onsdag 29 april 2009

Bland fåglar och igelkottar



Det pågår ett krig på Sri Lanka. Israel fortsätter att skita i vad världen tycker liksom Iran, Korea och en hoper afrikanska stater för att ta ett exempel. Talibanerna en samling mer eller mindre galna terroristorganisationer härjar. Antalet fångar på Guantanamo är 241 jämfört med under förre presidenten George W Bush då de var 242.

Ryssarna härjar runt i sina gamla republiker. Världsekonomin brakade samman i höstas.

Vattnet ska stiga några meter, kariboerna är slut och torsken är slut.

I morse berättar Carina att det dykt upp en ny terroristorganisation i området kallad ”Birds of Paradise”. De använder små barn som självmordsbombare. Till barnen har gubbarna sagt att de ska bli fåglar i paradiset. Det tyckte barnen var en bra idé. Vem vill inte bli en fågel.

Min före detta arbetskamrat på Sveriges Radio, Anna Hjalmarsson håller reda på vad som rör sig på nätbloggeriet nuförtiden. På Aftonbladet.

Just nu är det pesten från Mexico. Sossarna har presenterat sin budget. Fildelarna och övervakningsfilosoferna har egen hylla på förrådet som vanligt.

Normalt sätt handlar HELA debatten bara om IPRED och fildelning. Nu har grönsaksätarna vridit Mexikodebatten ett varv så att det är köttindustrins fel och sedan är fildelarna oroliga för om det finns ordentligt med vaccin så de kan fortsätta fildela utan att dö.

Jo, en sak till handlar bloggnätets centrum om eller två saker, rättare sagt. Kläder och smink.

Varför inte införa ett nytt nobelpris. Ett egopris för den som gjort mest epokgörande insatser för sig själv under det gångna året.

Jag blir mer och mer övertygad om att den generation som Piratpartiets väljarkärna består av är förmodligen den överlägset mest egofixerade generation som någonsin funnits.

Nu ska Ekorren Maud, Mumintrollet, Måna och Snömos fånga in dessa fullblodsegoister. Då räcker det inte med ett eget rum på långvården.

Birds of Paradise och israeliska nybyggen skiter den här generationen fullständigt i. Men peta inte på deras hårddisk för då jävlar.

Vegan-Maggan bjöd på iranskt i förrgår nere på Hålet. Alla var glada. Något smakade fisk och något smakade kyckling. Det var en mycket omfattande rätt. Maggan avslöjade till sist att kyckling/fisken var quorn. Ett svampmycel som odlas i väldiga tankar i England. Det sista sa inte Maggan förstås. Sedan visade det sig att det finns äggvita i den här sörjan som vegetarianer ersätter kött med. Jag måste prata lite med Maggan om det.

Men alla tyckte det var gott. Jag antar att det var gratis.

I morgon är det igelkottens dag. Tänk på att ge kottarna en sportslig innan ni tuttar på majbrasan. Dom skriker mycket hjärtskärande nämligen. Barnen blir rädda och sedan måste man förklara.

tisdag 28 april 2009

Jag tänker på det oranga


Jag är kluven.

Befinner mig någon annanstans.

Att tänka på en massa olika saker samtidigt är farligt. Hjärnan kan börja smälta. Jag har gnällt på fildelare hela dagen. Jag tror min dator är strömförande och jag ska köpa en husvagn som jag ska klä in i aluminiumfolie. Min mellanslags-tangents-plast-skit togs bort och när jag blåste bort lite skorpsmulor försvann en genomskinlig plupp i vinddraget. Nu tänker jag på gamla tiders tangentbord och rekommenderar ALLA att sälja sina Ericsson. Själv har jag all deg i Astra Zeneca och hoppas på prima psykofarmaka. Jag började som alla rika med två tomma händer för två år sedan och nu har jag 1,2 på min fejkdepå. Så det är helt säkert. Ta rygg på mig. Åtminstone den här veckan.

Ericsson. Jo, jag läste en riktigt Edgar Allan Poe historia i New York Times i morse.

Tänderna klapprade efteråt. Oranga kuvertet.

Mina ögon föll först på en lista som såg ut som nedan(siffran är produktionskostnad per enhet):

Kretskort med Blue Tooth 20,59
6,35 cm skärm 5,59
Skal 2,35
Batteri 1,47
Kamera 1,32
Tangentbord 0,88
Förpackning 0,74
Laddare 0,59
Hörlurar 0,44
Högtalare 0,29
Mikrofon 0,29
Antenn 0,29
Vibrationsmotor 0,29
Annat 4,41

Summa 39,56 USD( 353,72 SEK)

Som alla förstår talar vi om en ”Shanzhai” eller kopia av en märkes mobiltelefon.

Det nya är att man inte längre behöver en stor fabrik. En exakt kopia av en Iphone heter HiPhone eller Meizu M8 och kostar 100-150 dollar att köpa. En sådan tillverkas med 10 anställda i en källare. Så vad händer när de här börjar säljas i stor skala eller som ett eget märke.


Vem blir mobilens IKEA? Nobody get´s out of here alive. Packa! Fyll Badkaret!

Det enda som kan öka skakigheten en dag som denna är en mexikansk fläskkotlett!

Hela artikeln finns här:

http://www.nytimes.com/2009/04/28/technology/28cell.html?_r=1&hpw

Getternas ungar kallas inte getingar



Man måste smida medan hjärnan är varm.

Unni Drougge och piratpartisten Johnny Olsson vecklar ut en ideologisk väv över Aftonbladets debattsida idag. Enligt paret som stödjer illegal fildelning så ska man inte vara rädd för fildelare.

Jag tror inte just ordet rädd är det rätta i sammanhanget.

Förbannad, irriterad, kränkt men knappast rädd.

Fyra olika typer av fildelare har Drougge och Olsson hittat i sin.

Den första gruppen är sådana som laddar ner istället för att köpa. Om det inte funnits möjlighet att ladda ner så skulle de köpt. Den här gruppen finns men är inte så vanlig som lobbyn påstår enligt D & O.

Den andra gruppen är de som laddar ner och om det är tillräckligt bra så betalar de så småningom. Det här är också marknadsföring för verkens skapare enligt duon.

Den tredje gruppen delar sådant som är för dåligt att ta betalt för och här finns också sådana som inte har råd att köpa. Här finns också de som ser det som en sport att fildela.

Den fjärde och sista gruppen är kulturnördarna som fildelar gamla filmer och udda musikaliska insatser som ingen ger ut.

Det här är ännu ett exempel på förvirringen bland de som försöker skapa teori av brott.
Resten av artikeln handlar om att det inte är stöld.

Det här är så flummigt att man är tvungen att nypa sig i armen. Slå ihop grupp ett och tre. De vill inte betala. De som betalar så småningom dvs den andra gruppen är en helt outforskad grupp. Ska vi gissa att en ny bra skiva med en världsartist laddas ner av tio miljoner och att nio miljoner av dessa har kvar låtarna på sin hårddisk. Har artisten fått några pengar? Inte en spänn. Men det skulle vara roligt ífall Bruce Springsteen eller någon annan storartist annonserade på Pirate Bay med sitt Pay Pal konto. Han kanske skulle få in till en kopp kaffe och en ostfralla. Men fildelarna gillar musiken. Det är inte fel på produkten utan på betalningsviljan.

Den sista gruppens verksskapare/rättighetsinnehavare får skylla sig själv om de inte bevakar sina intressen. Det kan som jag skrev tidigare om vara en av världens bästa filmer som inte finns på DVD. Då kan man fildela den enligt Drougge och Olsson.

Det är samma resonemang som att man kan flytta in i tomma hus.

Jag föreslår att Unni raggar upp några helt okända samt ett gäng kändisar inom musik, film och litteraturen. De lägger ut ett verk var i en månad så får folk betala vad de vill och sedan får vi se hur mycket deg det finns på kontot.

Titta till vänster!


Klicka gärna på bilden!

Unni Drougge har skrivit en fin text till sin ljudbok som hon lagt upp på Pirate Bay. Där utvecklar hon sin filosofi kring internet och skriver bland annat:

"Många har försökt göra om nätet till en plastig postorderkatalog eller till en gigantisk porrklubb."...

..."Därför stödjer jag helhjärtat The Pirate Bays medhjälp till spridning av kultur och information i sann, och numera klassisk, internetanda. Jag gör det genom att skänka dem min senaste bok som ljudfil så att vem som helst kan ladda ner den utan att oroa sig över att bara för det bli avlyssnade och kränkta. På uppmaning har jag öppnat ett Paypalkonto så att de som har lust kan bidra med vad de anser rimligt, efter egen kassa och förnuft.Inspelningen av ljudboken har skett med ideella insatser från vänner som har förstått vad det hela handlar om.Jag tänker inte låta mig förvandlas till kanonmat åt en urspårad underhållningsindustri som tillsammans med baksluga politiska krafter är beredda att ta till vilka metoder som helst för att detronisera vår största demokratiska plattform."

Jag tycker den reklamslot som ligger till vänster om Unnis hyllningstext på Pirate Bay relativt tydligen beskriver den oegennyttiga och kraftfulla antidot son Pirate Bay representerar.

För er som har dålig syn kan jag meddela att den unga damen som strutar inte är ordförande i syföreningen.

Väkommen till porrklubben, Unni!

måndag 27 april 2009

Ekvationen

left Okänd författarinna
right Känd författare


För att skymt av hur fildelarmaffian resonerar i debatten om Unni Drougges betala-vad-du-tycker-kampanj så har Piratpartiets vice ordförande Anna Troberg givit följande exempel på sin hemsida;

"I butiken kostar en vanlig pocket ca 50 kr. Det betyder att den har ett f-pris på ca 27 kr. (F-priset är förlagets försäljningspris till återförsäljarna.) Man kan därför kallt räkna med att förlaget ger en rabatt på mellan 10-20% på f-priset. I det här exemplet räknar jag lågt och utgår från 10% och då kommer vi ner på ca 24 kr. Av detta går ungefär en tia till tryck och distribution (om man trycker många böcker och på så sätt får ner tryckkostnaden, så gynnar den besparingen förlaget, inte författaren), en tia går till förlaget, ett par kronor till försäljarna och de sista 2 kronorna till författaren.

Det betyder att om en glad läsare som laddat ner boken från TPB bestämmer sig för att ge en tillsynes blygsam donation på 20 kr, så motsvarar den donationen en försäljning av 10 pocketböcker för författaren. Efter att ha läst alla kommentarer som Unni fått, så ser det dessutom ut som om de flesta resonerar att en donation på ca 50 kr är lagom. En sådan donation motsvarar för författaren en försäljning av 25 vanliga pocketböcker. Och man ska inte glömma att många väljer att donera mer än så."

Resonemanget bygger på att det författaren får för en pocketbok är 2 kronor. Det kan nog skifta. Den siffra jag hört nämnas ganska frekvent är 5 kronor.

Normalt ges en bok ut inbunden först och då in en upplaga på 3000 ex. Priset ligget då på 2-300 kronor och av dessa får författaren cirka 30 kronor. Det innebär 90 000 kronor om upplagan säljer slut. Bokförlaget får alltså vid en försäljning av 3000inbundna böcker 660 000 kronor. Men då ska man räkna med att en bok och speciellt en bok skriven av en okänd författare drar en massa marknadsföringskostnader. Att sådant kostar pengar vet vilken idiot som helst och speciellt Drougge som haft flera långvariga förhållanden med män i branschen.

Jag säger inte att fördelningen mellan författare och förlag är bra för författaren.

Piraterna och Drougge begår flera misstag i sitt resonemang. Om jag Stefan Hagberg som man får betrakta som en rookie skulle lägga ut mina böcker inlästa av mig själv här eller på Pirate Bay med ett Pay Pal-anslutning så är jag tveksam till att de skulle Unni låter men många författare låter för jävligt när de läser sina egna böckdra in några större förmögenheter. Jag tror att jag skulle kunna läsa in boken hyfsat eftersom jag arbetat i fem års tid med taltidningar och med Radio. Jag skulle inte snora för mycket. Men alla kan inte läsa in och då ska någon annan göra det. Vem villhör Jacko läsa in sin självbiografi eller Mike Tyson för den delen. Jag har dessutom förstått att Drougge redan tryckt boken och läst in den som ljudbok. Därmed är många kostnader redan täckta.

Så om du är en känd författare som Unni Drougge som redan gett ut tio böcker är det säkert en bonus att få uppmärksamhet på detta sätt. För en kille som Paulo Coelho som redan sålt 46 miljoner böcker lär det inte spela någon större roll om han får två eller tjugo kronor exet. Med bara tvåkronan för pocket har han ändå 92 miljoner på banken.

Troberg påstår att de flesta vill betala 50 kronor. Det är bra. Stämmer hennes resonemang så skulle man bara behöva läsa in en bok. Det skulle ju Pirate Bay kunna ställa upp med som en sidoaffär. Sedan skulle man sälja en upplaga och få 150 000 i intäkter om 3000 köper den över nätet. Vi säger att inläsningen går på 10 000. Kvar blir 140 000. Jämfört med en förstaupplaga på 3000 ex och 90 000 till författaren är detta ju bra. Dessutom skulle varje ex därutöver ge 50 kronor och inte 2 eller 5.

Det är bara ett krux. Vi har inte sett en enda siffra på hur Drougges intäktsprofil ser ut.

Dessutom är Drougge en känd författare. Hon finns på Bokus där hennes bok ”Kärlek är boven i mitt drama” kostar 42 kronor hos Bokus.

En annan fråga är vad Bokus tycker om Drougges tilltag. Där uppstår nästa fråga. Säljer Bokus mer Drougge böcker efter detta och ifall alla lägger ut en inläsning på Pirate Bay, blir det då samma effekt. Det är det ingen som vet.

Enligt mina beräkningar har Drougge hittills under förutsättning att snittdonationer i verkligheten också är 50 kronor sålt strax under 500 böcker sedan boken kom ut. Så vi pratar inte Harry Potter direkt. Det är dessutom troligare att av de 22000 som hittills kommit in på hennes Pay Pal-konto så är det flera som betalat mer. Det räcker att fyra välbeställda fildelare suttit på fyllan och slantat in 3000 var för att upplagan ska ligga på 200 ex. Sådana detaljer får vi inte från fröken Drougge och hennes fildelare.

Ett bokförlag tar alltid risker när det publicerar en bok. På förlaget finns lektörer som antas ge vettig kritik till inskickade manuskript. I Anna Troberg och Unni Drougges värld är det väldigt suddigt kring hur de tänker sig att att förlagen ska se ut i framtiden.

Ska förlagen fortfarande stå för alla kostnader och sedan ska författaren lägga ut böckerna på nätet och själv ta in degen. Det känns lite som Ebberöds Bank om ni ursäktar.

Men tillbaka till de som inte är kända. Jag tror att ett bra bokmanus kan sälja bra för okända författare med marknadsföring på nätet. Det kan till och med vara så att vissa författare blir kända som inte skulle publicerats därför att deras böcker är så pass revolutionerande att förlagen ratar dem. Det drabbade Astrid Lindgren och Decca tackade nej till Beatles inom musiken.

Att för en billig peng få sin egen bok tryckt eller genom Book-On-Demand är säkert något som kommer att växa men om man som Drougge tror att det i framtiden bara finns något slag gigantisk digital kulturbank där man bara hämtar kultur och betalar vad man känner för så tror jag att de flesta inser att det inte blir Drougge & Co som tänker betala mellanskillnaden.

Det finns en massa professionella led inom publishing som man inte bara kan hoppa över. Det vet Drougge, men det skiter hon och Troberggänget i och därför är de inte trovärdiga.

Är Unni Drogad



Unni Drougge skriver böcker. Det är åtminstone vad jag tror att hon gör.

Nu har hon lagt ut sin senaste bok på Pirate Bay. De som laddar ner den får betala vad de tycker att den är värd. Peace Sister!

”Pengarna bara rullar in”, meddelar den glada författarinnan.

Hon har fått ihop 22000 kronor. Är det hennes släkting som betalat 22000 för ett exemplar eller är det 22000 snåljållar som betalat en spänn styck. Förmodligen någonstans mitt emellan.

Vi får nämligen inte veta det som är verkligt väsentligt.

Det är fildelarnas varumärke. Vispa förbi sådant som är väsentligt. Författare ska få det folk vill ge. Den så kallade marknaden har tidigare skött den saken. Inte så bra men det finns absolut inget som säger att Unni Drougges flumteorier skulle hjälpa författare till ett bättre liv.

Med alla mått mätt borde en bok åtminstone ta ett par månader att skriva. Vi säger tre månader. I det exemplet är 22000 lika med en bit över 7000 per månad före skatt. Så om Unni tycker att 22000 är finfint, vilket hon gör så må det räcka att leva på för henne. Någon annan lär inte göra det. Jag är helt säker på att en stor del av bidragen kommer från fildelarmaffian som tycker att Drougge kämpar för deras sak. Ungefär som när man stöd köpte äckliga kaffe Afrika förr i tiden.

Men det här är exakt vad fildelarna vill höra och det är möjligt att punkmormor Drougge kan dra in så hon klarar sig. Marknadsföringsmässigt har fildelardebatten varit kanonbra för Drougge. Drougge har alltid varit finfin på att marknadsföra sig själv. Jag hade nästan glömt bort henne men ”No More”, nu vet man att Unni bara finns och pengarna rasar in. Det Unni egentligen säger är att folk tycker hennes nya bok är så jävla bra att de bara vill betala mer och mer hela tiden.

Har ni något schyrre röka?

Men Unni klampar på. Jodå, folk vill betala men efter sin ekonomiska situation. Så skriver man för A-laget så vill dom betala med tomma ölburkar och tycker HM:s ägare Stefan Persson boken är juste så pyntar han in ett par millar på Unnis Pay Pal-konto. Tycker däremot Unnis kompis som har en ICA butik att burkarna som A-laget lämnar inte är värda nått mer än tio öre så får dom tio öre per burk. Unni blir glad för ett par byxor som hon hittar på Armani och pröjar en tia för dom och lever lyckligt hela sitt liv. En gång per år köper nämligen Stefan Persson en bok av henne.

Att inte öronen trillar av.

Nej, jag ska pröva Unnis metod. Först dricker jag tio bira på Hålet för en krona. Sedan tar jag en taxi för femtio öre till Bukovskis och ropar in en Strindberg tavla som jag degar in en och femtio för. Sen ska jag köpa grisöra till hunden för tusen spänn. Eftersom Spiken gillar det måste grisöron vara mycket värda. Undrar hur mycket grisen sålde sina öron för?

Lotta Gröning anar väljare till Monas sargade parti. Vi måste slllluttttttta tjjjjjjaaaaaabbbba och lösa problemet.

Så länge jag minns har kulturfolk haft problem med att få det att gå ihop.

Nu ska det skänkas bort. För varför skulle författare tjäna mer pengar på sina verk med Drougge-modellen.

Vem betalar översättning och utlandslanseringen? Unni på sina 22000 spänn?!

Jag tror att vissa författare kan få uppmärksamhet och kanske till och med bli uppskattade genom att lägga ut sina verk gratis på Pirate Bay kopplat till ett Pay Pal konto. Låt dom göra det men Unni Drougges förslag är tyvärrinte radikalt utan reaktionärt till sin natur.

Det finns inget problem. Författare ska ha mer betalt för sina böcker. Inte mindre.

Varför satsar inte alla dessa tragiska typer på ett Far-Out-Bay där alla kan lägga ut sina varor och sedan betalar sympatisörerna vad de vill eller tycker de har råd med.

Jag skapade en gång i tiden ett system för digitala matkassar där man kunde jämföra olika butikers priser på matvaror se direkt på internet billigaste matkassen fanns för dagen. Jag och mina medarbetare presenterade idén för ICA tiogruppen i Stockholm. ICA handlarna flinade och sa att det var det dummaste de hört. Då skulle de hamna sist påstod de.

Varenda konsument jag pratat med tycker däremot att det är en strålande idé.

Skillnaden är att om Drougge lägger ut sin bok kan ingen hindra henne. Men när hon påstår att det är författarnas Shangri La som hon skapat saknar hon trovärdighet.

Unnis resonemang påminner om knuttarna på 60-talet som ”bara ville ha en lokal”. Det fanns säkert de som ville det. Men med facit i hand så blev det lite annorlunda.

Det finns redan idag alldeles utmärkta ställen där man både kan lyssna och köpa musik, böcker mm. Det som inte säljer reas. Själv laddar jag ner ganska mycket musik från ITunes som är en utmärkt affärsidé. Jag betalar i snitt 9 kronor per låt. 90 för ett fullt album.

Var finns problemet?
Jag tror Unni kan bli Lotta Grönings och (s) "Dark Horse" i valrörelsen; "Gärna pension men först en rejäl fildelning!"

söndag 26 april 2009

En halv dag till travbanan


Fokus? Blommor i morse i vid Bysis. Magnolia?

Jag försöker prata med min hund men han är HELT död. Jag är inte förundrad. Dagens strapatser var utomordentliga och fyllda av dramatik för alla smaker.

Amir är Carinas och min kompis. Han hade en bra idé när han ringde idag. Vi skulle åka ut till Solvalla, Sveriges National Arena.

Jag tyckte vid den tidpunkten att det var en lysande idé.

Solen sken, fåglarna vrålade i träden och det kunde bara inte gå fel.

Det var ett tag sedan jag var på Solvalla men inte så länge sedan.

Amir som står i kök och lagar mat hela dagarna ville ta en promenad från Sundbyberg. Den vägen har vi gått många gånger. Trodde vi.

Men jag ska ta det från början.

Jag skrev en artikel om miljöförstöring 1964. Det var samma år som ”Pop 64” dök upp i kioskerna. ”Pop 64” var en grön läsk. Det fanns ingen grön läsk innan dess. Det uppmärksamme läsaren har hört mig traggla om ”Pop 64” tidigare men den var faktiskt epokgörande på det gröna området.

Där började min gröna ådra spira. Den är inte bred men den finns.

Kan jag åka kommunalt så gör jag det. Spiken hatar buss och T-bana. Pendel är OK men inte mer. Spiken vill åka i stora, höga besinslukande bilar typ SUV. Han gillar att sitta högt och ha koll på grejerna hellre än att kasa runt på golvet i en t-banevagn. Han åker också gärna egen fåtölj i flyget. En miljöbov kort och gott. Dålig hund!

Jag däremot har åkt kommunalt i Stockholm från 1982 till 2009 med avbrott för sex månader när jag ägde en bil 1988 eller om det var 1987. På den tiden hade vi elva segelsäckar att frakta hem.

Amir bor i Farsta Strand.

Så vi träffades på Södra Station och tog pendeln till Sundbyberg. Spiken var jätteglad för hans bästis kom. Under nästan tio års tid serverade Amir Spiken allehanda läckerheter på Zinkens Krog.

Amir har dessutom en Spanieltik som heter Amanda.

Nåväl, allt började bra. Pendeln dök upp i tiden kvart senare var vi i Sumpan City. Men efter tio minuters promenad mot Valla var vi alla tre håglösa, uttorkade och framför allt förvirrade. Alla gamla landmärken var försvunna. Till sist såg vi ljuset i tunneln. Ett saftstånd som det stod Svensk Fastighetsförmedling dök upp ur dammtöcknet.

– Välkomna, sa en käck Representant. Viktor Hansson Bygg hade också smällt upp ett par Öppet Hus Bodar. Långt bort i fjärran såg vi Solvalla. Mellan oss och National Arenan var en massa inhägnade nysprängda bergsknallar som kontrollerades hänsynslöst av NCC, Viktor Hanssons hejdukar och tjejen med den feta hyn från Svensk Fastighetsförmedling. Så jag frågade Representanten hur man kom till Solvalla. Det visste hon inte. Kanske via Stora Vägen.

Nu började våra verkliga bekymmer. De var stängsel överallt. NCC, NCC och ännu mera NCC. Vi yrade över en parkering fast Amir var tveksam.

Långt uppe i ett hörn fanns en grind som ledde in i en skog. Faktiskt. En hel skog. I skogen fanns en övergiven tennisbana. Helt otroligt. Hit och dit. Klockan gick och alltfler värmningar försvann på banan långt bort i soldiset vid horisonten. Ännu mera stängsel. Hål. Hurra. Sedan gick vi över en annan föryngringsyta som NCC kontrollerade och i andra änden gick man något förvånande bara ut vid sidan om kroppsbyggarna på kolonistuge området. Nu var vi lite närmre Solvalla och himmelriket, men upptäckte att det inte fanns en chans att korsa motorvägen så vi fick bestiga ännu en dammig slänt ivrigt påtutade av ilskna bilister innan vi slutligen skräckslagna räddade oss upp på bron som går det Stora Maranataträsket.

Utpumpade och törstiga kom vi så till sist fram till National Arenan. Ungefär en halvtimme för sent.

På grund av vårt omtöcknade tillstånd strök vi sedan bort Cazina i första. Det var vårt stora misstag.

En fin dag. Solen var lysande och klar vid Franks som numera heter Pershing. En kassa var öppen så hälften av alla spel gick om intet för solgudarna med tändstickor mellan fingrarna medan skuggmonstren antagligen hade brontoflyt på andra sidan i skugghavet.

Jag ska inte säga något om toaletten vid sidan om Franks… ursäkta, Pershing.

Efteråt passerade vi Hockey på vägen mot Rissne när han svängde söderut i sin silverfisk. Jag gillar Hockey. Han är en normal kille.

Det har kommit ett nytt mode inom travet. Det är ett slags plastbrillor med solglas som likar ett par gigantiska Ray Ban pilotmodellen men bara i plast och med en vit stripp ovanför ögonen.

Hockeys grabbar hade sådana och jag såg flera så nu vet ni vad som gäller på Elitloppshelgen.

Därmed är det slut på modebloggen.

Det blev lite bergsbestigning till Rissne och en långdragen t-bane tur hem.

Jag tror att alla förstår budskapet. Först och främst så borde det ordnats en gångväg till Solvalla när det där bygget startade. Dessutom borde Solvallas bilburna kameler fatta att alla inte har tjänstebil och att en del föredrar en promenad. DESSUTOM borde man informera om att NCC, Viktor Hansson eller vem fan det nu är spärrat gångvägen och att man enbart kan åka buss till Valla om det nu fortfarande går.

Så jag fortsätter att föreslå en ny pendeltågsstation vid Valla.

Sa jag att min hund är utmattad.

Så hur blir det med det gröna alternativet?

Jag tror att jag såg Jennys förenings hästar om det var de som red före vid defileringen. De såg fina ut. Varför sa dom inget, jönsarna med mikrofonen?

lördag 25 april 2009

Det blev kladdigt



För våra markeringar gick det sämre. Vår första reserv Quantum Classic vann första. Våra kameler kom tvåa, trea och fyra.Värmningstipset Nobless Amok som vi tog med galopperade.

Hade vi registrerat orden ”stum bana” som Ulf Ohlsson nämnde efter loppet med Big Nevada så hade Acclaim garanterat kommit med på kupongen. Nu spikade vi Evidence Ås istället. Big Nevada hade vi även om hjärtat satt i halsgropen när Bo Eklöf drog järnet i sista sväng med skrällen Drop In LB.

Stamping galopperade men gjorde en fantastiskt upphämtning i kallblodsloppet. Den tar vi med även nästa gång. Norsken Kjölstad Spik hade vi och den gjorde en bra spurt också. Love hade vi så klart på kupongen men det hade hela svenska folket också tyvärr.

Spokesman höll på att rädda dagen för oss i sjätte loppet både på v75 och i DD där favoriten Manos General vann.

Så nu är det bara att slicka såren.

Igor Font vann finska storloppet Vermo men Lönshults Danne blev tvåa.

Fantastisk duktig häst tioårige Lönshults Danne och mycket listigt kört av Johanna L.

Grattis!

A-orden och V75



Telefonen ringde vildsint hos Carina i morse.

-ASTRID, Asayesh, Security Police, skriker någon i hennes öra.

-ASTRID, Asayesh, Security Police, Dahuk, upprepar den fortfarande skrikande i andra änden.

Asayesh är det kurdiska namnet för deras säkerhetspolis.

Carina heter Astrid som andranamn. Astrid funkar bra på kurdiska.

-Where are you, sorry bad English, hördes det sedan över den raspiga ledningen.
Efter att ha ringt tillbaka(som man bör) visade det sig att Asayesh ville ge Carina ett telefonnummer som hon kan ringa ifall hon behöver hjälp med någon säkerhetsfråga. Det var ju bussigt.

Igår fick jag höra av en kille som kockar nere på krogen att han heter Askeri och att det finns femtusen med samma namn och att Askersund är deras ursprungliga högkvarter. De kom från det ottomanska riket och ledsagade Karl den XII tillbaka till Sverige efter exilen.

Karl XII föddes 1682 och Askersund fick stadsrättigheter 1643 så det kan vara så att turkarna tyckte att Askersund var ett passande namn på en stad att bosätta sig i. Under den ottomanske sultanen Suleyman delades samhället in i två grupper. ”Askeri”, som höga ämbetsmän, militärer och religiösa ledare. Resten avbefolkningen var ”Reyaya”. Askeri betalade ingen skatt.

Muslimer betalade en skattesats och icke muslimer en annan högre. Av detta kan man dra slutsatsen att många i det ottomanska riket konverterade till islam av ekonomiska skäl. Men man behövde inte vara muslim för att vara Askeri. Komplicerat? Världen är tyvärr mycket komplicerad.

Så de som följde med Karl XII tillbaka till Sverige var helt säkert Askeri.

Asayesh, Askeri, Astrid och Askersund. Finns det något samband? Utredning pågår.

Dagens tävlingar ser inte så enkla ut.

I första bör man nog ha med Amiral Sund och Clear Sign men kanske också Javelin Q. Andra är ett riktigt råttbo. Det lutar åt Evidence Ås i tredje men ska man gardera så får både Acclaim, GMoll och SJ:s Photocopy komma med på kupongen.

Om man vill gå snålt i fjärde så kan Big Nevada och Mette Farming vara en idé.

Stamping kan vara en chansspik i kallisarna. Har man med Love och Aldermarin så. Annars är kallblod just kallblod. Carina pratar en del om hästen med Spik i namnet.

I de två sista målar man i glada färger allt vad tygen håller.

Sedan är det bara att trycka på knappen.

Bleka blåvingar och stämplar



Dagens naturbild är ingen prisvinnare men den vita större fläcken är en blåvinge.
Ja, ja den är inte blå men de ser ut så där när de inte flyger. När den flög såg den blå ut. Blåvingen.

Varför jag inte fotade den när den flög?

Vi kan ta det lite senare.

Men blåvingen flög idag för knappt tjugo minuter sedan på Ringvägen och en förbipasserande glädjedödare, sa triumferande att han sett flera tidigare när jag sa att jag sett årets första fjäril. Var kommer alla ifrån? Ett tag tänkte jag fråga ifall han hade årskort på Fjärilshuset vid Haga men sedan kom jag på att det är min snälla dag idag.

Det varen annan historia som gällde svågerns dotter som numera är fjorton.

En gång var hon typ fyra ungefär.

Svågern drabbades en dag av det som de flesta föräldrar drabbas av ibland. Något slags djup och innerlig tacksamhet över att tillvarons alla mysterier och oklarheter lyckas sammanstråla och skapa något så underbart som just denna fyraåring som sitter fram för en. Så han tittade länge på sin dotter, suckade och sa slutligen:

– Var kommer du ifrån egentligen?

– McDonalds, kom det blixtsnabbt till svar.

Det var möjligen en liknande känsla.

Carina ringde. Hon var ute två gamla kompisar till oss igår.

Det blev en del gamla rövarhistorier. Den ene killen var något slags regeringssamordnare efter kriget, stationerad i Bagdad. Efter en sällsynt blöt kväll hade han somnat som en sten på hotellet. Under natten och tidigare morgon besköts hotellet intensivt med granatkastare och raketer.

När vår vän rätt bakis men utvilad kom ner i foajén dagen hade receptionen redan förberett hans räkning.

Nej, nej. Jag stannar en natt till, sa den intet ont anande Mr D.

Han var helt säkert den enda kvarvarande gästen.

Igår blev vår andra kompis irakisk medborgare. Det gick till så här. Carina satt tillsammans med Mr B och Mr D på en restaurang när en av de många ganska kortväxta och trinda männen dök upp. Detta var Mr Big B och han kom fram med lite papper och ett par stämplar, slog sig ner och skickade iväg kyparen efter en stämpeldyna. Så trycktes Mr B:s tumme resolut mot stämpeldynan och tryckte sedan tummen i ett av papperen och till sist skålade alla för Mr B som därmed blivit irakisk medborgare.

Nu ska jag koncentrera mig på travet. Är det idag alla som kommer längre norrut än banan blir glada vinnare eller där sörlänningarna blir uppiggade av den friska norrländska våren.

Lovar att återkomma, helst innan inlämning.

Idag är vårt tipsgäng verkligen splittrat. Janne är i Ungern och Carina i Erbil. Fattas bara att jag reser bort.

fredag 24 april 2009

Varken Paris eller Paris




Man undrar varför bögen Paris Hilton(sic!) inte gillade Miss Kaliforniens svar om samkönade äktenskap.

Hon sa att hon blivit uppfostrad att äktenskap var för en man och en kvinna.

Det föranledde Paris att kalla Miss Kalifornien för ”Dum Bitch”.

Bögen som tydligen också var domare i tävlingen fick uppmärksamhet vilket han rimligtvis sökte.

Låt oss reda ut det här. Jag har faktiskt funderat i flera dagar på saken.

Skönhetstävlingar är sorgliga tillställningar. Så till att börja så är faktiskt den här tjejen Clari eller vad hon hette kanske inte är så smart. Hon ville vara med och visa upp sin kropp. Hon hade en snygg kropp och vita tänder. Såg ungefär lika intetsägande Barbielik ut som resten av tjejerna som alla väljer Marcel Proust som kvällslektyr. Ingen som jag skulle tända på även om jag var trettio år yngre och trettio kilo lättare. Men hon motsvarade det skönhets ideal som den småfeta bögen Paris Hilton promotar eftersom det bl a är han som väljer ut hur kvinnoidealet skall se ut.

Så ”Who´s the dum bitch now?"

Miss Kalifornien, sa antagligen precis sanningen. Hon jagade killar.

En sak är ju lite svårt att förstå. Varför bögen Paris Hilton dömer skönhetstävlingar överhuvudtaget, där i varje fall majoriteten är heterosexuella eller lesbiska. Paris är en man och bög så varför är han närvarande över huvudtaget. Är det som på 60-talet att man ska ha en svart med på alla partyn för att var politiskt korrekt.

Men OK, Paris får vara var han vill. Får Clari gilla fläsktorped? Faktum är att Paris gillar samma sak. Det handlar istället om Äktenskap. Eftersom Vermont var den fjärdedelstaten att tillåta samkönade äktenskap. Clari tyckte att äktenskap var mellan man och kvinna. Kan inte hon få tycka det? Jag tycker t ex inte att äktenskap är viktigt överhuvudtaget. Hade jag svängt runt framför Bög-Hilton så hade jag förmodligen fått samma kritik om jag sagt: Att jag skiter i din fråga efter som jag inte är för äktenskap som princip din halvreligiösa lilla bögfjant.

"Freedom of expression" kallas det.

Så hur är det med bögar och flator, gaysnubbar, lesbiska eller HBT?

Ärligt talat struntar jag i vem som ligger med vem. Totalt. Men jag föraktar den lilla politiskt korrekta lilla kladden som vegeterar på frågan och jag skulle upplysningsvis inte vilja vara barn till Mumintrollet och Snurre Sprätt. Aldrig ens som jag fick betalt.

Men jag skulle å andra sidan inte heller vilja vara barn till mina egna biologiska föräldrar och de har ingen känd HBT-historia.

Jag frågade en av bögarna nere på Hålet varför man blir bög. Han hade ingen aning, mumlade något om arv och miljö.

Spiken älskar bögar.

Speceillt när han var liten. På den tiden var Skinnarviksparken ett kärt tillhåll för avsugningar och rövknull. Folke som Spikens rotweilerkompis hette gillade spermakådisar och kasslernät som fyllde buskarna under de heta sommarmånaderna runt år 2000. Folke hade klippkort på magpumpningsakuten ett tag.

Innan bögarna satte på varandra brukade de skita i buskarna.

Människoskit gillade Spiken skarpt. Så mer än en gång tvingades vi gå längsmed Hornsgatan med helbrun hund. Spiken tyckte han var jättesnygg. Nuförtiden har han som tur är övergått till att rulla sig i kattskit och att mumsa hästskit på Valla.

Jag vet inte hur man ska tolka det.

Hur fan kan man heta Paris Hilton? Räcker det inte med en? Eller heter han Parish Hilton?

Om jag tror på att det finns och romantisk kärlek mellan två män?

Absolut. Men inte i Skinnarviksparken.

VookTV och sånt



VookTV ska vara framtidens läsning eller vad man nu kan kalla det.

Carina! Starbucks smakar som Nicaragua kaffet. Lite mjukare kanske.

Blir fortfarande inte riktigt klok på varför Zvi Mark ännu inte låtit översätta Megillat Setarim till engelska. Under tiden läser jag igenom Rabbi Nachmans visdomar ännu en gång. Så jag inte har missat något.

De här lirarna som höll till i Ukraina och Polen var helt otroliga. Här får man handfasta tips om i vilka kretsar man säkrast ska börja göra under, hur mycket tid man ska ägna åt toalettbesök och massor med tricks och lastbilsflak med visdom. Då talar jag om rabbiner som kunde flyga genom små fönster hur enkelt som helst.

Solen skiner fortfarande och Spiken kanske har tröttnat på att lyssna på 4Hero.

Jag tror att både hunden och jag behöver lite frisk luft en dag som denna.

Det där med VookTV låter ju spännande även om det är lite svårt att få grepp om.

http://www.vook.tv/

Mitchell inte sååå gammal



Allt liv som legat och ruvat i rötter och olika knölar och trådar skjuter ut i knoppar och blad.

I Irak har sandstormen lagt ett puder över hela staden Erbil.

Vår kompis som jag träffar på hundrundan har svår cancer men har nyligen fått reda på att lever och lungor är friska. Då kan vi kanske ses alla tre när Carina kommer tillbaka. Livet är inte överdrivet rättvist. På gården hostar Maggan. Han borde sluta röka halsbloss med sina farliga naturprodukter.

Jag får ett farligt virus i min dator just som jag konstaterat att den är strömförande och sjuk. Mitt virusprogram bekämpar ohyran effektivt och ett mail talar om att mitt abonnemang gått ut för Norton som virusbekämpningsprogrammet heter.

Förvirrad kollar jag min licens. Nej, jag har 274 dagar kvar. En annan licens som jag köpte av skurkarna på PC City har där emot gått ut också den gäller Symantecs Norton.

Jag ska inte utveckla denna min världsomspännande konspirationsteori men hur stor är chansen?

Jag spelar lite afrikansk musik i form av Alou Sangaré´s Buranké. Glada toner som får igång blodcirkulationen.

Ed Mitchell som till skillnad från Simon Andrén på Aftonbladet, verkligen varit på månen utpekas som senil stråltant av specialist Andrén.

Det gäller att hålla sig ung.

Andrén passar på att understryka två gånger att Mitchell är 78 år.

Faktum är att Mitchell intresse för andra dimensioner fanns innan han åkte till månen vid en tidpunkt när Andrén själv, tja, möjligen förekom som en våt dröm.

Om sedan Roswell inträffade eller vi har fått besök och det finns något utanför Andréns egen referensram är ju svårt att säga. Det är kanske dags för AB att skicka iväg Andrén till månen för en uppföljning nu när tidningen både löst arbetslösheten och botar utslitna ryggar med rätt spikmatta.

Men tyvärr, Mitchells idéer om utomjordiskt liv är alltså åtminstone lika gamla som Andrén själv så det är bara att räkna.


Då tycker jag frågan om man ska satsa på Tim Burtons eller Ed Mitchells utomjordingar är svårare.

Men om Mitchell har rätt så kan hans gäng kanske bota vår kompis och dessutom lista ut ifall man ska gardera Clear Sign i första.

Så för vår del är Mitchell en frisk fläkt i vårsolen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4981119.ab

torsdag 23 april 2009

Ebbe -The Plummer



Jag har missat "Ebbe – The Movie" som går i två delar på TV.

Exakt vem eller vad Ebbe var eller jobbade för är för mig fortfarande höljt i ett dimmigt töcken.
Ebbe dök upp överallt. Han skrev brev när Lennart Geijer behövde brev och han såg till att folk åkte till London och köpte avlyssnings utrustning. Han var förläggare när det behövdes böcker och privatspanare när det behövdes privatspanare.

När det behövdes dra ut tåtar ur Televerkets telefonväxlar i samband med den så kallade IB-affären så var Ebbe där tillsammans Hans Holmér och ryckte sladdar. När Ebbe behövdes i KU var han där. Ett slags svensk Woody Allensk Selig korsad med Oliver North.

As far as I can recall…

Men jag tänker inte recensera Ebbe filmen. Inte innan jag sett den. Jag är inte Mats Gellerfelt.

Men jag vill ändå dra mitt strå till Ebbe stacken.

En gång träffade jag och en icke namngiven person, Nils Ebbe Knut Carlsson på Wasahof i Stockholm. Den krogen hade vi det tillfället i början av 80-talet redan förlorat lite av sin charm.

Bilförsäljarna hade tagit över lite på den gamla journalistkrogen.

Men vi var där. Jag och min kompis. Vi hade det gemensamt att vi båda hade ett förflutet i den så kallade extremvänstern som SKP kallades på den tiden. Vi var alltså rätt så väl bevandrade i 60- och 70-talets politik.

Medan vi sitter där och är på väg att fyllna till i sorlet från några säljare från Sveavägen så kasar en person ner mittemot oss. Vi är inte nyktra men den nyanlände är näst intill dyngrak.

Vi tar inte så stor notis om Carlsson och fortsätter vår diskusson som rör det som händer i samhället och en del gamla händelser. Samtalet förs i allmänna termer och Ebbe kommenterar saker och ting och vi förstår att han gärna vill tala om att han har koll på det mesta. Så vi skickar iväg lite ballonger åt hans håll och de kommer omedelbart tillbaka. Insatserna höjs och plötsligt säger Ebbe som vi nu har identifierar som Ebbe Carlsson sedan han redogjort för sin relation till förre justitieministern Lennart Geijer:

-Jag var med i IB.

-Jaha, sa vi.


Efteråt diskuterade vi saken några gånger.

En sak skulle jag vara försiktig med ifråga om Ebbe. Att ta något som Ebbe sagt för en sanning.

Ebbe var en operatör, ett av det slags politiska djur som opererar i de politiska rörverken för att det inte ska bli stopp och översvämningar.

Var Ebbe med i IB?

Ingen aning. Men jag skulle bli förvånad om han inte var det.

Börje Spjut!



Det är en jävla tur att Strindberg är död.

Nu ska vi få ta del av dramatenchefen Rosa Tuttens uppväxt, drömmar och frustrationer ännu en gång. Under femtio år hängde Ingemar Bergmans farsa över svenska folket. Nu ska regin på Dramaten läggas i den Rosa Fållan. Av rubriken i dagens tidning kunde man tro att Britney Spears själv skulle ansluta.

Men så var det inte. Däremot en Rosa pjäs om Britneys kamp för sin egen identitet.

Så varför inte.

Med Börje Ahlstedt som Britneys morsa får man hoppas.

Löp vi minns!



Igår framför tidningsståndet på Hornsgatan mindes jag liksom säkert många andra det gamla klassiska löpet ovan från 28 februari 1970.

Min första tanke igår var att ”negern” hämnats.

”Greve skjuten med gevär i Gamla Stan.”

Idag får man PK maffian i nacken om man kallar någon för ”neger”. Så var det inte i Sverige på den tiden.

Idag säger vi svarta. En del idioter pratar om ”färgade”. Det skulle betyda ommålade. Är Barack Obama färgad d v s målad från en grundfärg till en annan eller är han svart afroamerikan.

Michael Jackson däremot är…

Fildelarmaffian vill ha lag och ordning!



Nu är det uppror i nedladdningsmaffian.

Plötsligt är småtjuvarna intresserade av lag och ordning efter att ha ihärdigt trummat för att rättigheter till egendom endast föredras av baktsträvande gamlingar och redan avlidna. En domare, Tomas Norström har suttit i olika upphovrättsrelaterade organisationer och samtidigt dömt Pirate Bay-målet i tingsrätten.

Jag misstänker på goda grunder och av sättet att argumentera att antalet bordeline cases, stråltanter och snedtända ECS användare är kraftigt överrepresenterade bland den aktiva delen av fildelarmaffian. Just därför är det extra viktigt att inte ens C:s hustru osv. Denna misstanke om det mentala hälsotillståndet har förstärkts efter den senaste syreinjektionen och efterföljande reaktioner.

Men det spelar mindre roll.

Att en domare suttit i rättsvårdande organisationer är kanske inte så konstigt.

Det finns värre saker. Domarkårens extraknäck har varit uppe till debatt under tjugo års tid utan att något hänt. Först har du en hovrättsdomare som tar på sig medlaruppdrag i ett tvistemål mellan två stora företag. Fett arvode utbetalas av X. Ett halvår senare hamnar X i ett helt annat mål i Hovrätten.

När man nu hade ett högprofilmål som detta är det otroligt att man inte rensat bort den aktuelle domaren ur diskussionen ifall man i förväg kunnat slå fast att det funnits risk för jäv. Jag antar att man tyckte att han hade god insikt i frågan utifrån ett rättsligt perspektiv. Alltså en domare som vet vilka lagar och regler som är tillämpliga. Alternativet är att hitta en domare som har samma eller sämre kompetens på området men inte är knuten till någon organisation. Fri men okunnig. Min gissning är att man får en domare med sämre kunskap och det gynnar fildelarmaffian och inte rättvisan. Men ur jävssynpunkt vore det att föredra. Helst skulle fildelarmaffian såklart velat ha en domare som själv är fildelare. En porrsurfare med dåligt samvete kanske skulle bli bra? Det borde Bahnhofs Jon Karlung kunna leta fram ur sina gömmor.

Under tiden får väl rättväsendet ta sig en funderare om vi har råd att ha domare utan gränser.

Att fildelarfilosoferna inte har några gränser visste vi innan. Man kan också fundera över varför Pirate Bays annars så uppmärksamma advokater sparat på den här karamellen över hela rättegången. Det borde vara deras uppgift och inte P3:s att konstatera att det föreligger risk om jäv. Vad ska man annars med försvarsadvokater till?

Musiktips: Charlie Winston/ITunes

Ett brev betyder så mycket



Godmorgon.Idag är vi på gott humör. Solen skiner.Det är varmare. Jag funderar över varför homosexuella är homosexuella och varför jag blivit utvald att få brev.

Igår fick jag ett av de där breven.

I Sverige jobbade jag en period på 90-talet som rådgivare åt den kurdiska regeringens kontor i Norden. Chefen som idag fått en ministerpost i Irak ringde en dag och var väldigt hemlig. Jo, han trodde att han blivit miljonär.

Kul, sa jag. Det blev ännu roligare när jag fick höra detaljerna. Mitt råd den gången blev att avvakta.

Förr fick jag rätt många brev och när vi bodde i Irak fick jag ständigt förklara för mina anställda att de inte var mångmiljonärer eller skulle hjälpanågon idiot i Afrika som var döende och hade rånat statskassanmen men ångrat sig.

Uppläggen är olika men ingredienserna ganska likartade. En person eller en vän den de som skriver har en massa pengar,guld eller värdefulla tavlor. Av olika skäl(sjukdom, ånger, lagar) kan inte alternativt vill inte personen behålla alladessa miljoner utan vill dela med sig. Den som får brevet undrar förstås vad den ska göra men det står aldrig.Det kommer sedan och om mottagaren misstänktnågot så ska den misstanken försvinna. Det kan gälla att skicka ett brev med en dollar till frimärken eller bara en viss sorts frimärken, Sätta in en dollar elelr tio på ett bankkonto, köpa en åsna som ska transportera guldtackorna. Metoderna är oändliga. En annan fråga är varför just jag har blivit utvald.Där finns också rikligt med förklaringar. Jag har eller rättare sagt hadeenavlägsen släkting i Sydafrika som hade mitt efternamn och konktaktade den här trevlige bankkamrern som skrev brevet till mig.

Ofta undra man ju över storleken på förmögenheten.Ibland handlar den om miljarder och man ska bara göra någon liten sak för att få t ex fem miljoner dollar av 3 miljarder dollar.

En gång var der änkan efter Muhammad Abd ar-Rauf al-Qudwah al-Husayni, Suha som behövde hjälp att göra av med pengar. Muhammad Abd ar-Rauf al-Qudwah al-Husayni är mera känd som Yassir Arafat.

Här kommer den fina och gudfruktiga brev som Mrs Rebecca Williams skickat mig:

From Mrs Rebecca Williams

No 38 Rue Des Martyrs Cocody Abidjan, Cote d'Ivoire


ATTN:DEAREST ONE OF GOD


I am the above named person from Kuwait . I am married to Mr Benson Williams, who worked with Kuwait embassy in Ivory Coast for nine years before he died in the year 2004. We were married for eleven years without a child. He died after a brief illness that lasted for only four days. Before his death we were both born again Christian. Since his death I decided not to remarry or get a child outside my matrimonial home which the Bible is against. When my late husband was alive he deposited the sum of $2. 5 Million (Two Million Five Hundred U.S. Dollars) in the bank here in Abidjan in suspense account. Presently, the fund is still with the bank.


Recently, my Doctor told me that i have serious sickness which is cancer problem. The one that disturbs me most is my stroke sickness. Having known my condition I decided to donate this fund to a church or individual that will utilize this money the way I am going to instruct herein. I want a church that will use this fund for orphanages, widows, propagating the word of God and to endeavour that the house of God is maintained. The Bible made us to understand that blessed is the hand that giveth. I took this decision because I don’t have any child that will inherit this money and my husband relatives are not Christians and I don’t want my husband’s efforts to be used by unbelievers. I don’t want a situation where this money will be used in an ungodly way. This is why I am taking this decision. I am not afraid of death hence i know where I am going. I know that I am going to be in the bosom of the Lord. Exodus 14 VS 14 says that the Lord will fight my case and I shall hold my peace. I don’t need any telephone communication in this regard because of my health hence the presence of my husband’s relatives is around me always I don't want them to know about this development. With God all things are possible. As soon as I receive your reply I shall give you the contact of the bank here in Abidjan . I want you and the church to always pray for me because the Lord is my shepherd. My happiness is that I lived a life of a worthy Christian. Whoever that wants to serve the Lord must serve him in spirit and Truth. Please always be prayerful all through your life. Contact me on the above e-mail address for more information’s, any delay in your reply will give me room in sourcing another church or individual for this same purpose. Please assure me that you will act accordingly as I Stated herein.


Hoping to receive yourreply.


Remain blessed in the Lord. Yours in Christ, Mrs Rebecca Williams

Ja, inte ett öga är torrt. På Wikipedia finns det en hel avdelning där man också ger exempel på Nigeriabrev som just kommer från Elfenbenskusten som ovan.


onsdag 22 april 2009

Good Morning World!

video

Carina åkte i morse tillbaka till Irak men hon skicka den här godbiten från Arlanda. Hon hade ett brett nätverk av kompisar som regelbundet skickar henne olika bilder, skämt och allehanda muntrationer. Den här kom från Eddie, Floyd eller Tom i Bagdad som jobbar hårt hela dagarna med att distribuera nya sätt att förgylla en lite grå tillvaro som vi alla känner igen alltför väl.

Det sägs att brottligheten ökar men av ovanstående övervakningsvideo så kan man dra två hyfsat klara slutsatser.

Den ena är att övervakningssamhället har klart förebyggande effekter. Det andra är dess otvetydiga underhållningsvärde.

måndag 20 april 2009

Hur ska det bli?



Vi var nere på Hålet och surrade lite ikväll. Inget Stand-Up så vi fick roa oss själva.

Maggan var där men yrade mest omkring.

Hans kompis skulle dyka upp.

Rumänen ville inte höra talas om Triton Sund. Det är få som vill det.

Krönikörerna på Travronden har redan utsett en fransman till vinnare. Den fransman som Triton Sund regelmässigt tuggade ner för tre dagar sedan. Sånt händer bara i det här sorgliga landet.

Hysterisk nationalism som att fortfarande påstå att Ina Scots vinst var en komplott är osund. Men att utse vinnare i Elitloppet mer än en månad före start och framför allt innan startfältet är klart är patetiskt.

Glöm inte bort att Torvald Palema blev placerad bakom Prix D´Amerique vinnaren i Olympiatravet och den andre fransmannen såg verkligen pigg ut.

Att utse vinnare i Elitloppet nu är pubertalt pladder och inte analys och därför kan man inte ta det på allvar.

Det räcker gott med alla klara vinnare som dyker upp i veckan. Man måste tippa någon. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel.

Spiken har piggnat till. Har kört ett naturfoder ett tag. Nu provar vi Eukanoba. Innan naturfodret körde han Hills men nu får det bli Eukanoba så får vi se hur det faller ut. Han verkar gilla det so far.

Carina kanske stannar någon dag till. Det är kul.

Om Eukanoba är en vinnare får vi se. Själv vet jag inte ens vad det blir för väder i morgon. Är inte det märkligt?

Pudeln är ute!



Solen skiner. Carina var ute med Spiken i morse. Hon var alldeles kall om händerna när hon kom tillbaka in så det är verkligen ingen sommar ännu.

Nu har Carina åkt ut till huvudkontoret för ett möte och jag har skrivit lite till en gammal kompis.

Han trodde det var jag som introducerade Janis Joplin och Savage Rose, den danska gruppen vars underbara sångerska är döpt efter en spritsort, för vårt kompis gäng på 60-talet. Det kan det ha varit men jag ibland sviker minnet lite. Man blandar.

Nu fick jag tack vare min gamle kompis åter stifta bekantskap med ett rockband som jag glömt av, nämligen till May Blitz. Därifrån ledde minnet mig till gruppen Grand Funk Railroad så jag har haft en bra dag hittills.

På tal om Janis så hörde jag och Carina en fullständigt makalös duett mellan håll i er nu; Tom Jones och Janis Joplin.

1969.

Veckans traväventyr såg först inte så skojigt ut, sportsligt. Var finns hästarna?

Acclaim gillar jag och Evidence Ås är bra. Ju mer man tittar på loppen ju mer inser man att det trots allt kanske är en spel vänlig omgång. Men några fler hästar till Guldbjörken borde väl landets samlade tränarekår kunnat skrapa ihop. I något lopp kom hästar med noll startpoäng med ifall jag inte såg fel.

Ulf Hörnberg tycker STC och han själv har hanterat den så kallade Svanstedtfallet perfekt. Just därför borde han och delar av ledningen få sparken eller avgå frivilligt efter generalsekreterarens senaste bottennapp.

Men Ulf gör en Pitbull istället.

Det är det nya.

Vad är det då som är så allvarligt?

1. Först och främst så har detta ärende varit på tapeten under så många år och det varit STC:s uppgift att reda ut det själv eller tillsammans med Jordbruksverket. Så har uppenbarligen inte skett.

2. Att STC åkte ner till Åke Svanstedts träningsanläggning, gjorde inspektion och intervjuade personal utan att Line Nejsborg, Disa och Tomas namn dök upp i utredningen är inte bara märkligt utan helt otroligt. Jag har kritiserat de här tre för att de höll käften. Men enligt Line så pratade de om saken och hon har även kontakt med andra, som har samma minnesbilder påstår Line Nejsborg. Line och Disa jobbade samtidigt hos Svanstedt vilket betyder att de hade minnesbilder på den tiden också. Antingen minns de eller också hittar de på eller både och. Det är inte så att man var ute med Glenn H Persson med grisfösaren och sedan blev den en sexårig blackout. Till sist började man minnas varenda detalj utom vad hästen hette. Line måste ifall hon talar sanning kommit ihåg saker och ting lika tydligt då. Då hade det spelat roll för då fallet inte preskriberat om det nu var något fall.

3. STC borde tillsatt en extern utredning som klargjort exakt varför själva gruppen från STC som åkte ner till Svanstedt för tre år sedan lyckades missa Line, Disa och Tomas m fl. Uppgifter om de nu refererade händelserna fanns ju både på Jordbruksverket och hos STC. Uppgiftslämnaren var anonym men uppgifterna fanns att nysta i.

4. Jag kan förstå att Åke Svanstedt blir förbannad och känner ett svagt stöd från sin organisation. Det har nämligen inte gett honom något stöd överhuvudtaget. Till och med idag sladdrar Ulf Hörnberg på att något hänt. Vad har som domstol och ert eget beramade regelverk avgjort Ulf Hörnberg?

5. Man stänger av Åke Svanstedt från att köra häst i fem dagar. Ett agerande som borde utredas internt men av en extern utredningsgrupp. Nu fanns det inga stora lopp innan jul. Men om det varit ett par dagar innan Elitloppet.

6. Tipstelefonen. Varför skulle den handla enbart om Svanstedt. Varför skulle samme säkerhetschef som kapitalt misslyckats med att reda ut anklagelserna sitta uppe och svara på samtalen den 23 december. Varför skulle man inte tipsa om Olle Goop, Jepson, Glenn H, eller och resten av den svenska travtränarerörelsen som kan tänkas ha använt metoden. Varför bara Åke Svanstedt? Det fanns nämligen andra namn som nämnts och som STC inte varit okunniga om. Om det sedan var sant eller inte är en helt annan sak.

7. Ett antal märkliga uttalanden som skapat mer förvirring. I STC:s reglemente står det hur man ska förhålla sig till organisationen som en del av den. Gäller det inte ledningen i förhållande till Svanstedt?

8. I Travronden som ägs av STC har den ena artikeln efter den andra påstått att Åke Svanstedt skulle ha använt grisfösare i sin träning. Då visste STC:s ledning att den anklagelsen gällde Jepson inte Åke Svanstedt. Man borde ha rätt till att få ett genmäle i sin egen tidning. Samma med Trav 365. I artikel efter artikel skulle Åke ha gjort det. Tidigt hade STC kunnat klargöra detta eller på något sätt ge uttryck för att utan en laga kraft vunnen dom är ingen dömd. Men så skedde inte. TV4 påstod att Åke Svanstedt använt grisfösare. Ingen åtgärd från STC. För det var inte det ens vittnena påstod.

9. STC har överhuvudtaget oavsett vem som har rätt i saken skött anklagelserna mot Svanstedt och hans stall på ett amatörmässigt och direkt kontraproduktivt sätt.

10. Att Hörnberg nu inte förstår vad Åke Svanstedt pratar om när Åke i fyra månaders tid sagt att STC skadat honom mer betyder bara att det framstår som ännu klarare varför travsporten behöver en helt ny ledning. En som åtminstone inser att komplicerade frågor som denna kräver en öppen diskussion och förmåga till kritisk självrannsakan. Om jag möjligen vacklat en smula om STC-ledningen ansvar så gör jag inte det efter detta otroliga uttalande till Trav 365 som Ulf Hörnberg presterat.

Jones och Joplin(bättre):
http://www.youtube.com/watch?v=8ib2b4BOZIQ&feature=PlayList&p=2BD7D8F0F9C6BF7C&playnext=1&playnext_from=PL&index=10

söndag 19 april 2009

SOUL



“The Best of Mississippi John Hurt” går under genren pop på ITunes.

Var exakt musik kommer ifrån är ibland svårt att säga. Vad är Soul. Vad är hårdrock? Vi kallade Deep Purple och Black Sabbath för rock på 60-talet och det fungerade bra.

John Hurt är blues för mig.

Channel Thirteen är en amerikanskt tevekanal som nu lägger ut en växande serie program från 70-talet som heter ”Soul”.

Men man ska nog gilla soul och svart musik och framför allt vara intresserad av soulmusikens rötter för att uppskatta programmen fullt ut. Men där finns mycket väldigt bra musik från 70-talet.

De här programmen är ett stycke fin musikhistoria. Unika!

Så passa på!

Allt segare!


Svågern ringer och mumlar om Nouvelle Pelle. Jag påminner om att ifall inte Amiralen krupit under vingen så hade de inte haft sex rätt och en halv miljon är inte dåligt.

Vi hade inte heller Nouvelle Pelle och hade Einar Celeber som var vårt villkor hållit sig på benen så hade vi också haft sex rätt.

Det var jäkligt spännande det där Olympiatravet i varje fall.

Vi betalar cirka trehundra kronor i månaden för en bredbandsuppkoppling som ska ge oss upp till 24 Megabits/sek. Det där upp till beror på att ingen äger Internet och ingen kan garantera något. Men operatörerna tar betalt som om de kunde garantera något. Därför är en upp till 3 Megabits lina mycket billigare jämfört med vår och en del operatörer glömmer till och med att nämna det faktum att det är ”upp till”, d v s att det kan var hälften av den utlovade bandbredden.

I Irak drev jag ett bredbandsbolag. Vi samarbetade med Belgacom och vi kapacitet från en transponder i en satellit som de i sin tur hyrde.

Sedan sålde vi olika bandbredd för olika pris till olika kunder. Vi åkte ut och skruvade upp en parabol på kundens tak och drog en kabel till en router som i sin tur gick till en eller flera datorer som på så sätt kunde använda internet.

Efter ett tag upptäckte vi att vissa kunder, t ex ett internetkafé körde maximalt och dessutom 24 timmar om dygnet. Det påpekade operatören. Det fanns en ”fair usage” klausul i kontraktet åt båda håll.

Eftersom vi tydligt såg vad varje kunde använde så kunde vi lista ut att vissa kunder dels drog kablar till andra som använde internet till att ladda ner musik och filmer 24 timmar per dygn eller också själva gjorde det för att bränna skivor och sälja vidare.

Det var operatören som reagerade och hotade att slutkunden skulle stängas av ifall de inte skar ner trafiken.

Rätt eller fel kan man diskutera men så var det.

När jag nu hör Bahnhofs Jon Karlung gå ut och sudda uppgifter så är det Bahnhofs sätt att göra reklam för sig. Fildelare är välkomna att använda Bahnhof. Där ska de kunna känna sig säkra på att inte Jon och hans gäng ska skvallra för stora stygga staten.

Ändå är det samma stora stygga stat som genom generösa investeringar i infrastruktur gjort det möjligt för Karlung & Co att bygga upp sin business.

Enligt Henric Pontén på Antipiratbyrån är 40-90 procent av all nättrafik illegal. Det vore naturligtvis roligare om en branschorganisation som Antipiratbyrån kunde ge en lite mer exakt siffra. Ibland hör man 80 procent och ibland 70 procent. Om operatörerna varit behjälpliga i större utsträckning så kunde vi fått reda på det. Men operatörerna lever på fildelarna. Om inte fildelarna funnits så hade operatörerna inte sålt så mycket bredband. Vad ska jag med en 24 Megabits lina ifall jag inte använder den till något som kräver bandbredd.

Låt mig ta några exempel.

En blogg som den här tar kanske 15 kB (Kilobyte) plats när jag skickar den från min dator till Bloggers server. I min dator ligger en bok som är på 427 sidor som jag håller på att avsluta. Om jag skulle skicka den över nätet som en fil så tar den cirka 1 Megabyte.

En inläst bok däremot tar 50 till 100 gånger så mycket plats trots komprimering och det är samma med ett musikalbum med ett dussin låtar på.

Käftsmällarna i fildelarsvärmen och de operatörer som nu skyddar sina ”money makers” säger sig försvara Internets värdegrund. Öppenhet och frihet. Det finns en annan värdegrund som de glömmer. Solidariet!

Idag funderar jag väldigt mycket på vem eller vad som gör att det tar så förbannat lång tid att följa ATG Live. Är det så att trafiken till min dator av streamade bilder stoppas av ATG:s tekniska lösning eller är det så att den stoppas av att det sitter en hög fildelare och tar hem skivor och filmer för allt vad de orkar.

Jag betalar först 300 spänn för en ordentlig bredbandslina, sedan 100 spänn för ATG Live och resultatet blir att ett gäng gratisätare snaskar i sig min bandbredd med olaglig trafik.
Det är sådant som bekymrar mig.

lördag 18 april 2009

"Trav e´ Trav !"



Grattis Olle & Yvonne, Erikssund, Stefan Hultman personalen på Menhammar!!


Efter en bra dag på travbanan känns alltid livet lite lättare.

Nej, vi hade inte sju rätt. Vi hade inte heller sex rätt men vi hade fem rätt.

Vi hade Einar som villkor och Hockeys kamel som villkor på vårt system.
Galopp. Galopp!

För de som tittade in här innan spel och spelade lite på Lovely Lidob och Triton Sund så borde kvällen vara ljus.

Vi hade ingen känsla för Nouvelle Pelle men det är bara att gratulera. Senare när jag satt på toaletten och analyserade läger kom jag på att hästen skrällt någon gång men det var lååååååååååååååååååååånnngggggt efter inlämning.

Så är det. Carina verkar vara i form och spelade in sköna tusenlappar på vinnare och plats. 500 på Oiseau de Feux var en av våra glädjeämnen denna lördag eftermiddag.

Tack Anders, för tipset att spela plats på franska hästar.

Synd på Amiralen. Det såg riktigt läskigt ut ett tag och en mössa av för Ludde som försökte att hjälpa till. Var fanns de andra?

Mimmi Elfstrand har en riktig kanon på gång och hon skulle spara den. Hur bra blir den då?

Carina som är van vid att kolla trav från Irak var inte helt överlycklig. ATG Live fungerade inte och på TV4 såg man kontorsknoddarna spela innebandy när travet skulle gå.

Tio minuter att spela vinnare. Ursäkta ATG. Är det månne Glocal vi ska kontakta? Vi har den vassaste lina det kan erbjuda och vi bor på Zinkens Damm mitt i Sveriges huvudstad.

Tillsätt en utredning som ska vara klar nästa lördag. SKANDAL! SKANDAL! SKANDAL! ´


Ge Niklas Jihde en talkshow sponsrad av ATG så vi slipper se mer av svågerteven.


Nu har vi en rejäl spelpott och vi är glada förlorare eller hur man nu ska se det.


Nästa lördag tror jag att Svanstedt är revanschsugen!


Men trea och femma är bra och...


Tre rätt hade Guiden. Tre rätt hade Vi Tippa. Tre rätt hade Travronden i onsdagsupplagan. Tre rätt för fredagens Travronden!


Sjödén hade fyra rätt och spelade för 26000.


Så FEM RÄTT osv…


Nyhink föll in i leden… nästan på sitt chanssystem med två rätt.


Till och med Challe som jag gillar hade botten napp i dag med tre rätt och två rätt på ett annat.


Nästa vecka har alla experterna sju rätt men vad man kan lära sig är att tippa efter eget huvud eller…

Det rör sig



Grillsäsongen har börjat och Jan Guillou har redan dragit ut sin sälgrill uppe i Norrtälje!

Dessutom...

Piratgänget åkte på ett glädjande bakslag igår Tingsrätten. De dömdes till ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd.

Underbart!

Nu ska de överklaga först till Hovrätten och sedan till HD antar jag och jag till sist hamnar det antagligen i Europadomstolen.

Det hela har följts av media över hela världen.

I morse satt en Piratpartist och svamlade i morgonsoffan om möjligheter och ny teknik. Dumstruten la fram argumentet att ifall man hade trådlöst internet och ens barn fildelade så vem bär då ansvaret.

Anna Troberg hette Piratpartisten med detta skarpa inlägg.

Jo, Anna det är så här överallt utom i din och dina piratpartisters värld; Ifall du har ett barn som sitter på pojk- eller flickrummet och stjäl från rättighetsinnehavare så är det ditt ansvar till dess barnet straffmyndigt.

I samma soffa satt en författare och förklarade att ifall han får noll kronor från sitt förlag och han samtidigt kan gå ut på Pirate Bay se att boken laddats ner 1000 gånger så är det ganska lätt att räkna ut vad man förlorat.

Det tyckte inte Troberg var något argument.

Popgruppen Sounds fick också säga att de var kluvna i frågan. Det är ju liberalt och bra. Jag antar att programledaren också var kluven.

Han lät nämligen kluven.

Så när smeten gått ändå upp till HD som rimligen kommer att slå fast domen så får väl Bahnhof, Rix, Engström och hela det sorgliga fildelar gänget samt de delar av media som hejat på, ta upp en rejäl slant ur plånboken och hjälpa sina olycksbröder att betala sina böter.

De här kluvna som jag antar tycker att andra ska betala för deras musik medan de själv ska få ladda ner andra musik gratis kan ju betala halva halvan av böterna och resten får de mer ideologiskt övertygade pynta.

I Hovrätten bör det bli ETT tillägg i domen. När domen går till verkställighet så bör man ge de här fyra ett välbehövligt avbrott från Internet. Ett år utan Internet kommer att göra dem gott eftersom nätet uppenbarligen inte varit bra för deras allmänna hälsotillstånd.

Så ett års fängelse med Internetförbud och 30 miljoner i böter blir bra.

Idag är det Olympiatrav. Det känns lurigt.

Spika eller gardera. Gardera eller spika. I flera lopp kan man chansa på ett lås med två hästar.
Men först något om ATG och TV4. Ursäkta att jag tjatar. Jag tänker fortsätta med det. Det är innebandy hela dagen. Denna sport där ett gäng spelare i pannband springer runt och vispar med en plastklubba. Jag har också gjort det en gång i tiden. På sextiotalet.

Det finns ett avgörande problem med innebandy. Du ser inte bollen.

Hästar syns bättre även om TV4 jobbar på den biten också.

Så nu ska det vara innebandy hela eftermiddagen utom när Olympiatravet går. Då ska man bryta den rafflande sporten med 25 minuter trav. Sedan ska det bli Vispa-Vispa klockan 18.00. Jo, ifall man har TV4 + så kan man såklart se alltsammans med början 14.00.

Ursäkta ännu en gång. Men jag betalar pengar för att spela. En del av de pengarna går till olympisk idrott för svenska idrottare.

Vilket snille som helst räkna ut att jag som spelar inte spelar på Olympiatravet utan på V75.
Pengarna får idrottarna för att dumskallar som jagspelar på V75 inte för att någon spelar vinnare 50 kronor i Olympiatravets final.

Olympiatravet är en stor travhändelse som genererar fina pengar till idrotten. Man kan gott säga att dagens omgång är en nationell angelägenhet på mer än ett sätt.

Plastklubbsviftarna däremot bidrar inte till någonting. Om det nu finns några förutom Peter Jihde och hans brorsa Niklas som är intresserade av att glo på ingenting en lördagseftermiddag, så låt dem göra det i TV4+.

Travet däremot har vi betalt för att få se och nu ska vi betala en gång till.

Eller har jag missat något?
Travet! Glöm inte bort Mimmi Elfstrand, Dig For Dollars och Triton vid gardering av Torvald.
Gardera gärna Einar C och man kan lösa flera lopp med två hästars lås om man är feg och det är jag idag.
Titta inte på Innebandyn så kanske den förvisas till... en speciell Innebandykanal.

fredag 17 april 2009

En våldsamt trevlig uppvärmning



Jag är född och uppvuxen i Helsingborg. Där finns HIF. Jag bor bredvid Zinkens Damm i Stockholm och vilket lag min hund håller på framgår kanske.

Igår var det match och målet som HIF vann med var kanske inte det mest ärofyllda man sett.

Exakt hur man som spelare värmer upp inför Olympiatravet är nog olika.

Igår var jag och sportade. Carinas brorsdotter var på besök. Vi brukar spela bowling borta vid Mariatorget. Nu hade jag förstärkt mitt ganska klena lag med min gamle kompis Rolf som håller mer än jag på HIF.

Rolf träffade jag första gången 1962. På Berga skola i Helsingborg. Rolf gick väl i trean och vi var ”försteklickare”. På skolgården fanns tallar. Stora tallar och på tallarna fanns kåda. Jag minns inte exakt hur det började eller vad exakt som fick mig att komma på den sällsynt dåliga idén men jag kletade in en ordentlig klutt i Roffes hår och sedan fick jag stryk. Jag antog att det var jobbigt att kleta ur kådan ur håret så jag har inga synpunkter på bestraffningen.

Berga skola låg bredvid fängelset i Helsingborg vid den så kallade Ängelholmsvägen. Där låg nog också Djursjukhuset en del växthus och en djup och farligt så kallad märgelgrav. Märgelgraven kunde vi se från skolan eftersom den låg på andra sidan staketet. Den märgelgraven fylldes sedan igen bl a av våra Ikea möbler och några gamla slitna skinnfåtöljer typ Chesterfield Light.
Men det var många år senare.

På Berga skola hade vi en fröken som hette fröken Rogland. Berga var en pytteskola med dagens mått mätt. Det fanns nog bara en uppsättning klasser med 6:an som högsta.

För oss som gick i ettan var Berga en tillfällig skola. Jag bodde på Gotlandsgatan och den låg med den tidens kommunikationer på andra sidan stan och varje morgon åkte jag med buss 13 som gick från Brytstugan runt hela stan och upp till Berga skola. På så sätt fick jag se större delen av stan och framför allt delar som jag tidigare inte sett.

Rolf gick kvar på Berga till han skulle börja sjuan. Det visste jag inte men det berättade han igår.

Men han hade flyttat in på Kurirgatan som var en helt ny gata. Mina föräldrar som i samma sväng flyttade ner från Göteborg bodde längre bort på Åragatan. Så jag flyttade till mina föräldrar efter att ha bott hos mina farföräldrar på Gotlandsgatan i sju år och eftersom Kurirgatan och Åragatan endast skiljdes av en väg och en gräsplätt så kom alla ungar som växte upp i de där områdena som tidigare var kolonilotter att tillhöra Ringstorp.

Igår pratade vi om alla de där ungarna och några till.

Rolf och jag och storfiskaren Kenneth B. höll ihop en hel del i tonåren.

Sedan blev det som det blev. Man studerade, flyttade och kom ifrån varandra. Jag skrev här om en fisktur i Blekinge med Kenneth där vi fick grilla korv och vända eftersom ”grevesjön” drabbats av kräftpest. Undrar om vi inte fick lite kritik av lokbefolkningen för vi eldade också.

Men Kenneth och Rolf skickade ett mail via min blogg och på den vägen är det. Jag ska inte berätta om allt vad vi företog oss men vi hade en på många sätt fin uppväxt i det där området runt Ringstorp.

Nu har det gått trettio år sedan vi var ungdomar och kutade runt i lovikavantar, islandströjor och v-jeans. I en tid där allt var blommigt eller orange, grönt och brunt.

Det blev mycket snack igår. Om den och den och när ”Älgen” och Roffe försökte släcka en skogs brand genom att pissa på den, hur ”Älgen” svedde snorren i sin roll som förste brandman den där gången och en massa andra superviktiga minnen som man gått och grunnat på ifall man kom ihåg rätt. Jag har ju en bild av alla vi kände på den tiden men i mitt bildminne är alla runt fjorton eller högt arton medan de i Rolfs minne vuxit upp skaffat barn, skiljt sig och skaffat ännu flera barn med avvikelser hit och dit.

Carina och brorsbarnet fick spö i hålklotssporten och trodde inte att Rolf var en gammal kompis utan någon expert jag engagerat för uppgiften.

Nu när jag skulle skriva lite om gårdagen som blev lite sen innan Rolf for ut till Järfälla och studiebesöket, så var jag lite osäkert på hur jag skulle stava Rogland.

Jag minns att min första skolfröken hette Rogland. Men stavades det Rågland? Jag slog på Google; R-o-g-l-a-n-d.

Far är rar. Mor ror och den där boken var gul. 1962.

De två översta träffarna talar om en hus överlåtelse från något statistiskt register. Marianne Rogland hette min första fröken. Den andra träffen är från Lärartidningen 1928 där en Henning Rogland utexaminerades från Folkskolseminariet i Lund.

Henning Rogland var senare i den nya Ringstorpskolan lärare i grannklassen en 6:a som vår och Henning Rogland var Mariannes man. De bodde på Tågaborg i ett hus byggt av tegel som antingen kom från Höganäs eller Helsingborgs Ångtegelbruk. Det såg i varje fall ut som ådant tegel. De ordnade en trädgårdsfest för oss. Det måste varit 1963 eller 1964. Då kom också Pop 64 den gröna läsken.

I samma avgångsklass från 1928 fanns också en Uno Persson från Helsingborg. Henning Rogland var från Lund.

Jag vill minnas att Henning fick diabetes för han somnade då och då på lektionerna till elevernas förtjusning. Vi hade Henning i gymnastik.Han gillade "Hela Havet Stormar" och det gjorde vi också.

Jag vet inte om Henning och Marianne lever, troligen inte men 2005 gjordes i varje fall en överlåtelse av ett hus på Karl X Gustavsgatan i Helsingborg som stod i deras namn. Den såldes till Folke och Camilla Straube och bör ha varit den villa där vi drack saft hemma hos Roglands någon gång på försommaren 1963 eller möjligen 1964.

Jag undrar om Henning var på Berga också. Det måste jag prata med Rolf M. om nästa gång. Då ska vi prata om en annan Rolf, Rolf Almqvist som var slöjdlärare på Berga. Rolf var landslagsman i handboll och spelade med Vikingarna som var ett bra helsingborgslag på den tiden.

Rolf Almqvist brukad spöa oss med en planka i virkesförrådet när vi inte var snälla. Rolf hade aldrig tagit en droppe sprit eller rökt ett enda bloss, hade en bred muskulös häck och talade småländska. Jag tror han var från Kalmar eller Karlskrona från början men det gjorde en del av de grabbar som sedan blev spjutspetsar för handbollssporten i Helsingborg, så plankan kanske i hjälpte mot allt.

Rolf A. var senare kollega med mina föräldrar på en helt annan skola Clemensskolan. Men det är en helt annan historia.

När Rolf M. och vårt gäng var i tonåren brukade vi gå och kolla handboll på Idrottens Hus. Vi pratade om den gången när jag satt bredvid Rolling Stones på färjan mellan Helsingborg och Helsingör efter att del spelat i Helsingborg och när Rolf satt utanför Hovet i Stockholm. Han är från Stockholm från början. Den gången spelade Beatles på Hovet men Rolf hade ingen biljett.

Sedan kom vi inte på bröderna Fenning, Åstorpsgatan, Ten Years After, flickor, simning, föräldrar och mycket annat.

En otroligt trevlig kväll som fungerade ungefär som Dennis energidricka. Men lever på den ett bra tag.

Vi är inte alls så olika från när vi gasade runt på ”rallybanan” i skogen på våra cyklar med klädnypemotorer(tvättklämma på skånska) vars styren vi förlängt på med runda träpinnar. Livsfarligt men roligt.

Det var innan minicyklarna tog över.

Det var innan mycket annat tog över.

torsdag 16 april 2009

Korsvägar



I Mellanöstern gör man saker på sitt eget vis. Öst är öst och väst är väst och aldrig…

Det är nu inte bara där man gör så. Vi har en massa hyss för oss som förundrar andra kulturer.

En del slipas av och förändras över tiden. Dagens samhällen och länder är så integrerade av den tekniska utvecklingen att samma dag som en ny bil- eller Ipod-modell släpps i Paris, London eller New York och varför inte i Beijing så vet man exakt hur den ser ut, vad den har för prestanda i Johannesburg, Lima, Sydney eller till och med i Svenljunga.

Jag ville att vi skulle kontakta Apple om Ipod. Men avråddes av säljarna. Vad kostar den? Den var för dyr. Men vi började sälja Mp3 spelare och de gick ganska bra.

Jag föreslog att vi skulle sälja så kallade hakeställningar. För dyrt!

Traditionellt använder man ett slags alliknande pinnar som ni ser på bilden till vänster där gammal och ny teknik krockat men nu några år senare. Hade vi börjat då hade vi förmodligen haft en dominerande marknadsställning nu.

De här spindarerna växer gärna där det finns tillgång till vatten. Det gör att man kan gissa att al kan vara en släkting.

De är inte raka utan sneda och vinda. Dessutom krävs det enorma mängder för att hålla allt på plats. Men snickare och byggfolk är van vid dem och mycket misstänksamma mot andra typer att hjälpmedel.

När jag kom till Irak så undrade jag varför alla hus har så enormt tjocka väggar. De skulle motstå en ordentlig RPG(granatkastare)-salva fick jag till svar.

Vi provade moderna material. Inte från Sverige. Det var för dyrt. Så fort man nämnde en eller annan produkt så dök den alltid upp en släkting eller förståsigpåare som kunde ordna samma sak för halva priset. Ibland var det billigare, väsentligt billigare men oftast blev det dyrare, väsentligt dyrare.

Min kollega och affärspartner drabbades av hybris. Han hade tjänat en del pengar på kriget.

Hyrt ut bilar från privatpersoner som fått en bil extra inte sällan genom samma krig. Bilarna hyrdes ut till amerikanska baser för 4-6000 dollar i månaden det första året. Om man betalt 4000 dollar för bilen var det en bra affär.

Idén med att hyra ut bilarna dök upp ur tomma intet eller egentligen inte.

Min affärspartner hade tillbringat en massa år i exil, bla i Iran och Sverige. I Sverige jobbade han på DN några år. Genom ett väl tilltaget avgångsvederlag i någon av många omorganisationer så kunde han köpa en liten ICA butik.

Så han bestämde sig för pröva lyckan i Irak, i norra Irak eftersom han var kurd. Familjen flyttade ner och han hittade några andra kurder som också gjorde affärer. Men allt gick trögt. Hotellet som han skötte var nedslitet ägaren snål och data butiken omsatte några tusen dollar per år.

Men så kom kriget 2003.

Turkarna vägrade släpp igenom amerikansk trupp om de inte skulle få det och det. Det handlade inte om principer utan som vanligt i Mellanöstern om pengar och fördelar vilket i slutänden är pengar. Så USA ruttnade på matthandlarna i Ankara och släppte ner sina soldater på den norra fronten rakt på ett gyttjigt gammal flygfält som Saddam byggt i Kurdistan. Bashur. Om man åker mellan Salahaddin och Duhok och tar den norra vägen över semesterorten Shaqlawa så passerar man Bashur. Det ligger på en platt slätt mellan bergen och var perfekt.

Min affärspartner låg där i flera dagar och spanade till sammans med chefen för den kurdiska statistiska centralbyrån och en del kurdiska politiska och militära höjdare. Han hade parkerat sin tyska BMW och en liten lastbil med läsk, godis och chips väl synligt vid sidan av flygfältet.

I USA är en BMW en exklusiv bil. I Irak köps det in för en spottstyver från Tyskland. En bekant som bott i Tyskland körde runt i en Merca 600 med en V12:a gav 10 000 dollar för den bilen.En bil som iofs pajade och gick på 7 cylindrar efter att någon helt annan del av bilen skulle repareras. Så vardet oftast efter ett par reparationer av motorsnillena på ”Snaha" i Erbil som är ungefär att översätta med ”Verkstadsområdet”.

Så en tidig morgon dök det upp en massa fallskärmsjägare upp i luften som vita gäss och landade på det normalt helt ödsliga flygfältet i norra Irak. Det var George W Bush pojkar och flickor.

Det var verkligen lerigt och dant den där dagen. På våren när det regnat så blir myllan som klister under fötterna eftersom jorden har en så fin kornstorlek. Går man i jorden så sitter det snabbt en halv decimeter av den rödbruna irakiska jorden som är så bördigt att det knakar om den får vatten.

Nu var det en massa US Air Force killar som snubblade runt med leriga fötter och skitiga fallskärmar som fick sitt första slag när det skulle ta sig ut från flygfältet.

Nu slumpade det sig så att min blivande affärspartners bror fått jobb som tolk åt amerikanerna. Han kunde visserligen inte så bra engelska efter 25 år i USA men tillräckligt bra för att få ett tolkjobb eftersom han pratade kurdiska. Det var genom honom min blivande affärspartner nosade upp att chips och godis skulle bli fint tillsammans med läsk.

Efter att ha mumsat på kollegans chips och Candy Bars och släckt törsten med Coca Cola så bestämde det amerikanska elitförbandet sig för att rycka ner mot Kirkuk och överta flygbasen där.

Var det någon som kunde ordna 80 lastbilar? Det kunde inte min blivande affärskollega men väl en annan kurd som gick under namnet Hundringen. Han ansågs nämligen beredd att göra vad som helst för hundra dollar. Det var inte det att han var fattig. Tvärtom så var han redan rik men beredd att bli ännu rikare.

Så min då blivande affärspartner fick nos på Hundringen som hade mycket goda kontakter överallt. Det inte Hundringen kunde ordna fanns inte.

Hundringen ordnade fram 80 lastbilar och ett hyreskontrakt i ett nafs. Tåget gick till Kirkuk och när chipsen tagit slut så visade det sig att enheten behövde allt möjligt. Det var hyrbilar, lastbilar, kylar, datorer, sängar, soffor och mitt på basen satt en kille i brun t-shirt och delade ut höga inplastade förpackningar med 100 000 dollar i varje. Snart hade min blivande affärspartner mer än 200 bilar uthyrda.

Vanligtvis på 3-6 eller 12 -månaders kontrakt.

Så jag enrollerades i affärsverksamheten, eftersom jag hade erfarenhet av affärsplaner, kontrakt, engelska och en del annat.

Min affärspartner gjorde till att börja med lysande affärer. Han hade tidigare genom goda kontakter köpt in ett 700 000 kvadratmeter stort område utanför Erbil med fruktträd och odlingar. Där fanns också tre fiskdammar och en liten naturlig höjd.

Nu skulle han bygga ett så kallat gästhus för en del av sina nyfunna rikedomar.

En turkiskkurdisk byggentreprenör vid namn Mustafa kom till anläggningen. Mustafa hade byggt stora saker i Istanbul sa Mustafa och min affärspartner nickade. Jodå, så var det. Han var en snäll kille Mustafa och jag undrade redan från början hur han kunde ha överlevt i Istanbuls byggdjungel. Det visade sig långt senare när han ritat på ännu ett antal kontrakt på olika villor och ett åtta våningar högt tevehus för 75 miljoner att han snarare varit byggbas än byggmästare i Istanbul. Men då var det för sent. Om det inte varit ett muslimskt land så skulle åtminstone min farmor sagt att då var det kokta fläsket redan stekt.

Så Mustafa skulle förverkliga drömmen om ett fantastiskt gästhus. Men först skulle det byggas ett lager. Ett tvåtusen kvadratmeter stort lager. Den var en av mina idéer. Ett distributionslager.

Hundringens brorsa var ingenjör. En ung kille. Han skulle bygga lagret. Fast Hundringens brorsa var ung så var han emot alla nymodigheter. När han såg ritningar och hörde hur gästhuset med modern svensk eller turkisk teknik skulle byggas fnös han.

-Det där är inte bra för Irak, sa han och flinade.

Hundringens brorsa började förverkliga min idé om ett stort distributionslager. Det fanns stor lagerbrist i området. Det skulle vara ett lager med en modern lastkaj som man kunde backa upp till och där i och utlastning skulle ske rationellt och snabbt. Sådana lager fanns inte.

Man skulle kunna säga att inget blev exakt som det var tänkt. Jag tänkte återkomma till den saken. Men så mycket kan jag avslöja att spindarer och modern teknik kommer i konflikt med varandra på mer än ett sätt.