Getternas ungar kallas inte getingar

Man måste smida medan hjärnan är varm.

Unni Drougge och piratpartisten Johnny Olsson vecklar ut en ideologisk väv över Aftonbladets debattsida idag. Enligt paret som stödjer illegal fildelning så ska man inte vara rädd för fildelare.

Jag tror inte just ordet rädd är det rätta i sammanhanget.

Förbannad, irriterad, kränkt men knappast rädd.

Fyra olika typer av fildelare har Drougge och Olsson hittat i sin.

Den första gruppen är sådana som laddar ner istället för att köpa. Om det inte funnits möjlighet att ladda ner så skulle de köpt. Den här gruppen finns men är inte så vanlig som lobbyn påstår enligt D & O.

Den andra gruppen är de som laddar ner och om det är tillräckligt bra så betalar de så småningom. Det här är också marknadsföring för verkens skapare enligt duon.

Den tredje gruppen delar sådant som är för dåligt att ta betalt för och här finns också sådana som inte har råd att köpa. Här finns också de som ser det som en sport att fildela.

Den fjärde och sista gruppen är kulturnördarna som fildelar gamla filmer och udda musikaliska insatser som ingen ger ut.

Det här är ännu ett exempel på förvirringen bland de som försöker skapa teori av brott.
Resten av artikeln handlar om att det inte är stöld.

Det här är så flummigt att man är tvungen att nypa sig i armen. Slå ihop grupp ett och tre. De vill inte betala. De som betalar så småningom dvs den andra gruppen är en helt outforskad grupp. Ska vi gissa att en ny bra skiva med en världsartist laddas ner av tio miljoner och att nio miljoner av dessa har kvar låtarna på sin hårddisk. Har artisten fått några pengar? Inte en spänn. Men det skulle vara roligt ífall Bruce Springsteen eller någon annan storartist annonserade på Pirate Bay med sitt Pay Pal konto. Han kanske skulle få in till en kopp kaffe och en ostfralla. Men fildelarna gillar musiken. Det är inte fel på produkten utan på betalningsviljan.

Den sista gruppens verksskapare/rättighetsinnehavare får skylla sig själv om de inte bevakar sina intressen. Det kan som jag skrev tidigare om vara en av världens bästa filmer som inte finns på DVD. Då kan man fildela den enligt Drougge och Olsson.

Det är samma resonemang som att man kan flytta in i tomma hus.

Jag föreslår att Unni raggar upp några helt okända samt ett gäng kändisar inom musik, film och litteraturen. De lägger ut ett verk var i en månad så får folk betala vad de vill och sedan får vi se hur mycket deg det finns på kontot.