onsdag 27 oktober 2010

Politikens kvalitet


Varför föll inte den röd-gröna gratängen väljarna på läppen?


Berodde det på att glesbygdens sossar ogillade höjda bensinskatter eller att vänsterpartiets väljare ogillade Mp:s liberala hållning i ekonomiska frågor et c.

Förmodligen hade det varit smartare att snickra ihop ett program som enbart gällde jobben och skolan.

Det är i varje fall de två frågor som väljarna prioriterar.

Nu är samarbetet av allt att döma slut för den här gången.

Kvar finns ett Vänsterparti som står och står och stampar en liten bit över kamrat fyra procent och ett Mp som gått fram ordentligt och myhcket väl kan tänkas ingå i en borgerlig allians om fyra år. För Socialdemokraterna ser det både mörkare och ljusare ut.

Om man lyckas skapa ett alternativ som är tillräckligt attraktivt kan man redan nästa val ligga på uppemot 40 procent eller högre.

Men frågan är på vilken grund. Vilka frågor ska en sådan framryckning innehålla och kanske ännu viktigare; Hur kommer det ideologiska innehållet i den socialdemokratiska politiken att se ut efter en sådan ansiktslyftning? Syns pipskägget eller kommer väljarna i ännu högre utsträckning än idag att tvingas sortera utspel, profilering och paketering vars bäst före datum blir allt kortare.

Då återstår inte annat än den totala kanibalisering inför valet 2018 och valet om tolv år 2022 kommer med stor sannolikhet enbart att handla om ideologi.

Nu tror jag den svenska politiken skulle må bra av ett ökat inslag av ideologisk debatt där frågor som gäller vilket ekonomiskt system vi ska ha i framtiden, hur vi ska skapa fler jobb och samtidigt ligga i frontlinjen vad gäller forskning och utveckling.

Det enda parti som skulle kunna klara av att skapa en ny politik med starka ideologiska inslag under de närmaste fyra åren är faktiskt socialdemokraterna.

Men då krävs ett nytänkande utöver det normala. En programmatisk revolution som kan attrahera breda väljarlager.

En utgångspunkt kan vara att det nuvarande ekonomiska systemet inte fungerar för breda lager av vanligt folk. Det är vanliga medborgare som betalade finanskrisen, vi är så beroende av omvärlden att vi inte kan göra ett skvatt åt kriser av den vi just upplevt och nu talar en hel del för att det kan komma nya kriser inom kort. Hur kan vi bygga upp ett långsiktigt hållbart ekonomiskt system där det inte förekommer regelmässiga sammanbrott vart femte år? Det nuvarande systemet gynnar och uppmuntrar girigheten som livselexir.

En sak är säker. Varken den socialism som företetts i det gamla Sovjetunionen eller det som idag är den kinesiska socialismen är lösningen på världens ekonomiska och sociala problem.

Så varför inte spänna bågen en smula.

Jag är av naturen inte speciellt imponerad av socialdemokraterna och gissar att de väljer den gamla kanibalismen före ideologiskt nytänkande.

Vad handlar tillvaron om. Det är ungefär som att köpa en kaffebryggare. Man kan köpa en för 99 spänn på Ö & B. Den funkar något år och rätt kass under tiden. Temperaturen sviktar, det tar en evinnerlig tid et c. En gång köpte vi en dyr kaffebryggare på rea för 1 500 spänn. Den funkar fortfarande perfekt.

Men det är som med köksskåp daterade 1910. Entums massiv furu ska då jämföras med plastsprayad svällpapp modell 2004. Resultatet är illustrativt.

En hållbar utveckling kräver att vi inte producerar skit.

Det är en utmaning.

tisdag 26 oktober 2010

Mandelmassenassar och frågan om envar



Danskarna har infört en något ovanlig flyktingmottagning. När man kommer till Kastrup får man en biljett och ett papper som visar vägen till Sandholm där registreringen numera sker av besparingsskäl. En typiskt dansk lösning. För säkerhets skull är papperet på danska också. Hälften av flyktingarna försvinner på vägen. Till länder med mer generös flyktingmottagning.

Undrar hur Jimmie Åkesson ska hantera den här mackan med ”Pillede Rejer” U.P.A.

Motdrag?

Taxi tillbaka till Sandholm på den danska sidan.

Vet ni vad den heter på danska? Mandelmassenasse! Det borde räcka som bevis!


SVT sände ett märkligt reportage igår. Av okänd anledning har kanalen svalt hela Wikileaksbetet. Kanske är reportrarna som en gång i tiden vandrade in genom grindarna på det glada sextiotalet så nedsatta av ålder att de inte ens orkar värdera nyheter längre.

Några Bagdadbor sköts i en vägspärr för några år sedan av amerikansk militär. De skulle enligt egen uppgift varit på väg till jobbet på en bank. Enligt Wikileaks stulna papper skulle deras släktingar öppnat eld, vilket föranlett en massiv beskjutning av bilen som fattade eld. Alla dog.

Det var helt omöjligt, enligt släktingarna. De var ju bara banktjänstemän.

Vad som är sant i den här historien vet ingen. Kanske öppnade någon i bilen eld. Kanske fanns det helt eller delvis andra personer i bilen. Kanske inte. Kanske reagerade någon i bilen fel och amerikanerna blev nervösa. Ingen vet. Eller också ljuger de irakiska släktingarna. Det har hänt förr.

Den här typen av vittnesmål är livsfarliga om man tar dem ad notam som reporter och sedan vidarebefordrar informationen till en allmänhet som inte kan veta något om saken eller ens har mikroskopiska chanser att bilda sig en egen uppfattning.
Skamligt.

Kritiskt granskande journalistik innebär att man är kritisk och granskande av all information. Även om det sitter en irakisk kvinna och snörvlar över sina döda släktingar.

Hon var i varje fall inte där.

På andra sätt verkar den amerikanska drömmen vara i fara. Obama som förorsakade närmast popstjärneyra när han vann presidentvalet för två år sedan har inte levererat. Det verkar nu allt fler amerikaner tycka.

Arbetslösheten stiger, triljardstödpaketen kanske räddade banksystemet men har knappast skapat fler jobb. Hårt trängda av kineserna försöker nu Obama trumma ihop en asiatisk front mot den gula faran. Det kommer knappst att lyckas.

Centrum i världen kommer oundvikligen att förflyttas från USA och Europa till Asien.

Det är kineserna vi konkurrerar med. En före detta anställd i Irak kom tillbaka efter en resa med sitt nya kinesiska företag. Hos oss gjorde han inte så många knop. Men hos Huawei det kinesiska telekombolaget såg kineserna till att han höll sig på benen. Förutom jobbet så fick han läxa varje vecka och det hölls förhör på fredagarna. Ständig utbildning inom företaget. Höll man inte måttet fanns dörren till höger om tekokaren.

Jag förmodar att det före detta socialistiska Kina och den kapitalistiska USA håller på att smälta ihop. Frågan är till vilket system och kanske viktigare: Vill vi ha det?

Staffan Heimersson skrev en bra krönika om den svenska fegheten och vårt sladdriga engagemang för omvärlden. Läs gärna den. Jag tror den var i Aftonbladet. Inte att förväxlas med Linderborgs spya på kultursidan.

Linderborg är dock en smula självkritisk denna gång. Hon säger att hennes många texter om Irak och Afghanistan börjar låta som ett självspelande piano. Tyvärr är det värre än så.

De skiljer sig inte stort från ett flygblad från APK modell 1976. Det leder liksom ingenstans. Ungefär som när man bara spelar på de svarta tangenterna för att göra liknelsen begriplig.

Vi vet att USA och kapitalismen är skyldig till allt Åsa. Men vad är alternativet. Husförhör och läxa till fredag.

Överraska oss istället med en och annan vision. Du är ju liksom inte helt nyanställd och har väl haft tid att läsa en och annan bok på betald arbetstid.

Vad irakierna och afghanerna vill är en akademisk fråga som först måste ställas om. Vilka irakier och afghaner talar vi om när den retoriska frågan vad de vill ställs?

Är det politiskt och ekonomsikt korrupta ledare, droghandlarna, krigsherrarna, klanledarna, talibanerna, kvinnorna, de fattiga, arbetslösa ungdomar och outbildade vars barn dör i barnsäng eller landets president som fyller kassar med pengar för att fylla på pensionskontot eller är det religiösa ledare med dubiösa motiv vi talar om.

Med väst involverade kan Afghanistan och Irak möjligen skapa ett embryo till ett samhälle där den enskilde medborgaren har vissa fri- och rättigheter. Det kan vara värt en handfull svenskars liv. Jag menar lite är vi väl skyldiga världen efter att 25 miljoner ryssar, britter och amerikaner ställde upp och dog för att vi skulle kunna sälja stål hit och dit under och framför allt efter andra världskriget.

Jag tycker det verkar lite snålt oavsett politisk färg.

Eller också har jag bara skit i huvudet. Det är ju också en möjlighet.

måndag 25 oktober 2010

Te, höst och lite musik



Höst är lika med tid för annat.

”Women and Country” med Jakob Dylan är garanterat “annat”. Det är så nära att man kan ta på det. Ärligt talat, hur ofta sker det nuförtiden. Det är som att återupptäcka Aretha Franklins Aretha’s Gold fyrtioett år senare. Igen. Det hörs direkt och det bara fortsätter.

Den amerikanska södern lockar som när Cyndi Lauper stannar upp där med nya albumet Memphis Blues där bl a Allen Toussaint, B B King, Charlie Musselwhite m fl medverkar.

Det känns som jag möjligen bekämpat en förkylning. Det är aldrig fel.

Aftonbladet har hittat några beväpnade privatspanare i Malmö. Det säger att skytten ska var glad om polisen hittar honom först. Toppen! Lite mer skottlossning är precis var som behövs just nu. Nu finns det inte mer hjärna att skita ut på den redaktionen. Man gratulerar!

Jag tror att jag ska laga en kopp te.


Nyheten om att Wikileaks publicerat 200 000 nya dokument som rör Irakkriget blev en stor nyhet i Sverige. SVT:s utrikeskorrespondent Stefan Åsgård hade stora problem att få ihop den beställda rapporten. Den som rapporterade att amerikanerna är upprörda.

På parallella kanaler som CNN och BBC kunde man förstå att det som amerikaner verkligen är upprörda över i USA är jobben och ekonomin. Washington Post tog visserligen upp Wikileaks men då på sidan fjorton.

Nu kan man tycka att det är konstigt att Pentagon inte kan hålla reda på sina dokument som i det här fallet är en krigsdagbok.

Gårdagens verkliga nyhet fick däremot stå i stort sett helt okommenterad i de svenska medierna.

Efter ett rekordlångt möte mellan Afghanistans sittande president Hamid Karzai och utländska representanter i Kabul insisterar nu Karzai att alla utländska privat säkerhetsföretag ska vara ute ur Afghanistan innan den 17:e december i år.

Vad betyder detta?

Först och främst betyder det att alla internationella hjälpinsatser är hänvisade till lokala säkerhetsbolag eller att avsluta sitt arbete. Tillförlitligheten hos lokala säkerhetsbolag är skiftande.

Om inte Hamid Karzai ändrar sig kan vi snart se ett antal internationella hjälporganisationer lämna landet.

Tanken att pengar som idag går till internationella säkerhetsföretag som före detta Blackwater m fl i framtiden skulle hamna hos den afghanska polisen eller, lokala säkerhetsföretag är en linje som bygger på att afghanerna är kapabla att överta ansvaret. Så är inte fallet.

Så istället för att få hem den svenska soldaterna blir det de humanitära insatserna som är förutsättningen för att Afghanistan ska kunna bygga upp ett fungerande civilt samhälle.

En nyhet värt ett bättre öde än att drunkna i en gammal krigsdagbok som pentrerar frågan vad som hände i Irak när Saddams system byttes mot ett demokratiskt.
Precis som i Afghanistan förstår vilken barnunge som helst att kompetens och medvetenhet tar tid att skapa.

Alternativen är inte heller särskilt attraktiva. Om man ska vara ärlig.

Keith Richards självbiografi “Life” kunde hetat “My Life” eller “Keep it Dark”. Men Richards strök bort ”My” och säger att han sparat ”Keep it Dark” som ska bli titeln på en sång.

Julbok 2010?

Jo, Malmö har hamnat på den internationella nyhetsakartan. Sitter just och tittar på ett långt inslag på BBC om beskjutningarna av invandrare. Liknande inslag förekommer på CNN m fl.

söndag 24 oktober 2010

Allt är som vanligt i stort sett



Förkyld eller inte förkyld. Det är frågan.

Folk snorar och ser halvvissna ut. Moskva har fått en ny borgmästare. Wayne fick ett nytt kontrakt och på Haiti dör folk i kolera.

Världen ser alltså ut precis som vanligt. Inte alltför perfekt.

Tittar på ett program som visar hur hästar transporteras på flyg. Precis som för människor finns olika klasser och i businessvarianten har man mer plats för benen.

Vatikanen analyserar Simpsons religiösa preferenser. Homer hotar Bart och föreslår att han kommer att hamna i helvetet. Aj Caramba!

Jag pratar med en lärare. Pedagog. Varför sitter barnen i grupp med ryggen mot läraren i första klass? Eller i femte för den delen. Det var min fråga. Jo, det finns forskning som visar att barnen utvecklar sitt språk genom att prata med varandra förklarar pedagogen stolt. Lysande. Varför inte helt avskaffa läraren och montera in en liten ringklocka istället.

Wikileaks har publicerat dokument från Irak. Irakisk polis torterar fångar. Det är tydligen också USA:s fel. Man blir mållös.

Jag har färska nyheter. Problemen med bristande respekt för mänskliga rättigheter och demokrati är av gammalt datum i Irak. Det som hänt är att Irak idag har en demokratisk konstitution. Det börjar bli många bud om hur landet ska skötas. USA ska ut och sedan ska Irak bygga vidare på sin, ja vad då?

Lyssnar med ett halvt öra på BBC Worlds Dateline. Franska strejker debatteras.

Uttryck för en vidare politisk protest eller bara typisk franskt hösthumör.

Snart snöar det och fransmännen spolar sina trottoarer med varmvatten.

Här hemma jagar man en person som skjuter mot människor med utländsk bakgrund. Låter också bekant.

Och Obamas stjärna är inte bara dalande utan snarast i fritt fall.

Spiken snarkar i soffan. Det är skitväder ute och hästarna sprang åt olika håll igår.

Så allt är just som det brukar så här års. Lite väntat beigegrått.

Ringklocka?

Bara så barnen kan ringa när de är färdigutbildade. Så vi vet.

måndag 18 oktober 2010

Åsnorna




Det kan väl hända att vi ibland helt oöverlagt kallar våra politiker för åsnor.

Att vara en åsna är dock ett dunkelt begrepp. Menar vi att de är väldigt envisa och aldrig ger upp en politisk fråga som Maud O. När hon gjorde en Nurejev i en viktig kärnfråga, hederssak, partiets sk(j)äl osv, eller är det vissa politikers otroligt höga svansföring vi syftar på. Oklart, men vi vet att åsnan är en internationell företeelse.

I irakiska Kurdistan fick jag höra om ett parti som hette Kurdistan Donkey Association(KDA). Jag har en bekant som kallas “Hallicken”. Han var Administrativ Borgmästare på den tiden. En gång skulle han försöka övertala några bostadslösa att flytta från en idrottsstadion. Tanken var väl att de skulle få någonstans med lite bättre standard. Så han åkte ut för att prata med dem. Efter den pratstunden har han ett rött ärr i pannan som lyser glatt i solskenet. De bostadslösa ville vara kvar på idrottsstadion och sköt en kula som plöjde en fåra i hans panna.

En annan gång hade H. Kallat till sig en landsman som uppfört ett gigantiskt svartbygge i form av ett gäng villor som H. just hade jämnat med marken. H. ville bara förklara att man inte ens i Kurdistan kunde bygga hus hur som helst. Då blev mannens släktingar lite oroliga och åkte in tjugofem killar med AK-47:or och ”befriade” byggchefen.

Var var jag? H. är ingen hallick utan bara en sällsynt rolig kille med många upplevelser och historier i bagaget. H. har också en kompis som är ordförande i “Åsnepartiet” Omer Klol.

En gång fick jag träffa en ledande företrädare för ”Åsnepartiet”. Det var ett hedrande ögonblick. De har förutom sin något udda huvudfråga också en rad udda frasväxlingar. På en restaurang kan de t ex beställa “Vår Mat”. Då gäller det att veta vad ”Vår Mat” är för servitören. ”Vår Mat” är nämligen linssoppa.

Om man vill tränga in i de trevligare delarna av ME som är både intelligent och underhållande på ett lite sofistikerat plan eller med finess om man så vill så kan man med fördel studera artikeln som nyligen publicerades i Kurdish Globe om Kurdistan Donkey Association. Parti och parti...

KDA försvarar åsnornas rätt helt enkelt. Alla åsnor...

söndag 17 oktober 2010

Det är snart jul!



I natt var det fem grader kallt ute på landet. Brrrrrrrrr!

Svågerns dotter fyllde sexton. Nyss var hon en liten alien med grodfötter. Så fort det går.

Jag har varit lite kass på att blogga eftersom jag varit lite utmattad på fritiden. Betyder ryggläge.

Al Jazeera hade en låååååååååååååång intervju med några experter som kände till Sudan. Intressant.

Sen blev det “Singing in the rain” från 1952 med Gene Kelly och till sist Starke Man som jag gillar. Speciellt sekreteraren i form av Anna Blomberg. Carina kan imitera hennes röst närmast perfekt.

I morgon ska jag har ett frukostmöte och sedan ska Spiken och jag har en dag där det blir både spårvagn och Djurgården.

Hoppas det börjar snöa snart.

fredag 8 oktober 2010

Löven dalar



Kriteriehelgen är över. Det känns kanske lite felaktigt som slutet på vår och sommarens travsäsong.

Vann Kriteriet gjorde Raja Mirchi körd och tränad av Lutfi Kolgjini. Och på vilket sätt han vann!

Svenskt Trav-Oaks vanns på ett övertygande sätt av Roger Wahlmans Tamla Celeber med Örjan Kihlström bakom spakarna.

Sedan förstår jag inte varför det ska skilja 600 000 i prissumma. Med det finns värre exempel söderut. Vilken häst har tjänat mest pengar?

Är det inte ett sto?

Nu börjar höst- och vintersäsongen för travet och Nobelprissäsongen för vetenskap och skönlitteratur.

Det man kan fundera över är ifall vi inte behöver ett nytt pris i informationsteknologi. Det har jag i varje fall funderat på.

Det har debatterats flitigt i Svanstedtfallet. Bland annat på denna blogg. Vill passa på att tacka alla som engagerat sig i frågan och medverkat med kommentarer och inlägg.

Jag vill också tacka alla er som bidragit på olika sätt till att räta ut en del frågetecken runt fallet. Det är väl inte nobelprisklass på alla inlägg. En del är faktiskt rätt torftiga, ”jag vet” etc. Andra är faktiskt otroligt insiktsfulla. Men båda sorterna ryms inom ramen för den yttrandefrihet och tryckfrihet som finns präglade i vår grundlag.

Överprövning av rättsfall sker för att öka rättssäkerheten. Inte tvärtom.

Man kan förstås vända och vrida på varför det gick som det gick. Det kommer det nu chockade drevet att göra, när det piggnar till. Men till dess får vi nöja oss med egna teorier.

När man läser domen slås man av att hovrätten inte bara avfärdar bevisningen utan dessutom petar tingsrätten i magen på ett ganska distinkt sätt. Jag tror faktiskt att de tyckte tingsrätten gjorde ett ganska blekt jobb. Körde med halva skottkärror om man ska vara noga.

Essensen i hovrättens bedömning är följande passage:

”Även om Elin Strinnlund och Disa Zetterman har beskrivit att föremålet som de har sett har varit kraftigare än ett vanligt spö, kan det enligt hovrättens mening inte med tillräcklig gradav säkerhet ha varit möjligt för dem att urskilja några detaljer på det avståndet. Elin Strinnlund och Disa Zetterman har inte heller kunnat säga säkert att det var en elpåfösare de såg. De har dock mot bakgrund av vad de hört från andra hästskötare och från de tilltalade dragit den slutsatsen att föremålet var en elpåfösare.”

Hade polis och åklagare gjort sitt jobb från början hade man redan i förundersökningen gjort ett besök på Bjertorp och konstaterat det nu hovrätten slagit fast; att Elin och Disa inte kan ha sett ifall Jepson hade en grisfösarde, långspö eller något alls i handen på de avstånd vi talar om.

Elin som ju måste sägas var huvudvittne eftersom Disas vittnesmål generellt dels varit svajiga ch motsägelsefulla, dels att Disa faktiskt uppgivit sig sett vad hon sett längre bort.

Elin har tydligen vid synen på Bjertorp vidare uppgett att Jepsons vita Saab 900 stått parkerad vid banan när hon gjorde sin iakttagelse.

Jepson säger att han aldrig ägt eller kört en Saab 900. Jepson säger vidare att han under den aktuella perioden hade en ljusblå Mazda.

Elin lägger alltså till en uppgift hovrätten som är relativt lätt att kontrollera. Det finns bilregister, andra vittnen etc.

Så här säger hovrätten om vittnenas uppgifter:

”Den påstådda brottsligheten ska ha ägt rum under åren 2004 och 2005. Gärningarna anmäldes dock lång tid efter detta och när vittnena hördes vid tingsrätten – och även av polisen – berättade de alltså om händelser som låg minst fyra år tillbaka i tiden. Redan av den anledningen måste deras uppgifter bedömas med försiktighet. De påstådda brotten har vidare varit föremål för ett stort massmedialt intresse. Det kan därför inte uteslutas att vittnenas minnesbilder har påverkats av det. Flertalet vittnen har också gjort sina iakttagelser med kännedom om de rykten som ostridigt florerade kring förekomsten av elpåfösare på Bjertorp. Även detta kan ha påverkat hur vittnena har tolkat sina iakttagelser.”

Men Elin var av vad man kan förstå initialt inte så sugen på att vittna. Inte i en rättegång. Hon blev inföst i målet delvis mot sin vilja och vips var hon åklagarens huvudvittne. Väl där var hon skyldig att delta.

Att Elin var kategorisk ifråga om utrustningen på hästarna vilket senare kunde överbevisas var dock snarare ett karaktärsdrag. Samma sak med den vita Saab 900 sm skulle varit Jepsons.

Men det kanske juridiskt intressantaste frågan är Erik Fredrikssons påstående och fall. Han är nu dömd till dagsböter i tingsrätten på ett erkännande som gärningsmannen friats för. Dessutom har gärningsmannen friats i hovrätten.

För det Erik Fredriksson påstod var att han hämtat sin häst på pappans gård i början av 2005. Den hästen skulle han först ha försökt få Carl Johan Jepson att strömma och sedan skulle Glenn H Persson, Svanstedts försteman glatt ha genomfört strömningen av Eriks häst. Erik fick alltså sin chef Glenn att äventyra Svanstedt hela verksamhet. Det kallar jag hybris. Att Erik erkänner detta i tingsrätten men aldrig tog upp saken i förundersökningen kan tyda på att han i slutet av tingsrättsförhandlingarna är desperat när hans och hans vittneskolleger inser att Disa virrat till sitt vittnesmål så till den milda grad att inge vettig person kan ta henne på allvar.

I det läget kastar Fredriksson in en stadig brandfackla. Han har minsann själv beordrat strömning av sin egen häst, Icing Laday. Den häst han tränade på Åkes träningsanläggning men som stod uppstallad på hans egen pappas gård. Hans berättelse godtas troligt nog av tingrätten och han får böter. Smart.

På den tiden hade inte lärlingarna egna licenser.. Så Eriks häst fick stå på Åkes träningslista men på pappans gård eftersom Åke var hygglig inte bara mot Erik utan flera andra anställda som hade egna hästar som de tränade på sin fritid när de inte tränade Åke Svanstedts hästar.

Vi ska komma ihåg att det som Erik påstår hände hände på fritiden både vad gäller hans egen insats och den som han påstår att Glenn H Persson skulle bidragit med.

Grisfösaren ordnade Erik själv. Men Glenn H Persson skulle alltså ha utfört strömningen. På så sätt hoppades Erik högst troligt att kunna dra in Åke, Carl Johan och Glenn skuldfrågan, eftersom en tränare i princip har absolut ansvar för vad som händer på hans eller hennes träningscamp. Enligt STs reglemente.

För det Fredriksson erkände var ju att Glenn H Persson strömmat Fredrikssons häst. Det var liksom det som var poängen:

”Sen gick det så långt att jag hade egna hästar som jag tränade på min fritid som stod uppstallade hemma hos min pappa. Det enda som Åke hade med dom att göra var att de stod på hans träningslista men han hade inget med dom att göra. Den första hästen det gällde, var Icing Laday och han...eller Jepson körde lopp och han ville att vi skulle använda grisfösare på honom. Jag sa att ska vi göra det får du göra det för jag vill inte göra det. Men jag kan ta hit hästen och gjorde så. Detta var alltså 2005 i mars. Februari mars någon gång. Jag tog dit den men av någon anledning. Jag minns inte men Kalle var inte där eller han kunde iunte köra eller var det var så jag frågade Glenn om han kunde och han gjorde det och jag körde ner grisfösaren till honom. Det är sista gången jag har använt mig av den och sett den med egna ögon.

ÅKL: Den där sista hästen. Minns du vilken häst det var?

-Det var Icing Laday. Det var min egen häst. Det vill jag poängtera. Där hade jag... delaktig...alltså ansvar. Det var inget jag blev tillagd att göra av Åke... eller Glenn utan det var jag och Kalle som kom överens om det.”


Nu är alltså frågan om Erik Fredrikssons erkännande fortfarande gäller som sådant. Ett erkännande räcker nämligen inte för en fällande dom i Sverige och speciellt inte när gärningsmannen är friad. Rent rättstekniskt måste det kännas märkligt för rättssystemet att ha en dom där gärningsmannen är fälld mot sitt nekande i tingsrätten där man godtagit ett erkännande och utpekande av en person vars uppgifter helt avvisats i högre rätt, i detta fall hovrätten.

För Eriks erkännande bygger ju på att det finns något som utfört brottet. Att han tog dit hästen och fixade en grisfösare hos pappa eller var den nu kom ifrån räcker liksom inte.

Hovrätten friar Svanstedt, Jepson och Persson på alla punkter. De var enligt hovrätten oskyldiga.

Man kan inte var lite oskyldig.

Så när tingsrätten sa att Erik talade sanning så innefattar det att man trodde på historien att Glenn H Persson skulle ha strömmat Icaing Laday. För det var ju inte Erik som gjorde det.

Så var gör man nu?

Inge aning. Det är en fullständigt absurd situation.

Det enda rätta vore att riva upp domen mot Fredriksson och att staten betalade tillbaka böterna.

Men det Fredriksson berättat under ed han ju faktiskt hovrätten avvvisat, sagt att man inte tror på det.

Hur ska Persson känna sig. Friad i hovrätten men Fredriksson är dömd för sitt brott som rent teknisk aldrig skett om inte Glenn utfört det hela, vilket alltså hovrätten anser.

Som grädde på moset kom sedan ST:s grötmyndiga tonarter i samband med den friade domen.

Det man skulle studera noga var ju med all säkerhet Fredrikssons förehavande ställt i relation till hand anställning hos Svanstedt.

Nu har den utredningen lagts ner.

Svanstedt, Persson och Jepson kan lämna den här dyngan bakom sig. Kan deras belackare det? Det enda som hände var att skitsnackarna lyckades smutsa ner sporten. Hur ska de rätta till det?

Ett gott råd bara. Ta med kameran nästa gång!

Nu ser vi med spänning fram emot ST:s egen internutredning i frågan. Den bär med stor sannolikhet titeln: “Hur i helvete kunde allt gå fel och vad kan vi lära av det här?”.

I nästa veckan ringer jag en professor och frågar hur det står till. Men innan dess: MOT HAGMYREN!

fredag 1 oktober 2010

Rättvisa till sist!



Det är bra att hovrätten friar de åtalade i det så kallade Svanstedtmålet.

Allt annat hade varit en skandal.

Så har alltså med stor sannolikhet de sista raderna skrivits i en historia som initierades av TV4 och dess bottenlösa undersökande magasin ”Kalla fakta” för snart två år sedan.

Micke Nybrink skriver idag en helt förvirrad krönika där han avslutningsvis uppmanar Åke Svanstedt att skicka en blomma till Kalla fakta. Mycket ska man höra!

Läser att Svanstedt vill lägga den här sörjan bakom sig efter domen. Det kan jag förstå och respektera.

Micke Nybrink och många med honom skulle inte spelat en krona på en friande dom får man veta. Men nu handlar det inte om spel utan om juridik och vad som är juridisk rätt och fel.

Systemet har sagt att Systemet inte godtar att man tar heder och ära av människor bara för att någon tror sig ha sett något.

Kalla fakta lyckades genom att i allt för hög grad fästa tilltro till på människor som hade anledning att driva en viss tes av persnliga skäl skapa ett drev mot Åke Svanstedts träningsrörelse och anställda.

Kalla fakta ska inte ha en blomma utan lägre tittarsiffror och dess ledning borde gå en kurs eller avgå. Hade jag varit ST, så hade jag instiftat ett stipendium speciellt för Kalla fakta journalister som vill fördjupa sina kunskaper om hur man bedriver undersökande journalistisk. Kallat gärna stipendiet ”Åke Svanstedt”-stipendiet och skratta sedan gott.

Utslaget i hovrätten är en seger för det svenska juridiska systemet men innebär inte på något sätt att olika människor kommer att sluta spekulera i sakfrågan.

Jag ska inte tjafsa vidare om varför Åke Svanstedt, Glenn H Persson och Carls Johan Jepson blev frikända på alla punkter. Låt mig säga så här: Det känns tryggare och mera komfortabelt att leva i ett Sverige som inte kan ta heder och ära av människor hur som helst. De vittnen som vittnat har möjligen trott sig se olika saker som de hört talas om eller också har de velat se just vad de vittnat om.

De kommer säkert framgent att hävda samma sak.

Det spelar ingen roll.

Vi var några som inte deltog i häxjakten. Vi påpekade märkligheter i utredning, rättegång och dom.

Åklagaren Anders Gustafsson har nu haft sina femton minuter av berömmelse. Nu väntar en karriär i skymundan där alla kommer att minnas att det var han som förlorade målet mot Åke Svanstedt. En enig hovrätt underkände alla hans små krumbukter för att kravla sig upp på den stora scenen där alla strålkastarna lyser för evigt.

Nu får Gustafsson fortsätta att utreda lägenhetsbråk och snatterier till en ficklampas sken. Det är glädjande ch ett litet men dck tecken på att Gud finns.

För vittnena väntar eftertanke. Det är knappast troligt att någon annan än Dennis Eks hemsida kommer att öppna sina spalter för dem.

Eftertanke är också nyckelordet för ST, travmedia och övrig media som utdömt olika typer av av ansvar i förtid. En beklagansvärt och bitvis ömklig samling.

Och ST! Våga inte ens tänka tanken!

Vi andra mår som vi förtjänar.

Så grattis till Åke Svanstedt, Glen H Persson, Carl Johan Jepson, deras familjer och vänner och deras försvarare.

Nu väntar det trav!