lördag 30 juli 2011

How to...


Vet ni vad Beckhams, Gregory Peck och Truman Capote har gemensamt?
Det var faktiskt Dagens Industri som satte mig på spåret för någon vecka sedan. Bra en sådan sak.
Vissa författare skriver många böcker. Världens flitigaste författare heter…
Strindberg?  Shakespeare? Barbara Cartland?
Nej, enligt urkunderna heter han Philip Parker. Never heard of him?
Han har i varje fall skrivit över 200 000 böcker. 200 000!
Philip Parker har skrivit ihop ett antal algoritmer som samlar ihop digitaliserad information som rör olika ämnen som sedan beställs och trycks när kunderna beställer dem över nätet. Till sin hjälp har han 60-70 datorer, en handfull programmerare. De flesta böckerna är medicinsk litteratur som köps flitigt av medicinska bibliotek. Han har också ”skrivit” enklare poesiböcker, korsordsböcker, animerade spel och håller för närvarande på att utveckla ett program för att skriva romaner.
Men låt oss lämna Parker. Han är inte så skojig.
Det som slår en är att de som för närvarande ligger i topp när det gäller publicerade noveller och romaner är antingen döda eller vansinnigt gamla.
I topp alla  kategorier ligger den sydafrikanska författarinnan  Mary Faulkner(1903-1973) som skrev 904 böcker.
Bland de mer namnkunniga återfinner vi Enid Mary Blyton(1900-1968) med 600 böcker, Georges Simenon(1903-1989) med  över 500 böcker, Barbara Cartland(1902-2000)280 böcker, Alexandre Dumas, d ä(1802-1870)
Bland snabbskrivarna återfinns japanen Bakin(1767-1848). Han skrev mer än 300 böcker och den mest kända är "Hakkenden" (De åtta hundarnas  berättelse). Det remarkabla med den boken är att den omfattar 101 band. Det blir rätt tungt i hängmattan.
En av de snabbskrivande, ska ha skrivit en bok på ett dygn o s v.
Strindberg då? Han skrev sextio dramer, tio romaner, tio novellsamlingar och mer än 8 000 brev. Han hann också med att sätta påtagliga avtryck i samhällsdebatten och inom måleri och fotografin. Hans engelske motsvarighet William Shakespeare skrev 38 dramer och tre poesisamlingar. Astrid Lindgren skrev ett trettiotal böcker och ett tiotal noveller. Hennes böcker har sålt i 145 miljoner exemplar och översatts till 95 olika språk världen över.
Flest böcker om hajar har...
Kommit bort från ämnet? Inte alls. Flest böcker trivia är bara en uppvärmning. En fransk författare skrev en hel bok utan ett enda verb. Bra en sådan sak. James Joyce berömda Odysseus handlar om en enda dag. Vad är det med det då? Mja, boken har 748 sidor. Den var östtyska säkerhetspolisen  väldigt intresserad av när jag en underbar vårdag 1982 passerade Ostbahnhof på väg till Prag med två östtyska punkare och Joyce praktverk i bagaget. De båda grönklädda gestapotyperna tittade misstänksamt på den tjocka blå boken, tog upp den och bläddrade säkert igenom den tio gånger som om något kontrarevolutionärt skulle hoppa fram ur sidorna och frågade sedan om jag hade några vapen. Då fattade jag inte alls vad de menade.
Antagligen såg de att det stod "Irland" på baksidestexten och blev nervösa.
En del författare publicerar bara några få böcker eller i enstaka fall endast en bok.
Det som förenar Posh och Becks med Gregory Peck och Truman Capote är en författare som bara skrivit en bok. Boken heter ” To Kill a Mockingbird”. På svenska heter boken, lite fantasilöst; ”Dödssynden”.
Harper Lee(1926-) kom från Monroeville, Alabama och var skolkamrat med Truman Capote. Harper Lee skulle egentlige bli jurist men hoppade av den karriären och publicerade 1960 boken ”To Kill a Mockingbird” som blev en bästsäljare och fick det prestigefyllda Pulitzerpriset 1961.
Det var också Harper Lee som slog följ med sin gamle barndomsvän Truman när de åkte till Holcomb, Kansas för att skriva om ett antal brutala rånmord på en bondgård. Den resan skulle senare bli Trumans idag klassiska bok ”In Cold Blood”. Harper hjälpte bl a till med att intervjua kvinnor i det lilla samhället.
Truman har också gestaltat Harper Lee  själv i sin debutroman; ”Other Voices, Other Rooms”
Gregory Peck? Han spelade juristen Atticus Finch i den klassiska filmatiseringen av boken ”To Kill a Mockingbird”. Peck och Harper Lee blev goda vänner och Gregory Peck´s son döpte sin son till Harper efter Harper Lee.
Beckham? Posh Beckhams favoritbok är ”To Kill a Mockingbird” när paret för en tid sedan fick en liten dotter döptes hon till Harper Seven Beckham”.

Med detta skrap från avdelningen för onödiga kunskaper säger jag som  Kurt Vonnegut med stor sannolikhet skulle uttryckt saken: "So it goes!"

fredag 29 juli 2011

Kan vi inte lagstifta mot islamofobi så...

    I Tehran får man inte ha hunden i bilen. Ehhh!

Samtidigt som Norge långsamt håller på att vakna upp från det trauma som följde på de två terroristattackerna förra fredagen så rasar debatten vidare i Sverige och många andra länder i Europa.
Vad håller på att hända och varför och kanske mer perifert – kan vi göra något åt saken. Att det sistnämnda diskuteras minst är också symptomatiskt för ett sätt att debattera som blivit allt vanligare de senaste åren.
De har blivit en hel liten rörelse som satt en ära i att försvara muslimer som principsak oavsett hur det muslimska tar sig uttryck. Ibland får man intrycket att muslimer som grupp är den nya vänstern som ska använda som sköld för att återerövra sina stadigt vikande positioner. I brist på annat så att säga.
Nyckelordet är islamofobi. Ett eget uppfunnet ord med medicinsk klang!
Jag har inte orkar läsa alla mästerverken de senaste dagarna men har i varje fall lyckats peta i mig Petter Larsson artikel på AB:s Kultursida från den 26 juli och även Andreas Malms drapa som ha förtänksamt spritt över halva Europa.
Dagens bibelord kommer annars förmodligen från Göran Hägg, stationär i SVT:s morgonsoffa: Al-Qaida finns inte, egentligen, säger Göran Hägg i dagens morgonbön från SVT.
Hägg menar också att vi i princip alltid haft högerextremister i vårt land och nämner Palmemordet.
Den unge terrorist, Taimour Abdulwahab som försökte spränga sig och ett antal andra till döds på Drottninggatan mitt i julrusningen avfärdar Hägg som förvirrad utan betydelse.
AB:s Wolfgang Hansson är inte lika imponerad utan skriver idag att Abdulwahab tagit med sig minst lika många i döden om hans bomb fungerat.
Wolfgang går också in på möjliga orsaker till att typer som Breivik och Abdulwahab gjort vad de gjort.
Jag har annars tyckt att just Hägg haft en och annan poäng genom åren, Nu visar han sig uppträda som en fullblodsidiot och dessutom löser han Palmemordet en passant.
Han beskriver hur svenska Säpo försökt förstå vad som driver människor som blir terrorister och dessutom från olika utgångspunkter(höger, vänster, religion).
”Dessa likheter kommer av den huvudsakliga orsaken till att vissa unga söker sig till extremism i olika former ofta handlar om sociala och känslomässiga orsaker, snarare än det ideologiska innehållet.”
Man kan alltså fundera på ifall Breiviks faiblesse för graffiti var inkörsporten till terrorist liksom hasch skulle vara inkörsporten till tyngre droger. Man kan fundera på en del uttalanden av Breiviks biologiske pappa som verkar mer orolig för sin egen skull än för att hans son totalt förstört sitt och andras liv.
Lotta Gröning i samma SVT soffa som Göran Hägg verkar istället något förvånande stå för det kreativa tankegodset denna fredag morgon och säger att vi måste vara självkritiska. Till sist undrar hon varför så många hatar socialdemokratin. Det kan man fundera på för nog är det så att många inte bara röstar på ett annat parti utan har rätt uttalade uppfattningar om Lottas parti.
Till detta ska läggas helgens nätbuzz som är ett par årsrapporter Europol om terrorismen i Europa.
Idag tar opinionsbildare i allt större omfattning ställning med magen. Det krävs nämligen om man vill hänga med och synas. Man ”gillar” vad folk rafsar ner på ”Fejan” eller ”Twitter”. Den senare har inte heller någon teknisk möjlighet att bli längre än ett par rader.
Vad var det med Europol då? Jo, enligt deras statistik som delar upp olika terroristbrott i olika kolumner som ”Islamister” och ”Separatistiska grupper” så har ”anti-islamofoberna” kommit fram till att 0,6 % av alla terroristbrott i Europa under 2006-2008 inducerats av ”islamister”.
Det betyder enligt ”gillar” gänget att islamister inte är något problem i Europa. Europol själva uppfattar emellertid hotet från islamister som större än t ex högerextremismen enligt en artikel i dagens norska Verdens Gang .
Men vilka är då de 99,6 % som står för olika terrorhandlingar. Jag ska återkomma till det.
Uppgifterna är hämtade från www.loonwatch.com en webbplats som bekämpar islamofobismen.
Budskapet är glasklart. Vi har inget att frukta från islamister i Europa.
Innan jag övergår till att resonera lite kring Larssons och Malms budskap som är ganska tidstypiska för den nuvarande debatten vill jag ge en liten primer vad gäller dels terroristbrott i allmänhet och dels granska 0,6 % resonemanget en smula.
Den 29 juli publiserade Center For Strategic & International Studies(CSIS) en rapport US State Department and Counter-

Terrorism Center Reporting Terrorism in the Middle East and

Central Asia, August 2010”. Den här rapporten behandlar inte specifikt Europa och det är inte heller av den anledningen jag tar upp den.
Statistiken visar att enbart för 2009 så är antalet attacker 11 000 fördelade på 83 länder. Dessa resulterade i 58 000 människor som skadades varav nästan 15000 med dödlig utgång. Sunniextremister stod för nästan hälften av dessa attacker. Sammanlagt 90 olika grupper låg bakom terrordåden, där de enskilt främsta genomfördes av talibaner, al-Shabaab, al-Qaida i nämnd ordning.
Attacker i Afghanistan, Pakistan och Iraq stod för nästan 60 % av attackerna. Av de 58 000 som dödades var mer än 50 procent sunnimuslimer och de flesta var offer för attacker av andra sunnimuslimer. Av de som gått att spåra civilstånd, 48 000 var nästan 2/3, alltså 36000 civila. Under åren 2005-2009 genomfördes varje år mellan 11-14 000 attacker av terrorister. Jämfört med ”toppåren” 2006-2007 har antalet terroristattacker minskar något och låg 2009 på 10999 attacker vilket är en svag minskning för andra året i rad.
Nedan följer en uppräkning exempel på terrorbrott som utförts av muslimska terrorister under 2009:
25 oktober, 2009, al-Qaida i Irak dödar 155 människor inklusive 24 barn. 720 skadas i dubbel bilbombattack.
8 december, 2009, dubbel bilbomsattack utförd av  al-Qaida Irak dödar 155 människor inklusive 12 studenter. 513 skadas
28 oktober, 2009,  Sunni extremister dödar 117 och 200 i självmordsattack i Peshavar i nordvästra Pakist
19 augusti, 2009, al-Qaida dödar 101 och skadar 12 00 i samordnad självmordsattack i Bagdad, Irak
10 maj, 2009, Sunni extremister dödar 88 människor och skadar 245 inkluderande ett stort antal journalister i granatattacker i Mogadishu, Banaadir, Somalia
9 februari, 2009,  dödade talibanerna 15 inklusive 11 barn och skadade 15 andra i en granatattack mot en skola i Darra Adam Kiel i nordvästra Pakistan
27 november, 2009, dödar Kaukasus Emiratet 39 människor och skadar 95  i en självmordattack på ett tåg vid Bologoye, Tverskaya Oblast', Ryssland.
 
Den här uppräkning skulle kunna fortsätta. Syftet är att understryka att det faktiskt sker terrordåd, att de är flest och att de på intet sätt kan anses vara någon del av en utan är kriminella akter som till största delen drabbar den egna befolkning.
Europa då? 0,6 %. Ljuger Europol när man säger att islamister är ett större hot än högerextremister.
Loonwatch raljerande rubrik lyder ”All Muslims are terrorists…Except the 99,6 % that aren´t!
Vilka begår då terrorbrott i Europa?. Det saknas ju 99,6 procent. Om de inte utförs av islamister och inte domineras högerextremister (2006,2007,2008 enligt www.loonwatch.com) , vem eller vilka begår dessa brott.
    Tre grafer som gladde "Antiislamofobisterna"!(Källa Europol)

Av graferna som Loonwatch huggit ur Europols rapport framgår det att de flesta brotten rapporteras av två länder i Europa. Frankrike och Spanien.
Det första som slår en är att graferna inte är helt jämförbara. Åtminstone inte 2006 med 2007 och 2008. 2006 sägs visa terroristattacker fördelade på förövare medan 2007 sägs visa misslyckade, planerade och genomförda attacker fördelade på förövare i en och samma graf. Det är förmodligen enbart en slarvig skrivning.
Om vi antar att det förhåller sig på det viset så ser det ut som följer enligt Europol och Loonwatch.
Islamistiska attacker är tillsammans med högerextremistiska attacker färre än alla vänster attacker under 2006-2008 i Europa. Det är alltså vänsterterrorn vi ska vara rädda för.
Men som sagt anledningen till att såväl vänsterextremistiska som högerextremistiska terroristattacker är så marginaliserade i Europols årsstatistik är en helt annan.
Frankrike och Spanien. ETA och korsikanska FLNC!
En av de som framträder tydligast i vågen av ”nyttiga idioter” är Mattias Gardell historiker och hans specialité är just den radikala islamismen. Gardells bok ”Islamofobi” har tillsammans med en del av hans uttalanden och hans medverkan i ”Ship to Gaza” vållat en hel del debatt på senare tid. Gardell tillhör också den grupp som varnar för en växande fascism som en följd av det han beskriver som islamofobi. Han driver samma linje som Loonwatch. Terrorismen i Europa handlar om ETA och FLNC.
Gardell är ofta ute och föreläser i skolor och på allmänna möten. Hans syfte är säkert att motverka det han uppfattar som islamofobi.
Så han tar i som en riktig politiker. Taimour Abdulwahab vispar han raskt bort.
”-Det otypiska i händelsen var just att det var en muslim som utförde det. De flesta terrordåd utförs nämligen inte alls av muslimer.”
Sen drar han en repa om ETA och FLNC och drar sig sedan vidare bort till Sydamerika. Därefter nämner han i förbigående att i världsmåttstock så kan terrorismen möjligen ha en statistik dragning åt islamister.
Har ni hört talas om att ETA sprängt några bomber i Sverige på senaste tiden. Om man slår FLNC på svenska Google får man inte mycket napp. Hade ni ens hört talas om FLNC?
Det är den första invändningen. Har den sydamerikanska terrororganisationer(förutom FARC-gerillans kontakter med ETA) varit i Europa och sprängt på senaste tiden eller överhuvudtaget.
När den anti-islamofobiskiska maffian är ute och missionerar använder de sig av demagogins alla tangenter. Här spelas det fyrhändigt men det låter tyvärr förskräckligt.
Den Islamistiska terrorismen är internationell till sin karaktär. Dessutom innehåller Europol statistiken som Loonwatch, Gardell m fl slickar i sig som grädde, åtminstone för åren 2007 och framåt en graf för misslyckade, planerade och genomförda terroristdåd. Vad är det som säger att majoriteten av den franska och spanska inrapporteringen inte rörde sig om planerade men avslöjade dåd. Dessutom har vi inga uppgifter om resultatet. Hur många dog, skadades och vika var de. Poliser, Militärer, barn vuxna? Skiljer sig profilerna åt?
Enligt säkerhetsexperten Magnus Ranstorp är  Europol  statistiken behäftad med flera svagheter, bl a bristande inrapportering från Storbritannien. Själva graferna visar också att ett stort antal EU länder saknas.
Men det väsentliga är att vi helt kan bortse från Spanien och Frankrike ifall vi inte planerar att semestra där. Dessutom skiljer sig ETA och FLNC:s terror markant från t ex islamisternas tågsprängning i Spanien 2004 eller Londonsprängningarna 2005.
Många av terrorhandlingarna från ETA respektive FLNC  är mindre och riktade mot specifika spanska eller franska mål i de områden som ETA respektive FLNC betraktar som deras.
En del av terrordåden är dessutom följder av det faktum att de får kapital genom utpressning och kidnappning. Det är alltså en viss skillnad på att bränna av ett gäng bomber på Londons tunnelbana jämfört med att spränga José´s restaurang för att han inte betalat till organisationen.
ETA brukar också varna allmänheten innan man spränger.
Den väsentliga skillnaden mellan islamistisk terrorism i Europa och för den delen överallt annars är att den ställer sig fullständigt känslokall till vilka som drabbas. Principen är ju fler döda civila - ju bättre.
Det finns andra exempel på samma inställning(Japan, Israel, Irland) men detta är den islamistiska terrorismens kännetecken, det som huvudsakligen skiljer den från andra terrorister, liksom dess faiblesse för att sprida sitt budskap utanför det omedelbara territoriet.
Många terroristbrott avslöjas. Om vi lämnar Loonwatch och går fram till färsk statistik från Europol så finns det en hel del som är intressant att känna till och hålla reda på. Europols statistik skulle ta upp ett terroristdåd där islamister spränger halva Stockholm i luften med 400 dödsoffer och 800 skadade som en händelse som värderas på samma sätt som att spanska säkerhetspolisen avslöjat att ETA planerat att spränga en tom polisstation i luften. Att ETA dessutom varnat innan man spränger syns inte heller.
I Europols senaste rapport(TE-SAT 2011) från 2010 visar en vikande trend när det gäller terrorism. Det är fortsatt så att väldigt få terroristdåd begås i Europa som inte har separatistisk bakgrund. ETA har också under delar av perioden påtagit sig en vapenvila, vilket kan vara en förklaring liksom större underrättelseinsatser generellt. Dessa gäller i huvudsak Spanien och Frankrike och deras problem(Baskien och Korsika) Dessa attacker är nästan uteslutande riktad mot respektive regeringars maktapparat(ex vis poliser), regeringsbyggnader, utrustning och sådant som representerar ”ockupationsmakten” i deras ögon.
Av de sju terroristbrott som begicks 2009 med dödlig utgång var samtliga riktade mot statstjänstemän(bl a poliser). Men Europol varnar fortfarande kraftigt för islamistiska terroristdåd om ramen för EU. Dels används EU som bas för att planera terror utanför EU, dels kommer det utländska terrorister hit för att markera sina religiösa och politiska program.
 Som vi sett förra helgen så räcker det med att en ensam person har rätt organisation och kunskaper för att skapa en nationell tragedi oavsett om han är höger, religiös eller vänster. Europol säger så här om statistiken när det gäller islamister och den tidsserie som nu de politiskt korrekta på vänsterkanten hurrar på de sociala medierna över:
“With regard to Islamist terrorism, two failed and

two attempted attacks were reported for 2007. As

in 2006, failed or attempted Islamist terrorist

attacks took place in the UK, Denmark and

Germany. Police investigations into the attempted

attacks in Denmark and Germany have shown

that the intended targets were likely to be located

on their national territory. The failed and attempted

attacks mainly aimed at causing indiscriminate

mass casualties.”(källa: Europol TE-SAT 2008)
 Membe
 Ett exempel som framförs gäller Tyskland där några flera islamister planerade att detonera en sprängladdning om cirka 500 kilo. Det försöket stoppades av polisen.
Så här skriver Europol(TE-SAT 2008) om det avslöjade försöket i Tyskland 2007
“Three men — a 28-year-old Turkish national and

two German nationals aged 22 and 28 — were

arrested on 4 September 2007, suspected of planning

several coordinated bomb attacks in Germany

with the aim to cause mass casualties. At the time

of their arrest, the three men were in the process

of making highly powerful explosives using hydrogen

peroxide and military detonators. Although

the targets had not yet been definitively selected,

the investigation revealed that possible targets

included US military facilities in Germany. Had the

suspects succeeded in building the bombs, they

would have had a higher explosive effect than the

bombs used in the 2004 attacks in Madrid16,

where 191 people were killed and 1,841 injured.17

The suspects had acquired the know-how to build

the bombs mainly through specialized explosives

training courses in training camps in Pakistan, run

by the Islamic Jihad Union (IJU). Instructions for

building similar bombs are also available on the

Internet. The IJU, which originates from Uzbekistan,

was founded in March 2002 by former members

of the Islamic Movement of Uzbekistan (IMU). It is

believed to have close links to al-Qaeda.
Totalt hamnade 198 mål(av totalt 449) som gällde islamistiska terrorister i europeiska domstolar 2007 vilket är det år som ligger mitt i Loonwatch stora avslöjande att islamister inte är något problem för Europa.
Av dessa dömdes avkunnades fällande domar i 69 procent av målen enligt Europol. Hur många enskilda personer det handlar om går inte att utläsa men att det gäller minst 137 enskilda islamister enbart under den föreslagna perioden  2007 kan man nog utgå från ifall inte en person omfattas av flera mål vilket inte är så vanligt.
Istället för att vara glada över att polisen i Europa gör ett bra jobb hånas de för att jaga islamistspöken.  Jag hoppas att jag lyckats klara ut att Europa kan frukta terrorism både från höger och vänster i framtiden medan vi i Sverige inte behöver fästa någon större vikt vid Spaniens och Frankrikes separatistiska problem.
I ABKultursidan den 26 juli, utvecklar Petter Larsson sin syn på problematiken
Han har mycket på sitt hjärta. Högern och islamofoberna är måltavlan.
Islamofoberna har i Larssons ögon blivit en rörelse som slutit sig samman och befolkar den offentliga debatten.
PM Nilsson redaktör på Newsmill får sig också en dyngare. Han har krävt att Jimmie Åkesson ska ta avstånd från ABB. Nu är Larsson riktigt upprörd. Det skulle komma från en som upplåtit sina sidor(Newsmill) åt SD politiker som Kenth och Ted Ekeroth. Jodå PM Nilsson… ja vad är det egentligen Larsson föreslår. Jo, censur och plåsterlapp över munnen på alla som inte tycker som…Larsson???

Mitt i artikeln stannar Larsson sedan lite andfådd och skriver att man inte ska missförstå honom.
Det finns islamistiska terrorgrupper plus en del integrationsproblem och viss kvinnofientlighet, misstro mot homosexuella et c.
Sedan eldar han på igen. Problemet är ”den kollektiva fixeringen” enligt Larsson.
Sedan får sig moderaterna och Tobias Billström sig en släng av sleven och till sist räknar Larsson upp några händelser(Malexander, mordet på Björn Söderberg och attentatet mot två journalister) som ett bevis på att höger är den verkliga faran.
Jodå nu ska vi rätta in oss i ledet och fatta att det inte ska vara mer misstro mot islam.
Likande rapande osorterad svada uppvisar Andreas Malm i en artikel i VG och det finns en hel hög med välmenande och mindre välmenande upprörda ute i den nätbaserade verkligheten.
Ska försöka sammanfatta.
Vad som skett är att vi fått en polarisering i en debatt som bygger på felaktiga grunder.
Jag ska avslutningsvis räkna upp några av problemen.
Vänstern har aldrig haft någon traditionell koppling till islam. Mao uttalade de bevingade orden ”Religionen är ett opium för folket”. Varför har då de som idag kallar sig radikala så mycket tid för att försvara islam. Var finns det radikala draget i islam. Finns det stora grupper muslimer som är radikala, alltså vänsterradikala som kan förmås att gå med i en revolutionär rörelse som riktar sig mot det kapitalistiska samhällets grundpelare? Det har jag svårt att se. De flesta muslimer är precis som vanliga svenskar, Svenssons som vill få det bra för sig och sin familj i första hand, besöka moskén lite lagom mycket för få lugn för själen. De är inga stenhårda renlevnadsmänniskor, de kanske dricker eller inte, kanske röker eller inte och de kanske tittar på vackrare kvinnor(män) när de promenerar på stan eller inte. De kan skämta om sin religion precis som vi kan skämta om pastor Jansson. De skiljer sig inte nämnvärt och de utgör inget hot. De respekterar våra högtider och vi gratulerar dem när de har sina. Vi kanske bjuder in dem vid jul men ser till att de inte får skinka och de bjuder in oss och vet att svenskar inte är så glada i de allra sötaste godsakerna vid Aid al-Fitr. Vi vet att de inte är exakt som vi och har en annan bakgrund men det är inget problem för oss. Tvärtom. Vi har ett öppet sinnelag och långsamt lär vi oss vad som förenar och som skiljer oss åt.
Vad som är problem är när tron används som ett argument för att separera. Svenskar är inte speciellt religiösa. Vi funderar kanske på vart vi ska komma efter det här livet, några går i kyrkan nån gång per år. De flesta har fullt upp med att betala räntor, kolla elpriser, sätta av till pensionen och tråckla sig fram i samhället. Livet efter detta få vänta för de flesta svenskar.
När vi talar om muslimer så måste vi fundera över vilka muslimer vi talar om.
Om jag är skeptisk mot militanta muslimer som kommer hit och pratar om att återupprätta kalifatet och missionerar islams suveränitet över alla andra trosläror på ett aggressivt och respektlöst sätt så kan jag visst tänka mig att jag blir en smula på min vakt.
Jag vill inte leva i ett Sverige som är som Saudiarabien eller Iran. Islamofob? Knappast! Jag vill inte leva i det landet och jag tänker argumentera mot alla som föreslår att det är bättre än den i och för sig sorgliga demokrati vi har att tillgå för tillfället.
Jag kräver inte att muslimer ska assimileras och ge upp sin tro. Behöver man en tro så, fine!  Man får tro på en pinne om man vill. Det ingår i ett fritt och demokratiskt samhälles grundfundament.
De flesta islamistiska terrororganisationer och det finns ett hundratal, har inga tydliga politiska mål. I den mån de har det så är det att man ska läsa Koranen och leva efter den och de som inte gillar läget ska bekämpas med alla medel.
Det finns ingen politisk radikalism i dessa organisationer. Så vad den svenska vänstern ser i dem är en gåta. De är reaktionära, kriminella och förtrycker både sina motståndare och kvinnor. De finansierar ofta sin verksamhet med allt som ett demokratiskt samhälle bekämpar(droghandel, stöld, smuggling, människohandel, beskydd m m)
Jag är inte islamofob om det nu finns ett sådant ord ifall jag har uppfattningen att hijab för att inte tala om burka är reaktionärt och kvinnoförtryckande.
Vänstern i den mån det finns någon borde istället ta en allvarlig diskussion om hur man driver befrielsekamp och vad som kan accepteras eller inte.
Den diskussionen skulle förpassat ABB och al-Qaida på exakt samma planhalva.
Det främsta stödet till muslimer och oss själva går genom ett entydigt och totalt avståndstagande från allt vad talibaner, iranska ayatollor och korsfarare heter. De är kriminella skurkar som kapat en religion. Vi kan diskutera om det är religionen som frälser människan eller något annat men den diskussionen kan föras på seminarier där både muslimer, judar och kristna kan diskutera i lugn och ro.
Militant islam och militant kristendom är inget vi behöver vare sig i Sverige, Norge eller Afghanistan.
Vi har problem med vår demokrati i Sverige och för den skulle resten av Europa. Men det är ingenting mot vilka problem man har i Afghanistan, Pakistan och Irak för att ta några illustrativa exempel.
Den dagen den politiska höger-vänsterskalan förmår skilja ut sig från varandra och skapa en politisk skiljelinje, vilket inte varit fallet på många år och av olika skäl, så lovar jag att motsättningen mellan kristna och muslimer kommer att försvinna fortare än kvickt.
Sedan ett större antal år styrs vi inte av politiker utan av utgiftstak. Det är också i den nuvarande ideologibefriade debatten som svamlarna söker sin näring.
Svamlarna saknar nämligen förmåga att skilja mellan stort och smått, viktigt och oviktigt.
Demokrati är viktigt men islam är verkligen inte viktigt. Inte för mig i varje fall.
Jag vet inte vad som döljer sig i trotskisten Andreas Malms hjärnbark. Tror han att den permanenta revolutionen ska komma som ett brev på posten om han eldar på motsättningar som han hittar på vartefter eller som finns men är betydelselösa medan de som måste diskuteras sopas under samma matta som alltid fått ”trottar” att ytligt sett framstå som en perfekt lösning för slappa kulturradikaler. Deras store hjälte Lev Trotskij slutade tråkigt nog för dem i Mexiko med en ishacka i skallen redan på 30-talet. Så finns får man förmoda just därför inte ens ett havererat trotskistiskt samhälle att ta lärdom om(jmfr  Sovjet, Kina). De rör alltid till det så till den milda grad att de hamnar totalt fel i politiken.
Malms skimrande avslutning i VG artikeln får tjäna som inramning till islamofobdebatten och den post 70-tals vänsterns ideologiska sammanbrott.
”Att anklaga vänstern för samrör med islam har varit vardagsmat så länge högern sett muslimer som ett politiskt huvudproblem”(Andreas Malm Verdens Gang 26 juli 2011)
För oss andra går livet vidare. Vi har inget problem med religionen. Vi vet att religionen är en privatsak.

tisdag 26 juli 2011

Terrorism är terrorism...



Man kan lugnt säga att det varit mycket i helgen.
Vi tog ett glas nere på Loopen vid Liljeholmsbron på fredags eftermiddag och plötsligt säger Carina att det har varit en stor sprängning i centrala Oslo.
Ja, ni kan själva fundera ut hur snacket gick. Även om den första reaktionen var islamistiska terrorister så måste jag säga att vi höll oss relativt på mattan i skuldfrågan.
Sedan började det droppa in information om att något hänt på Utöya. På ett politiskt sommarläger för socialdemokratiska ungdomar.Det passade inte riktigt ihop

När vi kom hem var det i full gång på alla våra tre internationella kanaler, CNN, BBC och Aljazeera.
SVT mjukstartade innan de kom på att kanske NRK kunde bidra med något.

Jag ska säga ett par saker innan jag fortsätter. Det första är att jag bestämt hävdar att terror av vilket slag som helst där civila skadas och dör ALDRIG kan försvaras. Efter att ha arbetat och levt i en rad länder som under de senaste trettio åren varit krigszoner och dessutom själv vid ett tillfälle varit utsatt för en sprängning och bevittnat resultatet av flera större bombdåd där också människor jag känner väl, dött och skadats kan jag utan att tveka säga att jag vet vad jag talar om.
Har man varit med om en sådan sak förändras man som människa. I grunden.
Vi har pratat mycket om det i helgen precis som de flesta andra svenskar. Man känner djupt med de drabbade och deras anhöriga men också med Norge som nation för en sådan här händelse rör om i det nationella medvetandet och speciellt i ett litet land son Norge. På det allmänmänskliga planet är jag precis som alla andra och det tror jag gäller för Carina också som precis som jag varit och arbetat i länder och på platser som varit allt annat än säkra
Med detta sagt så vill jag fundera lite över vad som skett och dagens politiska debatt runt dessa frågor.
Men först tillbaka till helgen. Genom att följa framför allt norska Verdens Gang och Dagbladet kunde man redan på natten mot lördagen få en uppfattning om den gripne nu misstänkte som med stor sannolikhet ligger bakom båda dåden eller i vart fall är ansvarig för massakern på Utöya och högt troligt även bomben eller bomberna i centrala Oslos regeringskvarte
På lördagen är svensk media igång och då kontaktar man alla som kan tänkas ha något att säga om en misstänkt av den typen som den aktuelle mannen. Vi vet då en hel del om honom.
I SVT:s soffa sitter då samtidigt dels Säpos chef Anders Danielsson och en av våra, kanske den främste experten på högerextremistiska grupperingar,  Heléne Lööw, numera anställd på regeringskansliet.
I andra delen av soffan sitter Claes Elfsberg. Det är många som misstar sig på honom. Men han lyckas trots stundens laddade stämning ställa ett antar relevanta frågan av vilka jag ska ta upp en. Han frågar om man kan förhindra den här typen av gärningar och mera specifikt den här typen av gärningsmä
Vad vet vi i det läget? Eller rättare sagt vad vet jag? Det är vad som stått i tidningar, eller jag sett på teve och läst mig till på nätet plus en del egen erfarenhet av säkerhetsarbete.
Det är min bestämda uppfattning att Lööw och Danielsson vet mer än så. Mycket mer.
Men kontentan av deras svar är…
Jag återkommer till det.

När jag tittar på den här sändningen vet jag att killen heter Anders Behring Breivik. Han är trettiotvå år och har under en längre tid rört sig på olik högerextrema forum. Han har debatterat där och även fört debatt som gäller svenska sidor i ämnet. Han bor delvis hos sin mamma, har varken fru, fästmö, pojkvän eller barn. Han är medlem i en frimurarorden, har flera vapenlicenser och är aktiv i en skytteklubb. Han måste ha köpt stora mängde ammunition(variant av dum dum kulor) till ett inte allför vanligt specialgevär, et ombyggt Ruger Mini som man inte använder för att skjuta rapphöns med samt en Glock(halvautomatisk pistol). Han registrerade in ett företag Breivik Geofarm för att odla kålrötter och handlar tusentals kilo konstgödsel och kemikalier. Han har en bil som man kan frakta varor i. Nio kreditkort. Han har dessutom petat ihop ett 1500 sidors manifest och lagt ut en video på flera olika forum.
Kan man hitta en tydligare profil på en potensiell terrorist?
Så vad svarade Danielsson och Lööw? Nej, sådana här killar kan man inte få ögonen på. Det är svår
Ta bara följande nyckelord: Högerextrema åsikter, vapenlicens, aktiv i skytteklubb, registrerar in lantbruksföretag, köper stora mängder konstgödsel.
Om inte Säpos register kan screena fram en misstanke och fler än en varningslampa tänds efter vad islamisterna kokade ihop i badkaret i Storbritannien innan sprängningarna i London och vad som avslöjades i Tyskland där fyra fälldes förra året så är det inte bara märkligt utan otroligt.
Det SKA inte gå att köpa 3000 kilo konstgödsel ifall man är missionerande högerextremist, vapenputte utan lantbrukserfarenhet med gymnasieekonomexamen som utbildning.
Då talar vi inte alls om alla andra kemikalier han köpt. Han beskriver i detalj och då menar jag detalj hur han skaffar delarna och tillverkar sprängladdningen, steg för steg, gram för gram. Han rekommenderar till och med en Ipod som avkoppling för att man kan bli fysiskt utmattad av allt petigt blandande av kemikalierna.
Han beskriver sin finansiella ställning och konstaterar i mars 2011 att han har nio kreditkort vid det tillfället.  

Om vi inte kan fånga in killar som Anders Breivik Behring kan vi lägga ner säkerhetspolisen.De är nämligen så här moderna terrorister jobbar.
Han åker till Prag och vil köpa ett granatgevär och en AK4 men kommer tillbaka med en Ruger Mini som han sedan modifierar. Tull, registrering, högerextrema åsikter??? Vad använder norska säpo, PST sina resurser till?
Jag är inte bara förvånad utan förbluffad över vad jag hör från den så kallade spetskompetensen i Sverige. Det bådar inte gott kan jag säga.
I lördags laddade jag ner Anders Behring Breviks så kallade manifest. Tittade på hans video och försökte förstå hur en människa resonerar som begår en sådan här handling.
Ju mer jag läser ju mer klarnar bilden.
Men det som slår mig är inte i första hand det jag förväntar mig. Den här killen må leva i en fantasivärld som han delvis snickrat ihop själv. Det han gjort går aldrig att försvara. Men utan att förstå varför kommer man ingen vart. Jag slås av att det finns en viss logik i delar av hans budskap. Jag kan faktiskt relatera till mycket av vad han skriver. Han är ingen dumskalle och hans resonemang i den mån det nu är hans resonemang är till och med välformulerat och intressant.
Vi pratar inte om en brölande, rakad skinnskalle. Långt därifrån. Den här killen pekar på viktiga problem i samhället som det han kallar kulurmarxister, mångkulturell tyranni och politiskt korrekta försöker legitimera eller vispa bort.
Jag kan också slå på teven en morgon och koka över direkt när jag hör några av våra främsta välmenande idioter sitta och bräka ur sig plattityder, halvsanningar och direkta lögner inför en vänligt leende och nickande sommarvikarie som inte har en enda ifrågasättande fråga att komma med. Sånt flyter rakt in i folks medvetande eller också blir de som jag förbannade.
Anders Behring Breivik beskriver och diskuterar i sitt så kallade manifest utförligt runt dessa problem och frågeställningar som rör vänster, rasism, integration, ideologisk urvattning av det offentliga samtalet.
Eftersom manifestet är 1500 sidor så har jag självfallet inte hunnit läsa igenom det. Men jag ska inte undanhålla er en del som handlar om Sverige. Sverige nämns på 238 ställen. Alltifrån tvättrekommendationer på kläder som ska ha försvunnit i EU byråkratin till mindre övervägda uttalanden av våra offentliga personer eller invandrare.
I Behrings värld läggs sten till sten och han målar upp ett mäktigt mål mot urholkningen av de värderingar han kommit fram till är motkraften mot det islamska hotet mot Europa.
Om det finns någon djupare logik i det han säger vet jag inte eftersom jag inte hunnit igenom hela drapan men det är intressant läsning. Ingen tvekan om det. Det bråkas visserligen på högerforum ifall ”Fjordman” är samma person som ABB men enligt honom själv är han bloggaren ”Fjordman” så vi kan väl utgå från det till dess motsatsen bevisats:

“2.55 Jihad Destroys the Swedish Model


By Fjordman
I decided to write this essay following the riots in Malmö[1] this weekend. Malmö is Sweden's third largest city and by far the worst city in Scandinavia when it comes to Muslim aggression. I read recently that an Arab girl interviewed in Malmö[2] said that she liked it so much there, it felt almost like an Arab city. Native Swedes have been moving away from the city for years, turned into refugees in their own country by Jihad, not too different from the non-Muslims in some regions of the Philippines, southern Thailand or Kashmir in India, or for that matter Christian Serbs in Kosovo.
Sweden was presented during the Cold War as a middle way between capitalism and Communism. When this model of a society collapses -- and it will collapse, under the combined forces of Islamic Jihad, the European Union, multiculturalism and ideological overstretch -- it is thus not just the Swedish state that will collapse but the symbol of Sweden, the showcase of an entire ideological world view. I wrote two years ago[3] that if the trend isn't stopped, the Swedish nation will simply cease to exist in any meaningful way during the first half of this century. The country that gave us Bergman, ABBA and Volvo could become known as the Bosnia of northern Europe, and the "Swedish model" will be one of warning against ideological madness, not one of admiration. I still fear I was right in that assessment.
Jonathan Friedman[4], an American living outside Malmö, mentions that the so-called Integration Act of 1997 proclaimed that "Sweden is a Multicultural society." Notes to the Act also stated that "Since a large group of people have their origins in another country, the Swedish population lacks a common history. The relationship to Sweden and the support given to the fundamental values of society thus carry greater significance for integration than a common historical origin."
Native Swedes have thus been reduced to just another ethnic group in Sweden, with no more claim to the country than the Kurds or the Somalis who arrived there last Thursday. The political authorities of the country have erased their own people's history and culture.
Jens Orback, Minister for Democracy, Metropolitan Affairs, Integration and Gender Equality from the Social Democratic Party said during a debate in Swedish radio in 2004 that "We must be open and tolerant towards Islam and Muslims because when we become a minority, they will be so towards us."
This is a government that knows perfectly well that their people will become a minority in their own country, yet is doing nothing to stop this. On the contrary. Pierre Schori, Minister for immigration, during a parliamentary debate in 1997 said that: "Racism and xenophobia should be banned and chased [away]," and that one should not accept "excuses, such as that there were flaws in the immigration and refugee policies."
In other words: It should be viewed as a crime for the native population not to assist in wiping themselves out.
Orback's attitude is what follows once you declare that culture is irrelevant. Our culture, even though we try to forget it, is steeped in a Judeo-Christian morality based on the Golden Rule of reciprocity: "Do unto others as you would have them do unto you." (Luke 6:31)
Muslims, on the other hand, are steeped in an Islamic tradition based on Muslim supremacy. Muslims view lack of force as a sign of weakness, and they despise weakness, which is precisely why Adolf Hitler stated his admiration for Islam, and thought it would be a better match for Nazism than Christianity, with its childish notions of compassion.
A Swedish man was nearly killed for the crime of wearing clothes with his own national flag while Sweden was participating in the 2006 football World Cup. Some "Multicultural youths" found this to be an intolerable provocation, and the 24-year-old man was run down by a car in Malmö, where Muhammad is becoming the most common name for newborn boys.
Feriz and Pajtim, members of Gangsta Albanian Thug Unit in Malmö, explain how they mug people downtown. They target a lone victim. "We surround him and beat and kick him until he no longer fights back," Feriz said. "You are always many more people than your victims. Cowardly?" "I have heard that from many, but I disagree. The whole point is that they're not supposed to have a chance." They didn't express any sympathy for their victims. "If they get injured, they just have themselves to blame for being weak," said Pajtim and shrugged.
The wave of robberies the city of Malmö has witnessed is part of a "war against the Swedes[5]." This is the explanation given by young robbers from immigrant background in interviews with Petra Åkesson. "When we are in the city and robbing we are waging a war, waging a war against the Swedes." This argument was repeated several times. "Power for me means that the Swedes shall look at me, lie down on the ground and kiss my feet." The boys explain, laughingly, that "there is a thrilling sensation in your body when you're robbing, you feel satisfied and happy, it feels as if you've succeeded, it simply feels good." "We rob every single day, as often as we want to, whenever we want to. The Swedes don't do anything, they just give us the stuff. They're so wimpy."
"Exit Folkhemssverige - En samhällsmodells sönderfall" (Exit the People's Home of Sweden - The Downfall of a Model of Society) is a book from 2005 about immigration and the Swedish welfare state model dubbed "the people's home," written by Jonathan Friedman, Ingrid Björkman, Jan Elfverson and Åke Wedin. According to them, the Swedish Multicultural elites see themselves first of all as citizens of the world. In order to emphasise and accentuate diversity, everything Swedish is deliberately disparaged. Opposition to this policy is considered a form of racism:
"The dominant ideology in Sweden, which has been made dominant by powerful methods of silencing and repression, is a totalitarian ideology, where the elites oppose the national aspect of the nation state. The problem is that the ethnic group that are described as Swedes implicitly are considered to be nationalists, and thereby are viewed as racists."
The authors fear that the handling of the immigration policies has seriously eroded democracy because the citizens lose their loyalty towards a state they no longer consider their own. "Instead of increasing the active participation of citizens, the government has placed clear restrictions on freedom of thought, freedom of speech and freedom of congregation."
Mona Sahlin[6] has held various posts in Social Democratic cabinets, among others as Minister for Democracy, Integration and Gender Equality. Sahlin has said that many Swedes are envious of immigrants because they, unlike the Swedes, have a culture, a history, something which ties them together. Notice how Swedish authorities first formally state that Swedes don't have a history or a culture, and then proceed to lament the fact that Swedes don't have a history or a culture. A neat trick.
Sahlin has also stated that: "If two equally qualified persons apply for a job at a workplace with few immigrants, the one called Muhammad should get the job. It should be considered an asset to have an ethnic background different from the Swedish one." In 2004, she was quoted as saying[7] that "A concerted effort that aims at educating Swedes that immigrants are a blessing to their country must be pursued," stressing that her compatriots must accept that the new society is Multicultural. "Like it or not, this is the new Sweden."
Mona Sahlin was elected leader of the Social Democratic Party, as thus a future contender for the post of Swedish Prime Minister, in 2007.
Why does the government dispense with the social contract and attack its own people like this? Well, for starters, because it can. Sweden is currently arguably the most politically repressive and totalitarian country in the Western world. It also has the highest tax rates. That could be a a coincidence, but I'm not sure that it is. The state has become so large and powerful that is has become an autonomous organism with a will of its own. The people are there to serve the state, not vice versa. And because state power penetrates every single corner of society, including the media, there are no places left to mount a defence if the state decides to attack you.
It has been said jokingly that while other countries are states with armies, Pakistan is an army with a state. Likewise, it could be argued that Sweden started out being a nation with a bureaucracy and ended up being a bureaucracy with a nation. In fact, the bureaucracy formally abolished the very nation it was supposed to serve. Its representatives are no longer leaders of a people, but caretakers preoccupied only with advancing their own careers through oiling and upholding, if possible expanding, the bureaucratic machinery.
Swedes pay the highest tax rates of any (supposedly) free nation, and for this they get flawed social security[8], non-existent physical security and a state apparatus dedicated to their destruction.
Anna Ekelund[9] in the newspaper Aftonbladet writes that: "We are a people who allow ourselves to be insulted by the government on a daily basis. We are not expected to be capable of thinking for ourselves, of deciding what we will read, or managing our own money. Swedes are as co-dependent as an alcoholic's wife. Yet we do not hurry to the ballot box to remove the prevailing systems. Not because we don't want to but because too many of us have painted ourselves into their corners."
Moreover, Swedes are keenly aware of the fact that their country is viewed by many outsiders as a "model society." Sweden is a deeply ideological state dedicated to imposing a certain world view on its citizens, and because the state is ideological, dissenters are quite literally treated as enemies of the state.
In the book The New Totalitarians[10], the British historian Roland Huntford in the early 1970s pointed out that it was easier to establish the Fascist model [11] of the corporate state in Sweden than in Mussolini's Italy for cultural reasons, since Sweden had a centralised bureaucracy whereas Italians are skeptical of state authority. Put simply: Swedes have tended to trust their bureaucrats, which no Italian in his right mind would ever do.
According to him, "The Swedes have a horror of controversy as something unpleasant, inefficient and vaguely immoral. They require for peace of mind, not confrontation, but consensus. Consensus guides everything: private conversation, intellectual life and the running of the State."
The then Minister of Education, Mr. Ingvar Carlsson[12], defined the purpose of schooling: "It is to produce a well adjusted, good member of society. It teaches people to respect the consensus, and not to sabotage it." He also on one occasion said that "School is the spearhead of Socialism." Mr. Carlsson was Swedish Prime Minister as late as 1996.
Mr. Carlsson's mentor in the Social Democratic Party and predecessor as Swedish Prime Minister (1969 to 1986), Mr. Olof Palme[13], openly flaunted his disregard, if not contempt for, Western civilisation: "The Renaissance so-called? Western culture? What does it mean to us?" Under the watchful eye of the Labour movement, Swedish education has for decades mounted deliberate attacks on Western culture, making it look suspect.
According to Mr. Huntford, "When the Swedes change ideas, they do it to the full, leaving no room for criticism or reservation. The country lacks intellectual defences; anything new will conquer without resistance being offered." The consensus "assumes that technological advancement is the sole path to happiness, and the Gross National Product the only measure of national success. It also assumes that the good of the collective at all times must take precedence over the good of the individual. It prescribes that the fundamentals of Swedish society must never be questioned or discussed."
This is how Mrs Maj Bossom-Nordboe, then departmental chief of at the Directorate of Schools, expressed it: "It's useless to build up individuality, because unless people learned to adapt themselves to society, they would be unhappy. Liberty is not emphasised. Instead, we talk about the freedom to give up freedom. The accent is on the social function of children, and I will not deny that we emphasise the collective."
Roland Huntford ended his book with a warning that this system of soft-totalitarianism could be exported[14] to other countries. He has been proven right since:
"The Swedes have demonstrated how present techniques can be applied in ideal conditions. Sweden is a control experiment on an isolated and sterilised subject. Pioneers in the new totalitarianism, the Swedes are a warning of what probably lies in store for the rest of us, unless we take care to resist control and centralisation, and unless we remember that politics are not to be delegated, but are the concern of the individual. The new totalitarians, dealing in persuasion and manipulation, must be more efficient than the old, who depended upon force."
Following the September 2006 elections, Fredrik Reinfeldt[15] became Prime Minister of Sweden, presiding over a center-right coalition government. This is, in my view, positive. Sweden has been described by some as a "one-party state," since the Social Democrats have been in power for 65 of the last 74 years. However, the differences between the left-wing and the right-wing in Sweden are not always that big.
The last time these parties were in power, under the leadership of PM Carl Bildt[16] from 1991 to 94, they presided over massive immigration, and have not been vocal in their opposition to the Multicultural policies since. The new Foreign Minister Bildt as a UN Commissioner to the Balkans called for recognising Islam as a part of European culture.
PM Reinfeldt has stated that the original Swedish culture was merely barbarism: "It can sometimes be good to humbly remind of the fact that a great deal of what constitutes Sweden has been created in [a process of] evolution, exactly because we have been open to accept other people and experiences."
Reinfeldt said this following a visit to an area called Ronna in Södertälje, near Stockholm. One year earlier a police station in Södertälje was hit by shots from an automatic weapon following a major confrontation between immigrant youths and police. The trouble in Ronna started after a Swedish girl had been called a "whore" and reacted to this. Ethnologist Maria Bäckman, in her study "Whiteness and gender," has followed a group of Swedish girls in the immigrant suburb of Rinkeby outside Stockholm. Bäckman relates that several of the blond Swedish girls stated that they had dyed their hair to avoid sexual harassment.
I have called Sweden a soft-totalitarian country, but I am sometimes not so sure about the "soft" part. Opinion polls have revealed that two out of three Swedes doubt whether Islam can be combined with Swedish society, and a very significant proportion of the population have for years wanted more limitations on immigration. Yet not one party represented in Parliament is genuinely critical of the Multicultural society.
Is it just a coincidence that the one country on the European continent that has avoided war for the longest period of time, Sweden, is also arguably the one Western nation where Political Correctness has reached the worst heights? Maybe the prolonged period of peace has created an environment where layers of ideological nonsense have been allowed to pile up for generations without stop. I don't know what Sweden will look like a generation from now, but I'm pretty sure it won't be viewed as a model society. And if the absence of war is one of the causes of its current weakness, I fear that is a problem that will soon be cured.
Sources:
http://www.frontpagemag.com/Articles/Read.aspx?GUID=139D4C85-7785-4ADD-AF55-933A1CD84353

1. http://www.jihadwatch.org/archives/016082.php

2. http://dansk-svensk.blogspot.com/2007/03/varmen-mder-kulden.html

3. http://fjordman.blogspot.com/2005/05/is-swedish-democracy-collapsing.html

4. http://gatesofvienna.blogspot.com/2006/07/let-them-eat-kebab-new-marie.html

5. http://www.brusselsjournal.com/node/938

6. http://en.wikipedia.org/wiki/Mona_Sahlin

7. http://news.pacificnews.org/news/view_article.html?article_id=8f2e5052a3d8d103d769d4d676be5de1

8. http://www.brusselsjournal.com/node/510

9. http://gatesofvienna.blogspot.com/2006/08/welfare-state-is-dead-long-live.html

10. http://www.amazon.com/new-totalitarians-Roland-Huntford/dp/0812814088/

11. http://www.brusselsjournal.com/node/1862

12. http://en.wikipedia.org/wiki/Ingvar_Carlsson

13. http://en.wikipedia.org/wiki/Olof_Palme

14. http://gatesofvienna.blogspot.com/2007/01/rise-of-glossocracy.html

15. http://www.brusselsjournal.com/node/1671

16. http://en.wikipedia.org/wiki/Carl_Bildt

(KÄLLA ABB:s Manifest (2083 - A European declaration of Independence))

När man läser ovanstående kan man självfallet reagera. Många etniska svenskar som varken har föräldrar eller farföräldrar från något annat land kan naturligtvis hoppa till när man hör Jens Orbacks eller Mona Sahlins mindre väl övervägda uttalanden.

Men i ABB:s värld blir detta ännu ett bevis och så lägger han sten på sten till sitt ideologiska bygge.
När Bildt som säkert en kille som ABB möjligen uppfattat som stående på hans sida som konservativ börjar prata om muslimer som en del av Europa, vilket de faktiskt varit i tolvhundra år om man ska vara noggrann så blir det nervöst i ABB:s huvud. Sedan får han ögonen på den ganska bestickande artikeln om albangänget i Malmö. Han tycker sig finna(med rätta) ett uttryck för empatilöshet som dessutom har ett uttalat rasistiskt innehåll.
Psykologerna och förståsigpåarna avlöser nu varandra och försöker komma på vad som gick fel för Anders Behring Breivik. Handlar det om andra världskriget, familjesplittring(fadern bor i Frankrike och har inte haft kontakt med sonen på femton år)? Svag självkänsla, föreslog en. Kanske det.  
Kanske vi får veta det, kanske inte. I vilket fall kan vi inte låtsas som om det som hänt inte hänt och det ABB präntat ner säger en faslig massa inte bara om högerextremister som det tippar över för utan lika mycket om islamistiska muslimer som det tippar över för eller vem som helst som begår terrorbrott. Vi har alltså ett ypperligt tillfälle att titta in i huvudet på en person som säkert många norrmän idag gärna personligen skulle vrida nacken av.
De ”politiskt korrekta” i Sverige som Anders Behring Breivik nämner i sitt manifest har under helgen rotat fram en riktig smällkaramell i dyningarna efter terrorbrotten i Norge.
De politiskt korrekta visar genom Europolstatistik  som de läst om på en webbplats kallad www.loonewatch.com *, ett samlingsställe för sådana som vill försvara muslimer, att 0,4 % av alla terrorbrott i Europa begås av islamister. Så här lyder Loonwatch rubrik:
Europol report: All terrorists are Muslims…Except the 99.6% that aren’t

Om detta kommer nästa blogg att handla om. Det ska visa sig att sanningen är lite mer komplicerad.
Under tiden kan man ju fundera på Anders Behring Breiviks intresse för bl a Winston Churchill. Såg en intressant dokumentär som handlade om Mers-el-Kébir och händelserna den 3 july 1940. G W Persson tycker att Anders Behring Breiviks moraliska förhållningssätt lämnar en del i övrigt att önska. Det tycker jag också. Vad som däremot intresserar mig är hur sådana här människor växer fram. Man kan ju inte säga att Usama Bin Laden hade en taskig barndom. Hade han ett komplicerat förhållande till sin far.Kanske det.

Churchill då... Han litade inte på sina allierade i Frankrike. Trots försäkringar att de skulle sänka och förstöra den franska flottan ifall Tyskland tänkte lägga beslag på den så valde Churchill att attackera den franska flottan 1940. Han sköt den i sank helt enkelt. Större delen av flottan var stationerad i Mers-el-Kabir. De franska besättningarna hade inte en chans. Det var ett massmord, en ren massaker och nästan 1 300 fransmän dog.

Det är liksom någonstans här problemen uppstår vare sig vi talar terrorister från höger eller vänster.
  *Lonnewatch egen galanta programförklaring: Loonwatch.com is a blogzine run by a motley group of hate-allergic bloggers to monitor and expose the web’s plethora of anti-Muslim loons, wackos, and conspiracy theorists.

While we find the sheer stupidity and outrageousness of the loons to be a source of invaluable comedy, we also recognize the seriousness of the danger they represent as dedicated hatemongers. And so, while our style reflects our bemusement, our content is fact checked and our sources well vetted making sure loonwatch.com is a reliable educational – if entertaining – resource on the rambunctious underworld of Muslim-bashing.