Jag äter middag och råkar hamna framför appppppppaaarrrraaatten!
TV- appppppppaaarrrraaatten alltså.
En trygg Norrlänning, Littorin och Österberg och så Bellman.
Inte Bellman men det skulle antagligen varit mer underhållande. Det handlade som vanligt om den ekonomiska krisen i Sverige och i världen.
Efter några minuter får man nog. Stänger av.
Om inte våra politiker kan lyfta sig själva i håret när det ser ut som nu så kan de aldrig det.
De båda herrarna resonerar och debatterar precis som de alltid gjort så länge jag kan minnas. Vi gör rätt och ni gör fel, ni gjorde fel så det blev dåligt för oss när vi skulle genomföra vår politik.
Österbergs huvudsakliga argument om man nu kan kalla dem för det är att det ska till mer stimulanser och en del skatter ska höjas, t ex förmögenhetsskatten. För lite och vid fel tidpunkt och till fel personer om man ska sammanfatta det man kan förstå. Littorin sparar och håller högar i ladorna samtidigt som hans grundfilosofi inte helt förvånande är att om vi stimulerar för mycket nu så har vi ingenting sedan. Så kan det ju gå.
Kloka och fina pojkar, den ene lite yngre och den andra lite äldre. En är sosse och en moderat. Men de är inte längre politiker om de ens varit det. De är kamerala typer som administrerar livbåtarna på ett sjunkande skepp.
Två administratörer av ett system som de per definition tappat kontrollen över eller inte vill ha kontrollen över.
Jag vet inte vilken av de två som får det att vända sig i magen mest på en. En sosse som kniper billiga poäng med förmögenhetsskatten som ändå inte spelar någon större roll i den stora ekonomin som består av vanliga löntagare. Sossen vill ha flera åtgärder, fler arbetsförmedlare, bättre insatser för de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Eller Littorin som tycker att han gjort en massa och att man ska spara sig ur krisen.
Sedan bråkar de lite om vem som sänkt SAAB. Då hittar jag knappen.
Om det här är vad vi kan vänta oss i form av ekonomisk politik inför den snabbt annalkande valrörelsen så blir det blanka rösten som vanligt. Varför ska jag rösta på ett av två alternativ som inte ens när hela världsekonomin som vi är en väl integrerad del av lyckas ens samla sig till minsta lilla nytänkande. Det verkar helt blankt i skallen på de två största svenska politiska partierna.
Tyvärr inte bara där.
USA:s president förklarade idag att världen inte längre kan räkna med att USA är det lok som ska dra världsekonomin. Det behövs ett tänkande utanför ramarna. Nu krävs det gemensamma ansträngningar. EU säger att vi har gjort vad vi kan. Tysklands Angela Merkel och Nicholas Sarkozy har inlett en regleringskampanj som luktar isolationism lång väg.
G-20 mötet kommer på sin höjd att komma fram till att det som nu hänt inte ska upprepas.
Något vi alla glatt kan skriva under på. Men några recept på hur detta ska gå till eller ens hur vi ska får igång världens ekonomier igen kommer man inte att redovisa.
Förra årets nobelpristagare i ekonomi, amerikanen Paul Krugman var mycket deprimerad i sitt budskap på den svenska ambassaden i Washington. Han antydde att det kunde gå riktigt åt helvete om man inte gödslade på med fortsatta åtgärder.
Nu talar Hästsvansen om massarbetslöshet, 12 procent och enligt Österberg och Littorin så är de svenska stora partierna inte ens överens om vilken färgen är mattan. Österberg säger att arbetslösheten stiger kraftigast i Sverige och Littorin påstår motsatsen.
Kliv upp ur sandlådan och börja fundera i termer av hur vi ska få igång ekonomin. Inte bara på arbetsförmedlingen och genom att en massa giriga utbildningsföretag ska skära guld med täljkniv. Vad exakt ska folk utbildas till? Optimistkonsulter?
För att Sverige som är ett extremt exportberoende land(50 procent) ska få igång sin export krävs att alla jobbar dygnet runt för att industrin ska få order. Då krävs det insatser lite utöver det vanliga. Vilka industrier år hållbara i ett längre perspektiv. Då är det inte tid för några kungabröllop utan ut och sälj Sverige för allt vad tygen håller. Muta, sockra, fjäska intrigera, kollaborera, hota och lova för det kommer alla andra att göra. Moral och etik får ni utveckla under tiden.
Det är nu vi ska investera. Littorin snackar skit och det verkar vara något slags nationalsport inom moderaterna nuförtiden att låta som bleka kopior av Gunnar Sträng och hans gummibandsplånka. Problemet är att det var en helt annan tid i en helt annan värld.
Alla andra länder och företag kommer att ligga i som bävrar för att knipa de marknadsandelar de kan på andras bekostnad och har vi några fördelar så är det nu det ska upp på bordet och marknadsföras med alla medel.
Det finns svenska företag som vet hur det fungerar därute. De brukar grillas av Josefsson & Co för att de liksom alla andra betalar mutor när de kränger flygplan och turbiner.
Den saken kommer inte att komma upp på G-20. Vi kommer inte att se några nya moraliska biblar delar ut. Det är alla för sig och en var som gäller och det budskapet ska vi nog ta med oss hem och sätta igång redan på måndag.
Vilka nya marknader och industrier kan vi hjälpa fram på en världsmarknad. Vi ska inte rädda EU. Vi ska rädda och själva i första hand. Det är vad alla andra kommer att göra oavsett vad de säger utåt. Vi behöver inte några komplicerade nya nätverk av regler, sa Jacob Wallenberg nyligen i SVT:s Agenda. Vi skulle behöva att de som finns efterlevs. Ja, så är det kanske.
Så ta ut några av de här storfifflarna som fört världsekonomin dit den är och skitit i reglerna och skjut några av dem.
Då tror jag att resten fattar att det kan hända dem nästa gång när de doppat tassarna lite för långt ner i syltburken.
Nuförtiden verkar man få fallskärm, bonus och lite plåster på såren oavsett vad man ställt till med på det ekonomiska området. Det är inte säkert att svenska folket eller ens något annat folk kommer att acceptera det i framtiden.
Men det är inte finansknuttarna som ska hålla i taktpinnen. Det är politikerna.
Därför var det extra deprimerande att äta middag framför en Trygg Norrlänning, Littorin och Österberg men utan Bellman.
Det var som ett glas saft och inte ett dugg roligt.
TV- appppppppaaarrrraaatten alltså.
En trygg Norrlänning, Littorin och Österberg och så Bellman.
Inte Bellman men det skulle antagligen varit mer underhållande. Det handlade som vanligt om den ekonomiska krisen i Sverige och i världen.
Efter några minuter får man nog. Stänger av.
Om inte våra politiker kan lyfta sig själva i håret när det ser ut som nu så kan de aldrig det.
De båda herrarna resonerar och debatterar precis som de alltid gjort så länge jag kan minnas. Vi gör rätt och ni gör fel, ni gjorde fel så det blev dåligt för oss när vi skulle genomföra vår politik.
Österbergs huvudsakliga argument om man nu kan kalla dem för det är att det ska till mer stimulanser och en del skatter ska höjas, t ex förmögenhetsskatten. För lite och vid fel tidpunkt och till fel personer om man ska sammanfatta det man kan förstå. Littorin sparar och håller högar i ladorna samtidigt som hans grundfilosofi inte helt förvånande är att om vi stimulerar för mycket nu så har vi ingenting sedan. Så kan det ju gå.
Kloka och fina pojkar, den ene lite yngre och den andra lite äldre. En är sosse och en moderat. Men de är inte längre politiker om de ens varit det. De är kamerala typer som administrerar livbåtarna på ett sjunkande skepp.
Två administratörer av ett system som de per definition tappat kontrollen över eller inte vill ha kontrollen över.
Jag vet inte vilken av de två som får det att vända sig i magen mest på en. En sosse som kniper billiga poäng med förmögenhetsskatten som ändå inte spelar någon större roll i den stora ekonomin som består av vanliga löntagare. Sossen vill ha flera åtgärder, fler arbetsförmedlare, bättre insatser för de som står längst ifrån arbetsmarknaden. Eller Littorin som tycker att han gjort en massa och att man ska spara sig ur krisen.
Sedan bråkar de lite om vem som sänkt SAAB. Då hittar jag knappen.
Om det här är vad vi kan vänta oss i form av ekonomisk politik inför den snabbt annalkande valrörelsen så blir det blanka rösten som vanligt. Varför ska jag rösta på ett av två alternativ som inte ens när hela världsekonomin som vi är en väl integrerad del av lyckas ens samla sig till minsta lilla nytänkande. Det verkar helt blankt i skallen på de två största svenska politiska partierna.
Tyvärr inte bara där.
USA:s president förklarade idag att världen inte längre kan räkna med att USA är det lok som ska dra världsekonomin. Det behövs ett tänkande utanför ramarna. Nu krävs det gemensamma ansträngningar. EU säger att vi har gjort vad vi kan. Tysklands Angela Merkel och Nicholas Sarkozy har inlett en regleringskampanj som luktar isolationism lång väg.
G-20 mötet kommer på sin höjd att komma fram till att det som nu hänt inte ska upprepas.
Något vi alla glatt kan skriva under på. Men några recept på hur detta ska gå till eller ens hur vi ska får igång världens ekonomier igen kommer man inte att redovisa.
Förra årets nobelpristagare i ekonomi, amerikanen Paul Krugman var mycket deprimerad i sitt budskap på den svenska ambassaden i Washington. Han antydde att det kunde gå riktigt åt helvete om man inte gödslade på med fortsatta åtgärder.
Nu talar Hästsvansen om massarbetslöshet, 12 procent och enligt Österberg och Littorin så är de svenska stora partierna inte ens överens om vilken färgen är mattan. Österberg säger att arbetslösheten stiger kraftigast i Sverige och Littorin påstår motsatsen.
Kliv upp ur sandlådan och börja fundera i termer av hur vi ska få igång ekonomin. Inte bara på arbetsförmedlingen och genom att en massa giriga utbildningsföretag ska skära guld med täljkniv. Vad exakt ska folk utbildas till? Optimistkonsulter?
För att Sverige som är ett extremt exportberoende land(50 procent) ska få igång sin export krävs att alla jobbar dygnet runt för att industrin ska få order. Då krävs det insatser lite utöver det vanliga. Vilka industrier år hållbara i ett längre perspektiv. Då är det inte tid för några kungabröllop utan ut och sälj Sverige för allt vad tygen håller. Muta, sockra, fjäska intrigera, kollaborera, hota och lova för det kommer alla andra att göra. Moral och etik får ni utveckla under tiden.
Det är nu vi ska investera. Littorin snackar skit och det verkar vara något slags nationalsport inom moderaterna nuförtiden att låta som bleka kopior av Gunnar Sträng och hans gummibandsplånka. Problemet är att det var en helt annan tid i en helt annan värld.
Alla andra länder och företag kommer att ligga i som bävrar för att knipa de marknadsandelar de kan på andras bekostnad och har vi några fördelar så är det nu det ska upp på bordet och marknadsföras med alla medel.
Det finns svenska företag som vet hur det fungerar därute. De brukar grillas av Josefsson & Co för att de liksom alla andra betalar mutor när de kränger flygplan och turbiner.
Den saken kommer inte att komma upp på G-20. Vi kommer inte att se några nya moraliska biblar delar ut. Det är alla för sig och en var som gäller och det budskapet ska vi nog ta med oss hem och sätta igång redan på måndag.
Vilka nya marknader och industrier kan vi hjälpa fram på en världsmarknad. Vi ska inte rädda EU. Vi ska rädda och själva i första hand. Det är vad alla andra kommer att göra oavsett vad de säger utåt. Vi behöver inte några komplicerade nya nätverk av regler, sa Jacob Wallenberg nyligen i SVT:s Agenda. Vi skulle behöva att de som finns efterlevs. Ja, så är det kanske.
Så ta ut några av de här storfifflarna som fört världsekonomin dit den är och skitit i reglerna och skjut några av dem.
Då tror jag att resten fattar att det kan hända dem nästa gång när de doppat tassarna lite för långt ner i syltburken.
Nuförtiden verkar man få fallskärm, bonus och lite plåster på såren oavsett vad man ställt till med på det ekonomiska området. Det är inte säkert att svenska folket eller ens något annat folk kommer att acceptera det i framtiden.
Men det är inte finansknuttarna som ska hålla i taktpinnen. Det är politikerna.
Därför var det extra deprimerande att äta middag framför en Trygg Norrlänning, Littorin och Österberg men utan Bellman.
Det var som ett glas saft och inte ett dugg roligt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar