onsdag 31 mars 2010

Uppmärksamhet med förhinder!



Om man följer Travronden så hände inget igår utom att en en Jägersrokusk fick böter och blev avstängd.

Att Åke Svanstedt vann fyra raka och Björn Goop tog dubbeln inom V65 på Axelvalla var inget att skriva om för Nicke Lill Troll & Co.

Däremot en superintressant artikel 21:17 om startlistan i fredagens Meadowlandslopp.

Det är inte så att vad som händer i omvärlden är ointressant men "first thing first".

Bestraffningar på Jägers och startlistor på Meadowlands. Det kallar jag kreativ nyhetsvärdering. Man skulle kunna tro att webbredkatör Källberg hade något emot Svanstedt och Goop. Så illa kan det väl inte vara?


Har man som jag varit intresserad av nytänkande och innovationer av olika slag under större delen av livet så är inte motståndet stort mot förändring ifall förändringen leder till något… bättre.

När man inte tror det längre på grund av att själva presentationen av förändringen är så lam och belamrad med reservationer, så ska man inte köpa snacket. Det tycker inte jag i varje fall. Folk pratar mer och mer skit. Det har blivit en helt ny yrkeskategori eller rättare sagt en hel flod av skitsnackaryrken som ska sälja in olika koncept och begrepp.

Verksamheter sägs vara kundorienterade. Det brukar betyda att man får betala extra för allt man rör vid. Eller ett holistiskt perspektiv. Då är det så luddigt att man inte begriper vad de egentligen sysslar med. Vi känsla. Innebär att personalen tycker att chefens rationaliseringar alternativt ökade arbetsuppgifter för samma lön inte svider för mycket. Genderperspektiv. Att man inser att kvinnor kan vara lika bra rövslickare som män.

Eller ta Fair Trade – Rättvisemärkta varor.

- Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
- Barnarbete och diskriminering motverkas
- Demokratin och organisationsrätten främjas
- Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
- Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas


I ovanstående saknas totalt mätbara parametrar eller definitioner på hur sådana ska uppfyllas.

Enda funktionen är att man skapar ett slags viljeyttring som är till intet förpliktigande. Fair Trade har blivit ett marknadsföringsbegrepp, en positiv förstärkning men ingen utom möjligen de bleksiktiga veganerna som brukar krossa rutor i protest mot WTF vet vad det innebär för de enskilda produkterna.

Mycket snart kommer någon att föreslå märkning som innebär att man har en etniskt neutral produktion som innebär att det finns minst fem olika etniska grupper som deltagit i produktionen av varan så ingen behöver känna sig diskriminerad.

Så som någon slags motvikt till genmanipulerade grödor, strålade livsmedel, tretusen olika tillsatser så ska vi nu också ta ställning till en uppsjö av märkningar som vi bara helt vagt i bakhuvudet tror är bra och köper ända till Jan Josefsson eller Sverker håller upp dem i rutan och säger att det är skit innan locket smäller igen. Dessutom ska Sverker sluta så då får vi hålla till godo men Janne.

Är det dåligt att folk får ökade demokratiska rättigheter i fattiga länder?

Nej, det är bra men en grön etikett behöver inte betyda något mer än färgen på etiketten. Vem kontrollerar att det som står på märkningen stämmer?

Men som sagt allt nytt har två sidor. Sedan några år tillbaka säljs olika fabrikat av så kallade läsplattor, alltså olika skärmar som man kan läsa böcker på.

Diskussionen om pappersböcker kontra digitala plattor pågår och det senaste inslaget gäller det faktum att folk som sitter på tunnelbanan och läser en bok gör reklam både för bokens förlag och författaren själv.

Med en läsplatta ser ingen vad man läser. Det kan vara bra för vissa bokläsare. Enligt SVT:s litteraturrecensent Yukiko Duke stjäl folk böcker av tre skäl. De vill väldigt gärna ha en bok men den är utgången. Boken är värdefull. Boken har ett innehåll man inte vill skylta med.

Med läsplattan försvinner en del stölder av erotisk litteratur får man förmoda.

Men jag skulle föreslå en kompromiss. Läser man en bok man tycker är bra så kan ju läsplattan ha en skärm på baksidan som projicerar bokens namn och titel precis som en vanlig bok. Den aktiverar läsaren själv och då vet den som sitter på sätet mittemot att åtminstone den läsaren tycker boken är bra.

tisdag 30 mars 2010

Inga biljetter för undertecknad!




Folk har frågat hela helgen om jag har vunnit 212 miljoner på Lotto eftersom jag är skåning, mellan 50-60 år och från HBG.

Men det var kul för den/de som vann.

Sen är det något med skåningar. Kom ihåg när ett par långspaltade typer från Perstorp som satte en V75:a för tiotalet år sedan, tror det var 20 på miljoner.

Sen fick de frågan vad de skulle göra. Jo, köpa en ny Volvo.

Den här gången skulle killen skaffa bättre Röglebiljetter. Varför inte köpa hela Rögle?

Har man nu trälat med samma rad för 70 spänn i sju år så har man spelat för 25 000 spänn och då behöver man inte be om ursäkt ifall man vinner 212 miljoner.

Nog om Rögle. Grattis i alla fall!

Om jag vann 212 miljoner skulle jag ställa till det för mina fiender så mycket jag bara kunde. Sedan skulle jag skaffa ett hus på ett trevligt ställe där klimatet är lagom. Det skulle vara vid ett salt hav helst alldeles intill vattnet. Där skulle jag sätta mig och skriva, måla, fotografera, köpa en fin travhäst som inte skulle vinna en krona och sedan skulle jag köpa en liten krog där mina tre eller möjligen fyra vänner kunde komma och snacka skit hela dagarna utan att betala. Där skulle den musiken jag tycker om spelas.

Jo, jag skulle köpa en motorbåt till Carina och en segelbåt till mig själv. Sedan skulle jag ordna med en garanterad pension genom att placera 25 miljoner i säkra papper, ge bort lite till folk och ändamål.

Resten det borde väl vara ungefär 106 skulle jag ge till Carina. Hon skulle säkert göra något kul för de pengarna.

Spiken skulle få komma in på krogen och ligga på bardisken hela dagarna och slöa medan oxfilébitarna serveras lagom varma för hans smak. Kunde jag skulle jag köpa honom evigt liv men där går väl gränsen för vad man kan få för 212 miljoner.

måndag 29 mars 2010

Gråvalla




Fyrand bjöd på fest igår.

Amir ringde. Skulle vi åka ut på Solvalla. Förutom Elitloppet så har jag för länge sedan tröttnat på Solvalla. Av en miljon skäl.

Solvalla liknar något hämtat från Blade Runner. En jätteruin över något slags storstilat feltänk som tippat över och kraschlandat just på Solvalla.

Det är bara att sammanfatta planerna som skissats upp över de senaste åren så förstår man hur klen det är med tankeverksamheten.

Förra gången skulle vi ta en promenad och då kom vi inte fram för en massa avspärrningar mellan Sumpan och Solvalla. Den här gången har SL flyttat på 113 hållplatsen från Sundbybergs pendeltågsstation så man får gå en jävla bit innan man hittar bussfan. Sen är det i vanlig ordning en jättebit att gå från Maranatafästet till ingången.

OK, Spiken behövde skita så det var ju bra på så sätt.

Sen var vi då på Fyrands domän.

Det började jättebra – gratis inträde. Man tackar.

Men sedan var det slut i påskägget.

Frank Nilsson stod och huttrade med några OTW typer och uteplatserna var inte iordningställda. Man fick inte ta ut öl och korvmojen var stängd utåt banan så hade jag kommit dit ensam så hade man inte ens kunnat handla en korv eftersom Solvalla är extremt hundovänligt. Det enda ställe man kunde värma sig hjälpligt var i stora spelhallen men där hade man stängt kiosken också för att vara på den säkra sidan.

Men man ska inte skälla på norsken. Han var i alla fall ärlig från början och sa att han sket i publiken när det inte handlade om Elitloppet och andra stortävlingar.

Jag har sällan varit på en så värdelös sportarena.

Spiken tyckte också det var värdelöst.

Amir är snäll men han tyckte nog att det var värdelöst om han inte varit så snäll.

Sedan var det lite Cirkus Affe i ett montélopp där Affe Fager inte alls var på montéhumör och galopperade direkt. Istället för att ta ut Affe och en annan galoppör snabbt på stallbacken så fanns de kvar på banan när fältet kom upp till stallbacksingångarna sista varvet. Då ställde sig Affe på bakbenen och stack sedan iväg från ryttaren.

En sak tror jag i alla fall Fyrand kommer att lyckas med. Hålla nere kostnaderna.

Ett tips! Stäng av värmen också! Då blir det ännu billigare.

Om det blir någon nästa gång är jag väldigt osäker på.

Det skulle vara om Affe kommer dit.

söndag 28 mars 2010

Trovärdighetsproblem



Vilket är det största hotet mot mänskligheten?

Är det miljöförstöringen som hotar jordens överlevnad. Eller är det olika farsoter som HIV, malaria, TBC, nya virus som vi inte ens har hört talas om eller kort och gott människans girighet.

Vi kan sortera bort svininfluensan i varje all. 73 miljoner döda kunde den katastrofen sluta i enligt WHO.

På så sätt skrämde läkemedelsbolag och medicinsk expertis skiten ut oss förra året.

Kanske man kan lösa cancer med HIV-medicin och tomatgener(fast det räcker inte med att äta flera tomater).

Jag tror att det största hotet mot mänskligheten är religionen, eller att ersätta vetenskap och beprövad sanning med religiösa begrepp i var vardag.

Att vi hämtat större delen av vårt förhållningssätt från religionen är ingen hemlighet. Det ger oss en lämplig brygga från osäkerhet till säkerhet.

Jag tror att det är så.

Det kan ju vara OK, ifall vi pratar om att det finns 72 oskulder som väntar på den rättrogne i himmelriket eller att det flyter mjölk och kladdig honung i floderna i Paradiset.

Man kan tro på det ifall man är en idiot ifall det känns bra och det är en lågoddsare att det inte skulle göra det om man verkligen tror att det sitter 72 stenkåta oskulder och väntar på en i himmelriket.

Problemet uppstår när man tror i det dagliga livet. Tror på bibeln och huruvida det som står där ska tolkas har varit ett stridsäpple i 2000 år. Innan dess var det bråk om hur man skulle tolka röken från djur och människooffer.

Alltid dessa tolkningsfrågor. Så när man inte vet om Jesus var gudomlig så blir det till att tro och så är en av de stora skiljelinjerna mellan kristendomen och islam ett faktum.


Man tror eftersom det var svårt att bevisa.

Sen tror man att Reinfeldt är ärlig och sedan att Mona är bättre eller att Wetterstrand inte kommer att svika några vallöften.

Man tror.

Så jag tror att religionen är det största problemet.

En som idag denna Palmsöndag debatterar denna fråga är en amerikansk filosof(det finns fortfarande sådana)Sam Harris vars funderingar kan läsas och ses på CNN:s nyhetssajt.

Det handlar om varför vi inte behöver så mycket tro.

lördag 27 mars 2010

Hur riktiga män fångar Kattfisk!


Carina ringde. Carinas morsa ringde.

Carinas morsa skulle ringa och skoja med Carina att man ska släcka ljuset i en timme i hela världen.

I Sverige ska vi flytta fram klockan.

Jag sa att hon skulle låta bli för Carina hade just fått ett av dagens trettioelva elavbrott i huset och skulle kanske bli lite ilsken.

El finns det i Irak innan valen.

Carinas amerikanska go cart racing buddy Marsha som försvunnit till Grekland tipsade om en riktigt fiskefilm. Det är sällan man ser riktiga män fiska. Det är en massa tjafs och sen släpper man i firrarna igen. Men det tror jag inte det här gänget gör.

Man kan gärna spela Duelling Banjos medan man tittar. Eller nått av Tom Waits eller varför inte Oh, Sinnerman med Black Diamond Heavies.

Som sagt en fiskefilm med fiskutrustning utöver det vanliga.

Bara tjälen släppper!




Sex rätt och femtitvå kronor.

Ska bli smaskens att ta en riktig lång semester på äventyrsbadet i Södertälje nån gång framöver när andan faller på. Ska bara beställa broschyrerna först.

Men vi ger inte upp så lätt.

Dagens behållning var annars Sebastian K och Torvald Palema som såg otroligt fräscha ut. Kul också för Johnny Takter att ta tre V75 segrar på samma tävlingsdag. Grattis!

Sedan hade jag nog unnat Jenny J. Karlsson en dubbel. Det är roligt med tjejer som sätter fram hakan på travbanorna. Det vill vi se mer av. Men passgång är inte trav och det var strul innan och hästen fick ett par tryckare under loppet.

Men nästa vecka är det Romme.

Tjäle eller inte tjäle?

Men idag kändes det som om våren till sist är på väg. Vi tog en lång promenad Spiken och jag och hamnade nere på Hornstull till slut. Bussen gick framför näsan och de öppnar inte ens dörrarna längre om man kommer springande. En gammal tant kom rasslande med sin rullator. Hon var trevlig och vi småpratade lite om det ena och det andra. När bussen kom gick hon på i mitten. Sen ringde hon och skulle av några hållplatser senare. Men då körde busschauffören bara iväg fast jag skrek att han skulle släppa av tanten som faktiskt ringt i god tid. En dum jävel.

För tanten var det en jäkla bit att gå tillbaka med sin rulle. Skulle gissa att hon var någonstans mellan 120 och 130 år gammal.

SL kan dra åt helvete. Vi kommer inte att rösta på er i nästa val SL!

Spiken och jag kom på att vi hade en påse Ahlgrens skumbilar i ett skåp. Så nu är vi glada igen.

Många glas te blir det!



Hur Iraks nästa regering än kommer att se ut så blir den annorlunda.

Sensationen i valet den 7 mars var att den tidigare premiärministern den sekuläre shiamuslimen Ayad Allawi vann flest platser med sitt Iraqiya i parlamentsvalen med 91 platser mot den sittande premiärministern shiamuslimen al-Malikis 89 platser.

Al-Maliki anses allmänt ha sina rötter i en mer iranvänlig och framför allt mera islamvänlig politik. Under al-Malikis period som premiärminister har politiken islamifierats och reformerna avstannat.

Antalet sålda huvuddukar har ökat och med det iranskt inflytande.

Det enda som gått framåt har varit korruptionen om man ska hårddra det hela och man kan inte äta Koranen.

Det bästa man kan säga om al-Maliki är att hans regeringsperiod inneburit minskat våld på gatorna. Om det sedan är hans förtjänst återstår att fundera på.

Irakierna vill ha stabilitet, ökat välstånd, mindre korruption och ordentliga jobb.

Den som ordnar detta får irakiernas hjärta. Hittills har det inte gått så bra och det annonserar väljarna i detta val.

Dessutom har närheten till de iranska prästerna gjort irakierna och framför allt sunniterna märkbart nervösa.

Allawi tog fler röster i shiadominerade distrikt är al-Maliki tog sunniröster i sunnidominerade distrikt. Han gjorde också ett starkt val i Kirkuk som är ett hett ämne där den kurdiska alliansen vill inkorporera den betydelsefulla oljestaden till den regionala regeringens domän genom implementeringen av den olösta paragraf 140 i konstitutionen.

Ska Allawi få till en regering med stöd av kurderna så kommer Kirkuk omedelbart upp på bordet. Kurderna anser det är en kurdisk stad medan Saddam flyttade bort kurder och in araber för att ändra befolkningsbalansen.

Exakt hur det ser ut idag vet ingen eftersom ingen folkräkning gjorts på decennier och kurderna påstår dessutom att man Bagdad medvetet motverkat återinflyttningen av kurder och vice versa. Det finns också en turkmensk minoritet i staden som spelar i en egen division. De existerar också starka band mellan Turkiska intressen och turkmenerna i Irak.

Men Allawi är ingen given kandidat till premiärministerposten.

Det som nu framträder är ett komplicerat politiskt scenario där ingen verkar kunna vara utan kurderna som genom sin Kurdiska Allians med de två dominerande partierna PUK och KDP i allaians kontrollerar de tre norra provinserna men de får en egen opposition i och med att Goran(Förändring) ställde upp i valet och tog ett stort antal röster f ra den kurdiska provinsen Sulemaniya. Goran får åtta egna platser i parlamentet mot Kurdiska Alliansens 43, sammanlagt 51 platser i de 345 platser starka irakiska parlamentet.

Den shiamuslimska majoriteten är idag uppdelad i tre huvudsakliga delar. Två av dessa är delar av den ursprungliga shiitiska koalitionen Den Förenade Irakiska Alliansen som bildades efter 2003. Där har al-Malikis grupp dominerat sedan förra valet och nu har man fått 89 platser i det kommande parlamentet. Den andra stora gruppen består av betydligt tuffare shiaorienterade religiösa och politiska grupper som det maktstarka Islamska Högsta Rådet och Moktada al-Sadr som är mycket tätt knuten till Iran och drev en regelrätt armé i krig mot den amerikanska ockupationen.

Men också Ammar al-Hakim och Ibrahim al-Jaafari finns med i denna grupp, den senare var premiärminister 2005-2006 och har rötter i Dawapartiet. Al-Jaafari var också en av två vicepresidenter 2004 Den här gruppen har 70 platser i parlamentet.

Men både dessa stora koalitioner är just koalitioner av många olika partier. Så dessa kan när som helst falla sönder och då kan det bli fortsatta oroligheter.

Allawi har sagt att han är öppen för ett brett samarbete.

Al-Maliki hotade med åtgärder, oklart vilka och kastade ur sig anklagelser om valfusk, vilket snart sagt alla gjort i något läge av den utdragna rösträkningsprocessen. Nu har alla röster räknats åtta gånger och det är de flesta utländska bedömares uppfattning att valet gått korrekt till.

Högst troligt blir det nu ett långdraget kattrakande, sådant som irakierna är experter på. Nån gång i juli som tidigast kan man kanske hoppas på en ny regering som då ska tillfredställa inte bara hundratals partier, klaner och olika särintressen utan också två stora religiösa riktningar och omvärldens kritiska öga.

Det blir ingen lätt match. Men det kunde gått värre.

Al-Jaffaris släktingar slogs mot det ottomanska riketunder andra delen av 1800-talet. Allawis farfar förhandlade om självständigheten på 1920-talet från britterna(självständigt 1932). Massoud Barzanis far var den legandarisk gerillaledaren Mulla Mustafa Barzani som slogs för kurdisk självständighet och var armechef i den kurdiska Mahabadrepubliken i nuvarande Iran 1948.

Det kanske är ett positivt tecken. Kanske.

fredag 26 mars 2010

Tulipaner



Datorn dog igår. Blå skärm. Snabb nedräkning och sen vart det helt svart.

Så jag drog kopplet på Spiken och gick ut. Killian som har ispapegojan och en hårborttagningssalong kom utfarande från Hålet och hävdade bestämt att det var en journalist där som sökte mig.

Det visade sig vara helt sant.

Så det blev ett gäng bira. En trevlig kväll och det visade sig att vi tyckte om musik journalisten och jag. Mudcrutch hette alltså Pettys band. Jag ska återkomma till det.

Annars handlade det mesta om hästar, trav och aktuella problemställningar inom den intressanta sporten.

Carina hade också tänkt sig en tidig kväll nere i Irak igår men kom i säng klockan tre enligt ett telfonsamtal från löprundan som jag fick alldeles nyss. Det var 80-talsfest på Edge som är hennes motsvarighet till Hålet. Axelvaddar och…

Det är trav i morgon. Igen! Det är det i princip varje dag men i morgon är det V75.

Vinner Torvald? Det tror jag. Vinner Hoity Toity Face? Det tror jag.

Det främsta problemet med att tro är att man aldrig vet.

Var hos polskan och provianterade lite igår. Fick veta att polacker äter skinka till påsk… och några vitskimrande korvar som kallas weisswurst eller nått liknade… korvarna kokas och sedan äts de med pepparrot. Jag måste undersöka det där receptet lite närmre.

I varje fall hade hon rökta revben av typen baby ribbs. Varför ska man behöva hämta sådan läckerheter i Polen? Gott är det hur som helst.

Det är tydligen så att ATG bestämmer över STC i praktiken. Följaktligen är Remy Nilsson är det högsta hönset inom travsporten. Det manar till eftertanke.

Sverige är ett demokratiskt land men det var inte så länge sedan som vi fick välja de politiker som partierna valt ut åt oss… eller ja, så är det väl fortfarande om man ska vara noga.

Läste att SD backar. Det skulle vara roligt om Åkesson inte kom in i Riksdagen. Är det några som minns Piratpartiet? Det partiet hör man inte så mycket från nuförtiden när hela ledningen sitter och fiser på sina EU-rumpor nere i Bryssel. Det enda de gjorde var att berätta för de gröna att de skulle rösta på deras förslag.

Spiken är lite sträng och skäller på brevbäraren. Jag tror att det är ett gammalt groll mellan de där båda herrarna.

Tvättid har jag precis nu så jag måste älga ner till tvättstugan innan någon girig granne snor min tid.

Apropå det. www.sr.se heter numera www.sverigesradio.se . Jag tror att det är ett slags virus för om man skriver www.nyt.com så kommer man till www.nytimes.com och slår man www.newyorktimes.com så dyker också www.nytimes.com upp som alltså är New York Times.

Sen har vi britterna i en klass för sig. www.bbc.co.uk!

Tacka vet jag www.målfoto.se !

En gång i tiden hade vi telefonnumret 17693. Eller var det 15693. Kort var det i varje fall.

När det gäller Mudcrutch så prova Shady Grove eller Scare Easy.

Läser på BBC:s hemsida att Vatikanen nu attackerar media för att media anklagat Benedict XVI för att ha gjort för lite ifråga om de sexuella övergreppen på unga pojkar som jag skrev om igår. Blyga är de inte i varje fall, svartrockarna.

Anklagelserna som rör de döva barnen blev kända för den katolska kyrkan redan 1976 då de första offren anmälde saken till polisen och kyrkan.

Barnen är nu i sextioårsåldern.

Det ska bli varmt i helgen. Det ser vi fram emot Spiken och jag.

Vad var det han sa Kim Larsen om tulpanerna…

torsdag 25 mars 2010

Benedict XVI´s själasörjande




Fader Murphy.

I dagens New York Times finns en lång och bitvis skrämmande artikel som handlar om hur katolska kyrkan ínte bara kände till utan också ihärdigt försökte dölja hur en katolsk präst vid en dövskola i USA begick sexuella övergrepp på skolans barn under tre decennier från 50-talet och framåt.

Han erkände dessutom att han begått dessa övergrepp på ett stort antal barn och enligt utredaren så kunde de röra sig om upp till 200 barn.

Samhället satte inte dit honom och han fick dessutom fortsätta att verka som präst inom katolska kyrkan. När trycket blev stort i mitten på 90-talet stoppade den nuvarande påven Ratzinger hela utredningen när han som kardinal var ansvarig för dessa frågor.

Jag vet inte riktigt var i bibeln Gud påstår att hans hantlangare här på jorden ska begå sexuella övergrepp på döva barn som en del av sitt ställföreträdande och att de högsta ansvariga, alltså den nuvarande påven ska sopa det hela under mattan.

Hur vore det om påven Benedict XVI avgick till att börja med? Det skulle se snyggare ut.

onsdag 24 mars 2010

NKOTB




Eftersom det varit en ganska intensiv debatt om kultursidornas betydelse i kvälls- och dagspress den senaste tiden och jag faktiskt köpt Aftonbladet förra lördagen eftersom jag ville läsa vad Ludde skrev och vad Challe Berglund skrev så tar jag mig också för att läsa AB:s kultursida.

Först en stor artikel av Andreas Malm, Heders-Musse själv. Idag är det palestinierna. Jag snubblar över den här Malm lite varstans i debatten. Flera gånger har jag försökt plöja igenom hans artiklar men aldrig lyckats riktigt. Nu bestämmer jag mig för att jag måste.

Efteråt känns det som någon tinat upp en KFML:r politruk från 1974 som kommit bort längst ner i golvfrysen:

-Strejka, det är vad vi vill, strejka, lite mer och lite till…

Finns det sådana människor undrar man. Alltså på allvar? Faktum är att jag blir helt perplex.

När jag läser en kille som Malm undrar jag om hans generation om tjugo års tid får sitta och höra honom berätta hur han hela tiden jobbat inom säkerhetstjänsten, ja fast på andra sidan. Ungefär som min generation fått sitta och lyssna på en del kulturprominenters senkomna bekännelser. Jo, jo jag gick på Försvarets tolkskola och sedan…

Men sen ruskar jag på mig. Så vad är det Malm beskriver eller snarare agiterar kring. För Malm agiterar som den värsta agitpropmaskin.

Malm är djupt sorglig och verkligen ingen hjälp åt palestiniernas sak. Däremot åt andra sidan som kan skrämmas med att vi får ett samhälle där Malmar styr och ställer om vi stödjer palestiniernas sak.

Som exempel tar han Leila Khaled. Artikeln dryper av revolutionsromantik. Hon har i vuxen ålder stått i cockpiten på ett flygplan hon kapat och minsann nekats visum till Storbritannien efter den uppvisningen.

”Så förkroppsligar Leila Khaled sitt folks öde”, skriver Malm strax därefter. Men inte längre som flygplanskapare utan som medlem av PFLP fortsätter han.Var det inte de som kapade flygplan på den tiden? Får de inte tag i några plan längre eller vad har hänt med deras revolutionära insatser? Är det vänster att kapa flygplan? Vad är terrorism? Hur ska befrielsekampen föras? Var jag vet så dödades Khaled kaparpolare över Nordsjön vid kapningsförsöket. Hur då undrar man och var står det i den revoutionära bibeln att man ska kapa plan och döda civila? Sånt ville man läsa om men inget av det kommer bara; "Palestinas hopp - Vänstern!"
Sedan följer en rörig genomgång av något som ska föreställa den palestinska vänstern utan att man får så vidare bra koll på vad den står för.

Till sist en snutt om bojkott av israeliska varor som grädde på det som skulle varit moset.

Till höger på samma sida en recension av Maud Nycander uppmärksammade filmer om den svenska psykvården.

Ovanför en liten bitter artikel av Mikael Nyberg som handlar om att Saddam borde fått sitta kvar och sedan till höger en lite klagolåt om konstnärslönerna.
Behövs de här artiklarna verkligen.

Absolut.

Maud som jag känner ganska väl behöver uppskattning för sitt långa, professionella och uppoffrande arbete med att fotografera och göra filmer om intressanta och ibland udda ämnen som berör oss.

Men jag skulle som redaktör kanske bett Viktoria Jäderling att utveckla artikeln mot bakgrund av Mauds filmer eller gör en större intervju med Nycander och bett Malm skriva en begriplig artikel där han har något annat budskap än heja Palestina på samma sätt som vi har hört den förvirrade delen göra sedan 1948.

Här finns skillnader. Malm rör sig fritt i bloggandets environger. Där är han van att fläska ihop en drapa. För Malm som är en ung kille(han föddes 1977 fem år efter Khaled försökte kapa ett plan men misslyckades och övermannades 1970)borde historien lärt honom något. Att en del av oss som var unga 1970 hejade på en och annan flygplanskapare betyder ju inte att man måste det i varje generation.

Malm är en skrikhals som maler ur sig floskler utan större substans lika oreflekterat som de hade slungats ut för fyrtio år sedan. En sådan kille borde en stor tidnings kulturredaktör kunna ge lite styrsel och stadga och säga att visst vill vi heja på Palestina men har det hänt något nytt förutom att några har varit ute och demonstrerat. Att Hamas tagit över stora delar av den radikala palestinska vänstern efter alla inbördes strider, politiskt tokeri och korruptionsskandaler är väl ingen nyhet.

Jag vet inte hur det står till med den palestinska vänstern idag. Vet den det själva? I varje fall skulle jag hellre läst om den svenska mentalvården sedd utifrån Nycanders filmer och långa och koncentrerade arbete än Malms tragiska agitproprullader.

Om kultursidor ska engagera så måste det som skrivs vara intressant. Tillföra något!

Nyberg vill jag inte ens kommentera. Enligt honom skulle FN påstå att 3 miljoner irakiska barn är föräldralösa. Det var en intressant siffra. Skrivet i ett sammanhang som om detta skulle skett under sanktionerna på 90-talet och senare(att de bara orkar). Nu är ju den svenska mediavänsterns lögner om hur många som dött vederlagda i och med höstens folkräkning men knappast förr.

Men att någon miljon skulle dött under det senaste kriget är rent nys. Det finns inte en siffra som stödjer sådana tal, allra minst från Irak. Men jag antar att källkritiken på kultursidorna är begränsad.

Ett par hundra tusen dog i det senaste kriget enligt kvalificerade bedömningar från olika källor. Resten är den förra regeringens propaganda som rapas av typer som Nyberg, Guillou och andra strandade valar på de döda skeppens ö från 70-talet.

Lika kritiklösa då som nu.

Nu har Lars Gustafsson, Jan Myrdal m fl lagt sig i kulturdebatten på Newsmill, förvånansvärt pigga på internet för sin ålder.

Räddast för internet och nya medier är nog kulturkringlorna själva. Tänk om en massa människor skriver kulturartiklar på nätet där de kan vara precis hur långa som helst. Eller man går ihop några stycken och skriver om en författare från olika utgångspunkter och de som vill får bidra eller också betalas insatserna av besökare och annonser.

Visst det blir inte lika finns och galant som… men det är ju inte så fint och galant längre efter alla besparingar.

Man tar in fullständig ointressanta typer som Andreas Malm, bara han fyller tre fjärdedelar av en helsida. Det har han inga problem med efter att ha jobbat på Arbetaren.

Teddy Bears!

Plåster på såren!



Jag ska säga något positivt om Obama. Faktiskt.

Jag hade inga förväntningar på hans administration. Inga som helst. Jag har aldrig några förväntningar på politiker mer än möjligen att de som vanligt ska svika sina vallöften som de har för vana att göra.

Jag föraktar politiker som ljuger och trollar med truten. Det är inte mig de blåser.

Men moster Agda 87 som verkligen trodde att de skulle återställa pensionerna har liksom inga marginaler vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt för några svek. Nu är hon död så nu kan tjocksmocken på Torp fundera på vad det var värt när han själv ligger där med respiratorn svagt väsande i bakgrunden om några år. Men just nu han skrattar själv hela vägen till banken. Så är nu livet inrättat. Hårt men orättvist.

Obama har ändrat lite på det. Inte i Sverige men i USA.

Lite men dock.

Välståndet i USA har alltid varit olika fördelat. Men sedan 70-talet har klyftorna ökat, inte minskat. Inkomstklyftorna har ökat och de fattiga och medelklassen har dessutom har fått mindre skattesänkningar än de rika de senaste trettio åren. Obamas hälsovårdsreform är det största ingreppet för att minska den ojämnlikhet som blivit allt mer markant de senaste 40 åren i USA.

Jag tror att Obama lämnade ifrån sig cirka 500 olika vallöften. Jag läste att det finns en webbplats som håller reda på hans vallöften. Det borde det finnas i Sverige också, både på riks- och kommunal nivå. Så man kan gå in i slutet av valperioden och se ifall det är en grön eller röd bock.

Ett av Obamas vallöften är nu uppfyllt. Ja, det blev urvattnat et c men det finns ett i stort sett heltäckande sjukförsäkringssystem för amerikaner. Det fanns det inte tidigare. År 2019 kommer 95 procent av alla amerikaner vara delaktiga i hälsvårdsreformen. Idag är det 85 procent och på 70-talet var det 90 procent. Jag sa det var bra ifall han ordnade denna enda fråga som också var en hjärtefråga för hans företrädare Bill Clinton och Hillary Clinton.

Medianhushållets inkomster har ökat med 15 procent sedan 1980 i USA medan de rikas inkomster har ökat med 300 procent sedan 1980.

USA har haft ett antal stora refomer. New Deal, G.I. Bill, Interstate Highway system, Medicare men inget att skriva om i historieböckerna om sedan decennier.

Får se nu... Maud Olofsson har... Jo, ändrat sig i kärnkraftsfrågan. Det kommer det att stå i historieböckerna om.

Det är inget som vet om den här amerikanska reformen lyckas. Den kommer inte att lösa USA:s ekonomiska problem men den kommer att ge fattiga och delar av medelklassen en bättre hälsovård. Vi kan i varje fall hoppas det.

tisdag 23 mars 2010

Hur djupt ska man gräva?



Återigen denne märklige man Jan Guillou.

Som sagt så har han anmält Expressen för deras avslöjande att han fick pengar mot kvitto av KGB.

Aftonbladet är en ivrig källa till överslätande. Kulturchefen där berättar glatt om hur hon själv kunde blivit värvad på 80-talet när hon mitt under Sovjetunionens övergrepp på Afghanistan glatt besökte en ungdomsfestival med ryska partipolitiska förtecken i Moskva.

PO Yrsa Stenius rycker ut och rekommenderar att Opionsnämnden ska klandra Expressen för avslöjandet av Guillou.

I helgen fick Mikael Ölander och Mikael Hylin Grävande Journalisters förenings pris ”Guldspaden” för sitt avslöjande om Guillou.

Idag är Aftonbladets Jan Josefsson ute och drar ännu en lans för att de inte borde fått priset.

Det var inte tillräckligt grävande nämligen enligt Josefsson och Guillou. Som exempel anför Josefsson den egna tidnings wallraffande och kartläggning av 932 bolag som sysslade med ”jobbcoaching” eller SvD, jajemensan, som kartlagt 4683 domar från Migrationsdomstolen.

Det är inte ofta AB varit överens med SvD.

Enligt Josefsson så läste Ölanders och Hylin är arbetsprocessen ”rena utfyllnaden” till att någon som inte gillade JG tipsade om Säpodokumentet.

”utfyllnaden” var förundersökningen i IB-affären, säkerhetskommissionens rapport och Peter Bratts självbiografi.

Man kan självfallet diskutera om hur många bolag, dokumentkilometer eller hyllmetrar man måste ha plöjt för att få ”Guldspaden”.

Så här skriver en Josefsson vidare:

”Arbetet med avslöjandet påstås i redovisningen ha tagit ”cirka fyra år med längre och kortare avbrott”. Man har med andra ord väntat i åratal på att få loss det där dokumentet och för att fördriva tiden har man läst några böcker.”


Det är ett jävligt fräckt påstående.

Men det riktigt köpta påståendet är ändå när Josefsson vrider om den inpetade tummen i ögat på Ölander och Hylin genom att säga de fått priset för att ” Jan Guillou för 40 år sedan umgicks med en KGB-officer.”

umgicks”???

Han levererade ju uppgifter under fem års tid mot betalning. Om juridikstuderande Jan Guillou sedan kan vränga om det till att han inte sysslat med agentverksamhet och spioneri så fine!

I varje normalopererad svensks ögon har Guillou sålt information till ryssarna. Om den informationen eller de talrika pratstunderna med Guillou inte var viktiga för ryssarna så hade de inte betalat Guillou.

Sedan kommer avslöjandet om IB.

Så är tågordningen vare sig Dan Josefsson vill det eller inte.

De dokument som Ölander och Hylin gick igenom är omfattande. Att det inte tog fyra år utan att de också arbetade med annat under tiden har de redogjort för. Det finns ingen tidning eller media i hela världen som låter några reportar jobba heltid i fyra år med ett avslöjande reportage, inte på Josefssons tidning och inte någon annanstans heller.

Inte ens om någon såg ut att ha Palmes mördare i en lite ask.

Trots sin oförskämda ton så väcker Josefssons lätt skrivna artikel frågor. Vad är grävande? Och vad är ett avslöjande?

Guillou själv liksom nu alltså Josefsson vill påskina att Expressens jobb inte skulle gett dem Guldspaden eftersom… ja, de hade inte grävt tillräckligt.

Jag har lite svårt att följa resonemanget.

En av Sveriges mest inflytelserika journalister genom tiderna har hemlighållit en väsentlig del av sin affärsverksamhet som bestod av att han sålde information till KGB. Dessutom ställer avslöjandet en rad nya frågor runt IB-affärens avslöjande som är en av 1900-talets stora skandaler.

Det är möjligt att Ölander och Hylin fick tips. Ofta börjar ett avslöjande med ett tips. Det är möjligt att Expressen jagade något större men att detta var vad som kom upp i nätet och den fisken var inte dålig.

Om man går igenom samtliga vinnare av Guldspaden så är jobben av rätt olika karaktär. En del är mer avslöjande än traditionellt grävande. Det är ju möjligt att Jan Guillou och Josefsson vill ändra på statuterna för Guldspaden som ges till:


"de journalister - verksamma i svenska medier - som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till. Undersökningen skall vara ett originalarbete, självständigt genomfört".


Får man väl säga att det var. Det var en jätteintressant artikelserie. Det vore väldigt olyckligt om priset bara ges till tabelljournalistiken. Det är ändå en övervikt för vinnare som suttit någonstans och gått igenom tusentals dokument av olika slag som sedan lett till ett avslöjande.

Ett slitsamt och tidskrävande arbete. Jag har själv gjort många sådana jobb genom åren. Alla har inte varit lyckosamma kan jag säga. Ibland kommer man fram till att det inte fanns någon skandal.

Guillou tycker rimligen att det var mycket skrik och lite ull likt bonden som klippte grisen men alla vi andra, åtminstone jag är väldigt glad att detta kom fram.

Det reser nämligen en hel del nya frågeställningar.

Sedan kan man ju tycka att JG inte är så lite fräck som har mage att ifrågasätta en journalistisk utmärkelse där han själv är avslöjandet. Det är nog bara en person i Sverige i varje fall som klarar av det utan att skämmas.

Menoralöst i Tensta!



Eftersom Nalin Pekgul gett sig in i ännu en förvalsdebatt, denna gång med syfte att feja lite efter partikamraten Ilmar Reepalus svårigheter så känns det lite angeläget att kommentera vad Pekgul har på hjärtat.

Denna gång är det inte muslimernas hundsyn som är” the topic of the day” utan att unga muslimer kan vara antisemiter. Det kan de säkert.

Jodå, det är den vanliga Baksisvingen. Känd från Kurdo och förfinad av Nalin. Man driver en tes och som bevis för den tesen tar man ett exempel som existerar eller inte existerar men som är omöjligt att kontrollera och f ö inte säger något om sakfrågan.

En vän till Nalin med judisk bakgrund från Tensta berättar om att han inte vågar ställa sin menora(trovärdigheten ökar när man kallar saker för sitt namn och inte en traditionell sjuarmad judisk ljusstake) i fönstret.

Folk, oklart vilka, samt hur många, vågar inte gå med Davidstjärnan runt halsen troligtvis också i Tensta.

OK, jag skulle inte heller gå på HA:s julfest med en Bandidos jacka käckt slängd över axeln. Eller sitta och skrika AIK mitt i Hammarbyklacken på Söderstadion.

Igår kväll stod Benjamin ”Bibbi” Netanyahu och talade vid en stor judisk-amerikansk sammankomst i USA:

-Jerusalem är inte en bosättning. Det är vår huvudstad (Jerusalem not a settlement but our capital), sa han och rev ner applåder bland de amerikanska judarna.

Känner man igen tonen? Den där fräcka rövkasande attityden som en oändlig rad av israeliska ministrar gjort till sin paradgren i modern tid.

Judar är smarta om man nu inte blir anklagad för antisemitism för att ha den uppfattningen. Finns det sjutton olika sätt att säga nej på så kan man vara säkert på att en jude hittat på det artonde. Det har att göra med att det har funnits en stark bildningstradition bland judar. Det är sällan man stöter på en person med judisk bakgrund troende eller inte som aldrig har läst en bok.

Det är allt detta kunnande som gör att Obama administrationen kan inte göra ett skit åt Israels rövkasande även om de vill.

FN borde, EU borde, USA… faktum är att de troligtvis enbart är USA som kan sätta en tumme i ögat på Israel. Men… då riskerar man att Israel söker sig nya partner. Det har redan på sina håll glunkats om att Israel borde ta rygg på Ryssland och kineserna struntar högaktningsfullt i om Israel bygger ett nytt Manhattan på ockuperad mark. Kineserna har nog med sina egna ockupationer och f ö är Israel en bricka som måste spelas.

Israel själv har inga lojaliteter utan är bara intresserad av en enda sak, nämligen Israel och det judiska folkets väl och ve.

Om sedan Israels skandalösa uppträdande gentemot palestinier och andra förorsakar politiskt trafikkaos inte bara i mellanöstern utan i hela världen med en klockas regelbundenhet, struntar… ja, vad ska man säga, israeliska makteliten i.

Men tillbaka till vår egen lilla svenska bakgård.

Ökar antisemitismen, alltså den företeelse som innebär att judar trakasseras för att de har en mosaisk trosbekännelse, eller kort och gott för de är judar?

Det har jag inte sett några tydliga indikationer på. Reepalu sa några mindre väl valda ord om det faktum att en del judar i Malmö flyttat från Malmö genom åren.

Ungefär att det inte var Malmö stads problem vart folk flyttade. Idag är muslimerna en betydande grupp… väljare.

Men Nalin vet att lämna besked.

”Det finns de som hävdar att det är Israels politik gentemot det palestinska folket som är orsaken till hatet mot judar. Men då är man historielös. Den israelisk-palestinska konflikten har funnits där allt sedan staten Israel grundades för mer än sextio år sedan.”

Hatet mot judar?

Vänta nu lite! Det finns de… OK, jag anser nog på goda grunder att frågan om Israels politik gentemot palestinierna är grunden för att många ogillar… ja, vilka är det man ogillar och vilka är det som säger sig vara förföljda.

Alla de som beslutar om att bygga, trakassera, kriga et c är judar, de flesta troende. De kan tillhöra olika politiska partier men de är judar och de har bedrivit en konsekvent annekterings och diskrimineringspolitik gentemot palestinier som en gång i tiden köpt eller börjat bruka den ockuperade marken. Nu pratar vi om långt före 1948.

Dessutom pratar ett betydande antal ledande israeliska politiker om den judiska staten. Inte om den israeliska staten.

Ungefär som i Iran fast religionen är inte judendomen utan en statsbärande islam där.
Hatar vi judar? Jag tycker jävligt illa om judar som stödjer Israel och påstår att de har rätt att bygga hus på ockuperad mark. Judar? Ja, judar för de som hävdar att de har rätt att förtrycka palestinier och stjäla deras mark i Sverige är inte israeler i första hand om ens alls, utan judar i första hand alternativt flaggviftande typer som Per Ahlmark m fl.

Så att det blir bråk i Konsum i Tensta mellan några palestinier, araber och en kille med Davidsstjärna kan säkert vara riktigt då och då. Men inte mer är det blev bråk 1982 i Konsum efter Sabra och Shatila. Vad som hänt sedan dess är att det kommit fler muslimer till Sverige och att det finns färre judar här.

Så jo, den palestinska frågan är huvudorsaken till att folk och då inte bara muslimer utan Svenska Kalle som jag tycker att nu får det väl ändå vara nog med Israels vid det här laget väl dokumenterade övergrepp.

”Då är man historielös”,
påstår Pekgul som var 15 år när Israelerna satt och spelade Rock´n Roll i sina stridsvagnar utanför lägret medan de kristna falangisterna slaktade upp kvinnor och barn inne i lägren. Inte några hundra utan minst fem gånger så många enligt tillgängliga källor. Eller förödelsen av Libanon, Bombningar av palestinska områden etc.

Den som är historielös är Pekgul. Så vilken är politiken som bedrivits av Israel sedan 1948? Är det en försoningspolitik grundad på folks lika rättigheter oavsett religiös eller etnisk tillhörighet eller är det en övermaktspolitik som bygger på att Israel bestämmer och anpassar sig palestinier så kanske de får någon liten munsbit.

Fanns det palestinska folket 1948 Nalin? Fanns kurderna 1948?

Två år senare flyttade flera hundratusen judiska kurder från Irak till Israel där de fortfarande lever i ett trettiotal byar. Samtidigt flyttar judar som i början av 1900-talet uppgick till cirka 250 000 från Bagdad till Israel.

Jag vet inte om det flyttade några kurdiska, turkiska eller andra judar från de turkiska delarna av Kurdistan där Nalin kommer ifrån men det gjorde det säkert.

”Förklaringen till den uppflammande antisemitismen i Sverige måste sökas på annat håll än i konflikten mellan Israel och Palestina.”Så lämpligt då Nalin Pekgul. Men var?

Folk jag pratar med tycker i ökad utsträckning att Israel beter sig som grisar mot araber i allmänhet och palestinier i synnerhet. Fem saker tror jag spelar in.

Fortsatta bosättningar i strid med ingångna avtal. Det skamlösa angreppet på Libanon, De exempellösa övergrepp som skedde under det senaste kriget mot Gaza och palestinierna. Vidare de ständiga ekonomiska trakasserier som sker dagligen mot palestinier. Ett stadigt ökat antal muslimer i Sverige varav en stor grupp kommer just från mellanöstern.

Av de uppräknade skälen är samtliga utom det sista att relatera till konflikten mellan Israel och Palestina.

Svenska potatisskaller, inte bara unga muslimer tycker att Israel ockuperar våra nyhetssändningar som sannerligen kunde använts till annat är att beskriv deras övergrepp. Med Internet har också både svenskar och andra, t ex muslimer som lever i Sverige kunnat följa vad som händer och själva bilda sig en uppfattning.

I grunden handlar det om en sak. Du stjäl inte land från andra! Det tycker inte svenskar är rätt och sedan har det inte ett spår med något slags antisemitism att göra. Antisemitism existerar inte fristående från resten av historien.

Hitler behövde judarna för sina politiska syften. Hade det funnits indianer i Tyskland hade han högst troligt skrivit en bok om den slutliga lösningen av indianfrågan.

Nalins artikel är bedräglig.

Hon svara inte på sitt eget påstående till att börja med. Det blir diffusa vänner som inte kan ha sin Davidsstjärna på sig av risken för trakasserier.

Det finns många judar i Sverige som är väldigt irriterade på Israels politik.

Precis som det finns många muslimer som arbetar för fred mellan Israel och Palestina men på lika villkor.

En suddig inställning hos en ledande socialdemokrat som Nalin är nog betydligt farligare för judarna i Sverige än några glåpordskastande palestinier i Tensta.

Sedan kan det ju vara så att de där med Davidsstjärnorna runt halsen i själva verket begagnar sig av sina demokratiska fri- och rättigheter och säger att de tycker att det är helt korrekt att bygga 1 600 nya bosättningar på ockuperad palestinsk mark.

Då kanske j-ordet hänger i luften om det kommer förbi ett gäng f d statslösa palestinier vars föräldrars mark just blivit snodd så de tvingats fly till Tensta.

Hur många judar finns det i Tensta egentligen?

Jag brukar träffa på en del Israel vänner. Ofta dyker de upp med någon kommentar på krogen. De får oftast något lätt febrigt i blicken när de pratar om det judiska folkets rättigheter till Israel och deras historieskrivning är alltid både kreativ och stimulerande. Få av dem är icke-judar, eller saknar judisk bakgrund.

Jag tycker nog att många muslimer har rätt stor anledning att vara irriterade på den politik som troende judar praktiserar i namn av den israeliska staten gentemot bl a palestinier.

Hur kan man var en troende jude och försvara det Israel står för ifråga om Palestina? Den frågar har inte ett smack med judar och muslimer att göra. Det handlar om demokrati. Det är väl där man borde börja någonstans?

Israel har ett stort och viktigt ansvar. Tar de sitt ansvar i den här frågan så kommer det Nalin kallar antisemitism också att minska. Sedan kan man ju fråga sig vad som skulle hända om alla flyktingar från bl a Palestina fick jobb I Sverige istället för att sitta på Tensta fiket hela dagarna och spana efter menoror och davidstjärnor?

Nalins artikel för inte sakfrågan framåt, möjligtvis åt sidan.

söndag 21 mars 2010

Sjunde gången!




Sex rätt och vi hade uppe Zerba G. på bordet. Fördel, B. Goop. Nackdel, svårt med fräschören enligt nån tidning. Skrällvann! Äh va fan, den åker ut och det gjorde också 100 000.

Det är smällar man får ta. Lite bittert. Det är nu man ska köpa tulpaner till påsk.

Annars känns det som vi är på rätt spår äntligen i vårt lilla spelgäng. Beanie MM satt som en smäck liksom villkoret med Westholm. Tanken var att QC är en bra häst, har gått på smörbanor i Frankrike och vad jag förstår med så kallad lasso därnere vilket är förbjudet i Sverige. Kommer hem efter att ha gått tuffa lopp i vinter med stor framgång och ska tampas med halvbra banor. En häst som travar när den vill och låter bli när den inte vill.

Bort med QC och spika Beanie MM som vunnit i debuter förr och slog världsrekord för fyra starter sedan.

Klockrent.

Lås på två och tre.

Pang!

Det känns som motvinden tagit slut. Nästa vecka…

Ibland ser man lopp som man minns. Typ att ”Torvald löste uppgiften”…

Titta gärna på en nioårings debut i repris.

”…löste uppgiften.”

Ungefär som det var någon slags obligatorisk hemläxa.

Igår var jag nere och tog ett par öl på Hålet. Biggan höll i stråkarna. Det är en tjej där Anita som är en jäkel på massage. Så när jag dök upp hade hela gänget vilket i och för sig inte var så många fått nack- och ryggmassage. Hon undrade om jag ville ha lite också. Jag kände mig redan mjuk i nacken så jag sa att jag tog en ”rain check”.

Sen satt jag och funderade på det där uttrycket ”rain check”.

Biggans kille Lasse tillhör min generation. Så han har precis som jag en del att ösa ur. Så det blev en blandad afton med Willie Nelson, Bob Dylan, Barbara Dennerlein.

Lasse Biggans kille har alltid ett och annat ess i rockärmen. Så han petade fram en 11 årig tjej från YouTube, Bianca Ryan.

Lyssna på henne. Lyssna sedan på ett annat klipp där hon gör Janis Joplins Cry Baby.

Lite spekulationer inför söndagens bandyfinal. Det är sjunde gången Hammarby är i final. När Hammarby vann Allsvenskan så var det redan dags för Hammarby Bandy att vinna. Men de vann aldrig. Nu får det vara dags att borsta av sig spöket och sätta dit den så Studsen och alla vi andra som älskar Bajen kan festa lite ikväll.

En gång ledde de med 4-2… men sen…

Anita kom på att det är 40 år sedan Jimpan dog. Så jag spelade min favorit. ”Like a Rolling Stone”, Live 1967 från Monterey.

”How does it feel...”

Det är en sak jag funderat på med den låten. Under introduktionen säger Hendrix att han ska spela en låt av Bob Dylan och sedan säger han något om att han sett Dylans farmor.

Svårtolkat.

Dylans farmor rökte pipa och sa till Bob att påven var judarnas konung. Hon kom från början från Kargizman norr om Van nära gränsen till Armenien en bit söder om Kars när kurder, armenier och turkar fortfarande gör upp om sin historia. Ursprungligen kom familjen från Konstantinopel.

Sedan gick turen över till Odessa och vidare till Duluth och Hibbing i Minnesota.
Lybba hetter hon och Lybba Theather i Hibbing bar hennes namn. Idag är huset en Sunrise Deli restaurang ”The best falafel in town!”, så man kan säga att cirkel är sluten med dolmaderna.

Men jag undrar ändå om Hendrix kände Dylans farmor. Var det henne han tänkte på när han sjöng låten…no direction home…

Sen spelar vi lite Frank Marino. Avalon. Frank är från Kanada.

Svärmor ringer. Min alltså. Hon är från Åtvidaberg. Det är inte så långt. Min farmor var från Älmhult eller Stockholm beroende på hur man ser det och Carinas var från Göteborg.

Snön vräker ner i Färentuna berättar svärmor. Jag har tvätt och medel om tre minuter så jag får avsluta och Spiken ska ut. Den skurken ville ut klockan tre i natt vilket är ovanligt. Jag tror han mest ville kolla sina luktisar.

Jag fyller femtifem idag och idag är det persiska och kurdiska nyåret Newroz. Piroz Bit!

Det visade sig att en av kockarna på Platini som delar kök med Hålet är från Mazar-e-Sharif i Afghanistan. Vi snackade lite efter stängningen. Han ville att jag skulle åka ner med honom och göra reportage. Han kände alla. Det är väl precis det. Att man måste känna alla.

Nu ska jag gå ut med hunden och Afghanistan får vänta till på måndag.

Vinner Hammarby så kanske jag åker med Spiken som handbagage…

Snö? Tulpanerna är ju upp ovanför vattenrören på Ringvägen…

"Rain Check" fick man i slutet av 1800-talet när baseboll matchen ställdes in p g a regn.

Så det så.

torsdag 18 mars 2010

Slicken!



Så är det då dags igen.

Man hittar rester av förbjudna substanser i en framgångsrik travhäst.

Det har hänt förut men aldrig hos Stig H Johansson. Som han själv säger på sin hemsida så har man tagit cirka 2000 dopingprover genom åren och de har alla varit negativa.

Att Stig H Johansson medvetet skulle tagit en chans med Bobtail som dessutom inte behandlats liksom övriga hästar i det aktuella stallet kan man nog utesluta.

Istället rör det sig förmodligen om kontaminering och det är ett intressant område.

Vi hade en häst som skulle gå en större lopp ute i landet. När min svåger hade fikat och kom in i stallet stod det en snubbe och pissade inne i vår hästs box.

Om nu den killen hade ryggbesvär förutom hjärnbesvär så kanske han hade slängt i sig några vanliga värktabletter ett par timmar tidigare. Det räcker faktiskt.

Jag skrev om risken för kontaminering förra sommaren och hänisade då till en som jag tyckte intressant amerikansk undersökning.

Jag tycker att STC och veterinärfolk ska göra en liknande studie där man undersöker hur det ser ut i och runt våra stallar. Jag tycker vilket jag också tidigare sagt att ifall man kommer till en gästbox så ska banan garantera att den är ren och då menar jag att den ska vara riktigt rengjord och förseglad.

Läs gärna min gamla blogg. Den visar att dagens förfinade mätinstrument fångar upp det mest t o m rester av kaffe som då blir koffein i dopingprov. Någon har helt enkelt vält en kaffe kopp eller slängt ut sista resterna i en box, på stallgolvet eller någonstans i närheten.

Jag anser att STC är skyldig att försöka ta reda på var Bobtail varit under den aktuella tiden, vilka andra hästar som varit i gästboxen eller i stallet på Axevalla, i transporten, om veterinär eller annan personal kan ha varit kontaminerad, kort sagt var Prokainet kommer ifrån.

Nu var det Johansson. Om det var Linderoth som just blivit friad eller vid gud förbjude Lähdekorpi var fru driver flera kliniker så har det blivit liv i lådan.
Banorna har ett speciellt ansvar. Där tror jag det mesta skiten kommer ifrån. Folk springer ut och in med både det ena och andra på fingrarna.

Hästar som ska till en veterinärklinik boxas in i gäststallet innan behandling eller bara gå ett lätt jobb, skos et c och sedan är boxen full av kemikalier för hästen har fått antibiotika.

Jag tycker inte att det här tas på allvar som det borde. Man måste vara väldigt konspirationsteoretiskt lagd för att tro att Stig H Johansson skulle börja fiffla med mediciner på äldre dar.

Men det finns säkert några blåshål som tycker det också, var så säker.

Blanda men hur?




Ibland funderar man på vad man kan blanda.

Nu tänker jag inte på groggar för där är fantasin den enda gränsen. Tänk på att det var Chrille Pettersson som introducerade Baileys och Vodka, vilket med alla mått mätt är en god grogg eller om man så vill, drink. Sen att de flesta inte följer Chrilles grundrecept 50/50 må så vara.

Nej, jag tänkte på juridik och musik.

En av morgonens nyheter gäller T Quick. Han börjar nästan bli familjär den god Quicken. Snart sitter han i en Malousoffa och berättar om…

Hannes Råstam på SVT har tydligen rotat upp en uppgift om att det ska ha funnits 13 pärmar med förhör och olika uppgifter rörande TQ.

Bla förhör med anhöriga till TQ som gav en annan bild av TQ:s uppväxt. Bl a14 förhör med syskon och anhöriga som helt motsäger de uppgifter rom våld i hemmet som TQ själv uppgivit.

Åklagaren tyckte att detta material tillhörde… slasken, alltså den del av förundersökningen som han inte tyckte hade någon relevans för målet. Nu verkar det som det kanske ändå hade det.

Det är just det. Kan en åklagare blanda ihop en åtalsframställan hur han eller hon vill?

I Quickfallet ser det ut som all hjälp som behövdes fanns någon annanstans än i det som kom fram i de olika rättegångarna.

Christer van der Kwast gjorde sig en karriär på Quicken. Så pass kan man väl säga. Tv-journalisten Råstam vid SVT:s ”Dokument inifrån” skriver nu i en debattartikel i DN att polisen under många år gömt undan material som handlar om Quick i polishuset.

”Fjorton förhör med Thomas Quicks syskon har fram till nu gömts undan hos polisen i Sundsvall och har undanhållits domstolarna som dömt Thomas Quick. I stället har terapeuten oemotsagd fått vittna om föräldrarnas illdåd. Bland annat ska de(föräldrarna enligt Quick och terapeut, min anm.) med kniv ha mördat och massakrerat en nyfödd baby inför ögonen på den då femårige Thomas Quick.”

Det finns tydligen ett grundläggande juridiskt problem med denna så kallade slask. I Svanstedtfallet hamnade hela STC:s utredningsmaterial där och ett förhör med Peter Forssberg där han redogjorde för den razzia som gjordes 8 november 2004, där man inte fanns något av värde och där Svanstedt själv berättade att han använt metoden en gång för nästan trettio år sedan och förkastat den som både dålig och farlig.

I Svanstedtfallet hade uppgifterna klar inverkan på utgången av målet. För åklagaren var det självfallet bättre att inte ha med uppgifter som talade mot hans åtalsframställan. Men i lagen står det annorlunda. Där står det att åklagaren både ska ta fram sådant som talar för och emot den misstänkte.

För och emot!

Hela principen bygger på att såväl polis som åklagare inte tar genvägar till ett åtal. Sedan har vi det där lilla ordet ”karriär”. Rätt som det är när man sitter där och funderar på om man ska binda räntan eller inte så drösar det ner en guldkalv på bordet. Det kan var en psykiskt sjuk person vars mentala tillstånd är svårbedömt och där det ingår att ta på sig skuld i kombination med ett kontrollbehov eller en framgångsrik travtränare som anklagas för djurplågeri.

I vilket fall finns möjligheten där rakt framför en. Någon lottade målet på mitt bord och det må var gud eller ingen alls men ifall jag sköter detta är min framtid i varje fall inte sämre. Då minns man mitt namn i ansökningshögen och man får vara med i media och teve och föreslås i paneldebatter, utredningar och regeringsuppdrag. Man kan skriva böcker och föreläsa, bli professor. Vägarna ligger plogade och det är bara att åka vidare.

Att välja bort den tanken och underliggande motivet kräver sin man eller för den delen kvinna.

Musik däremot kan man blanda mer än man tror.

På något forum hade en person som var tio eller tolv år enligt egen uppgift fått sig en skrapa av en viss pappa van der Kwast för han slängt Kwastens son Johan i en nyponbuske nån gång på 80-talets början. Enligt den misstänkte tolvåringen hade den misstänkte anbart övertalat sonen Johan att cykla nedför en backe och enligt den misstänkte hade han dessutom inte krafter nog som tolvåring att hiva iväg Kwastens son så långt.

Vad som hände egentligen vet vi inte men man funderar på Maos gamla devis: Utan undersökning har ingen rätt att tala!

Sen kan man ju fråga sig hur många som skulle vilja fjällvandra men Sture B. som Quicken heter nuförtiden.

Johan själv verkar som tur är inte ha farit allt för illa av cykelfärden in i nyponbusken:

http://www.finest.se/imageGallery/image.php?igid=2308&iid=171841

Hela Råstams artikel: http://www.dn.se/debatt/material-som-kunde-fria-quick-gomdes-av-polisen-1.1062526

onsdag 17 mars 2010

Favoriter i repris!




"– Det finns i dag 170.000 armenier invånare i vårt land. Bara 70.000 av dem är turkiska medborgare, men vi tolererar de övriga 100.000. Om det blir nödvändigt kan jag uppmana dessa 100.000 att åka tillbaka till sitt land eftersom de inte är mina medborgare. Jag behöver inte behålla dem i mitt land."

Vem sa så? A. Josef Stalin B. Tayyip Erdogan C. Kemal Ataturk

Man kan ju vända på det och säga hur många armenier fanns det i turkiska Kurdistan innan Ataturk inledde sitt korståg mot de otrogna kristna(typ armenier) i syfte att ena muslimerna.

Jag har sett de områden där det tidigare levde armenier, assyrier och syrianer i turkiska Kurdistan.

Det finns gott om UD material på Riksarkivet som Carl Bildt och hans vänner kan studera som styrker att det faktiskt begick våldsamma övergrepp på dessa folkgrupper.

Erdogans uttalande ovan vittnar också om att Turkiet befinner sig i en annan liga och nog bör vänta ett tag med att vara med i EU. Vi behöver inga ”Triggerhappy Cowboys” i Europa. Det räcker med greker som intecknar framtida spelvinster för att fiffla med nationalbokföringen.

Turkiet kanske borde börja med något slags sanningskommission där man tillsätter en grupp akademiker som sätter sig ner och skriver om landets historia så det åtminstone snuddar vid verkligheten. Nu skyller man på kurderna när det gällde Armenien. För 20 år sedan fanns det inga kurder i Turkiet. Det blir allt snärjigare att hålla ihop alla ljugen och sedan spelar det ingen roll att man har CNN Turk och Burger King.

Nalin Pekgul s-kvinnornas ordförande uttalade sig i Efter 10 om Vilks rondellhund den 10 mars. Det uttalandet har nu krattats runt och i morse ringde svärmor som lyssnat på ett program i radion där man kan rings in och säga sin mening.

Nu hade Nalin Pekgul sagt att hundar var orena.

Nalin liksom broder Kurdo har pratat mycket skit genom åren. Säkert en del vettiga saker också. Men nu kan dom väl göra Nalin till generaldirektör eller landshövding så man slipper höra hennes tillrättalagda skitsnack allt som oftast. Det är som gjort för att missförstås. För så här sa hon:

”- I den muslimska världen är hunden oren, den får inte ens komma in i huset. Att avbilda Muhammed som hund, det är obeskrivligt sårande, sade hon.”

Nalin är inte mer muslim än jag är kristen.

Sen ringde det in några seriösa muslimer till radion. En hade en kompis som hade hund som luktade jätteilla, nästan så han mådde illa(schampo!). En annan visste bättre besked.

Det sitter i hundarnas saliv förklarade han. Man blir blind, sa han sedan!

Lever det inte riktiga sossar längre som kan kalla upp Nalin på Kontoret och dra henne i ljugörat.

Vad Baks… ursäkta Pekgul sysslar med är skitsnack. Vilken del av den muslimska världen pratar hon om? Är det fåraherdarna runt Batman där hon själv kommer ifrån. Många är rädda för hundar för de har rabies för sista gången.

Det som är sårande för muslimer vilket Pekgul bore hålla reda på är framför allt att profeten avbildas överhuvudtaget. Sen spelar det nog mindre roll att han är en hund.

Hur vore det med en åsna?

Det står inget om orena hundar i Koranen som jag tidigare påpekat. Att hundar inte får vara inne är skitsnack. Det beror på var de är. När vi flyttade till Irak så övernattade vi i Istanbul som har femton miljoner invånare. Vi tog in på Holiday Inn nere vid en segelmarina. Spiken hälsades speciellt välkommen och låg i sängen och sov ända till han ville ut oss kissa. Då gick jag en tur neråt marinan dr han träffade en turkisk Golden Retriever tik, kopplad och fin med turkisk husse som var ute och promenerade precis som potatisskallen med sin Parson Jack Russel. Jag har väldigt svårt att tänka mig att lilla fröken Golden sov ute på någon gata.

Nalin spelar på fördomar precis som korkade Vilks.

En hund har inget med islam att göra. Maria Wetterstrand tycker illa om hundar. Det är däremot förvånande.

Dagens Jan Guillou handlar såklart om JG:s nu närmast omättliga behov av att rehabilitera sig. Han dyker upp överallt där det finns en chans, nyligen på idrottsgalan som prisutdelare. Jag ser fram emot nästa års Let´s Dance!

Jo, nu vill han ha Guldspaden. Det är väl den och någon kunglig medalj som JG saknar i sin samling. Ja och så Nobelpriset. Fast… ja ifall han gör gemensam sak med Ranelid kanske.

Jo, det var såklart den gamla spionhistorien som aldrig släpper riktigt. Det är som ett kletigt flugpapper runt världsmästaren själv. Nu har PO:n Yrsa Stenius också rekommenderat klander för Expressens avslöjande att maoisten Jan i själva verket fick pengar av KGB. Yrsa kommer ju från piruetternas land när det gäller Ryssland så det kanske blir klander till sist som hon vill vilket kommer att glädja Jan nått alldeles oerhört. Annars skulle man kunna tänka sig att Yrsa bara för den goda sakens skull borde tänkt efter innan hon skrev följande:

"Avgörande för den pressetiska bedömningen är dock publiceringarna den 24 oktober 2009. Av Expressens presentation av sitt material om Jan Guillou denna dag kan ingen annan slutsats dras, än att tidningen trodde sig vara ett sensationellt avslöjande på spåren och tog ut det i förskott. Genom övertolkning av sitt källmaterial slog Expressen fast att Jan Guillou varit sovjetisk agent i meningen spion. Utpekandet blev sammantaget massivt och vållade Jan Guillou en oförsvarlig publicitetsskada. För vilken Expressen bör klandras."


Han tog betalt eller hur?

Men det var inte det jag skulle berätta utan vad JG säger i artikeln som återfinns i dagens AB:

”Visserligen beklagar jag att Säpo dessförinnan vägrade mig att få del av handlingar där Lembergs konstiga angiveri måste ha ingått, med hänvisning till rikets säkerhet och kampen mot terrorism. Ett hinder som således inte förelåg när Expressen ansökte.”

Nyckelordet här är med nödvändighet; ”måste”. Så vilka handlingar ville Jan Guillou ha ut? Det står det inget om. Men en erfaren agent som JG vet och det har f ö stått i tidningarna att allt information om Jan står inte i akten om Jan. I akten om Gergel stod det om Jans mötet med Gergel men Lemberg då… tja, antagligen om i akten om Lemberg eller kanske Gergels om det nu var Gergel som gav dem sprit och champagne… och kaviar. Så när mer exakt och vad begärde Jan Guillou ut? Det var väl inte akten om Gergel… Eller fick han inte ut den och bestämde då att han inte skulle skriv om saken i sin bok eftersom han inte trodde att någon annan skulle få ut den heller… hm. Eller varför Lemberg. Hade JG fått reda på Lembergs angiveri… av vem? Faktum är att JG säger alltmer konstiga saker.

Finns det någon sanning?

En sak verkar Jan Guillou i varje fall inte förlorat. Sitt gamla vanliga ohämmade självförtroende. Det är ju glädjande. Annars skulle man kanske kunna tänka sig att till och med en tuff säljägare som JG skulle blivit lite till tilltufsad i kanten av KGB-affären. Men det ser inte så ut.

Han påminner mer om osynlige mannen:

Det var så här. Ungefär! Stålmannen var sugen på lite röja och brudar och ringde runt till polarna. Läderlappen, Robin, Osynlige Mannen, Gröna Lyktan. Läderlappen satt hemma och kolla på en p-rulle och Osynlige Mannen fick han inte tag i. Gröna lyktan var fökyld et c.

Så Stålis tog en flygtur över staden och plötsligt såg han Cat Woman ligga naken på ett tak med särade ben.

-Äh va fan, tänkte Stålis. Det här går ju supersnabbt.

Sagt och gjort.

-Va fan var det är, sa Cat Woman när det gungade till.

-Ingen aning sa Osynlige Mannen. Men det sved som fan i röven.


Guillou och Vilks då? Nä, jag orkar faktiskt inte...

tisdag 16 mars 2010

En sällsynt bra dag!



Solen skiner en hel del nuförtiden men det är fortfarande tjugo-trettio centimeter snö i Skinnarviksparken, hårt packad och motvillig.

Den sista takskottarna röjde ett tak vid Brännis när Spiken och jag var ute i förmiddags. Mötte Mäklaren. Han såg ovanligt borstad ut och skulle till banken och fixa en överlåtelse.

Lyssnat på lite gamla godingar under eftermiddagens skrivmödor. Mike Bloomfield, Al Kooper och Steve Stills, Electric Flag, Boz Scaggs, Savoy Brown, Grand Funk Railroad, Cactus, Faces… bara en ren nostalgitripp.

Kom på att skriva roman är lite som omvänd journalistik. Som journalist samlar min in fakta ut en verklig miljö och sätter ihop dem, i bästa fall till något begripligt. I en roman skriver man en berättelse oftast helt eller delvis tagen ur luften och sätter ut olika markörer i berättelsen för att öka trovärdigheten och drivet i historien.

I det arbetet måste jag säga att internet är ett gudabenådat verktyg.

Jag vet var Bob Dylan kommer ifrån, var Highway 61 går, var flygplatsen i Duluth ligger, hur den ser ut, vilket väg, 193, 53 jag ska ta upp mot nordväst för att komma ungefär dit jag vill. Jag vet att jag befinner mig i det så kallade rostbältet, jag vet hur det drabbat folk, hur man försöker ta sig ur det. Jag vet var indianreservaten ligger, vilka floder som korsar 53:n och sedan hur det ser ut i den gamla gruvorten Virginia. Jag vet vilka sjukdomar som drabbat befolkningen här uppe. Jag vet hur vädret och klimatet är, vad man kör i för bilar, hur ett sheriffkontor set ut, vilka tjänstevapen man har och att det lokala ölet heter Summit samt vas de lokal motellkedjorna heter, hu rrummen ser ut och tusen andra saker. Eller att Frycklund(Härnosands Trä AB) i Härnösand sålt trävaror redan på 70-talet. Thank You My DIGITAL FRIEND!

måndag 15 mars 2010

En modellstad dyker upp och vem är skjuten i benet?



Kallt, isigt och enda ljus punkten är just ljuspunkten. Solen!

Kom igång med min ”Miniturization” så pass att jag plötsligt befann mig i nordvästra Minnesota just den dagen när det isande regnet förvandlades till snö. Minnesota om är sioux och betyder ”grumligt vatten”.

Det vädret är ju ännu sämre så på eftermiddagen kändes det helt OK att bryta författandet och gå ut med hunden.

När jag följer motorvägen från Duluth via Google Earth och ser det väldiga skogarna, slingrande floder blandat med uppgrävda jättelika roströda dagbrott förstår man var man är.

Bilderna man klickar upp bara understryker problemens djupa natur. Från smältverk till nanowaffers. Arbetslösheten steg förra året med 8 procent i det så kallade rostbältet.

Det är här min historia tar sin början i South Drysdale, med knappt femtusen invånare där man en iskall , fuktmättad sen oktober morgon finner ett åttio kvadratmeter stort skalenligt modellbygge av en stad i källaren på ett hus i South Drysdale. Ägaren till huset är spårlöst försvunnen. Via Interpol hittar den amerikanska polisen en student uppsats i kriminologi som beskriver ett märkligt försvinnande 1978 i ett hus mellan Sundsvall och Härnösand där en hel familj försvann spårlöst tillsammans med en röd SAAB 96 av 1967 års modell.

Uppsatsen om fallet är författad av en kriminalinspektör på svenska Rikskriminalpolisen vid namn Mia Bengtsson. Mia får åka över till USA och South Drysdale för att bistå den amerikanska polisen och undersöka kopplingarna till modellen i källaren. Snart dyker FBI upp och sedan en märklig utredare från en av de amerikanska underrättelsetjänsterna. Mia förstår snart att det inte är några vanliga försvinnanden hon har att göra med.

Men det är inte bara polis och underrättelsefolk som dragits till den lilla staden. Två män hittas döda i en damm.

Det verkliga livet står inte långt efter. I Irak är mysteriet med landets premiärminister Nuri Al-Maliki dagens snackis. Rykten har gått sedan valet den 7 mars att al-Maliki har blivit utsatt för ett attentatförsök och blivit skjuten.

I går dök han upp i teve vilket ju får anses vare n dementi så god som någon.

Han har varit på sjukhus för operation men för vad. Tre versioner hittills från olika källor, cysta i magen, på handen, njursten.

Men al-Maliki vårdades på ett mindre känt sjukhus, inte de större och mer välutrustade som ligger inom den Gröna zonen vilka han normalt skulle besöka ifall det var en mer planerad operation. Så blev han skjuten eller inte?

Skjuten i benet föreslår någon.

Man vet inte. Kanske en livvakt petade på avtryckaren och råkade skjuta husse i benet av misstag. Allt är möjligt i möjligheternas land.

Under tiden funderar jag varför inte den svenska polisen har någon information på engelska. Det är märkligt!

söndag 14 mars 2010

Sverige, Armenien, Turkiet och lite Ryssland



Under veckan har det var stortjafs om Turkiet. Turkiets ambassadör åkte hem och Carl Bildt uppvisade sällsynt oskicklig diplomati.

Nu är Carl Bildt, Carl Bildt. Någonstans i pojkrummet bland tennsoldaterna för länge sedan inbillade någon honom att han står över saker och ting.

Nått fel är det på karln. Reinfeldt har bytt fot i frågan dessutom.

USA:s utrikesutskott hade inte samma byxångest när man röstade för att fördöma folkmordet på armenier. Nu finns det en stark armenisk lobby i USA som helt saknas i Sverige.

I Sverige finns det istället en massa turkar som nu högtidligt för hela gruppens räkning lovar att aldrig rösta på socialdemokraterna. Det säger att de är 100 000.

OK, vi är 9 miljoner och lite till. Vad blir det.

Allvarligt talat struntar jag högaktningsfullt vilka ett gäng halvutbildade nationalistturkar röstar på.

Är det här en viktig fråga? Händelser som inträffade i en tid när inte ens Turkiet fanns. Jag tycker Bildt har en viss point när han säger att politiker inte ska vara historiker.

Politiker ska först och främst förändra historiska skeenden. Men vi har redan tyckt till om en massa skeenden från Erlander och framåt.

Då skulle vi inte heller tagit avstånd mot förintelsen av judar och bosniska muslimer.

Det är den här typen av politiskt och diplomatiskt vingel som gör att stater får för sig att de kan göra vad som helst.

8000 slaktade bosnier var folkmord.

Domstolen i Haag slog visserligen fast att massakern i Srebrenica var folkmord men samtidigt säger domstolen att Serbien inte kan hållas juridiskt ansvarig för brottet.

Därför kan inte Bosnien kräva skadestånd av Serbien.

Det är bara att göra om det nästa gång. Det kostar ju inget.

En svettig moderat turk i Botkyrka hyllar sin förebild Carl Bildt och påstår att det moderna Turkiet inte har något med det ottomanska rikets göranden och låtanden.

”Att ta upp något i Sveriges riksdag som hände för 95 år sedan är dumt. Och att påpeka att just Turkiet har gjort detta gör inte saken bättre, eftersom Turkiet grundades 1923 och det så kallade folkmordet skedde 1915.”


“Turkey instituted a policy of forced resettlement coupled with other harsh practices that resulted in an estimated 1 million Armenian deaths.” (CIA World Fact Book)

Ska ni dra er ur samarbetet med CIA också. Turkiet är förmodligen ett av de länder i Europa som flitigast sysslat med historieförfalskning i stor skala.

Landets cirka 18-20 miljoner kurder låtsades man om att de inte fanns fram till Turkiets förre premiärminister Turgut Özal plötsligt tillstod att det fanns 12 miljoner kurder i Turkiet i början av 90-talet.

Nu skyller turkarna på kurderna och att det var krig. Så vem ledde styrkorna om inte Turkiets moderna landsfader Ataturk, en politisk ledare som fortfarande hänger på varenda vägg i landet. Vart och vartannat år tar sig turkarna friheter med sina grannar. Så kom inte och påstå att det moderna Turkiet inte har med detta att göra.

Till och med idag låtsas svenska turkar som ändå fått gå i en riktig skola att det inte var ett folkmord som skedde mot armenierna.

Så vilken grund ska den försoning bygga på ifall en massa 18 åringa svenskar med turkiska rötter börjar pladdra om att det inte var ett folkmord och att Turkiet inte var inblandat.

Jag har fortfarande dåligt samvete för sådant som hände i Norge under Karl den XII:s reträtt eller i alla andra skitkrig vi deltagit i under den så kallade stormaktstiden.

Om vi begått några folkmord vet jag inte men i så fall borde vi erkänna den saken åtminstone tillbaka till medeltiden. Så enkelt glömmer inte anhöriga till en miljon saker och ting och en försoning ska bygga på verklig ånger och inte på handelsavtal och öppnande av gränser.

Jag tycker Sverige har råd att förklara för Turkiet att försvinner den nästan en miljon från ett annat grannfolk så måste de tagit vägen någonstans. Det är möjligt att Turkiet inte behöver Sverige och jag tror att Sverige klarar sig fint utan både Turkiet och Turkiet i EU om inte turkarna år 2010 befriar sig från sin egen historia genom att förstå den och ta den till sig.

Läs gärna MUF:s ordförande i Botkyrka turken Muzzaffer Unsals artikel och kurdsvensken Esref Okumus artikel om Armenien. Okumus talar om rädsla. I dagens NYT skriver Michail Gorbatjov om sina farhågor och Rysslands framtid. Han talar bl a också om rädslan som drivkraft och om att tillbaka inte är en väg.

“We’ve been there, done that. Do we want to go back? I don’t think anyone does, including our leaders.
I sense alarm in the words of President Dmitri Medvedev when he wondered, “Should a primitive economy based on raw materials and endemic corruption accompany us into the future?” He has also warned against complacency in a society where the government “is the biggest employer, the biggest publisher, the best producer, its own judiciary ... and ultimately a nation unto itself.”


I agree with the president. I agree with his goal of modernization. But it will not happen if people are sidelined, if they are just pawns. If the people are to feel and act like citizens, there is only one prescription: democracy, including the rule of law and an open and honest dialogue between the government and the people.

What’s holding Russia back is fear. Among both the people and the authorities, there is concern that a new round of modernization might lead to instability and even chaos. In politics, fear is a bad guide; we must overcome it.

Today, Russia has many free, independently minded people who are ready to assume responsibility and uphold democracy. But a great deal depends now on how the government acts. “

Man skulle kunna säga samma sak om Turkiet.

http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/13/v-nstern-forts-tter-att-sabba-f-r-sverige.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/03/11/om-detta-m-vi-f-r-moderaterna-ber-tta-0
http://www.nytimes.com/2010/03/14/opinion/14gorbachev.html?scp=1&sq=michail%20gorbatjov&st=cse

lördag 13 mars 2010

Omisskänlig fläkt från en svunnen tid



Vissa hus bara faller jag för. Carina sa något poetiskt om Beirut som jag tyvärr glömde. Men titta på det gamla huset. Det formligen stinker av sin egen skuggiga historia. Sådana hus fanns också i Panama Cíty.

Carina var på Chateau Musar som jag berättade om och som jag gillar skarpt bland allt annat som man måste dricka.

Vingården grundades 1930 av Gaston Hochar och är Libanons främsta vin.

Filosofin är att vara så naturlig som möjligt. Vinerna skiftar i karaktären och vissa år kan de vara rätt kass men andra riktiga pärlor.



Carina köpte med sig ett par flaskor rött från 1995 som jag tidigare druckit. Det är inga billiga viner även om man köper dem på plats, c a 70 USD flaskan. Men de kan lagras hur länge som helst och är en riktigt höjdare om man har en middag och vill bjuda på något alldeles extra. På systemet kostar de billigaste cirka 200 kronor flaskan och de är betydligt senare årgångar. Carina köpte ett liknande idag för 8 USD flaskan som smakade bra.

Men jag har druckit 1999 som inte alls var dåligt och även senare. 2001 ska inte var så bra.

Till det röda används tre druvor; Cabernet Sauvignon, Cinsault och Carignan.
Man tillverkar även vitt vin och rosévin.

Kolla in spindelväven i taket. Den blå kvinnan är inte spindelkvinnan utan Carina.



De tar aldrig bort spindelväven eller spindlarna för de håller efter djur som annars skulle gå på flaskorna.




Här ser vi en flaska rött från 1979. Den brydde sig Carina inte ens om att fråga vad den kostade. När vin kostar mer än femhundra spänn börjar det bli sjukt.

De flesta viner jag dricker kostar runt 80-120 eller också en tre liters dunk för 225spänn.

Man ska dricka vin för det är gott och inte sitta och fundera på vad det kostar.



Bilarna finns här och på Cuba. Cabbyn är väl jämngammal med bilen. Titta på dörren nedan.

Man känner lukten av den gamla tiden. I två av mina romaner finns Beirut med därför att jag tycker om staden som jag aldrig varit i. Passagen nedan är från en bok som går under arbetsnamnet Ardebilmattorna. När jag ser den röda taxin Carina åkte hem i ikväll förflyttas jag dit bakåt till 60-talets början:





”Efter ett på natten då det fortfarande var svalt och skönt utomhus eller möjligen lite klibbigt som mitt på sommaren. Men aldrig så varmt som i Baghdad eller Riyadh. När det blåser i Amman när det är hett i Damaskus. I Beirut svalkar Medelhavets ljumma nattvindar.

Det är vid den här tiden som två män går ut från klubben. De är inte helt stadiga på benen den här kvällen. Dagen och värmen tar ut sin rätt. Den ena har armen runt den andre. Förklarar något i hans öra. De går mot den väntande bilen. Den ene är Chefen. Den andra en gäst från London.

De sätter sig i bilen. Chefen är berusad och irriterad. Han är inte ofta berusad på det här sättet. Något trycker honom uppenbarligen den här kvällen. Gästen försöker få honom att förstå något eller vill att Chefen ska ge honom rätt. Orden flyger mellan dem som svalor i häckningstider. Något måste göras. Ordet erkänna upprepas flera gånger. Han borde åka tillbaka till London. Snarast.

Thomas reser sig.

Kan det verkligen vara så enkelt? Ett förfluget ord.

Han bläddrar i uppteckningen från 1963.

– Körde ni någon gång Philby i bilen, Mr Southdale?

– Ja, Sir, det gjorde vi alla, det vara många som körde honom. Vi körde alla. Mr Applewhite. Ambassadörerna. Han var en gentleman Mr Philby. Vi tyckte alla om honom, Sir. Han såg oss som vanliga människor. Vi är ju bara unga killar, Sir, chaufförer. Körde folk hit och dit.

– Körde du Nichols någon gång?

– Honom känner jag nog inte till namnet, Sir. Jobbar han på någon avdelning?

– Nej.

Thomas lade förhöret åt sidan. Hur visste Jeff att Nichols var en man? Fanns det inga kvinnor? Han bläddrade bekymrad vidare i akten. Det fanns ingenting. Inte den minsta lilla en smula. Men ändå kunde han inte låta bli att se det framför sig. Den unge Jeffery Southdale i framsätet. När var Jeff född? 1944. Nitton år den gången, en snorunge men i alla fall utbildad för livvaktsuppdrag av SAS. Uppsträckt, säkert vit bomullsskjorta. De kortärmade med axelklaffar. Slips. De äldre hade försynt knäppt upp översta knappen under slipsknuten. Jefferys var alltid knäppt.




I baksätet galanten, Kim Philby lätt stammande, sovjetisk dubbelspion sedan 1934 när han rekryterades av Yuri Modin. Var med och byggde upp CIA. Medalj av Franco. Stalin älskade hans rapporter. Chef för brittiska underrättelsetjänstens sovjetbyrå fram till man började misstänka honom. Nu 1963 har de tillfälligt tagit honom till nåder men snaran var åter på väg att dras åt. Han jobbar som korrespondent för en större tidning. Spionerar som vanligt för ryssarna och rapporterar vad han tycker är lämpligt till britterna.

Till slut sänder de Elliot Nichols hans gamle vän för att få honom att erkänna och komma hem.

Långt senare när Philby hoppat av och farit till Moskva tillbringade han mycket tid i sin lilla lägenhet. Försökte få landsmän att ta med apelsin- och limemarmelad till honom som han åt om frukostarna på mörkt rågbröd på Patriarch´s Pond. Hade de träffats. Philby kände man igen på ögonen och den lätta stamningen. Kanske senare på sextiotalet när han var satt i karantän av ryssarna, söp som värst, rumlade och strök runt, mumlande i Moskva. Känner jag inte igen dig från Beirut? Hade Jeff hämtat marmelad åt honom.

Thomas skämdes. Ändå. Det stod där svart på vitt. Jeffery Southdale hade kört Kim Philby i Beirut samma år som han hoppade av till ryssarna i Beirut. Elliot hade också träffat honom. Nicholas Elliot som senare under 80-talet blev Margret Thatcher säkerhetspolitiske rådgivare. Så det fanns en annan historia. Philby dog 1988 sjuttiosex år gammal i Moskva ungefär samtidigt som Gorbatjov var i full färd att montera ner den ryska socialismen till förmån för något vi ännu inte sett slutet på.

Det fanns en koppling och nu hade Jeffery skjutit sig den stackaren."

I romanen var det början av i början av 1960-talet. Beirut den spännande metropolen där öst mötte väst och syd nord. Brinnande och svalkande på samma gång. Ständigt i rörelse mot någonting, från någonting.



Titta på familjerna vid vattnet. Det skulle kunna vara en tavla av Monnet.



Mannen som fiskar.

Sen plötsligt alldeles nedanför hotellet mitt i idyllen, en militärkolonn. Man påminns om var man är. När som helst kan ett krig dyka upp ur tomma intet. I morgon bär det iväg tillbaka till Irak.

Hoppas det börjar regna snart!




Jag vet inte vad det är för fel på Momarken.

Vad är det för jävla trams att komma dragande med barfota informationen någon minut före start och inte ens då vet man ifall man redovisar rätt balans.

Förberedelser är svaret på frågan som finns på allas läppar.

Samordning och förberedelser.

Det är inte främst kommentatorernas sak utan servicefunktionerna runt omkring som inte verkar fungera. Alla dessa avbrott. Inför lopp 4 försvinner plötsligt hela Live sändningen ungefär samtidigt som loppet ska köras. Skojigt! INGEN SÄNDNING FÖR TILLFÄLLET!

Dessutom är spelen fördröjda enligt ett annat meddelande. I veckan klagades det högljutt på att ATG nu tar flera veckor på sig att lämna ut pengar till bankkonton.

Jo, man ska kontrollera så det inte är skurkar som spelar på trav.

Så när man får kontakt igen är loppet över.

Sedan körs loppet i repris men utan ljud.

När vi kommer tillbaka har Loket redan intervjuat Tomas Pettersson fast utan mikrofon för batterierna var slut.

Så kan det gå. 175 000 efter fyra avdelningar. Sen får man höra Loket gnälla lite över sina hästar. Ljudet borta och tillbaka och Loket svär.

Vi har redan spruckit men har chans på fem rätt på en Harry. Harry!

Jaha, så försvann ljudet igen. På termometern står det 0 min d v s start!

Faktum är att om man inte kan genomföra sändningar från ett annat land än som en dag på psykakuten så är det lika bra att strunta i att sända gemensamma nordiska tävlingar. Mig förefaller det som så ofta att det saknas teknisk ledning och samordning. Det är nämligen likadant varje år och det är inte njutbart

Hade jag haft sju rätt hade jag säkert varit en liten aning mjukare i tonen men bara lite. Spelarkollektiven vare sig det finns i Norge eller Sverige har rätt att få lyssna på professionellt ledda sändningar. Som sagt. Kurs på SVT som har lång och väl dokumenterad erfarenhet av stora direktsända sportsändningar.

Inget batteri i mikrofonen?

Att bara ducka och låtsas som det regnar duger inte.

Eller säg som det är. Det krävs en burk Mogadon för att klara av sändningarna från Momarken. SJ har ju i alla fal resegaranti. Vad har ATG?

Annars har faktiskt de svenska sändningarna blivit bättre. Det ska jag säga. Inte bra men battre. Men det norsk-svenska samarbetet funkar lika dåligt som vanligt.

Fyra rätt på en Harry. Kan man få en kopp kaffe. Inget socker tack!