabäck några frågor)

Uvabäck: Tack. Jag får erkänna att jag var lite okoncentrerad. Jag fick en lapp här. Frågade du Leif om den här 2008 razzian.

Silbersky: Ja. Den har vi talat om och gått igenom ganska utförligt.

Uvabäck: Då var det det som hände när jag läste lappen. Det var nämligen det jag tänkte frågan om. Det var slarvig av mig. Då släpper jag det. Tack så mycket.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Hans Berglund någon fråga, Åklagaren?)

ÅKL: Jo, jag tänkte vid det här besöket 2005 vad gick ni igenom, vad tittade ni på? Hur noga gick ni igenom utrymmena?

-Ja, man. Nu får jag svara lite hur dom andra har rapporterat till mig eftersom jag koncentrerade mig på att få prata med Åke relativt snabbt. Vad man gör? Man går igenom... tittar vad det finns för utrymmen i hästavdelningen. Ofta finns det ju skåp av olika...skåp av medicinskåpskaraktär och sedna ett vanligt förvaringsställe i alla stallar är fönsternischer. Sen finns det inte så mycket mer utrymmen att titta på.

ÅKL: Gick ni in i låsta utrymmen eller var det bara det som var öppet. I den mån det fanns låsta skåp så bad vi att få dom öppnade. Det brukar aldrig vara något problem. Det var aldrig någon som rapporterade till mig att det skulle varit något problem utan jag förmodar att vi har ju regler t ex hur medicinskåp ska vara låsta och jag... eftersom det inte kom några andra anmärkningar mot det så utgick jag ifrån att dom var låsta men att dom öppnades.

ÅKL: Hm. Okey. Tittade ni någonting på djuren om dom kunde visat något tecken på ohälsa så att säga.

-Det gör man instinktivt i ett sådant här läge… eller i alla läge. Det är väl en yrkeshälsa eller yrkessjukdom eller vad man ska säga eller vad man ska kalla det för och sveper snabbt över alla hästar och bildar sig en uppfattning... och vilket stämningsläge det är i stallet. Stallarna kan präglas om de är trampiga och nervösa eller om det är lugnt och tyst i stallet och sedan går man och tittar på några uppenbara tecken på att någon häst är skadad eller sjuk på ett mer påtagligt sätt.

ÅKL: Fanns det några sådana tecken.

-Nej.

ÅKL: Om det hade varit någon som hade varit utsatt för elpåfösare hade det synts eller hade det funnits några tecken att se då?

-Nej, det tror jag inte. Det hade förvånat mig. Jag vet inte vad man skulle kunna upptäcka i ett sånt läge. För det är ju ett fenomen som pågår vid ett tillfälle då i så fall när man ger hästen elektricitet. Hästen...tydligast tror jag att vi kan exemplifiera så att alla förstår... i samband med elstängsel. De flesta hästar har idag varit i kontakt ofta en oftast två gånger men sällan mer med ett elstängsel. Dom hästarna blir ju inte störda på något sätt. Så länge dom är åtminstone är några decimeter från elstängslet. I samband med elstängsel. Dom blir stressade och nervösa om man försöker tvinga dom fram till stängslet. Men i övrigt är dom lugna och harmoniska. Det har ju att göra med betingade reflexer och sådant där. Dom kan var hur lugna som helst men tycka hjärtligt illa om el naturligtvis.

ÅKL: Hm.

-Om det sedan är elstängsel eller någon annan påverkan från elektricitet det spelar nog inte någon större roll. Jag tänkte att den omedelbara reaktionen om en häst får en stöt vad är den? Den blir ju flyktreaktionen. Jag kan inte tänka mig att... Jag vet inte om någon här har prövat att hålla i ett elstängsel men det är en kraft som inte går att motstå på något sätt. Det är fruktansvärt obehagligt. Hästen har dessutom ganska känslig hud och kort hårremsa. Så hästen är minst lika känslig och den reagerar tydligt mot elektricitet. Det gör dom men bara i det ögonblicket när dom behandlas då.

ÅKL: Så det är en omedelbar reaktion men inga bestående men.

-Precis

ÅKL: Har du kommit i kontakt med någon häst som har varit utsatt för elpåfösning någon gång? Som du känner till eller vet om.

-Nej, den enda var den som jag berättade om...eller den såg jag ju inte själv men det är den enda som jag kan koppla ihop med elektricitet.

ÅKL: Tror du att det skulle ha någon effekt. Positiv eller negativ att utsätta hästar för elpåfösare.

-Ja, det beror ju helt och hållet på vad du menar med positiv och negativ. För det kan leda fel tankarna. Men visst måste det var fullt möjligt naturligtvis att påverka häst eller vilket djur som helst med elektricitet. Absolut. Man kan använda det i ett negativt förstärkningssyfte. Man kan använda det för att framkalla betingade reflexer och framskapa ett önsakt beteende då i den situationen. Det är fullt möjligt.

ÅKL: Så det går att styra djuret med el?

-Absolut. Visst går det.

ÅKL: Tack, då hade jag inga fler frågor

Förhör med Erik Fredriksson

ERIK FREDRIKSSON

ÅKL: Jag börjar som på samma sätt som med de andra att du kan lite kort beskriva din bakgrund och din erfarenhet av hästar.

-Jag jobbade som hästskötare i...vad blir det nu från sommarens 2001 till...vad blir det nu... till i juni 2009.

ÅKL: Så du är...

-Innan det har jag gått tre år på hästggymnasiet... travgymnasiet på Wången.

ÅKL: Hmm. Okey, så du arbetar inte med hästar längre nu.

-Inte nu.

ÅKL: Och du har varit anställd hos Åke Svanstedt har jag förstått.

-I fem år.

ÅKL: Vilka år eller under vilken period?

-Mellan 2002 till 2007.

ÅKL: Ja, du vet ju naturligtvis mycket väl vad det här målet handlar om.

-Ja.

ÅKL: Det är ju frågan om elpåfösare eller inte hos Åke Svanstedt. Och då undrar jag det här med elpåfösare är det något som du har kommit i kontakt med vid något tillfälle.

-Ja.

Kan du berätta om det.

-Jag vill gärna... eftersom det tydligen framgått hur viktigt det är jag säger är sanningen och inte undanhåller någonting så vill jag redogöra för vad jag har gjort från början till slut om det går bra.

ÅKL: Ja, absolut. Berätta...

-Jag har skrivit ner punkter för att jag lättare ska kunna...

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Vi vill att du försöker... att du pratar som du minns det och lägger undan det där så länge)

-Ja, det kan jag göra. Absolut... Det hela började för mig sensommaren 2002. Då jag skötte en häst som hette Pimpinella som startade på Mantorp. Veckan innan hon startade hade hon gått ett jobb där hon inte var till sin fördel. Hon var ovilligt och springa och jag valde att vara hemma utan jag var hemma och hjälpte min pappa och min farbror med jordbruket och hon vann med åtta längder på 13,8 och sänkte sitt rekord avsevärt och jag tyckte det var väldigt konstigt att hon vart så bra hux flux. Man var även glad och detta tog jag upp och hon hade ju väldigt bra löpskalle uppenbarligen och jag pratade med detta med arbetskamrater. Och då pratade jag med arbetskamrater och bland annat med Mikael Svanstedt och han berättade då för mig att dom hade använt grisfösare på henne. Detta var något man hade hört talas om inom travsporten, att man hade hört rykten och kanske skrönor, men det var något som man hade hört talas om då. Dock hade jag inte hört att Åke hade använt det just då. Jag var väl nyfiken på det här och frågade Mikael om det var okey om jag fick vara med om han skulle göra det någon mer gång och tiden gick och sedan under höst vintern nån gång där så sa han att nu ska vi köra och vill du vara med så är det okey. Jag var med och det var två hästar Pimpinella och Pro Pax och jag selade på och körde upp grisfösaren till banan och gav den till Mikael och han körde. Det var inte mycket mer med det och sedan gick tiden ytterligare en månad kanske och sedan sa Åke till mig att jag skulle använda grisfösaren på All American Cool för att han skulle lära sig att springa åt rätt håll, sa han. Han förklarade för mig var den fanns, att den fanns, inne i omklädningsrummet, i A-längan och han förklarade för mig hur jag skulle göra och jag tillsammans med min dåvarande flickvän Therese åkte dit, om jag inte missminner mig helt så var det annandag jul den 26 december. Hon var med för det var väl av säkerhetsskäl ifall något skulle hända och jag körde med den på honom och när vi gjorde det så använde jag helstängt och slaggjord och jag tryckte till han och han stack iväg såklart. Jag vet inte om han blev rädd eller det gjorde ont då men han stack iväg en bit och tog över i galopp. Jag gjorde det ytteliggare en gång och det var kanske samma svar på det då.

Sen gick tiden ytterliggare och det blev 2003. Någon gång under 2003 jag minns inte när så då blev jag beordrad av Glenn att använda elpåfösaren på en häst som hette Feel Good (ev Feel Gold*) och då skulle jag göra det inne i stallet. Jag skulle använda ett norskt huvudlag, vilket innebär ett huvudlag med skygglappar som man med ett snöre drar ner för ögonen för hästen och samtidigt som jag skulle göra detta så skulle jag ge han en stöt då. Jag gjorde så och det skedde inne i stallet i gången då, vilket var väldigt korkat gjort men man gjorde det och hästen slog ju så klart. Träffade grisfösaren och han(grisfösaren) for genom stallet landade på andra änden och... gick sönder lite grann. Jag tog med den hem då, satte ihop den och skruva fast någon sladd som lossna...jag minns inte exakt hur det var men jag tog med den hem och lagade den och la tillbaka den där jag hade tagit den och där jag tog den på samma ställe som Åke sa till mig. Sen gick tiden ytterliggare och det blev 2004 och Jepson börja. Det började köras hästar på dagtid med helstängt och slaggjord och jag kommer inte ihåg vilka i personalen som sa vad eller men det vart i alla fall prat om att det försigick det här. Jag som hade upplevt det här tidigare visste vad jag hade gjort och pratade med Kalle(Jepson) om detta och sa att det kanske inte var så bra att göra det på dan om ni ska göra ett utan det är bättre på kvällen och berätta då att folk prata om det. Men då sa han att “det ska dom skita I vad vi gör och inte” va. Jag visste ju om detta. Jag hade ju uppenbarligen accepterat att det tillgick på detta viset och även vid denna tiden så körde jag ner grisfösaren vid något eller några tillfällen till Kalle. Men hur många, när och var, det minns jag inte. Sen gick det så långt att jag hade egna hästar som jag tränade på min fritid som stod uppstallade hemma hos min pappa. Det enda som Åke hade med dom att göra var att de stod på hans träningslista men han hade inget med dom att göra. Den första hästen det gällde, var Icing Laday och han...eller Jepson körde lopp och han ville att vi skulle använda grisfösare på honom. Jag sa att ska vi göra det får du göra det för jag vill inte göra det. Men jag kan ta hit hästen och gjorde så. Detta var alltså 2005 i mars. Februari mars någon gång. Jag tog dit den men av någon anledning. Jag minns inte men Kalle var inte där eller han kunde iunte köra eller var det var så jag frågade Glenn om han kunde och han gjorde det och jag körde ner grisfösaren till honom. Det är sista gången jag har använt mig av den och sett den med egna ögon.

ÅKL: Den där sista hästen. Minns du vilken häst det var?

-Det var Icing Laday. Det var min egen häst. Det vill jag poängtera. Där hade jag... delaktig...alltså ansvar. Det var inget jag blev tillagd att göra av Åke... eller Glenn utan det var jag och Kalle som kom överens om det.

ÅKL: Hmm. Det här första tillfället som du berättar om när Mikael skulle ha kört... eller ja vad var det för någon... eller vi ska ju höra honom sen. Kan han bekräfta det du säger.

-Det vet ju inte jag. Det får ju han stå för. Jag står för vad jag gjort den gången i varje fall.

ÅKL: Vilken häst var det? Du kanske sa det men…

-Pimpinella och Pro Pax.

ÅKL: Vad sa du? Pro ...

-Pro Pax

ÅKL: Pro Pax. Okey. Hmm. Ja, du har ju berättat såpass mycket att jag har väl inte så många frågor måste jag erkänna. Men jag vet att det kommer att komma upp frågor om det ändå. När du förhördes av polisen så sa du ju först...så nekade du till att du kände till... att du visste ingenting om...

-Jag ska säga dig att det är inte så jävla lätt det här att sitta inför före detta arbetskamrater och goda vänner och arbetsgivare och...i det läget när jag var hos polisen så var jag inte beredd att... jag förstod att ifall jag skulle säga saker så blir andra drabbade också. Så i det läget. Vad jag vet så är det inte brottligt att ljuga i ett polisförhör.

ÅKL: Nej, nää

-Men nu sitter jag här och nu måste jag hålla mig till sanningen och det är jävligt jobbigt va. Jag måste göra det helt enkelt.

ÅKL: Det sista du berättade om februar-mars 05. Jag antar att du är medveten om att du...

-Ja, det är jag.

ÅKL: ... är medveten om att du gjort dig skyldig till brott.

-Ja, jag… är jag skyldig till det brottet så står jag för det och tar mitt straff i såna fall.

ÅKL: Nej, jag har faktiskt inga fler frågor.

(RÄTTENS ORFÖRANDE: Då lämnar vi ordet till Leif Silbersky.)

Silbersky: Jag ska komma in Erik på det åklagaren redan tog upp med dig om ditt polisförhör. Men det är ju värre än så. Du har inte ett dugg berättat...överhuvudtaget när du hörts om det här med Mikael Svanstedt och du har inte med ett ord nämnt om Carl Johan Jepsons aktivitet som du berättar nu om och inte med ett ord berättat någonting om Glenn Persson. Åklagaren var lite inne och tafsade på detta.

Varför lämnar du en helt annan berättelse i tingsrätten än du lämnat i polisförhöret. Vi ska gå igenom exakt vad du sagt i polisförhöret. Kan du förklara det för oss? Du drog inte in Mikael Svanstedt eller Jepson eller Persson. Du är skyldiga oss ett svar nämligen. Varför du berättar på det här sättet nu?

-Jag! Det redogjorde jag ju alldeles nyligen… att jag var inte beredd att ta upp det och nu säger jag hela sanningen…

Silbersky: Du satt och blåljög inför polisen?

-Ja, det gjorde jag.

Silbersky: Varför gjorde du det?

-Varför?

Silbersky: Ja.

-Jag förstod…att om jag sa sanningen så skulle det få konsekvenser för dom och i det läget även om jag innehöll sanningen så fick inte det några konsekvenser… alltså det var inget brottsligt. Nu sitter jag här och ljuger jag då är det ju brottsligt. Det har jag ju nyligen blivit förklarad.

Silbersky: Men åklagaren har inte frågat ett dugg om du har gjort dig skyldig till brott och ändå berättar du själv att jag har gjort…

-Jag står för det jag har gjort.

Silbersky: Men det har du ju inte berättat tidigare heller. Men varför lättade du inte ditt samvete för polisen med en gång?

-För jag ville inte att dom här skulle råka mer illa ut än vad de redan hade gjort.

Silbersky: För du har fått exakt frågor… jag ska gå igenom med dig. Du har givit klara svar och det står helt i strid med var du säger nu.

-Ja. Jag har förklarat för dig.

Silbersky: Hm. Vi ska går och titta på det här. Vad har hänt under den här tiden. Du hördes nämligen utav polisen i mars i år. Den 11 mars. Det står till och med som åklagaren var inne på tidigare förhör som inte var genomläst och godkänt (Förhöret med Therese Blomqvist som är Fredrikssons före detta fästmö och förhördes en månad tidigare. Polisen gjorde ett allvarligt misstag och läste aldrig upp detta telefonförhör med TB som inte heller godkände det, vilket hon påpekade i rätteng - Min anm.). Men det här förhöret är uppläst och godkänt. På sidan 85. Då är frågan vad har hänt mellan mars och dags dato att du lämnar den här berättelsen med Mikael Svanstedt, Carl Johan Jepson och Persson. Vad har hänt under tiden? Som gör att du nu berättar detta?

-Jag har tänkt över det och… vad jag gjort och jag är framför allt medveten om att jag inte får sitta här och ljuga eller undanhålla någon sanning. Därför..

Silbersky: Men du…

-....därför valde…

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Men du låt vittnet… få)

-Jag tycker att jag har förklarat det tillräckligt nu.

Silbersky: Jaha. Okey…då…

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Han har svarat flera gånger på det)

Silbersky: Då ska vi titta på vad du sagt i polisförhör. Om vi tittar… börjar på sidan 43. Där fick du en fråga… till och med satt kursivt.. ”Användes stängt huvudlag, käkrem, slaggjord vid något tillfälle… uppbunden svans.” Så svarar du: ”Fredriksson kan minnas att han under sin tid på Bjertorp hade en häst, en tvååring som var bråkig och där hade dessa tre utrustningsdetaljer på samtidigt. Han kan inte minnas att han sett någon annan häst ha dessa saker på samtidigt eller någon annan skötare, lärling satt dessa på dessa saker samtidigt på samma häst. Men det kan ha förekommit. Det är inga konstigheter.” Sen får du frågan: ”Hände det att hästarna tränades på kvällstid? Nej, det hände aldrig annat än att de skötare som hade egna hästar fick köra privat efter arbetstid. Det var inte så många som hade egna hästar. Vet du om användandet av elektriska grisfösare? Fredriksson vet vad det är. Han är uppvuxen på landet och har sett sådana i kataloger som fanns där. Har du sett någon elgrisfösare på Bjertorp? Fredriksson har inte sett någon sådan. Har han själv eller sett annan använda. Han har inte använt sådan själv mot någon häst och han har heller inte sett någon använda grisfösare på någon häst. Hört talas om att använda? Han har hört rykte om att det skulle användas grisfösare på Bjertorp. Det har varit folk som frågat om det förekommit. Har någon vid något tillfälle sagt åt dig att använda elpåfösare mot häst. Fredriksson har inte vad han kan minnas fått den uppmaningen eller frågan.” Vad har du för kommentarer till de här frågorna och svaren som jag nu har läst upp?

-Det var ju som jag sa då. Som jag har sagt. Att jag var inte beredd att säga det.

Silbersky: Men du till och med gick längre. Du blå... ljög alltså inför polisen.

-Ja, för att… jag ville inte säga det eftersom det inte var åtalbart… eller något brottligt då. Som jag har sagt tre gånger nu tror jag.

Silbersky: Ja, men jag vill bara ha klart för mig att du medvetet ljög för polisen vid de här tillfällena.

-Jag…

Silbersky: Du hade inga samvetsbetänkligheter för det?

-Jag undanhöll sanningen för att dom här inte skulle råka mer illa ut än vad de redan hade gjort.

Silbersky: Okey. Jag åberopar det här och har inga ytterligare frågor.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Hm. Staffan Uvabäck)

Uvabäck: Ja, tack. Du har ju av naturliga skäl varit ganska intresserad av den här processen som pågår här misstänker jag. Eller hur?

-Jag har tyckt det har varit väldigt jobbigt så jag har faktiskt försökt att ta så lite del av detta som möjligt.

Uvabäck: Du känner till att varje dag så sker det löpande referat på nätet som man kan läsa precis vad som försikommer härinne.

-Ja, om man väljer att leta efter det.

Uvabäck: Ja, du känner väl kanske till vad som finns. Du har väl läst på travnätet tidigare.

-Tidigare ja. Men jag kan säga att jag kan säga att jag har tyckt det var så jobbigt att jag har inte velat bli påmind. Jag har försökt glömma helt enkelt... alltihopa.

Uvabäck: Så du har inte läst under de här dagarna som har varit innan vad som sagts av Svanstedt, Jepson, Persson och utav vittnen.

-Nej.

Uvabäck: Det vill du påstå?

-Ja.

Uvabäck: Har du haft n[gon kontakt med din förra flickvän Therese Blomqvist?

-Ja.

Uvabäck: Vad har ni pratat om?

-Jag respekterar henne för jag förstod att hon hade tagit upp det här med All American Cool eftersom hon hade varit med. Jag pratade med henne och respekterade att hon hade sagt sanningen.

Uvabäck: Okey. Men ni har gått igenom vad ni har sagt i polisförhören?

-Vad sa du?

Uvabäck: Men ni har gått igenom med varandra vad ni har sagt i polisfören?

-Jag har pratat med henne om vad hon har sagt och inte sagt.

Uvabäck: Och hon har fått reda på vad du har sagt?

-Ja.

Uvabäck: Var det precis innan förhandlingen här idag då?

-Innan nu. Nej, det var strax efter jag hade varit på polisförhöret.

Uvabäck: Sen är det ju så här att den här uppgiften om Feel Good... att det skulle vara en häst i stallgången... som då Glenn Persson skulle vara inblandad i...är ju också lite speciellt. Det är ju så här i samma förhör... om vi tittar på sidan 85 så... Då har du precis berättat om All American Cool. Det är ju så att under förhöret som du mycket riktigt bekräftar på advokat Silberskys fråga har blåljugit dig igenom ett långt förhör så informeras du av polisen om att brottet mot djurplågeri är preskriberat efter fem år. Är det riktigt?

-Ja.

Uvabäck: Och då ändrar du berättelsen efter det?

-Ja. Ja eftersom den hästen kom upp på tal och jag visste att Therese var med den kvällen och att det bara var hon som visste om det, Så ansåg jag att jag kunde inte ljuga inför henne.

Uvabäck: Men vad har det för betydelse att brottet skulle vara preskriberat efter fem år...

-(bryter in) för polisen sa till mig att varken jag eller Åke kunde bli åtalad för det.

Uvabäck: Men du berättade ju nyss att orsaken till att du satt och blåljög var att du ville ta hänsyn till dina arbetskamrater och även till Åke och dom andra naturligtvis.

-Han sa ju klart och tydligt(förhörsledaren, min anm.) att han kan inte bli åtalad för det. Och jag visste att Therese var med och att hon hade suttit och... eller jag fff... antog att hon hade sagt sanningen.

Uvabäck: Att han inte kunde bli åtalad? Det var inte att du inte kunde bli åtalad då?

-Ja, båda två. “Du och Åke”, sa han.

Uvabäck: Okey, då tyckte du att nu kan jag berätta, att nu skiter jag i kompisarna. Nu kan jag berätta då.

-För just den grejen. Den handla mellan mig och Åke... ja och Thersese då.

Uvabäck: Ja, för det är ju så när du nu ska berätta sanningen som polisen tror ialla fall då och hållt ett långt förhör innan så berättar du om händelsen med All American Cool då som du sagt här och sen säger du detta att efter den här händelsen så säger du i andra stycket på sidan 85: “Fredriksson gillade inte detta och gjorde det inte vid något mer tillfälle. Svanstedt bad honom inte göra det några fler gånger.” Då ljög du ju igen alltså?

-Ja, det gjorde jag väl då?

Uvabäck: När vi...

-Men, jag ljuger inte nu!

Uvabäck: Men hur vet vi att du talar sanning nu då?

-Det får ju folk bedöma men tror du att jag sitter här och riskerar att få allvarliga straff...

Uvabäck: Ja, det kan finnas många orsaker till det...Det vet inte jag. Jag är bara intresserad av vad som är sant.

-Det är det jag har sagt.

Uvabäck: Jag vet om att du hållt ett långt förhör. Du bekräftar att du blåljuger, sen säger du att sen ville du berätta sanningen beroende på att det var preskriberat. Sen ljög du lika förbaskat. Eller hur?

-Jag har sagt som det var och ja…

Uvabäck: Ja, men det här “gillade det inte” och...”gjorde det inte vi något mer tillfälle”. Nu har du ju berättat om fler tillfällen. Varför berättade du inte det då då?

-Som jag har sagt så ville jag inte avslöja mer än jag kanske var tvungen.

Uvabäck: Det har du väl inte sagt i och för sig.

-Va sa du?

Uvabäck: Det har du väl inte sagt i och för sig.

-Det har jag ju sagt hela tiden här.

Uvabäck: Att du inte ville berätta mer än du ”var tvungen” att göra. Det var väl en ny uppgift.

-Jag har väl framhållt hela tiden att jag inte ville säga saker och ting som påverka mer än det som jag visste att Therese hade...jag antog att hon hade sagt.

Uvabäck: Men vi är överens om att du håller ett långt förhör med polisen där du sitter och blåljuger. Du håller ytterligare ett kompletterande förhör där du säger att du ska tala sanning och då blåljuger du igen och nu berättar du en tredje version.

-Kompletterande förhör..

Uvabäck: Kompletterande eller fortsatt förhör, efter att du informerats om preskriptionstiden där och då blåljuger du igen. Och sen idag kommer du med en tredje version.

-Nu håller jag mig till sanningen för nu är det brottligt för mig att sitta här och ljuga. Det var det inte vid det tillfället.

Uvabäck: Vem är det som har sagt till dig att det inte är brottsligt? Var det polisen eller?

-Polisen sa till mig att du kan sitta här och ljuga. Det är inte brottsligt, men sitter du i en rättssal...

Uvabäck: Så du tillvitar någon brott eller anklagar nån för brott i ett förhör så skulle det inte vara brottsligt... Det skulle inte vara brottsligt alltså. Säger polisen det till dig?

-Han sa så här till mig. Du kan ljuga för mig men sitter du i en rättssal så kan du inte ljuga. Då är det brottsligt va.

Uvabäck: Och du har aldrig kommit på tanken att begära ytterligare förhör och berätta det här som du berättar idag då.

-Nej.

Uvabäck: För det är ju en tredje version.

-För jag har inte varit beredd förrän de fem sista dagarna att stå för vad jag har gjort. Jag har försökt att få... inte komma hit och allt möjligt, bara för jag inte har velat och sen när man äntligen bestämmer sig för att säga sanningen då gör jag det. Det är fruktansvärt jobbigt. Men du kanske kan ana att man ifrågasätter vilket version det är som är sann. I och med att du har lämnat tre olika versioner.

-Jag utgår ifrån att ni litar på att jag talar sanning här och nu.

Uvabäck: Har du haft egen träningsverksamhet?

-En kort tid.

Uvabäck: Under vilken tid?

-Den var. Jag plocka ut licensen april 2008...

Uvabäck: När upphörde den?

-Det var... jag lämnade tillbaka den vid årsskiftet 2008-2009.

Uvabäck: Vad var orsaken till att den upphörde din egen träningsverksamhet?

-Jag hade precis dragit igång rörelsen...Jag hade drivit den vid sidan om mitt jobb på (ohörbart), Sen valde jag att flytta hem hit. Tog med mina nya hästar och började som egen. Efter två månader vart fyra av dom flyttade.

Uvabäck: Till vem?

-Till Åke.

Uvabäck: Till Åke Svanstedt?

-Ja...

Uvabäck: Okey...

=Och då hade jag ett jobberbjudande sedan tidigare under sommaren på Stochampionatet av Hans Gunnar Tillander och för er som inte vet vad det är så är det ett av Sveriges mest ansedda privatstall.

Uvabäck: Nu har inte jag frågat om det utan jag frågade när din träningsverksamhet upphörde.

-Ja.

Uvabäck: Och det var att fyra hästar försvann.

-Ja. Kan jag få komma till punkt?

Uvabäck: Ja, det var väl ett svar. Hade du fler svar? Har du fler versioner igen eller?

-Nej. Eftersom det var som det var och jag blev av med halva mitt stall och det var finanskris och grejer och det är en stentuff branch det här och jag hade det här jobberbjudandet och valde att avsluta min verksamhet och ta det här jobbet hos Hans Gunnar Tillander.

Uvabäck: Hur kände du när det flyttades fyra hästar till Svanstedt?

-Det är ju klart att jag var besviken då men det är sådant man får räkna med i den här branchen.

Uvabäck: När var det? När var det hästarna flyttades över?

-Det var 4 eller 5 december.

-Det måste ha varit för ett år sedan ganska exakt då.

-Ja.

Uvabäck: 2008.

-Ja.

Uvabäck: Tre månader innan du höll det här förhöret.

-Vad sa du?

Uvabäck: Tre månader innan du höll det här förhöret.

-Ja, det blir väl då.

Uvabäck: Hur har hästarna gått sedan de kom till Svanstedt?

-Ja, den ena har gått väldigt bra och det är jag väldigt glad för det för min pappa är bland annat uppfödare till den. Så vi har haft stor glädje av den.

Uvabäck: OK. Tack så mycket.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Hm, Hans Berglund. Några frågor)

Berglund: Tack. Jag kan ju bara inledningsvis konstatera att jag är precis lika förvånad som mina kolleger att vi nu får en tredje version av vad som har hänt. Jag hade bara några kompletterande frågor till dig då. Det är vad du sagt i förhör och så vill jag veta vad du har sagt idag för det är lite svårt att hålla reda på.På sidan 85 så säger du tredje stycket nedifrån. Så säger du... Då har det... tidiigare har det handlat om den här hästen då som heter All American Cool och så säger du: “Detta är det enda tillfälle som Fredriksson har använt el mot någon häst.” Är det så i din senaste version? Är det fortfarande så?

-Jag vet inte hur många gånger jag ska förklara det.

Berglund: Svara på min fråga bara.

-Kan du ställa den en gång till?

Berglund: Jag säger, du berättar om den här hästen All American Cool och sen så kommer det en... så berättar du hur det här har skett och hur du håller på med den hästen och sen säger du “Detta är det enda tillfälle Fredriksson har använt el mot någon häst.” Är det det enda tillfället?

-Jag har ju precis förklarat att det var ju inte det.

Berglund: Nej, okey bra. Det var det jag ville veta. Då säger du så här. Nästa mening då: “Fredriksson har aldrig sett någon annan använda elpåfösare på Bjertorp”......och nu?

-Har jag ändrat mig och håller mig till sanningen.

Berglund: Och...

-Alltså har jag sett annan använda det.

Berglund:Vem då?

-Carl Johan, när jag körde ner den till honom.

Berglund: När du körde ner...

-Jag sa tidigare…

Berglund: Svara på mina frågor.

-Ja.

Berglund: Har du sett Carl Johan använda elpåsfösare?

-Jag överlämnade den nere…

Berglund: Men frågan var har du sett honom använda den?

-JAA. Ja.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Men låt vittnet få svara också. Du avbryter honom hela tiden. Varsågod och svara på den här frågan)

-Jag körde ner grisfösaren till Kalle(Jepson min anm.) gav den till honom, såg när han körde på hästen och körde till rakbanan och därefter tog upp den. Det har jag gjort vid ett antal tillfällen. Kan inte säga exakt hur många det var. Som jag har sagt tidigare.

Berglund: Då vill jag fråga vilka hästar?

-Det kan jag inte heller minnas. För Kalle frågade mig och då körde jag ner den. Det är mellan 150-200 hästar på Bjertorp så jah kan inte säga exakt vilken det var. Jag minns inte ens hur många gånger det var ett antal gånger.

Berglund: Så säger du i sista meninge där: “Han hade inte heller hört någon annan på Bjertorp prata om att de använts elpåfösare på någon häst”

-Jag säger ytterligare... jag sa det då men nu säger jag sanningen. Jag har hört dom prata om det.

Berglund: Ja, tack.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Har åklagaren någon ytterligare fråga.)

ÅKL: Nej.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE(RO): Jag har bara en kompletterande fråga som knyter till det här sista då.)

RO: Under vilken tid du då körde ner till Jepson. Kommer du ihåg det?

-Det var under 2004. Kan du precisera det när under tiden...

-Nej, jag kan inte minnas..

RO: ..var det under hela året eller?

-Sommarhalvåret. Nej, jag minns inte exakt när det var men det var 2004 någon gång....Det var vid flera tillfällen. Så det kan ha vart alltifrån början till slutet. Jag minns inte.

RO: Har du tagit upp det här... Har du pratat om det här med Åke?

-Vad sa du?

RO: Om elpåfösare. Har du...

-Ja, jag prata med han om det en gång. Eller flera gånger. Men det var specifikt en gång. Då kom vi in på en annan travtränare som Åke tyckte körde mycket halta hästar och att han var djurplågare för han starta halta hästar. Då fråga jag han. Ska du verkligen prata om det som vi håller på. Då sa han eller han fråga mig om vilket jag tyckte var värst. Att slå dom i lopp i femhundra meter varje gång eller ge dom en stöt. En eller två gånger och att man inte behövde driva dom lika hårt i lopp sen.

RO: Kan du komma ihåg när det var ungefär?

-Nej.

RO: Är det någon annan som har en fråga.

Silbersky: Jag hade bara någon fråga när det gäller Mikael Svanstedt. Vad hette hästen? Var det Pimpinella Pro Pax?

-Nej, det var Pimpinella och ProPax.

Silbersky: Nu hörde jag inte.

-Pimpinella och Pro Pax

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Det är två hästar alltså)

Silbersky: När var detta som du och Mikael hade diskuterat att den hästen hade blivit utsatt för grisfösare.

-Pimpinella. Det var alltså... det måste ha varit.. sensommaren... jag var hemma och... vet jag höll på med vårbruket... eller höstbruket.

Silbersky: Vilket år? Vilket år var det?

-2002

Silbersky: Då hade jag inga ytterligare frågor.

ÅKL: Jag hade bara en. Jag tyckte att du berättade om något i februari mars 2005. Att du skulle kört ner någon...

-Ja, det var till min egen häst som jag tränade privat.

ÅKL: Och den hette något som jag skrivit och som jag inte kan läsa...Laday...

-Icing Laday.

ÅKL: Icing Laday. Ska skriva lite bättre. Tack.

(RÄTTENS ORDFÖRANDE: Tack då stänger vi av där)



*Det finns en häst som heter Feel Good född 1988 som aldrig varit i träning hos Åke Svanstedt. Menar han Feel Gold? Det finns ingen häst med det namnet eller liknade bland alla hästar som STC registrerat i sin databas. Antinge minns Erik Fredriksson fel och han har haft sju år på sig att rekapitulera händelsen och hästens namn. Övriga hästar som nämnts existerar.