fredag 27 mars 2009

Tuk-Tuk på Skaraslätten?



Dennis har nya planer!

Åke Svanstedt är åter omslagspojke och Travronden trumpetade redan under torsdagen ut att man hade finfina grejer på gång.

Aftonbladet och resten av gänget hakar villigt på.

Jag vill säga en sak om Travronden. Det är bra att Travronden belyser detta ärende. STC äger Travronden om jag inte är fel underrättad. Travronden är alltså en tidning som betalas av utövarna på ett eller annat sätt eller i varje fall ska representera Travsporten som jag ser det.

Det ställer speciella krav på tidningen.

Jag ska inte gå in på alla tveksamma reportage och rubriker som förekommit i Travronden i samband med fallet Åke Svanstedt och hans rörelse. Det mesta har jag redan skrivit om. Men det finns en avgörande fråga som redaktionen borde ställa sig.

Travronden har förgäves försökt att få Åke Svanstedts advokat Leif Silbersky att kommentera de uppgifter som framförs i Travronden av huvudsakligen två personer. Disa Zetterman och Line Nejsborg.

Silbersky säger så här efter att ha läst Travrondens artiklar:

”-Jag vill accentuera att det är ingen ändrad inställning utan jag har fortfarande en huvudman som förnekar att han gjort sig skyldig till någon form av djurplågeri oavsett om det är preskriberat eller inte.”

Att Travronden som branschtidning går ut och agerar förhörsledare i ett fall som detta är naturligtvis beklagligt. I samma tidning meddelas på en enspaltare undanskymt att Robert Bergh kommer att åtalas för en drivning han gjorde under förra året.

Bergh åtalas. Svanstedt är inte ens hörd. Nå, Ulf Hörnberg ska Bergh få fortsätta som tränare om han döms? För den förseelsen lär det i varje fall finnas bildbevis.

Svanstedt ägnas åtta sidor vilket Travronden stolt meddelar.

STC verkar ha drabbats av någon slags kollektiv härdsmälta.

Idag efter att Travronden publicerats fortsätter STC:s generalsekreterare Ulf Hörnberg att hetsa mot Svanstedts verksamhet. Nu lovar han att utredning och efterspel kan komma även om åtalet läggs ner. Jaha, varför gjordes det inte för flera år sedan när STC fick tips om saken. Dessutom låg STC och drog på utredningen de påbörjade i december 2008.

De två vittnen som berättar hur hästar som tränades hos Åke Svanstedt för fem-sex år sedan och fick ström, är Disa Zetterman som tidigare framträtt i Kvällsöppet med Ekdal och Line Nejsborg som arbetade hos Svanstedt delvis under samma period. Line slutade dock i mars 2003 efter ett års arbete som skötare.

Det andra vittnet är som sagt Disa Zetterman som får utveckla sin historia om hur Carl Johan Jepson skulle ha använt grisfösare. Denna gång ett år senare 2004.

Dessutom dementerar Både Glenn H Persson och Carl Johan Jepson att det skulle ha använt så kallad grisfösare, vilket skulle skett på så sätt att de körde hästarna på träningsbanan och stack grisfösaren i rumpan på hästarna. Grisfösaren var då fastsatt på ett kvastskaft och tejpad.

Lines historia är mycket detaljerad. Däremot kommer hon inte ihåg vad hästen hette. Detta påpekar också Glenn H Persson som en märklig omständighet.

Line har berättat sin historia för polisen. Hon har ungefär samma märkliga förklaring som Disa när det gäller varför hon inte anmälde saken. Att de inte gjorde det när de var anställda kan jag tänka mig. Line slutade hos Svanstedt i mars 2003 enligt Travronden och Disa i juni 2005.

De arbetade samtidigt hos Åke Svanstedt.

Det finns en massa frågor.

En fråga är varför Travronden väljer att interferera i en polisutredning. Åke Svanstedt är såvitt jag vet inte hörd. Det betyder att Silbersky nu kan ta del av vad två huvudvittnen sagt.

En annan fråga är varför Disa och Line väljer att utförligt berätta vad de säger sig ha upplevt.
I Lines fall är det solklart. Hon vill berätta sin historia. Hennes historia är idag i stort sett värdelös eftersom hon hållit käften precis så länge så att den blivit preskriberad.

Av detta kan man dra två slutsatser. Antingen har hon fått ett starkt skäl som inte funnits tidigare att berätta om saken eller också vet hon att hon aldrig kommer att bli hörd under ed i rättegång. I Sverige är rättegångar omedelbara och direkta. Vad du säger i förhör är helt oviktigt. Det är rättegången som gäller. Därför tar folk tillbaka saker och ting i rättegångarna eller tappar minnet temporärt.

Det första skälet kan ha ett samband med var Carl Johan Jepson säger om att han blivit erbjuden ekonomisk ersättning för att skaffa fram bildbevis på att Svanstedt ”strömmar” hästar.

Jag vet inte om Jepson kan belägga detta men denna typ av journalistik kallas ”Checkbook journalism” och betyder att man erbjuder ekonomisk ersättning för uppgifter. Det har blivit vanligare att betala för intervjuer i Sverige. Jag ställer mig dock rätt frågande och uppmanar Jepson att utveckla den här saken. Att media åker runt och mutar folk för en historia är faktiskt en större nyhet än den som vi nu talar om.

Jag har väldigt svårt att se Line som en hjältinna. Hon klafsar med sitt vittnesmål precis som Disa in i en förundersökning efter att ha hållit käft så pass att det inte längre går att åtala.

Av någon anledning hyser hon aversion mot Svanstedt och Glenn H Persson, så pass att hon inte bara berättar för polisen utan går ut i media innan förundersökningen är klar.

En annan fråga är såklart varför Glenn H Persson om han nu gjort detta skulle vara så korkad att han berättade det för Line. Samma sak gäller Carl Johan Jepson. Dessutom, om det nu var så framgångrikt. Varför fortsatte man inte? Varför finns det inga vittnen från den tid som är efter Line och Disa lämnade skutan.

Jag tycker att man nu börjar skönja konturerna av en väl regisserad smutskastningskampanj där inget kommer att kunna bevisas. Tyvärr! Skälet till detta är att de som nu anklagar struntade i att anmäla saken och stoppa det när det hände – om det hände!
Nu ska jag åka ut till landet och stänger bloggeriet till måndag. Ha en trevlig helg!

torsdag 26 mars 2009

Nya vägmärket hos STC!



Aftonbladetägda Minimedia som levererat en lång rad artiklar i ärendet Svanstedt och utpekat honom som användare av grisfösare ställer plötsligt en relevant fråga i dagens Aftonbladet Trav 365.

"När Åke Svanstedt anklagades i TV4 för att använda grisfösare valde STC att stänga av honom i några dagar. Men den här gången väljer STC att invänta polisen och åklagarens utredning.

– Det var ett helt annat läge då med Åke Svanstedt. Då var två nya vittnen trädde fram med sina ansikten och det kom in anmälningar till Jordbruksverket. Vi ville ta reda på mer och markera att det här var viktigt. Därför beslutade vi att stänga av honom i några dagar, säger Ulf Hörnberg.

Den här gången, när Carl-Johan Jepson och Glen H Persson anklagas för att ha använt grisfösare väljer de att avvakta.

– Vi avvaktar och ser vad man kommer fram till i utredningen."

Det här uttalande av travsportens centralorganisation STC och dess ordförande Ulf Hörnberg visar tydligt vilken sörja det här blivit genom egen förskyllan.

Innan jul gick STC ut och stängde av Åke Svanstedt i fem dagar om jag minns rätt. Då hade två före detta anställda kastat ur sig osubstansierade anklagelser i ett teveprogram. I samband med programmet kom det in ett några anmälningar som ligger till grund för de misstankar som nu riktats mot Carl Johan Jepson och Glen H Persson.

Dessa är samma anklagelser som STC tidigare utrett och gjort razzia för några år sedan med grund av och som två gånger tidigare förmedlats till Jordbruksverket och som STC dessutom kommunicerat tidigare med STC. Det som var nytt i december när STC stängde av Svanstedt och sedan öppnade en hetsjaktstelefon kallas tipstelefon om Svanstedt med STC säkerhetschef Granbeck som telefonsvarare den 23 december, var att de som anmälde gjorde det med namn.
Svanstedt stängdes av som inte ens var nämnd som den som använt grisfösare. Glenn H Persson jobbar visserligen hos Svanstedt som konsult och har egen proffslicens, Carl Johan Jepson har idag egen rörelse och arbetar inte längre hos Svanstedt.

Nu är man plötsligt väldig formella och fina. Är det inte dags att erkänna att avstängningen av Svanstedt liksom utpekandet av Svanstedt vid tidpunkten december var helt felaktig, Hörnberg. Det är mycket svårt att se en linje i detta?

Med all respekt för att ingen ska dömas, så vet vi nu vilka som saken gäller. Vet hur anklagelserna såg ut mot Jepson för flera år sedan det faktum att Glenn H Persson delgivits misstanke på den lägre graden visar att det inte handlar om att Svanstedt skulle vara den som använt grisfösare.

Så var exakt finns logiken i att låta Persson och Jepson träna häst och köra lopp. De är självständiga företagare och som ledare för sina träningsrörelser så har de meddelats av åklagaren Anders Gustafsson att de är misstänkta för brott. Åke Svanstedt har till dagens datum inte meddelats misstanke om brott. Han är inte ens hörd i målet. Jag har väldigt svårt att se logiken. Antingen har man principen att ingen ska dömas ohörd och man nu med hörd inte menar det terrortrick som Sofia Hartung genomförde mellan två värmningar i november.

Ingen kan ju uppfatta detta som något annat än att STC inte har några principer. En organisation måste ha klara regler i sådana här frågor. Åke Svanstedt har tidigare sagt att han skadats mer av STC än av TV4. Är det den kritiken som nu lett till att STC gör en halv pudel och låter Glen H Persson fortsätta i sin verksamhet som tekniskt sätt inte är skiljd från den Svanstedt bedrev i december när det räckte med att någon sa något i TV4. Är det TV som ska bestämma när folk ska stängas av? För det som kom till Jordbruksverket var ju samma anklagelser som STC känt till i ett antal år och inte agerat annat än genom att kommunicera ärendet med Jordbruksverket minus att de glömde tala om att de gjort en razzia hos Svanstedt då anklagelserna nådde dem och att de vid den razzian inte fann något av intresse.

Så var finns linjen? De anmälningar som kom in gällde bland annat Jepson och Glenn H Persson. Svanstedt var inte anklagad för att ha använt grisfösare. Det var Jepson. Den misstanke om medhjälp som gäller Glenn H antar jag grundar sig på att de som anmält anklagar honom för att han skulle ha känt till saken. Rätta mig om jag har fel!

MEN, i media framfördes uttryckligen anklagelser dag efter dag i december efter TV4:s Kalla Fakta om att Svanstedt skulle ha använt grisfösare. Då fick STC Kalla Fötter och stängde av Svanstedt. Men säg att ni gjorde fel för ett fel kan inte bli två rätt.

http://www.aftonbladet.se/trav365/article4737878.ab

Kra!



Nu skiner solen och jag ska ge mig ut på stan och fiska ihop ett kilo färsk strömming. Som sedan ska stekas och läggas in i ättikslag lök och kryddor och i morgon transporteras ut till landet där svärmor lagat hemgjord potatismos. Till detta ett riktigt gott spisbröd, hårt bröd eller knäckebröd. Nu är frågan ströbröd eller rågmjöl. Förr gången gjorde jag faktiskt i dinkel för jag hade inget annat hemma och det fungerad men lite krisp är inte fel. Det ska bli gott i vilket fall!

Häromdagen fick jag ett mail från en person som jag grillat upp och ner i dessa spalter, Mantorps banveterinär Anders Darenius. Jag har inte upptäckte det eftersom min ursprungliga postning var för ett bra tag sedan.

Jag skrev också ett svar till Anders Darenius igår. Alltsammans kan läsas nedan för den som är intresserad.

Men det är tyvärr inte mycket nytt under solen.

Återigen glider han över sakfrågorna och nu gäller det hans svåra situation som banveterinär där han trots att flera bland annat Peter Forsberg, överveterinär på STC förklarat vilket Darenius jobb är ute på banan. Men han släpper inte taget. Han kan inte avgöra ifall en häst har magsår när den kommer till banan. Först och främst är det svårt. För det andra skulle en gastroskopi som det handlar om före tävling tvinga hästarna att infinna sig 12 till 24 timmar före tävling och sedan skulle det av olika skäl varit stor risk för att de i kombination med att inte äta och dricka ordentligt, utvecklat magsår av behandlingen ifall de inte haft magsår.

Men Darenius vägrar att se att travsportens djurskydd är ett nätverk av djurskyddsdelar, där han är en del. Han verkar ha något slags Messiaskomplex, där han ensam ansvarar för att skydda hästarna mot dåligheter. Problemet var att den grupp som tittat på hans utspel och inte varit i en modern travanläggningen eller haft egna hästar i träning fått en bild som säger att det just är Anders Darenius som bär hela bördan på sina axlar, på ett slags djurskyddets Via Dolorosa.

Jag vet att de veterinärer, tandläkare, massörer, hovslagare, tränare, skötare med flera samt ägare sörjer för att hästarna i allmänhet mår bra och ifall de ser något som kliniskt kan tyda på magsår eller annat problem så följer man upp det.

Men Anders Darenius vägrar ta in det. Han vägrar också diskutera sakfrågorna där han påstått olika saker. Alla är emot honom. Så nu är frågan är Darenius en James Hansen eller en Freeman Dyson.

Om Dysons kritik av Global Warming debatten och speciellt chefen för NASA:s Goddard Institute for Space Studies i New York



Postning om Anders Darenius, Darenius svar och mitt svar till Darenius

onsdag 25 mars 2009

Dimman lättar över Skaraslätten



Nu börjar röken skingra sig i det som av TV4 och en rad andra media beskrivits som Svanstedtaffären och där en av Sveriges mest framgångsrika travtränare utmålats som en djurplågare som skulle ha använt grisfösare som träningsmetod.

Jag har tidigare påpekat att det totalt saknats indikationer på att någon skulle ha anklagat Åke Svanstedt själv för att ha använt grisfösare som träningsmetod. Det har inte stoppat media som Aftonbladets Trav 365 att fortsätta älta att Åke Svanstedt själv skulle använt metoden.
I december månad skickade Jordbruksverket efter att de fått uppgifter om att detta skulle förekommit och efter att TV4:s Kalla Fakta gått ut med anklagelser om att just Åke Svanstedt skulle använt grisfösare. Först en gång när man effektivt lyckades smutskasta en hel sport på ett sätt som man får leta efter i teve historien. När detta stötte på en veritabel folkstorm så höll TV4 käften och avfärdade kritiken som ett tecken på den kvinnofientliga atmosfär som präglar sporten. Fientligheten skulle vara riktad mot den kvinnliga reporter Sofia Hartung som gjort research och intervjuer.

Granskningsnämnden för Radio och TV friade TV4 genom ett direktörsbeslut. Slutsatsen är att ifall man kallar någon pedofil offentligt så klarar man sig ifall den som anklagats får dementera att han eller hon är pedofil. Högklassigt! Men det fråntar inte enligt min uppfattning TV4 från ansvar. Oavsett vad en svag myndighet presterar så finns det en journalistisk etik och bedömningsgrunder som varje journalist och redaktion gör för sig.

I Irak stal folk miljarder för att de kunde. Det gör inte brottet mindre allvarligt.

För att ytterligare understryka att TV4 menade allvar med att svärta ner sporten gick man ut i ett annat program Kvällsöppet i December med Lennart Ekdal där man förnyade anklagelserna och nu hade man två före detta anställda Tomas och Disa som uppgav att de visste att det här hade förekommit. Tomas hade inte sett något men visste att det förekommit och Disa hade sett det på håll och uppgav att hon frågat Svanstedt om saken varpå han skulle ha försvarat metoden. Fortfarande inte ens tillstymmelse till bevis. Så här långt enligt Disa och Tomas.
Senare kom det fram att de båda var ett par vilket inte framgick av programemt, samt dessutom använt Åke Svanstedt som kusk efter att detta fasansfulla djurplågeri skulle ha skett, dessutom flera gånger och efter att de slutat hos arbeta för Svanstedt och även rekommenderat Svanstedt som tränare och kört dit sin egen häst Arras TCB då den skulle säljas. Den som fött upp Arras TCB och senare delägt den med Tomas och Disa hävdar att Tomas skulle föreslagit Åke Svanstedt som tränare av hästen Arras TCB eftersom Tomas själv skulle lägga av efter att ha ”gått in i väggen”, vilket med alla mått mätt kan anses för otroligt(inte att han gått in i väggen) efter att man bevittnat eller haft kunskap om att samma tränare skulle beordrat användning av grisfösare som en del i träningen av hästarna. Detta har förnekats av Tomas. Här står ord mot ord. Här finns uppgifter om att Tomas skulle ombesörjt transporten till Svanstedt.
Tomas och Disa anmälde aldrig vad de sett. Inte ens när de slutat hos Svanstedt. Först när TV4 började arbeta med ett program vars vinkel var djurplågeriet inom travet så fann de båda det för gott att berätta om saken. Men inte ens då anmälde de saken till Jordbruksverket. De har ännu inte gjort det.

På Jordbruksverket hade det under två års tid vid två tillfällen ringt en person och berättat att andra sett hur en som då var anställd använt grisfösare. Denne person skulle inte längre arbeta kvar hos Svanstedt utan var egen proffstränare(Jepson).

Detta stämdes av med STC för cirka två år sedan som uppgav att de undersökt saken. De berättade inte vid detta tillfälle att detta skett tre år tidigare och att de gjort en större razzia på Svanstedts anledning utan att finna någon märkligt. Den razzian omfattade även mediciner et c.

Sedan TV4 börjat vända på ärendet ringde samma person som tidigare ringt anonymt till Jordbruksverket och berättar samma historia som två år tidigare. Det är då andra gången saken kommer upp till Jordbruksverket, fortfarande anonymt. Samma namn nämns.

Någon vecka efter TV4:s program hör några fler av sig till Jordbruksverket och berättar en liknande historia där samma namn förekommer. Dessa innefattar då flera anställda. Fortfarande ingen som pekar ut Svanstedt som den som utfört det hela, tvärt emot vad som sagts i pressen.
Att så var fallet pekar också dagens och gårdagens delgivningar på.

Det torde vara klarlagt att den före detta anställd som talats om i flera år och som först anonymt och sedan namngivet anfört till Jordbruksverket skulle vara identisk med Carl Johan Jepson som idag är professionell tränare på annat håll.

Den andre person som nu delgivits misstanke är Glenn H Persson som också har en proffstränarelicens och som inte är anställd utan arbetar som så kallad försteman hos Åke Svanstedt men som egen företagare på konsultbasis. Att jag nämner detta är därför det kan få viss juridisk effekt i ett eventuellt mål.

I vilket fall så vore det naturligtvis en megaskandal om det bevisas att Glenn H Persson skulle medverkat till att grisfösare använts i träningen av Åke Svanstedts hästar. Glenn H Persson säger att han aldrig sett en grisfösare och förnekar brott.

Från början skickade Jordbruksverket uppgifter om fem personer till åklagare Anders Gustafsson i Skara. Uppgifter har gjort gällande upprepade gånger att en av de som pekats ut för att använda grisfösare skulle varit Åke Svanstedt. Det är möjligt att jag har fel men min bedömning är att en av de fem personerna som nämns naturligt nog är Åke Svanstedt eftersom verksamheten är hans där det hela skulle ha utspelats sig men det framgår att beskrivningarna i Jodbruksverkets anmälan inte är likadan vad gäller samtliga fem namn. Jag påstår att Svanstedt roll varit väsensskild mot tex den som gäller Jepson. Svanstedts roll har inte varit att använda grisfösare i sammanhanget. Det betyder inte att anmälarna anser att hans roll är oväsentlig. Deras anmälan inriktar sig på Svanstedts rörelse. Men det är av yttersta vikt vem som beordrat och vem som hållit i en eventuell grisfösare. Det visar inte minst dagens delgivning.

Här är det intressant att se hur misstankarna framförts. Misstanken mot Jepson gäller Djurplågeri alternativt brott mot Djurskyddslagen. Misstanken som framförts mot Glenn H gäller medhjälp till Djurplågeri alternativt brott mot Djurskyddslagen.

Det finns tre saker som är väldigt viktiga att komma ihåg. Speciellt för höggaffelgänget som drömmer sig tillbaka till 1670-talets Ångermanland.

Inget åtal är väckt mot någon.

Ingen misstanke har förts fram av åklagaren mot Åkt Svanstedt som inte ens är hörd.
Inge rättegång har hållits eftersom inget åtal är väckt

Jag har tidigare sagt att jag hoppas detta går till åtal så att de som anklagats kan försvara sig och vittnen kan höras under ed och med de anklagades juridiska ombud på plats.

Det blir en helt annan sak än det krypskytteri som media och olika intressen hållit på med snart i fyra månaders tid.

Så vad de som framfört de här anklagelserna lyckats med är svärta ner tre namngivna proffstränare, Åke Svanstedt, Glenn H Persson och till sist Carl Johan Jepson.

Det faktum att Åke Svanstedt ännu inte ens hörts kan tyda på två saker. Antingen vill Åklagaren vänta och se vad de övriga sagt. Två kommer troligen att avföras från utredningen. Kvar är tre personer och det är till att börja med dessa, Svanstedt, Persson och Jepson det handlar om.

För Åkes del är det här en mardröm. Han går av allt att döma mot ett toppår och har redan kört in mer än fem miljoner till sina hästägare och då har säsongen knappt börjat. Han har fyra hästar mer i träning(185) än när TV4 sände sitt program. Det betyder att oavsett vad före detta anställda och andra säger så litar hästägare på Svanstedt. Att Glenn H Persson skulle kunna kvarstå som försteman om åtal väcks är otänkbart. Frågan är vad åklagaren företar sig i fråga om Åke Svanstedt själv. Det kan faktiskt tyckas märkligt att han ännu inte hörts. Det är dock hans verksamhet och åtminstone Disa påstod att hon konfronterat Åke med grisfösare som träningsmetod. Det vi nu ser kan också tyda på att åklagaren ansett att det inte går att styrka misstankarna mot Svanstedt. Det skulle antingen lämna Svanstedt utanför eventuellt åtal som de övriga två eller att han väljer att väcka åtal på den lägre grunden medhjälp till Djurplågeri alternativt Djurskyddsbrott.

I vilket fall så är bevisläget mer än komplicerat. Att en grupp påstår att något hänt är inget bevis i sig. Det har också gått så lång tid vilket Silbersky i händelse av åtal kommer att grotta ordentligt i. Varför anmälde de inte saken när de såg vad de nu såg, ifall de såg något som hände för fem års sedan. Av Tomas Petterssons beskrivning att döma hur hästarna såg ut innan de skulle grisfösas så har flera hästtränare ifrågasatt han beskrivning. Disa har sett något men nu gäller det att andra som varit på plats säger att detta har hänt. Jag vet inte vilka parallellfall som finns där några säger att något har hänt och andra säger motsatsen. Har de däremot bildbevis är saken i ett helt annat läge. Men har de inga påtagliga bevis av den typen så kommer Silbersky och antar jag Jepsons och Glenn H:s advokater att grilla vittnena sönder och samman och ställa frågorna om och om igen. Varför fotograferade ni inte detta, varför anmälde ni inte, inte ens anonymt. Varför?

Att Carl Johan Jepson och Glenn H Persson nu delges misstanke innebär nödvändigtvis inte att de kommer att åtalas. Men det vore det absolut bästa och det vore också mycket bra om Åke Svanstedts ansvar prövas inte minst ur civilrättlig synpunkt eftersom det råder ett sådant förhållande mellan t ex Glenn H Perssons uppdrag via sitt bolag och Svanstedts egen tränarrörelse.

Till annat bevisats så riktas alltså huvudmisstankarna nu mot Carl Johan Jepson vars mindre proffsrörelse antagligen kommer att drabbas svårt ifall ett åtal väcks.

Jag hoppas att åtal väcks mot någon eller helst alla tre. I så fall har de åtminstone på papperet en möjlighet att rentvå sig. Det har de inte haft under hela den tid dessa rykten har florerat och definitivt inte sedan TV4 gjorde sanning av dessa rykten.

Att det finns flera spännande lager i den här historien är jag helt övertygad om. Det finns nästan alltid skäl för varför människor gör olika saker. Ibland är de ädla men oftast inte.

Nu är ingen åtalad, ingen fälld.

Svanstedt är inte ens hörd. Kan det här sorgliga gänget som bara längtar tillbaka till 1670-talets Ångermanland lugna ner sig lite med högafflarna. Om det väcks ett åtal, vilket vore alldeles utmärkt så kommer trovärdigheten hos alla inblandade att prövas enligt med hjälp av lag vilket är lite annorlunda än att slänga ur sig saker och ting efter fem år som man inte ens anmälde när det skulle ha inträffat.

De stora förlorarna så här långt är Svensk Travsport, STC som organisation, Svanstedt, Jepson, Glen H Persson och svensk journalistik. Till detta kan läggas Djurens Rätt som tyvärr framstått som en populistisk hang around till Djurens Befrielsfront(DBF).

Kusingiften och andra inbördes problem



Egentligen hade jag tänkt att ta upp Dennis Ek:s framsträckta stafettpinne om kusingiften och jag tänkte inleda med att framhålla att både Albert Einstein och Charles Darwin var gifta med sina kusiner.

I Storbritannien har den här handikappdebatten pågått en längre tid med speciell fokus på pakistanier som praktiserar kusingifte. Det har också som motvikt hävdats att kvinnor och män skaffar barn senare idag och därmed ökar risken at t ex få barn med Downs Syndrom. Ska Socialstyrelsen ingripa där också?

Av drygt ettusen undersökta kulturer i världen så är en absolut majoritet för kusingiften. Är det här orsaken till världens problem ligger?

Jag har inte själv några planer på att gifta mig med någon kusin men frågan är inte helt okomplicerad.

Från det ena till det andra. Vanja Lundby-Wedin verkar i varje fall ha gjort en del tjänster för familjen. Det visar sig att än den ena än den andra folkrörelsehöjdaren har fått en ordentlig slant att köpa metmaskar för på sin ålders höst. Jag har aldrig gillat Vanja Lundby-Wedin men å andra sidan har jag väldigt höga krav på LO-pampar. Dom verkar i allmänhet roligare när de fått sluta av olika skäl. Som Stig Malm. Han har alltid en vass vinkling nuförtiden men var ingen riktig stridis när han satt i ledningen. Jag minns när hans företrädare Gunnar Nilsson tillträdde 1973. Då råkade jag sitta i samma bil som två direktörer för ett av Sveriges största verkstadsföretag. Dom verkade väldigt nöjda med att valet fallit på Nilsson. Redan första dan alltså. Det kan vara att de var radikala typer men de verkade inte vara det om man säger så. Tyvärr satt jag inte i en liknande position 1983 när Stig Malm efterträdde Nilsson och sedan var det Bertil Jonsson fram till 2000 när Vanja dök upp som den första kvinnliga ordförande som LO haft.

Nu vill en massa folk att Lundby-Wedin ska avgå. Drevet är igång. Helle Klein försvarar sin styrelseordförande med att drev inte är bra. Det beror ju på vad drevet innehåller. Ingen har väl sett någon pamp själv upptäcka att hon eller han gått över gränsen. Dom brukar sprattla emot av alla krafter. Så Klein tycker att Lundby-Wedin kan sitta kvar men borde städa lite bland styrelseuppdragen. Ja, ja då fick man reda på vem som inte ska ha någon maktposition ens i Svenska Kyrkan.

Jag har väldigt svårt att se varför folkrörelse pampar ska ha två miljoner om året i extra pension. Det är klart att man kan bli irriterad på en del rika typer. Men när Bill Gates utrotar mässlingen eller vad det nu var i Afrika för sina pengar och lockar med Warren Buffett på det korståget så blir man lite rörd. Man kan tycka vad man vill om det system vi lever i men när de har tjänat ihop sina miljarder så är de ju av allt att döma deras. Ingen tvingade oss att gå och handla Microsoft Alta Vista på PC-Center eller var det nu var.

Men när LO-medlemmar och vanligt folk betalat av sina surt förvärvade löner och lönebikostnader till AMF, LO, Folksam m fl så är det inte LO:s et c:s pengar. Det är medlemmarnas. Åter igen ska man behöva höra det här tragget om att de här människorna som oftast började som vanliga arbetare ska ha miljonpensioner bara för att, vadå för?

Min farfar var med och förhandlade fram det första grafiska kollektivavtalet. Han fick inga extra miljoner när han avgick. Han fick en blomkvast och en bild i medlemsbladet och man kom förhoppningsvis ihåg honom som en bra människa. Det räckte för honom. Så varför räcker det inte längre? Vad har förändrats i grunden?

Om konsten att överleva ett Bröllop



Jag ska gå på en snarkutredning den 8 och 9 juni. Det verkar som om jag ska få låna hem en snarkregistrerare och sedan ska man gå igenom vad den säger dagen efter. Jag gissar att de kommer fram till att jag snarkar och att det inte är bra. Hjärtproblem och impotens var bara några få av alla biverkningar som dom försökte skrämma livet ur en med på Öron-Näsa-Hals. Jag kommer säkert att få höra att jag borde gå ner i vikt en del, att jag ska ta min polypmedicin och spola snoken med saltvatten en gång per dag.

Spiken snarkar också. Just nu faktiskt. Men han slipper snarkutredning den lyckosten.

Jag vaknade redan halv sex i morse. Antagligen ville mitt undermedvetna undersöka ifall våren hade kommit tillbaka. Det hade den inte. Det ser visserligen ut att bli sol men där tar det stopp.

Snödropparna och vintergäcken är antagligen oerhört modfällda uppe i parken. Fader Frost har än en gång visat vilken kall och okänslig typ han är.

Det finns en kines som jobbar på en krog som jag brukar besöka. Igår skulle jag träffa min kompis och kinesen jobbade. Kinesen är en rolig typ. Han har haft flera kineskrogar i Stockholm men nu jobbar han bara som anställd. Jag tror att han kommer från Shanghai. Igår fick vi reda på hemligheten med pekinganka. Inte helt glasklart, faktiskt rätt rörigt men vi förstod att det handlade om smaken och skinnet. Tjugofem olika kryddor, först låter man ankan hänga och sedan blåser man upp den på något sätt och det är viktigt att lågorna inte sveder skinnet och den ska snurra hela tiden. Tjugofyra timmar tar det in alles, enligt vår kinesiske vän. Egentligen kostar en pekinganka 1200 spänn men vår kompis fixar en för 800. Det skulle vara roligt att prova någon gång när hästarna sprungit åt rätt håll. Han verkar var en fena på de där ankorna, som kommer från Tyskland, visade det sig. Vi skulle bli bjudna på Pekinganka en gång för hundra år sedan. Det var i början av 80-talet i Sevilla av alla ställen. En kompis som reseledaren som jag nämnt och jag känt i Sverige hade brutit upp och blivit kär i en tjej på en semesterresa. Jag undrar om inte hans tjej också blivit kär i någon annan så det hade löst sig väldigt smidigt i varje fall. Vår kompis hade blivit kär i en spanjorska.

Så han hade flyttat ner dit.

Kompisens frus pappa hade varit i Francos livvakt. Nu jobbade han som polis. En trevlig farbror som bjöd på svamptappas med salt och vitlök.

Livvaktens fru min kompis frus mamma hade en speciell kärleksförklaring till sin man, livvakten.

-Han var galen redan när vi köpte honom.

Det bli bättre på spanska men man förstår ganska bra ändå tycker jag.

Vi hade alla varit intresserade av Kina på 70-talet kan man säga och vår kompis ville väl pigga upp oss och hade beställt en Pekinganka på en kineskrog. När vi kom dit så såg kineserna lite stirra ut och vi väntade ganska länge på vår Pekinganka, nån timme faktiskt. Dom sa att det skulle ta långt tid. Jag tyckte dom sa tina den men jag kan ha hört fel. Sedan kom någon och skällde på någon annan och sedan sa de att tyvärr det skulle ta väldigt lång tid, kunde vi ta fyra rätter istället.

Det här var 1980 och det skulle alltså ta 29 år innan jag fattade exakt vad problemet var den där dagen i slutet av maj. Problemet var förstås att ankan kunde ätas först om 24 timmar.

Den där kinesen hade också en annan rolig historia som innefattade en svensk FN-kille som jobbade i Bolivia och som skulle gifta sig. Kinesen skulle på bröllopet och hamnade först på en begravning i La Paz som enligt kinesen ligger på 4700* meters höjd. Det kan ju låta som ett antiklimax att hamna på en begravning när man egentligen var på väg till ett bröllop. Men på den här begravningen dansade man och hade våldsamt roligt. Någon tvingade upp en svensk polare till FN-soldaten som tydligen körde igång någon regndans där innan han svimmade kort efteråt. Att dansa regndans på hög höjd är ingen lek. Så de körde i honom lite kokablad med ingefära och sedan stod han enligt kinesen som en spik och dansade som en fena hela kvällen.

Planet som de skulle med visade sig vara ett enmotorigt propellerplan från 1950. Ihopspikat, sa vår kinesiske vän och det fanns inga säkerhetsbälten. Planet rymde åtta personer. Carina berättade när hon flög till Iran från Frankrike med ett gammal bombplan 1991 och piloten drog en vinare innan han startade och sedan mellanlandade de i Sofia i Bulgarien och då hade han en sådan där spikpistol och nitade fast lite lösa detaljer med den. Så jag hade ingen anledning att tro att kinesen ljög. Det lät bekant. Det kan teknisk sett också ha varit samma pilot. I varje fall gick flygningen till det där bröllopet över djungel och höga berg timme efter timme med den där pumpande motorn och den enda propellern. Till sist kom de över ett högt berg och skulle landa men då fnns det inget flygfält. Bara en pytteliten gräsremsa som såg ut som en kolonilott.

Där fräste piloten ner med friskt mod och sedan de stoppat in inälvorna och torkat av sig spyorna så kunde de kliva ut. Taxin skulle nu hämta dem enligt resplanen. Taxi visade sig vara några uråldriga ihoptejpade motorcyklar.

Bröllopet fick vi inte höra om men det var nog inte meningen heller. Istället fick vi en detaljerad beskrivning av hur han överlevde på grillat marsvin och om hur fantastisk gott det smakade. Han var på väg att berätta och alla hemligheterna bakom en lyckad marsvinsstek men då sa vi att han kunde spara det till kokboken så vi kunde ha lite att se fram emot. Saken var den att när bröllopet var slut så hade regnperioden börjat så de blev strandade i djungeln och eftersom de var många som åkt till det bolivianska bröllopet så fick de snart börja jaga sådant som fanns i naturen och marsvin var tydligen en sådan maträtt.

Det var ju tur att vår kompis var kines. Enligt krögaren Erik Lallerstedt käkar kineser allt som har fyra ben utom bord. Till sist kom vår kinesiske vän ut ur djungeln. Jag antar att det slutade regna efter några månader.

Jag fick inget riktigt grepp om när det här inträffade. Det kan ha varit nyligen för han pekade på sin arm och sa att det fanns ormbett kvar där eller om det var bett från insekter.

4700 meter över havet låter väldigt högt. Nu är jag inte uppkopplad. Min granne frågade igår kväll om jag hade stängt av mitt bredband. Jag sa att jag hade det. Han meddelade då att han hade surfat på mitt bredband ganska länge men att det inte gått så bra sedan några dagar. Det blev lite virrigt eftersom jag stängt av min uppkoppling bara några minuter tidigare eftersom jag skulle ut och handla. Jag tror inte han har surfat på mitt bredband utan någon annans. Jag har ett säkerhetspaket till mitt som borde fungera så pass att lille Magnus inte kan komma in och surfa på mitt bredband.

Det är det jag menar. Vi borde ha ett offentligt samtal om hur vi ska ha det. Om vi åker på bröllop vill vi inte hamna på en begravning och sedan tvingas äta marsvin i flera månader. Om vi köper bredband så gör vi det för att vi ska surfa på det. Så jag sa till Magnus att han gärna fick surfa på mitt bredband eftersom jag vet att han inte kan det. Tror jag.

Magnus äter bara grönsaker, frukt och bearnaisesås. Helt säkert inte marsvin. Men han är en kul kille. Påminner lite om Dennis som hade en intressant utredning om kusingiften innan han drog till Thailand. Han hade mycket att göra så det gick nog lite snabbt. Åk inte till Kanada Dennis! Dylan hade en del fina inlägg om snåriga familjerelationer i sitt senaste program som jag tidigare gjort lite reklam för. En av låtarna som spelades av Mr Dylan var med Lonzo och Oscar, inspelad på 30-talet och hade titeln ”I´m my own grandpa”. En riktig höjdare i sitt slag.

*3 600 meter visade det sig men den där svimningen kan nog stämma i alla fall.

tisdag 24 mars 2009

Blandad för att hålla humöret uppe!



Man, vaknar och vill somna om. Först skiner solen och träden rör sig på gården. Samtidigt flyger det snöflingor i luften. Då vet jag att det blåser svinkallt ute. Normalt rör sig inte träden på gården. Normalt är det helt stilla eftersom gården är liten och husen höga.

Jag gjorde ett kort besök på Hålet igår. Skulle testa om jag kunde bränna en skiva: det är en lång historia men nu lyckades det och jag blev så glad att jag tog en öl för att fira tillfället.

Det finns en del trevliga typer därnere. Man kan få höra en del saker ur folks liv. Jag brukar själv dra några rövarhistorier ibland så det var rätt bra stämning igår och som grädde på moset så fick vi attackera en snäll kille som är revisor och alltid ska förvara bankerna. Hans mamma och pappa var bankfolk. Sedan var det någon som tog upp Dylan och när jag nu framåt förmiddagen öppnade mailen så hade Janne från Norrköpingsfilialen snokat reda på en fantastisk intervju med Bobban från 1966 i Playboy:

PLAYBOY: Mistake or not, what made you decide to go the rock-'n'-roll route?

DYLAN: Carelessness. I lost my one true love. I started drinking. The first thing I know, I'm in a card game. Then I'm in a crap game. I wake up in a pool hall. Then this big Mexican lady drags me off the table, takes me to Philadelphia. She leaves me alone in her house, and it burns down. I wind up in Phoenix. I get a job as a Chinaman. I start working in a dime store, and move in with a 13-year-old girl. Then this big Mexican lady from Philadelphia comes in and burns the house down. I go down to Dallas. I get a job as a "before" in a Charles Atlas "before and after" ad. I move in with a delivery boy who can cook fantastic chili and hot dogs. Then this 13-year-old girl from Phoenix comes and burns the house down. The delivery boy - he ain't so mild: He gives her the knife, and the next thing I know I'm in Omaha. It's so cold there, by this time I'm robbing my own bicycles and frying my own fish. I stumble onto some luck and get a job as a carburetor out at the hot-rod races every Thursday night. I move in with a high school teacher who also does a little plumbing on the side, who ain't much to look at, but who's built a special kind of refrigerator that can turn newspaper into lettuce. Everything's going good until that delivery boy shows up and tries to knife me. Needless to say, he burned the house down, and I hit the road. The first guy that picked me up asked me if I wanted to be a star. What could I say?

PLAYBOY: And that's how you became a rock-'n'-roll singer?

DYLAN: No, that's how I got tuberculosis.

I senaste radioshowen utnämner Dylan, Pete Tosh till: ”Dr Phil of Ganja”. När man läser ovanstående så undrar man om Dylan inte varit och nallat lite i Tosh förråd.

Den där var rolig men den här är inte munter:

En nära vän berättade idag när jag stötte på henne på hundrundan att hon fått tillbaka cancern som hon kämpade ner för sex-sju år sedan. Det känns så jävla onödigt. Orättvist! Man blir helt matt och sedan förbannad och matt igen.

Jag glömde hel bort min förkylning när jag fick höra det där. Vad kan man klaga på. Ingenting. Hon är inte gnälltypen heller. Bara en bra vän och bra människa. Hon har hjälpt andra i hela sitt liv. Missbrukare, människor som haft problem.

Vi träffades först när Spiken var valp och hon hade en valp.

Nu stod hon där med en tio veckors valp vid sidan av sig. Det kändes tungt. Verkligen tungt.

Men man får inte ge upp. Aldrig!

En kille på Hålet berättade en historia som jag och flera andra hade roligt åt igår. Den får avsluta den här lite blandade dagen minst sagt.

Killen som berättade den och ett gäng polare åkte till Spanien på charter semester. Det här var nog i början på 80-talet om jag hörde rätt. När de landade var de redan rätt dragna men framför allt pissnödiga. Ni vet hur ett flygfält ser ut. Det dräller inte av bajamajor där. Så två av grabbarna som var mest nödiga gick bort och lättade på trycket under planet vid hjulen. När de var färdiga hade bussen också blivit färdig och dessutom åkt iväg. Nu var det lite kris. Långt åt helvete ut på flygplatsen. Terminalbyggnaden var ungefär lika stor som en tändsticksask från deras håll sett. Då fick en av killarna en riktigt fin snilleblixt. Bagagevagnarna höll fortfarande på att lastas. Teorin var enkel. Om de följde väskorna så skulle de hitta resten av gruppen. Sagt och gjort. De smög på den sist vagnen och åkte med bort mot terminalbyggnaden. Väl där kröp de på transportbandet tillsammans med väskorna. Efter att ha åkt runt en stund lite fram och tillbaka, upp och ner så såg de till sist ljuset i tunneln i form av några plastdraperier bakom vilket hördes en hel del sorl. Friheten var nära!

Den första som kom ut var en kille som lyckats behålla sin bira i handen under hela den äventyrliga färden. När Club 33:s värd fick syn på dem tappade till och med han målföret för en sekund. Sedan utbrast han:

-Vad i helvete sysslar ni med?

Då pekade killen myndigt på honom med biran och sa:

-Du verkar veta hur det fungerar här. Vet du var baren ligger?

Ja, vi drog en hel del historier om olika mer eller mindre lyckades semestrar igår. Nu ska jag fundera lite över livet. Min farmor sa alltid att man skulle vara tacksam så länge man fick behålla hälsan. Det fattade man inte då när man var fem år. Man tänkte på stickor i foten, blodnäsor efter en uppgörelse med råskinnen på Skånegatan eller mässlingen. Idag förstod jag exakt vad hon menade.

Länk till hela intervjun med Robert Zimmerman:

http://www.interferenza.com/bcs/interw/66-jan.htm

måndag 23 mars 2009

GGG en skön GG



Dom finns!

När SCB för några år sedan gjorde sin årliga attityd undersökning så bestämde man sig för att gå till väga på ett något annorlunda sätt.

Man ville ta reda på hur ett antal faktorer påverkade ålders fördelning, yrkeskarriär, hemförhållanden.

Så man petade in ett antal parametrar i den stora datorcentralen på STC uppe i Örebro.

De faktorer som skulle hanteras var bl a:

Innehavare av rutiga och mörkblå kepsar och reklammössor där det står namn på en mindre troligen nerlagd sportaffär eller järnaffär.

BMI är antingen för lågt eller för högt

Blå, alternativt beige, grå, gröna jackor av märkena Tenson och Melka

Grå diskreta terylenebyxor av rak modell

Svarta och bruna Ecco skor med bred läst

Ägare till Volvo 745 eller nyare. Saab, Skoda eller, VW Passat olika modeller efter 1995

Är så kallade "köledare" i större utsträckning än andra

Människor som är intresserade av travsport

Gruppen man fick fram var stor men när man la till följande fick man fram ett intressant resultat:

Sökt mer än tre gånger till polishögskolan utan att bli antagen

Skrivit insändare anonymt men bara i lokaltidningen

Satt upp lappar om ludd i torktumlare anonymt

Anser att de inte uppskattas hemma tillräckligt

Anser att den egna barnen i trettioårsåldern inte visar tillbörlig respekt

Haft eller har biträdande domarefunktion i mindre förening; Burfåglarnas vänner, Yorkshireterrierklubben, Akvarie-och eller terrarieklubben

Besöker regelbundet travbanor på plats

Den grupp man nu fick fram brukade också:

Aldrig gratulera en ägare, vinnande kusk eller tränare efter en vinst eller bra placering. De ansåg också mer än andra att sådant enbart gav upphov till ”att folk satte sig på höga hästar”.

Regelmässigt gå fram till tränare vars hästar inte vunnit och hamnat utanför sista matlappen och klaga, gärna högljutt på prestationen på stallbacken dock inte så andra tränare avhör samtalet.

Denna grupp var också visade det sig identisk med den grupp som anser att kvinnliga kuskar och tränare samt amatörer och sådana som kommer från andra orter som regel är citat ”slakballar”(sic!) eller ”lallare, som egentligen inte kan ett smack om hästar” men har ”haft tur i livet” om personerna inte heter Stig H Johansson eller ingår i ett nyligen inlämnat platsspel som den här gruppen spelar mer än genomsnittet.

Den här gruppen vet också alltid vem som vinner loppet och är samliga vita män 50 plus. På livstillfredställelsebarometern som SCB sammanställt placerar de sig i genomsnitt alltid 50-60 procent högre än den självskattning som görs av dem än den som görs av deras anhöriga och arbetskamrater.

Ungefär så. Sofia Mattson som leasar och tränar Karma Zet som deltog med sin häst i ett lärlingslopp i lördags på V75, Karma Zet som nyligen vann övertygande på V75 beskriver på sin hemsida om a close encounter med den här typen av glädjespridare.

Jag skulle skickat en uppmuntrande rad på hennes blogg men det blev något fel så det får bli på detta sätt eftersom jag vet att hon tittar in här lite då och då. Det är bara att be de där gubbarna skaffa sig ett liv, Sofia!

Våren kom av sig, åtminstone i Stockholm. I morse var det en decimeter nysnö, vilket gladde en viss person på fyra men husse fick vacker dra på sig sina SWAT boats. Fördelen med de där är att det finns snörning fram och en dragkedja på sidan. Jag har inte sett sådana här i Sverige men idén är lysande. Perfekt snörning utan jobb när man väl "ställt in" dem.

Efter tips från spelfilialen i Norrköping så lyckades jag äntligen få tag i Bob Dylans radioshow.

Jag antar att en del som tittar in här är tillräckligt gamla för att ha ett förhållande till Dylans musik. Om inte så kan jag garantera att om ni tar er besväret så har ni en timmes kul lyssning på en som verkligen varit med. I tre säsonger sedan 2006 har Dylan haft sin timslånga och omåttligt populära radioshow kallad The Time Radio Hour(TTRH). I det senaste programmet från den 18 mars i år kallat "Family Circle" hanterar udda familjerelationer. Dylans beskrivning av f d Rolling Stones medlemmen Bill Wyman och hans familj förtjänar att lyssnas på och det gör faktiskt allt jag lyckats lyssna på hittills. Dylan är nuförtiden 68 år gammal. Så det är verkligen inte födelsebeviset det handlar om och jag har inget emot keps, inte ens rutiga. Det är möjligt att…nej, jag ska inte gå in på det.

Här följer en tpisk Dylansk påannonsering från programmet den 18 mars:
...På den tiden gick man till studion för att man hade en låt eller två och något att säga. Nuförtiden går folk till studion för de har inget bättre för sig. De hänger där, beställer sushi och några Starbucks, väntar på att inspirationen ska komma och skivan låter som det.
En del album har tagit två år att få ihop och när man lyssnar på dem så finns det ingenting där. Den här skivan tog, garanterar jag mindre än två timmar att göra och det var inte ens en A-sida. Ni får bedöma. Vad lyssna ni helst på? En skiva om ingenting eller den här 45:an, Little Sister
...(Elvis Presley)


Arkivet finns sparat på http://croz.fm/pages/ttrh.htmlMer om Showen och hur man kan lyssna på den direkt finns på http://en.wikipedia.org/wiki/Theme_Time_Radio_Hour

söndag 22 mars 2009

Vår, Dumle, Kris, Idéer och Buzz Beer



Lagom hastigt kommer nu våren. Eller våren kommer lagom hastigt nu?

Jag vet inte.

Men man hinner kanske med. Det känns så i varje fall.

Hunden och jag har delat på några Dumle kola. Ungefär som när de vita och indianerna rökte fredspipa. Spiken skulle ge reklamkillen en omgång vid dörren i morse och jag spillde ut en kopp kaffe i sängen. Han fick lite oförtjänt skäll för det och nu är han på gott humör igen. Det var ju faktiskt inte han som släpat en kopp kaffe till sängen utan jag själv.

Utomhus verkar folk gladare än igår. Exakt varför vet jag inte men de verkar uppåt. Det kan vara att det blivit ljusare.

Av tidningarna får man ingen vägledning. Där är allt som vanligt nattsvart. Nu har E24 satt en prislapp på den internationella ekonomiska krisen. 400 000 miljarder. Känn på den! Nu är det ju inte så enkelt. Att trycka pengar kostar inte så mycket mer än papperet. Pengar som ges ut kan dras in.

Visst det kan gå åt helvete. Om vi hoppas på det så blir det säkert så. Sedan kan vi ju altid säga; Vad var det jag sa!

Det enda vi kan göra är att säkra att nya bra idéer inte blir lidande. Det var vad som hände på trettiotalet i en senare del av den krisen och det har en del sunda företag redan fått smaka på i Sverige. Företag med bra orderingång och räkenskaperna i ordning får inte nekas lån p.g.a. att bankerna trilskas.

Men nu över till något betydligt trevligare. För er som inte sett The Drew Carey Show blir nedanstående helt olidligt... så zappa, zappa!

Seattle Sounders, är ett fotbollsklubb. Alltså en klubb som Chelsea, Aston Villa och Barcelona.

Ny delägare och ordförandeför klubben är Drew Carey.

Mimi Bobeck ska bli hejarklacksledare och…

Att Drew Carey äger en minoritetspost i fotbollsklubben är sant och att han gillar Chelsea, Aston Villa och Barcelona är sant. Om Mimi ska delta är mera oklart.

Nigel Wick ska sköta VIP ingången och Oswald och Lewis ska som vanligt ha hand om öl och halsduksförsäljningen på inneplan.

Kate ska…

Hur som helst. Lycka till Drew och Seattle Sounders!

Jo, Black Joe Lewis & The Honeybears ska spela B***h, I love You på invigningen av den nya stadion. Yeah!

Jag glömde att Mr Wick sköter biljettförsäljningen.

Kate säljer Buzz Beer vid södra ingången.

lördag 21 mars 2009

En misslyckad Screwdriver och ett lyckat svar!



Ok, det bajsade ihop sig lite. Jag ska inte trötta min omgivning med analyser. Istället har jag ett tips. Säkert för en gångs skull.

När ni ska krossa is mot väggen eller marmorskivan för er som har råd med en sådan, så gör inte misstaget att använda plastpåse. Två? Det räcker inte. Centrifugalkraften är en underskattad kraft. TYGPÅSE ska det vara. En ren strumpa kan fungera. Spiken gillar is och blev så upptänd av all is som låg på golvet efter projektet att han hämtade sin pipkatt och nu har vi haft piprally i lägenheten. Av den lilla is som blev kvar gjorde jag en Screwdriver fast utan en halv apelsinklyfta.

Det gick en massa Screwdriver på 70-talet. Dom gick tillsammans med Bloody Mary, Gröna Hissen, Whiskey Sour och Gin Fizz. Ja, och Baccardi Cola förstås. När man stapplade iväg från LB färjorna som gick mellan Helsingborg och Helsingör gällde det att ha så många drinkpinnar som möjligt i kavajuppslaget Jag har aldrig varit så begeistrad i dem men varför ska man gilla allt som gör en frimodig.

Spiken kompar för tillfället James Carter som blåser sax och de två jammar vilt och är ett alldeles fantastiskt jazzteam. Albumet The Real Quietstorm från 1995 inköptes ursprungligen på FNAC i Paris i slutet av 90-talet. Den inledande låten ”Round Midnight! har en av det häftigaste saxintro som finns. Spiken tänder mest på ”Born to Be Blue”, vilket passar hans uppenbarelse perfekt. Det gör också instrumentationen som ligger väl i linje med hans orangefärgade pipkatt.

Så med min Skruvmejsel, en vilt pipande och isätande Spik samt en djup vetskap att dagen trots allt varit exakt så bra som den kan vara den här tiden på året, under de rådande väderleksförhållandena, givet världsläget, så bestämmer vi oss för att även om vi inte skriker av lycka någon av oss, så kan vi tänka oss att delta i eländet som kallas tillvaron ännu en vecka. Fast då måste det bli varmare ute, Loopen måste öppna nere vid stranden så vi kan svälja en Oscar och för Spikens del lite jordnötter medan husse solar sig snuvig i vårsolen.

I morgon ska jag ta fram de svarta solglasögonen. Skit samma om det regnar ute.

När jag skulle riva ut sportbilagan igår för att studera dagens travdebacle så råkade jag få syn på Clint Eastwood på Nöjesbilagan. Tvärt emot min principer angående kvällstidningar så rev jag upp intervjun och började läsa.

Den handlade om hans senaste film Gran Torino och om hans eget liv. Filmen handlar om att inte vara för gammal för att ändra sig ungefär som Steve Martins sketch om en 40-åring. ”Wanna try this new thing? NO!

Men huvudpersonen ändrar sin uppfattning.

I intervjun levererar också Clintan ett svar som kommer att klinga långt efter han ridit iväg i den sista solnedgången till Ennio Morricones ledmotiv i filmen med samma namn: ”The Good, The Bad and The Ugly”.

Intervjuaren frågar nämligen avslutningsvis den nu 78-årige Eastwood:

Vad hoppas du på inför framtiden?

-Ett långt liv(skratt). Jag vill kunna köpa gröna bananer och inte oroa mig”

That´s my kind of guy!

Säkra streck och en del osäkra



"Nobody gets out of here alive", som Jim Morrison mycket riktigt påpekade.

Så det gäller att strecka på i tid.

Skulle ni strecka fel och spricka så har Jimpa några ord på vägen där också:

“People try to hide their pain. But they´re wrong. Pain is something to carry. Like a Radio.”

Såg på CNN att USA:s första dam, Michele Obama och några ur barnens klass hjälper till att plantera ett grönsaksland i Vita Husets trädgård, något som tydligen inte skett sedan Eleanor Roosevelts dagar, med vad som antas motsvara tomater och gurkor samt en del morötter och annat grönt och nyttigt.

Det känns fint och äkta.

På bilden ser man Michele Obama gräva upp en grästorva med en spade iförd en stickad dräkt och ett par rejäla svarta knähöga kalvskinsstövlar. Verkligen en bra utrustning för några timmars trädgårdspåt. Att ingen kommit på det tidigare. Den där stickade dräkten måste fungera ungefär som Goretex. Ungefär alltså! Hela härligheten finns på CNN:s hemsida fast utan ovanstående funderingar. Där är man fortfarande tårögda.

Det diskuteras en del mellan Norrköping, Erbil och Stockholm just nu. Jag drömde om Jennifer Tillman och Chuck Liddell i natt. Liddell var en boxare och hans namne värme bra i varje fall.

Alltså jag drömde inte om Tillman men om att hennes häst skulle vinna. Nu ser det magert ut för hennes del eftersom hon inte sitter upp bakom någon häst idag. Det finns ett lärlingslopp där jag hoppas att det går bra för Sofia Mattssons, Karma Zet som räddade oss från avgrunden förra gången.

Att Faksen Jr. skulle spöa Järvsöfaks en gång till tror jag inte. JOP vill nog ha en så fläckfri rad som möjligt nu när avelsarbetet tar vid. Fast vad har Järvsöfaks att bevisa. Ingenting.

Emot skulle vara Åsajerven och Lundås Emelie…och Mjölner…nej, nu blir det som vanligt. Tre emot eller kanske två.

I första bör man nog gardera. I andra kan man lätt ha med alla om man inte har drömt om Chuck Liddell. I guld är det fem eller sex ifall man inte spikar någon. Det är svårt tycker jag. Dig for Dollars kanske. Guldbjörken förra året, visserligen den 26 april, men det loppet fick en del hakor att hänga ordentligt. Men det är gardering tycker jag. Samma sak med fjärde.

Femte har vi pratat om. Men en som är understreckad tycker jag är Coktail Zon. Det vann sist för en gångs skull. Det går bra för Westholm och hästen har bra fart i sig, rutinerad i tuffa gäng.

I sista kan man satsa på bricka tolv trots läget om man är modig.

Sedan är det bara att ringa upp chefen och säga vad man egentligen tycker.
Till sist.

Johanna Lindqvist vann Prix Maia med Petri Puros, Bexipop på Vincennes igår.Hur skulle det vara med en liten intervju Travronden? Sedan undrar man hur 50 000 Euro blev 25 000 Euro på bara några rader. Ifall kusken fick 25 000 så är det kanske i Frankrike och inte i Sverige man ska köra. I Rondens telegram minskar vinstsumman med hälften på några rader, något förvånande. Kanske kan jag fråga Anders. Hur ser det ut med betalningen till kuskar i Frankrike. Fungerar det som här eller?

fredag 20 mars 2009

Världens sämsta idé - Osedd!


Världens bästa Vinnare...

När jag var liten så gillade jag att åka i snabba bilar. Min farbror körde fort. Väldigt fort. Han gillade rallybilar och det hängde en skylt från Monte Carlo Rallyt i garaget hos min farmor och farfar. När han körde in motorer så brukade jag åka med. Känslan att åka i en bil som skulle köra rally var obetalbar. Sen spelade det ingen roll att vi körde rätt sakta och att det gick fram och tillbaka på samma sträcka.

En kompis till min farbror hade en grön MGB, en sportbil med röd eller svart läderklädsel. Väldigt läcker. Med sufflett. Han hade en annan kompis som hade en Maserati. Sedan låg det delar efter en olycka med en Formel K racerbil i garaget. Farsan gjorde en styrpinne av den havererade hjulupphängningen till sin värdelösa Johnsson utombordare som alltid strejkade.

Den gick inte bättre för det. Inte sämre heller som tur var.

Blå och gul var den där racerbilen. Den var hur snygg som helst när den skulle iväg och sedan körde de och vobblade på Roskilde Ring. En oljefläck. Det blev bara skit kvar av bilen, men jag tror killen som körde klarade sig hyfsat. Sånt berättade dom inte på den tiden.

Jag har visade det sig haft det där suget efter att åka fort alltsedan de där dagarna när jag var fem-sex år och fick följa med min farbror i hans bilar.

Farsan hade en MGA 1953, en svart med skärmar och ekerhjul. Den hade också sufflett. En gång hade han kört under några järnvägsbommar som var nere. Det är möjligt för han är en idiot. Den var rätt cool den där svarta och jag fick styra den vid något tillfälle när jag var fem eller så. På stranden ute vid Viken eller om det var Domsten. Skit samma. Köra en sportbil slog det mesta när man drog järnet med Dinky Toys bilarna på trottoaren tillsammans med lekkamraterna lite senare.

Mina egna bilar har hittills varit mer blygsamma fyra till antalet. Jag föredrar egentligen taxi eller kommunalt. En turkos Volvo 142 automat var den första. En -68 om jag inte minns fel.

Tjock plåt och bra skick. Forslade öl och segel till segelbåten och tillbaka igen. Efter tre månader hade jag mer parkeringsböter än jag gett för bilen. Då sålde jag den. Det var 1989. Sedan tog det femton år innan jag köpte en ny bil. En Mercedes E320. Silverfisken kallade vi den. Det var i Irak. Faktum är att det var rätt svårt att ta sig någonstans utan bil därnere. Sedan blev det en BMW 745i. Också Irak. Vad i:et stod för vet jag inte men det var en bra bil. Utom på vintern. Samma med mersan. Normalt fick dom igång snöröjningen efter 24 timmar eller så uppe i bergen där vi bodde. Men resten av året så for de fram i god fart och det behövdes ifall man skulle behöva köra ifrån någon som tänkte skjuta, kidnappa eller bara halshugga lite. Det var fri fart därnere. Upp till 200 km på rakorna.Livsfarligt. Visserligen fanns det skyltar men ingen brydde sig och det var aldrig någon som åkte dit vad jag vet. Polisen tutade man på och körde om. I början skrek folk åt ambulanser också att de skulle flytta på sig. Varje morgon var det någon som kört ihjäl sig. Nu har det blivit lite bättre. Säkerhetsbälte.


En morgon vid femtiden körde i bra fart tillsammans med Hemen, vår livvakt. Vi skulle till turkiska gränsen och jag skulle med ett plan från Diyarbakir och det var sju timmar dit. Det var med Silverfisken. Vi rundar en bergkrök och det är rak väg in mot en by några kilometer bort. Jag gasar och hinner komma upp i hundrafemtio när det smäller till och bilen lyfter som en Batmobil.


Jag har kört över en hemmagjord fastsänkare, fartgupp eller vad de heter i Sverige. Fast hemmagjord. Hemmagjord betyder att de har snålat på asfalten och gjort vinkeln tvär. Vilket betyder att jag är glad att axlarna satt kvar på bilen.


Det hade varit roligt att filma det. En gång åkte vi till Axevalla eller om det var Åby med Erik Svensson. Han höll ett stadigt tryck på gaspedalen. Typ 210. Då kom det också ett gupp men det var bättre doserat. Vi flög tio-femton meter i varje fall. Eller Frasses Opel Kadett 1972, fast det är en helt annan historia.


Nu kommer jag till poängen. Jag tittar gärna på biltävlingar. T ex STCC, Formel 1 eller Indycar sedan den tiden när jag gick och petade på den där Monte Carlo skylten. För ganska många år sedan införde man kameror i bilarna i STCC och Formel 1. Inte en kamera utan ett stort antal...

Det är roligt och förhöjer tävlingsupplevelsen. Rätt producerad kan en sådan tävling bli väldigt mycket mer spännande.


Travtävlingar är konservativa som kärringarna som dricker te varje fredag eftermiddag klockan 15.00 på Diplomat vid Strandvägen. Den enda förändring som gjorts var att producenterna numera zappar tävlingarna för att hinna med ännu mer reklam och infotainment mellan loppen.

Nu fortsätter VinnareV75 på den lunken. Det är just exakt vad man kan vänta sig. Mikrofoner på kuskarna. En fullständigt hjärndöd åtgärd. SPORT! SPEL! Vi som spelar vill se hästarna, gärna hela lopp och ska det tillföras teknik så ska det vara kameror och inte mikrofoner.

Vajerkameror som man har på alla större idrottsgalor borde vara standard. Nu har man det på upploppet under Elitloppet och möjligen någon tävling till som jag missat. Det finns massor av möjligheter att utveckla det sportliga. Istället satsar Vinnare på något slags Hänt i Loppet.


Ludde skriker hästballe till Björn Goop som i sin tur säger att han har Svanstedts pungkulor i ett fast grepp o s v. Kul? Om man är sex år i huvudet kanske. Låt dom tjafsa i fred i loppen!


När Helen A Johansson körde nere på Jägers hade det kanske varit lämpligt ifall Hans G som var sportchef satt upp en och annan mikrofon på kuskarna som uttalade sig i loppen och sedan vidtagit åtgärder av annat slag men för tittare och spelare, ta bort skiten och låt oss få se hela loppen istället.


Vinnare går från klarhet till klarhet. Det är säkrast att man inte säger Big Brother för då låser väl Johan Edlund och fem travkuskar in sig i en månad.


Ärligt talat vad är det för idiot som kommit på det här med mikrofonerna? Tillbaka till ritbordet med eländet! I det här fallet säger jag inte som Frank Zappa; "I like monstermovies, the cheaper they are, the better"


Sedan kommer en beskrivning av hur man ser vajrarna och skuggorna på de som drar in monstret i filmscenen.

Grönt Paris och Nicholas eller Nicolas?



Ett nytt Paris, ihopdrömt av planerare…

Den rubriken kan man bara inte hoppa över om man varit i Paris och gillar staden. I dagens upplaga av New York Times redovisas resultaten av en tävling som Nicholas Sarkozy anordnat. Amerikanerna antyder att det kan vara frågan om ”publicity stunt”. Sarkozy? Moi? Jag kan riktigt se herr presidenten i den tricolorfärgade jammisen, vred, med några croissantsmulor i mungipan skrika åt sin fru Carla Bruni som glatt nynnar på J´en Connais bakom duschdraperiet, att: Nu har det gått för långt! Amerikanerna använder ordet; Bling-Bling om den franske presidenten!!!

Bruni byter spår till Tout Le Monde och svarar att amerikaner generellt saknar stil och hyfs till skillnad från italienare och fransmän. Hon vet att när Nicholas talar om sig själv i tredje person så kan det allra minst flyga saker i luften.

Nicholas Sarkozy muttrar något halvt ohörbart om USA som NATO:s araber och prasslar ihop tidningen med en smäll.

Så kan det helt säkert ha gått till i morse i Elysée Palatset som för övrigt ska flyttas enligt ett av förslagen som Sarkozy beställt.

Varje fransk presidents primära uppgift är att pissa in ett ordentligt revir, göra någon storslagen gest som han sedan kan gå och peka på för barnbarnen till han trillar av pinnen. Att bygga om Paris samtidigt som världen upplever sin värsta ekonomiska kris i modern tid är det bara en fransk president som kan komma på. Francois Mitterand byggde ett gigantiskt nationalbibliotek om jag inte minns fel, format som öppna böcker där forskarna skulle sitta under jorden i mörkret och man fick täcka för alla fönster ovan jord så att inte bokskatterna skulle förstöras av solen.

Fransmännen känner till det här. Det ingår i kalkylen för varje ny presidentperiod att presidenten ska få minst en galen idé. Jag har inga data om det finns något karakteristiskt när det gäller hur långa presidenterna är och vilka projekt de startar. Mitterand byggde höga hus i varje fall. Pompidou…

Georges Pompidou lät uppföra ett spektakulärt kulturhus som såg ut som resterna av en misslyckad tarmsköljning där all färg flagnat av sist jag såg det. Så nu ska Nicholas Sarkozy bygga om Paris Metrosystem. New York Times kunde presentera en del av förslagen.

Enligt ett förslag ska ett Maglev tågsystem byggas på pelare ovan jord och gå kors och tvärs genom Paris där det ska följa de stora trafiklederna. Det förslaget kommer från Christian De Portzamparc.

Rätt traditionellt fast säkert inte för parisarna. Totalt har tio förslag beställts.

Arkitekten Richard Rogers föreslår att man gömmer tåglinjerna under jord som går till de fattiga förorterna med en kedja vackra parker ovanför. Man får tårar i ögonen. Det låter som Le Corbusiers idé om skyskrapor med stora omgivande parker för de boende. När fastighetsbolagen fick tag i konceptet skrek de av glädje… och slopade parkerna. Been there, Seen it, Done it! Det kan vinna! Det enda som talar emot är att det inte syns.

I uppdraget skisseras en ”Post-Kyoto” miljö för framtiden. Om man ska ta hänsyn till Kyoto så bör man bygga på höjden eftersom vattennivån kommer att höjas med sju meter eller vad det nu var. Visserligen på hundra år men visst måste en grabb som Sarkozy göra något långsiktigt ”Beyond The Horizon” som Bobban sjunger på Modern Times. Några pengar till projektet finns inte men det brukar inte hindra franska presidenter som karva in sina initialer i den nationella stuckaturen.

Syftet var i grunden inte så tokigt. En grönare stad och att binda samman de bileldande förorterna med centrala Paris. Det borde man kanske tänkt på en smula tidigare. Var det 36000 bilar som eldades upp förra året eller bara de tre första kvartalen?

Christian De Portzamparc förslag är delvis brutalt och han kommer inte att bli serverad på ett antal krogar i Paris. Han vill riva Gare du Nord och Gare de l´Est och ersätta dem med en enda jättestation en bit utanför centrala Paris.

Arkitekten Jean Nouvel vill skapa en grön cirkel runt hela staden(Le Corbusier igen?). Det här ska knyta ihop förorterna och centrala delarna. Pic nic:ar vi minns!


Den yngste deltagaren bland de tävlande är 42, Djamel Klouche och betraktas enligt NYT som provokatören i samlingen. Självklart med det namnet så har han aldrig använt Western Union.
Hans förslag är att bygga den jättelika hubben från förorterna under Louvren så att alla förortsborna ska komma upp genom glaspyramiden som ligger inne på Louvren. Vem byggde den förresten? Vilken president?

Parisarkitekten Roland Castro föreslår helt enkelt att man ska flytta en del välkända byggnaden som Elyseepalatset ut till förorterna.

Var det inte Carla Brunis familj som flydde från Röda Brigaderna?

Det förslaget kan dock passa hennes man som har fasta levnadsprinciper.
Men ifall Sarkozy är på dåligt humör kan han i varje fall se fram emot George W:s bok som han avslöjat kommer att innehålla hans tolv viktigaste beslut. Ett var att sluta dricka och nu undrar förstås alla Bushbelackare vilket i ordningen det var. Ett eller tolv. Boken kommer nästa år och han har redan skrivt 30 000 ord enligt förlaget Random House, vilket också vållat en del kommentarer på vissa insändarsidor.

Sarkozy dricker inte vilket retat upp franska vinindustrin som tycker att han åtminstone kunde anstränga sig lite. Det kan ju också vara som Pehr G:s fall att han inte tål alkohol så bra. Vissa menar hur som helst att Putin antingen lurade i honom några naturprodukter från Tjetjenien alternativt prima hemkörd rysk vodka på G8 mötet. Jag vet inte men lite misstänkt ser det allt ut för att vara en helnykterist. Så nu är frågan Nicholas eller Nicolas?*
*En av Frankrikes största vinbutikskedjor heter Nicolas;-)

torsdag 19 mars 2009

What if..?



Jag vill inleda med tre tråkiga nyheter. Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och V64 nummer 1 på Solvalla.

Istället tänkte jag skaka liv i Gutenberg och den tid vi lever i.

Miles Davies, Freddie Freeloader glider långsamt och behagligt ur mina högtalare. Igår hittade jag några nya skivor som jag inte bankat in i mitt digitala bibliotek.

En av dem var Twin Peaks.

Tyvärr knäckte jag en James Carter CD. Å andra sidan lyckades jag återknyta bekantskapen med ITunes suveräna funktion att hämta låttitlar där dessa saknas. På så sätt fick jag grepp om Willie Nelsons; Across the Borderline.

Det är ungefär så jag tänker. Att man måste ha en passion och vilja med det man gör men också kunna ställa sig en bit utanför och se på vad som egentligen händer i livet, utvecklingen, samlivet eller vad det nu handlar om.

Det var helt säkert vad våra främsta två partiledare inte gjorde hos K G Bergström. Det var möjligen vad alla kuskar i V64:s lopp 1 utom Johnny Takter gjorde igår.

Alla tider med så kallade paradigmskiften, alltså när man går från ett övergripande system till ett annat, kräver en djupare förståelse för att inse hur denna förändring ser ut.

När Gutenberg dök upp på scenen med sin tryckpress så befann sig Europa och resten av världen i en tid där en betydande del av makten fanns koncentrerad till de religiösa samfunden,bankirerna, kungahusen och några få lärosäten för de övre skikten i samhället. I Europa var den genomsnittliga boken i bokhyllan en bibel om det fanns någon över huvud taget.

Läskunnigheten var låg och människans förmåga att ifrågasätta överheten var begränsad.

Gutenberg var för sin tid vad Vannevar Bush, J.C.R Licklider, Larry Roberts, Paul Baran, Bob Metcalfe, Doug Englebart, Vint Cerf, Tim Berners Lee, Marc Andreessen och Eric Bina var för vår tid från 1945 och framåt.

Det fanns också kvinnor som Ada Lovelace, Grace Hopper m fl som gjorde betydande och grundläggande arbeten för datoranvändning.

Alla dessa och fler som jag säkert glömt har bidragit till att vi idag kan säga att vi befinner oss i en tid liknande den som Gutenberg skapade.

Britten Tim Berners-Lee på CERN:s partikelfysiklab i skapade Hypertext Transfer Protocol(http) runt 1990 med var hjälp vi kan kommunicera över ett nätverk. Dave Raggett på Hewlett Packard i Bristol samlade ihop ett gäng och skapade tillsammans med Berners-Lee och andra HTML för att man skulle kunna skicka olika sorters text över en gemensam standard och klicka mellan olika applikationer och användare.

Allt detta om hur man skulle göra diskuterades flitigt på en diskussionsgrupp kallad WWW-talk. Den har de flesta av oss inte ens hört talas om och det borde ändå vara lika viktigt att lära sig i skolorna som hur många veganer det går på en pälsaffär.

En röst som ofta hördes på detta forum var en ung amerikansk student vid namn Marc Andreessen vid NSCA(National Center for Supercomputing Applications). Marc var då lite drygt 20 år gammal och följde noga vad som hände i diskussionsgruppen som röde WWW, HTTP och dess användning.

Jag tappade bort det där mailet för många år sedan och det kanske bara intresserar tekniker.
Jag vet inte men jag är jätteglad att jag hittade det igen. När Marc Andreessen skrev nedanstående mail till de andra geeksen(Tim Berners-Lee, Raggett m fl) i WWW-talk i december 1992 hade han ingen aning om att han några år senare skulle sälja ett företag kallat Netscape för 10 miljarder dollar till AOL(America On Line). Koden som Andreessen och Bina skapade Mosaic med köptes också via Spyglass av Microsoft som utvecklade Explorer(inte vind-i-seglet) och idag finns det knappast någon som inte vet vad en webbläsare är:


Men så här började det:

C++?
marca@ncsa.uiuc.edu (Marc Andreessen)
Mail folder: WWW Talk 1992 Archives
Next message: Eelco van Asperen: "Re: C++?"
Previous message: Marc Andreessen: "Re: The spec evolves... "
Date: Mon, 7 Dec 92 01:46:44 -0800
From: marca@ncsa.uiuc.edu (Marc Andreessen)
Message-id: http://ksi.cpsc.ucalgary.ca/archives/WWW-TALK/www-talk-1992.messages/416.html
To: www-talk@nxoc01.cern.ch

Subject: C++?
What if I went away and came back in four or six months with a
completely object-oriented C++ implementation of the base WWW code?
I.e., classes for Document, Anchor, et al, with enough hooks to
support a hell of a lot of browsers. Would it be used? (It is
possible that this could happen next year, so let me know what you
think.)

Marc

--
Marc Andreessen
Software Development Group
National Center for Supercomputing Applications
marca@ncsa.uiuc.edu


Vi kan väl alla svara helt ärligt idag 2009 att det var en sällsynt bra idé.

Jag tänker antagligen inte tillräckligt ofta på hur bra den idén i själva verket var. Inte förrän jag snubblar över Clay Shirky´s artikel om hur gamla mediamodeller är på väg att rasa samman. Orsak: Internet!

Jag träffar en gammal polare från SR som nu jobbar på Aftonbladet häromveckan. Där ligger de i som bävrar nuförtiden, Twittrar och Bloggar och försöker fundera ut vart allt är på väg.

I Shirky´s artikel tar han upp Gutenberg och den enorma förändring som den repeterbara, moderna tryckpressen skapade som produkt.

Plötsligt kunde vetenskapsmän publicera sina arbeten mycket enklare så att andra kunde läsa dem. Folk gick kanske inte gick med i Månadens Bok direkt men det kom ut en massa andra nya typer av böcker, skönlitteratur,debattlitteratur, erotisk litteratur m m. Men framför allt hjälpte tryckpressen till att sprida kunskap på ett sätt som kyrkan inte kunde sätta sig emot även om den försökte många gånger, det ska gudarna veta. Men för kyrkan blev det också möjligt att sprida biblar i en helt annan omfattning än tidigare så helt sorgsna var de inte, svartrockarna heller.

Men det var en kaotisk tid precis som nu. Plötsligt översattes bibeln till en massa lokala språk.

Människor i breda lager upptäckte att olika vetenskapsmän hade olika uppfattningar. Vad som gällde i Heidelberg kanske inte var lika sant vid Oxford. Det blev som vi idag alla vet en revolution. Martin Luther, Kopernikus. Precis som den klassiska historien om arbetarna som slog sönder de första spinnmaskinerna så var alla inte lika entusiastiska över boktryckarkonsten och dess möjligheter. Gamla sanningar och metoder kunde ifrågasättas, vetenskapen tog ett våldsamt språng framåt p g a den Gutenbergska boktryckarkonsten. Lokala hjältar blev ännu mer lokala.

Shirky nämner Elizabeth Eisensteins, The Printing Press as an Agent of Change. Eisenstein pekar på hur många dåtida historiker struntade i att samhället var på väg från en period till en annan. Struntade i eller inte insåg. Resultatet blev nästan detsamma.

Jag har tidigare dragit historien om när vi skulle köpta tryckeri till Sulemaniya i Irak. Den del av historien som jag då kretsade kring var själva den ekonomiska överenskommelsen. Att man inte accepterade Letter of Credit vilket ju är lite udda. Men det fanns enorma mängder andra frågor som vi insåg att de som satt på andra sidan bordet inte hade den blekaste suck om.

Ett tryckeri är en oerhört komplicerad historia för den som inte kan tryck. Vadå, reglera luftfuktighet? Jag talade med en tyskkurdisk arkitekt. Han var precis som jag förtvivlad.
Kulturchock kallas det och han var ändå född i landet även om han arbetat nästan hela sitt yrkesliv i Tyskland som arkitekt. Han skulle rita ett Nationalbibliotek. Vadå luftfuktighet? Det är väl bara att smälla upp fyra väggar och ett tak tyckte tedrickarna som hade en brorsa som hade en syrra som kände en som hade ritat en fin bild i tvåan och som nu kunde smälla upp hela bygget för halva priset utan nån jävla luftfuktaranläggning. Alltid halva priset. Där någonstans checkade min bekant ut från hotellet, skrattade lite hysterisk och åkte tillbaka till det stora trygga tyska arkitektkontoret.

Vi lever i en total brytningstid. I Irak ska de lära sig sköta moderna tryckeriet samtidigt som hela mediavärlden förändras. Jag har i stort sett slutat köpa tidningar. Aftonbladet och Expressen köper jag på fredagar och Aftonbladet på lördagar där jag hoppas at Challe Berglund ska stå för underhållningen. Resten av tidningarna läser jag aldrig någonsin längre. Jag har slutat bry mig om siamesiska tvillingar, om Laila Bagge visar röven eller inte och ifall det ligger fyra råttor i pizzan.

Köper jag en tidning så är det sådana som The Economist, Herald Tribune, Financial Times, Wired eller något annat mystiskt magasin att ha i beredskap medan jag flyger eller när man åker till ställen där det knappt finns några utländska tidningar.

Jag tillhör möjligen en minoritet men tro mig. Jag säger som chefen för Federal Reserven, Ben Bernanke sa tidigt i höstas när han stötte på en amerikansk kongressledamot som irriterat meddelade att bankfolket i hans hemstad och de företag som fanns där minsann inte märkt av någon kris:

-You will!

På samma sätt kommer Internet och utvecklingen av alla kommunikation inte bara att förändra vårt sätt att kommunicera utan hela vårt sätt att vara.

Det handlar inte om att ladda ner gratis musik utan om något som är så mycket större.

Ta Clay Shirky som exempel. Jag känner inte till Clay. Inte ens hört talas om honom tidigare.

Att jag hittar Clay beror på jag har Internet på min dator. På Internet läser jag sådana publikationer som intresserar mig. Tidningar, vetenskapliga rapporter skvaller, bloggar och de mest underliga saker. Det finns en tagg som hette IMG, som Marc Andreessen ville införa i HTML. Många tyckte det var fel. En massa bilder och krafs skulle slöa ner nätet. De hade rätt och han har rätt. Hade Marc inte fått sin vilja igenom kanske Micke Nybrink & Co skulle fått beskriva lopp 1 igår på nätet via en text prompt. Direktreferat men knacka-knacka. Idag heter den taggen OBJECTS och vad den kallas om femton år till vet jag inte. Men med hjälp av dessa förändringar kan jag se hur Clay ser ut. Det finns tiotusentals bilder på Clay som skriver om Internet i böcker och på Internet. Nu läste jag The New Yorker som har en brevsida med insändare där någon helt annan person nämnde Clays artikel. Och se! Där fanns en klickbar länk som gör att jag hamnar på Clays blogg och sedan vidare.

Clay artikel handlar om media och den omställning media står inför eller snarare genomgår var sig de vill eller inte.

För ett antal år sedan, säkert tio, blev jag jävligt upptänd av en vetenskaplig artikel som jag också tappat bort. Där har vi en av den digitala revolutionens skuggiga sidor. Antagligen fanns den lagrad eller så skrev jag en bit om saken som också fanns lagrad på en hårddisk som kraschade eller också finns den på någon av mina trettiosextusen floppydiskar som ligger i plastkassar och som innehåller massor av kul saker men som jag inte gitter ta rätt på. Där borde tex finnas mitt virtuella konstmuseum. 1996 var jag en varm anhängare av VRML och gjorde ett tredimensionellt museum med egen konst och konst med anknytning till Internet. Det som var extra roligt var att i denna tredimensionella värld så hängde det kostverk på väggarna och när man klickade på dem kunde man ta sig vidare in i konstverken. Det som till sist stoppade mig var bandbredden och en del andra projekt. Det blev för många konstverk och ett 33-modem kunde inte frälsa hela världen. Men roligt var det.

Vetenskaplig artikel.

Clay skriver något roligt. Han skriver att många tidningar resonerar; ”Ni kommer att sakna oss när vi är borta!”.Det har aldrig varit en bra affärsmodell, skriver Clay. Det har han verkligen rätt i.

Alla media försöker idag hitta på olika modeller för att fånga in sådana som oss. Dårar som inte vill anpassa sig, som spränger ramarna utan att ens reflektera varför de gör det.

Jag är bokstavligen uppvuxen på ett tryckeri. Min farfar var faktor på Allers Press i Helsingborg. Där gjorde man Allers, Femina, Hänt i Veckan, Daffy och en massa andra produkter som fanns på den tiden. Eftersom jag växte upp hos mina farföräldrar så brukade jag åka med farfar till Tallgatan och Stora Äng där tryckerierna låg. Vi åkte i hans tomatfärgade, sedermera turkosa och till sist gröna VW bubbla. Den sista var en 1302S. En sportig sak. Därinne luktade det av papper fuktat papper, olja och tryckfärg, det skrällde och slamrade och väste och fräste.
Farfar visade runt och förklarade vad olika människor gjorde, varför och hur de gjorde det.

Sedan gick vi och köpte de hittills godaste bullar jag smakat på ett liten konditori och åkte hem till farmor där det fanns kaffe på gång.

Vetenskaplig artikel. Jo, vad jag skulle säga innan jag sa något annat var att jag läste en artikel om en teknik som enkelt uttryck skulle ge oss tidningar som såg ut ungefär som de inplastade sjökort som finns i nautiska butiker. Bara en sådan sak. Jag säger bara GPS.


Men sjökorten finns kvar. I varje fall så skulle dessa mjuka vikbara plastpåsar tillverkas av en tidnings storlek och sedan laddas med dagens tidning, fast digitalt. Superskarpa bilder och interaktiva. Är det någon som har sett min tidning? Nästa morgon eller nästa timme en ny rakt in i hjärnan.


Det var tio år sedan. Jag vet inte vad som hände. Det fanns prototyper på tredimensionell teve.

Man läser så mycket. Jag skrev om HDTV för ganska exakt tjugo år sedan. Ibland går det fortare och ibland betydligt långsammare.

Vad jag tror är, att Clay , jag och många andra vill är att vi vill se människor vare sig de är politiker på olika sidor färgskalan eller travkuskar som kör ett lopp att tänka utanför ramarna.

Vi behöver inte tråkmånsar som gjort som man alltid gjort. Speciellt inte nu.

För han skrev väl i C++?






onsdag 18 mars 2009

Många vill byta sport!



Många hästar funderar allvarlig på att byta sport. Vid en rundringning visar det sig att nästan hälften är beredda att satsa på någon annan sport.

Det är mörkt i spiltan, enligt Gnäggarnas Riksförbund.

Skälet är de dåliga villkoren. Alltfler gnäggar allt mindre. Problemet är att det inte finns så mycket att gnägga åt längre.

Fortsätter det så här så här så är det snart helt gnäggfritt i hela landet, säger Arne Gnägg, ordförande i Gnäggarnas Riksförbund som tidigare understrukit betydelsen av ett gott gnägg. 6-8 gnägg om dagen är det minsta som krävs för att hålla sig någorlunda på gott humör, enligt ett uttalande från Gnäggstyrelsen.

Det är ungefär läget inför veckans omgång av V64.

På väg i spiralen



Eftersom jag ett medvetet eller undermedvetet tema som handlar om fylla, missbruk och elände en tid så vill jag fortsätta på den linjen.

En del konstnärer läser man om i tidningarna. För oss rullatorkillar som redan druckit upp våra bästa delar av hjärnan finns det kvar ett slags öm förståelse för youngsters som Amy Winehouse, Lindsay Lohan och Peter Doherty.

Vi har redan sett Diana Ross både spela och vara missbrukare. Vi väntade på Janis Joplins nästa LP och hade inte en aning om att vi skulle få hålla till godo med Snälla, Snälla för att Janis hade den dåliga smaken att skjuta i sig för mycket heroin på 105:an.

Vi har funderat över hur Brian Jones kunde hamna i bassängen och hur Jimmie kunde vara så dum att han svalde sin egna spyor på Hotell Samarkand av alla ställen.

Jag har sett namnet tusentals gånger. Peter Doherty. Det är knark, mera knark, stöld, rån och avgiftning, fängelse och mera knark. De berörde mig inte så mycket. Det finns typer som lever myten om Rock `N` Roll.

Peter Doherty tillhör inte min generation. Min generation såg Hendrix på konserthuset i Stockholm.

Så jag tänkte att Doherty har väl knarket och myten gemensamt.

Igår lyssnade jag på hans nya soloskiva och blev förvånad. Visst han är lite nerkladdad av myten om sig själv. Men han har geni. Ingen tvekan om den saken. Hjärta eller i varje fall innerlighet och en timing i sitt musikaliska uttryck som får en att fundera över hur bra han skulle var utan sina små påsar och röriga liv.

Vilket får mig att tänka på Eric Clapton på The Bands avskedsturné där Robbie Robertson spelade skjortan av Clapton som inte direkt var en rookie med erfarenheter från John Mayall, Yardbirds, Cream och Derek and The Dominos i bagaget. Men det lyfte inte. Nu gör det det.

Vad ska man säga om Doherty. Han har möjligheter men kan lika gärna drunkna i myten om sig själv.

Winehouse är honom hack i häl. Vem minns inte Johnny Thunders Sverigebesök. Det var ingen vacker syn. Thunders dog i en kombination av leukemi och överdos den 23 april 1991. Han var då 39 år gammal.

Synd på så rara ärtor.

Dohertys Grace/Wastelands är ingen helgjuten platta men klart intressant. Lyssna gärna på låten Palace of Bones så förstår ni vad jag menar.

Det är väl ungefär så här som Hemingway uttryckte saken:

”How much better to die in all the happy the undisillusioned youth, to get out of the blaze of light, than to have your body worn out and illusions shattered.”

I hans dedikationer till vänner stod det däremot ofta: "Il faut d’abord durer"

Vilket handlar om att man måste hålla ut ungefär även om jag inte är någon franskexpert.

Det är just det med människor. De vill alltid flera saker samtidigt. Hemingways farsa sköt sig efter en del vågade spekulationer på börsen 1928. Hemingway förlät honom aldrig sägs det men det var kanske just vad han gjorde när han plockade fram bössan och sköt sig i huvudet 1961.

Det är sådant som gör att man inte riktigt kan lita på vad folk säger eller gör.
Eller som Doherty sjunger..The truth is I´m ruthless.. I can´t be contained...

Blandat för fem spänn dagen efter!



Dagens samtal rör bland annat pubar. Det finns en massa konstiga ställen.

Stötte på Mäklaren. Han skiljde sig för ett tag sedan. Nu saknar han hundarna, säger han. Och katten. Jag hörde ingenting om barnen och frun. Men han saknar säkert de också. Fast mest hundarna.

En gång hittade hans fru honom vid Zinkens Idrottsplats med några glada damer efter en Finlandstur. Klockan var då cirka halv nio en varm sommarförmiddag. Anledningen att hon hittade honom var hundarna. Som hon rastade.

Mäklaren träffar jag ofta när jag är nere på Hålet. Han är en bra kille. Jag glömde fråga om Corso hade öppnat efter hälsovårdsnämndens ingrepp.

Folk beter sig helt olika när de kommer ut på puben. En del blir glada, andra blir ledsna och vissa händer det ingenting med.

Spiken blev glad och uppspelt med samtidigt lite högtidlig när vi var på puben. Han hade Green Fee överallt på den tiden. Det började med att han låg i pälsmössan upp och ner på bardisken På Zinkens Pub som då var vårt stamhak. Då var han typ tre månader. I köket jobbade hans bästis Amir och när Amir visade sig bakom bardisken så beställde Spiken. Wroaavauwavauwav. Det betyder en Zinken utan Zinken, vilket är en varm biffmacka med bearnaisesås, sallad, tomat, fast utan det andra. En biff alltså. Sedan brukade Svartmäklaren dyka upp och då vankade det köttbullar. Svartmäklaren hade själv haft en hund som han fortfarande kunde höra tassa över parketten. Svartmäklaren brukade dricka gigantiska Bacardi Cola och åka Limousine med Freys mellan Zinken och hemmet som låg på andra sidan Hornsgatan. Han älskar Spiken och Spiken älskar honom. Svartmäklaren fick några doser elpistol hörde jag för ett tag sedan. Några ryssar såklart.

Dom är uppfinningsrika. Ett annat gäng från östra delarna skulle renovera en kille lägenhet uppe vid Skinnarviksparken. När de sedan skulle ha betalt så ville han inte betala. När killen gick på jobbet 08.15 på morgonen så kom hantverkarna tillbaka. Det ingick i deras repetoar att ta en kopia på nycklar till lägenheter. Ett slags betalningsgaranti. Så kunden fick bjuda på en fika fast han inte var hemma och sedan började de jobba. Nere på gården fanns det en vattenkran med slang koppling såde drog hundra meter plastslang upp i lägenheten och sedan kranade de på för fullt, sög i sig resten av fikat och gick.

Spiken älskar överhuvudtaget lite farliga typer. När vi var i Irak så spelade det inte roll hur trött han var, så vid varje checkpoint så reste hans sig och gjorde honnör åt sina anställda. Gorga Spi, den Vita Vargen var deras moraliske överbefälhavare. Det fanns andra Zaim Ali eller Hamid Efendi men Spiken ansåg sig gärna lierad med folk i uniform som hade ordentliga utrustningar.
Ett svaghetstecken eller ett stänk av opportunism kopplat med en icke obetydlig del hybris.
After Hours brukad edet bli kvittorally på Zinken. Edo, bartendern brukar låta Spiken fånga och slita sönder de otaliga kvittoremsor som blivit över efter en lång kväll. På Zinkenfolket tog nästan aldrig kvitton. Det var Spikens uppgift och till sist såg hela golvet ut som Karl Johan den 17 maj eller Kungsgatan 1945.

Carina berättar att The Edge där hon brukar hänga har en broder i Baghdad som heter The Doghouse. Gunther kör på med sitt Deutsche Hof som också ligger i Ainkawa. Jag tror att det går bra för Gunther. Han har en krog i Kabul också som jag möjligen varit inne på tidigare. Gunther är från Turingen och hos honom var Spiken välkommen. Men jag har alltid undrat vad som drev Gunther fört att starta krog i Kabul i Afghanistan och sedan i Erbil i Irak. Knappast altruistiska motiv. Pengar? Synnerligen osäkra projekt. En sak är i varje fall säker. Alla kom dit, rökte av Gunthers cigarrer, söp och snackade om allt och alla. Hans yttre form var en restaurangskola där han lärde kurder att lägga gaffeln på rätt sida och servera drick från höger, fast jag tvivlar. Apfelstrudel finns fortfarande på menyn.
För oss som var svältfödda och längtade efter en ordentlig biff var Gunthers ett himmelrike för några år sedan. Maten var på det hela taget knappast trestjärnig utan som en helt normal lunchkrogsstuk. I Turingen alltså.

På Gunthers fick man inte ha med sig vapen. Det hade man ändå för säkerhets skull. Fast det var aldrig något skjuta-skjuta därinne. Folk sköt överhuvudtaget inget fast de ofta var dyngraka och kutade runt med någon av Mikhail Kalashnikovs produkter över axeln. AK 47:an är ett fantastiskt vapen för många olika sorters skjutande. M16 som är amerikanska motsvarigheten anses allmänt även bland amerikanska soldater som ett sämre vapen jämfört med den ryska motsvarigheten. Dammskyddet är t ex kopplat till säkerheten på AK 47:an. Jag har sett kurder skjuta fjällripa med en AK 47:a. Något för Jan Guillou och andra vapenputtar att greppa tag i när isbjörnarna tagit slut.

Dom ska dekorera om på The Edge. Konkurrensen hårdnar när världsekonomin svajar.
Svartvita bilder blir det på väggarna efter vad jag hört från vanligtvis välunderrättat håll.
Amerikanerna sköt ner en iransk dron inne i Irak häromdagen. En dron är en liten flygmaskin på någon meter som cirkulerar över intressanta ställen, fotograferar, tar upp konversationer, e-mail, lite av varje.

Likud valde högern för att hoppa en smula. Jag tror att de förbereder sig för att smälla på Iran.
Allt pekar på det. Om tre månader är Sverige ordförande i EU. Reinfeldt har förberett sig hela tiden sedan de fick regeringsmakten, sa han härom dagen i en intervju. Med Righteous Carl vid rodret spelar det nog ingen roll. William Tyndale må förlåta oss för att vi driver med hans uppfinning. Bildt kan ställa till det på fem minuter om det behövs. Stort förtroende i Ryssland har vi också sedan magplasket i Georgien.
Righteous Carl befinner sig redan mentalt i en annan galax. Så vad ska Sverige göra? Understryka saker och ting. Skicka ett brev?
Varför ger man annars viktiga poster till Ultrahögern i den nya israeliska regeringen?
Tillbaka till väsentligheterna.

Jo, idag är det många irländare som har huvudvärk. Dagen efter St Patricks brukar gå i filttofflornas tecken. Fylla ut luckorna. Carina fick en underbar länk till en film som hon skickade.
Det handlar om varför öl är bra. Folkhälsoinstitutets hemsida där man kan fylla i sin alkoholkonsumtion i alla ära men den här tycker jag smäller högre. Den har klart preventiva kvalitéer.