Spiken är inne i en gräsätarperiod. I natt skulle han ut vid tio över ett och kolla lite på sina grässtrån.
Det har inte blivit så mycket skrivit på bloggen i år. Det är väl som med allt annat. Det går i perioder. Ibland har man något att säga och ibland inte.
Igår var det en massa fina hästar ute och sprang på Åby.
Olympiatravet.
Med tanke på temat var det inte särskilt internationellt. Jo, jovisst tyskägde Brioni vann. Grattis!
Stallets(Lövgren) anrda häst(Strong Boy D.E.) hade antingen fått stallorder att tokköra(Björn Goop) mot favoriten Torvald Palema eller också lossnade alla skruvar samtidigt i skallen på Björn Goop.
Utan Björn Goops vansinneskörning i början av loppet hade kanske Leksakshuset som äger Strong Boy D.E. fått fina slantar.
Sedan gick det några lopp och vi kan kalla det en tillfällighet men jag tror att Svanstedt tyckte det kändes rätt fint att mala ner Björn Goop och Baht Launcher i sista avdelningen. Smällfint och det hjälpe inte att pappa Olle försökte skynda till undsättning.
Vi hade fyra rätt och det var åtminstone två fler än experten M Spikflink på Aftonbladet.
Jag ska inte säga vilka hästar vi inte hade men Putte Topline fanns inte med på massvis med hästar innan vi spikade Conrads Linsan.
Alla noterade väl speltorsken som hörde av sig efter loppet och ville avskaffa Open Stretch. Det var inte vi. Jag lovar!
Som sagt Brioni var bra.
CC var mindre bra.
Marshland var bra.
Träffade en gammal kompis på väg till pendeltåget i veckan. Han skriver böcker. En gång seglade vi från Bergshamra till Sandhamn på fem och en halv timme med Circe. På Kanholmsfjärden hade vi dragit några bira och lirade Marvin Gaye för fulla muggar medan vi länsade undan. Vill minnas att vinden vred sig till vår fördel hela tiden. Så kan det vara när det är som bäst på sjön. Å andra sidan minns jag när vi hade en massa bira i en nätkasse släpande på kylning efter båten. Någon blev glad.
Det ser ut att bli varmt idag. Carina ska ta våren första löprunda och jag flankerar med illustrativa beskrivningar av hälsenor som rullar upp sig i knävecken.
På tal om illustrationer.
Läste Oisin Cantwells underbara beskrivning av Sven-Erik Alhem:
”-När förre överåklagaren Sven-Erik Alhem, numera handelsresande i färgstarka åsikter….”
Underbart, helt enkelt och påminner mig osökt om PB en annan segelpolare. PB var en sällsynt lat journalist. Det sista jag hörde var att han utvecklat något slags koncept där han utnyttjade unga journalister som i stort sett fick betala för att skriva i hans bleka kundtidningar. Som ett slags utbildning. Ni förstår själva.
Ett tag i tiden satt vi på en frilansgrupp och smidde planer. Det vill säga vi andra smidde och PB försökte få det hela att rulla så friktionsfritt som möjligt. Medan vi andra räknade övertidstimmar på A-turen efter Palme mordet behövde vi köpa kaffe. På vägen ut passerade jag PB:s skrivbord:
”-Jo, skulle du kunna skriva ihop en liten text. Ta gärna med några färgstarka pratminus från vd och skicka den helst på diskett”.
Jag tvärstannade.
Luren åkte på.
-Vem var det där, undrade jag i ett försåt.
-Äh det var(större IT-företag) vd:s sekreterare, mumlade PB och flinade.
Minns inte om rubriken var ”Datatidningen granskar nya LAN-lösningen!”. ”Färgstarka pratminus”!
Mer datorer.
Jag undervisar en del. Eleverna har en datasal som man måste boka. Jag kan inte logga in i systemet. Det funkar inte. I veckan lyckades jag hitta YZ som är ansvarig för det här med datorer. YZ visste inte heller visade det sig. Men istället för att säga det så gled han iväg utan att säga något. Stark karaktär!
En av mina elever kan inte stava men hon kan berätta verkligt rafflande historier. Varje år har skolan en uppsatstävling. Några kommer att bli förvånade när den här flickans bidrag hamnar på bordet. Jag hoppas bara inte historien är sann.
Nu väntar storstädning. Det är samma sak varje år. Den starka vårsolen är skoningslös.
Läste för en tid sedan om Steinbeck. John Steinbeck. Han publicerade en bok med titeln ”Travels with Charley” 1962.
I korta drag var bakgrunden att han ville tillbaka till sina rötter. Så han lät meddela att han skulle åka runt i USA i en husbil som han låtit bygga. Resan skulle ske tillsammans med hans franska pudel Charley. Nåväl resan startade 1960 och två år senare kom boken ut som mycket riktigt blev en best seller.
För någon tid sedan skulle en journalist göra om resan och gjorde upp en tidslinje som hjälp. Resan som har karaktären av ett resereportage visade sig innehålla en del brister. Åtminstone faktamässigt. Händelser som Steinbeck väver in i sina berättelser hände i själva verket senare i verkligheten, personer han träffade var inte där utan någon annanstans o s v. Så reportern blev mer och mer intresserad och plötsligt handlade artikeln om fejkandet. Det visar sig att John Steinbeck inte alls reste runt så mycket utan mest bodde på flotta hotell och dessutom hade sällskap av sin hustru som officiellt bekräftat myten genom att säga att hon absolut propsade på att John skulle ta med pudeln som sällskap på sin långa ensamma resa genom USA.
Måtte Steinbeck och Charley flina i sin himmel.
Inlägg
