Vanjas ödesmöte!

För närvarande så har LO:s styrelse suttit i möte i snart åtta timmar. Alla som inte följer det hela på plats sitter och glor på LO:s väggklocka där en kamera visar en tickande visare. I bakgrunden en målad blomstergirlang med tolv blad om man inte räknar krussidullerna. Där ska en presskonferens hållas när mötet är slut. Enligt så kallade rykten alternativt läckor skulle tre förbund har krävt ordförande Vanja Lundby-Wedins avgång. Dess skulle enligt SVT vara Byggnads, SEKO och Transport. Trä, Pappers och Hotell och Restaurang har tidigare sagt att de stödjer Lundby-Wedin.

Avgörande blir vad de stora förbunden Metall med 400 000 medlemmar och Kommunal med 512 000 medlemmar tycker. SEKO har t ex cirka 140 000 medlemmar.

Om Vanja Lundby-Wedin sitter kvar som LO:s ordförande så minskar rimligen SAP:s möjligheter att återvända till makten i nästa val.

Att mobilisera arbetare och offentliganställda som har fått se sina löner och pensioner liksom hela samhällsekonomin raseras och där dessutom alliansens moderate finansminister farit ut och kallat direktörer för giriga i an världsekonomi som fortfarande kasar mot avgrunden, blir inte lätt.

Att Vanja Lundby-Wedin gjort alla fel som hon kunnat göra och några till är det flesta bedömare överens om. Hon är förbrukad av egen kraft. Med henne bör samtliga strateger som bistått henne med råd försvinna. Hon hade även om hon aldrig varit min favorit ett relativt obefläckat yttre innan den så kallade AMF-affären avslöjade en bottenlös okunskap i styrelsen.

Men varken alliansen, den så kallade vänsteralliansen eller näringslivet har presenterat något som helst som liknar en ekonomisk politik som för oss ur den nuvarande krisen.

Wallenbergsfären har via bröderna Jacob och Marcus lagt ut en trevare under föregående helg i form av en debattartikel i DN. Där förespråkar man ett återupptagande av samarbetsanda och gemensamma ansträngningar.

Problemet är inte bara den nuvarande krisen utan att svenska företag tappat marknadsandelar under hela 2000-talet. Enligt näringlivets ALMEGA beror det på minskad produktivitet.

Ökad produktivitet sker främst genom rationaliseringar, investeringar i ny teknik och att folk jobbar mer och bättre utan att kostnadsbilden förändras så att produktivitetsökningarna äts upp av ökade kostnader. Så ser den standardmodell ut som gäller. Frågan är om den gör det i framtiden?

Mona Sahlin har redan innan valrörelsen startat tappat LO:s förtroende. Hon borde också skött frågan om Vanja Lundby-Wedin och AMF betydligt smidigare. För även om Vanja går så fortsätter LO att vara skeptisk mot Mona Sahlin. De har ingalunda glömt hennes piruetter som arbetsmarknadsminister.

Så att Mona nu klampar in och offentligt skyller på Vanja Lundby-Wedin fördjupar bara SAP:s kris. Dessutom sitter Vanja Lundby-Wedin i SAP:s ledning.

Idag är väljare mycket mera rörliga än de var när Mona för första gången satte sig i en socialdemokratisk regering. Borgs skäll på finansmarknaden har oavsett ifall den varit ärligt menad eller inte effektivt tvättat av stämpeln på moderaterna som högerfarare som Bildt, Lundgren och tidigare Bohman aldrig lyckades med.

Det är bristen på trovärdighet som ett arbetareparti som kommer att bli Mona Sahlin och Östros stötesten inför den kommande valrörelsen.

Det räcker inte alls att börja bråka med LO:S ledning. Just nu hade Mona Sahlin behövt en ny politik, troligen en som ligger åt vänster snarare än åt höger och som inte bara tjatar om att höja skatter utan som indikerar en hel nu ekonomisk satsning på framtiden.

Att göra som man alltid gjort håller inte längre. Nu har SAP prövat att följa efter en borgerlig politik, imitera och utveckla den i trettio års tid. Det fungerade inte, det vet vi idag och SAP kan inte säga att med oss vid rodret skulle krisen varit mindre. Dom kan säga det men det lockar inga väljare. Svenska folket vill ha trygghet i sin privatekonomi och inte behöva sätta hjärtat i halsgropen vart sjätte eller vart sjunde år när ekonomin rasar ihop delvis eller fullständigt. Två av de tre senaste kriserna har varit fundamentala. Kriser som ställer frågor som vi får gå till trettiotalet för att hitta. Dessemellan en IT-kris som också kunde undvikits om finansvärlden varit vaknare. Samtliga dessa kriser har inducerats från finanssektorn, vilket naturligtvis ställer frågan om hur tillståndet är där.

Klockan klämtar snart, men för vem?