Happy New Year!

Att försöka sammanfatta 2010 blir inte lätt.


Det är överhuvudtaget inte lätt att sammanfatta år. Man tvingas välja och välja bort. Det som är viktigt för mig är inte viktigt för många andra och tvärtom.

Curlingtjejer, Svanberg språkfadäs, Volvo och SAAB:s ägarebyte, Valet, S katastrofval, SD:s intåg i riksdagen, Kallas guld eller varför inte Ferrys guld, stafetten, Hellner, Eld i Grekland, Eld i Australien, Haiti, kungligt bröllop, kunglig göra slut, Camilla Henemark, femtioöringens uttåg ur från börsen.

Satt igår och tittade på OS krönikan. Det mesta var nyheter för mig. Vad gjorde jag under OS? Det kan man fråga sig. Orsaken är nog att jag är ganska måttligt intresserad av att sitta klistrad vid teven när det är OS, VM och annat. Inte ointresserad men som sagt måttligt.

Men världen är nu inte enbart uppbyggd av idrottsliga prestationer vilket man lätt kan få intryck av ifall man ser på teve.

Idrott och olika typer av sociala tävlingar. Bonde söker fru, Robinson et c.

Om man tar bort sporten och högen av mer eller mindre intelligensbefriade tävlingar från det svenska mediabruset så finns det inte så mycket kvar. Ett par naturprogram, några komedier och nyheter där vi sällan får veta något av värde.

Man kan ju inte skriva om sådant.

Som tur är finns det alternativ.

Som BBC, Aljazeera, CNN, Washington Post, New York Times, Nätet och några till.

Med dessa hjälpmedel kan man som världsmedborgare hålla näsan ovanför vattenytan.

Att någorlunda hålla reda på vad som händer och skilja ut stort och smått.

En sak är säker. Det som är stort i Växsjö är sällan stort i världen. Inte ens om Aktuellt toppar med nyheten.

Så nyhetsvärdering eller bristen på sådan får väl vara ett minne jag bär med mig från 2010 och där jag önskar en förbättring för 2011.

För verkligheten kan inte vara sådan att en stukad fot i Robinson kan var värt större utrymme på första sidan än ett inbördeskrig oavsett vems foten är.

Valet 2010 innebar en svidande valförlust för socialdemokraterna och att svenska folket valt in ett öppet invandrarfientligt parti i riksdagen. Det är värt att fundera på.

Socialdemokraterna har under lång tid bäddat för det som nu hände. Det är inte Monas fel. Partiet har saknat själ under en lång rad av år och utan själ överlever man inte, speciellt inte på vänsterkanten. Det är inte genom att kräva kapitalisternas huvud på ett fat som socialdemokraterna förlorade valet utan snarare genom att för samma politik som alliansen och samtidigt mumla om skattehöjningar.

Så väljarna valde en borgerlig politik utan skattehöjningar. Efter valet började experterna yra om brister i det taktiska upplägget. Men då var det för sent.

Alliansen hade än en gång klarat av att vara tydliga medan socialdemokraternas alternativ var det vanliga. Höjda skatter och rokader i transfereringssystemen.

Ingen kan påstå att socialdemokraterna hade ett tydligt alternativ. Dessutom var deras rödgröna alternativ en skvader. Det enda tydliga var Ohlys gamla unkna retorik från fornstora dagar och en ovisshet om Mp:s egentliga politiska tillhörighet.

Lägg därtill ett inre uppror inom socialdemokraterna som i sig visar att paritet inte är moget för en kvinnlig partiledare. Att som Persson, Feldt m fl fronta mot partiledningen innan ett val vore otänkbart på Palmes, Carlssons eller för den delen Perssons tid vilket också Thage G. med rätta påminde sina socialdemokratiska partikamrater om.

Var sak har sin tid.

Efter valet fortsatte förfallet. Ingen ville ta på sig ansvar utom partiledaren. Det var liksom Maradona och Guds hand hållit i det hela.

Ibrahim Baylan vill så gärna sitta kvar. Mitt i alltsammans börjar Mona Sahlin orientera sig högerut.

Jag är tämligen säker på att vi snart kommer att få se ett nytt socialdemokratiskt parti, socialliberalt med starka ideologiska förankringar i privat ägande, lägre medelklass och medelklass. En socialdemokrati som för första gången sedan trettiotalet tar bladet från munnen. Ett modernt förvaltarparti snarare än en ideologisk fyrbåk för en arbetareklass som numera röstar borgerligt i hopp om att få jobb och kunna betala sina lån.

Så 2010 blev året då socialdemokratin som vi som är lite äldre känt den gav upp andan.

Den svenska ekonomin står stark. Den svenska offentliga ekonomin alltså. Annat är det nog med fattigpensionärerna och ungdomarna som inte får jobb. Det var Göran Persson som upptäckte att svenska folket går att lura hur som helst. Men det som en gång i tiden enbart kunde göras med socialdemokratins och LO:s hjälp kan nu utföras av en borgerlig allians som pyntat sin glasyr med socialdemokratiska förtecken. Jobben först och de gamla ska ha det bra och i skolan ska det pluggas.

Mot en lysande framtid.

Annars har 2010 också präglats av de allt större motsättningar som finns i samhället mellan invandrade grupper av olika etniskt ursprung och svenskar som varit här lite längre.

Vi har sett uppeldade skolor och bilar, stenkastning mot polis, ambulans och brandbilar. Gängkrig, hatbrott, allmänt missnöje och ökade motsättningar mellan människor med utländsk bakgrund och svenskar.

Vi har sett ökade motsättningar mellan muslimer och svenskar. Vi har precis som i flera andra europeiska länder fått bevittna en debatt om kvinnor ska tillåtas ha burka, niqab och slöja i skolor och på offentliga platser.

Innan jul fick vi också som grädde på moset en svensk självmordsbombare serverad mitt under julhandeln.

Detta blev en världsnyhet precis som den röriga och suddiga historien om hur Wikileaks grundare Julian Assange lyckades ofreda två svenska kvinnor så till den milda grad att han nu står åtalad för sexbrott och hotas av utlämning från Storbritannien .

Enligt Assange är det hela en konspiration där den svenska säkerhetspolisen är inblandad.

Innan detta hände gjorde sig Sverige och svensk media mest kända för att vara Wikileaks och Assanges påhejare. Assange hade till och med tänkt sig att bli svensk och Wikileaks servrar såg ut att få en fristad i Sverige.

Assange och Wikileaks har sedan några år tillbaka specialiserat sig på att publicera, läckta framför allt offentliga dokument. Jag har som gammal journalist inga problem med läckor. Utan läckor hade journalistiken stått sig slätt.

Så när Wikileaks publicerar hundratusentals hemliga amerikanska militära och diplomatiska dokument så har jag inga synpunkter på det i sig. Det är framför allt USA:s administration och Pentagon som bär ansvaret för att läckor av denna magnitud inte uppstår. Som journalist kan man bara tacka och ta emot.

Dock har själva publiceringens omfattning och innehåll med rätta skapat ett antal debatter av mera principiellt slag.

När jag som journalist väljer att publicera hemliga dokument måste jag ställa mig frågan ifall publiceringens allmänintresse är större än den skada som kan uppstå, inte för Pentagon i detta fallet utan för enskilda individer.

Wikileaks drivs uppenbart av något slags grundmurat hat gentemot USA och deras politik i största allmänhet. Blandat med något slags anarkistisk hacker/cracker filosofi som kokts upp i Assanges källare genom åren och kryddats med ett allmänt förakt för makt och maktens medel(krig, terroristbekämpning, diplomati och allmänt manövrerande i storpolitiken) så har detta lett Wikileaks och Assange till ståndpunkten att allt har allmänintresse. Wikileaks är inte Pentagon, eller ens New York Times eller Der Spiegel.

Wikileaks är en liten resurssvag organisation av hackers och aktivister som villa avslöja makten och chikanera imperialismen men saknar både politisk känsla och kunskap för att bedöma vad som händer när man avslöjar namn och platser långt ute i den afghanska obygden.

Så lång räcker inte Wikileaks omdöme och det är inte konstigt. Däremot är det märkligt att Wikileaks inte upptäckte det och begränsade sina publiceringar.

Wikileaks gick till väga så att man hjälpligt blockade för namn men eftersom det handlade om hundratusentals dokument så slank det igenom både förhållanden, platser och omständigheter som gjorde det enkelt för t ex talibaner och andra att skaffa sig information om sina motståndare.

Parallellt pågick det ett professionellt urval och granskning genomfört av ett antal kvalitetsmedia i världen(New York Times, Der Spiegel ,The Guardian m fl) som blivit speciellt utvalda av Wikileaks och fått tillgång till hela materialet i förväg. Dessa media gjorde en helt annan värdering av meterialet, baserat på journalistiska principer istället för som ovan beskrivits.

Resultatet hade blivit bättre ifall Wikileaks släppt materialet enbart till valda media och sedan i lugn och ro bearbetat hela materialet och publicerat det efterhand som ett historiskt dokument med givna begränsningar(namn på personer som arbetat för den ena eller andra sidan i hemlighet)

Om Assanges eventuella sexbrott har jag inget att tillägga. Ifall de ingår i en komplott som svensk säkerhetstjänst i samarbete med USA riggad för att misskreditera Assange så återstår det att bevisa. Det räcker inte att sitta och antyda det för Aljazeera och David Frost.

Den svenska debatten runt Ship to Gaza, muslimska kvinnors klädsel och islamister har som väntat varit som bäst omogen och svensk.

Så länge inte den svenska debatten förmår skilja ut kriminella element som kapar islam för sina kriminella syften från de muslimer som lever vanliga eller ovanliga liv, ber sina böner och försöker leva bra liv så gör vi bara de mörka krafterna en tjänst.

Det är inte vi och dom. Jag har många vänner från olika länder som är muslimer. Några brukar fasta lite under ramadan, andra inte. En del följer Koranen så gott de kan och ber fem gånger om dagen.

Sånt rör inte mig i ryggen. Folk får tro på pinnar eller kaffesump ifall det gör dem lyckliga.

Personligen tror jag att religion av vad slag den vara månde har en tendens att skapa mer problem än motsatsen.

Det gäller både judendom, kristendom och islam.

Särskilt illustrativ är den sprängning av en kristen kyrka i Bagdad med ett femtital döda i höstas där förövarna en avnämare till al-Qaida använde argument som hämtats från en flera år gammal händelse i Egypten där två hustrur till koptiska präster som exempel.

De koptiska prästernas hustrur hade blivit misshandlade av sina kristna män. Då kvinnorna oberoende av varandra gick till den koptiska kyrkan för att få sina äktenskap annullerade, vilket är oerhört svårt så blev de nekade detta. Till sist försökte de både kvinnorna en sista utväg och förklarade att de ville låta konverteras till islam.

Där slutar spåren efter kvinnorna. Muslimer skyller på den koptiska kyrkan som i Egypten har åtta miljoner anhängare och den koptiska kyrkan påstår att kvinnorna lever i skydd i kloster och anser att det hela varit en planerad attack från islam.

Vare sig islam eller kristendomen kan längre leva utanför samhället. Även religiösa samfund måste ta ställning till frågor som kvinnors rättigheter och demokratiska grundprinciper. Man kan inte påstå att kvinnor som är otrogna ska stenas som i Iran och fortfarande hävda att omvärlden ska respektera religiös frihet.

Om kvinnor känner sig tvungna eller övertygade om att bära burka så är det ett förtryck av kvinnan oavsett vad kvinnan själv säger.

Dessutom är det oacceptabelt. Jag vill inte att mina barn ska leva åtta timmar om dagen med ett svart spöke på dagis. Vem betalar mina barns psykoterapi? Talibanerna?

Eftersom jag har tillbringat en del tid i förorterna denna höst så har jag också reflekterat över en annan sida att detta kvinnoförtryck.

Det har två sidor och jag ska börja utanför Sverige. Den första delen ska jag hämta från basaren i Erbil, Amman, Bagdad eller varför inte i Dubai. I varje muslimskt dominerat land finns en basar som säljer underkläder för kvinnor.

Det är inget fel på sexiga underkläder. Verkligen inte.

Männens kalsongaffärer däremot är som bäst traditionella och påminner om en äldre variant av Gustaf K:s Herrekipering vid Stortorget.

Jag förstår allt detta. Vad jag inte förstår är varför barn som är åtta ska behöva bära en tunn sidenschal över huvudet i våra förorter när det är tio grader kallt och blåser småspik. Det är där någonstans man förstår utrustningens verkliga innebörd.

Kvinnor ska lida eller är det någon som sett en ylleburka.

Skandalen med de katolska prästernas sexuella övergrepp på unga pojkar och flickor nådde nya höjder under det passerade året.

Påven bad om ursäkt. Det var en smula sent påkommen ånger.

I den svenska lila orten Bjästa utanför Ö-vik visade också en svenska kyrkan och det övriga samhället sitt fula tryne när en våldtäktsdömd pojke välkomnades av prästen medan den våldtagna drogs i skiten.

Först när prästens egen brevlåda trillade av pinnen av alla hatbrev infann sig eftertankens kranka blekhet.

Skitsnack och rykten påminde mig om hur lätt något som man hört förvandlas till en sanning.

I skolan utanför Stockholm hade någon stulit en femhundring från Ibrahim. Alla undrade hur en åttaåring kunde ha femhundra kronor med sig till skolan.

Jo, mobben visste också vem som tagit femhundringen. Han hette Ali och gick i samma klass.

Gråt och tandagnissel.

Man hade sett och man visste.

Sen ringde Ibrahims mamma till skolan. Hon hade varit i skolan medan eleverna hade lektion och hämtat femhundringen ur Ibrahims ficka eftersom Ibrahim inte fick ha så mycket pengar med sig och mamman saknat femhundringen.

Case closed.

Hovrätten frikände tre travtränare för att ha använt elpåfösare i träningen av travhästar.

En av de lärlingar och anställda som anklagat travtränarna hade dessförinnan dömts i lägre instans när denne erkände att han anstiftat samma behandling av en egen häst. Den som skulle utfört det hela var en av de tre travtränarna enligt lärlingen. Några bevis förutom lärlingens utsaga fanns inte och den enda som dömdes var lärlingen som också stängs av från sporten under en längre tid som en följd av sina påståenden.

Ett klassiskt exempel på hur skitsnack och lösa rykten förmerar sig över tiden och till sist blir en upplevd sanning för ett antal personen.

När sedan media i detta fallet Kalla fakta ta upp stafettpinnen sker en legitimering och sanningshalten stiger trots att inget bevis tillagts i sak.

Vi var ett gäng som inte trodde på det där.

Själv blev jag i mail kallad rättshaverist av Kalla faktas redaktionschef och ansvarige utgivare Johan Åsard i december 2008 när jag ställde kritiska frågor rörande hans reporters insats i det inslag som tände en präriebrand i travsverige.

Nu vet vi vem som havererade. Åsard, hans reporter Sofia Hartung och Kalla fakta som undersökande samhällsmagasin.

En trovärdighetsförlust i klass med den Washington Posts Pulitzerbelönade story om Jimmy(1981), författad av tidningen reporter Janet Cooke.

Enda skillnaden är att Washington Post publicerade en tolv sidor lång ursäkt i där man bad läsarna om ursäkt medan Kalla faktas och TV4:s förklaring lyser med sin frånvaro.

Med det rättsliga efterspelet och alla de felaktigheter som tidigare här och på andra ställen framkommit och som rör innehållet i det ursprungliga reportaget framstår Kalla faktas kritiska granskning av travsporten från 2008 som en av det undersökande magasinets främsta journalistiska bottennapp genom tiderna.

Det bör bli ihågkommet som sådant.

Lika väl som den övriga pressens okritiska rapande och anammande av ihopvispade halvsanningar, osubstansierade påståenden och direkta lögner som fläskades på i kölvattnet av det som kallades Svanstedtaffären. En ”affär” som istället borde hetat ”Kalla faktaaffären”.

Men eftersom alla tyckte att Kejsaren hade fina kläder och skrikit ut det i två års tid blev hovrättsdomen förbigången men betydligt mindre rubriker och i bästa fall en skamsen tystnad.

Det kommer alltid att finnas folk som fortfarande hävdar att det är något slags större konspiration som gjorde att de anklagade inte dömdes i hovrätten.

Fine! Det är deras rätt att tvivla på rättssystemet.

Men frånsett detta så kan de tre tränarna, dras familjer och anställda som släpats i skiten under två års tid påhejade av Kalla fakta, Travronden, Aftonbladet m fl nu vända blad och de som ändå snattrar vidare kan bli åtalade för förtal.

I ett land som Sverige där folk pratar otroligt mycket skit om varandra men flinar upp sig offentligt är det i varje fall skönt att det juridiska systemet angett att ribban ändå har en hyfsad nivå som måste överskridas för att skitsnack ska bli fakta och bevis.

För travsporten som i sig är fylld av avundsjuka och mummel har den tragiska affären kanske det goda med sig att någon i varje fall tyglar sin tunga innan man ”vet”, ”har sett samma sak”, ”känner till”, ”känner en som har sett”.

Jag känner inte Åke Svanstedt. För någon månad efter domen i hovrätten sedan träffade jag honom helt kort för första gången i gäststallet på Solvalla. Han verkar vara en trevlig kille. Ingen pratkvarn direkt. Men det är ju inte hans yrke heller och andra verkar fylla in bra på det området. Den gången var han lite orolig för hur ST skulle hantera domen. Det behöver han inte vara längre.

Jag hoppas att också ST lärt sig något av den här affären.



Travsporten som jag gillar både som sport och spel är underbar. Jag förstår att hockeystjärnor och andra toppidrottare hittar en liknande känsla i travsporten som hästägare och publik.

Kritik och granskning behövs. Svensk travsports främsta uppgift är att försvara sporten och dess utövare samt publik och spelare. Den uppgiften får aldrig komprometteras av rykten, skitsnack och personliga vendettor.

I början av 2011 ska 2010 års insatser inom travsporten krönas.

Då om inte förr är det några som borde be några andra om ursäkt och göra som kungen.

Vända blad.

Så här på årets sista dag läser jag hur Jan Scherman, vd på TV4 upprört kommenterar att han fått ett brev från drottning Silvia. Är det en påtryckning undrar Scherman. Drottningen tyckte inte det var kul att hennes pappa blivit jämfört med Eichman i Kalla fakta.

Aftonbladet upplåter självklart en helsida åt Scherman där han mångordigt får en möjlighet att hylla sig själv och sitt skamfilade samhällsmagasin.

Av artikeln förstår man att Scherman känner sig lite kluven. Vem skulle inte vara det. Sist jag såg Scherman kladdade han glatt iväg på bröllopsmiddag med kungahuset. Att hans kollega på SVT Eva Hamilton ränner på kungamiddagar får väl skrivas på hennes adliga börd på familjens alla sidor. TV4 har aldrig bangat för att slicka runt kungahuset när det lönat sig med insamlingar, skvaller, vett och etikett et c.

Nu begagnar sig drottning Silvia av sin medborgerliga rätt att påpeka för TV4:s vd att hon inte tyckte om reportagets ton.

Fast det är klart om makten vare sig den bestod av statsministrar, drottningar eller travtränare aldrig fick reagera eller bemöta påståenden så vore det ju ett drömläge för media. Då kunde man komma med vilka påståenden som helst.

Varför svarade inte Scherman drottning Silvia som hans egen redaktionschef Johan Åsard svarade mig när jag ställde frågor runt dennes presentation av travsporten; ”Rätthaveristisk smörja”.

Högst troligt svarade Scherman inget alls. Istället kapade JanneLeaks en helsida i Aftonbladet och citerade valda delar av julbrevet från Silvia.

Adolf Eichmann eller inte. Det ska bli skojigt att se ifall Scherman dyker upp på fler bröllop i kungahuset. Jag antar att det krävs en inbjudan. Så bjud in Scherman nästa gång för annars kommer han att skriva om att han anar påtryckningar.

Scherman skriver att hans nyårslöfte är att fortsätta granska makten. Han kan med fördel börja med att granska sin egen kanal som är en del av makten.

Eller är media en del av …guds nåde.

Har jag missat något? Jo, det anhölls några bekantingar i en bil i Köpenhamn, fullastade med vapen. De skulle spränga Jyllandsposten i luften. Eller det är åtminstone vad de är anklagade för.

Sverige är en del av världen. Det har vissa haft svårt att förstå.

Nu vet vi det också.

För övrig önskar jag som vanlig fred på jorden för 2011.

Gott Nytt…alltså.

Ett nytt format!

Nytt år, nytt upplägg och Kanal75:s redaktionschef Per Carlsson säger till Travronden att han inte vill missa lördagssändningarna 2011 om han vill ha sju rätt.


Det låter som en revolution är på gång.

Kanske är det så att all kritik mot ständigt hattande med sändningar, klippta sändningar på bekostnad av bottennapp av typen ”Värsta Reffet”, en helt meningslös tävling med syfte att polera glorian på Edlund & Co på bekostnad av spelarna.

Det har inte saknats skäl att kritisera ATG och Kanal 75 under de senaste åren.

Bara det faktum att ATG tecknat ett nytt avtal med TV4 efter att kanalen gjort sitt bästa för att sänka travsporten under två års tid borde mana till eftertanke. Kalla faktas stora avslöjande från 2008 att travsporten var en hästplågarsport där snabba cash för hästägare och tränare var ledstjärnan som i sin tur ledde topptränare till djurplågeri(piska hästar och använda grisfösare) och användande av förbjudna metoder har antagligen kostat travsporten lika mycket i goodwill som ATG varje år betalar ( c a150 miljoner) för att kanalen ska visa travlopp överhuvudtaget.

Det är nu i hovrätten bevisat att Kalla faktas anklagelser helt saknade grund. Carl Johan Jepson, Glenn H Persson och Åke Svanstedt blev fullständigt friade från alla anklagelser om att ha använt otillåtna metoder. Däremot blev en av de som försökte misskreditera Svanstedt dömd till dagsböter för ett brott som han anstiftat på en av sina egna hästar.

Någon ursäkt från vare sig redaktionsledning eller TV4 har vi inte sett röken av. Det visade sig när röken lagt sig att de som anklagat Svanstedt m fl enligt rättens uppfattning saknade trovärdighet.

Tidigare i år meddelade Kanal75 som ägs av ATG/ST något förvånande att man tecknat ett nytt avtal med TV4. ATG är den del av ST(Svensk Travsport) som handhar spelen som sker i samband med travtävlingar. Bara spelet omsätter cirka tio miljarder per år av vilka en betydande del går rakt tillbaka till statskassan ograverat.

För ordningens skulle så äger ST spelbolaget ATG. Rent formellt är alltså ST den som bestämmer. Men det är rent formellt. I praktiken är ATG:s inflytande ett helt annat.

Med denna bakgrund måste man ha högt ställda förväntningar på ett uttalande som det Per Carlsson på Kanal 75 levererar så här i mellandagarna.

Oaktat att Travronden valt att illustrera artikeln med en annan flitig belackare av travsporten, nämligen Micke Spyhink som inte ens efter hovrättsdomen verkar fått fundamenta i affären att sugas in i hjärnbarken, så försöker jag få lite vägledning av en bildtext under bilden:

”Antalet direktsända travtimmar i tv ökar nästa år - och samtidigt läggs en hel del av sändningarna i TV4 Sport, bland annat lunchloppen.”

Ökar men minskar för min del alltså. Jag har inte TV4 Sport. Jag har i stort sett tvingats att skaffa TV4 Plus för att titta på trav när TV4 behagar skicka det där istället för i sin ordinarie kanal.

Så nu ska jag alltså ha TV4, TV4 Plus och dessutom TV4 Sport för att följa travet.

Man baxnar.

Men det kommer mera. Det verkar ha glöggats ordentligt inför det här beslutet.

Vi får veta i artiklen att TV4 Sport kommer att sända mellan 12.00 fram till 14.00. Sedan övergår sändningarna till antingen TV4 eller TV Plus.

Så här står det: ”Sändningarna övergår sedan till TV4 eller TV4 Plus, som med start den 19 mars visar V75 loppen direkt. Highlights från V75 visas sedan i ett en timmes sammandrag med start klockan 18 i TV4.”

Längst ner på sidan i Travronden får chefsförhandlare Niclas Andersson, vd för Kanal 75 uttala sig om allt fint spelarna ska för i nyårspresent.

”-Vi har förhandlat länge och är väldigt nöjda med det kontrakt vi kommit fram till, säger Niclas Andersson.”



Vi får veta att man nu ska satsa på de spelare som inte ”går in i hörnan”

”Går in i hörnan”????????? Vilken hörna, undrar vän av ordning.

Men svaret eller i varje fall något slags klarläggande kommer genast.

”- Ungefär hälften av omsättningen på V75 kommer från dem som spelar på Harry Boy eller är med i ett andelssystem. De ser aldrig på tv. Det är dem vi vill nå.

Där kom det.

Men det kommer mera.

En till synes inspirerad Niclas Andersson förklarar själv kärnan i konceptet:

”-De ”kunniga” har alla möjligheter att se sändningen ett passande format, i livesändningen, ATG-play eller på atg.se. Nu vill vi nå den grupp som inte ”går in i hörnan”, säger Niclas Andersson.”

Mer vill han inte avslöja. Harry Boy gänget ska fångas in framför teveapparaterna med hjälp av något ”som inte påminner om någon tv-format vi gjort tidigare”.

Resten av snömoset kan man skippa.

Den avgörande frågan i allt detta är ju vad ATG och Kanal75 påhejade av ST har mekat ihop.

Jag kan utgå ifrån mig själv. Jag anser mig vara en rätt hyfsat kunnig spelare precis som min fru. Vi prenumererar på ATG Live. Efter att ha spelat sammanlagt cirka femtio år på trav tror jag att jag vågar påstå att trav är en kunskapssport. Om man har bra kunskap om hästar och travsport i största allmänhet så kan man faktiskt vinna en och annan krona på spelet förutom att uppleva den spänning själva loppen innebär.

Hälften av spelet består av spelare som köper en Harry Boy eller en andel på tobiken.

De köper en Harry ungefär som andra köper färdig Lottorad eller en andel i ett stryktipssystem och sedan kommer de in med kupongen framåt tisdag eller onsdag och ber expediten kolla ifall ”det blev nått”.

Det är här som Niclas Andersson annonserar insatser.

Ett helt nytt programformat lett av… Jessica Almenäs!

Sådant sätter fart på fantasin. Ska det bli kamelrace på Valla eller ska alla V75 kuskarna tvingas sjunga en stump efter vinst. Ska det bli familjetävlingar, ett slags Travrobinson där den familjemedlem som längs lyckas hålla sig kvar på hästryggen deltar i finalen där alla får rida på en livs levande struts. The sky is the limit. Nytt format!

Vad vi kan vara säkra på är att det nya formatet har föga eller inget att förmedla till de ”kunniga”. De är enligt Anderssonskans Niclas förvisade till andra lösningar. Som straff för att de kan något om spelet ska de få betala dyrt. Om jag räknat rätt så blir det att pynta upp för tre kanaler inklusive ATG Live för att få en samlad information. Man tackar.

Sen kan man ju undra hur ATG/Kanal75 och dess tillfällige talesman Niclas Andersson kommit fram till att just andelsspelarna är speciellt okunniga.

Jag känner personligen till tre olika andelssystem där de flesta som deltar är minst lika intresserade av skoinfo, banförhållanden och att läsa allt som finns kring loppen. Snacka om feltänk när det gäller målgrupp.

Vad jag inte riktigt förstått är vidare vad man vill åstadkomma med denn storsatsning på Harry Boy folket. Ingen kan förneka att många köper en Harry Boy och sedan ”rättar den” vid nästa besök i tobiken.

Vad exakt är det man vill åstadkomma?

Fler spel?

Kanske.

Man vill nå folk som spelar Harry Boy och för det behövs Jessica Almenäs och ett helt nytt format.

All annan spelteori som rör trav går ut på att man långsamt men säkert genom att spela blir en skickligare travspelare.

Man får anta att Niclas statement rörande de ”kunniga” är en del av strategin och att de kunniga kan finna information de söker någon annanstans, gärna mot faktura.

Istället för att skapa en fri och gratis plattform för travspel där både kunniga och mindre kunniga kan lära av varandra har ljushuvudena på marknadsavdelningen segmenterat Harry Boyspelarna som man vill nå.

Frågan är hur?

Vi får ju veta att de inte tittar på trav. En svindyr reklamkampanj med ATG medel som med varm hand överlämnas till TV4 och dess spotmaskin.

Förra året var det cirka 50 miljoner som ATG betalade förutom att de betalade för att få sänt travsändningarna.

Vi är nog många som undrar varför vi som kan trav ska betala för tre kanaler för att få vettig information.

Gladast av alla är nog Janne Scherman. Han får ännu mer reklam att pumpa ut i sina numera otaliga kanaler.

Det här var nog det mest korkade förslag jag hittills sett och det är inte ens ett förslag utan ett beslut.

Man är benägen att säga: Follow The Money!

God Jul!

All I really want…for Christmas, med Family Guy gänget, visslande grannen, glöggdimma och en alldeles uuuunderbar jul.

Eller… tja, något slags funderingar och reflektion över tillvaron.

Eller…bara lite avkoppling i största allmänhet.

Ingen kan undkomma julen. Oavsett vem man är, tvngas man förhålla sig till det som stundar.

Själv har jag haft olika syn på julen under olika delar av livet.

När jag var liten och hade stickade kortbrallor var tomten i princip jämställd med Gud och hans ställföreträdare på jorden.

Fram till sju års ålder var julen ungefär precis som i alla reklamfilmer. Det kan också ha sammanfallit med att jag fram till dess var släktens enda barn. Åtminstone om man till släkten räknar farbröder och fastrar och inte petar bland bryllingar. Det var nog ett understatement att säga att jag var bortskämd.

Det var alltid två stora julklappsutdelningar på julafton och ibland tre.

Jag fick så mycket julklappar att man gömde undan paket som delades ut senare på året. Eller det var i varje fall vad som berättades för mig senare när jag skulle påminnas om hur bra det hade varit när jag var barn.

Just kring julen funderar jag ofta på att jag faktiskt vet både hur det känns med trevliga och mindre trevliga jular.

För jag har sett de andra jularna också. Med skrik och bråk och berusade julfirare som ska tala ut om saker och ting. Jag har firat jul i Irak med plastgran och egenhändigt tillverkad julglögg och en skinka insmugglad från Bosnien och tillverkat svavelsyra på Boliden Kemi under flera jular för att småbarnsföräldrarna skulle få vara hemma.

Eller jular utan julgran, skinka. Det funkar också.

Det är sällan jular blir som de är tänkta eller önskade.

Julen är den stora gemenskapens tid men också det stora hyckleriets tid.

Ibland måste man kalla en häst för en häst.

I år har jag faktiskt redan tröttnat på julfirandets vedermödor. Inte för att det varit särskilt intensivt. Det är så. Ibland tar julen slut innan den börjat.

Vi tog det lugnt. Det är ju trots allt det som julen handlar om. Onsdags handlade jag en gran av det frusna gänget nere på hörnet från Skogshögskolan. De har alltid fräscha nyhuggna granar. I år var granarna väldigt små. Dessutom djupfrysta. Så stela att till och med försäljerskan var tveksam till om den skulle räta ut sig. 300 spänn och granen bytte ägare. I år blev det en doftgran. Annars har vi mest kört med kungsgran. De växer oftast jämnare. Men luktar inte.

Granen hamnade i karantän i trapphuset där det är rätt kallt, kanske fem eller sex plus som mest när vintern brallar på som den gjort på den senaste tiden. Det är i stort sett det enda vi kan tacka vår värd för. Den snåla djävulen.

Men granen rätade ut sig och ser ovanligt snygg och tät ut. Med lite kreativ uppstagning ska den nog stå rakt till slut tänkte vi. Det är normalt mitt jobb att klä granen. Beväpnad med en ganska ansenlig arsenal av julpynt som vi samlat genom åren stänger jag in mig i vardagsrummet och skapar en julgran tillsammans med några öl och lite fantasi. Sedan får Spiken och Carina inspektera resultatet.

Men i år bröts den traditionen. Vi klädde granen gemensamt, snabbt och effektivt. Det blev bra och granen överträffade sig själv i återhämtning från sin köldslagna tillvaro utanför.

I fredags gjorde vi biscotti, en tradition, alltså italienska skorpor som med fördel doppas i ett glas sött vin.

Det är en tradition vi har och jag har nog berört detta tidigare. Det kom till efter att jag vikarierat som lärare en höst för tolv år sedan. En lärare på en högstadieskola packade ihop redan i oktober månad och jag fick ta över ordinarie lärarens klasser i matte, kemi och biologi…data var det visst också.

Nåväl, det gick väl inte alltför tokigt. Jag lyckades till och med tillverka tvål med eleverna, vilket var mer än jag minns att jag lyckades med under min egen skoltid.

Jag hade kanske blivit mer motiverad att läsa innantill. Så kan det faktiskt vara.

Så koka som koka.

Skolan ifråga köpte en kokbok till mig som julgåva. En trevlig gest. Boken Vintermat innehåller ett bra recept på just biscotti som är ett slags italienska skorpor.

I princip består biscotti av vetemjöl, ägg, socker, mandlar, pinjenötter, rivna apelsinskal och vanilj och lite andra små småsaker.

I år bidrog Carinas december turné till Dubai till att de blev extra smakliga. I Dubai köpte hon färska vaniljstänger och färska pinjenötter.

Det fullständiga receptet kommer nedan för den intresserade. Vi bytte alltså ut vaniljsocker mot vaniljstång. För den intresserade är en tsk vaniljsocker lika med en st vaniljstång. Enligt Flashback alltså.

Resultatet blev faktiskt lyckat.

Elementet i köket är iskallt vilket gör att vi fått ett extra kylskåp i kökets fönsterkarm. Man tackar. Det är något fel på det och det har det varit i



Mitt jullåtspotpurri rullar i Ipoden och Carina har handlar en jättegod ostkaka av polskan på Brännis.

Skinkan fick bli färdigkokt i år och jag har gjort färdig både rödkålen och brunkålen och laxen ligger och gravar sig i högar av dill.

Om det här är julen så skulle det räcka en bra bit.

Men tyvärr är julen också den ofrivilliga hänsynens och uppgörelsernas tid. Man ska peta ihop människor och familjer som inte är familjer och det oavsett om det ens finns en chans att det hela ska bli lyckat. Det biten har jag aldrig kunnat fördra.

Bara en sådan sak.

Det har varit ett händelserikt år på många sätt.

På gott och ont.

Nu väntar en lång skön ledighet där man får vicka på tårna i vilken ordning man vill. På bordet ligger en hög olästa böcker och Ipoden är som sagt laddad med bra musik. Kalla öl i kylen och vin i dunken och i frysen ligger en liten Skåne och immar till sig.

Ett gäng bra filmer på apparaten.

Synd att ålen är utrotningshotad.

Ha en bra jul!



Biscottirecept till ca 30 skorpor:

200 g skalad sötmandel

150 g pinjenötter

500 g vetemjöl

4 ägg

1-2 rivet apelsinskal

1 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

400 g strösocker

2 krm hjorthornsalt

1 krm salt

smör och mjöl till plåten



Skorpor som är goda att knapra på efter julmaten. Doppas gärna i ett litet glas Santo, Sautern eller Tokajer.

Gör så här:

Rosta mandel och pinjenötter och några minuter i en ren stekpanna för att dra fram smakämnena. Hacka sedan nötterna grovt eller snabbkör dem i en blender. Kör dock inte för länge så det bara blir smulor. Det ska vara lite grovt. Mät sedan upp mjölet på en bakduk. Gör ett hål i mitten av mjölet. Rör sedan ner de uppvispade äggen, rivna apelsinskal, vaniljsocker, bakpulver, socker och salt. Arbeta samman degen med händerna. Det tar en stund innan sockret smälter in och degen blir smidig. Tillsätt sedan mandeln och pinjenötterna och jobba ihop alltsammans.

Smöra en plåt eller ta ett smörpapper(bättre). Rulla degen i plåtlånga, cirka 4-5 centimeter(en till en och en halv centimeter höga) breda längder.

Grädda i 25 minuter i 200 grader. Ta sedan ut plåten skär längderna i diagonaler, cirka en centimeter tjocka. Ställ skivorna på högkant och torka ytterligare ett antal minuter i 150 graders ugnsvärme.

Vill man kan man ge skorporna en sista bryning med grillen men då ska man kolla noga att de inte bränns.

Sedan är det bra att doppa och njuta.

Sverige på Kartan

En släkting var sextio meter från bilen som exploderade. Hon är snart sexton år.

För snart tjugo år sedan blev jag själv föremål för ett terrordåd när den restaurang jag satt på sprängdes i luften.

Sheikh Muhamad ibn AbdulWahab vigde sitt liv åt att rena islam i en tid när många ansåg att Muhammads läror blivit förvanskade och utspädda. Det var på 1700-talet i det vi idag kallar Saudiarabien.

Bland annat förespråkade AbdulWahab återinförande av stening som straff för äktenskapsförbryterskor.

Nu hävdar vissa källor att den bil som sprängdes i centrala Stockholm igår kväll mitt under julrusningen är registrerad på en man, 28 år som bär just detta efternamn.

Jag säger inte att det betyder någonting utöver att de bär samma namn. Men det är lite mer komplicerat ändå.

Om den mannen är identisk med den man som sprängde sig till döds en bit från platsen är oklart.

Man kan givetvis heta Hitler utan att förespråka judarnas utrotning. Men det kan verka som ett intressant sammanträffande.

Wahabiterna vars islamska ideologi styr Saudiarabien, ett land som också förekommer flitigt i alla sammanhang där man utreder varifrån olika terrorister kommer ifrån. Bin Laden kommer som bekant från just Saudiarabien.

Västvärlden har i modern tid haft en kluven inställning till Saudiarabien. Dess ställning som ledande oljeproducent med närmast ofattbara förmögenheter att spendera och investera har skapat ett slags acceptans av den närmast medeltida syn på sociala rättigheter.

För bara någon månad sedan uppdagades hur en ung kvinna slagits och klippts(med sax) sönder och samman av sina arbetsgivare som var en saudisk familj. Hon är en av de cirka 200 000 gästarbetare från Filipinerna, Bangladesh och Indonesien som jobbar i landet som hemhjälp. Varje år misshandlas ett stort antal av dessa gästarbetare som i princip inte har några lagliga rättigheter.

Oavsett var den eller de som nu utfört de aktuella terrorhandlingarna i Stockholm hämtat sitt tankegods ifrån så finns det med stor sannolikhet en förvirrad eller övervägd tanke bakom det hela.

Att det är ett terrordåd är helt klart. Frågan är bara om detta dåd har något med de brev som skickats tio minuter innan dåden till säpo och olika media.

Min gissning är att det finns ett samband och då har vi återigen en eller flera människor som i religionens namn anser sig ha rättigheter som står över svensk lag och rätt.

Vi har inte samma uppfattning som en del statsbärande riktningar inom islam och vi har verkligen inte samma uppfattning som de kriminella element som utser sig som uttolkare av samma riktningar alternativt uppfinner egna.

En person som skadar andra oskyldiga människor i namn av religiös övertygelse måste fördömas med kraft.

Om nu stollen Lars Vilks upprört muslimer så är det tråkigt. Vilks är en liten sorglig man som är mest upptagen med Lars Vilks. Han säger att han inte är rädd. Jag tror honom.

Men i Sverige har vi yttrandefrihet och vill inte en del troende muslimer acceptera den saken så är det vår uppgift att skydda Vilks och våra demokratiska fri- och rättigheter i första hand.

Kvinnor får inte köra bil i Saudiarabien och muslimska män får inte spränga sig själv och julklappshandlande svenskar i luften.

Olika länder och olika regler.

Svårare än så är det inte.

Men som sagt. Mannen kan lika gärna vara från Tranås som från Fittja eller Södertälje.

Till sist. Statsminister Fredrik Reinfeldt såg inte ut att vara helt lycklig på SVT över Snabbe-Calles twittrande om saken. Nu väntar med stor sannolikhet KU anmälan för regeringens expert på sociala medier.

Släpp in delfinerna!

Carina fick några fina delfinbilder i Oman. Jag undrar vad delfinerna skulle säga om världsläget.

Samtidigt pågick World Economic Forum i Dubai där kineserna försökte förklara varför de behöver alla världens råvaror.

Förklaringen var att de behöver dem för att vi behöver deras varor. Så släpp in delfinerna.

Annars har Assange och Wikileaks har dominerat debatten. Alla verkar ha fått sin lilla beskärda del av fluktandet.


I Sverige fick vi veta mer och hemliga fångtransporter, att norrmännen spelade under täcket om JAS och att Carl Bildt av USA anses vara en medelstor hund som uppträder som en stor hund.


Samtidigt pågår amatörernas afton på åklagarämbetet med de brott som Julian Assange anklagas för i Sverige och som handlar om olika typer av sexuella övergrepp.


Svensk media under ledning av Aftonbladet tycks vara mest orolig för Assanges hälsa och det är väl naturligt med tanke på att Helin knutit Julian Assange till sig som krönikör och chattare i samma veva som han hamnade hos polisen anklagad för våldtäkt.

Tidningen kämpar nu frenetiskt för att putsa och återupprätta sin egen Robin Hood. Men det går dåligt. Assange har genom Wikileaks olika avslöjanden blottlagt hundratals om inte tusentals människor som med stor sannolikhet kommer att råka illa ut och få sina liv förstörda genom de urskillningslösa avslöjandena av hemliga uppgifter.


Folk kommer med stor sannolikhet att mista livet på grund av Wikileaks avslöjanden. Det kommer Helins tidning inte att skriva en rad om.


Det hade stort allmän intresse, kommer Helin att försvara sig med.


Allmänintressen är den moderna brasklappen.


Om någon liten afghan blir av med huvudet och hittas död och stelfrusen i ett dike har inte samma allmänna intresse. Sån är nu en gång den mediala cirkusen inrättad.


För oss andra som sitter glöggfryntliga och petar i näsan har Wikileaks blivit en källa till förundran.


Jag är inte säkert på att Carl Bildt är road av att bli jämförd med en hund.


Möjligen en rottweiler.


Bilden av honom som en hund som iklätt sig en smula för stort skinn är i själva verket mycket passande i likhet med omdömena om många andra av världens ledare som beskrivit i den amerikanska diplomatiska korrespondensen.

Vad man kan undra är dock helt andra saker. Det här med diplomatins inre väsen verkar vara något slags tummelplats för karikatyrtecknandets virtuoser.


Man kan undra hur den amerikanska diplomaterna skolats och vilket syftet varit att skära ut gubbar ur den internationella politiken på det sätt som gjorts.

Utan att på någon sätt har läst igenom alla de hundratusentals sidor läckaget handlar om så måste man förundras över det språk diplomater använder.


Jag har från och till haft tillfälle att lösa både hemliga och mindre hemliga betraktelser från vår egen diplomatiska kår. Det som ofta slagit mig vid tillfällen jag själv haft viss insyn i de beskrivna skeendena är de inte alltför omfattande kunskaper man fläckvis författar sina så iakttagelseakter utifrån. Dock kan jag inte påminna mig om att jag sett något som liknar denna uppsjö av karikatyrer. Är det en speciell amerikansk uppfinning eller har jag läst fel diplomatisk post. Att Bildt påstår sig road och inte upprörd kan ju tyda på att Bildts eget lilla team av betraktare använder sig av samma approach.


Det som inte tyckts bekymra de amerikanska diplomaterna verkar vara det faktum att deras alster skulle kunna hamna i fel händer.

Nu har de gjort det och olika statsmän och kvinnor världen över har får sig en dos av det amerikanska diplomatiska språkbruket.


Man kan anta att det kommer att utgå något slags allmänt påkallad uppryckning efter det som hänt.


Ingen, inte ens Carl Bildt vill bli beskriven som en hund med för stort skinn. Tro mig.


Den lite större frågan som Assange och hans cyberanarkister framgent kan ha anledning av penetrera, är ifall deras dokumentsläpp gjort världen bättre eller sämre.


Om Carl Bildt och Sarkozy rister på axlarna och kan skilja på skitsnack och verklig diplomati(var nu den finns) så är högst troligt inte det fallet med en hel del andra beskrivna statsmän och aktörer som dagligdags fattar sina beslut baserat på bristfälliga informationer.


Alla vet att inget av detta skulle hänt ifall USA kunnat hålla reda på sina papper och det är verkligen inte Assanges fel att USA läcker som ett såll.


Ironiskt nog är detta gigantiska läckage förmodligen ett resultat av att Usa före den 11 september var en stat med tiotals olika underrättelseorganisationer som saknade ett fungerade samarbete.


George W Bush beskriver detta faktum mycket målade i sin nyligen utkomna bok “Decision Points” och han tog sig för att organisera om hela underrättelseverksamheten så att den högra handen visste vad den vänstra gjorde.


Hade detta system varit i drift innan den 11 september så hade det funnits en möjlighet att stoppa attackerna.

Ironin ligger i att den bredare information som sedan gavs de olika delarna av underrättelseapparaten också innebar att många flera hade tillgång till olika typer av underrättelsematerial.


Aftonbladet har redan pekat ut läckan.


Oavsett ifall det är en eller flera olika läckor så har modern teknik i kombination med ökat informationsutbyte i syfte att skaffa ett brett informationsunderlag med syfte att förhindra händelser som 11 september, skapat nya möjligheter för de som vill motverka kampen mot terrorism.

För ingen kan väl påstå att Wikileaks bekämpar terrorism.

Om man nu inte anser att det USA:s hela existens är baserad på terrorism förstås.

Grishjärtan och stallskrik

Snön vräker ner utanför. Elever hänger i klasar ut genom fönstren. Några har redan antagit en ljusgrön färg.

Det är det klassiska grishjärtat som ska dissekeras i hopp om att hitta hålvener, segelklaffar, aorta, kranskärl, förmak och kammare.

Det är som vanligt. Några av det kaxiga med dödsskallemössa på huvudet och stenhårda låtar i Ipoden kroknar redan innan kniven kommit fram medan späda tjejer sticker i fingret i hålvenen och svingar runt hjärtat som en propeller.

Agnarna skiljs från vetet.

Ungefär som i veckans V75 omgång.

Man struntade i Delvin Gold som aldrig vinner och Dexter Stone blev reserv och Gidde TH skulle ju ta det eller också Svartmyrs Sigge


Så det blev fyra rätt i en rätt trist tillställning.

Så här i efterhand undrar man över var alla stallskriken blev av och varför Stig H målade så generöst i gulddivisionen.

Det är kallt ATG Live funkar dåligt och allt är precis som vanligt.

Ny Jackpott nästa vecka.

Carina messade att hon simmade med delfiner och att det fanns många. Hon är i Oman och piggar upp sig över dagen.

Hon köpte färska pinjenötter, saffran, färska vaniljstänger och en speciell Curry de har i Dubai.

Spiken fick lite kramp i benet idag när vi var ute så det blev tunnelbanan hem.

Nu har vi satt i oss den polska nationalrätten och slöar i sofforna. Vi har var sitt duntäcke och snart ska jag ta på mig den gröna mössan med ekorrar på och gå ner till Bullie, förklara travnederlaget och vända en öl.

Det blir nog en tidigt kväll. Kanske en deckare eller bara sova och drömma om delfiner eller åtminstone värme och sol.