fredag 31 oktober 2008

Söder

Hästsvansen håller på att få en egen bild på ”Söder”. Det finns ett utrymme mellan Boz familjefoton och listan på de som är portade på kortare eller längre tid från ”Söder”. Det var Per E. som invigde utrymmet för flera år sedan. Där sitter bilder på svenskar och andra som utmärkt sig i gästernas ögon. Det är en blandad kompott. En 61 årig Karlstadbo bredvid Nelson Mandela.

Salem är exalterad. Ändå rör det inte honom.

Den som säger att han eller hon är bankdirektör i tron att det ska väcka respekt har nog felbedömt marknaden. Borg lär ha varit fullständigt vansinnig på dagens EU nämnds möte när bankerna först tog emot en tsunami av miljarder för att marknaden inte skulle kollapsa och sedan stoppade pengarna i sina egna fickor istället för att sänka boräntorna.

Nu uppmanar en urförbannad finansminister allmänheten att ringa till sina banker och fråga ifall de sänkt sina boräntor ännu. Det kan bli många samtal.

Men jag skulle vilja gå steget längre. Kära svenska folk. Ta och gå till er bank och ta ut era insatta medel. Behåll dem i madrassen en vecka till er kära bank antingen gått i konkurs eller sänkt era boräntor, låneräntor till en lägre nivå.

Jag tror att vi behöver mjuka upp dessa herrar och damer som tydligen totalt tappat verklighetsuppfattningen.

Söder

Snor, huvudvärk och den första snön gör livet osäkert. När löven fallit återstår den bistra vintern. Ungefär som i det amerikanska valet. Vi hade en sista genomgång över ölglasen igår. Norrlands Gunnar trodde stenhårt på John MCain medan Salem höll lika benhårt på Barack Obama.

Jag tvingades medla ens stund när grabbarna blev för ivriga. Egentligen tror jag inte det spelar så förskräckligt stor roll vem som blir president. Det kommer med största säkerhet att bli andra faktorer som driver utvecklingen än vad eventuellt en Obama eller en MCain vill. Ett gigantisk underskott i de amerikanska statsfinanserna med fler överraskningar på väg i form av arbetslöshet, en bilindustri på väg mot avgrunden utan alternativ i sikte. Den här gången finns det ingen IT-industri som kan dra upp det amerikanska tåget eller något krig som kan plana ut ojämnheterna i den nationella ekonomin. Lånekarusellen för det amerikanska folket är förmodligen slut. Nu väntar det som ändå varit de flestas vardag. Hårt arbete i drömfabriken. Lägg därtill att INGEN under överskådlig framtid kommer att ha något förtroende för finansmarknadens kompetens att sköta landets kapitalförsörjning och risk management policy. Varje amerikan kommer att säga: Så ni har den här nya idén. Varför inte ta och betala den gamla notan först.

Sedan kan MCain tycka att USA ska vara tuffa mot Gud och hela världen. Iran kommer att få sin A-bomb inom ett år. Det kommer varken Hans Blix eller John MCain att kunna göra någonting åt och knappast Jan Eliasson eller fru Merkel. För Frankrike är detta en möjlighet att kliva in på scenen och Sarkozy är tillräckligt galen för att se sig som en ny De Gaulle i en alltmer förvirrad tillvaro. Men han skulle knappast få med sig någon på ett korståg mot Amadinejad och hans galna präster.

Det troliga är att Israel i allt större utsträckning får finna sig i att antingen hålla käften vilket det borde göra i större utsträckning eller också ta konsekvenserna och föra sitt krig mot Iran, Syrien eller vilka de nu lyckats reta upp för tillfället. Ett försvagat och alltmer isolationistiskt USA är oavsett om det blir MCain eller Obama troligare än ett USA som i större utsträckning bryr sig om vad som händer i omvärlden.

Det öppnar dörren för ett aktivare Ryssland som kommer att flytta fram sina positioner i världen. Kina har som tur är inte samma ljudliga approach vilket vi ska vara tacksamma för.

Ett tillbakadraget USA som i större utsträckning kommer att hantera sina egna problem ställer större krav på EU, Ryssland, Kina och inte minst ett FN. Det senare har liksom USA ett behov av att genomgå ett inre reningsbad efter en lång rad misslyckanden från Oil-for-Food, över Irak, Iran och Israel-Palestina.

– Got to revitalize I self show, som reggaegruppen som jag har glömt namnet på sjöng för trettio år sedan. Det gäller för många ledande nationer, förbund och framför allt för det ekonomiska system som varit förhärskande i världen efter andra världskriget.

Den kapitalism vi sett skapa ett kaos av sällan skådat slag har ingen förtroende för. De som för tjugo år sedan förespråkade att aktier var ett säkert pensionssparande kommer knappast att betala mellanskillnaden.

Den avgörande frågan i valet när den amerikanske väljaren står med valsedeln i hand kommer tyvärr inte att vara dessa frågor utan om han eller hon kommer att lita på en svart president eller en gammal man som kan dö när som helst och lämna makten till en människa som eventuellt tror att vi befinner oss i en historisk period, ett kaotiskt armageddon där den goda en gång för alla skall skiljas från de onda.

Det kan gå hur som helst.

onsdag 29 oktober 2008

Söder


Precis som Elvis gillar Spiken bilar / Med favoritgummiben i Sari Rash



Jag minns plötsligt hur Görans lillasyster som hette Karin lade på en grammofonskiva. Skivan var Görans för hon var lite stirr. Det var 1960 och Karin var min två år äldre granne. Vi körde trehjuling och lekte doktor eller hade roligt i hennes lekstuga. Vi var grannar. Det var första gången jag minns att jag hörde Elvis Aaron Presley sjunga.

Det året gjorde Elvis tre album. Ett hette ”Elvis is back!”

Antagligen gjorde Elvis stort intryck på mig eftersom jag kom ihåg den där gången för fyrtiosex år sedan. Det var en sådan där uppfällbar skivspelare.

Men det skulle gå fyrtiosex år till dess jag själv köpte en skiva med Elvis och då till min hund. Det hade jag nog inte tänkt mig den där gången i Göran Hanssons pojkrum.

Spiken gillar Elvis och speciellt de smöriga låtarna så för två minuter sedan köpte jag ”The 50 Greatest Love Songs” med Kungen.

Spiken trivs och det blir en tidigt födelsedagspresent till honom från Matte och Husse. Han fyller nio år den 14 november.

Då ska han firas.

Alla dessa minnen och den glädje han skänkt genom åren ska firas.

Från när alla hans syskon kom fram och hälsade på kenneln Top Nice i Lilla Edet och Bright Light som han då hette satt och pissade i en hörna till utskällning av katt på SJ under resan till Stockholm.

Dricka champagne ur glas och sedan tre månader gammal skälla ut värdens tax så den försvann under soffan. Jakt på rullskridskosportare som kastar flaskor på Spiken. Vassa mjölktänder i hälsenorna. Lek med polarna i Skinnarviksparken. Leka rymmare med kärleken tvärs över Ringvägen i rusningstrafik. Transport under jacka till stamställena. Konsums köttdisk, Söder, Jonnis, Eclaire, Platini och Zinken. Kräkas på bussen till Stenhamra. Uppsprättad hals i Tantolundens hundgård. Dränage och tratt. Biff av Amir på Zinken. Valpkurs med hopplöst resultat. Simma och släpa pilträd vid Smedis. Race med kompisarna, Zigge, Folke och de andra. Sova uppochner i pälsmössa på bardisken på Zinken. Jordnötshunden. Ankleverhunden. Jakt med huvudet i Ahlgrens bilpåse på Milleniekontoret i Gamla Stan. Avsliten sporre i Tanto under race. Besök på djuraktuten. Utskällning av husse och matte efter Kretabesök. Pussa sönder svärfar. Gräva upp svärmors alla lökar. Rymma genom häcken. Favoritleksaken ett gummiben inköpte på Konsum.

Överfallen av snauser och ridgeback.

Tant sliter av vänster framben efter att ha kastad godis till två hundar. Sin egen och den här skurken. Hej Djurakuten. Spik i benet, tratt och elände på självaste påskafton.

Nu vill vi inte se dit här på ett tag. Hej, hej…

Svimma i Vasaparken efter narkos och utskällning av andra Jack Russlar.

Flyg till Helsingborg. Kontroll av katten Elsa 22 år. Taktisk reträtt. Jakt på travhästar.
Käka lite hästbajs på Solvalla. Långa turer till Erikssund för att kolla egen travhäst med jäääätttttetänder. Vrafffff! Tomtens skägg!

Ta sprutor för Irak. Flyg till Istanbul. Kolla tik i hamnen intill Holiday Inn. Bur i bagageutrymme till Ankara. Omlastning till Diyarbakir. Özel Tim inspekterar på flygplatsen. Bil till gränsen. Skicka hundpasset till turkiska säkerhetstjänsten från Silopi. Första natten i på hotellet i Duhok. Ny tur till Sari Rash. Inspektion av trädgård och vildhundar.

Vinter, snö, vår,sommar, höst, vinter, vår…två år i Irak. Cikadajakt, grodjakt, musjakt, ormjakt och framför att jakt på röd katt. Bilåkning. Toppen! Flyg hem från Erbil och första räkan på flera år. Räkor är gott. Egen flygstol till Arlanda. Bråk med korkad veterinär. Kidnappad av Danuta, Danila eller vad hon hette. Finsk Statsveterinär läser lagen för polska Danila. Flyg till Åland på darriga ben. Karantän på Åland i fyra månader. Matte och Husse hämtar en slimmad men välmående liten stekare som undrat var idioterna blivit av. Träffar sin favoritkompis kocken Amir igen men portad på en del krogar.

Matte tillbaka till Norrland och sedan Irak. Var blev hon av? Kommer igen. Åker igen. Kommer igen.

Kattjakt hos svärmor. Skälla på Nicke. Sluta skälla på Nicke!

Fortsatt kattjakt. Åka bil med Johan. Lite hästbajs på ridningen. Toppen!

Insläppt på”Söder”. Toppen! Heja Boz!

Idag är matte ute på jobbet och Husse är förkyld som en örn. Men nu ska vi gå ut en sväng i friska höst mot vinterluften. Kanske blir det snö snart. Spiken älskar snö för det blir bättre dofter då. Han är en kär liten krabat, envis, egensinnig men med ett hjärta av guld. Matte hade lunginflammation i bergen Irak. Det snöade ute och hon mådde inte så bra. Vem ställde upp. Gorga Spi; ”Den Vita Vargen”. Vem vek inte från hennes sida en enda sekund?

Nu ska vi gå ut och göra Tantolunden osäkrare än vanligt.

Det är inte så konstigt att en sådan hund gillar Elvis. Deras liv är inte så olika varandra...onyttig mat, brudar, festa och lite sentimentala...

Söder

Riksbankens nya logga


Salem har lagt ut tandpetare mellan saltkaret, pepparkaret och ketchupflaskan. Den rutiga duken får representera svenska folket. Saltkaret är Carnegie, pepparn, riksbanken och ketchupflaskan är Mats O Sundqvists(MOS) numera havererade imperium.

Tandpetarna symboliserar samband och vi förstår det eleganta i modellen.

– Om fem år som kommer Sundqvist att berätta i DI om att han nu satsar friskt på nya affärer och tillbringar mer tid med familjen, säger Salem. Han har kvar en betydande personlig förmögenhet på flera hundra miljoner och svenska folket har fått stå för fiolerna. Det är inte kriminellt att göra dåliga affärer. Det är heller inte fel av Carnegie att låna ut pengar i riskfyllda projekt eller att täcka upp förlustaffärer med friska statliga pengar där svenska folket står risken. Motivering som Riksbanken anger är att alternativet är ännu värre. Är det så man ska förstå det?

– Ja, de kan nog vara så det är tänkt, nickade vi andra, tittar ner i ölglasen och är inte längre så väldans stolta över att vara svenska potatisskallar.

Men Salem som alltid är upprörd över något har rätt. Han tillhör kanske inte samhällets stadigaste stöttepelare men han har jobbat i hela sitt liv. Nu försöker talsyntesen som hör till Gudrun II övertala honom att omskola sig till väktare eftersom det anses vara ett framtidsjobb.

Det intressanta med den här krisen är att i en ny värld, mera sammansatt och mera internationell än någonsin tidigare så brandskattar regeringar och finansvärlden folken utan att blinka framför att låta företagen och bankerna ta ansvaret.

Om jag kommer till banken och vill låna en miljard så skrattar man åt mig. Men låt säga att jag ändå får låna en miljard. Då sker det mot uppvisande av affärsplan, garantier och en rekorderlig styrelse. Minst! Om jag sedan kommer tillbaka dagen efter och säger, ledsen men jag räknade lite fel så jag behöver fyra extra miljarder så annulleras det första lånet helt säkert och sedan sparkar de ut mig köksvägen. Men det var exakt vad riksbanken gjorde med Carnegie. Alltså inte det där med köksvägen. Helt riskfritt dessutom. I Sverige hade vi tidigare något som kallades tjänstemannaansvar. Det finns inte längre. Så vad riksbanken nu än hittar på så kan vi bara be i våra aftonböner att det går vägen. För om det inte gör det så kommer vi att betala för att riskerna flyttats från företag och banker till staten vilket är liktydigt med svenska folket under decennier framöver. Jag kan förstå tanken. Att alternativet är värre. Det låter ju värre att allt rasar samman. Men det kan också vara tvärtom. För den signal som världens regeringar och riksbanker nu sänder ut till skojarna är att förse er gärna för om det händer igen om tio år så finns staten där och sopar upp.

Borg talar om girighet.

Jag tror att vi bör lära oss att människor är giriga och inrätta lagar och förordningar efter detta. Man ska kunna ta risker som affärsman men också betala om man kalkylerat fel.

När förra bankkrisen inträffade sa politikerna att det aldrig skulle få hända igen. Svenska folket betalade, eller rättare sagt fick betala. Persson bröstade sig och sa att Sverige minsann aldrig skulle hamna i händerna på några 20-åringar på Wall Street. Är det inte just i händerna på 20-åringarna vi hamnat igen. Enda skillnaden är att det är nya 20-åringar.

På Dagens Industris diskussionsforum har rubriken "Bankrån" idag följande tänkvärda fråga

Vad är skillnaden mellan en lastare+Ak4:a eller Korsvisa blufftransaktioner???

Svar : Strafftiden

Gecco

tisdag 28 oktober 2008

Söder

Guild Silvergreen heter faktiskt så. Fast han kallas alltid Gold Silvergren på ”Söder”. Han är inge stammis utan kommer dit när han behöver rensa hjärnan som han säger. Det är samma med en del andra.

Gold är den mest cyniska människa jag träffat. Fast han är rätt kul på samma gång. En penga geek. Han har gjort business i hela sitt liv. En del väldigt bra och en del väldigt dåliga. Han saknar totalt moral och anser att världen är en illusion som vi måste genomleva innan vi kan komma vidare.

Idag när vi kom in satt Gold på sitt vanliga ställe. Han är ganska gänglig, som en slana, nej, snarare som en nykläckt stork med buskiga ögonbryn. 60 plus.

-Tjena Gold, sa vi och slog oss ner bredvid för så pass känner vi varandra.

– Jaha ja, sa Gold och mönstrade Carina. Du är hemma och vilar ut från araberna.

– Kurderna, sa Carina. Jag har en irakfri vecka. Man behöver det ibland. Själv då hur går det för finansvärlden, samhällets stöttepelare. Inte så lysande om jag förstått saken rätt.

– Äh, kostnaden för sörjan är redan fastställd, flinade Gold. 138 miljoner buteljer 1947 Petrus Pomerol eller om man är nykterist 773 miljarder koppar latte. Det är bara att välja.

– Tack, sa Salem som dykt upp utan vi märkt det. Va, fan har hänt? Har de satt eld på börsen eftersom du är här?

Gold flinade.

– Ser man på den vandrande araben har landat.

– Hur går det för dina lockhattar på Wall Street då, undrade Salem. Verkar som om efterfrågan sjunker på den mesta. Ni kanske skulle köra ”Kuhle Wampe oder Wem gehört die Welt”från 1932 på kick offen nästa gång.

– Speciellt scenen när han tar av sig klockan och lägger på fönsterkarmen innan han hoppar, sa Gold och nickade uppskattande. En riktig höjdare. Jag ska ta upp det på styrelsemötet ifall dom inte hoppat redan. Själv då. Är det Gudrun eller fyrbeningarna som gäller för tillfället?

– Fyrbeningarna, sa Salem. 60 lakan i söndags. Annars brukar jag fika med Gudrun II. Gudrun fick sparken och nu är det en gråflakad talsyntes med knappar man diskuterar livets problem med. Hon gillade inte mina kanelsnurror kan jag säga.

Glappandet fortsatte så vi beslöt att gå vidare och försöka hitta en glödlampa och ett nytt koppel till Spiken. Det gamla hade slitits och hoppade bra ur mässingsmärlan. Hade det hänt vi rödljusen när han brukar ligga på så vet jag inte vad som hänt. Platt hund hade det antagligen blivit.

Jag försökte räkna ut i huvudet hur många koppar latte det blir per svensk. Men det blev för många nollor för min hasselnötshjärna.

Söder

Norrlands Gunnar kom stolpande in med sin signade plastpjäxa. Salem hade redan när han såg honom gå förbi fönstret utanför föreslagit att Norrland var på ett för honom ovanligt dåligt humör. Vi försökte komma på vad som kunde utlösa dåligt humör hon Norrlands Gunnar.

Men det blev som vanligt Salem som fick rycka in.

– Varför är du på dåligt humör Gunnar, frågade han när Norrlands Gunnar efter sju sorger och åtta bedrövelse fått ner sin stora kroppshydda i hörnet.

Norrlands Gunnar mönstrade oss ingående innan han svarade. Som om han ville se om det fanns någon dold agenda.

– Äh, det är väl vädret, sa han och slog upp Korsordstidningen.

– Vädret, sa Salem oförstående och tittade ut. Visserligen regnade det lite men det hade det gjort nästan varje dag i två veckors tid så det var inget nytt.

– Ja, hela det här med hösten. Årstiden då för helvete, sa Norrlands Gunnar irriterat och vässade sin blyerts flera varv extra. Nä, det var något annat och både Carina, Salem och jag själv lutade oss tillbaka en smula för att få lite perspektiv på Norrlands Gunnars hemligheter.

Men han hade redan försjunkit i korsordet, ett av de svåra dessutom.

Per E. kom glidande och Norrlands Gunnar ville ha en kaffe. Det var verkligen udda. Sop Roffe drack kaffe, hororna drack för det mesta kaffe, Sigvyn från Hell(i Norge alltså)drack kaffe men Norrlands Gunnar drack starkare saker och för det mesta ett karaffvin.

– Gunnar Bengtsson, sa Salem allvarligt. Vi är inte dina kompisar. Men nästan i varje fall. Det är något som tynger dig. Kan du inte berätta för oss. Vi ska inte skratta.

– Det där var väl inte så listigt, väste Carina till Salem som ryckte på axlarna.

Norrlands Gunnar suckade och strök med handen över korsordet.

– Det är det här med cancern, sa han sedan allvarligt.

– Vadå, har du fått, cancer, sa jag som tittade på honom för att se om man kunde se något.

– Nej, men det står att man kan få det av vinet, sa Gunnar.

– Jaha, sa Salem. Det såg jag. Men man kan ju dricka ekologiskt.

Nu mulnade Norrlands Gunnar ihop helt och hållet.

– Jag hatar ekologiskt, sa han och slängde blyertsen i bordet. Jävla sossefasoner!

Vi hade ingen aning om var Norrlands Gunnar stod politiskt men av vissa uttalanden han gjort genom åren så kunde det mycket väl vara en bra bit till höger om Djingis Khan. Det här att Norrland beboddes av kommunister och radikala sossar hade nog aldrig nått Movattnet till vänster om Kiruna stad i början av 60-talet där lille Gunnar lärt sig cykla trehjuling. Pappan hans var polis och körde en svart och vit Plymouth Valiant.

Det var på en Mallorcaresa 1971 som Gunnar lärt sig dricka vin. Men Gunnar hade lätt att ta intryck av det som skrevs. Åtminstone om det handlade om sådant som kunde påverka hans hälsa.

Salem skakade på huvudet.

– Du är faktiskt en idiot, sa Salem. Säg åt Boz att han tar hem sånt där ekologiskt. Du lär ju inte få cancer denna veckan om du inte redan har fått det.

Norrlands Gunnar begrundade detta utan ett ord och började sedan skissa på lodrätt fjorton. ”Djur och pinne” = sju bokstäver.

Ibland blir de här människorna så himla nervösa för skitsaker. Sedan kan andra mycket viktigare problem fullständigt rinna av dem.

– Andra är p, mumlade Norrlands Gunnar…p, up, ip

– Apskaft, föreslog Carina som just berättat om ett sådant hon stött på i Erbil. En småslirig boer från Sydafrika som ville sälja el till hennes nyhyrda villa. Special price, for You my friend! 2000 dollar i månaden skulle han ha.

– Han trodde hjärnan också var blond, sa Carina sedan hon gjort en lite rundringning och konstaterat att 300 dollar men knappast mer.

Så Mr Ripoff har numera fått en del nya namn inom området.

– 69 procent kan tänka sig att byta till ekologisk, sa Salem som haft med sin DN där cancerstoryn refererats från Naturskyddsförenings undersökning.

Men Norrlands Gunnar var redan på vågrätt efter apskaftets förlösande etablering.

måndag 27 oktober 2008

Söder

Många har inte sett Carina på flera månader så det var lite inte tårta och inte tårar men bira och glada miner på ”Söder” idag. Boz hade tagit fram festduken med de bosniska motiven. Salem hade dykt upp redan vid tretiden eftersom han hade varit på artighetsvisit hos Gudrun II hans nya utvecklare på Kontoret.

Med en färsk V65;a i bagaget kunde Salem bjuda på ett par omgångar och snart hade vi flera infallsvinklar på den så kallade Krisen som Salem envist valde att kalla för Grisen.

Vi var inne på fräscha idéer, djärva grepp när Snälla Sally plötsligt föreslog Baron Bosse.

Det var lite som när Blondinen i Rainer Werner Fassbinders nummer 22 eller 13 öppnade munnen och alla trodde hon skulle motsvara sitt eget utseende. Det visade sig att Sally hade djupa kunskaper i ämnet Baron Bosse. När hon vart inblåst mellan två serbiska stridsenheter som förskte blåsa ut hjärnorna på hennes familj hade hon kommit över en svensk hjälpsändning som FN lämnat kvar när de schappade som skållade troll. Där i en kartong hade Sally hittat två årgångar Nollbergaäventyr, ett bosniskt-svenskt lexikon och en stadig järnfemma. Hon berättade för oss vanliga idioter om att hon många gånger funderat på hur människan som skänkt denna samling kunnat vara så föreutseende. Hon lärde sig svenska genom Nollbergahögen, fick grepp om innovatören Baron Bosse som hon väl kände ingen bland en del av sina landsmän och till sist kunde hon fläska till en liten ettrig serb med järnfemma som försökte röva bort hennes lillsyster. På det sättet fick hon och hennes syster fri väg mot hönshuset bakom huset och kunde fly till Sverige.

För er som glömt eller inte har tänkt på Baron Bosse så har jag kapat en liten Bosse Primer på Susning.nu:

”Baron Bosse är en av Nollbergas mest omskrivna personer, på gott och ont. Han kom ursprungligen från Galonien (ett bergigt land i Centraleuropa, där han p.g.a. sina experiment inte kunde stanna) och slog sig ned i en gammal kulissborg i papier-maché som Elof Öman hade över efter inspelningen av "Söder om Rio".

Han började med att tillverka "människor" som drevs på elektricitet, därefter uppfann han botong (världens sämsta byggmaterial) och byggde en fuktig, dimmig och möglig hamn, och sedan drog han hit en skock chartervampyrer som smög omkring i hamnen och bet troll. När det en dag började regna kylskåp byggde han en raket, krympte hela socknen, hyvlade av själva marken, lastade den i en påse, flög till månen och vecklade ut hela rasket där.

När så Razor sprängt hela Nollberga till atomer byggde han mekaniska avbilder av alla invånarna (utom Assar), och stängde därefter in hela socknen i en enorm, oförstörbar (nåja) kupol, för att få vara ifred för UFO:s. Sedan flippade den gode baronen ur fullständigt. Han avskaffade all mat, och ersatte den med näringsbollar. Sedan byttes näringsbollarna mot botong (botongmüsli, botonggratäng etc.), Nollberga Television fick stryka på foten för Bossevisionen och varenda nummer av tidningen Razzia var "Baron Bosse-special". Slutligen anlade han en öken, och Tumbastammen tvangs bli beduiner över en natt.

Efter att sålunda ha varit konstant aktiv i flera år bröt karln ihop totalt, skruvade ihop en mekanisk semestervikarie och flydde ut i öknen för att finna insikt. Några veckor senare återvände han, fullständigt förändrad. Han kallade sig Space Boy, och såg som sin livsuppgift att störta Baron Bosse (d.v.s. den till utseende och beteende identiska mekaniska ersättaren). Tillsammans med Viggo Filtner lyckades han sänka Baronens popularitet så till den grad att Nollbergaborna gjorde revolt och tvångsdeporterade honom (och all botong) till Marbella. Sedan dess har han inte synts till, men man vet aldrig med Baron Bosse... ”

Söder

Det har varit en del udda minst sagt uttalanden av finansmarknadens gurus den senaste veckan som kanske inte direkt bidragit till att lugna världens placerare. Först ut på plan var amerikanska Feds förre ordförande Alan Greenspan som sa att han var ”chockad” över det som hänt på finansmarknaderna vilket i Sverige utvecklades av finansanalytiker Peter Malmqvist som sa sig ha blivit ”helt paff”!

I mitt i den här röran styrde hela den återförenade trojkan, Carina, Spiken och jag kosan till Mälaröarna. Där var det mindre släktträff.

Precis som Greenspan och Malmqvist försöker bringa lite reda i sina världar så gör små barn samma sak. Så jag vill inte undanhålla er vad Andrea sex år upplysningsvis informerade sin pappa, dvs. min svåger om i veckan:

– Pappa, vet du att det finns en del som klär ut sig till tomtar! Det tycker jag är läskigt.

Ibland måste man ju välja. Så vi var rörande överens om att Andreas analys mycket väl kunde inte bara mäta sig med Greenspans och Malmqvists utan rentav visa sig vara ett mer avancerat förhållningssätt i en värld fylld av falska tomtar från vilka det svenska folket verkligen inte varit bortskämda med handfasta och trovärdiga förklaringsmodeller under senare tid.

Det är möjligt att flitigt dunktömmande fördunklat vårt omdöme en smula men medge att ett litet barn klara röst ibland kan kännas befriande i vår förvirrade tillvaro.

Carina blev också tvungen hårdlanda i en färgglad dansbandtävling på lördag kväll. Från basarrock i Erbil över wienervals i Austrian Airlines högtalare till Rosalito och Magnus Karlsson som skulle döma sin egen låt i rutan. Man undrar var Bert Karlsson är när man behöver honom. Spiken viskar irriterat att han är ute på ”Bamba” eller ”Matan” som vi kallade skolbespisningen i Skåne och lär ungdomar att dricka mjölk.

Det här med säkerhet är ett ytterst relativt begrepp. Alltså det beror på i vilken omgivning man befinner sig.

Svärmor kom hem efter en promenad med vit hund med brunt öra, trettiofem centimeter hög knappast att förväxla med en ko. Svärmor är i varje fall 80 plus och såg ut som om hon haft ledartröjan i O-ringen på sista sträckan. Lerig med kvistar i håret. Jodå de hade tagit sig en genare vid kalhygget och granskat tjurarna som möjligen i verkligheten är stutar på håll. Det är inte så att svärmor har krasslig syn. Som en örn och utmärkt hörsel. Dessutom är hon snabb.

Men som hon uppfattat saken så var kreaturen i en annan hage. Spiken däremot vädrade tjurjakt och då upptäckte både tjurar och svärmor att de kanske inte direkt spelade i samma lag men väl på samma plan.

Det får mig osökt att tänka på koreanerna. Zaytun heter deras kontingent utanför Erbil i Irak. På något sätt kom de i den så kallade USA ledda koalitionen inför invasionen 2003. Nu ska de åka hem till årsskiftet är det tänkt.

En mindre sydkoreansk enhet kom att befinna sig under polskt befäl i södra Irak vid Nazeria alldeles efter kriget. Mest ingenjörstrupper och medicinska enheter. Praktiskt, fiffigt och bra. Sedan förhandlade de till sig en förflyttning till norra Irak och irakiska Kurdistan. Där hände två saker. En åsna dödades av en irakisk missil och Massoud Barzanis bror blev svårt skadad av ett amerikanskt bomb misstag.

Jag vet inte varför koreanerna fick smörjobbet i Kurdistan.

Det första som hände var att det dök upp ett mail. Då var de fortfarande i Nazeria. Det var på vintern 2004. De hade skickat ut några löpare som skulle ta in offerter på deras militärbas Zaytun. En vecka skulle man få på sig att bjuda på jobbet. Då skulle det finnas ritningar, kostnadsberäkningar och hele middevitten för en fullständig bas för 3500 personer med logement, samlingsenheter, kyrkor, moskéer, sporthallar reparationsverkstäder, logement, restauranger, säkerhet, rubbet. Så vi tog kontakt med en arkitektbyrå som vi visste kunde klara jobbet.

Alla jobbade dag och natt på koreanernas projekt. Det var inte så att underlaget var allmänt hållet. O nej, det skulle ha A/C det vill säga luftpumpar i alla lokalerna. Men det skulle vara av märket ”Samsung och inte kinesiska Samsung” När vi och några andra idioter skickat in en väldig bibba med underlag och kostnadsberäkningar som var förvånansvärt detaljerade för att vara en total entreprenad så fick vi ett vänligt mail till sammans med de övriga. ”Vi är hemskt ledsna men Högkvarteret har bestämt att arbetet ska utföras av ett koreanskt företag” Så vad vi egentligen gjorde var att duka upp ett smörgåsbord till våra snedögda bröder. När deras inköpare dök upp så hade de våra underlag i händerna och förhandlade från dessa. Det där med att lokala företag skulle göra jobbet var med största sannolikhet aldrig aktuellt.

En gång till var vi tillräckligt korkade för att bjuda på något av deras märkliga projekt. De hade fått för sig att de skulle skänka kommunikationsutrustning till KRG. Där ingick en del master för kommunikation och hundratals handhållna Motorola enheter, basstationer repeaters etc. Jag vill minnas att vårt bud låg på trehundratusen dollar. Kvällen innan ringde ett av de andra företagen som skulle bjuda och ville göra upp om budet. Vi tackade nej.

När kuverten sprättades upp fick just den firman budet. Inget att säga. Affärer är affärer. Det är bara det att deras bud låg 50 000 dollar under inköpspriset på utrustningen. Och våra snedögda bröder log och skrattade och tyckte att det var inte alls konstigt. Vi satt där och svettades i värmen och till sist fick någon fråga de koreanska idioterna om de möjligen hade lite vatten att bjuda på. Efter mycket rasslande dök det inte upp vatten men väl några ljumna Coca Cola.

Jag antar att de där killarna hade köpt stulna Motorola. Det verkade vara en av de avgörande affärsidéerna under en tid efter kriget. Amerikaner och araber/kurder gjorde affärer med biståndsutrustning. Utrustning köptes för att återuppbygga t ex polisen, stals, återköptes, stals, återköptes.

Som korkad svensk lärde man sig en hel del under den där tiden.

Jag minns när koreanerna dök upp i Erbil. Dom såg ut som skämtteckningar i sina stridsmunderingar med kvistar i hjälmarna. Framför och bakom deras konvojer körde kurdisk peshmerga i Toyota pick up och skyddade beskyddarna. Det kommer jag tydligt ihåg för vi höll på att bli nerskjutna i en sådan konvoj när vi kom lite för nära tack var vår kurdiske chaufför Massoud som ser ut som en råarab.

Nä, koreanerna var i Erbil för en enda sak. Affärer!

Köpa billigt och sälja dyrt. Nu har KNOC fått sitt jävla oljekontrakt och vänskapsband har knutits mellan folken. Det kommer säkert en staty av den korean som tog livet av sig 2007 på förläggningen utanför Erbil också. Till och med de danska smörhandlarna har gjort av med fler(7) än koreanerna som bara lyckades få ihop ett ynka självmord. Ska då vägas mot amerikanernas 4200 döda eller något. Amerikanerna tog jobbet på allvar och har inte suttit och druckit te i Ainkawa i muppuniformer som det står Zaytun på.

Elaka tungor säger att den enda ”nytta” koreanerna gjorde nere i Nazeria var att alla vildhundar plötsligt försvann i området. När man kom till basen så hade de alltid en ny vakthund i gaten. Man undrar…

OK, jag tar på mig att de har sneda ögon och att man känner igen dem på kvistarna i hjälmarna och de sneda ögonen. Men det där med hundarna får Spiken den lilla ”rassen” står för.

När vi återvände till civilisationen kunde vi inte undvika ett stop på gamla ”Söder”. Norrlands Gunnar hade skjutit sig i foten under Älgjakt Del II under lördagen och gick runt och ville ha sympatibevis. Salem skrek om Abu Qaswarah ,43-åringen i Mosul och jag försökte lugna honom. Om Washington Post säger att amerikanerna sköt 43-åringen och en seriefigur, nämligen Al-Qaidas irakchef Al-Baghdadi dyker upp i Aftonbladet och säger att 43-åringen var Vice Sheriff i Al-Qaida i Irak och att han sprängde sig själv i luften så vet jag åtminstone en historia som får vidare trovärdighetsproblem och det är Mr Baksis.

För ordningens skull: Andrea, jag tycker också det är läskigt med folk som klär ut sig till tomtar!

fredag 24 oktober 2008

Söder

Idag kommer min bättre hälft hem från Irak. Hon jobbar där med en internationell NGO. Hon är duktigt på att organisera saker och ting. Men nu ska hon köpa lite sprit hos de kristna och komma hem i en vecka. Det blir ledighet och lite jobb på huvudkontoret.

I veckan kom hennes uppdragsgivare med en rapport som gällde Assa Abloy den stora svenska låstillverkaren. ASSA stod det på nyckeln som låg i cykelstallet hos min farmor så att jag kunde gå in och ta mig en läsk eller Oboy med mjölk när jag var tio elva år. Nu hade företag slagit upp en fabrik på ockuperad palestinsk mark. Man kunde följa tankegången. Tillgång till billig arbetskraft, frihandelsavtal med EU, lägre miljökrav på ockuperad mark än i övriga Israel.

Läser man rapporten som finns att ladda ner på Diakonias hemsida så blir man lite uppiggad.

Salem var exalterad.

– Nita de jävlarna, sa han och glodde surt på Frank B.

Frank B. är en havererad typ med stålrör i nacken som har fått Israel på hjärnan. Det finns inga fel på den staten. Men det finns det. Många. Jag läser Rabbi Nachmans böcker som Carina köpte under ett besök. Det är research för en bok. Jag är torsk på de där skäggen. Jag minns när Per inte Per E. Donald Boström och jag var i New York 1987. Dodde skulle köpa en strömkonverterare och vi hamnade i en chassidisk elektronikaffär. Ja, det var en resa man sent glömmer. Tower Air var ett amerikanskt israeliskt bolag. Vi kom inte iväg förrän en dag senare för planet hade tappat framrutan och sedan försköts allt. När de andra åkte hem en vecka senare låg Max, Per, Donald och jag och sov i lugn och ro på hotellet.

När vi en dag senare kom ut till terminalen var den tog förutom en svart kille som gick och sopade.

So it goes, som Kurt Vonnegut brukade uttrycka saken.

Salem gav mig några gliringar om att de ska införa en Gated Community i Limhamn. Jag har inga speciella illusioner om skåningar. Vi brukade ta Bjällqvists PV och åka till Halmstad på midsommar. Sticka iväg redan på den tiden. Bjällqvist gillade att fiska och det verkar vara så fortfarande. Han är något slags fiskestjärna i Öresund med omnejd. Mästare! En gång åkte vi till Blekinge. Hans familj var från de krokarna. Efter en lång och ganska svettig färd landade vi vid en fiskesjö. En stor skylt talade om att det var kräftpest i sjön. Så vi grillade lite och åkte hem igen.

Det här med stängda områden är vanligt i USA. Jag vet inte om det är bra. Jag har svårt för en del i mitt hyreshus redan så jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara i ett sådant där område.

Jag har överhuvud taget svårt att engagera mig på allvar i den där typen av debatter.

Men det är typiskt Skåne. Att höra en riktigt självgod, jag-är-mig-själv-nock skåning tala om hur slipstenen ska dras ger en frossbrytningar och jag brukar stänga av teven när de dyker upp.

Så ge dem en sån där inhägnad gård där de kan leka med varandra. Inte mig emot. Jag har ändå lite svårt att begripa att brandmän ska behöva tåla stenkastning från slödder i förorterna. Så ge samtidigt brandmännen ett par ordentliga bössor med gummikulor från Israel så är liksom ringen sluten.

torsdag 23 oktober 2008

Söder

Renskurat och fint var det på ”Söder” ikväll. Det är så med alla ställen. De behöver uppryckning ibland. Salem, Norrlands Gunnar och hororna hade bänkat sig för kvällen. Boz hade lagt på nya dukar och nått pynt med höstlöv i vaser som såg ut att kunna ta fyr när som helst. Men tanken var fin och Snälla Sally hade kommit förbi med olja till de små fotogenlamporna. Det är inte bara att sopa in pengar på en krog. Precis som i ett samhälle måste organisatörerna anstränga sig lite då och då.

En släkting som ingen visste vad hon hette jobbade med serveringen. Hon var nog inte så gammal. Jag minns när man jobbade på krog i den vilda ungdomen. Först som smörgåsnisse på Traveline och Svea Star som gick mellan Helsingborg och Travemünde och sedan på Nya Avenyn, Linnea och Vikens Värdshus.

Då kunde man jobba tre kvällar i veckan och ändå gå runt på det. Vad hände med den tiden?

I morgon kommer Carina. När matte kommer är det storstädning. Då går Spiken till dörren och passar. Storstädning är lika med att matte kommer hem och luktar intressant.

Så får han en tysk mus som Carina köper under mellanlandningen i Wien. Den brukar han bli glad åt och sedan åker ögonen ut. Alltid ögonen först och sedan fyllningen. Det är ett slags rituell avrättning.

Spiken är bra på det där med vad som ska hända. Han kommer med tips som att brevbäraren hans fiende nummer ett är på ingående. Intuition kan man kanske kalla det.

I USA finns det en myndighet, Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC). Det är dit alla havererade banker och kreditinstitut nu vänder sig för att gråta ut och får sina skitlån inlösta. Fannie, Freddy, IndyMac för att ta några.

Chefen är en kvinna och heter Sheila C. inte Sheila E. och efternamnet är Bair inte Blair. Hon kanske kommer att uppskattas om några år. Hon höjde tidigt ett varningens finger när hon undrade varför alla snackar om stöd för banker men ingen prata om de som får gå ifrån sina hus.
I dagens Wall Street Journal redovisas hennes öppningsanförande inför ”The Senate Committee on Banking, Housing and Urban Affairs”.

Det hon redovisar är en plan för att lägga om mängder av huslån så att dessa belastar den enskilde låntagaren mindre så att de slipper lämna sina hem.

Att många har köpt lägenheter till höga priser i Sverige de senaste åren är ingen hemlighet. Så vad görs nu innan i vårt eget land. Nu har vi ett annat system men låt säga att eländet fortsätter några år. Då kommer inte bara Volvo att drabbas av uppsägningar. Varför inte justera hela marknaden för dessa grupper under den tid det tar för ekonomin att återhämta sig. Om 100 000 hus- och lägenhetsägare får gå ifrån sina bostäder kommer det att drabba hela finansmarknaden. Men om det finns en möjlighet att stabilisera räntorna och amorteringarna på en nivå som folk klarar så kan man på så sätt minska den så kallade oron.

Kom ihåg att det var fina fisken i Sverige för en månad sedan. Väl rustade och ordning på grejerna. Nu låter det lite annorlunda och då får man kanske bita i det sura äpplet innan det sura äpplet själv biter en.

Vi har visserligen ett annorlunda system men det finns likheter. Det gäller att underhålla sina system inte bara på krogen.

Spikens nos syns utanför täcket. Svärmor har lånat ut sin röst till Dolmio såsen i tevereklamen och nu tror han att det kan vara mat på gång. Klok hund!

http://blogs.wsj.com/economics/2008/10/23/bair-testimony-on-foreclosures-and-stabilization/

Söder

Jag vet inte hur en mänsklig hjärna fungerar. Helt ärligt så vet jag inte det. En sak som särskilt fascinerar mig är ändå det här med alla spännande miljöer och historier som dyker upp i drömmar. Här måste ju ens undermedvetna hålla igång ordentligt kan man tycka. I natt dök det emellertid upp en helt bekant figur. Sven Andersson.

Apropå miljöer så är det väldigt vacker ute nu. Det har jag sagt till två hundägare idag och de har båda hållit med.

Jag gick en sväng förbi ”Söder” men Boz höll regemente och alla anställda knäskurade golven till någon bosnisk kampsång så jag gled listigt vidare annars hade man kanske enrollerats.

Nu har killarna från Fjölmarks Trädgårdsanläggning verkligen fått fart under hovarna. I Skinnarviksparken alltså. De har huggit och röjt och satt upp nya lyktstolpar. En massa bänkar och nya papperskorgar.

Nu ska klottrarna(jag vet att jag är tjatig) bara få sätta sin prägel på renoveringen så blir det bra. Sven Andersson var det alltså. Avdelningen handfast pedagogik.

Jag ska strax berätta lite mer om den saken.

Jag slog Sven på nätet. Det är som vanligt med honom. Trehundra järn i elden. Så jag trodde att jag skulle hitta honom i Sydamerika. Han höll till i Costa Rica ett tag sedan Per, alltså inte Per E. på söder utan Lapins och jag åkte dit 1984 och berättade en del rövarhistorier.

Jag har ingen kontakt med Sven längre. Vi är inte ovänner eller så men, ja ni vet livet flyter på i olika riktningar. Mitt första minne av Sven var i sjuan när vi skulle prya. Jag valde militären av någon anledning som jag inte minns. Så vårt gäng hamnade i Karlskrona hos korpral Järnberg. Där fick vi bo på logement och lära oss att släcka bränder. Det var spännade men en annan Stefan som kom från en annan skola, nämligen Clemensskolan där mina föräldrar för övrigt var lärare, sa att veckan efter oss så skulle det komma upp en jävligt häftig kille som hette Sven.

Det hände ungefär samtidigt som jag fick vattkoppor och hamnade på sjukan. Till sist kom farsan faktiskt upp och hämtade mig med sin Volvo Duett. Så han har faktiskt ställt upp.

Sen gick det en massa Sven-Fria-År innan vi hamnade i samma gymnasieklass.

Det finns ungefär 3 miljoner mer eller mindre osannolika Sven historier. Sven är som människa i stort sett helt gränslös. Fullständigt galen. Det blir i varje fall aldrig tråkigt. Så rotar jag inte upp den jäveln i Aftonbladet i ett resereportage av Gunnar Ohrlander. Orhlander som själv är en rolig kille påstår att Sven fick gruppen att skratta i tolv dagar. Det kan jag livligt föreställa mig. Är det någon människas memoarer som jag skulle vilja läsa så är det Sven Williams. Ifall han berättade sanningen det vill säga. Om när han försökte kränga land i Costa Rica till min syrra en gång när hon hade rest dit av något skäl. Tanken var väl att Sven skulle bo där.

Så döm om min förvåning när jag nu hittar Sven i rakt motsatt riktning intill Iran, snett upp till höger. I Uzbekistan.

http://www.aftonbladet.se/resa/asien/article1994164.ab?service=print

Det är alltså idioten i pälsmössan jag pratar om. Titta nu så konstigt en hjärna fungerar eller tvärtom. Var var vi?

En gång åkte Sven buss i Stockholm när han bodde här och vi fortfarande umgicks. Det var i slutet av 80-talet. Mittemot honom sitter en unge, typ fem, sex år och spottar på golvet. Sven passar noga och när grabben inte oväntat lägger en kladd på hans skor tittar Sven extra noga på mamman för att undersöka om det finns några indianer kvar i kanoten. Hon snörper och säger:

– Min son har fått en fri uppfostran.

Det som sedan hände tror jag åtminstone att grabben fortfarande minns.
Sven lägger nämligen en bra kladd på den förvånade unge mannen mittemot och säger till mamman med ett leende:

– Det har jag också.

Jag läste någonstans att han jobbar med utredningar för Världsbanken. Det kan jag tänka mig för han är bra på att räkna ut saker. Som det här med marken. Ett tag bodde han i ett förråd efter någon slitig skilsmässa. Han har ungefär femhundra barn i olika delar av världen. En av de muntrare historierna var nog när han och en annan kille, en amerikan betalade underhåll för samma unge. Då sa vi som Gertrud Fylking till Horace.

Nej, jag förstår att de skrattade i tolv dagar. Han lärde dem säkert att flyga matta också. Så ifall ni bokar en resa och Sven Andersson är reseledare är det bra att slå till.

Då kommer Sven att berätta när han och Zigge förväxlade sina kreditkort och de åkte till Kanarieholmarna utan pengar och Sven löste finanskrisen genom att delta i en stripptävling för att de skulle få pengar till dricka. Så om Stefan Ingves behöver lite frächa lösningar nu när krisen är här så...ring Andersson!

Slå två flugor i en smäll och boka en julresa!

onsdag 22 oktober 2008

Söder

Vi kom sent ikväll. Det låg en dyster stämning över hela lokalen. Boz hade gått hem tidigt med huvudvärk. Per E. satt och vek servetter i gigantiska högar som garanterat skulle räcka till jul 2015. Norrlands Gunnar petade i ett korsord som hade två tomma rutor och aldrig ville ta slut.

Själv hade jag försökt pricka ett tomt ölglas med jordnötter i en halvtimme utan att lyckas.

Spiken hade vaknat och fnös och bar sig åt som han brukar när det är något som inte passar.

Till sist reste han sig upp flappade lite med öronen och tog till orda:

Kamrater!(Han börjar alltid så. Det är inget politiskt utan handlar om att alla är potentiella matleverantörer. Hans enda svaghet. En viss inledande inställsamhet).

Alexander Schulman, stavas det med tyskt u och ett n eller är det två nn som i Janne Guillou.

För första och möjligen sista gången petar jag på hans 100 apor sida för att eventuellt hitta något matnyttigt. De ska dumpa en katt. Två saker. Ett tala om för mig var någonstans så ska jag ta hand om saken. Två. Den grejen är redan inringad av Arne Lemberg för fyrtio år sedan fast då var det spark mot mjuk hundkropp. Är det soppatorsk i ställverket nu igen eller fick du inte ut hamstern. Ring mamma!
Tack för…katten!


Det blev förhållandevis varma applåder utom från Per E. som hade händerna fulla.

– Hurra, sa Norrlands Gunnar.

– Du hurrar du, föreslog jag försiktigt.

– Idiot på fem bokstäver är löst, sa Norrlands Gunnar och viftade med tidningen.

– Men du hade ju bara två rutor.

Den utredningen vill ni ändå inte höra. Men fem öl senare hade jag övertygat Norrlands Gunnar om att man alltid ska dra en livrem över vadarstövlarna för att slippa kallsupar. Salem som dykt upp mitt i samtalet satt och gapade som en fisk.

– Chabot, sa han.

– Ja, sa Norrlands Gunnar. Fast senare. Stefan säger att de smakar dy som kommer från dammarna i Mosul. Det får bli när allt lugnat ner sig.

– Det gör det aldrig, muttrade Salem dystert och pekade på sitt tomma ölglas.

– Får man fiska med C4 i Irak, undrade Norrlands Gunnar som inte är överdrivet sportintresserad.

– Absolut, sa Salem. Det finns ingen lagstiftning på det området heller.

Jag gäspade och frågade Spiken ifall det inte var dags. Han gäspade och sedan tog vi farväl av grabbarna på ”Söder” och gick hem och kontrollerade lyktstolparna efter vägen.

Såg Rosenbergs första del av Amerika. Han har lugnat ner sig en smula. Taggat ner lite av pretostuket han hade förr. Det blir mycket bättre. Jag förstod till och med att USA håller på att förändras. Jag antar att man måste se alla tre delarna. Men jag gillade tonen. Petter och Mats hade antagligen slitit. Vilka andra såg jag inte för texterna fladdrade förbi och jag ser nog dåligt. Ska tvätta teven i morgon. Det blir så snabbt sotigt på Hornsgatan.

Spiken drömmer vid mina fötter. Han gnyr och gnäller. Undrar hur det ser ut i hans huvud. Han höll antagligen på att tugga i sig Calle Schulmans och Yoko Onos katt.

Smaklig måltid!

tisdag 21 oktober 2008

Söder

Jag ska inte prata om vädret. Det talar för sig själv och Lage säger att det ska bli kuling från Gotland och uppåt. Carina gillar Lage och det gör jag också. Det talas mycket om trovärdighet. Ställ Lage bredvid, Anders Borg, Mats Odell och Mona Sahlin. Vem vinner? Lage vinner. Så ge honom en snabb omskolning och gör honom till statsminister. Jag tror att Lage skulle kunna göra lika bra prognoser som de andra tillsammans. För hade Mona och hennes burkslav Snömos kunnat göra några andra prognoser så hade vi hört om det för länge sedan. Alla har varit i syltburken utom Lage. Dessutom kan han navigera eftersom han ha skepparexamen och segelbåt.

Lage kommer från dåvarande Marinens Helikopterdivision på Berga.

Så Lage for President 2010.

När vi ruggade förbi ”Söder” i morse var det stängt. Så hårt har krisen slagit redan, tänkte jag just som Per E. kom rusande med nycklarna i handen. Han hade försovit sig en hel timme. Lill-Perra hade ont i ett öra.

Just som vi tog oss in med gemensamma ansträngningar kom Sop-Roffe. Han hade handen i en konsumkasse och skulle köra bilen hela veckan. Chefen hade sagt något om att han inte skulle rota så mycket i bra-och-ha-högen till den där skadan var läkt. Hans springare kom flåsande efter och introducerades av Sop-Roffe som Albin.

Boz hade installerat ordentliga maskiner och snart spred sig kaffedoften i lokalen. Per E. visslade och verkade allmänt uppåt. Sop-Roffe blinkade menande åt Per E:s håll.

– Lätt steg, sa Sop-Roffe och Albin som var högst sexton flinade osäkert.

Det var sådana skämt man fick tugga i sig. På Boliden i slutet av 70-talet jobbade jag treskift några år. Vi gjorde svavelsyra. Inte sådan syra man har i bilbatterier utan 98,5 procentig svavelsyra. Jag har fortfarande sviter av de där åren på benen i form av mörkbruna fläckar. Varje gång vi bytte med C-skiftet brukade ”Hönan” fråga Falk.

– Har du ”pirrt” nyligen, Falk?

– Den som är senare än mig håller på ännu, var Falks lakoniska standardsvar.

Varje dag, varje vecka…

Falk var två meter lång, blond och såg ut som en tysk mönsterofficer under Rommel vid El-Alamein.

Så höll de på och trivdes bra med det.

Sop-Roffe hade gått i samma skola som ”Hönan”.

Jag vet inte var Albin kom ifrån. Jag antar att han kom från någon sopåkarsläkt. Sopåkare brukar ta hand om varandra. Ungefär som elektriker, terminalarbetare, ministrar och bankdirektörer.

Albin mumsade snart på Per E:s rekordsnabba frallor och försäkrade mellan tuggorna att Sop-Roffe var världens bästa chef.

Jag antar att Albin fick ta hand om starkölen. På vissa ställen ställer krögarna ut en påse starköl till sopåkarna för att de ska ta med lite extra. Sop-Roffe flinade.

Jag tänkte att Sop-Roffe ändå hade ett ganska bra liv. De slutade ändå vid tolv. Farsan hans hade redan stulit ihop en villa och han hade köpt en sommarstuga för trettio år sedan ute på Nämndö som han kunde sälja och leva på räntorna resten av sitt liv.

När Sop-Roffe vinkade med sin konsumkasse och Albin fått på sig handskarna hade vi redan fått andra saker att prata om på ljugarbänken. Per E. slog sig ner men Norrlands Gunnars feta nylle dök upp i dörren med Salem i släptåg.

Per E. suckade och reste sig.

– Vet du vad som hände igår, sa Norrlands Gunnar med ett tonfall som om tredje världskriget brutit ut.

– Nej, sa jag. Håll mig på sträckbänken!

– Det blev strömavbrott, sa Norrlands Gunnar medan Salem flinade bakom hans rygg.

-I Kongo?

Norrlands Gunnar gav mig en snabb värderande blick.

– Nej, i jaktfrysen, din idiot, fräste han sedan ilsket.

Det finns två saker som är viktiga för Norrlands Gunnar. Det han har i den så kallade ”jaktfrysen” och hans snöskoter. På så sätt är Norrlands Gunnar en bra representant för sin landsända.

För att återknyta till tiden på Bo Lidén så fanns det en gubbe som vi kallade ”Världens Äldsta Man”. Monacoachen, Lotta Gröning som kommer från samma landsända som Norrlands Gunnar och nu skrivit en tårdrypare om Mona Sahlin berättar med darr på stämman att Mona minsann läser gamla Fantomen på toa. Så Mona vet vad vi talar om. Alltsammans började den 17 februari 1536 då skeppsredarsonen Christopher Walker flyter iland på Afrikas Östkust.

Fantomen var världens äldsta man till den här Bengt-Erik på Boliden dök upp på scenen. Fantomen var inte helt ung och nu borde han vara 472 år.

Bengt-Erik körda lastbil eller hjullastare. När vi kliver in i historien så är året 1979 och vi befinner oss på en av Sveriges i särklass skitigaste arbetsplatser Boliden Kemi i Helsingborg. Vi brukade skoja och säga att de var idioter på BT Kemi som stoppade allt i tunnor. På Boliden pumpade företaget ut skiten i en grop utan botten.

Så Bengt-Erik hade jobbat sjutton år på Cirkus, hade haft åkeri i femton år, jobbat i hamnen i sju år och varit på sjön i åtta år. Allt som folk berättade hade Bengt-Erik varit inblandad i, vanligen typ två eller tre år mer än den som berättade om saken. Så när ett räknekunnigt sommarbarn började lägga ihop saker och ting så hamnade Fantomen på skuggsidan med råge. Sommaren efter började Bengt-Eriks son på bruket. Kalle. Någon illvillig drog en standardrepa. Kalle som var tjugoett eller så hade gått i en bra skola och innan sommaren var slut så hade grabben hunnit bli 243 år.

Vad har det här med Norrlands Gunnars trasiga ”jaktfrys” att göra? Jo, faktiskt. Saken är den att alla och utan undantag har undrat hur jävla stor den där frysen är. För det är åtskilligt som slunkit ner i den. Bara i höst så sköt de tre älgar, en björn och sedan sket det sig med hjortronen. Två påkörda renar, femtio ripor, sjuttio kilo laxöring, en bäver, femtio kilo rysk kaviar som hittats på en parkeringsplats och fyra strutsar från Norrlands Gunnar brorsas strutsfarm.

Salem som är räknekunnig ritade upp Norrlands Gunnars jaktstuga som han beskrivit i detalj efter en kontrovers med Länsstyrelsens tillståndsenhet. Enligt Salems beräkningar så borde frysen ha ungefär samma storlek som stugan som var fem kvadrat större än en Friggebod. Det var sedan grannens frys gått sönder och hans stoppat ner, femtio kilo siklöja för vinterfisket och två älgar i Norrlands Gunnars frys.

Enligt Salem så skulle solens inklination under vintern skapa ett totalt mörker i Gunnars viste från november till mars.

– Hur gick det med köttet då, undrade Per E.

– Äh, de stoppade vi i Mats Westins frys, mumlade Norrlands Gunnar och betraktade oss vaksamt.

Kanske till och med Norrlands Gunnar tyckte att ljugandet höll på att glida honom ur händerna.

Vi bad honom komma in från plankan och Salem flinade åt ett teveinslag på morgonburken. Det handlade om upprörda föräldrar i Rinkeby. Stormöte och storm mot skolan som inte ordnat så niorna kunde få godkänt i alla ämnen.

En upprörd förälder stod i rutan och deklarerade att han var chockad och att de krävt halvklasser.

Rektor Börje Ehrstrand som varit med ett tag sa att eleverna haft mycket dåliga kunskaper när de kom i sexan och att man skulle göra allt vad man kan för att de ska klara slutbetygen. Läxhjälp. Samtidigt såg man ett gäng föräldrar som av allt att döma ville ha resultat genast.

-Titta nu vaknar dom, sa Salem.

– Halvklasser, sa jag.

Rinkebyskolan är en av de skolor i Sverige som politiker och ansvariga har haft ögonen på. Jag antar att ifall man skulle kontrollera den skolan noga så skulle man finna att den har fått extraresurser jämfört men en del andra skolor i invandrarområden. Projektpengar, duktiga lärare av en viss typs som alltid dras till utmaningar. Man kan inte utesluta att det varit en merit rentav att ha jobbat på Rinkebyskolan.

Jag minns när jag flyttade till Stockholm 1982. Min kompis från gymnasietiden flyttade upp från Linköping året efter tillsammans med sin kompis från Iran. De hamnade på studenthemmet i Rinkeby till höger om bensinstationen och på en fest samma vår blev det bråk med några raggare och det handlade nog om min iranske kompis.

Jag tror det är ett tag sedan några raggare muckade på fester i Rinkeby.

Det är nu tjugofem år sedan. På den tiden hade jag fem kompisar som bodde i Rinkeby som var svensk-svenskar.

Sedan dess har det gått många varv. Rinkeby är ett exempel på en misslyckad integrationspolitik. Det är alla överens om. De som lyckats ta sig därifrån till Kista och andra områden har förmodligen klarat sig bättre.

Jag hade en tid en kompis kusin skriven hos oss på Hornsgatan. Hon ville söka en viss skola som hon bara kunde ifall hon bodde på Söder.

Många invandrare har vittnat om den fälla de suttit i för att de inte kunnat komma ifrån ett visst område. Fjelkner talar om att hon är besviken på Rinkebyskolan. Jag vet inte om hon har rätt att vara det. Hon kanske ska vara besviken på 40 års misslyckad integrationspolitik.

Efter en bra kväll på krogen kan man i stort sett pissa mellan Rinkeby och Kista. Så nära är det. Ändå är det två olika världar och ännu mera idag när man i stort sett inte kan se en potatisskalle i stadsdelen.

Samtidigt får jag en flashback när jag ser dessa föräldrar med barn i nian som nu är våldsamt upprörda.

Det är inte så enkelt som att barn bara plötsligt underpresterar.

För tre års sedan tog DN upp Rinkebyskolan.

”– Satsningen på de här programmen är inte dyr, förtydligar Börje Ehrstrand. Genom att systematiskt börja satsa i tid får man bra resultat med en relativt liten lärarinsats, jämfört med att få medelmåttiga resultat med stora insatser.

Förutom mindre lokala företag som tar emot praoelever finns det även större namn med. IBM har satsat särskilt på flickorna i Sciencelinjens sista årskurs genom en kurs i programmering blandat med mentorering, SEB sponsrar det lokala basketlaget, och koncernchefen Annika Falkengren har också besökt skolan och berättat om sin verksamhet.

Från Handelshögskolan och KTH kommer studenter och hjälper till med läxläsning, och flickor från Sciencelinjen har fått göra studiebesök på KTH. Förutom att se studiemiljön har de även fått en inblick i den sociala biten av studentlivet.”

Ni ser själva. Jag gick på Ringstorpsskolan i Helsingborg som var ett nybyggt experiment på den tiden(1965) och jag kan inte påminna mig och att Dodde Wallenberg någonsin var och berättade om sin verksamhet för oss.

En sak som Ehrstrand understryker är föräldramedverkan. Man har försökt att involvera föräldrarna i skolan på ett sätt som jag uppfattar som unikt. Så var ligger felet?

Är det så enkelt att de barn som kom till Rinkebyskolan för tre år sedan var så dåligt utbildade att man på tre år inte lyckats ta in kunskaperna.

Jag har svårt att tänka mig det. En sak som däremot slår mig när jag ser en upprörd förälder i teverutan prata om halvklasser är var förälderns eget ansvar finns.

Många invandrarföräldrar liksom svenska föräldrar skiter i sina ungars skolgång. De har en sak gemensamt. De tycker att det är skolans fel och i förlängningen samhällets att deras ungar inte blir hjärnkirurger med automatik i ett samhälle där en majoriteten av eleverna i en Gymnasieskola utanför Stockholm för några år sedan ville bli kändisar.

Nej, jag säger som Mick Jagger: Nu förtiden vill alla bli kända. Vi tyckte det var roligt att spela och sedan kom resten med tiden.

Alla kan inte vinna Idol. Några måste dra sladdarna.

måndag 20 oktober 2008

Söder



Det var helt stilla på ”Söder” i morse.

Man märker redan av att folk skär ner på latte och utgifter. Per E. hade förstås att göra. Boz ringde och fixade till en begravningslunch. Någon släkting hade kastat in handduken. Fint skulle det vara och Snälla Sally skulle komma och göra avlånga köttbullar(cevapcicci) som Norrlands Gunnar brukade säga.

Lill-Perra skuttade runt, drog Spiken i svansen medan Snälla Sally tog bilen till Martin Olsson.
Sop-Roffe hade fått en skärva i handen och var förbannad och sjukskriven.

Rita och Agnes hade inte vaknat och övriga var väl bara borta. Salem dök förstås upp lagom till Per E. var färdig med sina frallor.

– Hej, kompis, skrek Salem och dök på Spiken som såg förväntansfull ut. Salem brukar alltid ordna fram saker som går att äta.

– Hej, hej, sa jag och drack lite kaffe ur koppen. Är det bra med dig?

– Visst, fina laxen, tutade Salem.

Sedan talade vi en stund om Rosalind Franklin. Var det gubbväldet i Kings College som gjorde att hon kom i bakvattnet. Salem hade en brorsa som gick på Kings på 60-talet. Då var det betydligt öppnare. Men Rosalind dog i varje fall i cancer 1957 bra 37 år gammal. Crick, Watson och Wilkens fick Nobelpriset. Men DNA fotot 51 taget av Rosalind 1952 är lika vacker då som nu.
Det blev bra en extra kopp på ”Söder”. Spiken surade lite för det där med svansen. En gång var det en tvååring som ställde sig på hans tass. Nu jävlar blir det Expressens förstasida tänkte jag . Men han sa inte flaska och ungen flyttade sig självmant. Om jag råkar peta på hans tass så skriker han som en stucken gris. Det är svårt att förklara eller inte.

Efter lite jobb hemma så var det dags för Borgs och Odells lilla show.

Varför har man en allt starkare känsla av att man inte fått veta allt? 1500 miljarder. Lika mycket som statsskulden skall finnas tillängliga för banker och bolåneinstitut. Nu verkar de mest oroliga för att inte bankerna ska gå med. Jag fattar ingenting. För två veckor sedan var allt lugnt i Moder Svea och nu är det annorlunda fast ändå inte. Jag har svårt att tro på det Borg & Co säger och var det inte förtroende det handlade om. Sedan kan de visa hur många legohus och askar de vill. Spintab berättade stolt om att de gjort en värdepapperisering, bildat nått bolag utomlands. Så vad hände med det. Hur många har gjort affärer utomlands?

När har de hunnit räkna ut det?

Det här med bonusar. Ursäkta! Om ett eller högst två år så har bankdirektörerna hittat på nya fiffiga konstruktioner för att berika sig. Hela den branschen bygger ju på tantiem. Skulle var Handelsbanken då som har ett annat system.

Nu har vi också hamnat i en märklig situation. Borg sa igår att han förutsätter att alla går med. Ja, för vem skulle vilja handla med en bank som inte gick med. Så nu verkar det först och främst som om bankerna ska sitta och analysera det hela. Men inte tack så mycket utan mera, ja vi får se om det är lika bra som i övriga Europa. Enligt rykten så kan det också bli så att Handelsbanken väljer att stå utanför. Skälen är uppenbara. De har inte samma hysteriska bonussystem som andra banker och de har en egen hög likviditet. Där vill man gärna veta hur det blir. Är det så att alla skithögar som lett oss in i detta ska får julklappar medan de som skött sig ska få konkurrensstryk. Vilka signaler skickar det ut? Jo, gör gärna om det om ni lyckas för då pyntar staten.

En annan intressant lärdom är att Sverige sas stå starkt. Men nu heter det att vi måste ha samma villkor som övriga EU:s banker och de som inte vill ha statliga pålagor och skött sig är osolidariska.

Jag tycker istället att regeringar ska gynna de banker och andra delar av marknaden som visar gott omdöme. Ge dem fördelar istället.

söndag 19 oktober 2008

Söder

Vi satt nere på ”Söder” och kollade när personalen spolade planen för vinterns bandysäsong på Zinken. Boz har ordnat med internteve direkt till rinken. När det tog slut slog vi över till Agenda för alla var hjärtligt trötta efter helgen.

Den här söndags kvällen hade de engagerat Figge. Det slår mig att en del reportrar faktiskt har ett bäst före datum. Jag tror att Figge borde vara chef eller något. Han körde nån blandning mellan Konsumentekot och ordentlig SVT pojke. Svårt att avgöra vilket som var sämst. Den energiska Ordinarie såg stundtals pinsamt berörd ut.

Det var ordentligt med tungmålstalande och Odell trivdes ordentligt.

Alla var där och biktade sig. Odell och Majspojken Östros, Krugman på länk, Borg, Vanja Lundby Wedin, Magnus Böcker på länk, Claes Dinkelspiel och Stefan Ingves. De hade till och med lyckats få dit Stefan De Vylder och en grönsak, Rockström och så Lars Ohly som tuggade på om sin marknadsfundamentalism. Jag tror det är så nära fundamentalism Lasse kan komma.Geléråttan som annars har ägnat helgen åt att pussa på sossarna dörr tills färgen flagnade. Det var bara Mona och Pigge som fattades och Mumintrollet förstås.

Ni fattar själva. Norrlands Gunnar var djupt imponerad och spände fast sig bakom biran.

-Nu, jävlar sa han.

Alla i studion var överens om att det var allvarligt och att alla borde ha bättre moral och sedan försökte Figge som har varit överbetald de senaste tjugofem åren ta på sig ”Det bli ju vi som får betala” kostymen. Men Stefan Ingves spände ögonen i Figge och förklarade att det blir ännu jävligare om vi inte betalar kalaset.

Det var en långkörare och när allt var slut satt man helt stenad. Vad hände? Svaret är att inget hände.

Sop-Roffe ringde och beställde sin specialmacka med köttbullar och räksallad. I morgon är det måndag som vanligt. Det enda som har hänt under helgen är att Sydkorea beslutar slanta upp för sina banker och att en holländsk bank har problem. Vi kommer att få höra mycket sånt framöver.

Borg sa däremot en intressant sak. Han trodde att folk skulle ha lite svårt att acceptera alla pengar som nu hamnar i banksystemet om det inte krävs lite motprestationer. Så det blir inget julbord i år bankers!

Det är den där balansen som intresserar mig. De fem högsta cheferna i fyra stora banker. Falkengren. Hade hon 8 miljoner i lön och fyra i bonus eller var det tvärtom. Vi säger att hon är representativ. Fast Handelsbanken har inga bonusar. Vi säger att det var fyra och nu alltså tre banker. Vad blir det? 4 x 3 x 5 = 60 miljoner. Bankerna sparar 60 miljoner och får låna 100-200-300 miljarder eller troligen hur mycket som helst till konkurrenskraftiga villkor. Det Borg erkände var att det var bra villkor för bankerna för att få de där pengarna. Så därför måste man inställa några bonusar några år och ett par julbord. Så inte folk blir förbannade och slaktar upp några bankdirektörer.

I morgon är det vanlig måndag. Börserna öppnar och regeringen ska lägga fram ett hårt paket eller mjuk beroende på vem som får betala. Men det visste vi ju redan.

De talades mycket om girighetskompass, ett nytt ord och ett tag trodde jag Mats Odell skulle börja gråta så hänförd blev han av sin egen bekännelse. Halleluja vare pris!

Det var som ett gammal hederligt väckelsemöte i Kramfors.

Söder

Adams Hall och Svanen

Det här med spel är en märkvärdig sak.

Påminner mig återigen hur Margaretha Winberg stod och skanderade ute på Valla mot prostitution. Jag har frågat hororna på ”Söder”. Den ena Rita ena är ändå jämngammal med Maggan. Hon har aldrig hört talas om några avsugningar på kongressens toalett. Däremot en hel del avsugningar med olika ministrar inblandade.

Det är så med livet ibland. Det drabbar alla. Man tar fel. I veckan var jag säker på att vissa hästar skulle vinna på Hagmyren.

Jag hade fel. Salem hade fel. Men Dennis på Stall Rosa hade rätt. Han pratade inte om olika för och nackdelar. Jo, kanske lite, men han tyckte Bosse Eklöf hade lugnat ner sig och kunde vinna i avdelning två med en 36 oddsare.

Hatten av för Dennis. Den där kamelen slutade på 90 gånger pengarna. Mitt drag i guld Adams Hall skötte sig perfekt. Sedan fick inte Stefan Söderqvist av ryckhuvan på upploppet och så kom jävla Erik Adielsson. Nu efteråt har jag teorier om allt. Erik vann tre lopp. Erik är förstekusk åt Stig Henry Johansson. Hagmyren var den första banan som Stig besökte som liten får man förmoda.

Det var tur att han tyckte om Hagmyren.

Så det var kval till storlopp i fredags på Axevalla. Erik skulle köra en häst för Stickan. Paper Moon. I samma lopp skulle pappa Hans Adielsson försöka få med Ambrosie. Dennis brukar dela ut blyhandskar. Erik går fram och sedan backar han sig sist i ungefär tjugo sekunder innan han går fram igen . Vann Paper Moon? Knappast. Pappas häst vann.

Kan det vara så att Stickan ställde en fråga och Erik fick lite dåligt samvete. Stickan var på plats på Hagmyren dagens efter. Tre raka!

Det är så. Man får för sig saker och ting. Får det i huvudet. Som Maggan.

I går var det uppsamling och gravöl för veckans V75 på ”Söder”. Salem deppade. Han hade spikat Claes Sjöströms, Pine Brook. Den hade vi med men en spik är ändå en spik. Så Jim Frick rusar fram med Locksley F H efter halva loppet. Far direkt till ledningen och får total soppatorsk fyrahundra kvar. Då ligger Sjöström i rygg på Frick och får såklart backa, backa, backa. Till sist och det är just ordet så kommer han ut och påbörjar en heroisk resa för att runda hela fältet på utsidan. Blir trea! Nästa gång Mr Sjöström.

Efter några maltsmörgåsar hade Salem repat sig så pass att han självmant återvände till gårdagens tema med Mosul terroristen. Salem är en ordentlig kille som säger ja, när DN vill sälja pappersvara. Så nu hade DN:s ledarskribent Jönsson, Per Jönsson hakat på terroristtåget. Det var ju väldigt konstigt att en vanlig kille från Brandbergen. Tvivel, tvivel. Jönsson är ett typexempel på en journalist som drömmer sig kvar i en tid kring 1975 när USA fick ett rättvist dingel i Indokina.

Med Jönsson är det lite som med romtjejen som sitter utanför Systemet på Brommaplan. Hon lirar fem toner i en slinga på sitt dragspel. Hon är den mest oengagerade gatumusikant jag har stött på i hela mitt liv. För två veckor sedan väntade jag på min svåger som skulle plocka upp mig med bilen. Det var värre än vattentortyr.

Men hon fick pengar. Samma melodi, varje dag, varje vecka. Kan ni förklara det.
Jönsson kör också en truddelutt som har en trogen publik bland gamla radikaler som inte orkat vidare i livet.

– Dom är farliga dom här som låtsas att det inte finns några terrorister, sa Salem.

– Tycker du, sa jag. När de blir spränga i luften så är förvåning det sista man ser i deras ansikten. En jävla stor förvåning att det överhuvudtaget kunde ske. Ungefär som när halva ryckhuvan satt kvar på Adams Hall.

– Äh, sa Salem. Jag spikade Passionate Kemp.

– Se där. Du höll på en annan häst och därför var inte den detaljen viktig för dig. För oss som spelade Adams Hall var den avgörande. Han hade vunnit annars.

– Kanske, sa Salem. Kanske…
Tycker ändå att Dennis borde dela ut en blyhandske i Stall Rosas namn till Erik. Man kan skriva och föreslå det. Men det verkar som om man hade svårt att ta en motgång ifall man drar hela storyn. Äh, här är länken i varje fall: http://www.stallrosa.se/

lördag 18 oktober 2008

Söder

”Fredag hela veckan”. Den så kallade Finansmarknaden har nog ingen lust att vänta på Borgs krispaket

...hela veckan.

Solen försvann och man får kanske skynda sig ut om man inte ska få en skur i nacken.

I torsdags var det hårt. Riktigt hårt.

Redan när vi kom innanför dörrarna på ”Söder”, vid niotiden på kvällen så var det vibbar i luftrummet. När jag såg mig runt förstod jag orsaken. Boz satt och surade i ett hörn. Per E. gick och skvimpade med öl som han brukar när han är på dåligt humör och Norrlands Gunnar hade tagit på hörlurarna. Salem flinade och slog ut med armarna så jag satt mig vid honom. Han verkade åtminstone var lite normalopererad.

Två horor satt och pratade affärer vid ett bord.

– Vad är det frågan om, undrade jag.

Salem skrynklade ihop ansiktet.

– En låååååång historia, sa han sedan. Vad säger du om Bob Hope?

– Bob Hope? Kanske det. Men Adams Hall då? Steinlager, fälla TM Avenue. Stunning Holly. Så jävla lätt är det inte på lördag.

Salem nickade.

– Nej, det kan bli utdelning, sa han sedan och smällde ihop travprogrammet.

– Så vad hände, började jag om igen.

Salem suckade.

– Larsson var här.

– Per Larsson, journalisten?

– Ja.

– Och…

– Det var om den där killen dom sköt i Mosul.

– Al-Qaida-killen.

– Ja.

– Så jag sa att det var väl bra gjort.

Jag suckade. Nu började bitarna falla på plats.

– Så Larsson sa att det kanske inte var någon terrorist, föreslog jag.

– Ja, att han bara var en vanlig kille som gick i moskén i Brandbergen.

Jag lyckades intressera Per E. för att hämta en öl.

– Så hur blev det bråk då?

– Larsson började.

– Vadå började.

– Ja, först så sa vi bara och småtjafsade. Jag sa att det var ju konstigt om hans fanns på FN:s lista och om han varit i Afghanistan och köpt röka bara och om han skulle shoppa loss i Mosul eller han hade gått fel när han skulle hem till Marocko. Larsson bara skuggade och börja snacka om USA och att kriget var fel och att allt var USA:s fel.

– Sen då?

– Jo, då sa Larsson att han hade källor.

– Källor? Som sa vad då?

– Ja, han sa att Baksi hade källor och att han skulle ringa Baksi.

– Vilken av dem, undrade jag och misstänkte genast att det var Kurdo som dykt upp igen. Eller så hans syrra ”Flygmaskinen”.

Mycket riktigt. Kurdo hade haft en helmorgon. Pratat med alla. Sedan hade TT hjälpt till att sprida ut hans idéer om vad som hänt. Det tog närmare en kvart och flera samtal innan fakta kom på bordet.

Enligt Kurdos källor så letade inte amerikanerna efter Abu Qaswara alls i Mosul. De letade efter gamla Saddam anhängare och stötte på Abu Qaswara eftersom Saddamanhängarna kidnappat Abu Qaswara med en bombväst som han tvingades ta på sig av Saddamanhängarna och sedan sprängde när amerikanerna gick in i huset.

Det här är en tillräckligt rörig historia för att passa Kurdo perfekt.

– Så Larsson ringde Kurdo Baksi, undrade jag.

– Nej, han skulle ringa, sa Salem. Men sedan så kom vi in på Bosnien och terrorism och Al-Qaida och hela klabbet. Den där Larsson blev galen och kallade oss högerflyktingar och allt möjligt.

Jag suckade.

– Varför blev Per E. och Boz ovänner då, undrade jag försiktigt. Det var lika bra att reda ut allt sammans.

– Äh, Per E. ville bara nita Boz så han höll med Larsson en stund. Snälla Sally hade skvallrat om något som gällde Boz och sedan var det igång. Men då hade Larsson tröttnat och försvunnit.

Jag tog en ny bira för att sortera i tankeskåpet. Det slog mig att Kurdos historia var helt annorlunda än den presskonferens som amerikanerna hållit några dagar tidigare med större delen av den samlade pressen på plats.

Kurdo hade varit borta ett tag. Jag har liksom varken sett eller hört honom på länge. Antingen har han hamnat i frysen eller också har han skrivit nån bok om någon eller något. Varför skriver inte Kurdo en bok om Kurderna?

Senare förstår jag att Kurdo näst mästerspionen Kim Philby måste var den nu levande främste underrättelseagenten. Något för Jan Guillou att suga tag i. En uppföljare till Salahaddin. Kurdo Baksi en modern Mata Hari.

För hur skulle Kurdo annars veta allt han vet. Han vet att amerikanerna inte var ute efter Marockanen. Inte så att det kan vara så. Nej, Kurdo har säkra källor. Han har talat med irakiska politiker. För en riktig kurd är en irakisk politiker en arab, annars heter det en kurdisk politiker i Bagdad. Jäsingen! Han känner till vad amerikanerna höll på med. Han vet exakt vad som hände vid huset. Dessutom vet han att det fanns gamla Saddamanhängare därinne som kidnappat svensken som är med i Al-Qaida men som Saddamanhängare tvingat på en bombväst som han sedan spränger när amerikanerna kommer dit.

Kurdo måste tillhöra underrättelsetjänsten. Alltså det fanns de som menade att Kim Philby kunde varit fyrdubbel spion. Där någonstans opererar Kurdo. Han vet vad amerikanerna gör, vad araberna gör, vad kurderna gör, vad Al-Qaida gör och vad gamla batister gör. Exakt!

Enligt den officiella amerikanska versionen av vad som hände den 5 oktober så uppstod det skottväxling när amerikanerna närmade sig huset i Mosul där Abu Qaswara befann sig. Någon bomb talas det överhuvudtaget inte om. Än mindre den suddiga här bathist kidnappningshistorien.

Att Kurdo måste ha djupa försänkningar inom Al-Qaida eftersom han med säkerhet vet att berätta att Abu Qaswaras position inte alls är den som amerikanerna påstår dvs andre man inom Al-Qaida i Irak. Det är ännu ett tecken på hur bra kontakter han har.

Salem har förstås en annan ganska elak teori.

– Eftersom allt som är kritiskt till vad USA gör i Irak slinker igenom ogranskat i svensk media, så är det helt ofarligt att hitta på en historia av den här typen.

Skulle Kurdo ha hittat på alltsammans? Det har jag väldigt svårt att tänka mig. Däremot kanske det av misstag kan vara så att han förväxlade den här kidnappningen med hans farbrors kidnappning i Turkiet för många år sedan. Jag vet inte men det kommer säkert en uppföljare.

Så långt blev det glaskrossning på ”Söder”. Hororna började kasta glas på några bandyfans från Västerås som tagit fel på datum och supit loss några dagar. Boz fick rycka in och han och Per E. försonades över sopskyfflarna. Det är möjligt att det var så hororna tänkt ut saken för de har varit på ”Söder” i många år. Sen kom Snälla Sally med barnvagnen och Boz skällde lite på henne och hon började gråta och Boz började gråta och Per E. såg ännu mera ut som en idiot än vanligt och till sist sa Salem att det var dags men då hade redan Norrlands Gunnar flyttat över till vårt bord och börjat berätta om sin son Lill-Gunnar.

– Heter han Lill-Gunnar, undrade Salem misstänksamt innan han försvann.

Jag hörde inte riktigt vad Norrlands Gunnar svarade för Spiken började ge hals som han gör när hans har tråkigt och då var det bara att lätta.

Källor:

Presskonferens 15 oktober:


PRESS CONFERENCE:
Rear Admiral Patrick Driscoll, Spokesman, Multi-National Force – Iraq
DATE: October 15, 2008



As-Salāmu `Alaykum. Good afternoon. Thank you for coming today. I have a...some brief comments and then we’ll take some questions.

A terrorist killed by coalition forces during an operation in Mosul on October 5th has been positively identified as Abu Qaswarah. Abu Qaswarah, also known as Abu Sara, was the al-Qaida in Iraq senior leader in the north. A Moroccan native, Abu Qaswarah had historic ties to al-Qaida founder, Abu Musab al-Zarqawi, and senior al-Qaida leaders in Afghanistan and Pakistan.


Abu Qaswarah took the role of senior al-Qaida in Iraq emir of Northern Iraq in June of 2007. He was al-Qaida in Iraq ’s second in command and served as AQI emir Abu al-Masri’s senior operational leader. Significant intelligence collected in the hunt for Abu Qaswarah led coalition forces to a building in Mosul that served as a key command-and-control location for al-Qaida in Iraq. Upon entering the building, forces were immediately fired upon. Coalition forces returned fire in self defense, leading to the death of five terrorists. It was later determined that one of the five was positively identified as Abu Qaswarah.

Abu Qaswarah was a charismatic AQI leader who rallied AQI's northern networks in the wake of major setbacks to the terrorist organization across Iraq. He was responsible for organizing and leading AQI efforts in Northern Iraq, including operations against al-Qai-...against Iraqi and coalition targets in Mosul. Abu Qaswarah oversaw the failed attempt to destroy the Mosul Civic Center during the holy month of Ramadan, an attack that could have killed several hundred people. And as you may recall, this was the attack where they went from a building, they tunneled down underneath the street, had a large tunnel that went underneath the civic building there, and they were planning on planting explosives and blowing up the building. And this was defeated by the security forces. A foreign terrorist who trained with al-Qaida in Afghanistan, Abu Qaswarah directed the movement of foreign terrorists in Northern Iraq. Such foreign terrorists have been responsible for multiple suicide attacks against Iraqi civilians in the northern cities of Tal Afar and Mosul. Abu Qaswarah reportedly killed foreign terrorists who changed their mind and wanted to return to their home countries instead of carrying out terrorist attacks against Iraqi citizens.

Abu Qaswarah’s death will cause a major disruption to the al-Qaida networks, as he played a significant role in trying...in tying numerous al-Qaida links together in order to conduct terrorist activities in Iraq. His death will significantly degrade AQI operations in Mosul and Northern Iraq, leaving the network without a leader to oversee and coordinate its operations in the region.
Abu Qaswarah is another example of how al-Qaida in Iraq has been forced to rely on foreign terrorists to carry out their vicious attacks on the Iraqi people as well as Iraqi and coalition forces. The Iraqi people do not want them here and coalition and Iraqi forces will continue to work together to weed them out of the country. Radical terrorists who commit murderous acts against the people of Iraq have no place in the new Iraq. In closing, I’d like to comment and offer condolences to two recent tragic incidents. We do see continued efforts of repression by those who fear freedom and equality for all Iraqis. Our condolences go out to the families and friends of COR member Saleh al-Ugaili and journalist, Mr. Diyar Abbas Ahmed of Eye News Agency. These were brave patriots who were dedicated to building the new Iraq. And these attacks upon them were attacks not only against the individual, but also against democracy and freedom for all Iraqis.



Sveriges Radios hemsida:

Kurdo Baksi tveksam till USA:s uppgifter

Den svensk-kurdiske journalisten Kurdo Baksi säger att den dödade 43-åringen visserligen var aktiv i irakiska al-Qaida, men att han absolut inte hade en ledande roll i nätverket.

– Amerikanerna försöker överdriva betydelsen av alla terrorister de dödar, säger Kurdo Baksi till TT.

Baksi säger att han har talat med myndigheter i Mosul och med irakiska politiker, som säger att det var en ren slump att Abu Qaswara dödades. USA-soldaterna var egentligen ute efter Saddam Hussein-anhängare.

Baksi säger att han har fått sina uppgifter från kontakter med lokala myndigheter i Mosul, där mannen dödades, och från politiker i Irak.


Enligt Baksis källor ska mannen först ha kidnappats av anhängare till den avrättade irakiske diktatorn Saddam Hussein, och det var egentligen dessa Saddam-anhängare militären var ute efter när de gick in i huset där den svenske medborgaren befann sig.

Det ska också ha varit Saddam-anhängarna som tvingat svenskmarockanen att bära den bombväst som detonerade när militären gick in i huset.

torsdag 16 oktober 2008

Söder



Spiken är ingen människa. Han är en hund.

Men han är inkännande.

Nu hade vi en Enigma afton. Jag köpte ett kassettband med Enigma i Sulemaniya 2005. Kan stark rekommendera att ta med en skiva eller lite Mp3 filer med den gruppen om ni planerar att åka till Irak. Efter ett tag kokar hjärnan nämligen. Antingen av värmen eller också av alla projekt folk tror att dom håller på med eller både och.

Jag skrev på min roman tidigare idag. Min hjälte sitter hemma i Bergeggi och läser förhör och det är ju inte så roligt så det måste vara spännande. Sedan ska han åka till Iran och det är våldsamt spännande men ifall alla somnar redan i Bergeggi så får läsarna ju inte vara med i Iran. Ni förstår problematiken på ett ungefär.

Jag lyssnade på en dokumentär om Le Carré för några veckor sedan, författaren. Han är en intressant människa. Alla som skriver har ju sin metod och den skiljer väl sig lika mycket som det finns författare gissar jag. Men Le Carré berättade att början, typ första sidan kan han hålla på och pilla med i veckor. Sedan går det fortare och fortare. Sista 100 sidorna kan gå på några veckor.

Lite mer statistik. Enid Blyton som jag först trodde var en man, är en av mina favoriter. Hon skrev som en bäver. När hon var som mest i gasen blev den 10 000 ord på en dag. Jag har haft perioder när jag skrivit 7-8000 ord om dagen. MEN, jag skriver på en dator. Tänk att sitta och hamra på en gammal trög Remington, rensa typerna och byta färgband eller en riktigt gammal Halda Norden som vi hade hemma när jag växte upp. Skriva 10 000 ord om dagen på en sådan eller ve och fasa skriva för hand. Krampf!

Nej, det var hårdare virke i kollegerna förr i tiden. Starka i nyporna. Kvinnorna hade det extra kämpigt. Som Moa Martinsson. Först var det snyta ungar och laga mat och när man egentligen borde sova så var det till att skriva.

Sedan är det ju en annan sak också.

Det som skrivs ska ju helst gå att läsa också.

Hunnen så långt så är det dags att över ge Ultimate Kaos och ge sig ut i natten med min trogne springare.

Efter en pissrunda i Skinnarviksparken som lyser riktigt trevligt nuförtiden drog vi över Hornsgatan och ner mot ”Söder”.

Där var det extra rörigt. Ibland kan man känna det i luften så fort man stiger in. Jag visste nästan att det skulle bli; ”One of Those Nights”.

Men jag ska dra den där storyn i morgon. Nu är jag lite slutkörd efter allt skitsnack. Spiken vill att jag håller käften hur som helst, vilket i hans värld betyder att jag stänger av Full Flava och en gammal Police låt eller om det är Sting. Det är antagligen så här Alzheimer börjar, långsamt och bedrägligt.

Släcka ljuset och stänga fönstret.

Protesthunden! Sov gott!

Söder



Spöregn. Det är så jävla mycket Höst i Paradiset som man kan önska sig i tider som dessa.

I går eftermiddag kom det en bil med slangar och spolar Skinnaffärens trottoar med nån grönlila sörja. Det rök och pyste våldsamt och Spiken hoppade ut i gatan. Det var säkert miljövänligt!

Jävla idioter!

Sop-Roffes hade fått förstärkning när två blöta råttor klafsade in på ”Söder”. Boz hade ledigt eller också var han ute och handlade. Per E. seglade runt med specialmackor till sopgubbarna. Någon skulle ha köttbullar med gurkmajo och en annan räksallad. Det var fuktigt i lokalen i morse.

Spiken fick ett par köttbullar. För brukade han få av Svartmäklaren men han flyttat till förorterna, köpt mindre Merca och blivit lite gammal. Jag tror inte han orkar lika mycket längre och det är nog bra. Jag tänkte ofta på Svartmäklaren när jag var i Irak och alla försökte rövknulla en. Svartmäklaren har tjuvheder. Det betyder att man kan lita på hans ord. Undrar om inte SIDA borde dra med Svartmäklaren på en turné till Mellan Östern och Afrika. Lära ut hur man gör affärer utan bankkonto, säkerheter och allt sådant som påstås garantera tillvaron.

Sop-Roffe vet att jag skriver och kommer över från sitt sopgäng med en tidning. Dalberg jobbar på Riksbanken. En höjare. Han brukar dyka upp med jämna mellanrum, Bajare.

– Du, Stefan, den här Nyberg höll ett tal igår, sa Roffe.

– Ja, sa jag. Assar höll ett tal. Torson!

– Assar???.

– Lugn nu Roffe, sa Jag. Roffe blir förvirrad ibland när han har något på gång.

Nyberg var ute för att lugna bankerna.

Han talade om produkterna enligt Roffe. Der fick mig att tänka på Torsson. Igen! DKW en östtysk produkt. Känslig för kyla och fukt!

Det var på 70-talet. Vi hade marxistisk grundcirkel i Röd Ungdom och den där killen kom från Klippan och spelade i Torsson, trummor tror jag.

Nyberg sitter i ledningen för Riksbanken.

Roffe har varit på hydrauliken så det blir ett svart tumavtryck i tidningen. Nu skulle Norrlands Gunnar varit här med sin bakterieföreläsning. Så stod det i tidningen att Nyberg hade uttryckt saken:

I grunden är den finansiella ingenjörskonst som står bakom utvecklingen av dessa produkter utan tvekan något positivt. Den möjliggör nämligen att illikvida lån kan omvandlas till likvida värdepapper och att investerare kan handla med kreditrisk utan att behöva hantera enskilda krediter. En nödvändig förutsättning är dock att produkterna kan köpas och säljas på en marknad där investerarna erbjuds tydlig och kontinuerlig prisinformation. I detta fall gjorde de inte det. Artrikedomen och komplexiteten blev för stor, och få – om ens någon – kunde överblicka dessa marknader.

En ganska bra sammanfattning.

– Kolla vad han säger, pekar Roffe.

– Ja, du menar att illikvida lån kan omvandlas till likvida värdepapper, föreslog jag.

– Ja, precis, sa Roffe och suckade.

Vi pratar en smula om det där. Så långt man kan hänga med i svängarna så är det väl just det att man inte ska hänga med i svängarna som är hela affärsidén.

Produkterna är fortfarande känsliga för kyla och fukt.

Roffe återgick till sin köttbullsmacka innan hela gänget stormade ut till sina sopbilar igen.

– Elmia jordgubbsutställning, sa Roffe innan han hukande sprang över gatan till sin gröna sopbil.

– Jordgubbsutställning, skrek jag förvirrat och Spiken fladdrade med öronen. Han ville hem och lyssna på musik. King´s Call eller något lugnande i varje fall.

På vägen hem trillade polletten ner. Elmia Jordbruksutställning. Det var med Roffes aktier som med Klas och Bo och sommarjobbet.

Låten finns på nätet och texten är som vanligt insiktsfull:

http://www.actionext.com/names_t/torsson_lyrics/elmia_-_jordbruksutstallning.html

Klas och Bo dom sitter i en liten vit glasskiosk,
som ägs av Jönkpings kommun.
Dom har fått ett sommarjobb som glassförsäljare,
med tio procents provision!
När förmiddan e slut, och regnet står på lut,
har dom räknat ut, att dom har tjänat:
två o sextifem
två o sextifem
två o sextifem
Kiosken står på norra hörnet av utställningsfltet,
bland traktorer av olika sort.
Och Klas han bläddrar i Fantomen,
och Bo ser på hur ryska tältet långsamt håller påatt sköljas bort.
När klockan e två, och regnet ser på,
börjar dom förstå, att allt dom kommer att få,
det e:
två o sextifem
två o sextifem
två o sextifem
En flicka står framför kiosken,
hon vill ha en Top Hat,
och lägger upp en o tjugofem.
Klas han plockar fram en Top Hat,
och säger med ett lätt skratt:"Pengarna, ta med dig dom hem"!
Efter första dan,
en korvkiosk på stan,
en kokt med bröd från Scan,
den dryper av all tran.
Och den kostar:
två o sextifem
två o sextifem
två o sextifem
två o sextifem

Söder



Var uppe en sväng i parken. Det småduggade lite. Kollade lite med Salem i morse men hans hästar har väl inte sprungit i mål ännu på Solvalla.

På vägen tillbaka från kvällspromenaden vill Spiken in på krogen så det blev en sväng bort till ”Söder”. Jasses, vad folk det var där.

Salem satt och hängde över sina travprogram som vanligt i ett hörn. Han hade två rätt så jag sa grattis eftersom jag själv hade ett. Sex ska man ha. Sånt bekymrar inte Salem. Norrlands Gunnar mumlade något om skit under naglarna. Salem tittade upp lite nervöst och samtidigt svängde Per E. förbi med ölen som vi skulle ha.

Jag vet inte om jag har berättat om Per E. Han har naturligtvis en helt egen historia som alla andra människor. Det är bara det att Per Eskilsson som Per E. egentligen heter nog har den mest sorgliga historien av alla på ”Söder”. Otur är bara förnamnet när man talar om Per E. Nu har Boz, ”Söders” ägare dessutom lyckats gifta bort sin syrra till Per E. också. Boz har många fördelar men han tänker ganska mycket på sig själv. Killar som Per E. behöver vänner som tänker på honom, inte på sig själva.

Det där med Sally hände när alla var på semester för två år sedan. Per E. hade fått sparken från jobbet på Posten en dag innan han skulle bli fast anställd. Otur eller hur? Så medan Per E. satt och drack bira på ”Söders” uteservering så delade en pigg sjuttonåring ut Per E:s postrunda. I kortbyxor. Per E. hade snackat hela maj om sommaren. Folk var borta och det var rena semestern att jobba på Posten. Jag vet inte om han öppnade på porten eller satt och grinade. Salem påstår att han satt och tyckte synd om sig själv i varje fall, bra snorig klockan nio på morgonen. Frukosten bestod av ett wienerbröd med sylt och vispgrädde, två starköl och sedan var han igång.

Boz kom ut och slog sig ner och alltsammans löste sig på bästa sätt. Fast inte för Per E. Innan klockan blev två hade Boz anropat sin syrra som kom störtande. Sally som egentligen heter någon annat var väldigt snäll. Så hade åtminstone Per E. presenterat saken när alla andra dök upp intet ont anande i mitten av augusti. Men då var allt för sent, Sally med barn och Boz gick runt och småmyste. Så Snälla Sally flyttade in till Per E. på Timmermansgatan. Boz hade försökt bli av med henne i femton år. Först nere i Bosnien och sedan i Sverige. Alla skällde på Boz för det där med Snälla Sally. Salem, Norrlands Gunnar, Eva Nilsson, Kakmonstret, Hårdrockarn och en hel hög till. Sedan vet ingen riktigt vad som hände. Boz kranar stod öppna i flera månader, fira Sally, fira barnet o s v. En dag mumlade Boz och började peta med sina lappar. När Boz hade räknat samman alla pinnarna så hade Per E. sköljt i sig en bra bit över femhundra bira. Det värsta var att han knappast ens varit full. Sally hade förstås tagit några men hon drack inget efter testet hade visat rätt färg så i snitt hade Per E. slukat tio per kväll och det var ganska många. Men Boz var ju familj med Per E. så han gav Per E. ett flott erbjudande. Jobba av skulden lite då och då. Så nu jobbade Per E. stadigt i familjeföretaget medan Snälla Sally satt hemma och lagade passerad nattmat till Per E och barnet.

Salem påstod att Per E. måste varit Hitler i ett tidigare liv eftersom han haft en sådan förbannad otur hela livet. Per E. trodde gott om människor. Det var nog hans stora misstag.

Nu blev det rörigt direkt, Per E. slängde fram ölen lite surmulet samtidigt som Norrlands Gunnar fortsatte med sitt bajs-om-fingrarna-snack.

– Pratar ni om mig, sa Per E. lite stridslystet.

– Nej, sa Norrlands Gunnar och viftade med handen. Om britterna. Dom har skit på händerna.


Per E. såg ändå lite orolig ut.

– Vadå britterna, sa han sedan och tog betalt av Salem. Klockan var nämligen över tio och då har sista loppet gått på Solvalla och Bollnäs och hela hästarkivet var öppet. Då brukar Salem släntra hem och titta på V75 hästarna.

– Dom har bajs på händerna, sa Salem och såg ut som om han förklarat alltsammans. Vi ses i morgon. Den filosofiska frågan gäller om man ska sprida ut bajset med ett dasspapper eller tvätta av det med fingrarna. Jag slår vad om att det var indier på det där tåget.

– Vilket tåg, ville Per E. veta men Boz hade nya öl till försäljning så för Per E. blev bajssnacket bara ännu en förvirrad diskussion i hans redan överbelastade hjärna.

Jag hade inte heller klart för mig vad det hela handlade om. Så när Salem fladdrat ut genom dörren spände jag ögonen i Norrlands Gunnar.

Det visar sig att britter inte tvättar händerna så mycket.

En undersökning som gjordes på brittiska pendeltåg visar att en av fyra pendlare hade bajsbakterier på fingrarna. Jag älskar sådana här artiklar!

Men själva sensmoralen i bajsdebatten är hur konstigt det än kan låta att Boz framstår alltmer som ett geni.

Norrlands Gunnar är seg. Suger in luft och det tar minst fem timmar innan han får färdigt en mening. Jag som kommer från de södra delarna är likadan så vi förstår varandra.

Gunnars analys var klar. Han hade kommit ner redan med morgontåget från älgjakten. Så när han fick tassarna på Aftonbladet nere på Centralstationen och såg den där artikeln om bajset så åkte nästan renklämman upp i knäet på honom och glasögonen immade igen. Om de snuskade på pendeltågen i Storbritannien så kunde de snuska på norrlandstågen, menade Gunnar. Det var ungefär vad han förklarade för mig. Men Gunnar är en nyckelperson inom företaget ungefär som den andre, Telia Gunnar som yrar runt i snöskogen. Så Norrlands Gunnars företag som säljer vägfinnare har försett Gunnar med en handdator och ett GPS system kopplat till Internet, satelliten och allt möjligt. Så innan Gunnar bestämmer sig för om Val Curtis är fågel eller fisk så knappar han igång sin teknikpark. Hon kommenterar britternas hygien i Aftonbladet. Via en Blogg får Norrlands Gunnar röding napp direkt. New York Times har nämligen skrivit en lång artikel där Val the Pal figurerar som en slags modern Jeanne D´Arc i söt förening med Procter & Gamble. Nyckelordet, säger Gunnar är ”Cueing”. Jag sörplar vidare på min bira och kastar en forskande blick på min polare. Han har redan sugit i sig kött som Per E. gett honom och darrar som en nyfrälst pingstvän fast uppochnervänd på stolen.

– Cueing, säger jag uppmuntrande till Norrlands Gunnar.

– Skit i det, säger Gunnar. Läs artikeln istället. Den där bruden och Procter & Gamble vet vad de vill.

– Ja, jag ska läsa artikeln, säger jag. Fick du någon älg.

– Äh, vi sköt slut på älgarna direkt, sa Norrlands Gunnar. Tvåhundra kilo i frysen. Men det blev inga hjortron. Jag messar den där länken. Hade du ett rätt?

– Ja, sa jag. I första loppet. Vad är det för frys du har? Femtusen liter eller nått? Mr Roadkill?

Men Gunnar var redan på väg till toaletten.

Senare när vi kommit hem så fattade jag alltsammans lite bättre. Först läste jag hela artikeln på nätet. Den i New York Times alltså. Sedan började bitarna trilla på plats. Salem har ju torkat mycket bajs i sina dagar. När han växte upp så fanns det inget dasspapper på toan. Då tvättade man sig ordentligt i baken med vatten och sedan gick man ut och tvättade sig med tvål och vatten. Naglarna och det minns jag speciellt från min tid i Irak skulle vara kortklippta annars glodde folk. Jag minns inte vilken hand. Indier! Salem är lite rasse. Men när jag läste Indien på 70-talet så åt man med fingrarna på Sandöskolan. Vi gjorde Chapati och röror, åt som byborna ute på vischan och bara med ena handen. Den andra…

Så det har alltid funnits system.

Spiken drar rumpan på gräsmattan när han tycker att det inte funkade riktigt.

Val Curtis jobbar med hygien, men också tvålförsäljning. Cueing, alltså!

Jag undrar om Norrlands Gunnar tvättade tassarna efter han sket ut den där renklämman.

Boz, Boz, Boz…

Det är ju ett helt system. Per E. drack inga femhundra innan sommaren. Cueing! Sen dök Snälla Sally upp i sängen bredvid honom. Så fort Per E. vaknade tänkte han på Boz ölkran och resten är ju historia som det brukar heta.

”Cue” ett relevant begrepp i en avancerad verklighet!

http://aftonbladet.se/kropphalsa/article3538891.ab