tisdag 29 september 2009

Flapp, flapp



Den serbiska polisen berättade för den svenska polisen för en månad sedan att en grupp planerade ett stort rån i Sverige. Ja, det är väl antar man ett normalt utbyte mellan olika polismyndigheter.

Om det inte varit för en sak.

Serberna berättade enligt egen uppgift om att rånet skulle innehålla en helikopter.

Om detta stämmer så borde vi se en avgången Säpo chef och en avgången rikspolischef innan veckan är slut.

Ett slughuvud till polisbefärl talade om för svenska folket och den samlade brottsligheten att svensk polis förfogar över sammanlagt sex polishelikoptrar i hela landet.

Det låter ju väldigt lite.

Jag antar att det är bara att gå in i anslagen för att kontrollera saken.

Att rånarna lyckades placera ut en bombattrapp som neutraliserade en insats mot rånarna är mot den bakgrunden helt obegripligt.

Vi ahr sedan ett antal år något som kallas den nationella insatsstyrkan. Vad sägs om att placera ut några sådana specialutbildade poliser runt helikopterdepåer eftersom det fanns en hotbild.

Man behöver ju inte vara överintelligent för att förstå att ifall ett stort rån genomförs med helikopter så kommer rånarna att försöka att neutralisera just helikoptrarna. Dessutom finns det tidigare brott där tankegångarna funnits. Bl a postrånet i Göteborg.

Återigen framstår svensk polis och svenskt polisunderättelsearbete som patetiskt.

Fortsättning lär följa.

I söndags tittade jag på Kalla fakta. Jag har inte gjort det sedan deras katastrofprogram förra året som gällde svensk travsport. Men jag var tvungen eftersom kvällens reportage gällde något som jag faktiskt en gång i tiden ägnade flera år åt att försöka få klarhet i. Det gällde fallet med den för spioneri dömde överstelöjtnanten Bertil Ströberg.

1983 dömdes han för grovt spioneri till sex års fängelse.

Svensk media jammade med som den brukar. Allt som Säpo och åklagaren framförde rapade upp i spaltkilometer efter spaltkilometer.

Man jämförde med Stig Bergling och Stig Wennerström.

En kompis kom tillbaka från Polen samma år. Vi delade lägenhet och polaren såg rätt skakig ut när han dunkade ner sin blå kanvasbag innanför dörren på Råsundavägen i Solna.

Det var så det började.

måndag 28 september 2009

Host eller... host



Söndag.

Det regnar äpplen. Det regnar päron. Det regnar plommon men så här långt inget vatten. Det får vi vara glad över.

Teorierna skiftar. Kall ishavsluft på väg västerifrån. Ryska vindar. Golfströmmens kollaps. Global varming. Allmän bråd död varefter jorden exploderar till ljudet av en knallkork.

Teorier.

Det börjar bli dags att ställa lite tuffare frågor kring svininfluensans bekämpande.

Mexiko. Den där andra vågen borde vara i full sving nu eftersom Mexiko drabbades av den första vågen redan under våren. Så varför är det så tyst om den fruktade pandemin i Mexiko II.

Stötte ihop grannen i trappen. Elliot heter deras Jack Russel. Ett litet charmtroll, snart ett år gammal. Grannen är immunolog, forskare.

Jag testade några teorier runt svininfluensan på immunologen. Han lät märkvärdigt avslappnad runt det största hotet sedan spanska sjukan 1917-18.

Han tänkte inte emigrera eller buffra handsprit upp till takåsarna. Jag tror att han sa att han kanske skulle ta en spruta eftersom staten betalar. Absolut inte för att han var rädd för att dö i något som påminde om digerdöden.

Det kommer att bli som under förra Gulfkriget. Folk dog i drivor för de var rädda för att Saddam hade gas trots alla undersökningar som IAEA chefen Hans Blix och hans trallputtar på IAEA hade gjort eller inte gjort. Efteråt visade det sig mycket riktigt att Saddam hade kapacitet att gasa ihjäl en hel del.

Men det folk dog av, var inte gasen utan kombinationen igentejpade hus och användandet av fotogenkaminer och fotogenelement.

Hörde att det var en sjuksköterska som självantänt i Norrland. Handspriten tog slut på apoteken för några veckor sedan.

Framåt hösten när ljus, brasor och tomtebloss lyser upp den mörka tiden kommer också aktutmottagningarna att fyllas av brännskadade som inte fått svininfluensan, men som på grund av sin hysteri påhejad av socialstyrelsen och handspritbranchen fått mer eller mindre allvarliga brännskador. En influensa som den vi nu ser bakom oss som jag tror eller framför oss som expertisen tror tar cirka 5-10 dagar att bekämpa utan vaccin. Någon dag kortare med vaccin.

Jag tror att jag hade svininfluensan i somras. Influensa hade jag i varje fall. Det fanns inga biverkningar.

Brännskador tar lång tid att reparera, kostar sjukvården stora summor.

Låt oss summera det hela. Sjukvården har underskott på cirka 3,5 miljarder och sparkar därför 3500 om jag minns rätt. Samtidigt lägger staten ner 2 miljarder på ett oprövat, snabbframtaget vaccin och tvingar landstingen att vaccinera. Men eftersom personalinskränkningarna redan startat så går allt i flygande fläng. Man blaskar på med handsprit som tar eld på grund av alla Foppatofflor och den allmänna stressen. Brännskadeavdelningarna fylls. Sjukvården knäar, allvarliga biverkningar av vaccinering börjar dyka upp i form av LSD-liknande psykiska sjukdomar som fyller den svindyra psykvårdens anläggningar och det visar sig för första gången att tredje världen klarat sig bäst som inte alls tvingats vaccinera sig eftersom alla skiter i dem. Undrar hur många indier som ska vaccineras.

I spetsen för dumskallarna går som vanligt Sverige. När sedan säsongsinfluensan dyker innan jul som den brukar så finns det inget vaccin till riskgrupperna. Gamla senila uppmanas köpa handsprit på Ebay och brinner upp som facklor när de blaskar handsprit tillsammans med sista kvällsblosset i sängen.

I slutänden visar det sig att totalt sett har Sverige vunnit på det hela. Så många infektionskänsliga lågproduktiva gamlingar som tär på pensionssystemet har avlidit av brännskador och biverkningar av säsongsinfluensan att det uppväger vaccinationskampanjen, sjukvårdskostnaderna för brännskador och biverkningar(bla psykvården) att det hela blivit en lönsam affär. Några kommer envist att hävda att detta var planen från början. Att skapa balans i pensionssystemet genom avgång.

De närmaste två månaderna blir våldsamt spännande. Ungefär som innan sextondelsfinalen när det är fotbolls VM.

Jag har fortfarande inga som helst planer på att vaccinera mig mot baconflunsan. Att det är gratis gör mig bara mer misstänksam. Men i och för sig om hallucinationerna och mardrömmarna är lika häftiga som uppgetts i brittiska medicinska studier så kan det finnas en visserligen långsökt men dock ingång.

Jag gillar ju skräckfilmer.

Travet i lördags var ingen höjdare. Sex rätt och sedan sprack vi i sista loppet på en sketen galopp. Fisher King. Norrbaggen såg smällfin ut men den hade jag aldrig hittat utan helgardering.

Man måste var modig som den som dunkade in 100 000 vinnare på East Trade två timmar före start av V75 1. East Trade blåste ner till 1,0 i odds. När loppet sedan gick hade den ökat till 1,50 och vår hjälte hade kammat in 50 000 lätt förtjänade bidrag till lördagsgodiset.

Nästa vecka är det Solvalla, Solvalla och Solvalla.

lördag 26 september 2009

Dagens Keps



Vi ska ut till landet idag.

Fast första ska hunden badas. Han luktar sällan illa men blir lite dammig. Sedan gör han det som hundar gör för att dom kan så han blir lite klistrig. Dammig och klistrig alltså. Nu var det två månader sedan han fick omgång av duschen. Han har inget emot att duscha. Klorna däremot är heliga. MYCKET heliga.



Så det blir lite morrande. Sedan får han några leverbitar och allt är glömt. Fast helst av allt skulle han nog vilja ner till Loopen där de har en hundmatsedel.



I lagom höjd dessutom:




Sedan ska travet analyseras. På bordet ligger den vanliga uppsättningen. Fredagens sportbilagaor, Aftonbladets lördagsbilaga, Travronden och Guiden.


Sedan blir det lite gasande på tränarnas hemsidor,lyssna på Glenn H, ATG:s statistikhörna, STC, en kort glimt från banan, SMHI:s lokala väder...

Det har varit så mycket annat i veckan att vi ligger efter en smula. Det är inte alltid fel. Ibland kan en snabbanalys vara bättre än en massa velande hit och dit.

Både Carina och jag gillar kepsar. Vi har en massa olika. När vi bodde nere i Irak båda två hade jag en som det stod "Sweden" på. Jag hade någon diffus ide om att den skulle fungera.

Jag tänkte att det var bättre än en som det stod I Love NY eller US Air Force på. Många trodde ändå att jag var amerikan eftersom álla andra potatisar hade åkt hem. Det här var 2004/2005. Min affärspartner “glömde” berätta för vår husvärd där vi hade kontoret att jag var svensk. Han hälsade inte under två års tid. Han var islamist och hade en släkting som amerikanerna rensat ut nere vid Halabja åt den iranska gränsen till. Så Hadji trodde att jag var amerikan eftersom det kom en massa amerikanska militärer till kontoret. Jag jobbade ofta sent på kvällarna och hade inte alltid livvakten med mig. Det är en sak som jag undrat över. Hur glömsk får man vara?

Hadji var en liten obehaglig typ. Det blev inte bättre av att min affärspartner hotade bryta fingret av Hadji som hade en faiblesse för att peka med fingret.

Ungefär som Göran Persson, fast Persson petade folk i magen. Det är ännu värre.

Kepsar. Hadji var flint och hade ingen keps. Han hade ett tryckeri, sålde Heidelbergvingar och ägde huset vi hyrde kontor i. Hadji. Till sist fick han reda på att jag var svensk och då hälsade han faktiskt lite då och då.

Inte hjärtlig eftersom vi var haram men han slutande antagligen att planera för min bråda död. Enda problemet var att han skulle sprängt sitt eget hus i luften samtidigt.

Det finns en massa konstiga kepsar. Carina fiskade upp några som det står Route Irish på under en symbol med ett kikarsikte. I aktern på kepan stod det Baghdad - Iraq. Jag funderade länge på det där med Route Irísh till jag kom på att det var vägen mellan Gröna Zonen och flygplatsen i Bagdad. Den heter nämligen just Route Irish.Döpt under Saddam tiden som en hyllning till Irland i allmänhet och IRA i synnerhet får man förmoda.

Man kanske fick man en sådan om man lyckats ta sig från det ena stället till det andra. Vad vet jag? Livet är fyllt av mystierier!

Men för några veckor sedan hittade jag ett riktig unikum till keps på Myrorna där jag älskar att fynda udda saker.

Den får bli dagens mysterium. Jag har ingen aning om var den tillverkats eller för vad men den tillhör mina favoriter.

Nu ska jag be några korta böner innan jag badar Spiken och fundera på hur Obama ska bli av med alla kärnvapen på fyra år.

fredag 25 september 2009

Badtemperaturen sjunker



Det är rätt mycket nu.

På alla fronter. Så postningarna här har väl tyvärr fått stryka en smula på foten. Men jag har för avsikt att reparera mig inom kort.

Hösten kryper över en.

Jag gillar hösten. Nästan mer än sommaren. Ta det här med bad. Vad föredrar man? Uppväxt i de södra delarna av vårt land kan jag jämföra nöjet att hoppa i från en brygga en varm sommardag när det ligger en blank film av olja blandad med glasspapper skränande snorungar som hoppar “bomb” medan man själv undrar över hur många som pissat i vattnet.

Detta, pulsen, skriken, det jolmiga sommarvattnet är nu några månader en tyst badstrand med några äldre i badrockar som sakta går ut på bryggorna, knyter fast och badrockarna hoppar beslutsamt i det saltmättade klara vattnet med ett frustande. Det fräser om vattnet. Badarna vänder sig i ryggläge och flyter runt en stund innan de kliver upp tar på sig morgonrockarna.
Det är en annan harmoni över septemberhösten.

Nu ska vi gå ner till vår kompis Amir som är kock en bit längre ner mot Hornstull. Sedan blir det en sväng ner mot Loopen, några glas vin och en räkmacka.

Nu vet vi att det bara finns sex polishelikoptrar i Sverige. Polisen talade om det i ett debattprogram igår. Det var bra. Härom dagen trodde vi inte att det fanns en enda.

Den fråga som jag och möjligen andra saknade i gårdagens debatt om rånet av depån i Västberga var nog varför inte militären ingrep. Eller var det ingen som hade telefonnumret? De borde ju har bestyckade helikoptrar som borde kunna tvinga den en liten sketen rånarhelikopter. Eller varför inte skicka upp Sveriges dyraste hobbyprojekt JAS 39Gripen. En perfekt övning. De ska ju kunna både jaga och spana läste jag någonstans.

Påminner mig om Chuck Yeagers självbiografi när han drev rådjur med ett jaktplan så takpannorna blåste av hans farbrors kåk.

Yaeger hette visst Anna innan hon blev Anka. Undrar om... Nej, det hoppas jag inte.

Annars tror jag att större delen av Svenska folket är lite kluvna när det gäller den här typen av stötar. En majoritet tycker nog innerst inne att det var en rätt skön stöt. Åtminstone till de kommer fram till den stängda bankomaten.

Nu ska jag försöka förstå vilka höstar som vinner i morgondagens V75 tävlingar.

söndag 20 september 2009

Torvald Palema




Det var stor travsport igår.

Ursäkta Anders, men det fanns en häst på banan i Åbys Stora.

Torvald Palema.

Man kan spekulera i vad som skulle hänt ifall…

Ja, vadå? I första heatet svepte Torvald Palema hela fältet med början i sista svängen innan upploppet.

Sällan har man sett någonting liknande.

Franske stortränaren Fabrice Souloy med Christophe Martens och Björn Goop kan ha haft taktiken att en av hästarna Igor Font alternativt Premiere Steed skulle ta hand om Torvald så att den andra hästen kunde få loppet. Svanstedt kan ha haft en liknande idé med Teaser Elegance. Men Teaser ströks innan loppet och Igor Font måste varit sjuk och ströks till det andra loppet.

Så i det andra loppet som alltså innehöll samma hästar men nu med omvända spår hade Torvald spår ett. Lutfi Kolgjinis Garland Kronos hade spurtat strålande i första heatet på Open Stretch, som är ett par extra innerspår som bara får användas vid upploppet innan målet.

Torvald Palema och Svanstedt slogs inte ens om ledningen när Kolgjini kom farande i starten på det andra heatet. Torvald Palema backade ner bakom Garland Kronos. Sedan följde något som vi ibland ser på travbanor. Ibland med Björn-Åke, ibland med Kolgjini eller Torbjörn Jansson, Calle Lindblom, Erik Svensson men sällan med Örjan fast det händer.Franske tränaren Fabrice Souloys kusk Christophe Martens kommer farande med världsrekordhållaren Premiere Steed.

Ökar farten och försöker passera Garland Kronos. Kolgjini säger att han inte tänker släppa ledningen och det mer förmånliga innerspåret, vilket leder till att Martens fortsätter att trycka upp farten utanför Garland Kronos. Sedan utväxlar sig ett animerat samtal mellan Martens och Kolgjini där ”Fuck Yourself” var den lindrigare delen.

Bakom Garland Kronos sitter Åke Svanstedt och har söndagsmys med Torvald Palema. Fast hans stora problem är ifall Garland Kronos tröttnar innan upploppet och någon annan häst kommer flygande bakifrån.

Det är precis vad som händer.

Commander Crowe kommer farande med Peter Ingves.

Det är då man reser sig upp och applåderar.

Istället för att gå innanför Garland Kronos via open stretch spåren hittar Svanstedt en lucka utanför Garland Kronos just innan Commander Crowe hunnit dit.
Sedan lägger Torvald Palema undan chipspåsen och dippet.

Och vinner.

Spelmässigt var det ingen av våra bästa insatser. Vi valde bort Giddson till förmån för en mindre streckad häst i form av nummer Queen of Rock, spikade Bowling Inferno och M T Buffet hade vi möjligen haft ifall vi helgarderat.

Egentligen så skulle jag velat sluta där. Gratulerat Svanstedt, skötare och ägare och lagt V75 åt sidan.

Men det går inte.

Trots en fantastisk uppvisning sportsligt så kan jag inte och ska inte låta det tragiska dödsfallet där den fina travhästen Immenso November föll ner i början avloppet och dog, gå obemärkt förbi.

TV4 skickade naturligtvis fotboll med Halmstad BK mot Helsingborgs IF. Inte ens det faktum att Helsingborgs IF är ett av mina favoritlag vid sidan av Hammarby kan förlåta den saken.

Eftersom jag fortfarande anser att travfolket och avgjort spelarna har rätt att se hela loppen i direktsändning, gratis så bytte vi till ATG:s Live sändning efter tredje loppet. ATG Live är tyvärr varken gratis eller bra.

Det har under det senaste året förts en hel del diskussioner i travvärlden och i samhället i stort om hurvida travsporten är en rovdrift med hästar där det bara är pengar och vinstoptimering som gäller. Den debatten har jag och andra som tycker om både sporten och spelet försökt föra.

Högljudda gaphalsar i plastskor och mediakåta typer som Mantorps banveterinär Anders Darenius har givits utrymme att föra fram den ena lögnen efter det andra. Nå, det är deras rättighet i ett demokratisk samhälle. Att ljuga utan påföljd.

Fakta har belagt deras grova felaktigheter.

Jag har försvarat sporten. Sagt att det kanske finns en och annan som inte borde syssla med det här, att regler ska följas men att ingen ska dömas utan rättvis behandling.

Om man ägnat hela sitt liv åt hästar som Lutfi Kolgjini, Åke Svanstedt, Stig H Johansson, Olle Goop m fl så har man ett förhållande till hästen som djur.

Samma sak om man sköter om en häst. En skötare har 4-8 hästar, ibland färre men nästan aldrig fler. Man utvecklar ett förhållande till djuret. Vet när det mår bra eller dåligt. Man blir glad när hästen är glad och ledsen när den är ledsen eller sjuk.

En häst är ingen människa.

Spiken, vår hund är inte heller någon människa. När, inte om vi tvingas ta bort honom en gång, långt fram som vi hoppas men som vi vet inte ligger så långt bort, så kommer vi att gråta, att känna sorg och saknad. Vi kommer att minnas alla stunder.

Ungefär som när man mister en nära vän eller ett barn.

Samma sak med de som stod Immenso November nära. Lutfi Kolgjini har många hästar och det är inte första gången en häst hastigt avlider. Men det var en av hans hästar, han delägde den och det finns ägare som säkert fanns på banan igår och skötaren är säkert förkrossad.

Sporten skulle inte funnits utan hästar. Så när djupt tragiskt händer som det som hände igår krävs det något mer av oss än att konstatera att ett streck på kupongen försvunnit.

Det inser alla.

Tror man.

För oss som såg ATG Live igår och i likhet med mig och Carina berördes djupt av vad som hände Immenso November vad det som följde inte bara ovärdigt utan närmast osannolikt.

När vi såg Immenso falla ner på banan och hästen inte rörde sig visste alla som haft kontakt med andra hästar än de som snurrar på tivolikarusellerna att de var riktigt allvarligt.

Vad händer?

Man kör på med lite hårdrock och repriserar halva förstaloppet. Sedan glammar de på med lite med lite mer rock´n roll och hej och hå medan alla andra undrar hur det gått för hästen.

Sedan blir det lite värmningar och eftersom ATG Live är som vanligt får man höra att hästen avlidit i bakgrunden ur högtalarna på banan. Mera tunggung ur banans högtalare. Det här med reglar och mikrofoner liksom sändningsplanering är bara extrakostnader och krafs och sedan kommer en intervju med banreporter som glatt påstår att ”The Show Must Go On” apropå Immenso Novembers dödsstörtning. Då har det gått sju minuter sedan händelsen eller så.

Jag vet inte vilket planet de hittat henne på och det är ointressant. Det enda man säkert kan slå fast är att hjärnorna där har en speciell form.

Mera rock´n roll och sedan var det där med reglarna och mikronerna. Nu får vi oss till livs vad Ludde sa till Martens refererat av Forsgren i bakgrunden. Forsgren har nämligen talat med Kolgjinis stall om saken. Det refererar han för övriga i lokalen.

Problemet är att det som sagts mellan Kolgjini och Martens går ut i sändning.

Immenso November verkar vara historia och loppet går sedan om.

Ett par saker.

Inte ens Loket kunde rädda det här. Det blev bara värre.

Om inte banorna och ATG Live kan komma överens om ett förfaringssätt som visar respekt för hästen som fått sluta sitt liv, skötare, ägare, tränare och sporten så kommer det till sist visa sig att de som anklagat sporten får rätt.

Man måste sätta ner tonen när en häst dött på banan. Man kan inte kvittra ”The Show Must go On”

Erik Adielsson vann loppet med Hanoi när det slutligen gick för andra gången.

Han kallade det inträffade en ”Freak Accident”, en anglifiering av... ja, sådant som man aldrig kan förutse kanske. Det stämmer. Immenso November var ingen 12 åring som startat 230 gånger av någon girig tränare/ägare.

Immenso November var en toppstammad femåring hos en av landets bästa tränare, som gjort 43 starter i karriären. En fin häst. Vila i Frid.

Erik var den som förklarade saken bäst. Han jämförde med människor som kan få en stor inre blödning och falla ner. Erik, som trots att han inte är en professionell kommentator balanserade det känsliga ämnet bäst. Han berättade att sådant händer men oerhört sällan och drabbar alla inblandade hårt.

Trots sordin med Immenso Novembers tragiska bortgång kommer jag länge att minnas Torvald Palemas två magnifika lopp. Det var klassiskt travsport när den är som bäst.
Efter en ansträngande eftermiddag framför datorerna behövde vi alla tre lite frisk luft.

Vi promenerade en tur och hamnade på Loopen nere vid vattnet intill Liljeholmsbron.

Det var en av de sista strålande sensommardagarna på gränsen till hösten.

Dom tycker om hundar på den restaurangen som också är en båtmack. Där finns alltid personliga vattenskålar, en speciell hundmatsedel i lagom hundhöjd och servitriserna har alltid hundgodis i fickorna.

Dessutom har de bra mat och bra priser på bättre viner.

Nej, jag är inte delägare.

Jag bara försöker förklara att det går att ha åtta hundar på samma krog.

Kan passa på att göra reklam för ett gott rött vin som serveras där samtidigt. En Zinfandeldruva och vinet heter Zabaco.

Vi pratade om sommardagar sent om hösten.

Spiken tömde servitrisernas fickor och Solen gled sakta ner bakom Liljeholmsbron.

Det är bara en sak som stör mig.

När Travrondens Lars G.Dahlgren skriver om Immenso Novembers tragiska död så har hästen i hans text sprungit in "knappt 800 000 kronor". Jag vet inte vilka hästar som Lars G. Dahlgren ägt eller äger men en femåring som sprungit in så mycket pengar i min värld har sprungit in "nästan 800 000 kronor", speciellt om hästen dör i loppet. Av ren hövlighet alltså.

Eller är jag petig?

torsdag 17 september 2009

Vem Ringer, Skynda Dig att Svara!



Det har ringt ett nummer med viss regelbundenhet i sommar.

Exakt hur affärsmodellen ser ut är okänt. När man lyfte luren så är det ingen där.

Nu har både Carina och jag haft rätt mycket annat att göra än att spåra samtal men när Carina svarade igår och samtalet inte bröts så man¨kom ut på linjen rann det sista av tålamodet bort.


Numret är kopplat till ett företag som heter Dataphone som såldes till Blixvik som sålde en del till Nordic Peering AB och sedan är ett företag som ingen vet något om och kallas Uppsala Capital AB inblandade.

Suveränt.

Dataphone som ligger i Solna svarar helt fräckt att någon annan använder deras telefonnummer.
Ett annat företag får man förstå.

Så jag petar irriterat lite på nätet efter NIX Telefon. NIX är en förening som ska hindra oänskad telefonförsäljning.

Bra initiativ.

Tror man.

På Dataphones hemsida står följande att läsa:

’Föreningen NIX-Telefon tillhandahåller sitt spärregister mot telefonförsäljning till företagen på flera olika sätt. Ett av dessa är programsystemet PC-Tvätt som nu flyttar till Dataphone.’

Så låt nu den konspiratoriska delen av hjärnan jobba fritt ett tag.
Om Dataphone terrar mig så vänder jag mig till...

Just det. NIX Telefon.

Så vad är NIX inte spärrat för?

Jo, samtal för enkäter, marknadsundersökningar, samhällsinformation, politiska kampanjer, religiös upplysning eller liknande.

Hur skulle det vara om regeringen tog tag i den här sörjan. Jo, jag glömde att Bonniers äger ett företag som heter Infodata som tar hand om NIX register.

Så här skriver föreningen NIX Telefon på sin hemsida...

‘NIX-Telefon drivs av en ideell förening – Föreningen NIX-Telefon – som har 10 branschorganisationer som medlemmar. Föreningen bildades den 1 oktober 1999.
Föreningens verksamhet leds av dess styrelse. Föreningen har uppdragit åt SWEDMA att handha föreningens administration och åt Infodata AB att ombesörja den tekniska hanteringen av spärregistret.’

Vilka är Bonnierägda Infodata AB då?

De är ledande i Sverige på personinformation, fastighetsinformation, geografisk information och konsulttjänster.

Man kan förstå synergieffekterna.

Tänk integritetsmaffian kunde ägna sig åt lite skriverier i de här tassemarkerna istället.

Man orkar inte reda ut det här. Man blir helt jävla matt. Och det är meningen.

onsdag 16 september 2009

Vem vill vara terrorist?




Malou von Sivers hade Jan Guillou i sin soffa i morse.

Han hade skrivit en mycket intressant bok om sitt liv som journalist och författare.

Sedan skulle Ranelid dyka upp och när moset toppades med Pelle Svanslös som numera har antagit en mix av Tommy Berggren som ung och August Strindberg så var det dags att kolla börskurserna.

Mehdi Ghezali.

Jan Guillou.

Jan Guillous senaste krönika handlar inte oväntat om att Ghezali inte är en terrorist. Ghezali är en politisk turist som utvecklat ett intresse för islamsk aktivism.

Enligt Guillou.

Som vanligt så väntar vi med spänning på de pakistanska myndigheternas och ett antal underrättelsetjänsters förhör med aktivisterna. En av deltagarna i aktivisttruppen tuggade enligt uppgift inte bara i sig utan också sönder sitt SIM-kort när de greps i en vägspärr. Det är lite udda beteende. Ville han inte att pakistanierna skulle ringa hans mamma?

”De västerländska medierna har helt enkelt blivit tokiga när det gäller terrorism, släppt alla hämningar och övergett alla vanliga kontrollrutiner. Precis som våra lagstiftare.”

Som exempel anför Guillou rättegångarna och de fällande domarna som rör förberedelse för att spränga flygplan i luften nyligen dömdes tre av trettio misstänkta för den saken i Storbritannien.

Guillou gör sig lustig över det hela som gått ut på att transportera flytande sprängmedel i nappflaskor. Enligt Guillou får vi aldrig reda på ifall de nu dömda var skyldiga. Detta har dessutom lett till följande:

”… flygtrafiken blev till kaos och sedan dess har trakasserierna mot flygpassagerare blivit nästintill outhärdliga med alla löjliga beslag av rakvatten och läskedrycker.”

Det här är vanlig ordinär Guillousk argumentationsteknik.

Guillous grundtes är att man inte ska kalla Ghezali och hans polare för terrorister. Det kan stämma. De är ännu så länge terrormisstänkta och arresterade på grund av detta.

Så: Kalla inte terrormisstänkta för terrorister!

OK.

Så hur var det med britterna. När Guillou gör något slags tio små neger pojkar av trettio misstänkta nappflaskbombare som smält samman till tre dömda så gör han sig till advokat för en suddig uppfattning:

”Sanningen(om de trettio.min anm) får vi aldrig veta. Och någon undersökande journalistik för att ta reda på sanningen kommer knappast att organiseras, vare sig i Storbritannien eller annorstädes.”

Jodå, Jan Guillou. Tre av de trettio är nu dömda. Så när det gäller de tre är de dömda till du eller någon annan bevisar motsatsen.

Med det resonemanget kan man säga att vi inte heller får veta sanningen om Keith Cederholms inblandning i det mord du friade honom för.

Temat är att man inte har rätt för man får rätt.

Så vad skulle britterna gjort? Släppt alla trettio?

Det är högst troligt att Guillous friande av Cederholm ledde till att Cederholm kunde begå ett antal grova brott som han annars varit förhindrad att begå.

Vad jag vet så har Cederholm fortsatt att begå brott.

Vad vi vet är att det inte kunde bevisas att Cederholm begått det mord han dömts för. Vad vi vet är att de tre i Storbritannien dömts och är skyldiga till motsatsen bevisats.

Så fungerar våra rättsystem och det verkar Guillou tycka vara fel och hånvärt liksom myndigheters strävan att förhindra flygplanssprängningar medflytande sprängmedel. En mycket märklig inställning.

Om Mehdi Ghezali och hans arrestering i Pakistan skriver Guillou:

”Dit skulle jag själv gärna resa om det gick att ordna praktiskt. Vilket dock tycks svårt eftersom till och med Mehdi Ghezali åkte fast i en vägspärr.”

Så här skriver en bara riktig idiot.

”…till och med..” Enligt JG är alltså MG något ”a priori” , i förväg i relation till JG. Det skulle alltså vara svårare för JG än för MG att passera en vägspärr. Man undrar av vilken anledning?

Jag har under resor i jobbet passerat tretusen vägspärrar och då tar jag inte i.

Ibland har jag blivit stoppad och bilen genomsökt, mina ID-handlingar kontrollerade etc. När jag arbetade Irak körde jag bil till jobbet varje morgon och passerade då sammanlagt fem vägspärrar och lika många tillbaka på kvällen.

Att MG åkte dit i en vägspärr betyder helt säkert att något inte stämde och att de som stod i vägspärren fattade misstankar mot de ”islamiska aktivisterna” som JG kallar dem för.

När vi skulle gå på en presskonferens när Sandinisterna i Nicaragua vunnit valet 1984 fick alla journalister komma två timmar tidigare och ställa sina väskor, kameror och bandspelare i ett rum. Där genomsöktes sedan varje väska innan presskåren fick identifiera sig och fortsätta in i det rum där presskonferensen med Daniel Ortega hölls.

Ingen protesterade.

Men Guillous rakvatten eller vad det nu är för vätskor han håller speciellt kära är bara trams om man får tro JG.

Jag antar att von Sivers inte ställde frågan om JG tänkte fria de tre i Storbritannien.

Det är bra om vi inte kallar Mehdi Ghezali för terrorist ifall han inte begått terrorhandlingar. Men det betyder inte att han inte kan vara en terrorist.

Jag är personligen väldigt glad för att flygplatspersonal, gränsposteringar och andra kontrollerar ifall jag är en terrorist. Jag påpekade en gång till och med för inrikesministeriet i Irak att de borde kontrollera oss potatisskallar noggrannare.
Det ökade min trygghet.

Liemannen och Den Flytande Yxan



Ingmar Bergmans schackspel som användes vid inspelningen av ”Det Sjunde Inseglet” ska nu säljas på auktion. Det vita kungen saknas, men enligt auktionsförrättaren går det att fixa. Hur då undrar man? Därvidlag sätts fantasin i våldsam rörelse.

Helgen höll på att börja dåligt eller hur man nu ska uttrycka saken.

Det kan bli så ibland när familjen ska äta middag och umgås. Carina är fortfarande hemma och gör lite mopping up. Så vi åkte ut på landet, som går under namnet Kungsberga City. Där bor både svågern och svärmor. Vi passerar byns senaste utvecklingsprojekt strax före Konsumbutiken. Där har några företagsamma invandrarkillar förvandlat den lilla nedslitna svenskägda kiosken till ett lönsam och uppskattad affärsrörelse.

En Pizzeria.

Nu, efter ungefär ett års succé, sökte pizzerian öl- och vinrättigheter. Men där var det stopp. Några barnfamiljer var rädda för… att barnen skulle få en traumatiskt uppväxt ifall en eller annan bybo tog ett glas vin eller en öl till pizzan.

Jag hoppas barnfamiljerna flyttar till en öde ö och man sedan kan gå och ta ett glas vin i Kungsberga. Det är inte ens säkert det beror på att några invandrare lyckats där andra misslyckats men det är inte otroligt. Alla som har något hum om restaurang vet att vin & öl kan var skillnaden mellan en bra rörelse och en rörelse som går ihop.

På pizzerian har det aldrig varit minsta lilla bråk. I byn har det väl hänt ett och annat om man ska vara noga men det är långt mellan förstsidesrubrikerna. Det mest dramatiska var nog när en av bröderna Alkis, eldade upp föräldrahemmet för femton år sedan. De tog den skyldige brodern med en bensindunk någonstans mellan Tappström och Kungsberga. Vissa säger att han hunnit ända till Brommaplan. Annars är det relativt lugnt i Kungsberga City. Visst, det kan säkert bli lite spänt i villaträdgårdarna på fredag eller lördag, men att ett par glas rött på pizzerian skulle förstöra livet för barnen i Kungsberga är lite troligt som att det finns liv på månen.

Jo, det här med någon som passerade utanför svärmors altan. En okänd.

Okända bilar, människor och till och med hundar väcker däremot uppmärksamhet i Kungsberga. Det är som en pjäs. Alla spelar sina roller. Jag är t ex en utböling som bör ses med misstänksamhet. Men eftersom Carinas föräldrar tillbringat en stor del av sina liv i bygden så finns det en viss acceptans. Nya aktörer ses alltså med en blandning av nyfikenhet och misstänksamhet.

Man har regler och beteenden som accepteras, sådant som kan tas under övervägande och sådant som inte kan accepteras.

Ryssarna är ett bra exempel 2009, liksom när Carinas och Svågerns familj flyttade till Kungsberga på 60-talet. Carina berättade att när hon kom till skolan blev det stryk direkt. Det gällde frågan vad hennes pappa gjorde. När hon svarade ärligt att pappan jobbade på SVT var det dags för utjämning mellan Mälaröarna potatisodlar barn och skrytmånsarna från Stockholm. Det blev stryk och mobbing under ganska många år. Kanske blev en förmildrande omständighet att Svärfar kunde hästar. En slags plåster mellan den obegripliga tevevärlden där lördagskvällarna bjöd på fester i lilla Kungsberga där riksikoner som Arne W. m fl syntes skvimpa runt ogenerat, inte helt skilt från det de lokalas eget skvimpandet efter en lång veckas arbete.

Jag minns själv från min egen barndom en sällsynt intensiv fäktning med grenbefriade julgranar på gränsen mellan Gotlandsgatan och Skånegatan i Helsingborg 1961. Jag och Sven-Arne hade varsin julgranspåk. Ivanhoe gick på teve och Sven-Arne som bodde i det gula hyreshuset hade rätt tjocka brillor. Det blev en tung kamp och Sven-Arne fick till sist in en fullträff eller miss kan man väl säga. En skalad julgranspåk med en två centimeter lång kvist i rakt in i pannan ledde till att min förskräckta farmor på väg från kyrkan fick se en ansenligt röd blodpöl följt av ett rätt tydligt spår av en blödande sexåring som retirerat tillbaka in i villakvarterens lugna skydd. Det fanns alltid olika regler som gällde bland cykelställen på Skånegatan och i våra kvarter. Exakt vad som skiljde oss vet jag inte . Vi lekte med varandra men det fanns kommunikationsproblem som uppstod alltemellanåt. Då som nu.

Pappa Ryss i Kungsberga är uppväxt i en av de baltiska staterna, Mamma Ryska från Sibirien.

I lördags var det vin hos Svågern. Ryssarna var där. De är Svärmors grannar efter Grekerna och en annan familj. Pappa Ryss är snickare. Jag tror att han egentligen har en annan utbildning. Han spelar också klaviatur. Mamma Ryska har jobbat en del på Hemmet medan hon studerade men nu är det för få timmar så hon jobbar på städfirma och städar lägenheter.

Pappa Ryss gör en massa renoveringsjobb med sin egna firma. Han jobbar bl a med Svågern kåk som ska tilläggsisoleras. En trevlig och duktig kille.

Svågerns yngsta, Minstingen och ryssarnas Flickan är bästa polare med Minstingen trots att Flickan är flera år äldre.

Vi pratar om världen, Ryssland, andra världskriget, Sverige och en massa som man pratar om när det är lördag och man vill koppla av.

Vi säger att vi är glada för att ryssarna flyttat in. Det är inte bara snack. Pappa Ryss snickrar bra och är en uppskattad hantverkare. Svågerns Minsta har fått en bra kamrat i Flickan. De är trevliga och uppskattade grannar.

Den ryska familjen är på väg att växa in i det som kallas det svenska samhället. Integreras som det så fint kallas. Ett samhälle på gott och ont, med fördelar, fel och brister.

Så vad höll på att gå dåligt?

Jo, det var det här med liemannen. En helt annan sak fast ändå inte.

Oavsett hur nära man står släktmässigt och känslomässigt så uppstår det så kallade situationer.

Svärmor är åttiotvå på sitt åttiotredje. Pigg som en mört. För en tid sedan skulle hon flytta. Hon ville planera liteförframtiden.

– Om tio, femton år kanske jag får svårt att gå upp för trapporna i huset.

I love that spirit!

– Om jag dör!

Det är ett annat av hennes bevingade ord.

Vi driver ganska friskt med varandra. Det pågår inte sällan små krig.

I fredags satt vi alltså på Svärmors trevliga altan och drack lite vin. Det Svärmor, Svågern, Carina och jag. Ja och Svågerns Minsta, nyblivna sjuåringen lekte med Spiken.

Plötsligt for Svärmor ut i köket. Hämtade cigaretter fast hon inte röker eller något i den stilen.

Plötsligt står hon i dörröppningen till altanen, vädrar och spårar.

– Jag tyckte någon gick förbi, säger hon konspiratoriskt när hon återvänder och pekar mot gräsmattan utanför de tomma altanfönstren.

– Det var nog liemannen, föreslog Svågern direkt.

Zipp!

Nu händer två saker i rask takt. Alla utom Svärmor skrattar och sedan försvinner Svärmor utan ett ord. Mingstingen hoppar glatt efter, jämfota med en tänkt lie i händerna framför sig. Exakt var hon fått just den bilden ifrån är det fortfarande ingen som vet. Barn ser på alla möjliga tecknade serier nuförtiden.

Minstingen kom emellertid snabbt tillbaka.

– Skrattade farmor, undrade Svågern med ett milt flin, fast han redan visste svaret.

– Nej, det gjorde hon inte, svarade Minstingen och skakade frenetiskt på huvudet.

Tio minuter senare var det fred igen. Men den glatt jämfotahoppande liemannen kommer för alltid att bli en liten kär historia i vår lilla krets. För vissa ska jag kanske tillägga.

Vad vill jag säga? Jo, att det alltid kommer att finnas konflikter och missförstånd mellan människor hur nära de än står varandra. Men så länge det finns en grundläggande ömsesidig respekt går det att lösa. Saker och ting jämnar ut sig.

I söndags var det alltså dags för revanschen.

Svågern är med i en deckare, en filmatisering av en roman av Marie Ljungstedt. Dock inte i avsnitt ett.

Men svärmor ville titta. Hon är för det mesta VÄLDIGT entusiastisk över Svågerns projekt.

Redan efter scenen med den snabbflådda hunden började vi bli misstänksamma.
Ett brutalt mord följde.

En yxa hittas i strandkanten.

Kriminalkommissarien:

– Någon har kastat den här eller också har den flutit iland.

– Flutit iland, hördes det torrt, från Svärmors hörna.

Svågern dök som väntat inte upp i första avsnittet. Han ska ha en sexscen med Regina Lund lite längre fram som vi alla ser fram emot att få analysera.

Nästa vecka kommer ett nytt avsnitt av ”Den Flytande Yxan”.

I förra postningen utlovades lösningen på förortsproblemen. Det var ironi för tydlighetens skull. Men jag arbetar på ett bidrag i frågan. Yxan då? Det har med dubbning, översättning och betoning att göra. Eller hörsel? Hörde vi fel? Sprider vi ett falskt rykte som leder till fördomar mot tyska kriminalkommissarier i största allmänhet eller svenska regissörer i synnerhet.

Liemannen var med största sannolikhet Vanja, grannen som speglas i altanfönstren när hon går i sin trädgård.

Hopp! Hopp! Hopp!

fredag 11 september 2009

Fredagsmys!



Villrådighet. Så vi bestämde oss för att se filmen Holy Smoke(1999). Harvey Keitel kan aldrig bli fel var vår utgångstes.

Kate Winslet spelar australiensk landsbygdsdotter som gått med i en indisk sekt.

Avprogrammering beställs via Keitel som inleder sin av-programmering med att bli av-sugen av Winslets syrra.

Sedan sätter han på Winslet eller om det är tvärtom eller både och.

Så långt i handlingen, lär Winslet honom en del om att inte knäppa upp behån för snabbt. Sedan kommer Keitels fru tror jag för då hade jag redan kopplat slagit av filmen.

Svart ruta.

Jane Campion gjorde filmen. Hon regisserade också filmen Pianot(1993) som lära vara en bra film. Där var också Keitel med. Jag har sett halva såjag har ingen helhetsuppfattning. Nu visste jag inte att Campion gjort filmen. Alltså Holy Smoke. Det var Carina som hade den idéen. Pianot som ansetts hamna på 55 plats av 1900-talets bästa rullar.

Jag såg inte hela Pianot heller. Den ligger och flinar bredvid förra årets nobelpristagare i litteratur. Halvsedd och halvläst.

Igår började jag läsa om en egen bok som legat till sig efter förra förlagsbesöket. Den börjar med ett svenskt passagerflygplan som sprängs.Många dör men inte alla. En överlevande passagerare blir misstänkt för dådet. Kortfattat. Nu har boken vilat ut ett år och plötsligt verkar förlagets synpunkter mera vettiga. Som det kan bli. Har man blivit äldre och klokare eller bara ett anpassligt geléhallon.

I morse kom skräckfilmen direkt.

Jag slog på teven för att bli lite lagom förbannad på Timrofilosofen Tomas Idergard eller möjligen Ursula Berge.

Skånska fick jag. Nackhåren reste sig rakt ut och jag famlade efter Carinas spray.

Istället för sömniga SVT 1 hade jag av misstag rattat in femman där alla har lurar, står upp, pratar i munnen på varandra och dricker kaffe hela tiden.

C.+ "mina bröst har hindrat mig i karriären" Gynning stod för skräckfaktorn.
denna morgon.

Jaaa, å då sa ja att.. å det blev en lyxig påkostad studio for va viktigt for maj. Å sen e de tjugo tjejer där å precis som en catwalk i mitten å längst fram e JAG. Sen kommer de en kille fram å han heter Paul till exempel och så kommer han fram å sajer att jag heter Paul och jag är tjugo fem eller trettio å då trycker dom Blä och…fast en del trycker Bra för alla tycker olika å så…

Man vaknade direkt, morrande till, bytte snabbt kanal och gick ut till Zinken skällde ut en papps som cyklade på trottoaren (min nya hobby) med sin sexåring cyklandes i släptåg.

Spiken träffade en tik i hundgården och nu är jag tillbaka. Solen skiner, dollarn är under sju spänn, guld på topp och mina Dannemora rör sig förhoppningsvis uppåt. Metall som metall.

Egentligen skulle jag skriva en längre postning om bränder och stenkastning i förorter. Det går i princip ut på att man inte ska kasta sten på brandbilar och att ungdomar som har jobb kastar färre stenar än andra ungdomar.

Men det är lite mer komplicerat. Brandutredare Sven-Åke Lindgren blev i veckan en del av sin egen utredning genom en serie mer eller mindre övervägda uttalanden i en av våra mer kända kvällstidningar. Jo, Lindgren ska också utreda medias påverkan. Förutom bränderna alltså.

Lindgren är professor och brukar skriva beställningsjobb åt sosseriet, fast det här gör han nog i nationens intresse eller också får vi snart höra Östros yla om att Alliansen snott ännu en valfråga av Arbetarepartiet med Resten.

Lindgrens grundfilosofin är att det är lite sämre men kunde varit ännu sämre. Vi är bättre jämfört med USA och Frankrike antar man efter att ha läst Lindgrens senaste alster från slutet av 2008.

Professor Lindgren är f ö professor vid Sociologiska Institutionen vid Göteborgs Universitet.

En go grabb alltså. Alla heter Glenn i Göteborg!

Kompisens grabb växte upp Helsingborg och senare i Somalialand, f d Turkeby, f d Rinkeby. Det skulle vara kul ifall någon gjorde en vetenskaplig undersökning hur det går för barn i Rinkeby som har föräldrar som båda svensk-svenska.

I det här fallet gick det inte så lysande. Så här långt i alla fall. Vi får hoppas på bättring.

Så vad händer i Sverige och kanske mera specifikt förorterna. Min kompis som jag gick i gymnasiet med i början av 70-talet har studerat nationalekonomi.

Vi pratade en del om förortens inverkan i veckan kompisen och jag. Så här tycker kompisen och det var en del att fundera över:

"För mig har integrationspolitiken bara en lösning: full sysselsättning. När vi hade massinvandring på 60 och 70 tal så fick alla en fot i arslet ut och jobba och ingen hade tid att sitta på kafeer och smida planer medan soc. betalade kaffet. Alla kanske inte älskade alla då heller men man var tvungen att respektera varandra på arbetsplatser och vad man gjorde hemma när man stängt dörren var mer var och ens ensak. Med de nyliberala experimenten på 80-talet i Kjell Olof Feldts regi fick vi det stora raset i början på 90 -talet.

Vad jag lärde mig som viktigt i nationalekonomin för den ekonomiska politiken var 4 mål, hög tillväxt, låg inflation, låg arbetslöshet och balans i utrikeshandeln (om jag minns rätt). Detta förvandlades till ett enda mål: låg inflation. Efter att ha jagat inflation även mitt under en deflation kom resultaten när det gäller arbetslösheten.

De elever jag hade 1996 t.ex i samhällsinformation som redan hade varit i Sverige några år hade 2007 fått sina första arbeten. Vad de sysslat med under tiden kan man bara gissa. Det är klart som fan att vi inte kan ta in 50 000 per år av varje folkslag, dunka ihop dem i ett eller annat Rinkeby, låta dem leva på existensminimum utan arbete och inbilla oss att vi får integration för att staten skickar dem på en eller annan kurs (som var ganska stor business ett tag när jag jobbade inom denna bransch för alla de nya fräscha egenföretagarna som såg en ny födkrok).

Arbete åt alla alltså, skrota invandrarundervisningen efter de första 3 månaderna, ta pengarna och betala handledare på sjukhus och skolor och andra arbetsplatser för att de skall handleda invandrare samtidigt som de får språkträning."

Jag kan tillägga att min kompis emigrerat om jag fattat saken rätt.

Dock inte till Danmark. Lena S har skrivit om Danmark på Leopard förlaget med utdrag i känd kvällstidning. Det verkar som hon uppskattar Danmark och danskarna.

Låt mig klargöra en sak. Om alla heter Glenn i Göteborg så är alla danskar smörhandlare. Det är roligt så länge man betalar. Hemligheten är att det inte finns några trevliga danskar.

Danskar slår man i fotboll. Det är vad man har danskar till.

Vi har nu slutligen gjort slut med den eländiga Plumrosemojen på Medborgarplatsen. Där står en girig invandrare som ett slags reservdansk. Jag har försökt med övertygelsens metod. Det gällde den rostade löken – IGEN!

Nu har jag Carina som vittne. Tolv lökflarn, ljummen korv och en snipfitta i luckan.

Ska packa för en helg tur till friska luften och roliga Ekerö-landet.

Efter helgen lovar jag att återkomma med den slutliga lösningen på förortsproblemen.

Triton Sund vinner guld och det gör Scully Gully i sista loppet också. Som jag ser det. Från min begränsade horisont.

Till sist. Mehdi Ghezali och Karin Götblad har två saker gemensamt:

De har problem med polisen!
Helgens musiktips! My Way med Los Lonely Boys!

Bara en sån sak.

Ha en trevlig helg!

måndag 7 september 2009

Obama trea från slutet!




Barack Obama kom tillbaka från sin semester igår.

Ön Martha´s Vineyard.

Här gillade också Kennedyklanen att spendera ledig tid.

Alldeles i närheten av Chappaquiddick och den berömda Dike bron där den nyligen avlidne Ted Kennedy på 60-talet spolierade sina chanser att bli president.

Efterspelet av sommarvistelsen på Martha´s Vineyard kan också bli ödedigert för Barack Obama.

Den politiska smekmånaden är definitivt över. Av de elva senaste amerikanska presidenterna så är Barack Obama den tredje minst populära efter sju månader. Bara Ford och Clinton förlorade snabbare i popularitet.

Nixon ökade på sin popularitet. Det gjorde också Kennedy, Reagan och Bush den äldre liksom Eisenhower.

Obamas problem rör framför allt hans stora fråga.

Sjukvårdsreformen.

Utan en sådan riskerar han att bli en av de minst lyckosamma presidenterna i USA:s moderna historia. Allt pekar nu på att den stora Change-reformen blir en tummetott om ens det och då i en politisk miljö där Obama har en demokratisk majoritet.

Clinton försökte men hade majoriteten emot sig.

Hösten blir avgörande och att dra igång ett krig som Bush är inte ens tänkbart.

Derby, baconsnuva och källor!


Brevet som mästerspionen kladdade ner med fingeravtryck på längden och tvären.

Vi kollade på hästarna ute hos vår kompis Amir.

I lördags alltså. En nos och en längd från 100 000. Våra villkor sprack och blev tvåa. Hedersvärt och en liten tröstpeng flöt in på snyftkontot.

Ifall den eller den hade gjort si eller så.

Idag vann Maharajah Svenskt Travderby och Marshland blev tvåa. Tränare Hultman var glad. Hade loppet varit tio meter längre hade Marshland vunnit. Maharajah är en fantastisk häst och fick inget gratis. Men när TV4 jönsarna börjar snyfta i direktsändning åt det hela så undrar man hur kort minnet är och hur det egentligen står till.

Derby Stoet pratas det som vanligt betydligt mindre om och några näsdukar plockades inte fram i vanlig ordning. Det vanns av Calamara Donna på ett fint sätt.
Kusken heter Örjan Kihlström gånger två.

Calamara Donnas vinst var extra rolig eftersom det gått rätt trögt för Roger Walmann ett tag och då behöver man som tränare lite positiva tankar att brottas med.

Annars var väl dagens höjpunkt Agenda där man hade trummat ihop hela baconsvenska eliten för att skrämma skiten ur svenska folket ännu en gång.

På nyheterna kunde man läsa att landstingen ligger back några miljarder och ska sparka 3500. Samtidigt talar man sig varm för en fullständigt vettlös vaccineringskampanj mot en svininfluensa.

Med ett vaccin som inte är ordentligt utprovat.

Men KD tanten som bestämmer över detta jippo tyckte det var ett bra tillfälle att följa utvecklingen och själv har hon minsann sprit i handväskan. Jag tog också sprit ikväll men inte på lilla handsingen utan rakt ner i halsen för att försöka bli av med bilderna. Nu är i alla fall handspriten slut i Stockholm så rätt som det är bryter väl någon sig in och snor ginflaran i frysen.

Det ska visst serveras starkvin till nattvarden mot svinaidsen. Varför inte 96 % ig med en olivkvist?

Man skulle sjunga blinka lilla stjärna och tvätta händerna samtidigt för att bli fri från allt virus. Samma slutskalle påstod att svininfluensan slagit ut den vanliga influensan som om det vore VM kval i fotboll. Exakt hur detta kan ha gått till ville han inte gå in på i Agenda.

Jag bara skriver upp namnen på alla så får vi se sedan framåt vårkanten hur deras teorier hållit.

Som sagt. Vad händer i Mexiko? Varför är det så tyst om Mexiko? Har alla redan dött där?
Hur blev det med solidariteten med tredje världen. För att dom skulle få en liten skvätt vaccin så var vi tvungna att köpa dubbla doser till hel befolkningen.

Sunday Times har rätt uppseendeväckande uppgifter om den där båten som kapades. Den skulle ha innehållit robotar som var på väg till Iran och båten skulle kapats av ryssar som drivits av den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Varför inte?

Det kan ju förklara hur båten bara kunde försvinna.

Jag skulle just säga något positivt om Jan Guillou som skrev en vettig artikel med utgångspunkt från Donald Boströms artikel om organhandel och behandlingen av palestinier för några dagar sedan.

Men sedan läste jag ett utdrag ur Guillous selektiva minnesluckor där han tar heder och ära av den ena efter den andra.

Lasse Holmqvist hade visst drabbats av TV galenskap och det gällde för barnjournalens Bengt Fahlström också.

Göran Skytte var får en slev av Guillou och var galen redan när han kom till teve. Ni hör själv vem som är hjälten i den här historien.

Festföremålet själv lär vara på lejonjakt i Afrika. Undra om de där bandarerna finns kvar. Om de kunde blåsa ett gäng giftpilar i nacken på lille Janne så vi sedan kunde snacka ordentligt med skit om den lille franske överklasspojken som aldrig ville växa upp och sedan dog.

Jo, Peter Bratt var en golbög.

Det vräkte Guillou ur sig i Sommarnattens Skeende 1993 när han satt i studion tillsammans med Peter Bratt.

Bratt fick hjälpligt ur sig något om lånta fjärdrar. Saken var den att Guillou och Bratt som fick IB av Håkan Isacsson hade aldrig avslöjat IB utan Isacsson som Guillou idag(Isacsson är död, liksom Stieg Larsson, Lasse Holmqvist) gärna beskriver som en småtjuv som stal några tusen och fåttsparken från IB.

Det passar ju bra.

Faktum är att utan Peter Bratt så hade Guillou aldrig blivit berömd för avslöjandet av IB. Utan Bratt och framför allt Isacsson inget IB avslöjande. Utan Guillou? Tja.

Då hade vi kommit ihåg honom (efter bandarernas tillslag) som en mobbad kortväxt överklassungdom som möjligen gjort uppror och sedan skrev om saken i en porrtidning.

Det är det som är spännande med Guillou. Att just när man hoppas att han vuxit upp så är han tvungen att bevisa att han är en vanlig idiot som aldrig blivit äldre än högst elva.

Det är inte förbjudet att jaga lejon. Eller hur? Men varför är de flesta lejonjägare antingen korkade, empatilösa eller 160 centimeter långa?

Nej, elda på med giftpilarna, kära bandarer.

Peter Bratt har dessutom i dagarna skrivit en lång artikel på Newsmill där han på ett trovärdigt sätt bemöter Guillous egen historieskrivning. Varför man ska tro Bratt? Mja, hans version har källor till att börja med.

Här nedan finns artikeln i sin helhet:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/02/guillous-logner-om-ib-affaren

Guillous bok kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg vad den heter. ”Jag” eller ”Mästaren”, skulle jag gissa.

Guillou är inte riktigt slug i skallen, men rolig att läsa när han skriver om sådant han behärskar. Samma sak gäller när han öppnar munnen vilket han gärna gör.

I spioneriförhören öppnade han också munnen. Åtminstone enligt Bratt. Såååå.

Vem var golbögen? Förhören finns ju!

Jag fick alltid för mig att bandarerna höll till i Indien.

När Fantomen rör sig står blixten stilla!

fredag 4 september 2009

Ett år i opposition!




Madde röker. Inte Madde nere på krogen där vi bor. Hade Madde på krogen rökt hade ingen lyft ett ögonbryn.

Danska drottningen röker som en borstbindare, hennes far Fredrik vara tatuerad och svenskar är skitnödiga.

Låt Madde ta sig en pinne.

Det är inte viktigt.

Nu har pressen festat i flera dagar på den patient som dog av svininfluensa. Det finns inga nya vinklar och det är då sanningen brukar komma fram. Mannen var svårt cancersjuk.

Roche är ett av världens största läkemedelsbolag. De tillverkar vaccin, influensavaccin.

Men inte bara för svininfluensa. De försöker liksom alla läkemedelsbolag att skrämma upp folk. Så de förklarar i ett reklamblad att 2000-4000 svenskar dör varje år i influensa. Nu pratar vi säsongsinfluensa. Vidare skriver de att 175 000 till 1,3 miljoner insjuknar varje år.

Samt att alla med cancer, KOL mm har större chans att drabbas.

Jag är helt säker på att någon dör av influensa, alltså säsongsinfluensa i detta nu i Sverige. Nu har vi haft svininfluensa i ett antal månader.

Jag skulle rekommendera att som tror att halva Sverige kommer att dö att studera WHO:s siffror som rör Mexiko. Kommer det en andra våg av influensa i Mexiko och hur ser den ut? Att Svininfluensan är på tillbakagång i Sverige är ett faktum. Nu talar man om en andra våg. Den skulle komma när skolorna startar. I vilket fall senare under hösten. Hur ska man annars försvara inköp av vaccin för två miljarder(inkl administration).

Tidningarna fylls av hysteriska reportage.

Jag tänker inte vaccinera mig och jag tror att jag redan har haft svininfluensan f ö.
Under spanska sjukan dog 35 000 i Sverige.

De som fortfarande lever och hade den och överlevde behöver i varje fall inte vaccinera sig för de har immunitet mot svininfluensan.

Det som skiljer svininfluensan från säsongsinfluensan är att den drabbar yngre i större utsträckning och äldre i mindre utsträckning. That´s all.

Om AB, Expr m fl skulle skriva om alla som dött av influensa som de skrivit om den cancersjuke som dött av svininfluensa så skulle tidningen vara 200 sidor varje dag.

AIDS patienter dör inte av AIDS.

De flesta som dör av influensa varje år har andra sjukdomar i grunden eller ett allmänt nedsatt immunförsvar.

Så tvätta tassarna. Var ute i friska luften och ta en cigg som Madde. Prinsessan alltså!

Tillhör ni en riskgrupp? Då är det störrerisk att ni dör av svininfluensan men inte speciellt mycket större än vanlig influensa. Hittills snarare tvärtom. Under Hong Kong influensan dog cirka 5000 i Sverige. Fler än under en vanlig influensa.

Till sist. Idag fyller bloggen ett år. Ett år. Det har blivit 496 postningar om allt möjligt. Mitt mål var från att skriva lite varje dag. Det har inte riktigt blivit texter alla dagar. Men vissa dagar har det å andra sidan blivit flera. Jag tycker fortfarande det är roligt att kommentera och debatter vad som händer i världen, på travet och på hundpromenaden. För högre ambitioner än så har jag inte:-)

onsdag 2 september 2009

Snoring is boring!




Helgen gick i barnkalasets ädla tecken. Det blev en klarblå Ipod till sjuåringen och storayster fick en också för säkerhets skull.

Tillbaka i stan var det dags att förbereda sig för den sedan länge aviserade snarkutredningen.
Så igår morse hämtade jag en liten blå tygväska med sladdar, slangar och bling. Efteråt såg man ut som D. Vader goes disco.

Ett självlysande pekfinger för att mäta syresättning, Raines slang i näsan, hjärtmätare , gyroenheter och centraldator med flera olika sladdar och utskott.

Jag tänkte att ett gäng bira kunde hjälp sömnen på plats. Jodå, det var en sådan där skön sensommarkväll nere vid Slussen. Solen låg på och man behövde flera stycken.

En kurdisk kompis skulle dyka upp. Han är uppköpsansvarig för ett jätteprojekt som ska renovera halva innerstan. På väg tillbaka till vårt lilla hak nere vid slusskanalen passerade kurdkompisen och jag Herr Pling-Pling i full karriär. Pling och och mera pling. Den lille vildlockige trettioplussaren kom bestämt hojade över trottoaren glatt plingande. Jag hatar Plingare! Verkligen!


Jag förklarade för Pling Jesus att det inte var en Plingbana utan en trottoar.

Då blev jag en jävla gubbe så jag var tvungen att höra efter ifall jag hört rätt. Pling! Jag kan se väldigt arg ut.

Sedan drack vi ännu mer öl och jag hoppades att Pling fått en rejäl punka på väg hem till yuppielyan.

En tjej som kom jonnande på trottoaren utanför vårt hus härom veckan lovade jag att slå huvudet av nästa gång hon visar sig utanför vår port cyklandes på trottoaren. Fast det var efter hon frågat ifall jag haft en dålig dag och lagt huvudet på sned så sött som bara en del kvinnor kan.


Jag har inte sett henne sedan och det var ju hela syftet.


En del människor har en otrolig förmåga att vända på saker och ting.


Min kompis fru hade en gullig kärlekshistoria med en annan polare för många år sedan. Min kompis och frun bodde i Helsingborg och på 70 talet var en telefonräkning på 4000 spänn en bra summa. Frun och kompisen som ställde upp när vår gemensamme kompis hade en äktenskaplig kris bodde i Stockholm.

När min kompis tyckte att de möjligen borde betala för sitt telefonsex själva så kom den klassiska repliken.



Min kurdiske vän blev lite generad tror jag och upplyste mig om att ifall man ska reagera på alla idioter så blir man utmattad. Just då var det bra eftersom jag skulle kränga på mig D. Vader och sova på saken.


I morse när jag återlämnade D. Vader pyjamasen fick jag domen av en typisk doktor.


Han visade mina grafer och sa att jag var ett gränsfall.
Frågeformulären man skulle fylla i ställde frågan på allvar de ifall man sovit bättre eller sämre med utrustningen.

Jag frågade Dr Mikael om någon svarat att de sovit bättre och det påstod doktorn.

Sedan blev det som jag trodde. Man ska gå ner i vikt och återkomma om ett halvår. Sedan skrev han ut en årsförbrukning av cortison. Man ska också spraya ut mot näsans yttre sidor och inte mot näsväggen eller rakt upp i vad som nu finns där... Jag fick också veta att polyperna tillhör Ersta och snarkningen Riddargatan.
Ett tag var jag inne på en helt ny typ av snarkväst, en mjuk med blue tooth och vadderade givare så man kan sova gott. Men då sa Carina ifrån. Undrar om de där som gillar D. Vader pyjamasen gillar läder och kedjor också.

Spiken kunde inte heller sova och han stirrade kritiskt på mitt självlysande finger innan han själv la sig och snarkade ljudligt.

Ibland vill man vara hund, bara snarka och bita cyklister i benet.