Är Unni Drogad

Unni Drougge skriver böcker. Det är åtminstone vad jag tror att hon gör.

Nu har hon lagt ut sin senaste bok på Pirate Bay. De som laddar ner den får betala vad de tycker att den är värd. Peace Sister!

”Pengarna bara rullar in”, meddelar den glada författarinnan.

Hon har fått ihop 22000 kronor. Är det hennes släkting som betalat 22000 för ett exemplar eller är det 22000 snåljållar som betalat en spänn styck. Förmodligen någonstans mitt emellan.

Vi får nämligen inte veta det som är verkligt väsentligt.

Det är fildelarnas varumärke. Vispa förbi sådant som är väsentligt. Författare ska få det folk vill ge. Den så kallade marknaden har tidigare skött den saken. Inte så bra men det finns absolut inget som säger att Unni Drougges flumteorier skulle hjälpa författare till ett bättre liv.

Med alla mått mätt borde en bok åtminstone ta ett par månader att skriva. Vi säger tre månader. I det exemplet är 22000 lika med en bit över 7000 per månad före skatt. Så om Unni tycker att 22000 är finfint, vilket hon gör så må det räcka att leva på för henne. Någon annan lär inte göra det. Jag är helt säker på att en stor del av bidragen kommer från fildelarmaffian som tycker att Drougge kämpar för deras sak. Ungefär som när man stöd köpte äckliga kaffe Afrika förr i tiden.

Men det här är exakt vad fildelarna vill höra och det är möjligt att punkmormor Drougge kan dra in så hon klarar sig. Marknadsföringsmässigt har fildelardebatten varit kanonbra för Drougge. Drougge har alltid varit finfin på att marknadsföra sig själv. Jag hade nästan glömt bort henne men ”No More”, nu vet man att Unni bara finns och pengarna rasar in. Det Unni egentligen säger är att folk tycker hennes nya bok är så jävla bra att de bara vill betala mer och mer hela tiden.

Har ni något schyrre röka?

Men Unni klampar på. Jodå, folk vill betala men efter sin ekonomiska situation. Så skriver man för A-laget så vill dom betala med tomma ölburkar och tycker HM:s ägare Stefan Persson boken är juste så pyntar han in ett par millar på Unnis Pay Pal-konto. Tycker däremot Unnis kompis som har en ICA butik att burkarna som A-laget lämnar inte är värda nått mer än tio öre så får dom tio öre per burk. Unni blir glad för ett par byxor som hon hittar på Armani och pröjar en tia för dom och lever lyckligt hela sitt liv. En gång per år köper nämligen Stefan Persson en bok av henne.

Att inte öronen trillar av.

Nej, jag ska pröva Unnis metod. Först dricker jag tio bira på Hålet för en krona. Sedan tar jag en taxi för femtio öre till Bukovskis och ropar in en Strindberg tavla som jag degar in en och femtio för. Sen ska jag köpa grisöra till hunden för tusen spänn. Eftersom Spiken gillar det måste grisöron vara mycket värda. Undrar hur mycket grisen sålde sina öron för?

Lotta Gröning anar väljare till Monas sargade parti. Vi måste slllluttttttta tjjjjjjaaaaaabbbba och lösa problemet.

Så länge jag minns har kulturfolk haft problem med att få det att gå ihop.

Nu ska det skänkas bort. För varför skulle författare tjäna mer pengar på sina verk med Drougge-modellen.

Vem betalar översättning och utlandslanseringen? Unni på sina 22000 spänn?!

Jag tror att vissa författare kan få uppmärksamhet och kanske till och med bli uppskattade genom att lägga ut sina verk gratis på Pirate Bay kopplat till ett Pay Pal konto. Låt dom göra det men Unni Drougges förslag är tyvärrinte radikalt utan reaktionärt till sin natur.

Det finns inget problem. Författare ska ha mer betalt för sina böcker. Inte mindre.

Varför satsar inte alla dessa tragiska typer på ett Far-Out-Bay där alla kan lägga ut sina varor och sedan betalar sympatisörerna vad de vill eller tycker de har råd med.

Jag skapade en gång i tiden ett system för digitala matkassar där man kunde jämföra olika butikers priser på matvaror se direkt på internet billigaste matkassen fanns för dagen. Jag och mina medarbetare presenterade idén för ICA tiogruppen i Stockholm. ICA handlarna flinade och sa att det var det dummaste de hört. Då skulle de hamna sist påstod de.

Varenda konsument jag pratat med tycker däremot att det är en strålande idé.

Skillnaden är att om Drougge lägger ut sin bok kan ingen hindra henne. Men när hon påstår att det är författarnas Shangri La som hon skapat saknar hon trovärdighet.

Unnis resonemang påminner om knuttarna på 60-talet som ”bara ville ha en lokal”. Det fanns säkert de som ville det. Men med facit i hand så blev det lite annorlunda.

Det finns redan idag alldeles utmärkta ställen där man både kan lyssna och köpa musik, böcker mm. Det som inte säljer reas. Själv laddar jag ner ganska mycket musik från ITunes som är en utmärkt affärsidé. Jag betalar i snitt 9 kronor per låt. 90 för ett fullt album.

Var finns problemet?

Jag tror Unni kan bli Lotta Grönings och (s) "Dark Horse" i valrörelsen; "Gärna pension men först en rejäl fildelning!"