fredag 27 februari 2009

Åke, Bröllop, Trav och Problemlösare




...uppfinningarnas moder


Det är Åby. Man får gratulera den gröne kusken till seger nummer femtusen. Först fyllde han femtio och några månader senare passerar han femtusen. Det är rätt svårt att sätta sig in i hur många segrar femtusen är.

Man tar kanske en på en tävlingskväll om det går bra och stallet har form. Men femtusen.

Åke Svanstedt har också ett stall som visar bra form. Torvald kvalade och såg vass ut. I morgon har Team Svanstedt flera bra hästar till start.

Jag antar att Orso blir veckans spik. Det ser ut så för mig. Satt och provstreckade igår. Jesus, vad svårt det är den här veckan. Man skulle behöva flera hundratusen streck. Normalt skulle man kanske garderat Orso med Tooman och om dom två tar död på varandra finns Min Narkissos som värmde fint förra veckan men sedan var sämre i loppet och Janssons historielektion är inte heller dålig. Men det finns bra hästar i alla lopp. Så vem blir veckans Olle Goop?

Jag träffade en kille på Hålet igår som hade med Olle G gånger två men sprack i ett annat lopp i förra veckans omgång. Är det möjligt?

Ska försöka ta mig ut en runda med den lille krigaren. Vi ska ut på landet idag. Till Potatisön där Daniel och Victoria ska bo eller inte… Jag säger bara en sak. Det är alltid roligt när unga människor eller människor överhuvudtaget älskar varandra. Men kungligheter. Nu slickar sig jultallriksgänget om munnen. 2,5 miljarder tror experterna att vi ska handla Victoria/Daniel bröllopsrelaterade prylar för. Jag hoppas att de där två sätter stopp för det och instiftar någon vettig fond istället dit man kan ge pengar om man nu vill göra något. Läste att V inte kommer att kräva monarkins avskaffande i år utan istället kräver att apanaget minskar med tio procent.

Från 118 till 107 miljoner då. Man blir Impregnerad!

Nu får vi hålla en internetfri helg i Kungsberga City. Tippa lugnt, koppla av och på måndag återkommer Spiken och jag med en färsk rapport. Carina är på väg till Erbil för att vila upp sig efter en turbulent vecka i Paradiset.

Nu ska det bli fyrbeningstur till berget, fika, två grillade toast med ost, skinka, tomat och senap och travliga reflektioner i all stillhet.

torsdag 26 februari 2009

Viktiga ämnen



Så FEL det kan bli!

Sluttjafsat om IPRED



Såja, nu har riksdagen fattat beslut om den så kallade IPRED-lagen som åtminstone ger upphovsrättsinnehavare rätt att jaga upp information om Pirate Bay typer.


Jag tror inte den revolutionen blir särskilt långlivad. Om de fyras gäng från Pirate Bay i tingsrätten skulle bli frikända vore det emellertid en katastrof. Det ska svida på det enda ställe det kan svida. I deras plånböcker.


På Christian Engströms(Piratpartiet) blogg är det gravölsstämning. Som ett sista försök att rycka med sig massorna trots att loppet är kört för fildelarhallickarna så petar han in Uncle Sams gamla rekryteringsaffisch I Want You To Vote For IPRED med underrubriken ”Husse(USA min anm.) beordrar, svenska riksdagsmän lyder”.


Ja, ja. Det här skitpartiet har tyvärr mera på sin dagordning.


De ställer upp i EU-valet om tre månader och riksdagsvalet 2010. De ska inte in någonstans.


Jag skulle till och med kunna tänka mig att rösta på vilket parti som helst utom Piratpartiet och Sverigedemokraterna enbart för att de inte ska få sitta och pladdra strunt med feta löner och fria flygresor.


Men det är glädjande att de åkte på pumpen ordentligt i IPRED-frågan.


Det som inte är lika glädjande är att de har högljudda kringskaror som fortsätter att tjafsa om rättigheten att sno andras musik, filmer etc. Jag tror det är dags för Björklund & Co att införa ett nytt ämne i skolan som heter ”Allas, Ditt och Mitt”.


På lektionerna ska barnen få lära sig grundläggande moraliska och etiska regler. Gärna med lite pseudoreligiös underton:


1. Man får inte gå ut på internet och ladda ner musik, film och ljudböcker från ställen som Pirate Bay, Kazaa m fl om verken skyddas av upphovsrätt. Man får alltså inte stjäla.


2. Den moraletiska diskussionen ska handla om att man ska handla mot andra så som man vill att de ska handla mot en själv.


3. Man ska ta ansvar för det samhälle man lever i. Det innebär att man inte får förstöra gemensam egendom. Då hamnar man i helvetet eller ens föräldrar får betala. Det hjälper inte heller om man är katolik och biktar sig.


4. Som grupparbete kan man föreslå diskussioner kring; Ommålning av tunnelbanetåg, väggar, papperskorgar bänkar kontra frågan vad den enskilde eleven skulle säga ifall någon kom hem och målade om ens pojkrum, lägenhet, roddbåt, kläder, skivsamling.


5. Samma sak gäller frågor som att krossa flaskor, kasta burkar, fimpar etc där man för tillfället står.


6. För de som är yngre än de som är äldre gäller att man ska respektera äldre människor bland annat för att de äldre genom sitt arbete betalat skatter så att man kan åka buss, tunnelbana och gå i skolan, på dagis samt byggt upp ett samhälle som i varje fall inte låter någon svälta under någon längre tid. Därför reser man sig på bussen eller tunnelbanan när det kommer en gammal kärring eller gubbe. Därför börjar den kunskapen förmedlas på dagis och inte som nu att man ser horder av ungar klänga över sätena med skitiga stövlar medan Elsa 87 far som en vante mellan bussätena för att dagisfröknarna inte säger år småglina att tränga ihop sig alternativt stå upp beroende på ålder. Samma tema innehåller praktiska diskussioner kring att smälla igen dörren i nyllet på andra människor, tränga sig före i olika köer därför man är ett gäng och gäng bestämmer över enskilda, yngre, äldre osv.


7. På samma tema kan man i de lite högre stadierna diskutera frågan om rätten för skenande trottoarpermobiler, cykelfascister eller mjölksuddiga spädbarnsmorsor som kommer farande på trottoarer tre i bredd och mejar ner allt som inte flyttar på sig.


8. Inom ramen för en bredare diskussion om exakt vilka politiska områden organisationer som Djurens Befrielsefront m fl hör till, bör man diskutera den enskildes rätt. Om Göran terroriseras för sin legala verksamhet? Vilka signaler skickar samhället till de yngre medborgarna när terroristerna till sist tillåts avgå med segern vilket uppmuntrat dem oerhört? Så är det ett samhälle där drägg som DB, Hells Angels, Bandidos och andra kriminella gäng ska tillåtas ta över det civila samhället eller är den en enskild näringsidkares rätt att få finnas till och är det samhällets skyldighet att försvara den enskildes rätt eller är detta den enskildes sak.

9. I Frankrike eldades det upp 39 000 bilar under de första tre kvartalen 2008. De tendenser vi ser i Rosengård, Ronna, m fl är av samma typ som när några överklassungdomar sparkar ihjäl en annan överklassunge. Det handlar om frånvaron av föräldrar som tar sitt ansvar. Vilka föräldrar har präntat in i sina barn att det är OK och kasta sten på brandbilar när de ska släcka snorungarnas pyromandåd. Eller vad i Östermalms Föräldrahandbok står det att man löser konflikter genom att sparka sönder hjärnan på någon som har en annan uppfattning eller säger något man inte uppskattar.


10. För att fylla på med tio punkter så tycker jag att vi snart har en fransk situation även på ett annat område. Det gäller hundbajs. Fransmän är av naturen inte tillverkade för att tämjas. Frihet, Jämlikhet och Broderskap. Därför tar de inte upp sina egna hundars bajs och trampar de hellre i andras hundbajs och skriker; Merde! I Frankrike har man löst detta problem genom att tusentals fyrhjuliga hundskitsdammsugare far runt i franska städer och suger upp hundskit från gatorna. I Sverige har vi gröna och grå plastpåsar. Delvis gratis genom Miljö- och Hälsokontorens försorg. Trots detta har jag märkt en påtaglig försämring på hundskitsfronten under de senaste åren. Som ett slående exempel kan jag nämna att någon idiot låtit sin hund modell större skita en rejäl hög i skidbacken uppe i parken där ungarna under några få dagar skulle kunna åkt tefat och kälke. Bussigt och omtänksamt! Så jag antar att i mätningen av människors socioempatiska förmåga skulle kunna ingår en hundskitskoefficient.


Jag ska inte ta upp tvättstugor. Det är en alldels för komplicerad politisk fråga för att ingå i ett skolämne.

Men idag ska vi vara glada att vårt rätt sorgliga samhälle ändå lyckats ta sig samman så pass att man klargjort för piratgänget att det inte är OK att sno andras verk och att sådan verksamhet kan leda till eftergifter. Det gör att den gummiflotte som finns färdigpumpad på vinden om jag behöver paddla iväg från Sverige får ligga kvar ännu ett tag.

onsdag 25 februari 2009

Påsnäsor kan bli vanliga!



Idag skulle jag till doktorn klockan nio promt. En remiss. Det betyder att en annan läkare tycker att jag har ett problem av mer avancerad art. Mitt problem är att jag har polyper.

Det konstaterade Sveriges Radios företagsläkare redan för tretton eller möjligen fjorton år sedan. Det ingick i något slag friskvårdsprogram att göra ordentliga undersökningar av personalens olika defekter. Så den läkaren som var specialist sa att man kunde ta bort polyperna och sedan var det troligt att de kom tillbaka.

Det lät inte så hoppingivande så jag sket i de där polyperna.

Men jag har faktiskt lite svårt att andas ibland. Inte svårt-svårt men jag kan andas lite ansträngt från och till och blir lätt täppt i näsan.

Hur som helst. Som helhet så har jag aldrig haft stora problem med hälsan. Men i julas gick jag och drog med en förkylning som inte ville ge med sig och till sist så gick jag till närdoktorn eller vad det heter. Hon kollade i snoken och skakade på huvudet. Sedan fick jag cortisonspray och sedan skakade hon på huvudet en gång till och skrev en remiss. Sedan fick jag en kallelse till Ersta-specialist-nånting.

OK, jag putsade finskorna och skulle just välja ut en passande slips när telefonen ringde. Det var i går vid lunch. Det var Erstaspecialisterna som ringde. Min doktor hade fått sjukdom i familjen. Jag beklagade och undrade om de fanns en annan tid. Det skulle hon kolla och sedan kom det:

– Vi ska se ifall jag kan ordna något redan om några veckor.

Det var det där ”redan” som jag hängde upp mig lite på. Så efter lite förhandlande hade jag en ny tid hos specialisterna den 12 mars.

Plötsligt hörde jag mig själv önska Doktor-Sjuk-I-Familjen hastigt tillfrisknande.

Det var ju faktiskt jag som var sjuk för en gångs skull. Senast jag låg inne på sjukhus var 1960 för en blindtarmsobservation som visade sig vara falsklarm, ja, om man inte räknar militärsjukan för vattkoppor 1968. Så jag har inte direkt tärt på sjukvården.

Det värsta som kan hända nu är att mina polyper försvinner. Då får man väl en utskällning den 12:e. Mitt första besök var liksom för mer än en månad sedan så jag anar en viss taktik. Man hoppas att patienten antingen dör eller blir frisk.

Jag frågade den första doktorn, närdoktorn om det fanns några biverkningar med näscortisonet.

Nä, det var helt ofarligt. Eftersom bipacksedlarna alltid är skrivna med 0,5 punkter times eller bodoni så var jag tvungen att gå till källan. Det fanns visst biverkningar. Det finns alltid biverkningar. Ovanlig sådan var att skiljeväggen mellan näsdelarna försvann. Fritt blås så att säga. Så nu frågade jag Erstaspecialisternas växel om jag skulle fortsätta ta min spray. Det kan du vid behov, sa hon. Det lät lite olika från den körorder jag fått av närdoktorn som sa att jag skulle köra två sprayningar två gånger dagligen. Ja, ja det kan du göra, sa Erstaspecialisterna när jag informerade om den saken.

– OK, men om näsan trillar av så tar jag med den så får ni sy fast den, sa jag lite lagom avmätt eftersom jag inte tyckte att hennes uppmärksamhet var på topp.

Det tyckte hon var roligt. Hon till och med skrattade, så nu hoppas jag att näsan trillar av så ska vi se hur kul hon tycker när jag kommer med den i en genomskinlig fryspåse.

Kul, mindre kul och svårt




It is hard to pick a winner!

Grattis, igen Johanna. Själv har jag just avverkat en urtråkigt V64 afton. Precis när man garderat lite snyggt och villkoret Marshland sitter som en smäck så kommer en kamel från bakspår i lopp fyra och innan dess har Björn G inte orkat ut med ena delen av låset och andra delen som var Hr Svan krokar med Quartier Latin. Nåja det blev fem rätt och tolv spänn. Nu för man koncentrera sig på lördagens övningar.

Det kan bli spännande.

Jag fattar inte hur dom kan se allt dom där som kollar värmningarna. Jag försöker verkligen se det dom ser men en lördag upptäckte jag att det åtminstone inte är en helt exakt vetenskap.

Först hörde man expert 1:

-Ja han ser fantastisk fin ut, vilket steg. Faktiskt lite bättre än senast!

-Expert 2:

-Ja, den hästen ska man absolut ha med på kupongen.

Sedan går den en minut och så hörs det där typiska klinget från högtalaren på banan i bakgrunden på sändningen.

-Häst nummer 5 i lopp 4 är struken på grund av hälta.

En minut. Jag svär!

Sedan hör man lite skrap i mikrofonen.

Expert 1 efter viss tystnad:

-Jag tyckte han såg fin ut.

tisdag 24 februari 2009

Den försvunna hästtavlan



Andrzej Wajda´s film Katyn som kom förra året behandlar det faktum att ryska säkerhetstyrkor mördade 15 000 polska officerare i början av andra världskriget. Något som man länge förnekade.

En av dessa polska officerare var den då tonårige Andrzej´s pappa.

Wajda är en av filmhistoriens största regissörer med filmer som Marmormannen, Järnmannen och på senare tid Danton.

Han har tidigare varit inne på samma tema. I filmen Lotna från 1959 berättar Wajda om det polska kavalleriets heroiska men hopplösa kamp mot tyskarnas motoriserade enheter av bl a tanks under andra världskrigets inledning. Det fantastiskt vackra stoet Lotna får därmed symbolisera den heroiska kamp som moderlandets söner bjuder den tyska invasionen.

I Krakows museum finns 780 000 föremål. Ett av dessa var en gigantisk oljemålning med ett antal hästar som galopperade i något slags fyrspann i full fart mot betraktaren. Nu får jag höra att den tavlan är borta. När jag såg tavlan var det 1982. Det finns några tavlor som stannar kvar i ens minne. Så var finns den. Vad hände med den? Allvar?

En polack har målat en tavla för åtta år sedan som påminner om den tavlan men det är en sorglig kopia eller möjligen en helt annan tavla. Den är liten 50 x 50 centimeter. Orginalet var gigantiskt och täckte en hel vägg eller större delen i varje fall.

Men en häst är en häst är en häst. Frågan är ifall polackerna verkligen var så korkade att de anföll tyska stridsvagnar med hästar. Det spelar ingen roll. Det förstärker bilden av den modige polacken. En myt som polacker gärna odlar.

Man får anta att Wajdas karriär inte varit lika lysande om han gjort Katyn 1959 och Lotna 2008. Han var inte helt nöjd med Lotna.

Han har i varje fall haft den goda smaken att väva in sina egna propagandafilmer som han gjorde för staten i senare verk som Marmormannen.

Jag har inte sett Katyn men kan ju vara något att göra medan man funderar på var tavlan tog vägen om den nu tagit vägen någonstans.

Var det inte en film som hette Svanen också?

Music for a Slumdog

A R Rahman
"Slumdog millionaire" handlar om två indiska bröder som hamnar på gatan efter att deras mamma dödats i ett upplopp.
Några år senare sitter den yngre brodern i Indiens motsvarighet till "Vem Vill Bli Miljonär?".

Varje svar lägger en ny tråd till den filmiska väven i en kärlekshistoria som till sist och välförtjänt satt indisk film på den stora filmkartan där Academy Awards utgör fundamentet.

Åtta Oscar fick filmen totalt.

Två av dessa gick till en viss A R Rahman för musiken till filmen.

Indien har fortfarande inte hämtat sig.

Redan på 70-talet var Indien världsledande inom filmproduktion.

Men trots att Indien redan på den tiden producerade 600 långfilmer per år medan Sverige kanske gjorde fyra så har det tagit lång tid för Indien att bli uppskattad för sina bra filmer. För det görs mycket skitfilm i Indien. Min kompis blev engagerad som kriminalinspektör i en indisk film under en tågluffning för tjugo år sedan. Han såg väl lagom flurig ut så det var bara att glida runt och prata svenska. Resten ordnade dubbgänget. Några hundra dollar och hej då.

A R Rahman som fick för sin musik är välkänd i Indien. I år är han kontrakterat för att göra musik till inte mindre än sju filmer och har redan en inbokad för 2010.

Albumet till filmen börjar med den suggestiva O Saya. Ett slags sakralt rapbeat med ödesmättade trummor. Intressant, för att inte säga spännande. Följd av Riots. Samma spännande trummande. Paper planes häftiga snatchade derivat av Pink Floyds "Money". Mia, WHOIS? Så gillar man lite omväxling till Lugna Favoriter såååå…

Jag kan tänka mig att se filmen enbart på grund av musiken. Så pass.

Jag vet inte om det är mer så i Indien än i andra länder men musik verkar gå i släkter och familjer. Norah Jones och Ravi Shankar är bara ett exempel.

Här fuskas det ingenstans. Jag vet inte hur många Kleerup det går på en A R Rahman men det blir ett gäng. Tro mig och då handlar det ”bara” om filmmusik.

Den filmen vill man se.

måndag 23 februari 2009

Dronen i Vita Huset

Rahm Emanuel
Aha, tänker jag. Systemet fungerar. Går fram till fönstret och tittar upp. Förväntar mig att se en liten amerikansk drone cirkulera en bit ovanför skatorna som tjafsar om en brödbit.

En ”drone” är ett litet spionplan. Exakt hur litet vet man inte. Exemplar på flera meter har visats upp och just ”drone”-teknologin visade sig vara en av USA stora tillgångar i kampen om herraväldet i Irak.

Israeliska Jerusalem Post hade för en vecka sedan en artikel om Turkiet där man manade till viss återhållsamhet. Det blir lite rörigt. Israel levererar droner som turkarna använder i Qandil i Kurdistan för att spana på PKK. Wellcome to Middle East!

Det fanns ingen drone, ingen synlig i varje fall. Men jag blev lite schizig när jag fick ett brev från The New Yorker som uppmanade mig att läsa veckan nummer och en artikel som handlade om Rahm Emanuel. Jag har nämligen skrivit en hel del om denna man, Vita Husets stabschef.

När jag lugnat mig och förstått att The New Yorkers välvilja hängde samman med att jag numera får tidningen som kommer ut en gång i veckan och då ville de puffa för sin artikel om denne nyckelperson i Barack Obamas administration. En stabschef i Vita Huset har makt. Det var också vad Rahms pappa en gammal israelisk terrorist påpekade när han frågade ifall och sedan kom det något med städa i vita huset och araber.

Så Rahm fick börja den viktigare delen av sin politiska karriärs höjdpunkt får man anta, med att be om ursäkt för sin virriga far. Han var inte uppfostrad med den typen av värderingar, sa han.
Nej, nej, det låter ju troligt.

I artikeln i veckan The New Yorker får vi veta mer om Rahm Emanuel. Han verkar vara en genuin kontrollfreak. Allt är tillrättalagt på hans skrivbord med millimeter passning. När reportern Ryan Lizza råkar stöta en sak någon millimeter så får han ett strängt ogillande ögonkast av Vita Husets stabschef, Rahm Emanuel.

Det luktar kris i Vita Huset, meddelar Lizza. Ekonomisk kris och det kan vara ett riktigt antagande.

Rahm Emanuel har liksom många andra i den nya administrationen ett förflutet i Clinton administrationen. Nu vilar ansvaret på Rahm Emanuel att hålla ihop ett team som ska lösa den allvarligaste krisen i den amerikanska ekonomin sedan depressionen.

Alla är inte lika uppiggade av Emanuel. I Kubanska Granma, frågar sig ingen mindre än Fidel själv vem Rahm Emanuel är. Fidel har aldrig i hela sitt liv hört talas om en människa med ett sådant namn. Och så vidare. Tillfrågad om artikeln, svarar Rahm Emanuel Lizza på ett för honom karateristisk Rahm-vis:

-Well you know, ever since I stopped sending him my holiday card he´s been ticked of. I don´t know what to think about it. Do you know what I´m thinking about? I´m going to finally get to see my kids after a month. So that all I give a fuck about.

Sån är han spindeln i nätet I Vita Huset. När nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman klagade på de eftergifter som gjort skattetekniskt åt republikanerna för att få igenom stimulanspaketet nyligen sa Rahm Emanuel bra. ”How many bills has he passed?”

Rahm Emanuel har lång erfarenhet från det kongressen. Han kan varenda litet trick och vet vad varenda lite krökning på ögonbrynet betyder bland de gamla rävarna i Washington.

Kennedy hade ingen stabschef. Men med företrädare som Sherman Adams och Bob Haldeman så vet Rahm Emanuel att det kan bli hett kring öronen på den positionen.

David Axelrod, Obamas politiske strateg är en nära vän till Rahm Emanuel. De har jobbat i kampanjer tidigare.

Lizza frågar om den gamla historien om den döda fisken i lådan. Jodå, vi valde våra djur, bekräftar Rahm Emanuel.

En opinionsfirma hade beräknat hur en lokal valkampanj kampanj Axelrod och Emanuel drev en lokal valkampanj åt en New York demokrat Swart. Firman räknade fel grovt och påstod att Swart´s kamanj låg efter med 17 enheter. Det var i själva verket 6 enheter. Efter valet kontaktade Rahm Emanuel en firma Enough is Enough som specialiserat sig på området kreativ hämnd. En död rutten fisk sändes till opinionsfirman.

Den historien förföljer Rahm Emanuel till hans stora förtjusning.

Nu har han trixat igenom århundradets räddningspaket för den amerikanska ekonomin.

Rutinerad, kvick och kanske en aning för vass i truten. Det kan möjligen då bli det som till sist kommer att hållas emot honom. Rahm Emanuel The Golden Boy. Numera räcker det inte med att skicka ostkakor till de man hyvlar jämsmed fotknölarna. Fidel Castro kanske inte ens gillar ostkaka. Bara en sådan sak.

För Tallkotten i Tiden!



Benyamin Netanyahu’s israeliska koalitionsregeringen blir en garanti för fortsatta problem i den palestinska frågan. Flera raketer, större militärutgifter, ökad spänning med Iran och ett allt mer desperat palestinskt folk.

Glöm en Palestinsk stat, Roadmap to Peace, Annapolis överenskommelsen. Dessa grundfrågor finns inte ens i basen för den tilltänkta regeringen.

I Mellanöstern är varje avtal början på en ny förhandling.

Mellanösterns själva livsnerv är dess totala oförmåga. Utan denna oförmåga kan denna del av världen knappast engagera en enda minut av en nyhetssändning.

Hillary ska betala sina kampanjskulder. Hillary har varit i Kina och visat prov på ja, vadå:

"Human rights cannot interfere with the global economic crisis, the global climate change crisis and the security crises," (21 januari 2009 CNN)

De kinesiska ledarna log och sa att de använt sitt ekonomiska överskott för att köpa amerikanska statspapper och annat som borgade för stabilitet. Vi är alltid för stabilitet, sa de och log en gång till för säkerhets skull.

Utrikesminister Clinton som numera är så lyft att hon lätt själv skulle kunna tas för kines kan få svårt att förklara för den amerikanska vänstern exakt vad hon menar med sitt uttalande om förhållandet mellan mänskliga rättigheter.

Det är lite som den gamla sossedevisen från femtiotalet. ”Gärna medalj men först en rejäl pension!

Gärna mänskliga rättigheter men först måste vi lösa den ekonomiska krisen, klimathotet och den internationella säkerheten

Eller kärnkraftedebatten. ”Vi måste utveckla innan vi kan avveckla”.

Den typen av politiker har vanligen slagord som ”Change” i sina valkampanjer.

Jag satt med en amerikansk kongressledamot och käkade tupp alldeles innan valet 2004. Han frågade var jag önskade med valet i USA. Jag sa att jag höll på Bush. Inte för att jag gillar republikaner men för att jag ansåg att han var en garant för att få något som helst ordning på Irak.

Kongressledamoten var demokrat.

– Men du håller väl på Kerry, eller hur, sa jag för att vara lite hygglig.

Han skakade på huvudet.

– Kerry, talar så här, sa han och pekade på båda mungiporna.

Mr Change har nu intagit scenen. Den breda svenska mediala klack som gjort vågen i flera år och drömt sig tillbaka till ångradions dagar när Kennedy bad amerikanerna fråga vad de kunde göra för sitt USA kom inte tillbaka hur mycket de än blundade på SVT, TV4, DN, SvD, Aftonbladets och Expressens ledarsidor. När ska journalister lära sig att politik är en komplicerad vetenskap?

Carina ringer. Hon tuggar macka och berättar om några försvunna revolvrar. Samtidigt handlade samtalet om att projekt som är relaterade till svenska kronor och budgeterades under förra året numera inte är värda lika mycket i USD.

Mr Change har nu blivit Mr Exchange. Dollarn stod i 6 kronor och nu senast stod den i nästan 9 kronor. Trettio procent rakt ner i brunnen. Vad blir billigare? Svenska bilar som ingen vill köpa eller ens stödja. Papper och skog?

Jag hörde att Maud har grejer på gång. Hon ska skicka ut alla varslade till sin hembygd där de ska samla tallkottar. Sedan ska de målas blåochgula och säljas längsmed vägkanterna i sommar när tysken, ryssen och amerikanen kommer på besök. Projektet har redan fått femtio miljoner för att utarbeta en logga som kommer att bestå av en mosaikkotte designad Ernst Billgren.

Namnet ska visst bli ”Change for Sweden”.

Den som lever får se. V4 och då menar jag inte den röda som min moster hade 1965.

söndag 22 februari 2009

Nu får ni väl ändå sluta snacka!



Travekonomi är som travlopp.

Det är åtminstone vad jag tror. För att få framgång så måste man helgardera, hitta spikar och lås.

Idag drabbar ATG:s Remy Nilsson och travtränaren Jörgen Westholm samman. Remy förstod problemen, var helt fel person eftersom STC valt att stryka sig och Jörgen fick inget vidare stöd av TV4 som inte ens orkar göra en vettig sammanställning av problemen.
Det var knappast Borgås och Thomas Nilssons fel.

Remy malde på om att han förstod att allt var svårt. Jag tror att han förstår att allt är svårt. Sedan tjafsade han om att öka omsättningen och minska kostnaderna.

Vad sägs om att investera i sporten?

Jag ska inte hålla på och mala om ingenting. Istället har jag några förslag. Konkreta förslag.
Av inslaget idag framgick att hälften av alla vinster görs av de stora tränarna. Villkoren har försämrats för alla inblandade. Konsumentprisindex är helt meningslöst att dra fram som en indikator på kostnadsutvecklingen inom travsporten som har en helt annan profil.

Jörgen Westholm sa att styrelsen för STC förverkat sitt förtroende. Det är han tydligen inte ensam om att tycka.

Allt flera aktiva verkar ha den uppfattningen. Så sparka ut det gamla gänget om de inte avgår självmant och ersätt dem med en ny styrelse.

Det är andras problem. De aktiva. Jag är inte tränare, inte ens hästägare längre men intresserad av sporten och spelet. Min aktiva insats är att jag spelar varje vecka i olika hästspel. Framför allt V75.

Men jag anser att jag kan föreslår saker som gäller sporten. Andra kan tycka annorlunda.

Jag anser att oavsett vilken styrelse av sporten som dyker upp ur dimmorna så finns det ett antal områden där det behövs mer fakta på bordet. STC har något slags ramutredning som heter Framtidens Travsport eller om det var tvärtom. I vilket fall finns det ett antal områden i den utredningen som föreslår nya utredningar och klarlägganden. Det bör göras. Till detta bör följande områden undersökas i separata utredningar:

1. En utvärdering av var fyra svenska anläggningar av typen franska Grosbois skulle innebära för återväxten av travsporten och en konkret beskrivning av hur en sådan verksamhet kunde se ut. Utgångspunkten skulle vara att dessa anläggningar skulle inköpas och finansieras av staten i samarbete med STC/ATG. Syftet är att skapa hållbara ekonomiska alternativ för mindre tränare eller tränare med speciell inriktnig.

2. Att omedelbart påbörja en undersökning av varför foderkostnaderna rakat i höjden såsom de gjort orsaker och ett konkret förslag till åtgärder för att drastiskt minska dessa kostnader för tränare och andra som håller hästar i Sverige. Särskilt vikt ska läggas på att undersöka konkurrensförhållanden och en jämförelse mellan länder i närområde och EU bör ingå i studien.

3. En likadan studie bör göras avseende veterinärkostnader. Samma upplägg.

4. En större studie som undersöker personalkostnaders påverkan på den totala kostnadsbilden och dess utveckling över tiden.

5. En övergripande studie som gäller travtränarnas, uppfödarnas och hästägarnas ekonomiska incitament och ekonomiska villkor bör genomföras.

Ovanstående utredningar skall remitteras till STC:s medlemmar och referensinstanser varpå resultatet skall elda till konkreta förhandlingar med staten i dessa frågor med syfte på att skapa politiska föräutsättningar för en kursändring.

Tidsramen skall inte vara längre än sex månader totalt.

Remy pratar skit. Öka omsättningen och minska kostnaderna. Travsporten är ingen vanlig glasskiosk. Det vet Remy. Ändå pratar han som om det handlade om en sådan.

Mer pengar måste tillbaka till sporten men inte hur som helst. Därför måste saker och ting klarläggas och sedan måste staten ta sitt ansvar. Det var någon här som ville minska statens ansvar. Sporten levererar varje år netto via spelet. Därför kan spel och sport ställa krav. Det är staten och riksdagen skyldiga travsporten, många gånger om!
Ett sådant här program måste vara genomarbetat och komma från de aktiva. Allmänt snack går lätt att snirkla sig förbi. Öka omsättningen och minska kostnaderna! Man baxnar!

Filmer vi inte känner till, men måste se. men inte kan



Det är helt jävla vitt ute. Så det får bli en av Carinas fjärilar. Jag har ingen aning vad den kommer ifrån men den är fin tycker jag. Nu får jag lite information. Den kommer från vår trädgård i Sari Rash.

Medan Spiken småhatade mig i natt för jag inte gick och la mig så gjorde jag en lista som jag har kallat "Soft". Den är inte riktigt färdig. Just nu består den av 66 låter som finns i min dator och som är lite lugnare. Som själsligt frigolitemballage ungefär. Men den bli nog färdig och då ska jag återkomma. Nu blir det film. Bland annat.

Det sägs ofta att kultur har svårt att göra sin röst hörd.

Det stämmer säkert. Till viss del. Nu talar jag inte om konstnärer som skär av sig örat och aldrig säljer en enda tavla(Van Gogh). Eller om författare som skriver mästerverk som inte ges ut i deras hemland(James Joyce).

Kulturpersonligheter tycker ofta att den breda allmänheten är svårfångad och okänslig för storheter. Det kan så vara.

Ibland kanske storheterna är så stora att de inte längre ser hur det ser ut där nere i verklighetsträsket där resten av mänskligheten tvingas trycka på kvittoknappen i burkpanten och inte ens överväger att göra världen grönare. Söder i Stockholm är möjligen ett litet men blekt Greenwich Village i Sverige. Fläckvis i varje fall. Här finns en del människor som fikar i mössa och den sammanlagda Ipod sladdlängden liksom bokhyllemetrarna ligger nog över snittet per kvadratmeter. Märkliga udda affärer som säljer märkliga ännu mera udda filmer och kaffemuggar med svårbegripliga citat tycks frodas alldeles speciellt.

Det finns en hel del sköna original och en del rätt avslappnade typer på Söder.

De här människorna håller i bästa fall reda på saker och ting åt oss som vi inte får missa eller glömma bort. Så när Nobelpristagaren med det märkliga förnamnet Icmnzw presenteras nästa gång av Hr Englund så finns boken redan i vissa bokhandlar på Söder. Inte sedan en vecka men sedan decennier. Medan vi andra försöker hänga med via erbjudanden i kvällstidningarna om att köpa vissa böcker eller filmer så finns det människor som för små kulturella krig åt oss.

Man behöver inte läsa samma böcker eller gilla samma filmer men utan dem hade förmodligen välden varit betydligt fattigare.

En sådan liten pansarkryssare som avlossade en liten med kanske betydelsefull kinapuff i det kulturella världsaltet i veckan heter Richard. Inte Rikard som sålde bilar för SAAB och senare konverterade till reseledare eller möjligen var det tvärtom och nu… eller Drickard som deserterade till Lübeck. Nej, Richard Brody skriver i en amerikansk tidskrift som heter The New Yorker som jag brukar läsa ifrån och till. Den är lite småsnuggig men innehåller ett och annat. Brody är också filmredaktör för en tidning som heter ”Vad Händer i Stan”. I Näv Yårk asså.

Han är den borne cineasten, alltså en sådan där som löser kort eller snarare får kort gratis till filmfestivaler och sedan ser på femtio filmer på raken utan att flämta och bara rapar efter mer.

Som de där gamla stötarna som sitter med stoppur på Valla en måndag förmiddag när det blåser småspik. Där sitter de med sina Tensonjackor, rinnande näsor och kollar värmningar inför p-lopp och provstarter med bil. De gör sina upp och ner tummar till kuskarna och tvärtom och deras dröm är att sätta Vinsten, köpa en villa på andra sidan gatan och dö med en vinstbong i handen. Eller så har de passerat det stadiet. Så mycket gillar de travsporten att de inte ens tänker på att livet redan försvunnit i en allt immigare backspegel. De kan referera travlopp som gick för trettiofem år sedan med färg på vojlock och allt. De har ingen mersa bara ett stort bankande hjärta för sporten.

Richard Brody verkar vara en sådan kille fast inom filmkunnandets ädla konst. Han har också skrivit ett stort verk om film. Och en bok om filmregissören Jean-Luc Goddard som grädde på moset.

Han, Brody berättar att någon bad honom sätta ihop en lista inför millennieskiftet på världens tio främsta filmer under 1900-talet och ytterligare tio pretendenter.

Så Richard skrev ihop en lista. Det var ingen obehaglig uppgift. Kanske hade han redan listan färdig.

Nu återkommer han. Det har gått nio år in på det nya seklet. Plötsligt upptäcker han till sin fasa att något är fel. Riktigt störtfel.

Han ska gå och hyra en rulle från sin lista. Expediten skakar på huvudet. Nej, tyvärr den finns inte på DVD.

Han börjar svettas i händerna. Stirrar på henne.

-Ursäkta, men ni måste ta fel. Menar ni på fullt allvar att ni inte har Jean-Luc Godards; King Lear på DVD.

Expediten kontrollerar sin dator. Nej, och den finns inte överhuvudtaget på DVD. Inte i USA i region 1 i varje fall.

Ni förstår själva. I Region 1 bor eliten. Inga rostskadade typer från mellanvästern. Nej, här fikas det latte ordentligt och läses New York Times Book Review ungefär som andra läser Nöjessidorna i gratistidningarna.

Han stapplar ut med en Woody Allen film som han bara slitit ur hyllorna på ren trots utan att ens se vilken. Det är självklart en dubblett.

Hemma framför datorn påbörjar han det mödosamma och lika plågsamma arbetet med att undersöka vilka av världens främsta filmer som finns på DVD. Herregud, det har gått nio långa år på det nya seklet och till sin fasa upptäcker Richard Brody att fem av filmerna på första listan han sammanställde till millenieskiftet inte finns att köpa på DVD och dessutom tre till på pretendentlistan. Det är Wannabelistan. Han lägger till två filmer. Dels ”The Amazing Colossal Man” från 1957. Det är en atomskräcksrelaterad Sci-Fi rulle där Bert I. Gordon spelar Glenn Langan en strålskadad militär officer som växer okontrollerat. Den andra av tilläggen blir Miklós Jancsó’s, ”Wake up, Mate, Don’t You Sleep” från 2002.

Resten av listan ser ut som så här:

“King Lear” (1987, Jean-Luc Godard)
“The Devil, Probably” (1977, Robert Bresson)
“Voyage to Italy” (1953, Roberto Rossellini)
“Utamaro and his Five Women” (1947, Kenji Mizoguchi)
“The Truck” (1977, Marguerite Duras)
“The Mother and the Whore” (1972, Jean Eustache)
Not Reconciled” (1965, Jean-Marie Straub)
Chimes at Midnight” (1966, Orson Welles)

Brodys läsare är i allmänhet också sådana som har kort till filmfestivaler eller också våldsamt hängivna bioduken. Att Brody älskar Jean-Luc Godard vet vi eftersom han skrivit en bok om Godard.

Jag ska säga precis som det är. En del av de här filmerna har andra namn på svenska. De flesta har jag inte en hört talas om och en eller två filmer har jag sett.

Men Brody får mothugg. En av hans läsare på nätet påpekar att Orson Welles filmen finns distribuerad som ”Falstaff”. Till detta kan jag upplysa att många av filmerna finns att ladda ner på fildelarsajter, bl a Pirate Bay.

På sajten http://www.dvd.nu diskuteras nya releaser av gamla godbitar.

http://http://www.imbd.com/ och http://www.criterion.com/ kan vara roliga länkar för er som vill uppdatera sina filmkunskaper.

Så vad är sensmoralen eller åtminstone sentensen i denna lilla utvikning om filmkultur som en del av den stora skräckinjagande kulturen. Jo, dels att vi inte ska förakta konstiga typer som köpet tre utgåvor av Sergej Eisensteins "Pansarkyssaren Potemkin" eller ger 600 USD för en film.

De är som vinälskare, febriga, oberäkneliga och vi kan inte mäta dem med normala tumstockar.

Men de behövs.

Den andra sensmoralen har att göra med den pågående rättegången mot Pirate Bay. Jag hoppas dom får krypa in i finkan och får betala ett fett skadestånd. Men om jag inte missat någon väsentlig detalj så ser det ut som följer; En av världens främsta filmskribenter sätter ihop en lista av de som han uppfattar som världens främsta filmer genom tiderna inför millennieskiftet.

Listan publiceras. Nio år senare upptäcker han att hälften av de tjugo filmerna inte finns på DVD.

Men många av dem finns däremot att ladda ner gratis på fildelarsajter. Jag har inte sett filmerna som finns på Pirate Bay men om de inte gjort en Seinfeld, d v s filmat av filmen med kamera från en biosalong så har något tagit sig besväret att kopiera filmerna och lägga ut dem digitalt.

Nu pratar jag inte om "Mördartomaterna Anfaller Igen", utan om filmer som anses tillhöra de bästa som gjorts genom alla tider. Jag gillade faktiskt MAI men det är en annan sak.

Har jag sett någon av de andra?

Kanske en eller två. Men jag gillar människor som håller reda på sådant som jag kanske aldrig behöver veta. Sedan dyker det upp och då finns det där. Kulturlirare som Richard Brody är mästare på sådant som vi andra etiketterar som onödig kunskap. Men man kanske skulle åtminstone kolla en film. Om den nu kommer på DVD nån jävla gång.

lördag 21 februari 2009

Ifrån skogen hörs ett rop...



Ja, vad ska man säga. Vi hade inte sex rätt och inte sju rätt. Men vi hade ett gäng femmor så vi gick plus.

Det var roligt för Olle Goop. Det var några år sedan på V75. Två snygga styrningar.

Vi sprack där han vann och det var inte mer än rättvist.

Så det blir Gimenez Mendez och pasta ikväll. Inget fel med det. Verkligen inte.

Jag undrar om inte våren snart är på väg. Men nu är det halt.

Bifogar en vårbild som Carina tagit i Irak. Jag tror det är mandelträd. Dom brukar blomma först av alla.

Nu ska jag paddla ut till köket och laga mat. Man blir hungrig av spel.

Bryderier


Ska man drömma så...

Hakar eller inte. Om man skulle var ensam vinnare på V75 så kanske det tar ett tag innan man dricker Gimenez Mendez, men man vet aldrig. Det är förvånansvärt många som vunnit stora pengar genom åren som ska köpa en Volvo eller klä in balkongen med plastrutor efter att ha sopat in 22 miljoner.

Dom har jag lite respekt för men dom som säger; ingenting, undrar man varför de överhuvudtaget spelar om de inte är beredda att ändra på något. Men de spelar antagligen på sitt eget sjusiffriga telefonnummer utan nollor i. 725 52 72, funkar men då ska det vara två voltstarter. Grattis!

Ska man drömma så får det bli ordentligt. Ingen S80 med läderfärgad takbox här.

Jag laddade ner en skiva från ITunes som jag är mycket förtjust i. Om man gillar franskspanskraiinspireradkajunrock med inslag av Spotnics , Shadows, lite Tetris och andra dataspelslingor plus lite Sergio Leone och vill bli glad så kan jag rekommendera Chicha Libre.

Kanske efter lopp sju. De fungerar både när det går bra och dåligt.

Om det går dåligt en Gimenez Mendez för 74 spänn. En röding från Uruguay. Med lite fart i till en ordentlig pasta eller kött.

Eller så blir det rejäl biff och hemgjorda pommes frites med eget vitlökssmör och persilja. Några spanska utmärkta tomater för 12.95 per kilo på Torkel. Ni vet det där med kostcirkeln. Vad jag tänkte komma till var en Chateau Musar, Gaston Hochar från 1995 som bara ligger och väntar på sjusiffriga tal och då menar jag inte ett telefonnummer.

Nä, nu får man ringa sitt lokala ombud på Axevalla. Det bör finnas lite rapporter om tjäle och eventuella snöfall. Blir det några märken i banan?

Det kan bli överraskningar idag.

Vi hade lite diskussioner om Doxology Movie. Den vann senast för tre år sedan. Men 24 februari 2001 minns jag hur vi stod som två fågelholkar och kollade när Good as Gold vann en final i sitt sista lopp i livet till 23 gånger pengarna.

Nu har vi pratat så mycket om Doxology Movie att vi inte vågar ta bort den.

Så nu är det inlämnat och klart!

fredag 20 februari 2009

Hundplats - Roliga bekymmer och V75


Travfilialen i Erbil. Du borde spikat tolvan din kerra(åsna)!

Det drar ihop sig till helg.

Jag tvättar idag. En vittvätt och Spikens filt. Den filten köpte vi när vi bodde utomlands. En mjuk flisartad skapelse som är en av hans favoriter. Han har flera olika ställen som han skiftar mellan. I vardagsrummet ligger en fårskinnsfäll under bordet. En likadan i soffan och en filt i fönstret. Ett mjukare täcke i soffan. Ovanför trappan som leder ner i sovrummet en röd liten matta. Ovanpå resväskan en filt och i andra änden av soffan ett hopvikt duntäcke. Så på hans sida av dubbelsängen en korg med mjukisfilt över, filten som jag nämnde och dessemellan brukar han krypa in under täcket och lägga sig i en kringla mellan benen mig.

Tio ställen blir det om jag har räknat rätt. Nej, han är inte alls bortskämd. Lägger man sedan till femtioelva tjurmuskler grisöron, tvåhundra pipdjur, en hund i naturligt storlek en tygtiger i naturlig storlek, en mindre tiger och en häst i natur… nej, det är den faktiskt inte men…¨

Nu ska jag gå ner och hänga upp tvätten och fundera vidare på helgens V75:a.

Carina berättade igår att mandelträden har börjat blomma nere hos henne. Fast idag var det visst sandstorm. Så det skiftar snabbt.

Här har det varit riktigt kallt i en vecka. Flera jag har pratat med säger att de blir trötta av kylan. Det stämmer. Inte blir man pigg i varje fall. Det var stand up igår på Hålet. Vissa var roliga.

Det skulle vara roligt att vara en sådan där ståuppare. Om man var rolig alltså. Men då skulle man vara riktigt rolig. Så folk pissade på sig och låg på golvet och vred sig av skratt. Ambulansen kom hela tiden och hämtade folk som skrattat sig fördävade.

Så rolig skulle jag vilja vara om jag skulle vara ståuppare. Jag tror att det är viktigt att man får en bra början.

Vissa börjar med att fråga om publiken mår bra. Det brukar publiken, så det fungerar nästan alltid. En del fortsätter sedan med att fråga om publiken hör. Knäppa lite med mikrofonen och så. Det brukar också funka men när en del frågar en gång till om publiken mår bra då brukar ångesten lysa igenom. Killen är nervös. Då är det viktigt vad nästa replik blir. Om den är typ: Hör ni också där bak? Då är det kris. Men om den blir: Har ni tänkt på att alla ståuppare frågar hur folk mår. Det är ungefär som om vi var något slags läkare hela högen. Om alla skriker: ”dåligt” då? Hur blir det då? Fram med receptblocket eller vad?

På tal om att må.

Det är som när man ringer polaren och frågar: hur är läget? Då vill man inte höra: Jo, tack jag har just slängt i mig 40 sömntabletter och tänker ta livet av mig. Eller? Jaha, du nickar. Betyder det att du vill att dina kompisar ska må dåligt? Du är en sån som mår bättre när andra mår sämre.

Fast ibland behöver man lite stöd. Min polare blev dumpad av sin tjej. Alltså den nya. Han blev i och för sig dumpad av den gamla tjejen också. Hon, den nya, alltså den som kom efter den gamla tog för sig rejält när hon stack. Det var fluglinorna, huset, sommarstugan och älgstudsaren. Jag tror att hon tog barnen också. Det var förra vintern, strax före jul och polaren ringde en annan kompis och berättade lite upprivet om att han, ja mådde jävligt dåligt. Det var riktig K-R-I-S.

Den kompisen som han ringde är skåning och kanske inte den jag skulle ringt först av alla. Som jag fast ännu segare. Sävlig, hade lite svårt för att prata känslor. Ni vet typen på ett ungefär. Så jag vet inte vad som fick min svikne polare att ringa vår kompis. Han kanske bara ville prata av sig. Men när han vikit ut sig om hur taskig före dettan varit och han nästan började grina så blev det liksom en liten tystnad som man i varje fall brukar fylla ut med något typ: Ja, fan va jobbigt, Du som har ställt upp så på henne eller Ja, ja brudar! Eller bara: Vilket Elände! Så vad tror ni vår kompis säger. Först var det helt tyst. Sedan säger han på sin breda skånska:

– Ja, ja. Du lugna ner dig. Ta en kopp kaffe och bulle så ska du se att det ordnar sig med tiden.


Ja, ni förstår själva. En kopp kaffe och en bulle! Med sådana kompisar behöver man inga fiender.


Spika eller inte spika?

Det måste bli fyra i första, många i andra, två i tredje och… och.

Är det guld där det ska skrälla. Varken Finders eller Go On Pale har skördat truimfer på Axelvalla. Är det Global Investment som ska göra livet surt för en i morgon.

Kari – Åke – Kari – Åke. Sen är det Goop mot Åke och Åke mot Goop. Tre mot en eller möjligen fyra mot en i sista. Hur var det ? Fem mot en är fegt!

Den där Hoity T F är en kul häst. 2,6 före jul!

Sedan när man är riktigt nöjd på rummet då ser man att man fått ihop ”bara” tjugotvåtusen rader.

Det blir skor med hakar för de flesta. Lätt snöfall från lunch säger en kille som har en kontrovers med sin arbetsgivare(det kan hända den bäste). Han ska spika Go On Pale. En idé som kan vara lika bra som den andra eller att välja två.

Ni behöver inte sladda banan, sa Svanstedt! Det blev ändå inga märken efter hovarna! Då var det flera av hästarna som underpresterade flera lopp efteråt. Det var då bankillarna fick skäll och det kom fram att det stora tränarna inte ville ha salt i banan för det löser ut och slabbar när det töar. Var inte Svanstedt en stor tränare där? På Axelvalla.

Det var ett år sedan. Plus minus något.

Kan man vara både förbannad på att banan är betong och var den som gnisslar om saltkaret kommer fram. Finns det någon som kan upplysa hur det går ihop? Så hur blir det i morgon? Är banan håd som sten eller preparerad i veckan? Förra gången fick vi veta hur det var när startbilen gick. Hur blir det den här gången? Lätt bana igen?

torsdag 19 februari 2009

Stairway to heaven in ten steps"



Gnällröven är tillbaka. Jag har ringt till ATG en gång tidigare och klagat. Då gällde det varför man inte kunde titta på lopparkivet på lördagar. Då hette det att det var så många som tittade just då. Ungefär som om man skulle få lyssna enbart på ljudet under Allsång på Skansen fast sämre eftersom man överhuvudtaget inte hade öppet den dag när alla kollar. Nu tittar jag inte på Allsång på Skansen till skillnad från många. Det var bara ett exempel eftersom många är intresserade av det programmet.

Nå, det löste sig lite eftersom jag kom på en annan väg att attackera problemet och sedan läste det sig alldeles otroligt mycket eftersom ATG:s nya tjänst omöjliggjorde all vettig analys av lopparkivets innehåll av nu kända skäl.

Så den här gången berodde mina primära klagomål på att jag hade drabbats av ett helt annat problem.

I går kväll skulle jag ut och ta en bira med Amir. Amir är bosnier och troligtvis vår bästa vän. Han inte bara lagar fantastisk mat, vi har haft häst ihop och han är en klippa i alla lägen. Nu jobbade han på ett ställe nedåt Heleneborgsgatan och eftersom han bor i Farsta Strand och tar pendeltåget från Södra Station så sågs vi på Stinsen som ligger precis intill stationen. Ett trevligt ställe.

Men eftersom vi ska spela lite trav på lördag som vi gör lite då och då så tänkte jag förbereda mig. Jag struntade i Bonus Käll på V64 så det blev plus åtta kronor på fem rätt. Men jag tänkte plugga på lite på V75 innan jag skulle träffa Amir.

Så jag kollade, tänkte att Power, Teaser och Mighty fick räcka i första, kollade tider, form, ja , jag behöver inte dra det där. Det som är bra med ATG:s tjänst är att man kan fylla i vilka hästar man vill ha med och sedan ser man hur mycket det kostar direkt. Så jag gjorde det och när jag kommer till lopp sju så resar finns plötsligt ingenting kvar. Istället kommer det upp en text där det står att man inte kan spela. Jag har inte tänkt att spela. Jag har spelat färdig. Jag använde tablåerna som anteckningsbok inför mitt snack med Amir.

Allt var borta.

Jag förstod vad som hänt eftersom jag sett att det inte går att fylla i på natten. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi drömma om att det man antecknat skulle försvinna.

Nuförtiden finns det ett support nummer på första sidan till ATG Live. Ring , ring. Det är många som ringer just nu. You bet, tänkte jag och filade naglarna medan jag väntade.

Till sist fick jag prata med en sävlig men trevlig norrlänning.

Jag förklarade mitt problem och anmodade tekniska programmerings högkvarteret att genast införa ett blinkande blått ljus som varnar för att applikationen kommer att explodera inom två minuter så man hinner ta en skärmdump åtminstone. Jodå, norrlänningen höll med och skrev.

När jag ändå hade supporten på tråden passade jag på att ta upp två problem till. Den ena var att när man klickar på en häst och vill ha specifika uppgifter så kommer det upp en ny ruta som ”klistrar sig” ibland. Den vill inte släppa från pekdonet. Synnerligen irriterande. Jodå, det hade faktiskt hänt norrlänningen själv.

Sedan var det paradnumret som jag bara försiktigtvis vågade peta i.

– Jo, hur långt har ni kommit med de där hackiga sändningarna, frågade jag.

– Där har jag faktiskt ett tips, sa norrlänningen.

– Jaha, sa jag och petade samtidigt lite i örat för att undersöka om jag hört rätt.

Det handlade om Flash såklart.

Jag har inte haft tid att kontrollera om det fungerar eller om det sker en ren och skär placeboeffekt i en frustrerad travhjärna men så här ska man göra enligt ATG:s norrlänningen och om gud vill så svär jag på min skånska heder att inga skåningar någonsin mera ska köpa skog för brännvin i norrland om detta fungerar.

Steg 1. Ta en kopp kaffe och luta er tillbaka. Slå på datorn. Klicka upp ATG, alltså http://www.atg.se/

Steg 2. Högerklicka med musen på en fri yta på applikationen. En valruta kommer upp. Klicka på ”Inställningar”. En ny liten bild kommer upp. Ibland får man skrålla ner för att se den eftersom den lägger sig långt ner på sidan.

Steg 3. Längst ner på den lilla rutan finns mindre fyrkanter. Den som är näst längst till vänster ser ut som ett öga på en datorskärm. Klicka på den.

Steg 4. Till höger på den lilla bild du nu får upp står en klickbar ruta som heter ”Avancerat”. Klicka på den så kommer ett nytt fönster upp i Explorer. Nu befinner du dig hos Macromedia som tillverkar Flash. Det ska stå ”Flash Player Help” på sidan.

Steg 5. Till vänster finns det streck. Framför näst sista strecket står det: ”Website Privacy Settings Panel”. Klicka där!

Steg 6. Efter en stund laddas det upp en ny infälld liten ruta till höger på samma sida. Den innehåller cookies.

Steg 7. Skrålla nedåt bland olika webbplatser. Det är de orange och vita stjärnorna vid skrållningslisten. Leta till du hittar
http://www.atg.se/

Steg 8. Markera
http://www.atg.se/. Ta bort den genom att klicka på ”Ta bort webbplats”. Klicka på ”Stäng”. Klart!

Steg 9. Be en bön eller två

Steg 10. Kolla om loppen slutar hacka!

Bira på berget


Irakisk Optikerreklam - lätt stiliserad


Det är visserligen dagen efter dagen före men jag vill inte undanhålla läsarna av denna sida en liten detalj. Det finns ett berg som heter Skinnarviksberget på Söder i Stockholm.

Så här står det i Wikipedia om mitt och Spiggelins morgonpromisstråk:

Skinnarviksberget är ett bergsparti på Södermalm i Stockholm och en del av Skinnarviksparken. Med sina 53 meter ö.h. är berget den högsta naturliga punkten innanför tullarna och där finns även en radiomast.

Namnet kommer från skinnare eller garvare som bedrev sitt hantverk här på 1600-talet. Att det har bott skinnare här framgår av en bouppteckning från 1658, som talar om att Jöran Marckusson-Skinnare var skinnare och godsägare vid Skinnarewicks-gatun (nuvarande Ludvigsbergsgatan). Skinnarnas yrkesutövning var illaluktande och krävde mycket vatten, de höll därför till vid Riddarfjärdens strand. Delen nedanför nuvarande Münchenbryggeriet hette just Skinnarviken och nämns redan 1646, “nerdher weedh Siöstrandhen Östan om Skjinnare wijken”. Namnet "Skinnarviksberget" är belagt sedan 1636, men namnformen “Skinnarviksbergen” förekommer också.

Berget är mycket populärt bland Stockholmare som plats att festa på. På sommaren är denna plats idealisk för en picknick tack vare den fantastiska utsikten över bland annat Riddarfjärden, Norr Mälarstrand, Gamla stan, Stockholms stadshus och åtta kyrkor, däribland Högalidskyrkan.

Där ser man.

Högst uppe på Skinnarviksberget finns en mycket riktigt en radiomast som Eric Fichtelius förde ett herrans liv om. Men det finns också en papperskorg. I morse när Hr Snifflund och jag var på väg att runda den lätt knoppande syrénbersån på konstnär Qvarsebos tomt så såg jag en präktig kasse tomma ölburkar.

Jag är inte emot öl. Tvärtom. Men där går gränsen. Man inbillar sig att några människor suttit i tio eller möjligen femton graders kyla och tömt uppskattningsvis tjugo burkar öl.

Starkt jobbat. Man måste vara hängiven vid den här tiden på året om man sitter på Skinnarviksberget och dricker en hel kasse bira. Hängiven eller galen.

Qvarsebo, alltså Tomas har gjort den där papperssvalan i stål som finns på Långholmen som ett minne av JAS 39 Gripen som backade ner i skogen under en uppvisning. Jag var faktiskt där och såg när vår stolthet låg där och pyrde lite medan piloten paddlade iland. Det var en dramatisk eftermiddag.

Qvarsebo var också ordförande i något som heter Konstnärsföreningen. Dom håller till ovanpå KB inne i Stockholm mittemot Riche ungefär eller så. Det var mycket som var roligt med den föreningen men ett av mina minnen var att föreningen bjöd på öl och snaps när en inbjuden föredragshållare nämnde ett utländsk namn, t ex Paris. Så när jag berättade om Internet 1995 blev alla väldigt glada. Snapsarna ville aldrig ta slut. Samtidigt sitter dessa konstnärer och tecknar på bordsduken som sedan rivs i bitar och arkiveras. Det finns numera också en bok med som visar urrivna teckningar i urval sedan mer än hundra år tillbaka.

Så kan det gå, som Kurt Vonnegut brukade skriva medan han levde. Ni vet han med Billy Pilgrim och cyanvätekulan. Ja, alltså, när livet, det verkliga livet, blev jobbigt vilket kan hända den bäste, så rymde Billy Pilgrim till en fantasivärld på Trafalmadore där det fanns en cyanvätekula som han höll till i eller om det var cyanväte utanför möjligen. Det ska jag låta vara osagt. Han trivdes där i varje fall.

onsdag 18 februari 2009

Var började man?



Utredningen Framtidens Travsport från 2006 pekar på en rad fundamentala problem.

Ett och kanske det allvarligaste är att staten inte gjort klart för sig själv vilken roll travsporten ska ha i den svenska ekonomin.

”Staten har lagt för stor vikt vid sin andel av intäkter från spelet och för liten vikt vid förutsättningarna för travsportens utveckling i stort och dess betydelse för samhällsekonomin i övrigt.”(sid 54)

Den nuvarande trenden där travsporten har minskat med 10 procent under 2000-talet och fortsätter att minska kommer att leda till färre hästägare, minskad publik, färre banor, allt färre och större tränare samt i förlängningen en ökad internationalisering av tävlandet som koncentreras till länder där villkoren är bättre.

De grundläggande problemen är följande och tas upp i utredningen:

Spelet på trav ökar fortfarande men, men minskar sedan millennieskiftet i en accelererande takt i förhållande till utvecklingen av konsumtionen i samhället.

Under perioden 1995-2005 har spelomsättningen ökat med 25 procent. Under perioden 2000-2005 har däremot spelomsättningen däremot ökat med 5,6 procent.

De totala omkostnaderna för att administrera och marknadsföra spelet har under samma period ökat med 59 procent. Under perioden 2000-2005 har kostnaderna stigit med 9 procent. Mellan 1995 till 2005 ökade ATG:s omkostnader från 551 miljoner till 1039 miljoner.

De samlade medlen till sporten från ATG har mellan 1995-2005 stigit med 19 procent. Under perioden 2000-2005 har ökningen varit endast ungefär två procent.

Medlen till de aktiva har under perioden 1995-2005 ökat med 26 procent men minskat med knappt tre procent under perioden 2000-2005.

De samlade omkostnaderna för sport och spel uppgick år 2005 till knappt 1400 miljoner medan de samlade medlen för aktiva samma år var 735 miljoner.

Det mångåriga eftersatta underhållet av anläggningar uppskattas till betydligt högre än 200 miljoner kronor.

Utredningen konstaterade att sport och spel är ömsesidigt beroende av varandra men också att travsporten i ökad grad kommit att organiseras på ett sätt som separerat sport och spel snarare än tvärtom.

Man konstaterar också att travsporten har för många organisationer som sinsemellan är dåligt organiserade vilket innebär ett sort antal ”förhandlingsarenor” där ”transaktionskostnaderna” blir mycket höga jämfört med normalt företagande.

De ekonomiska resurserna skapas genom spel som drivs av ATG på affärsmässiga grunder, men under statligt inverkan och i en miljö med otillbörlig konkurrens.

Sporten, som tilldelas resurser i huvudsak från spelet, är organiserade som sällskap och ett stort antal andra organisationer för genomförande av tävlingar, främjande av sporten och tillvaratagande av specifika intressen inom sporten, saknar i denna organisationsform förutsättningar för att drivas effektivt.

Travsporten har låg grad av ”transparens” på grund av att mål inte fastställs, prioriteringar inte görs och styrsystem saknas. Detta leder till obalans mellan spel och sport och mål och medel.

Försök at regionalisera verksamheten i början av 2000-talet har i huvudsak misslyckats.
Travsporten har tre olika organisatoriska nivåer, den centrala, den regionala och den lokala. Det skapar flera olika förhandlingsarenor som leder till höga transaktionskostnader för att fatta beslut och som även motverkar att effektiva beslut för systemet som helhet kan fattas.

Utredningen föreslår:

Offensiva satsningar som leder till ökade intäkter och ett ökat intresse för travsport i samhället och

Ökad samordning, samverkan och prioritering som leder till ökad effektivitet, kostnadsbesparingar och högre kvalitet

Så vad har då hänt?

Det säger sig själv att offensiva satsningar för att komma till rätta med problem som beskrivs ovan inte kan ske utan att man tar en ordentlig diskussion med staten om travsportens roll och ställer upp målsättningar för att komma till rätta med de problem som utredningen pekar på.
Istället verkar det som om STC och ATG gått bakvägen genom att svetta ut några banor och skrämma sällskapen att vidta åtgärder innan nästa yxa hamnar i deras nacke.

Utredningen påstår inte att allt beror på dåliga lokaler och knarriga styrelser ute på banorna. Den pekar tydligt på brister genom hela organisationen och grundfundamenten för travsporten. Så var finns statens och STC:s eget förändringsarbete? Ovanstående utredning kom i november 2006.

I slutet av 2008 kom det nya förslaget om tävlingsdagar och vinter- respektive året runt banor.

Det är nu 2009.

tisdag 17 februari 2009

Från en gnällröv till en annan


"Nybrinkiansk Kristerapi" av M. Nybrink:

Åk till Beirut istället för Thailand

Den blev några bira och ett gäng Gammeldansk igår. Gravöl så att säga. Spiken var förstående i morse när husse bara vill gå sakta och försiktigt.

Carina var också slak efter lite personalröj. Nu ligger det några grundtankar från den irakiska spelfilialen och skramlar i mail-boxen. Eskilstuna kallar.

Jag orkar inte jobba så hårt idag. Det får bli bättre tag i morgon.

Dock hinner jag förstå att Micke Nyfiken är upprörd i dagens Aftonbladet. Det är bara en massa gnällrövar inom travet. Allt är det fel på. Alla utom STC:s styrelse, ATG:s styrelse och en del andra styrelser får sig en smäll på käften. Travmedia vad det nu är för något är enögda och intervjuar alldeles för få travdirektörer som kan säga att de gör så gott de kan, tiderna är dåliga och för övrigt lever vi i den bästa av världar.

Nej, det är bara en massa gnällisar som får plats med sina lösa tyckanden. Gnällisarna är om jag förstått Micke rätt, travtränare, kuskar, spelare, hästägare, hästskötare, lärlingar, i princip alla utom de som är formellt ansvariga inom sporten.

Vill han ha jobb på STC, bli direktör som Niclas Andersson eller är han bara…

Ja, det var just det. Mickes förslag till lösning är om jag förstår saken rätt att sälja mersan, skippa årets tredje Thailandsresa, bort med Armani, matlåda, pruta på höet.

Jag vet inte vilka cigaretter Micke röker men de måste innehålla starka saker.

När Micke nu har konstaterat att sportens aktörer har det för bra så kilar han raskt vidare och alla vi som tycker att det kunde göras bättre trav av media får oss en präktig magsugare på vägen.

Vi är bara snyftpellar som inget fattar om hur jävla komplicerat allt är med sladdar och el. Sådana som bara tror att det är att sticka fram en mikrofon och filma.

Pengar ska sporten inte ha. Återigen en hög gnisselsyrsor som filar på sin eviga melodi.
Nu är det tre tränare som lagt av, säger Micke. Var finns problemet undra han. Man satsar och många känner sig kallade men få är utvalda enligt den näst sista av Micke visdomsord.

De sista orden vi får på vägen av Kung Salomo är att det är sämre i Finland.

Om nu Mickes tema var att alla är gnällrövar har han åtminstone bevisat det i ett fall.
Det borde gapa en del hål i stolsraderna kring ATG och STC om en tiondedel av den allvarliga kritik som riktats mot organisationens företrädare den senaste tiden har stöd bland tränare, kuskar, hästägare och uppfödare.

Mickes drapa påminner mera om en jobbansökan. STC direktör kanske, cigarr på rummet och en fjärde Thailandresa i sikte.

Det Micke glömmer är att den kritisk som har framförts har haft siffror bakom sig. Det har nämnts summor och antal. Antingen är det rätt eller fel. Så enkelt är det.

Att intervjua båda sidor säger Micke. Så vilken är det andra sidan. Är STC den andra sidan? Är ATG den andra sidan. Att staten är den andra sidan är klart men STC och ATG borde inte vara den andra sidan. Jo, om det är som Micke säger att vi lever i den bästa av världar och ska vara jävligt tacksamma för det. Kan inte Aftonbladet skicka stjärnreporter Micke på vidareutbildning i nått stall som dräng under ett halvår så får vi ser hur mycket snack om mersor och 3 x Thailand det är sedan.

Undrar om inte Acclaim vinner ikväll.

måndag 16 februari 2009

Stötte ihop med KG


Längst därborta ligger Iran

När jag var ute med Spiken i morse stötte jag ihop med KG. Han frågade om jag visste vad som hade hänt med Lasse. Det visste jag inte men anade det värsta.

Så var det.

Jag har en tavla, en litografi som Lasse gjort. Den är målad i vackra färger, typiskt sextiotal, popkonst men med en massa tidsanfanger som gör att åtminstone jag blir väldigt glad. Så glad att både Carina och jag var överens om att om det var någon tavla vi skulle ha med när vi flyttade till Irak så var det Lasses. Så blev det. Den hängde i arbetsrummet på en och en halv kilometers höjd och tittade man förbi den en klar dag så såg man till iranska gränsen långt borta. När man skar tänder över Irak och det hände så var den en befrielse att titta på Lasses optimistiska konst.

Lasse var en fin människa. Det säger jag inte för att han är död nu. Lasse var en fin människa och då menar jag en fin människa. En sådan typ av människa som det tyvärr tillverkas sparsamt.

Lasse var söderifrån, ifrån Skåne som jag och en jäkel på att teckna. Så han flyttade till Stockholm och kom in på Konstfack i början på 60-talet. Jag undrar om Lasse någonsin sålde en enda tavla. Det kanske han gjorde men han var inte säljartypen. Det är inte Lasse Åberg eller mosaikräven Ernst Billgren vi talar om. Nej, Lasse var en försynt kille, liten, rund och gillade en bira. Det var så vi träffades. På Zinken. KG brukar också hålla till där. Ibland satt vi och snackade alla tre, tog en bira och en gammeldansk för det gillade Lasse. Han drack aldrig mycket på krogen. Ett par öl och den lilla knappen, varje vardag efter jobbet. Han jobbade många år som tecknare på Stadsmuseet som ligger vid Slussen. Varje dag efter jobbet kom han liten och kort, satt med sin bomullskasse och linnekavaj. Han hade nog lite hög blodtryck på slutet. Hade inte sparat sig. Var ungkarl och det var väl kanske inte kostcirkeln som hängde ovanför kylskåpet direkt.

Lasse fotograferade. Allt och alla. Det hade han gjort i många år. Med en pytteliten kamera.

KG, sa att han hade 8000 bilder. Jag tror att han hade mycket mer än så. Han var alltid ute och plåtade. Det var hans hobby. KG och Lasse brukade dra en bira varje fredag. KG har också problem med hälsan sedan några år tillbaka. KG är också en bra kille. Han har bott här i hela sitt liv, på samma hörna. En gång vann han en skinka på Konsum. KG kan det mesta om böcker och framför allt musik. Han jobbade i bok- och musikhandel när jag träffade honom i mitten av nittiotalet. KG är i min ålder men har dåligt hjärta bland annat. Nu är han sjukpensionär eller i varje fall sjukskriven på obestämd tid. Hans hjärta växer och han har inte så bra kondis så det är inte aktuellt med operation. Ett slags ekorrhjul.

KG var ledsen för det där med Lasse och det är jag också. Lasse tog bilder när vi var på krogen, Sist tog Lasse en bild när vi möttes på övergångsstället.

Jag har många bilder hemma som Lasse tagit. Han brukade komma med ett litet kuvert med kopior på bilder och sedan tog vi en öl och en gammeldansk. Ibland låg det bara ett kuvert med en bild på krogen som Lasse hade lagt dit.

Han gillade oss och vi gillade honom. Det var på den tiden Spiken var med inne på krogen och var kvarterets kroghund. Nu har astmafascisterna tagit över.

Lasse och KG var inte så pigga ibland men klagade på Spiken gjorde de aldrig. KG blev istället förbannad på Prästen en gång. Prästen surnade ihop.

– Det var ett jävla tjatande om Spiken. Det är ju för fan bara en hund, sa prästen.

Det skulle han inte sagt. Spiken var nog lite mer än så för många medelålders ensamma när han viftade på svansen och slickade dem på handen eller pussade efter att ha fått några jordnötter.

KG berättade att Stadsmuseet kanske skulle ta hand om Lasses bilder. Det hoppas jag. Bättre än de tog hand om Lasse får man hoppas.

Nu får man inte se Lasse något mera ifall han inte spökar runt. För mig får han gärna spöka lite och detsamma gäller Carina och KG som saknar sin fredagspolare. Då brukade de spela en lite V75:a för några tjugor.

Det var precis så som KG sa nu när vi pratades vid i snöfallet i krysset Ringvägen och Hornsgatan i morse. Med Lasse kunde man prata kultur, böcker och musik. Han var en bra vän.

Om det finns ett bättre och ett sämre ställe så är jag säker på att Lasse kommer till det bättre stället. Är det ett riktigt bra ställe så finns det bira och gammeldansk framställt redan när han kliver av på stationen. Sedan får han en fin liten ljusstark Leica av modernt snitt och fri film för Lasse gillade film. Digitalt var nog bra men riktig film var bättre. Ett eget litet labb kanske han kan få också för han var en verkligt god människa.

Ha det bra Lasse! Vi är många som saknar dig mycket. Du var nämligen en riktigt konstär.

Bra gjort


Här ovan är ett mera improviserat löp i makligare takt!

Faktum är att jag inte vet varför men plötsligt hade jag laddat in lite på Lönshults Danne i storloppet Prix de Paris. Jag skojar inte . Då stod den i 35 gånger och jag hade för mig att den gjort bra lopp tidigare i Frankrike. Sedan såg jag att den blev tvåa och det var ju bra placeringspengar också och roligt för Johanna Linqvist och hästens ägare.

Nu spelade jag vinnare men det gör ingenting för jag gissar att fransmännen var extra skrynkliga eftersom det var en tjej som blev tvåa. Det var inga dåliga kuskar och hästar i det loppet som dessutom var över 4125 meter.

Om pappa Anders möjligen ser det här så får han gärna gratulera från en inte alls ledsen förlorare. Svensk trav behöver verkligen flera kvinnliga förebilder som lyckas i större sammanhang. Att det var i Frankrike var extra roligt och Lönshults Danne är ändå 10 år gammal.

söndag 15 februari 2009

Gud borde vara missnöjd


Olika hjälpmedel för att präster inte ska somna under bön

Oj vad tiden går. Klockan är redan över elva på kvällen.

Man skulle kunna tänka sig att man satt på ett ställe och funderade över livet. Plötsligt kom man på vad det är för fel. Då tror jag att många skulle bli våldsamt uppiggade.

Hästsvansen var inne på de här med girigheten. Där kan han ha varit nära lösningen. Tänker man sedan bort all religion så försvinner väl ungefär 99 av alla konflikter.

Om man kunde mäta så tror jag att uttolkarna av olika sändebud som Gud sägs ha skickat ut antagligen har ställt till med mer skit än motsatsen.

Alltså Gud om det nu finns någon sådan borde vara mest missnöjd med vad uttolkarna har lyckats med. Dom borde ligga riktigt risigt till när det ska redogöra för hur det blev som det blev.

Osorterade reflektioner


Vi får de ledare vi förtjänar

Det är kallt som fan ute.

Råkallt alltså. Så jag kortade kvällsrundan med odjuret som inte alls tyckte att det var kallt.

Såg lite på teve. Lite om den där stackars flickan från Arboga vars små barn blev dödade med en hammare och sedan blev hon halvt ihjälslagen själv.

Om jag inte missade något så tycker staten det är värt 175 000. Alltså 100 000 för henne och 75 000 för barnen. Sedan följde någon suddig förklaring om att man betalar för läkarvård för att man förlorat barnen men inte för barnen. Ska man tolka det som om man får, vilket inbjudne justitiekanslern Göran Lambertz gjorde en bra ersättning med 37 500 kronor per barn för att läka de psykiska såren.

Var det inte Lambertz som inte ville väcka sak mot en domare som anklagades för att gå till horor? Nån i HD. Det låter i varje fall bekant. Att försvara systemet menar jag.

Är det så att man får mer för att läka sina egna sår än för barnen och varför just 25 000 kronor mer.

Det var som skogsvandraren som fick 600 spänn av sitt försäkringsbolag Folksam sedan en galen jakthund gjort slarvsylta av hennes ansikte. Nu hade hon tur eftersom det var en jakthund och ingen pitbull från Rinkeby. Där är det tunnsått med registrerade hundförsäkringar så där hade hon troligtvis inte fått ett öre av motpartens bolag.

Sedan stängde jag teven för kvällen. Jag tittar väldigt sparsamt på teve eftersom det är mest skit. Igår var jag nere på Hålet och…faktiskt var det i fredags jag var där. Då hade några företagsamma östgötar tagit sig för att anordna frågesport. Som På Spåret fast utan filmer och Oldsberg och Tabellbitaren. Tabellbitarens son sköter förresten snacket på ATG Live ibland.

Man får rysningar. Det är som med Jim Morrissons son. Har ni hört honom sjunga?

Efteråt sa jag till östgöten att dom kanske skulle ha lite enklare frågor så flera kunde vara med, fast det tyckte han inte. Han var bestämt emot det skulle jag kunna säga. Dom hade fått ihop tre lag med sammanlagt sex personer. Det var frågor av typen vilken färg hade Jimmy Hendrix skosnören efter klädbytet på Konserthuset 1969, vilket datum var det och vilka låtar spelade han för två poäng(för tio var betydligt svårare).

Nej då, no mercy. Det gick finfint tyckte killen. En fråga var inspelad på ukulele på mobil. Två killar som verkade ha avtryck runt öronen efter att ha sovit med hörlurarna på sig svarade alltid på typ nivå tio eller nio trots att en fråga var hur många gitarrer har Eric Clapton i sitt sovrum, eller det kan ha varit har Eric Clapton några gitarrer i sitt sovrum, fast jag hörde inte den frågan riktigt eftersom jag samtidigt analyserade lopp ett förtjänstfullt. Vi var alla tre rörande överens om Maid for Tag. Men det har jag redan tjafsat om.

Det spelade ingen roll. Det var liksom som ett surr i bakgrunden. De andra kombatanterna i På Spåret utan…allt, svarade på typ tre eller två vilket borde manat till eftertanke. Men det var visst ovanligt lite folk i fredags så jag la ner fallet.

Ett tag satt jag och funderade på en variant kallad "På Lyset". Vet inte om det funkar i hela Sverige. "På Lyset" är man Skåne ifall man är onykter. Tänkte att man kunde ha en massa deltävlingar i lokala miljöer och så skickar man ut en dyngrak lokal kändis med huvudkamera ungefär som…jag ni förstår principen. Sedan får olika lag gissa vart han eller hon är på väg och till sist så har man en riksfinal på Globen med kändisfyllon och annat löst folk som får ta sig till olika ställen, som hem eller till nästa efterfest.

Rätt organiserad av Brinken eller någon annan som inte är rädd att ta i så borde det kunna bli minst lika stort som…ja, i varje fall i närheten av… något slags succé. Finansierat av ett stort bryggeri med blått tema... eller grönt. Ungefär där kom jag på att jag borde gå hem.

Nu har det blivit flera dagar senare. Ingen vill rädda SAAB. Det påstås att fordon är 15 procent av världens samlade produktion. Är det så, så får de väl rädda varandra. Jag tycker inte ens SAAB är en snygg bil och det är inte Volvo heller.

När Pelle Pettersson slutade rita bilar så dog Volvo.

Nu ser de flesta bilar likadana ut. Gör bilar som är billiga, aldrig blir slitna, är snygga, sköna att åka i och drar lite soppa eller vad de nu kan tänkas gå på. Det tror jag kan vara framtiden.

Är det verkligen det bästa vi kan. Rädda SAAB för att ta oss ur den ekonomiska krisen. Vi stod ju bra rustade, sa Mumintrollet och den lilla centerpartistiska Ekorren på Rosenbad för några månader sedan och nu ska vi rädda allt möjligt och livet har blivit mörkt och dystert.

Man skulle kunna tro att vi var födda i Finland.

Var tog köpfesten vägen? Rally!

Visste ni att Brinken upptäckte Ronny och Ragge? Tiderna förändras verkligen.

Är det verkligen fred vi vill ha


Sjukhusbygge?

Krig i Irak.

Det låter inte så ovanligt. Ändå är det just vad som står på dagordningen ifall de nuvarande motsättningarna mellan den kurdiska regionala regeringen i norr och centralregeringen i Bagdad inte biläggs.

Både premiärminister Nuri al-Maliki i Bagdad och Kurdistans Regionala Regerings premiärsminister Nechirvan Barzani har skramlat med vapnen.

Al-Malikis allians gjorde nyligen ett mycket bra lokalval, ett resultat som visar att övervägande delen av araberna vill ha en stark central regering och inte en decentraliserad demokrati där regionerna har en stark ställning såsom den förutsätts i den irakiska konstitutionen. Al-Maliki har redan talat om att göra tillägg till konstitutionen som minskar regionerna makt, företrädesvis kurdernas.

Kurderna i norr säger att om inte frågan om oljestaden Kirkuk som de anser tillhör Kurdistan löses innan amerikanerna lämnar Irak så blir det krig mellan kurder och araber om Kirkuk.

Amerikanerna har hittills varit avvaktande och sagt att problemen ska lösas på demokratiskt sätt.

Kamal Kirkuki, vice talman i det kurdiska parlamentet säger till AP att al-Maliki är en farlig man, en ny Saddam.

Mönstret att någon annan ska lösa problemen är väl känt i den här delen av världen.

Det finns att annat skäl till att det kan bli krig. Både al-Malikis regeringen och den kurdiska har hittills i stort sett misslyckats med att bygga upp ett demokratiskt fungerande fundament.

Thatcher hade Falklandsöarna när hon la ner stål, kol och gruvor. I Irak är snarare problemet att det inte finns någon industri m m.

Man hoppas på utländska investeringar som med stor sannolikhet kommer att vara mycket måttlig i det nuvarande klimatet och i allmänhet bytas direkt mot fördelaktiga oljekontrakt.

Arbetslösheten är skyhög, folk får fortfarande matransoner, korruptionen är den ledande näringsgrenen vid sidan av oljan, jordbruksutvecklingen är obefintlig. Den enda exportprodukten som finns förutom olja är dadlar, utbildningssystemet är föråldrat, lärarkompetensen på 50-tals nivå. Sjukvården har försämrats, inte förbättrats de senaste tjugofem åren.

Mängder av projekt har påbörjats men inte i avslutats, tiotals miljarder dollar har förskingrats.

Nu stänger USA kranarna och många som ville bidra till att bygga upp Irak efter kriget har lämnat landet på grund av den påtagliga inkompetens som finns på olika nivåer i det politiska etablissemanget.

Det är i stort sett bara genuina och aningslösa påhejare som den folkpartistiske riksdagledamoten Fredrik Malm som fortfarande tror att saker och ting är på rätt väg i Irak och irakiska Kurdistan.

Så här skrev Malm på sin blogg i veckan som gick:

Kroatien och Kurdistan

Investeringarna i Irakiska Kurdistan fortsätter. Nu är kroaterna på ingång. Ett avtal undertecknades häromdagen,
värt 500 miljoner USD (ca 4,2 miljarder SEK), för att bygga sjukhus i Kurdistan.Sverige borde, precis som jag sagt hundra gånger förut, öka sitt engemang i regionen och investera mer för att bidra till utvecklingen.
Upplagd av Fredrik Malm kl.
13:28 0 kommentarer
Etiketter: kroatien, Kurdistan

Själva uppgiften är tagen från följande text som man får fram från ”Futures and Commodity Market News” genom att klicka på en länk under "värt 500 miljoner USD" som finns i Malms postning ovan. Nedan den text som alltså ligger till grund för Malms upprymdhet:

Feb 11, 2009 (BBC Monitoring via COMTEX) -- Zagreb, 11 Feb - Ingra, a leading Croatian construction joint stock company, and the authorities of Iraqi Kurdistan have signed a protocol on cooperation in the construction of health facilities, the Croatian company said in a statement on Wednesday [11 Feb]. The protocol, which was signed in Erbil, the capital of Iraqi Kurdistan, paves the way for agreement on the construction of hospitals and ancillary buildings, reads the statement.

The next step now will be the acceptance of Ingra's bid with projects and the signing of contracts on the construction and equipment of hospitals. According to preliminary estimates, the value of construction works, which should start this spring, is put at some USD 180 million, and the value of all the works is USD 500 million.

The Croatian company stated at the Zagreb Stock Exchange on Wednesday that the injection of fresh capital into Ingra had not been successful given that the amount of the listed and paid shares did not meet legal requirements.

The plan to increase Ingra's capital stock has failed due to insufficient turnout of possible investors.

In mid-January the financial regulatory agency Hanfa green-lighted Ingra's plan to issue 3,750,000 shares with the aim of raising its capital stock by HRK 150 million. Under Hanfa's decision, the issuance will be regarded valid if 75 per cent of the total number of offered shares could be subscribed and paid in two rounds of recapitalisation. The statement does not specify exactly how many shares had been subscribed and paid.

Source: HINA news agency, Zagreb, in English 1554 gmt 11 Feb 09
BBC Mon EU1 EuroPol zv


Exakt hur Fredrik Malm lyckats få det till att Kroatien ska investera i irakiska Kurdistan genom att studera ovanstående text återstår att se. Jag är visserligen inte riksdagsledamot och inte folkpartist och inte ens ekonom men om jag läser rätt så står det att det undertecknats ett avtal om samarbete. Det brukar stanna där. Jag uppfattar inte det som om Kroatien skulle investera en enda krona. Däremot hoppas de att ett anbud ska leda till en affär så att de ska få bygga sjukhus mot faktura antar jag och de som ska betala kalaset skall väl då vara irakiska Kurdistan.

Men om det ska bli krig så är det bra att det byggs sjukhus. Så själva grundtanken är inte fel.

Den här hästen heter Imagination


No comments!

Man hör inte alltid vad man vill



Ibland tror jag att jag har fått tinnitus. Plötsligt hör jag en ton surra i örat. Ibland är den hög och ibland låg. Hittills och tack så har det funnit helt naturliga förklaringar. Det kommer från en datorfläkt, en grannes digitala väckarklocka eller från någon annan hushållsapparat.

Jag hade en kompis som hade tinnitus. Det var ingen lek. I veckans nummer av The New Yorker så finns det en större genomgång av sjukdomen.

Min kompis var yngre när han fick det. Det är ovanligt enligt artikelförfattaren, Jerome Groopman som själv fick sjukdomen för ett år sedan.

Det visar sig att tolv procent av alla män och fjorton procent av alla kvinnor över 65 år och äldre får någon form av tinnitus och att nästan hälften av alla som varit i närheten av explosioner i Irak och Afghanistan drabbats.

För den som drabbas är upplevelsen av att höra en ton hela tiden i det närmaste outhärdligt.
Redan de gamla egyptierna beskrev problemet. Den här artikeln är intressant.

Modern forskning visar att när forskarna gjorde PET scan av hjärnan så fann man en överraskning.

Ett ljud som kommer från örat borde visa sig i båda hjärnhalvorna. Men undersökningen tydde på att aktiviteten enbart kunde registreras i ena halvan av hjärnan vilket tydde på att orsaken fanns i det centrala nervsystemet och inte i örat.

Klart läsvärd.

The New Yorker finns på nätet och man kan provprenna gratis. Den här är februari 9-16, 2009.

http://www.newyorker.com

Måla, Sten, Fil och Filé


Varför kastar dom här killarna från Erbil inte sten på brandbilar?

Jag ser på Aftonbladet poll att 4,6 procent tycker att klottra ner tunnelbanevagnar är konst. Det är uppseendeväckande.

Göran har stängt för gott igår. Alltså körsnären tvärs över gatan. Igår var sista dagen. I rutorna har de små bleksiktiga veganasrslena från Djurens Befrielsefront ristat in olika deviser. Ja, ja det var länge sedan något försäkringsbolag betalade för Görans glasrutor. Plastrutor som går att rista i blir den enskildes lott när terroristerna tagit grepp om saken.

Lokalen är till försäljning. I går stod en gul lapp i fönstret. Lördagen den 14 februari stänger jag butiken efter 39 år.

Rick Falkvinge från musikstöldspartiet målar upp en medeltida bild på bästa plats i Aftonbladet. Några musikhallickar från Pirate Bay står inför rätta och jag hoppas att de får ett par år på kåken fast det lär de tyvärr inte få. Men jag hoppas att de döms till skadstånd som vida övergår deras tillgångar.

Om de skulle bli friade vore det en katastrof.

Ungdomar kastar sten på brandbilar och eldar upp skattefinansierad egendom. Debatten handlar sedan om vad ett par korkade Malmöpoliser sitter och vimsar om i piketen. Bilderna kom från en rättegång som gäller de ungdomar som poliserna svamlade om och inte tvärtom.

Det vi ser är ett embryo till ett anarkistiskt samhälle där medias roll inte är obetydlig som matchmaker. Nu talar jag inte om små stencilerade spritdoftande A4 papper som delas ut på gatan utan debatter i Aftonbladet, Expressen för att inte tala om deras nätupplagor. Jag talar om Josefsson och om Ekdal med flera.

Det är val snart. Nu kommer man att ge rassepartier som Sverigedemokraterna gott om utrymme.

Förr i tiden räknade man sekunder så att det skulle bli rättvisst. Ett lite skitparti vars enda fråga är att kasta ut folk som inte talar fornnordiska skulle aldrig fått breda ut sig som Sverigedemokraterna och deras stödtrupper. Idag lägger Måna huvudet på snedd fladdrar lite med fransarna och tror att hon kan prata ner rassar ungefär som Obama ska prata ner Ahmandinejad och hans kärnvapen.

Det stora problemet är att vi har slutat kalla saker och ting för namn.

Ungdomarna i Rosengård och Södertälje är till övervägande delen invandrarungar som ska tas om hand. Deras föräldrar ska få veta att de numera lever i Sverige och att de har ansvar för sina barn. Konstfack ska betala klottersaneringen av vagnen på sina anslag och rektor och ansvarig lärare ska sparkas. Polisen ska ta fast de terrorister som förstört Görans butik trettio gånger och belagt honom med yrkesförbud. De ska hanteras och dömas som terrorister.

Piratpartiet ska stängas eftersom det uppmanar till olaglig verksamhet. Samma sak i EU.

Kommunismen där saker och ting delas ut efter behov ligger långt framåt i tiden. Just nu håller vår ledare mumintrollet på att försöka förstå vad som gick åt helvete med kapitalismen. Det lär ta ett tag.

Men innan det blir någon kommunism eller något annat system där man kan hämta skivor gratis så måste svenska folket först vara för ett socialistiskt samhälle eller någon som i grunden är skiljt från det vi har idag, vilket nog tar ett tag.

Att ta andras ägodelar är inte radikalt.

I veckan var det liv vid Konsum som ligger vid sidan av Görans demolerade affär tvärsöver gatan. Ett par tjackpundare var i luven på varandra om bytet. De hade som vanligt stulit fläskfilé eller oxfilé inne på Konsum. Jag antar att det är lättare att remma iväg nu med självservicekassorna.

I vilket fall. Vad är skillnaden?

Det är inte stöld, skriker Falkvinge och hans musikhallickar och menar fildelning på Pirate Bay m fl. Nej, inte enligt lagen men det är ett brott. Jag anser att det är stöld och det anser större delen av svenska folket.

En miljon fildelar får vi höra. Den undersökningen har jag inte sett men det innebär samtidigt att 8,5 miljoner anser det är fel och inte gör det så den allmänna meningen är att sätta dit dom som gör det och det ska göras med början måndag i tingsrätten.

Man lägger beslag på något som inte tillhör en. Man tar Görans butik, tar musik, ljudböcker, filmer, tar tunnelbanevagnen och använder den som pannå. Tar en bil och eldar upp, tar en sten och kastar på brandkåren för att försvara andra friheter man tagit sig.

Men varför ska filétjuvarna åka dit, Falkvinge, Schwirtz och Engström m fl . Hjälp tjuvarna att bilda Filépartiet så har ni ju en liten fin allians helt på egen hand.