lördag 31 januari 2009

Lokala val i Irak

















Ja, ja spikarna satt i varje fall.

Carina ringde. Hon har farit runt på vallokaler och pratat med väljare. Det är lokalval i de flesta provinser utom de kurdiska och Kirkuk idag.
5996 av 6000 vallokaler i hela landet öppnade tid i morse enligt CNN. 4000 kvinnor finns på valbar plats och totalt finns det 14 500 kandidater till mer än 450 olika politiska grupperingar att välja på. Det är lite skillnad mot när Saddams bathparti var det enda partiet och 99 procent röstade på det.

Men eftersom det finns irakier som flyttat eller flytt till de norra kurdiska delarna, människor som kommer från södra Irak, så får dessa rösta i vallokaler som finns i norr trots att det inte är val där. Militärer som kommer från de södra delarna men är förlagda i norr kan också rösta i Kurdistan.
Enligt vad som rapporterats hittills så har det gått lugnt till under dagens val som räknas som en indikator på hur det ska gå i parlamentsvalen senare i år.
Någon idiot ska visserligen ha blivit skjuten efter att ha försökt smuggla in en mobiltelefon, läs potensiell bombutlösare, i en vallokal. Är man så korkad får man skylla sig själv i ett nervöst land som Irak.

Så här kommer några bilder på valdeltagare i dagens val. Färgen används för att man inte ska rösta flera gånger. Den går inte att tvätta bort.

Hur de gick? Tja, jag lovar att återkomma till det.

Drömmar, förr och nu och Örebro




Jonas har fler äss i rockärmen, Alex!

Jag vaknar. Jag lever.

Ibland för några sekunder blandar man någon mindre eller för del delen mer angenäm dröm med verkligheten. Som i morse. Vi var på äventyr. Spiken och jag alltså.

Om jag påstår att det är februariväder så ljuger jag och det vill jag helst inte göra. Jag blir rätt så irriterad av sådant som är fel. Men jag är ingen petröv.

Kilade ut med Spiken som har hamnat i ett tiklöpstim. Han är helt groggy när vi kommer in och nu vilar han ut efter en bit rökt skinka och en ostskiva. Det får han varje morgon. Ibland leverpastej. Nu ska jag smussla in hans medicin och då är leverpastej utmärkt.

Ingo är död. Jag minns faktiskt en av hans matcher. Jag satt tillsammans med min farbror Leif framför farmor och farfars gigantiska radioapparat. Det var ingen Ipod, det kan jag försäkra. Den måste ha vägt minst femtio kilo.

Min första reaktion när jag såg löpen i morse var dock: Är inte han död?

Jag vet inte hur det är med er men jag brukar regelbundet ta död på och återuppliva en del människor.

Strunt samma Ingemar Johansson var och är en av Sveriges främsta idrottsmän genom tiderna. Han blev 76 år gammal. Vila i frid Ingo!

Nu över till något mindre ärofyllt.

Den ständigt flinande Alex ”Bill” Schulman har tillfälligtvis(48 timmar?) ändrat inriktning.
Istället för att stalka Börje Salming tillsammans med sin också lika flinande lillebror eller att oinbjuden försöka ta sig in på Bindefelds sorgliga tillställningar så agerar den unge arge tevekritiker och sågar TV4:s morgonprogram som han tydligen tidigare detaljstuderat och gjort till en av sina mediala rikslikare ungefär som lasermetern i Borås.

Nu har Mr Alex värld rasat eller i varje fall en betydande del. Beroende på ifall hans värld är liten eller stor kan en sådan sak inverka menligt på hans tillvaro.

Man får hoppas att Sir Alex tillhör den ironiska generationen och att hela artikeln är ett skämt från början till slut.

Han börjar med att tala om vad som var bra med ”Nyhetsmorgon” och nu talar jag om Alex Schulmans krönika i kvällstidningen Aftonbladet.

1. Malou von Sivers var bra för hon var lika gäspigt morgontrött som Alex själv.
2. Bengt Magnusson för hans amatörsmygande stil mellan soffan och nyhetsdesken
3. Jonas Wahlström för han satte skräck i…Alex med sina små djur.

Nu är allting dåligt och idealen svikna för Nyhetsmorgon sysslar bara med att proma sina egna program och så hackas det på kvällspressen.

Steffo och Jenny får sig en slägga av den alltid lika undersökande reportern Alex S.

Slutsatsen från Mr Alex är ungefär att svenska folket inte är dumma i huvudet och att vi kommer att tröttna på ” den skit de håller på med”.

Jo, Alex gillar också den uppsminkade tanten som skrapade triss och blev illa dolt besviken för hon bara vann 50 000.

Förr i tiden alltså. Nu har hela Alex ungdomsvärld rasat samman tydligen.

Tiderna förändras Alex. Dessutom har jag nyheter. Malous sluddrande som du älskade när du satt storögd i dina bomullsjammisar med Bamsemotiv och sörplade Oboy med Carl bredvid berodde inte på att hon nyss stigit upp.

Bengans amatörmässiga smygande kanske var mysigt och lite frigjort för dig vars pappa jobbade på riktiga teven där man fortfarande hade råd med två kameror. Men vi andra reagerade inte direkt och gjorde inte vågen ens på den tiden eftersom vi visste att det var just ägnat åt att förena ekonomi och vilseledande av ungdomar som du själv; "Vi i fyran". Det blev nästan som Fem-böckerna och sedan kom Lasse med hunden och då var det komplett. Vem påminde mest om George? Var det inte Annika Hagström?

Jonas kommer fortfarande med sina små otrevligheter. Det är inte Jonas som förvunnit ur rutan Alex. Det är du som vuxit upp, blivit äldre. Du kanske inte bajar i brallan lika lätt för en hasselsnok som rymmer över studiobordet ackompanjerad av en spattig och skrikane Annika Dopping.

Det var inte bättre förr Alex.

Uppsminkade tanter blir ledsna för att de bara får femtiotusen på skrapet. Det blir de fortfarande. Anledningen är att ifall de fått 5 000 000 istället så hade deras liv kunnat bli ett riktigt bra liv. Men det är sådant som du också kommer att lära dig lite längre fram i livet.

Du tror säkert att lösgodisbitarna har blivit mindre också. Så är det inte Alex. Det är dina händer som vuxit.

Dessutom finns det en liten men dock knapp till vänster(eller höger) på teven som går att trycka på. Be brorsan hålla Oboyen medan du provar!

Nu är det hästdags. Örebro. Orso och Excallibur verkar var två rediga drag denna vecka.

fredag 30 januari 2009

Avtrillade öron

Det blir bättre och bättre.

I nya pappersnumret av Travronden skriver tidningen att nya namn är utpekade i fallet som rör ifall det i Åke Svanstedts träningsrörelse av travhästar använts så kallade grisfösare i träningen.
I veckan hakade Aftonbladets nätupplaga Trav 365 på en artikel i Skaraborgs Läns Tidning och det gjorde Travronden m fl också som jag tidigare nämnt.

Nu tuggar Travronden om dess fem namn ännu en gång men och passar i vanlig ordning på att gömma sig bakom Skaraborgs Läns Tidning. Det är en juridisk fråga.

På så sätt kan man upprepa att Åke Svanstedt är bland de fem som skulle ha använt grisfösare. Personligen. Utan bevis.

Sedan kryddar man med nya namn som STC skulle ha tillfört när de efter fyra år eller en styv månad beroende på hur man ser saken äntligen masat sig till att delge förundersökningen vad de kommit fram till.

Man ska då känna till att det som påståtts skett hos Åke Svanstedt skulle ha hänt för fyra år sedan.

Långt efter den händelsen som ledde till en inspektion där man inte fann något att anmärka på hos Svanstedt kontaktade Jordbruksverket STC eftersom verket fått in en anonym anmälan i samma ärende. Då sa STC till verket att man redan undersökt saken. Vad som hänt sedan är att STC stängt av Åke Svanstedt som kusk i fem dagar efter två teveprogram i TV4 i december 2008 där olika f d anställda påstått än det ena och än det andra medan Åke hävdat att han inte använt grisfösare. Men STC jumlar på och öppnar sin beramade Nita-Åke-tipstelefon över julhelgen samt går ut och ventilerar sina tillkortakommanden om en läcka som enligt STC dock inte var den STC-jurist som deltog i inspektionen för fyra år sedan och samtidigt delägde häst hos Svanstedt. Skadekontroll kallas det. Vad som exakt gjort att det tagit STC en hel månad… ja, eller fyra år beroende hur man ser det, vet ingen. Kom det in så många tips när säkerhetschefen på STC svarade i tipstelefonen att det tog en hel månad att skriv ut dem. Det betvivlar jag. Så varför har då travets egen branschorganisation STC valt att inte lämna uppgifter till utredningen som de rimligen haft sedan långt tid tillbaka?

Ulf Hörnberg, STC:s generalsekreterare har varit ute offentligt och sagt att polisen prioriterar fallet. Så varför lämnade inte STC över sina uppgifter skyndsamt till polisen i Skövde utan låg på dem i en månad. Insåg de inte att detta bara fördröjt utredningen. Hur kan polisen prioritera något som man inte har underlag för att utreda fullt ut.

Både Hörnberg och alla andra svenskar vet att svensk polis idag är långt ifrån 40-talets pilsnerfilmer där en fet polismästare sitter och rullar tummarna i väntan på att det ska ”komma in” något intressant brott.

Idag har en polismyndighet och för den delen åklagarmyndighet hundratals och i vissa distrikt tiotusentals ouppklarade brott att hantera parallellt.

Det är ingen nyhet. Redan 1992 blev jag mordhotad på min telefonsvarare efter en utlandsresa.

Eftersom jag hade speciella skäl att tro att hotet var allvarligt menat tog jag bandet och knatade gjorde en anmälan hos Solnapolisen. Detta var en fredag på fredagen. På måndagen hade de avskrivit ärendet och bandet såg jag aldrig mer. Det är så det fungerar.

Det är också vad Skövde polisen på ett snyggt sätt försöker förklara.

Travronden nr 10 fredagen den 30 januari 2009:

”Vi har andra allvarliga mål där folk sitter frihetsberövade, och även om Svanstedt är prioriterad på sitt sätt, kan jag inte avgöra hur vi ligger till när det gäller tidsaspekten, säger Ulf Kullander till Travronden”

Att en branschorganisation, för det är väl vad STC är, ska sinka en redan ansträngd polisiär förundersökning i en månads tid genom att inte lämna över uppgifter skyndsamt är anmärkningsvärt.

Det är möjligt att några på STC har något emot Svanstedt. Svanstedt verkar ju inte heller vara direkt imponerad av sin organisation så kärleken kanske är ömsesidig.

Men när polisen nu säger att det kommer upp nya namn från STC:s undersökning så undrar man hur länge dessa uppgifter funnits hos STC. Fick de dessa namn dagen före STC hade ett möte med Skövde polisen torsdagen den 22 januari alltså den 21 januari. Det betvivlar jag starkt.

”Det kom fram ett par nya namn som vi inte arbetat med tidigare”, säger Ulf Kullander vid Skövdepolisen till Travronden idag.

Eller hur? Ett par namn är mer än ett namn och tidigare fanns fem namn nämnda varav ett var Svanstedts eget. Det blir fyra plus två. Sex personer plus Svanstedt skulle alltså ha sysslat med detta på Bjertorp regelbundet utan att hästägare och annan personal anmält det.

Det låter mer än otroligt.

torsdag 29 januari 2009

Vad skickade Jordbruksverket till Skövde

För er som läst tidningarna Aftonbladet och SkLT och Travrondens nätupplaga under gårdagen så slås det fast att Åke Svanstedt är en av fem utpekade. Fast källan är inte AB eller Travronden utan SkLT.

Om Skaraborgs Läns Tidning har en kopia på Jordbruksverkets anmälan där det står att det är fem personer använt grisfösare hos Åke Svanstedt och att en av dem är Åke Svanstedt personligen så tycker jag att Skaraborgs Läns Tidning ska visa upp det papperet eller görs troligt att just Åke Svanstedt utpekats i Jordbruksverkets anmälan för att ha använt grisfösare på hästar han har i träning.

Det är nämligen vad som står i artikeln nedan som saxats ut Aftonbladets nätupplaga Trav 365.

Det är fem personer som nämns i Jordbruksverkets underlag som sändes till Åklagarmyndigheten i Skövde före jul. Jag tror inte att Åke Svanstedt utpekats såsom det uppges nedan av Aftonbladet. Däremot tror jag att hans namn kan finnas med bland de fem som tagits upp i anmälan. Men det är en helt annan sak. Så nu är det upp till bevis. Står det att anklagelserna gäller att Åke Svanstedt personligen skulle använt grisfösare på sina hästar eller inte?

På Aftonbladets Trav 365 kunde man läsa följande igår:

”Fem polisanmälda i Svanstedt-härvan"

Fem personer pekas ut i Jordbruksverkets anmälan mot Åke Svanstedt.

Tränaren är en av dem som anklagas för att använt grisfösare och dessutom misstänks fyra personer inom hans verksamhet(min spärr), skriver Skaraborgs Läns Tidning.

Under onsdagen rapporterar Skaraborgs Läns Tidning om Åke Svanstedt-affären.

Enligt tidningen är det fem personer som pekas ut i Jordbruksverkets anmälan mot Svanstedt som lämnades in till åklagarkammaren i Skövde strax före jul.

Förutom tränaren är det fyra personer som finns inom hans verksamhet som misstänks för att använda sig av grisfösare på hästar i träningen. Enligt anmälan ska Svanstedt ha använt grisfösare för att få hästarna att springa snabbare.(min spärr)

Ännu har inte de misstänkta kallats till förhör, men i veckan ska kammaråklagaren ta beslut om de ska höras eller inte.

– Det handlar om att först se om det uppgifter vi har räcker till en misstanke. Om så inte är fallet är det ingen idé att höra dem, säger kammaråklagaren till Skaraborgs Läns Tidning.
Svanstedt har ännu inte delgivits misstanke om brott. Först efter förhör kan åklagaren ta ställning till om Åke Svanstedt misstänks för något brott.


Att fyra inom Åke Svanstedts verksamhet anklagas för brott är nya uppgifter enligt travtränarens advokat Leif Silbersky.

– Jag har inte hört ett ljud från polisen eller åklagaren och det här visste jag inget om, berättar han.

Minimedia Madeleine Brohlin

En bra bok



Jag nämnde ett par böcker igår.

Den ena läste jag. ”Flickan som Vävde Sidenmattor” av Anita Amirrezvani som är född i Iran men uppvuxen i USA. Den kan jag rekommendera som en stunds avkoppling. Den handlar om en 14-årig flicka vars familj råkar i svårigheter. Men flickan är duktig på att väva mattor. En mycket läsvärd roman som utspelar sig i 1620-talets Iran. Den handlar om hur det är att vara ung kvinna i en värld där män försöker styra, men också om kärlek och passion. Det senare både för människor och den sköna mattvävarkonsten.

Det är en bra roman och är man dessutom intresserad av mattor så får boken en extra dimension.

På engelska heter boken ”Blood and Flowers”.

Jag hade tidigare för mig att siden var ett tyg som tillverkades av silke och att mattor tillverkade av silkestråd/garn kallas silkesmattor. Men så verkar det inte vara.

I vilket fall så vävs det inte bara mattor av silke i boken.

Amirrezvani har lagt ner nio års arbete på boken och det märks. Dessutom saknar boken den där vi-kvinnor lever-hopplöst-förtryckta-under-männens-och-islams-ok-atmosfären. I stället för att sätt sig och grina i en hörna när omständigheterna övermannar henne så försöker bokens huvudperson göra något åt saken. Ändå är hon ingen endimensionell hjälte utan en människa med fel och brister.

Det är uppfriskande.

Plötsligt blir jag mer misstänksam mot den andra boken som ligger oläst bredvid mig. I går var det tvärtom. Nu ska jag läsa igenom mitt eget manus. Det blir kanske inte lika skoj.

Granatäpplenas tid


USA:s nya administration sitter och filar på ett försoningsbrev till Iran.

Tre på varandra följande FN-resolutioner från säkerhetsrådet har Iran helt enkelt struntat i. De fortsätter att upparbeta uran och om några månader högst ett år har Iran sitt första kärnvapen ifall de vill. Att de vill behöver man inte tveka om. Med kärnvapen i sin hand och bärvapen-teknologi som gör det möjligt att nå Israel och resten av Mellan Östern behöver Iran inte vara rädda för att Israel ska bomba deras kärntekniska anläggningar. Det är bara att skicka tillbaka en bomb.

Att Israel har sådana planer är helt uppenbart. Så sent som förra året erbjöd sig Israel att bomba Iran och fler än en ledande israelisk politiker har föreslagit att man ska använda kärnvapen.

Samtidigt har Israel fått stark kritik för sitt agerande på Gaza. Ett stort antal FN resolutioner har beslutat om olika åtgärder som Israel blankt struntat i. Det gäller bland annat en rad illegala bosättningar på palestinsk mark.

Men vi kanske ska lära oss att leva i försoningsbrevens tid. En chamberlainsk era, en tid av ”appeasement”:

"the policy of settling international quarrels by admitting and satisfying grievances through rational negotiation and compromise, thereby avoiding the resort to an armed conflict which would be expensive, bloody, and possibly dangerous."

Kanske är det förnuftets och samtalens tid. Obamas tid. Hillary Clintons tid.

I Mellan Östern tolkas tyvärr vänlighet omedelbart som svaghet. Den som inte förstår det går under. Iran vet det. Israel vet det.

Obamas gäng kan skriva hur många brev de vill till Ahmandinejad, Livni eller för den delen Nethanyahu eller Abbas eller Khalid Mishal och omvänt.

Ahmandinejad skiter i USA och FN. Likuds Nethanyahu pratar om att IDF ska ”avsluta jobbet”.
Livni som tog över efter Olmert i höstas sedan han tvingats avgå efter en korruptionsskandal har inte direkt gjort sig känd som en försoningspolitiker och misslyckades uppenbart att bilda regering framför allt beroende på motstånd från Shas-partiet och den 10 februari ska Israel gå till val.

Efter det valet lär det bli både samtal och brev för att skapa en stabil bas för en ny israelisk regering.

Abbas och Fatah hade kanske hoppats på att Hamas skulle försvagats av de israeliska bombningarna. Tvärtom har Hamas stärkt sina aktier hos det palestinska folket.

Om resten av världen fortsätter att negligera Hamas och Israel tillåts fortsätta sin bedrövliga expansionspolitik så kan aktörerna i Mellan Östern spara på bläcket. Då är det bättre att samla in pengar till ambulanser eller varför inte en Boforskanon.

Det är val till EU-parlamentet senare i år. Vi ska vara mycket noga med vilka politiker vi skickar dit.

Vi behöver framför allt inga arabhatande så kallade israelvänner á la Per Ahlmark som sitter och viftar med blåvita flaggor i Bryssel oavsett vad de israeliska hökarna hittar på för galenskaper. Så kryssa bort dårarna!

Det israeliska folket själva behöver inte heller fler galna politiker. De behöver ta fram något av det klokskap som genomsyrat hela det judiska kulturella arv som trots allt räddat detta lilla folk genom tusentals år. Just nu framstår de tyvärr istället som clowner i en snabbt tröttnande omvärlds ögon. Klok utan att vara svag. Var finns dessa rara granatäpplen?

onsdag 28 januari 2009

Såg av ett ben



Jag var på bokhandeln i morse.

Köpte ”Religionen” av Tim Willocks och ”Flickan som vävde sidenmattor” av Anita Amirrezvani.


Den första handlar om 1560-talets strider mellan jesuiter och muslimer på Malta. Den andra om en flicka som vävde mattor på 1620 talet i Iran.

Båda böckerna hade ett syfte men nu vet jag inte riktigt om jag köpte rätt. Det får ge sig.

I bokhandeln fanns också en bok med det föga upphetsande titeln ”Vad är Konst?”.

Ett aktuellt ämne i dessa dagar.

En spottande, nypande och fräsande och framför allt fejkande konststudent på psyket kanske.

Var går gränsen?

Ställa ut frystorkade likdelar fungerade som konst, liksom ett uppochnervänt träd. En knullande Holländer funkade.

En uppstoppad get med ett gammalt bildäck anses fortfarande var en av Moderna Museets dyrgripar.

Jag har några fräscha tips till förstaårseleverna på Konstfack som ännu inte bestämt sig.

Vad sägs om en inplastad myrstack eller att såga av sig själv ett ben på Sergels Torg. Eller tatuera in citat från Knesset över hela kroppen och spring naken genom Gaza, alternativt Treblinka. Måla om några tavlor på Nationalmuseum bara på skoj eller gör ett collage av avklippta hundöron. Fotografera ett gäng lik på ett bårhus och ställ ut eller stjäl pengar från en uteliggare och rama in stålarna som ett konstverk. Mörda någon och säg att mordet var konstverket! Var inte blyga konstvänner!

Motstridiga uppgifter om Svanstedt

Fem stycken är utpekade för att ha använt grisfösare hos Åke Svanstedt inklusive Åke Svanstedt själv. Detta påstår Skaraborgs Län Tidning enligt Aftonbladet och Travronden som rapar upp samma välling. Källan skulle vara den anmälan som Jordbruksverket gjort till åklagarmyndigheten i Skövde.

Då har någon eller några höjt insatsen rejält i den sista anmälan till Jordbruksverket som varken AB eller Travronden sett. Alla tidigare anmälningar som Jordbruksverket fått har nämligen gällt att någon helt annan än Svanstedt, en namngiven tidigare anställd hon Svanstedt som numera skulle vara proffstränare på annat ställe har nämnts.

En annan märklighet är dessutom att de två före detta anställda som framträdde i TV4 Disa och Tomas aldrig påstod att Svanstedt själv skulle ha använt grisfösare.

Den här soppan håller uppenbarligen både på att brännas vid och koka över samtidigt.

På grund av den förundersökningssekretess som råder går det inte att bekräfta ifall uppgifterna stämmer att också Åke Svanstedt skulle ha angetts i Jordbruksverkets anmälan som utförare av grisfösning som ingående i träningen av travhästarna.

Men varken Åke Svanstedt eller någon annan anställd eller före detta anställd är misstänkta för något brott. Det kanske tål att understrykas för de som redan avgjort målet i HD.

tisdag 27 januari 2009

Beyond Retro

Kleerup igen!

Nu dök han upp i Debatt, nyktrare än på Grammisgalan men småhispig som vanligt. Övriga musikbranchen hade tackat nej. Svagt. En moralfilsoferande f d medlem i Hammerfall fick stå för den religiösa nej- linjen.

Låt mig säga så här: Kleerup fyller trettio i år. Jag gillar inte hans musik men det gör andra. Jag kommer kanske att gilla hans musik. Det vet man aldrig.

Andreas Kleerups argumentation om droger är jag däremot väl bekant med. Just ikväll var den lite klädsamt delad. Man skulle inte fördöma och det var inte bra med droger och rätt som det var, vart det jättedåligt med legaliserad hasch på Apotek som Birgitta Stenberg föreslog.

Man förstår Kleerups kluvenhet inför problemet. Enligt hans uppfattning så har hälften av alla böcker och skivor skapats på droger. Det är liksom fifty/fifty i hans värld.

För honom var hasch jättedåligt för andra är det kanske bra. Vi borde alla softa lite mera, mer psykvård och färre poliser. I Göteborg är det bättre och bäst är det i London. New York hörde jag inget om. Det är väl i stort sett vad Josefsson fick ur den pratsamme Kleerup. Exakt vad som hände på Grammisgalan fick vi inte veta. Det lät som det blev pisseprov och att han sedan rymde hem och sedan vidare ut nån bakväg. Vad var det han stack ifrån? Blev det inget streck på stickan? Hade han tagit något? Nej, inte den dagen. Rock´n Roll!

Birgitta Stenberg som idag är 77 år fick bli kvällens knarkmormor och berättade inte utan stolthet att hon och poeten Paul Andersson hittat på ordet knark 1950 eller vad det var och det var självfallet i intressant och bohemisk Parismiljö. Det var Beyond Retro och Kleerup såg ut att må bra. Det knarkade som i Stieg Trenters roman när hissen rörde sig fick vi veta och det var samma ljud när de knaprade på sina amfetamintabletter på det glada femtiotalet. Tack Birgitta!

Det har alltid funnits och använts knark bland vissa författare, konstnärer och delar av den kulturella eliten.

Så Birgitta får berätta att det fanns och sedan fick Kleerup stå för statistiken.

En stor del av programmet ägnades annars åt att lyssna på hur jävla svårt och krävande det är att vara konstnär. Det måste ha varit ett fruktansvärt krävande tankearbete bakom den student vid Konstfack som spelade psykfall som ett konstnärligt projekt på ett allmänt sjukhus.

Kom tillbaka Marie-Louise! Allt är förlåtet! Nu vill vården ha 11000 spänn av Konstfack.

Jag kan ställa upp på att villkoren för konstutövare inte är bra. De borde få slippa fildelare som stjäl deras musik och gör den tillgänglig i gigantiska tjuvgömmor för miljoner. De borde få lägre skatt och bättre betalt för tavlor och böcker och det är antagligen lägsta snittlön för en konstnär i varje enskilt land bland alla yrkesutövare.

Jag kan förstå att vissa knarkar för att undersöka ifall de blir bättre författare, musiker eller målare. Men jag vill inte ha en LSD berusad snutnojig konstnär som jagar runt med en yxa i min trapp och jagar kreativa demoner som slåss i ett inbillat mikrokosmos som flyttat in i grannens huvud.

Så fort det finns en enda vetenskaplig undersökning som stödjer den kreativa teorin är jag beredd att köpa den. Men varför har ingen gjort denna undersökning?

Sanningen är som någon sade i programmet att de flesta som var duktiga och gjorde fantastiska verk redan var skickliga när de började knarka, dricka eller vad de nu höll på med. Charlie Parker, Jimmy Hendrix, Brian Jones, Janis Joplin för att bara ta några som bevisligen skapade fantastisk musik. De blev i tur och ordning 35 år, 28 och 27 år gamla. Det finns flera. Jim Morrison 28 o s v.

Skulle vi velat att höra mer av dem. Absolut. Men det fick vi inte eftersom de knarkade ihjäl sig.

Kleerups bjussar på sig själv och en korkad skribent som jag har glömt namnet på blabbade om förståelse. Jag tror att hon jobbar för Expressens kultursidor. Isobel Hadley-Klamptz heter hon förresten. Samma tidning som jagade knarkare i portar på sextiotalet. Nu var det minsann andra toner.

Det är inte bra att använda droger och speciellt farligt att använda narkotika.

Jag har använt narkotika regelbundet från det jag var tretton till jag var sexton. Sedan har jag kanske rökt hasch några gånger för att prova om jag kom ihåg rätt när jag slutade. Det gjorde jag. Det ger mig absolut ingenting. Man blir bara seg.

Jag har arbetat med narkomaner professionellt och jag känner massor av människor som har haft ett helvete med narkotika och andra droger med för den delen. Varför skrivs det så få böcker på temat ”När jag drack mig lycklig” alternativt ”…knarkade mig lycklig”

Det är möjligt att någon enstaka poet eller författare har lyckats skriva en bra scen med ett glas vin, en feting eller en sil i armen men då tillhör det undantagen som bekräftar regeln. Sedan finns det en annan farlig sak med denna diskussion.

Det är när framgångsrika kändisar pratar skit om att droger skulle vara så jävla kreativa.

För Amy Winehouse, Kleerup & Co är det ju lätt att glida in någonstans på en avgiftning och skriva ut en check på 100 000. Men för ett vårdbiträde så brukar det inte sluta lika bra. Jag har också svårt att tänka mig att Amy Winehouse röst och storhet har sin grund av ett långvarigt narkotikamissbruk.

Vissa klarar att bruka narkotika men de är väldigt få vilket Winehouse-fallet torde bevisa. Så få att du inte ens behöver räkna med dem. De flesta får inte ett bättre liv utan ett mycket sämre av narkotika.

Narkotika är som regelbundet berusningsmedel en flykt från verkligheten precis som sprit.

När jag växte upp på 60-talet så fanns det inte så många narkomaner. Några fanns det men inga som man som trettonåring uppfattade som tunga narkomaner.

Jag kommer ihåg många. En var Ronny. Han var en glad och snäll kille med axellångt, blont,lockigt hår. Alla tjejerna gillade Ronny. Han dog när han var sexton av en överdos. Provade tyngre saker. Det var då det började. Allvaret.

När unga människor hör författare och musiker sitta och svamla om kreativitet och efterfester med kilometerlånga kokainlinor så tror de att det är ett ballt liv som väntar ifall de lyckas komma med på någon fest.

Jag har nyheter för er som är yngre. Det där livet var kanske ballt några år på sextiotalet innan folk blev beroende eller upptäckte som jag att det var skit. Det var dyrköpta erfarenheter för mig och många andra. En del av ens ungdom försvann med ett antal hekto afghanska naturprodukter.

Innefolket och bratsen på Stureplan har redan tjänat ihop sina pengar. För mig får de gärna knarka ihjäl sig om de tycker att det är deras ansvar för ungdomar som de vet drömmer om ett sådant liv. Men när de knarkar så hoppas jag att polisen tar dom. Det är nämligen inte legalt att knarka. Kleerup tycker att vi ska satsa polispengar på psykakuter. Birgitta Stenberg tror att misshandeln i hemmen minskar om vi kan gå och köpa några gram svart Nepal eller Rödlibb på Apoteket Röken. Ska det vara en låda haschplåster också?

Många människor har problem. En del försöker lösa dem med droger. Det brukar ofta misslyckas. Ibland dricker jag för mycket, tar mig en ordentlig bläcka och rensar hjärnan. Men jag vet var gränserna går. Tror jag. Med narkotika fungerar det inte så. Det spelar ingen roll om så Janne Josefsson själv tror det.

När jag skriver så kan jag ta ett glas vin någon gång. Det har hänt. Men nittionio procent av mitt skrivande sker nyktert och vanligtvis under det som tråkigt nog kallas normal arbetstid. När jag lever mig in i mina karaktärer så räcker min fantasi mer än väl till och det tror jag att de flesta människor som skriver, målar eller skapar musik skulle hålla med om. Det var ju faktiskt vad fifty/fifty Kleerup sa. Att han gjort sin skiva när han var på rehab och gick långa promenader.

Bara han nu inte missuppfattar betydelsen av behandlingshem för sitt konstnärliga skapande.

Det fanns ungefär 26 000 tunga missbrukare i Sverige 1999. I förra veckan pratade man sig varm hos samme Josefsson för fritt heroin. Det är inte så att hela Sverige håller på att bli ett knarkträsk. Långt därifrån. Men det har skett en viss ökning av tungt missbruk sedan slutet av 70-talet. Speciellt på 90-talet. Det som behövs är bättre vård. Det har Kleerup faktiskt rätt i.

Droger är ett problem. Det löser man inte med fritt heroin, fri sprit eller fri nedladdning. En tung knarkare i full sving kostar samhället 1 miljoner per år eller mer. En narkoman i vård några hundratusen. Säg nu inte att man ska skjuta narkomaner för det orkar jag inte ens höra på.

Däremot har alla människor ett ansvar för sitt eget liv…och kanske viktigare andras.

Jag blir däremot lite betänksam när jag hör en konststudent säga hos Josefsson att hon måste ha tummen i ölflaskan hela tiden på fest så att ingen stoppar något i flaskan. Så var det aldrig på 60-talet i mina kretsar i varje fall. Men det var ju ett tag sedan å andra sidan.

Diplomat Claes och Handelstanten

Just hemkommen från en hundpromenad har jag att välja på att sätta mig och skriva bok eller läsa om ett av mina färdiga manus eller skriva på bloggen.

Jag har möjligen berört ämnet tidigare men jag har svårt att släppa det som hände när jag lite håglöst slog på teven igår.

När Israel beslöt sig för att bomba tillbaka Libanon tio år i tiden 2006 efter att libanesiska Hizbollah hade tagit två israeliska soldater som de för övrigt fortfarande har i förvar om jag inte är fel underrättad, så uppstod det ett problem.

I SVT:s nya serie "Diplomaterna" uppträdde en medial typ vid namn Claes. Claes är diplomat och jobbar för Sverige, säger han. På väg till en golfrunda får diplomat Claes ett telefonsamtal. Det är kris i Libanon!

Diplomat Claes jobbar egentligen i Afrika. Men han åker in till UD och ska plötsligt bli chef för den största svenska evakuering av medborgare sedan juratiden.

Man får reda på att de flesta svenska UD-tjänstemän är på semester.

På UD sitter det en kille och svarar i telefon. Det är lite kaos, ett kaos som fortsätter ute på Arlanda när hela den svenska undsättningsstyrkan ska åka till Cypern och som man förstår chartra en färja som ska hämta svenskarna. Exakt hur många vet man inte riktigt.

Undsättarna får under resan till Cypern två chefer. Diplomat Claes ska stanna på Cypern och en till som ska åka till Beirut och förstärka ambassaden eller om det var konsulatet där. Ett problem är att ingen av de som de ska rädda eller någon annan heller, vet om vilka de är. Diplomat Claes och hans polare som består av en blandad skur tjänstemän av vilka många aldrig varit i en krigszon förut. De verkar ha lockats med löfte om att de ska stanna på Cypern. Lite sol och bad mellan varven kanske.

Några förberedelser har man i varje fall hunnit med. Det ser dock inte så svenskt ut eller också är det just vad det är. Det finns ingen organisation. Bara diplomat Claes och hans förvirrade polare. Telefonlistor finns inte så att de fjorton kan ringa till varandra men däremot har de hunnit köpa ryggsäckar och en keps till alla som det står ”Sverige” på i presentshoppen på Arlanda. Ad Hoc är bara förnamnet!

På Cypern börjar svensk-libaneser strömma in från Tripoli eller om det var Tunis av alla ställen och de är förbannade för att ingen hjälpt dem. Diplomat Claes håller på att få en fet smäll men dagen efter är allt glömt och diplomat Claes verkar tycka det är OK om han fått en fet smäll kvällen före så det måste ha varit riktigt dåligt.

Nu åker en kvinna från handelsavdelningen till Beirut med en färja som fransmännen chartrat.

Redan när dumsvenskarna kliver ombord fräser en stöddig fransman att de minsann ska stanna i Beirut. Så mycket för att vi tog hand om deras avdankade adel och gjorde en till kung av Sverige. Men svenskarna hukar som de brukar. Helt fel metod! Fransmän ska man skälla ut en gång i veckan eller oftare, gärna på tyskt manér. Så att de inte börjar köra runt men en. Det gör man i rent preventivt syfte för att upprätthålla ömsesidig respektet. Det har inget med rasism eller etnocentrism att göra. Mat och vin och luriga lösningar inom bilindustrin, typ drag- och vridspaken på R4:an. Respekt! Prix d´Amerique till nästa år… Mja! Tyskar ska man däremot…

Men nu delar sig styrkan i teverutan. Handelstanten ser lite förvirrad ut och inspekterar ”barnens hytter”. Det är nämligen fullt av barn som ska evakueras från Beirut. Barn utan föräldrar.

Nej, dom har inte blivit dödade. Men deras föräldrar har skickat ner dem med flyg till släktingar och är själva hemma och jobbar. Så nu ska UD agera dagis. Handelstanten ser alltmer villrådig ut.

Sedan blir det lite tjafs med en israelisk patrullbåt som hindrar den franskhyrda båten att gå in till Beirut. Svenskarna verkar förvånade att deras mobiler störs ut av israelerna. De verkar överhuvudtaget förvånade av att det pågår ett krig.

Under tiden paddlar diplomat Claes kvar på Cypern.

Som alla kan räkna ut så anländer fartyget till Beirut där det råder tillfällig vapenvila. Buss efter buss kommer med franska medborgare. Frankrike har till och med flugit in sin illa omtyckte premiärminister Dominique Marie François René Galouzeau de Villepin som skulle göra lite välbehövlig reklam för sig själv inför presidentvalet efter att förorterna eldats upp årets före och en del mindre populära lagar stiftats.

Under tiden ringer diplomat Claes SSG som är några hemliga svenska typer som kan höra hur långt bort bomber slår ner. Betalar vi för sådana?

Men dom är så hemliga att ingen vet vilka de är och de verkar inte ingå i någon beredskap hur som helst och sist men inte minst så verkar dom ha annat att göra. Diplomat Claes ger upp men vi får lära oss ett nytt uttryck ”lyfta frågan”. Här lyfts det frågor så det står härliga till.

Under tiden fyller fransmännen på sitt chartrade fartyg med… inte helt överraskande fransmän.

Handelstanten har fått med sig en fotokopia av en svensk flagga som hon springer upp på varje buss och frågar om det finns några svenskar. Det finns det såklart inte.

Det här är alltså en dokumentär om det är någon som undrar.

Till sist blir det kväll och israelerna börjar panga på Beirut igen. Handelstanten ser nervös ut. Fransmännen drar upp rampen och handelstanten får dåligt samvete för hon åker tillbaka till Cypern och sviker svenskarna på kajen.

Där är vi nu. Missa inte den spännande fortsättningen.

Jag glömde att säga att det här är efter Tsunamin.

Ska bli spännande hur det ska gå för diplomat Claes och Handelstanten.

Seabuckthorn inte bara på Himalaya



Seabuckthorn är inte släkt med Seabiscuit.


Den förra är en växt och den senare en häst som tävlade på 30-talet i USA. Hästen for illa och ansågs omöjlig att hantera. Charles Howard köpte hästen. Hästens tränare Tom Smith förstod hur hästen funderade och vann en del lopp innan hästen skadades i ett ligament. Ingen trodde att den skulle kunna tävla mer men eftersom det här är en riktigt amerikansk sagohistoria så lyckades Tom rehabilitera hästen som också vann bl a Santa Anita Handicap och en del andra lopp. Det gjordes en film för fem år sedan om hästen Seabuscuit med bl a Jeff Bridges. Jag har inte sett den men jag har hört att den ska vara bra.

Seabuckthorn.

Ärligt talat vet jag inte hur jag kom in på det. Jo, nu minns jag. Jag jagade vetenskapliga artiklar om hästars magar och fick upp en reklamsida som gällde en amerikansk produkt vid namn Seabuck Complete. Alltså ett kosttillskott för häst.

Det stod att huvudingrediensen var frukt extrakt från seabuckthorn en växt som kommer från Himalayas sluttningar. Det lät exotiskt så det räckte men jag letade efter ett namn i texten för jag hade nämligen angett flera sökord i mitt Googlande. Jag letade efter Frank M Andrews en amerikansk veterinär och forskare som genomfört en rad viktiga undersökningar om hästar och deras hälsa. Framför allt om hästars matsmältningssystem.

Det var han som provade den lilla blå som jag skrivit om tidigare.

Så någonstans mitt i texten finner jag Andrews namn.

Det visar sig att han genomfört en undersökning av seabuckthorn. Nu är jag faktiskt lite nyfiken och kilar iväg efter lexikon.

Växten har som många andra fått namn av Sveriges kanske mest kände vetenskapsman genom tiderna Carl von Linné. Himalaya eller inte. Havtorn(hippophae rhamnoides) heter växten och den växer lite varstans i Sverige och har vackert gulorange bär. Av växtens latinska namn kan man förstå att någon innan Linné kommit på ett användningsområde som ligger nära ämnet för den här postningen.

Idag används havtorn till det mest skulle jag vilja säga. Naturkrämer, juice, m m. Frukten har en speciell smak och den ingår i någon av Spendrups produkter.

Men jag vill ha något lite mer detaljerat och hittar en .pdf fil som jag laddar hem(se nedan).

Den är författat av en svensk professor Ingemar Joelsson. Skriften heter: Havtorn – Hippophae Ramnoides L. med undertiteln Hud och Slemhinnor.

Nu är det så att Ingemar Joelsson inte är professor i botanik utan med ämnet kvinnosjukdomar som specialité.

Han berättar att kvinnor efter klimakteriet kan få problem med att slidan och de mindre blygdläpparna blir torra. Huden inuti slidan blir tunn och infektionskänslig.

”Det har också visat sig att Omega-7 tillsammans med övriga fettsyrorna och karotenoiderna i havtornsolja har ett starkt skyddande effekt på just slemhinnorna i underlivet, vulva, blygdläppar, slidan och urinröret.”, skriver professor Ingemar Joelsson.

Men han skriver också om andra problem som havtornsolja motverkar. Muntorrhet och en sjukdom som kallas Sjögrens sjukdom som skapar kroniskt obehag i ögonen, uttorkning. Den har en medicinsk effekt som kallas adstringerande, den drar samman slemhinnor och minskar svullnad.

Användningen av Havtorn sträcker sig långt tillbaka i historien, skriver Joelsson. Själva det latinska namnet ”hippophae” tros vara en avledning från häst, ”hippos” och "faes" som betyder ”glänsande”.

770 e kr beskrev tibetaner växten inom medicin. Att hästen kom från asien får väl också anses klarlagt.

Linné beskrev bären 1732 som åts av fiskare tillsammans med fisk.

I Asien har bären använts i traditionell medicin under lång tid och anges som verksamma mot slem i luftvägar, hosta, mot inflammation, för att förbättra cirkulation, matsmältning och mot ospecificerade kvinnosjukdomar.

Havtorn växer vilt längsmed Bottenviken och odlas på några ställen i landet. Havtorn anses var den första eller en av de första växter som dök upp när inlandsisarna drog sig tillbaka.

Växten kan bli sex meter höga buskar och bildar oftast stora snår. Grenarna har kraftiga taggar.
Så hur var det med Dr Frank M Andrews?

Jo, han provade Seabuck som produkten heter. Enligt reklambladet som åtföljer produkten är Seabuck(extrakt från havtornsfrukter) bra för pälsen, benväxt, bättre immunförsvar och ligament styrka, bidrar till förbättrad matsmältning och bra hovar.

Vad kan man mer önska sig?

Men i samma produktblad citeras Andrews undersökning som lett till ett pressmeddelande 12 oktober 2007 från University of Tennessee efter att undersökningen genomförts:

” Seabuck™ Effective in Preventing Increased Ulcer Severity"
"MIDVALE October 12, 2007: Clinical studies conducted at the University of Tennessee showed that Seabuck Complete™ added to your horse's diet can aid in preventing gastric ulcers from increased severity during times of stress and should be considered as part of a daily ulcer preventative program.

In a blinded 2-period crossover study performed at the University’s College of Veterinary Medicine by Dr. Frank M. Andrews, 3 ounces of Seabuck Complete™, mixed in grain and fed twice daily to horses, was shown to prevent gastric ulcers from increased severity in 88% of the horses during stall confinement and intermittent feeding, when compared to control horses.

Seabuck Complete™ was effective in preventing ulcers from increased severity while maintaining natural stomach PH levels at below 4.0. Dr. Andrews is excited to see a product that prevents this condition.

In further analysis of Seabuck Complete™ acting as a preventative source it was found that one of the horses on Seabuck™ did not develop ulcers after intermittent feeding. According to Dr. Andrews, "I've never seen a horse not develop ulcers after intermittent feeding.”
Dr. Andrews, considered an international expert on gastric ulcers in horses, conducted his research over a period of nearly five months. One of his most influential articles was published in the Journal of Animal Science, following a presentation at the ASAS Symposium in St. Louis, MO. His research has shed additional light on ulcers and their causes. As per relevancy, Dr. Andrews estimates that gastric ulcers affect 53 to 93% of horses, depending on varying populations and athletic activity type.

Seabuck Complete™ is an all-natural equine feed supplement for all classes and breeds of horses. The product’s main ingredient is fruit extracts from seabuckthorn, a plant found in the high-mountain meadows of the Himalayas. It contains Omegas 3, 6, 7 and 9, as well as all 22 micro and macro essential minerals. Seabuck Complete™ is distributed by Seabuck Equine™ of Salt Lake City, UT, a company specializing in animal health."


Så, vad jag skulle vilja se är undersökningar i Sverige av hur just tillskott av havtorn i olika former inklusive naturligt bete. Det är möjligt att det här redan provats och jag har missat något men på mig verkar det som om havtorn skulle kunna bidra till att minska magproblem där hästens slemhinnor spelar en avgörande roll.

Det finns heller inget som hindrar att någon företagsam tränare planterar lite havtorn i en hage.
Men först skulle man kanske genomföra en del svenska studier. Astra Hässle brukar vara intresserade av magar.

Om föl, fölston arbetande hästar, hästar i vila, ja alla hästar har problem med magen i större eller mindre utsträckning så är det ju bra att man försöker ta reda på vad det beror på. Eller hur? Är det någon som har erfarenheter av häst och havtorn så skulle det vara roligt att höra.

Samma sak med alfaalfa som är en vanligare foderväxt och där det finns studier som pekar på att växten som på svenska heter blå lusern har en bra inverkan på pH-värdet i hästens mage.

En kuriositet i sammanhanget är att alfaalfa är en förspanskning av arabiskans al-fasfasah -

البرسيم الحجازي

Som betyder bra/gott och foder eller näring. Hästen kom från öster och även den arabiska benämningen anses i sin tur komma ifrån Iran där namnet aspo-asti ”det bästa fodret” eller ”foder till hästar”.

Fodret gavs till hästarna i den iranska armén och beskrivs första gången i Europa i Grekland 490 e kr. I Sverige beskrivs gul lusern redan på 1600-talet av Rudbeck. Blå lusern heter Medicago Sativa den på latin och det var som vanligt Linné som var framme 1753. Den hittades första gången i Tågarp, Skåne 1809.

Blå lusern är ett högproteinfoder och innehåller mycket K-vitamin och säljs som tillskott i Sverige.

Tillskottsproducenter är snabba på att göra pellets eller flytande tillskott av växter. På detta område borde det satsas på mer forskning. Om en häst går och repar lusern eller havtorn. Är det bättre eller sämre.

Och Seabiscuit då? Var kommer han in i bilden? Som en påminnelse och att man måste fundera över varför? Som när Spiken äter vissa gräs och inte andra. Jag har inget svar men ibland är frågorna bättre än svaren.

Professor Joelssons beskrivning av havtorn:


Seabuck Complete, under matsmältning:

måndag 26 januari 2009

En dramatisk hundpromenad, flashback och

Så var det dags igen.

Gick en längre promenad med Herr S. Han har varit lite seg av sin infektion i tassen, antibiotika m m men nu var han på hugget igen.

Gick nere vid Hornstulls strand alldeles innan Långholmen. En grusstig alldeles intill vattnet.

Det kommer en hund emot oss. Först tror jag att den är lös eftersom den går sex eller sju meter framför en ung tjej som jag uppfattar som ägaren. Men sedan ser jag att hon har ett fluglinekoppel. Samtidigt ser jag att hon också har en Pitbull i andra änden. En tik men en Pitbull och jag hatar den typen av hundar. Min egen Parson Jack Russsel är alldeles fullt tillräckligt.

Min grundsyn när det gäller, Pitbull, Amstaff m fl är att vid något tillfälle så har alla idioter samlats i ett gathörn och bestämt att dom ska köpa hundar som liknar dom själva. Så måste det ha gått till.

Så jag stannar så att fluglineägaren ska hinna veva in sin hund. Jo, jag glömde att unga fröken slug höll på att knappa in ett mess samtidigt till någon kompis. Perfekt läge för multitasking!

– Det är ingen fara, säger hon segt, fortfarande med mobilen i hand och börjar lite håglöst veva in fluglinan medan jag väntar.

Men det var det.

Plötsligt far det nämligen en Pitbull genom luften vildsint morrande med sikte på Herr S som inte är sen att visa staketet.

Messbruden har nu vevat sig fram så hon är tre meter ifrån sin hund.

Tiken far i en båge genom luften och jag sliter Herr S en meter upp i luften snett till höger där han stannar hängandes arg som ett bi. Just när tiken precis ska klippa honom på sin färd genom luften suger jag tag i Pitbullens halsband. Det var ungefär två centimeter mellan deras käftar och fluglineägaren har nu faktiskt ökat takten en smula.

– Oj, hon brukar inte… ursäkta… säger hon och bestämmer sig äntligen för att stoppa ner mobilen.

– Åo1+eg i9598t588848twq&

Man har inte en Pitbull i en fluglina. Man har den i kort koppel och intill sig när man passerar en annan hund som man inte känner och man bör ha grundläggande kännedom och trigonometri innan man pissar sin hund på en två meter bred stig.

Jag tänkte slänga hunden i sjön men sedan ångrade jag mig och gav tillbaka den till en lätt skakande frk mess.

Händelsen förde mig tillbaka till förra veckans knarkdebatter i SVT och TV4 där flumhögen Christian Gergils i den senare kanalen tyckte att istället för polis och batonger kunde man krama knarkare.

Hans sköna hundblandning består av Rotweiler, Amstaff och Christian Gergils. Han har tre sådana blandrashundar alltså om det var någon som missförstod föregående mening.

En skön kille Farmen-Christian. F d polare med millesbombaren, kräft- och parkeringsbotkungen Hinze. Sin sambo ansåg i varje fall rätten inte att han kramat tillräckligt mycket 2005. Sedan stämde han Expressen och fallet är överklagat till HD. Ekdals börjar bättre än någonsin 2009.

Fackföreningsmannen Björn Söderbergs mördare Hampus Hellekant ska visst bli läkare igen. I Uppsala denna gång. Kom igen Ekdal. Ge grabben en chans!

Nu ska jag gå ut i verkstan och tillverka ett ordentligt självförsvar. Det ser ut att bli ett stökigt år.

En planka, två järnspikar(koppar går lika bra), en 220 volt sladd av valfri längd, kontakt till vägguttaget. Spika i spikarna i plankan, koppla sladden till eluttaget i väggen, Mycket bättre effekt än t ex maze för att inte tala om pepparspray. Placeras lämpligen i hallen i händelse av inbrott eller obehagligt besök från tvättstugemaffian. Något för AB att testa kanske. Kan färdigställas i mobil version med bilbatteri(på ryggen). Fritt efter en idé från Rolig Teknik 1987.

Lycka till!

Forskardrömmar del 5



På trottoaren ligger ett par gamla nyårsraketer, papperspåsar, hundbajs förstås som någon struntat i att ta upp och sist men inte minst en uppspydd pizza.

Vi skyndar raskt vidare och tänker på något trevligare än töandets obönhörliga avslöjanden.

Loopen den trevliga restaurangen vid vattnet hade öppet i helgen. Spiken var lite sugen för han brukar få sitta på stolen och de är hundvänliga därute. Hundvänliga betyder trevligt bemötande, vad heter hunden, där finns en vattenskål om han vill ha och inga sura miner när hunden sitter bredvid och knaprar jordnötter medan husse drar en Oscar.

Men då krävs det sol och den lyser med sin frånvaro.

Nu när Prix d´Amerique är över känns det som om året börjar en gång till.

I morse läste jag Anna Tells undersökning om hästars tänder och munskador.

Det har gjorts tre större undersökningar. Två äldre med avsevärt lägre skadefrekvens. Det är svårt att dra några skarpa slutsatser från Tells undersökning från 2004. Jo, att det kanske inte räcker att raspa tänder och att man nog ska kolla i munnen oftare. Sedan tycker jag att Anna kunde redogjort lite tydligare för vilka hästar som var ridhästar och vilka som arbetade som travhästar eller användes för annat.

De flesta skadorna verkade finnas i P2 området. Förvånansvärt många hästar hade sår i munnen. Om det sedan berodde på foder, tänderna , bett och/ eller nosgrimma var svårt att utläsa. Men undersökningen är intressant och kan laddas ner av den som är intresserad.

Däremot skulle man vilja se en undersökning på enbart travhästar.

Så det stämmer säkert som Anders Darenius skaldade. 70 procent har haft munskador. 100 av alla människor har också haft det. Eller är det någon som inte bitit sig i tungan eller kinden så hör gärna av er.

Se: Veterinär Anna Tells undersökning: ”Munhålestatus hos arbetande hästar(2004)”
http://ex-epsilon.slu.se/archive/00000060/01/03.1472_Tryckfil.pdf

söndag 25 januari 2009

Mörkt i rutan

Klockan är exakt 18.11. I TV4 vet vi ännu inte hur det har gått i Prix d´Amerique.

Det är söndag. En gång varje år går världens största travlopp.

Förr i tiden sändes detta lopp i SVT. DIREKT!

Det spelar ingen roll hur mycket stolpskottet Johan Edlund skriker sig hes. Alltså hur mycket han skriker eller hur högt han skriker.

Trav vill vi se direkt. Vi har spelat. Vi är intresserade av den sportliga prestationen och vi vill veta hur världens största travlopp slutar. Ursäkta Hamletonian och Elitloppet.

Så vad händer?

Jag är en idiot. Jag erkänner. Det är säkert många som kommit till den slutsatsen redan. Men jag är en människa som ibland funderar över mitt eget liv. Nog sagt om detta.

Jag tillverkar min jävla löksoppa. En nostalgitripp. Häller upp en 2006 Chateau tralala och bänkar mig 15.40 vid teve apparaten.

Slår på TV4 tjugo minuter i fyra eftersom jag är övertygad om att de sänder Prix d´Amerique.

Istället visas några idioter som filosoferar om hur det ska gå i matchen mellan Sverige och Ungern - SOM BÖRJAR OM FYRTIOFEM MINUTER (45 MINUTER).

Jag skiter ärligt talat i rättigheter. De är bara att köpa om man inte föraktar tittare ETC ETC.

Det kanske inte ens handlade om det. Kunde jag titta på ATG Live i datorn. Säkert. Jag kunde åkt till Paris också. Jag kunde hyrt en Lear Jet och seglat in tio minuter före loppet i VIP loungen. Det är inte mitt problem. Jag kunde gjort en massa saker. Jag kunde kollat tidningen. Jag kunde…

Men frågan är ifall jag behöver det eller borde behöva det? I lördags lämnades det in 1,3 miljoner system till V75.

Hur många såg på handbollsmatchen? 200 000, 300 000?

Svenska folket spelar trav och är intresserad av trav. Många får Harry Boy spel rättade av ombuden. Det visar en gissar jag hemligt utredning som STC av misstag skickade till mig för ett tag sedan.

Jag har den kvar. Var så säker!

Den handlade om samarbete med stormarknader. Om och när jag känner för det ska jag gå in på den utredningen.

Jag blev inte imponerad kan jag säga.

STC äger ATG. Hur i helvete kan man missa att teckna ett avtal med sändande kanal om att INTE sända Prix d´Amerique direkt.

Vad exakt var det som fick ansvariga att tro att Prix d´Amerique INTE var en nyhet för svenskar som älskar travsport.

Jag är faktiskt så förbannad att jag det slår gnistor.

Så vad händer? Som vanligt ska jag kanske tillägga.

Istället för ett direktsänt Prix d´Amerique får vi se gamla målrepriser från tidigare VM i handboll och en alltid lika lobotomerad Patrik Ekwall som tyvärr är från mina trakter. Det enda vi inte fick veta är hur mycket soppa hans SUV drog den här gången.

Medan jag svänger över till SVT och bandyfinalen i VM så hinner Carina som är i Irak få reda på hur det gått från soffan hos Olle Lindström som äger Triton Sund. Min svärmor som snart är åttiett ringer mig och meddelar att Triton tyvärr galopperade. Tråkigt men sådant händer och jag har en stark känsla av att Triton Sund får skörda många segrar detta år.

Opal Viking vann inte men placerade sig bra. Grattis!

Tråkmånsen och baissaren Anders L. fick rätt. Han är snart mer fransk än fransmännen själv.

Det må glädja honom men inga andra. Påminner om de brittiska nyfrälsta islamister som Carina berättar om när hon ringer idag och refererar en debatt från UAE. Fast tvärtom eller inte. De liknar en del korkskruvsjudar från New York som bott i Israel i tio månader och inte nog snabbt kan skaffa spadar och kapa lite nytt land. Vad hände med ”hålla på Sverige”. Det år ju för fan sport! Om Helen A. Johansson och Sheriffen startat i år hade Anders L . förmodligen också skänkt loppet åt en fransman i förväg. När ett svensk ekipage vinner blir han överraskad. Var så säker. Dålig förlorare?

Nej, trav är trav som Olle Goop klokt nog sagt.

Men som boende i bandyland och då menar jag inte Al Bundy, så var VM bandymatchen en riktig höjare. Dagens klo! En riktigt bra prestation och jättegrattis till det svenska bandylandslaget. Vilka prestationer som lag och individuellt! 6-1 mot Ryssland! Bragdguld!!!

Samtidigt vill jag gratulera ATG och Travronden för deras utförliga reportage från Prix d´Amerique. Vi fick som vanligt inte veta någonting. Betald semester även detta år!

Inget som gjorts på nätet eller i Travronden har motiverat närvaro på plats. Inget! De kunde lika gärna sparat pengarna och löst en prennis på Paris Turf.

Så till nästa år kanske det ska ingå lite bättre förberedelser i form av en franskkurs i hästfranska. Hans G. kan i varje fall föra sig hyggligt på det språket. Ta med honom som turnéledare och lärare.

Vi som tittar och läser vill veta något. Om sporten och spelet.

Meaulnes du Corta. GRATTIS! Heders!

Triton kommer igen! Var så säker!

Hur handbollen gick? Vi förlorade, men innan slutsignalen gick hade TV4:s reklambögar kapat sändningen. GRATTIS för en kreativ sändning TV4 och Jan Scherman! Det här var riktig folkteve!

Prix d´Amerique


FOTO: ZABA


Triton Sund...

Det finns konstiga sammanträffanden.

Min svåger blev förälskad.

Han hade tittat in i ett par vackra ögon och sedan var det kört.

På något sätt övertalades Carina också att bli förälskad hälftenägare.

Svågern tränade hästen ute på Mälaröarna. En liten envis fuxa.

Det fanns många fina minnen med den hästen. Hon vann sex lopp i karriären. Bland annat ett V75 lopp.

Jag kommer ihåg fjärde starten speciellt.

VHS-bandet i bokhyllan ska väl överföras på CD nuförtiden.

Eskilstuna 16 augusti 1998. Erik Svensson höll i tömmarna. Det blev galopp direkt. Den lilla röda damen tappade humöret och dagen var förstörd.

Loppet fortsatte. En häst med det skräckinjagande namnet Forza Maffia tog ledningen. Den lilla röda galopperade fortfarande vildsint hundra meter efter de övriga.

Humöret var nere för det var tredje galoppen i rad. Skulle anmälningen skickats till Täby istället.

Efter tusen meter syns det fortfarande bara en prick långt bakom de övriga. Sedan måste det ha hänt något överjordisk med den lilla röda som börjar tugga sig ifatt resten av gänget sakta men säkert. Femhundra kvar och den lilla röda tuggar vidare nu ansluten. Kanske en slant i alla fall tänkte tränaren vid staketet.

Plötsligt var den lilla röda på väg vidare framåt ilsken som ett bi. När mållinjen skars så skiljde det en halv längd och den lilla röda vann loppet. Det loppet har jag sett hur många gånger som helst.

”Ponnydags” hette en teveserie som svärfar gjorde för SVT 1969. Olle och Yvonne Lindström kontaktades.

Idag fyrtio år senare startar deras något större häst Triton Sund i Prix d’Amerique.

Svågern pratade trav med Olle och Yvonne på Östertorp. Intresset väcktes.

2001 var Carina och jag i Paris detta veckoslut. Då låg Triton Sund i magen på mamma Jade Sund ute på Eriksund. Olle och Yvonne hade ingen aning om att de åtta år senare skulle starta en häst på Vincennes och dessutom i Prix d´Amerique.

Vi stötte ihop med Olle och Yvonne som var nere för samma sak. Prix d´Amerique.

Den lilla röda hade en månad tidigare vunnit V75 i Örebro på en iskall vinterbana med Jorma Kontio och Spiken var ett år och hemma hos svärmor och svärfar. Vårt hästägar humör var på topp.

Jag minns att det var sällsynt råkyligt de där dagarna. Vi åt löksoppa vid Centre George Pompidou och drack rött vin. Det var Carina, min syster och svåger från Skåne och Olle och Yvonne.

Varenne vann det året och den 6 april samma år föddes en liten fölunge som döptes till Triton Sund. Jag har fortfarande kvar det röda, vita och blå askfatet hemma ”Prix d´Amerique Fabio Lucci 2001” står det.

-Kan vi få köpa det, sa vi efter Prix d´Amerique gått av stapeln.

Hovmästaren stirrade på oss och utstötte en klassisk fransk fnysning.

Om några timmar är det dags för det lilla fölet, nu en mäktig hingst på trehundrafemtio kilo eller så att delta i världens kanske mest prestigefylla travtävling med en av världens bästa kuskar, Örjan Kihlström.

Idag vid halv fyratiden sitter Yvonne i Paris. Hon har säkert rökt ett par askar redan om jag känner henne rätt och i Kungsberga sitter svåger, svärmor och Olle och ser loppet på tv.

18 hästar startar ute på Vincennes över lång distans som också innehåller en mäktig backe.

Allt kan hända. God tur!

Idag går också Helen A Johanssons lopp på Vincennes. Det gör det varje år. 1995 vann hon som första kvinna någonsin Prix d´Amerique med Ina Scot. Två år senare var Carina och jag nere och hälsade på vänner innan jul. På väg ut till Vincennes påstod taxichauffören bestämt att Ina Scot loppet var uppgjort. Det hade liksom aldrig hänt annars.

Fransmännen var tredubbelt förkrossade 1995. Att en utlänning vann Prix d´Amerique var eländigt. Att det dessutom var ett sto och en blond kvinna i sulkyn var en alltför svårtuggad karamell för alla Jaques och Phillipe.

I tidningarna fanns skämtteckningarna redan dagen efter Helen Ann Johanssons vinst i Prix d´Amerique 1995:

En hustru till en maniskt zappande fransman framför teven:

-Det spelar ingen roll Pierre vilken kanal du väljer. Det är ändå en kvinna som vann Prix d´Amerique.

Idag hoppas vi på Triton Sund eller Opal Viking. Men mest på Triton Sund.

lördag 24 januari 2009

Mot Örebro med slickade sår

Halt är det ute! Örebro nästa.

När man behöver Adielsson så kör han galopp(lopp 2) och när man inte direkt behöver honom och har garderat med ett gäng(lopp 6) så vinner han.

Nu ska jag göra löksoppa med kalvfond och en massa vitt vin i som tröst. Brödskivor ovanpå och en rökare av grillen på slutet i ugnen till dess Gruyèren smält. En riktigt vintermysare!

Carinas generator fungerar meddelade hon i morse men de har fortfarande bara regerings el under nätterna. Så allt är som vanligt i Irakien.

Spiken är lite seg av sin medicin. Han sover mycket idag och det är bra för nu ska jag gasa iväg och handla råvaror till min soppa.

Det värsta är att skära löken i fina strimlor. Då kan man passa på och gråta över sina sex rätt och undra varför man inte garderade med Right Over i andra loppet medan man tittar på reprisen och gnisslar tänder över Lindbloms efterhandskonstruktioner.

Det är som med Adielsson. När man inte behöver honom...

Hästarna springer

Lördag och världens skitväder utanför. Efter att ha kasat runt på Skinnarviksberget med fyrbeningen utan att bryta benen på någon av oss retirerar vi till värmen inomhus.

Gårdagens hästfunderingar tuggas en extra gång i kvarnen. Det blir två rappa spikar i början och en utgångar på Carmen Launcher och Strong Boy D E i sista.

Sedan får vi se. Pinan i början denna gång.

Undrar hur det går för Triton Sund i morgon. Jag håller tummarna. Opal Viking pratar alla om. Det skulle hursomhelst vara kul med en bra svensk insats.

På ATG Live fortsätter spektaklet. Plötsligt efter andra V75 loppet så har man tänkt sig att informera om att vi inte kan se loppet med Finders Keepers och Colombian Necktie. Sändningen kan vi inte få se på grund av rättigheter sägs det. Däremot kan vi springa iväg till ett ombud och se Prix de Luxembourg.

Så vad händer? Värdelös still bild och inget ljud. Att det ska vara så förbenat svårt att få upp en ljudlänk eller åtminstone koppla tillbaka till värmningar inför V75 3.

Plötsligt är vi tillbaka på Halmstad. Ingen förklaring.

Mitt i Frankrike loppet kommer Helmer Mudd och Borgås in och lämnar en förvirrad direktrapport där vi omedelbart får veta att Finders Keepers är trött. Spännande! Om vad som hände med Columbian får vi inte alls veta.

fredag 23 januari 2009

STC har inte lämnat uppgifter till polisen


Nu tror jag det är dags för en grundlig förklaring från STC.
I månadskiftet november december sändes Kalla faktas inslag.
Den 18 december beslutade STC att travtränaren Åke Svanstedt inte skulle få köra travhästar i tävling. Svanstedt hade då 181 hästar i träning och körde även åt andra hästägare och tränare.
Det går fem dagar.

Så här skrev STC innan jul i ett pressmeddelande angående ifall tränaren Åke Svanstedts anställda använt grisfösare som träningsmetod:
Den 23 december 2008:

"Körförbudet hävs för Åke Svanstedt STC har idag beslutat att häva körförbudet för travtränare Åke Svanstedt. STC gav Åke Svanstedt körförbud tills vidare torsdagen den 18 december. Genom körförbudet har vi haft ytterligare tid och möjlighet att bedöma de uppgifter som kommit fram. Under den tiden har det varit olämpligt att Åke Svanstedt deltagit aktivt genom att köra lopp.

- Vårt utredningsarbete har givit ny information som skall överlämnas till polisen i Skövde. Vi fortsätter vår utredning och samverkar med polisen. Rättsäkerheten kräver att utredningsresultaten sedan skall bedömas av våra domstolar, säger STC:s generalsekreterare Ulf Hörnberg."

Själva körförbudet ansågs mycket märkligt bl a av undertecknad. Inte minst av Åke Svanstedt själv som vid denna tidpunkt enligt min källa var mycket upprörd över STC:s agerande som han ansåg skadat honom och hans rörelse.

Den 23 december 12.19 hävs Åke Svanstedts körförbud med ovanstående motivering:

”-Vårt utredningsarbete har givit ny information som skall överlämnas till polisen i Skövde. Vi fortsätter vår utredning och samverkar med polisen.”

Detta säger Ulf Hörnberg, STC:s generalsekreterare.

Sedan öppnas den beramade tipstelefonen som alltså gällde explicit Åke Svanstedt trots att jordbruksverket fått in tips om andra än Svanstedt.

OK, det är jul och jag unnar STC:s ledning en bit julskinka.

Så var läser man i dagens Travronden den 23 januari 2009.

Ulf Kullander vid länskriminalen i Skövde som handhaft förundersökningen har enligt Travronden(Nr 8 23 januari 2009) ännu inte fått in STC:s utredning.

Jag kan förstå om det tog några dagar efter jul att skriva ut alla snaps inspirerade: Jag har ett tipssssch om Scccchhhwanstett, Lyschnaaa nu noga! Men varför har inte STC skickar över den del av utredningen som de hade färdigställt redan innan jul. Det är bara att läsa ovanstående pressmeddelande. Den var klar och hade tillfört något åtminstone enligt deras egen uppfattning.
Man kan faktisk ställa frågan om inte STC medvetet försöker skada Åke Svanstedts rörelse?
Vad är annars skälet till att det medvetet fördröjt utredningen och själva turnerar i media med det ena märkliga utspelet efter det andra.

Däremot håller Ulf Hörnberg ett långt anförande på Årets Hästgala om ”Fallet Svanstedt”. Där säger han enligt Hans Brolin att han(Hörnberg) ”visste att polis och åklagare nere i Skövde prioriterade fallet”. (Guiden Nr 4 21 januari 2009) Hur i helvete kan polisen prioritera fallet om inte STC ger dem informationen de har? Eller rättare sagt även om polisen prioriterar aldrig så mycket så kan de inte slutföra förundersökningen ifall Granbeck, Hörnfeldt och company inte hjälper polisen.

Om nu inte Travronden missuppfattat saken totalt så anser jag att detta är ytterst graverande för STC som intresseorganisation och jag hoppas verkligen att styrelsen för STC vrider om Hörnberg öron ordentligt. Silbersky kommer garanterat att ifrågasätta STC:s agerande. STC har ifall uppgifterna stämmer undlåtit att lämna uppgifter till förundersökningen under en hel månads tid. Helt otroligt!

Tidig morgon i Paradiset



Plötsligt var hon borta.

Taxin fräste iväg till Arlanda. Ett tunt lager av pudersnö täckte trottoaren. Vi stod kvar tittade efter bakljusen som försvann åt Slussen till. Sedan tog vi en tidig morgonrunda Spiken och jag.

Klockan är en kvart över fyra på morgonen.

Han är alltid deprimerad när någon i hans lilla flock försvinner.

Nu har han dessutom ont i baktassen och tycker extra synd om sig själv.

Så han fick en köttbulle med antibiotika och en med smärtstillande när vi kom hem… och en extra.

Sedan somnade han i soffan ovanpå en träningsjacka som Carina brukar ha.

I eftermiddag landar hon i Erbil. Austrian är lite som Aeroflot förr. När man skulle till Sydamerika fick man först åka till Moskva innan planet satte kurs på Nordirland och vidare ut över Atlanten.

Nu vaknade min kompis till och tidningskillen fick sig en uppsträckning. Den nye postkillen såg också förvånad ut häromdagen:

-Är han så liten?

Spiken fjäskade lite för syns skull och låtsades inte om all stämplad post han slitit ner genom brevinkastet.

Klockan tickar på.

Det är tyst i lägenheten.

Man kanske skulle göra fyrbeningen sällskap och sova ett par timmar?

torsdag 22 januari 2009

Många val och en krånglande tass




Inte så pigg som för två veckor sedan!

Kom just hem från apoteket.

Upptäckte att Spiken höll på och gnagde på en baktass igår. Han har klarat sitt lilla men händelserika liv utan skärskador vilket kan anses vara ett mirakel med tanke på att han vuxit upp och levt större delen av sitt liv vid Hornsgatan och Zinkens Damm där det är glaskrossarfest nätterna igenom året runt.

Till och med när vi bodde i Irak klarade han sig trots all skit folk kastade och kilometervis med tistelåkrar uppe på berget. Hans svar var att låta håret växa på trampdynorna. Kan i och för sig ha varit skydd mot värmen. Femtiotre grader blev rekordet.

Men såret han hade såg inte roligt ut. Han tycker själv han är en utmärkt doktor så det blev en kort debatt om den saken. Det blev till att åka till Djurakuten - igen!

Nu var det inte glas men väl en ordentlig infektion, tratt och hela baletten. Han hatar tratt så nu visar jag tratten när han pillar och då slutar han det falska stycket. Ett slags diplomatisk överenskommelse. När han bröt benet för sex år sedan funkade det.

Smärtstillande och antibiotika inpillade i köttbullar.

Carina åker tillbaka till jobb och Irak i natt. Packa, packa.

Handla allt som inte finns där. En del kryddor, ordentligt kaffe, Ipren, bacon, sardeller och en massa annat. Fröer. Det är alltid roligt att se vad som växer.

Persilja provade vi. Det funkade. Dahlior också.

Snart är det lokalval därnere. Under tiden bråkar Iraks premiärminister Al-Maliki med vicepresidenten i landet Adel Abdul-Mahdi. Båda tillhör den shiamuslimska delen av den arabiska befolkning i landet. Abdul-Mahdi är en ledande politiker inom Supreme Islamic Iraqi Council det största islamska partier i Landet och en rival till al-Malikis Dawa också detta ett shiamuslimskt parti.

Vad bråket gäller? Vice presidenten är starkt kritiskt till den centraliserade makt som al-Maliki enligt honom strävar mot i Bagdad. Supreme Council bildades 1982 och står nära Iran.

Supreme Council vill har en decentraliserad makt med starkt regional självstyre i södra delen som är shiadominerad medan al-Maliki med flera fruktar att detta i praktiken skulle dela landet i tre delar och därmed minska hans egen politiska maktbas. En kurdisk del, en del i mitten dominerad av arabiska sunnimuslimer och en del i söder dominerad av Iran närstående shiapartier som sitter på landets olja precis som kurderna i norr(Kirkuk m fl). I mitten finns det mest al-Maliki, sand och Bagdad.

Så här säger Abdul-Mahdi:

"The monopoly of power in Baghdad by the government and its ministries must be removed because it has become a hurdle to any development," said Abdul-Mahdi, who has this week toured seven of the nine southern Iraqi provinces and described conditions as "deplorable."(Associated Press 21 jan 2009)

Det ser ut att bli händelserika lokalval i Irak. Överhuvudtaget är det många val på gång i mellanöstern framöver. Iran, Irak, Libanon, Israel, Palestina.

onsdag 21 januari 2009

När uppmärksamheten kom till byn



Jag vet inte riktigt hur det låter i era öron. Så här står det att läsa på Trav 365 idag:

”– Polisen har hållit förhör med vittnen som berättar om sina upplevelser. Jag ska nu sätta mig ner och kolla igenom detta ordentligt för att se hur tillförlitliga vittnena är”, säger Anders Gustafsson, åklagare vid Åklagarmyndigheten i Skövde.
Om Åke Svanstedt:

”– Det är inte beslutat när och om han ska förhöras. Men med tanke på vilken uppmärksamhet det här ärendet har fått så kanske det är bra han får berätta om sin sida av det här”, säger Anders Gustafsson.

Jag har tidigare sagt att jag tycker det vore bäst om saken fick redas ut i domstol. Då skulle förundersökningen bli offentlig för var och en. Allmänheten kunde sedan under domstolsförhandlingarna bilda sig en uppfattning, vittnen höras under ed och själva ansvarsfrågan redas ut.

För Svanstedt skulle det ta tid från rörelsen med ett åtal. Men ett eventuellt frikännande i domstol smäller högre. Om förundersökningen läggs ner så kommer hela det sorgliga ”ingen rök utan eld” snacket igång. Det tugget är redan igång för övrigt.

Å andra sidan ifall vittnena bedöms som mindre trovärdiga och skäl framkommer för detta som är rättsligt intressant för Svanstedt så kan det bli ett civilmål av saken som kan leda till samma resultat.

Åklagaren Anders Gustafsson ska i detta läge ta fram såväl sådant som talar för som sådant som talar emot och värdera detta noga innan han fattar sitt beslut.

Om det ”kanske är bra” att Svanstedt får berätta sin sida av saken så måste det tyda på att åklagaren redan hyser starka tvivel om bevisläget. Om han nu är rätt citerad.

Motsatsen skulle ur rättsäkerhetssynpunkt vara förskräcklig.

Vad Anders Gustafsson säger? Han är på tjänsteresa. På fredag är han tillbaka.

Nu är det dags att borsta av sig dammet!


Vackert, inspirerande...men

Det finns säkert de som tror att jag hejar på Bush med ryggraden.

Det är min bestämda uppfattning att Bush gjorde rätt som invaderade, ockuperade, smällde på Saddam Hussein. Donald Rumsfeld snålade och där började problemen. Bush må ha haft en lite naiv tro på arabers, turkmeners, assyriers och kurders genuina längtan efter demokrati men grundtanken var rätt och riktig.

Det har sagts att folkrätten är diktatorernas bästa vän. Det stämmer fortfarande.

Den senaste månaden i konflikten Palestina och Israel har vi återigen sett hur fullständigt värdelöst FN:s säkerhetspolitiska arbete är när det gäller jordens större konflikter. Israel tillåts bomba Gaza sönder och samman utan att omvärlden gör ett skvatt utom att enas om ett uttalande som alla undertecknare vet att Israel struntar i. Det påminner om Irak minus Hans Blix.

I småskolan fick vi anmärkningar. Vi var några pojkar som utmärkte oss men de verkliga hjältarna var två killar som hade lyckats få fröken Manse att klistra in en extra pappersstrip eftersom utrymmet för anmärkningar var slut i den vanliga klassboken. Det fick omvänd effekt liksom min gamla eftersittningslärare Mårtenssons standard nummer; Skriv etthundra gånger: ”Jag ska aldrig mer blåsa ärtor på treorna!”.

Det löftet höll ända till vi fick tag i nya ärtrör.

Det är det frågan handlar om fast namnen är olika, Israel, Somalia, Zimbabwe eller vilket land som helst. Demokrati är ingen exakt vetenskap, människor är inte goda av naturen och det finns verkligen onda människor.

Vi tittade på Obamas invigningstal igår kväll. Därefter Independence Day på trean. Filmen fick två sketna getingar eller någon liknande symbol. Jag tycker personligen det var mer kräm i filmtalet än det Obama presenterade. Det var en bra film om man sorterar bort lite stråkar och har lite fantasi.

De politiska kommentatorerna i Sverige hade burrat upp sig ordentligt under flera år, talade i tungor och jämförde med Lincolns invigningstal. Före talet alltså. Hos Bergström var det efteråt lite mera tystlåtet.

Nu har jag läst talet i översättning visserligen men ändå konstaterat att det var mest stråkar och rätt lite fantasi. Att Obama nämnde Concord, Gettysburg , Khe Sanh och Normandie i samma mening kanske kan bringa lite rättvis sordin på den hysteriska stämning som rått i Sverige på en del håll. Khe Sanh!

Lika lite som USA hade i Vietnam att göra lika mycket hade de i Irak att göra tillsammans med de länder som tog sitt ansvar för internationella beslut.

Khe Sanh.

Amerikanska marinsoldater hade låtit sig bli instängda och kringrända 1968 och efter 77 dagar blev de undsatta av andra marinsoldater, enheter från amerikanska armén och sydvietnamesiska förband. Khe Sanh var en helt annan femma än Normandie om han nu inte menar att det tog lång tid att få arschlet ur vagnen i båda exemplen och Khe Sanh hade dessutom ingen större militärstrategisk betydelse.

Det är måste jag säga skickligt att dra fram Khe Sanh men glömma bort Palestina/Israelkonflikten en tid som denna. I invigningstalet alltså. Nu var vår förre utrikesminister Jan Eliasson snabbt framme i K G Bergströms program och väntade sig någon stabil åtgärd kring Israel och Palestina inom tio dagar. Från Obama alltså. Får se 1948…1967…

Eliasson som skrev det Memorandum of Understanding(MOU) som låg till grund för det irakiska Oil-for-Food-programmet, ett avtal som skapade utrymme för Saddams manipulationer av det internationella samfundet. Eliasson hade god tid på sig att fila på det avtalet men nu ville han ha snabba besked från en president som inte ens i sitt invigningstal nämner det som hänt i Gaza.

Här kan vi tala om en riktig staketkusk.

USA kan självfallet påverka Israel men då måste USA peka med hela armen. Att Hillary Clinton skulle göra det är helt uteslutet. Och det har verkligen ingenting med att göra att hon är kvinna.

En varaktig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina måste bli en tvåstatslösning. Att slänga ut Israel i Medelhavet kan de arabiska hökarna glömma. En varaktig lösning där Israel får klara besked var omvärlden står oavsett om ”Bibbi” eller ”Sippan” tar hem seger i det kommande israeliska valet. Påbörja en långsiktig och hållbar avveckling av konflikten mellan Palestina och Israel och 80 procent av Hamas, Hizbollahs, Irans och andras argument försvinner. Vem ska Iran bomba om Israel skriver under ett avtal som palestinierna är nöjda med.

Obama börjar i helt fel ände. Det handlar om att ta tag i huvudmotsättningen. Bush’s Roadmap to Peace var ingen dålig tanke. Kombinationen att kasta ut Saddam. Skapa demokrati i ett arabiskt land och lösa konflikten mellan Israel och Palestina var och är ett vinnande koncept. Men Israel, Iran m fl såg stället en möjlighet att stärka sina egna positioner medan USA var upptagna. Jag såg inte så många israeler i Irak. De var upptagna med att stjäla mark från palestinier.

Dessutom kan man fundera på vad Obama egentligen menar i sitt tal när han säger:
”Vi kommer att börja överlämna Irak till dess invånare på ett ansvarsfullt sätt och skapa en surt förvärvad fred i Afghanistan.”

Ordet ”börja” tror jag en del Obamavänner knappast hade väntat sig. Nu har jag som sagt bara läst Expressens översättning men andra har läst hela talet och inte svimmat direkt:

Wiliam Safire, som skrev tal åt Richard Nixon säger så här i dagens New York Times:

“Our 44th president’s Inaugural Address was solid, respectable, uplifting, suitably short, superbly delivered, but — in light of the towering expectations whipped up that his speech might belong in the company of those by Lincoln, F.D.R. and Kennedy — fell short of the anticipated immortality.”

Jeff Shesol, f d talskrivare åt Bill Clinton I dagens New York Times:

“What appears (at least for now) to be the most quoted line was one of the most colloquial: “pick ourselves up, dust ourselves off” may not be poetry, but it well describes a nation that’s been knocked to the ground and kicked around for eight years.

It was not the most inspirational speech that Barack Obama has ever given, but it’s surely the most purposeful. He long ago proved that he could make people weep. Today he seemed determined to make them think and, more important, to act.”

Gordon Stewart, som skrev tal åt Jimmy Carter i dagens New York Times:

“For all the talk before the speech about Abraham Lincoln and Franklin D. Roosevelt and John F. Kennedy, why did it come out feeling so much like Ronald Reagan?”

Så långt proffsen om talet. I morgon eller kanske redan idag är det en vanlig dag på jobbet som ingen avundas Barack Obama då. Jag hoppas att han får USA på fötter och förändra världen lär han göra vare sig han vill eller inte.

Frågan är hur?

tisdag 20 januari 2009

Några lösa funderingar kring makt


Brödhojen i malpåse!
George W Bush.

I Sverige har media och intellektuella jobbat häcken av sig för att misskreditera George W Bush. Det började redan under valkampanjen och har sedan dess fortsatt.

Han skulle var korkad och sa fel saker. Dessutom var han från Texas och republikan.

Nyligen satt jag och lyssnade på Göran Rosenbergs recension av Bush. Jag anser att Rosenberg är en person som borde veta bättre än att sitta och vispa runt i den allmänna misslyckandesmeten. Men tyvärr. Om han nu var så himla misslyckad varför valde amerikanerna om honom igen efter fyra år.

I Sverige kan man bara tycka illa om en person i taget och tvärtom. Det gör att utrikespolitiken såsom vi ser det i svenska media, SVT, SR, TV4, SvD, DN, AB, Expressen och några till blir ett slags repetitivt rapande av den gemensamma förutbestämda uppfattningen. För att de inte tycker som jag om Bush’s politik. Nej, faktiskt inte. Problemet är att det nästan aldrig blir någon debatt värd namnet så man behöver inte få veta varför någon annan tycker annorlunda.

Det är inte hälsosamt men väldigt skönt. Som att pissa i byxorna ungefär. Om alla pissar samtidigt så får alla dela upplevelsen. Tillfälligtvis.

Förändring kommer inte längre från svenskt håll. Anna Lindh var den senaste svenska politiker som hade någon ambition med Sveriges förhållningsätt till omvärlden. Hennes efterträdare och det vi har sett av Carl Bildt kan ingen vettig människa tolka som ambition. Eller är det någon som kommer ihåg vad Karlsson, Jämtin, Freivalds eller Eliasson sagt eller för den delen gjort.

Anna Lindh må ha skickat iväg några egyptier på felaktiga grunder som nu hennes fega kolleger skuggar. Man kan undra ifall Persson hade riggat upp det hela. Annas väninna Franchell ställer frågor i sin bok. Skulle Anna väntar si eller så många månader innan hon berättade för Patron Persson om egyptierna. Så dum var hon inte. Det var ingen vanlig sketen avvisning. Skugga, fega, glömma bort och hålla truten är makthavarna bra på. Men att komma med någon som för saker och ting framåt. Anna var kritisk till hur FN fungerade. Ville förändra säkerhetsrådets roll. Hon sa ifrån om Serbien. Det fick hon sota för.

Vem tog upp den stafettpinnen? Ingen? Så konstigt. Det kändes som när Ingvar Carlsson satt och mumlade om USA efter Palmesdöd.

Hade egyptierna dykt upp i Expressen och spökat hade med stor sannolikhet Lindh fått avgå. Nu blev hon mördad istället och det mordet var naturligtvis inte politiskt till sin natur. Eller var det en Shiran Shiran. Så nyckelfrågan, är vem Persson ville se som efterträdare. Anna Lindh var det naturliga valet. En brilliant kvinna som på bara några få år lyckades skaffa sig mäktiga personliga vänner världen över. Jag intervjuade henne vid några tillfällen och träffade henne en gång utanför journalistrollen. Hon var en imponerande person som ville se förändring.

Men egyptierna hade dykt upp förr eller senare. Det är åtminstone troligt. Då hade Perssons valmöjligheter varit större och ingen ska inbilla mig att Måna hade fått frågan först av alla. Men Persson ville bli bonde och sket egentligen i politiken från något obestämt datum. Han hade fått glänsa runt och peta folk i magen, varit ordförande i EU, klått svenska folket på skatter för att reparera tidigare misstag. Nu ville han njuta av livet en bra bit ifrån sina ideologiska rötter.

Persson ställde i ordningen svenska ekonomin genom att svenska folket fick försaka, hölls i tukt och förmaning. LO snöptes och nu pratade man om utrymme och utgiftstak.

Ingen utom möjlig Anitra Steen och Perssons barn kan älska en personlighet som HSB:s. Han är och förblir en person som ingen vill leka med.

Men han kommer att bli ihågkommen för sina insatser för svensk ekonomi under en delvis svårt period. En del kommer också att komma ihåg honom som den som totalt förstörde Sveriges möjligheter att medla i konflikten Palestina och Israel. Snabbt och effektivt förstörde han tjugofem år av svenska utrikespolitiska framgångar.

Bush kommer inte att bli hågkommen för att han ställde USA ekonomi till rätta. Snarare tvärtom. Ändå är det knappast enbart hans fel att USA nu befinner sig i svårigheter. Det kan inte ens nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman som ändå är en av Bush främsta kritiker påstå.

Grunden för det vi sett hända lades långt tidigare.

Precis som när det gäller en illa omtyckt Persson så spelar det ingen roll i det långa loppet. Historien är därvid lag mera rättvis än kultursidorna och de politiska krönikörerna, en Bo-Inge Andersson, en Porseryd, en Rosenberg, en Jönsson. Som väl är. Så var Nixon illa hatad. Hans roll har omvärderats.

Woodward säger att Bush arv är en öppen fråga. Han är inte uppskattad idag. Han kan bli en Truman säger Woodward. Det beror på hur det går i Irak.

Bob Woodward fick Nixon avsatt och har skrivit fem böcker om Bush presidentskap. Han har jobbat med sin vanliga metod. Källor, källor och flera källor och jag vet att han inte behöver träffa dem i garage nuförtiden. Få kan Washington som Bob Woodward.

Harry Truman beslutade sig för att sända iväg atombomber över Hiroshima och Nagasaki. Han fick initiera det kalla kriget men också Marshallplanen och Atlantpakten.

Truman var ingen populär president men har efterhand omvärderats och anses idag vara en av USA:s tio främsta presidenter.

För de svarta i USA är dagens fest deras. Det blev ingen kvinna som USA:s första kvinnliga president. Det blev en svart man och den kvinna som vi trodde skulle bli president blev istället utrikesminister.

Någonting har hänt I USA. Bush hade en svart kvinna som utrikesminister. Från och med nu kan allt hända. Vi kan till och med få en kvinna som statsminister i Sverige. Men låt oss för guds skull hoppas att det inte blir Måna.

Om Irak fortsätter att utvecklas mot demokrati så kommer den demokratin att sprida sig till andra länder i mellanöstern. Faktum är att Irak redan påverkar ett antal andra länder i regionen.

I så fall kan Bush enorma krigssatsning I Afghanistan och Irak visa sig vara en väg till stabilitet snarare än tvärtom. Bushdoktrinen kan få betydelse och Bush’s arv blir något inte ens SVT:s Bo-Inge Andersson kan göra något åt. Då är de försvunna massförstörelsevapnen glömda, femtusen döda amerikaner och några hundratusen döda irakier mindre viktigt. På riktigt dessutom.

Idag kommer vi att få höra om allt fint som Barack Obama ska ställa till med. Jag återkommer till frågan. Om ett år gissar jag att förväntningarna är nedskruvade en bra bit. Nu kommer snacket om ärvda problem upp. Obama har redan aviserat att det ska ta mer än en period att rätta till saker och ting. Om han i någon mån får ekonomin på fötter och ser till att inte Mellan Östern brinner upp i två atombombssvampar är jag tacksam. Jag är inte ens säker på att sjukvårdförsäkringen kommer att genomföras.

Men ikväll är det fest i Washington. Undrar om Alex Schulman…

-My name is Mr Alex, well, they gave me that nickname in Thailand recently and I am from 1000 monkeys…we make people feel bad, no, not the band. Me and my brother Carl are famous bloggers in Sweden. Do you know what a blogger is? No? We have a lot of tricks in our sleeves. No, we are not Siegfried and Roy. Look, no tigers! What do you mean, not invited. We are what you in Sweden call “gratisätare”, a sort of party animals. Do you know Lennart Hyland, my father…Don´t touch me. I want to speak to Rahm. Don´t fucking touch me!


Tapiren påstår samtidigt att Blondinbella har gjort något med näsan och att hon har blå tänder. Lugnet före stormen...

Idrottsfeber!



Idrottsgalan gick av stapel.

Jag har några iakttagelser som jag måste få ur mig innan jag somnar.

Sätras stolthet Peter Settman var jättebra. Så var det sagt.

Tommy Körberg låter bra ungefär var tionde gång och detta var en sådan.

Gustavsson och Gustavsson var roliga. Mini G växer.

Arne ärades och det var på tiden.

Nu kommer skiten.

Varför fick inte Pia Sundhage tränarpriset. Om det beror på att hon är flata och tjej så borde inte Gardell fått vara med på Slottet heller. Heja Dellert som bekämpade honom med Bibeln i hand.

Det där med kärleken till nästan fick komma från Gud eller också handlade det som vanligt om honom själv.

Där höll jag på att tappa genusperspektivet men Pias OS guld med det amerikanska dam fotbollslaget bör väl alla dagar i veckan smälla högre än Kalmars allsvenska guld. Tunt!

Kallur borde fått för sitt världsrekord. Jag kan titta hur många gånger som helst på Kallas ryck men ärligt talat det var ett tag sedan någon svensk satte världsrekord i kortlöpning.

Jag var ute med hunden så jag kan ha missat något.

Jo, skytten var bra. Henrik borde fått för Stanley Cup. Så lätt är det inte att vinna den bucklan som svensk lagkapten och avgöra dessutom.

Men som vanligt är det lagom, lagom.

Nu väntar bingen.

måndag 19 januari 2009

Obama, öl och nässpray




En blomma!


Nu skiter jag i Liza Marklund och hennes sorgliga fiffel.

Det snöade när hunden och jag klev ut ur garderoben framåt eftermiddagen. Carina och jag ska ta en öl snart. Toppen!

Koppla av lite efter en stressig dag i i-världen. Nu är det Obamafeber på stan. Jag skulle behöva gå ner lite i vikt. Kan Obama ordna det också lite snabbt innan han får annat i huvudet? Snart kommer världen att landa med ett jättelikt magplask. Nu har svensk media hatat Bush i åtta år.

Här är det verkligen digitalt. Men jag har dåliga nyheter. Obama kommer inte att lösa Palestinafrågan, Afgahnistanfrågan, piraterna i Somalia, Georgien, al-Qaida, Darfour, Irak eller snacka omkull Iran. Världen kommer att bli precis som tidigare och kanske lite sämre om vi har otur eftersom USA pågående president har en hel del att lösa inrikes innan han kliver ut. Det kommer olika makter att utnyttja och då får vi en mer instabil värld som dessutom har en världsomfattande recession att ta hand om.

Dagarna rinner iväg och snart ska Carina iväg till Irak igen. Det kallas Capacity Building på nysvengelska. Att dra igång olika projekt som ökar respekten mellan olika människor baserade på demokratiska beslut. Spiken bevakar henne ordentligt och ser inte så glad ut när matte rotar bland sina väskor. Han har gjort sin proletära värnplikt i Irak. Två och ett halvt år! Han borde fått någon typ av medalj. Nu har Ohly nominerats till Årets Kurd. Undrar om det kan var hans kamratliga förhållande till sanningen som vägde över.

Nä, nu får jag kasa iväg till Apoteket. Det är cortizondax. Snart trillar väl näsan av. Sedan blir det remiss till tant näsdoktorn och polypinspektion.
En liten, liten flodhäst…