tisdag 30 december 2008

Forskardrömmar del I


Hus liksom hästar kan bli sjuka av olika orsaker!

Om man vill veta något om hästars hälsa så brukar man vända sig till de ställen som utbildar veterinärer och där det forskas kring hästar. I Sveriges heter den främsta institutionen på detta område Sveriges Lantbruks Universitet vanligen kallat SLU eller Ultuna. Det ligger utanför Uppsala och där finns en mångårig forskning samlad kring både häst och andra djur.

Förutom Ultuna utanför Uppsala så finns lantbruksuniversitetet (SLU) också på andra ställen i Sverige, nämligen i Alnarp i Skåne, Skara och i Umeå.

Sammantaget så utgör dessa lärosäten rimligen 90 procent av den samlade teoretiska kunskapen om hästhållning. Sedan finns det den praktiska kunskapen som av naturliga skäl är betydligt sämre dokumenterad. Till detta ska läggas kunskap på olika myndigheter och organisationer samt inom t ex foderindustri och andra specialföretag.

Dessutom finns det mängder av forskning runt om i världen och ett antal internationella veterinärmedicinska tidskrifter som publicerar nya rön inom veterinärmedicin.

I Sverige finns SLU också representerade på nätet med en modern och omfattande webbplats som bland annat innehåller vetenskapliga undersökningar. Det är rimligt att anta att de undersökningar som genomförts i Sverige vad gäller hästars hälsa borde finnas arkiverade just på SLU. När jag talar med Jordbruksverket så är Göran Åkerström där av samma uppfattning.
Så när det gäller vetenskapliga rön om akuta munblödningar, munskador, magsår och andra magåkommor, hovblödningar och andra skador som en häst kan få borde just SLU var det naturliga stället.

Anders Darenius, banveterinär vid Mantorp har den senaste tiden ett flertal gånger varit ute och talat sig varm för att djurskyddet varit eftersatt inom travsporten. Jag är övertygad om att Darenius är en trevlig prick. Men i det här fallet är det vad han säger som är intressant.

Här följer några av Darenius mer uppseendeväckande påståenden:

a) 40 procent av alla travhästar som tävlar och tränas för tävling lider av magsår(Kalla fakta)
b) Tio procent av alla travhästar har akuta munskador. 70 procent har haft det(Kalla fakta)
c) 70 procent av travhästar i träning och tävling påvisar magsårsförändringar(Travronden)
d) Lungblödningar är vanliga(Kalla fakta)
e) Hästar blöder ut munnen och näsan(Kvällsöppet och Kalla fakta)

Till detta kan lägga hovblödningar som bl a Djurens Rätt uppmärksammat. Hästar springer barfota och blöder på grund av detta.

Låt oss börja med det något som vi alla känner igen. Magsår. När vi pratar om magen så brukar vi prata om halsbränna, magkatarr, magsår, blödande magsår. Den vetenskapliga världen samlar man många symtom och kallar det för dyspepsi och har också något annorlunda benämningar på olika sjukdomstillstånd.

I den mer teoretiska världen för människor talar man om olika problem som halsbränna, reflexsjukdom(GERD), reflexsjukdom hos barn, dyspepsi och magsår.

Sverige ligger långt framme i den medicinska fronten när det gäller mediciner mot skador i magen. Losec m fl har sedan slutet av 80-talet varit en storsäljare för Astra Zeneca.

Det innebär att när Anders Darenius talar om magsår så associerar vi i olika grad till de obehag vi själva har eller har haft i magen. Allt ifrån magknip till blödande magsår, dyspepsi och magsår.
Problemet är att när Darenius talar om hästar i träning och tävling och nämner magsår så implicerar han att det skulle vara beroende på träning för tävling eller tävling i sig som förorsakade magsår alternativt att många hästar tävlar med magsår.

Anders Darenius är banveterinär och pratar dystert om ”dolda skador” som han inte kan upptäcka direkt i samband med tävling. Den genomsnittlige tittaren som inte lusläser publikationer från SLU(Svergies Lantbruksuniversitet), American Journal of Veterinary Research, Equine Veterinary Journal m fl tror följaktligen att dessa skador och problem a priori är att hänföra till travsportens slavdrivarmentalitet gentemot hästarna inom sporten, d v s det djurplågeri inom travet som TV4:s Kalla fakta gett sig fan på ska stå präntat i pannan på svenska folket.

Det har varit känt under långt tid att man i hästars magar kan se irritationer och förändringar. Exakt vad detta beror på har varit föremål för en intensiv forskning under många år. Generellt kan sägas att man kommit en bit på vägen men verkligen inte kunnat klarlägga exakt vad som gör att så många hästar uppvisar förändringar i magen, grovtarmen och matstrupen. Det gäller vidare alla hästar, ridhästar, galopphästar, hopphästar, dressyrhästar och travhästar och till och med föl och fölmärrar. Föl? Jag enligt den internationellt kände forskaren inom veterinärmedicin amerikanen Dr Frank Andrews* drabbas 25% till 50% av fölen av var som på fackspråk kallas Equine Gastric Ulcer Syndrome (EGUS). Omfattningen och förekomsten gör dock att man hittills inte kunnat slå fast exakt vad detta beror på samt ifall det är en helt eller delvis naturlig del av hästens matsmältningsprocess. Men det är också som vi ska se i allra högsta grad en frågan om definition.

Istället för att visa lite vetenskaplig insikt och ödmjukhet inför ett problem vars omfattning är historiskt outredd dundrar Anders Darenius på och försöker chockfrälsa människor som inte vet vad han talar om men som känner stark oro inför vad han säger.

Det är inte bara vetenskapligt ohederligt utan djupt oetiskt. I sin senaste insändare i Travronden 103 talar han omväxlande om ”magsårsförändringar” och ”magsår”. Som vanligt utan närmre definition.

Människor är inte hästar. Det vet Darenius. Ändå försöker han upprepade gånger få tittare och läsare att tro på att de flesta hästar som tränas eller tävlar har magsår likt det magsår vi som människor har och detta åsamkar oss(människor och hästar) svåra smärtor och kan var rentav livsfarligt ifall vi inte kommer under behandling. Saken är betydligt mer komplicerad. Så har t ex äldre människor ibland magsår utan att veta om det. Det säger jag bara som uppvärmning alltså.

Får hästar magsår? Absolut. Men saken är lite mer komplicerad.

Som veterinär antas Anders Darenius åtminstone översiktligt och helst väl känna till var forskningen befinner sig inom de områden han uttalar sig. Talar han med en journalist som Kalla faktas Sofia Hartung som inte vet särskilt mycket om veterinär medicin och hästskötsel så ligger det ett tungt ansvar på Anders Darenius axlar att göra förklara vad som är etablerad vetenskaplig kunskap och vad som är mindre väl utrett. Han måste också noga förklara skillnader mellan människans mage och hästens mage ifall det finns någon.

Så vilka är de stora skillnaderna.

Hästens mage är för det första anpassad till att äta uteslutande vegetabiliska produkter. Hästar äter inte oxfilé hur välhängd den än är. Hästar röker inte och hästar dricker inte ens kaffe. Möjligen Coca Cola.

Så att jämföra magsår eller förändringar i en hästs mage och matsmältningsorgan med en människa låter sig inte göras rakt av.

Men huvudparten av den vetenskapliga världen har till skillnad från Darenius haft helt andra ingångar till magsårsproblematiken med hästar. Av den kända litteraturen, såväl nationellt som internationellt så har man i mindre utsträckning varit inriktad på att träning och tävling skulle var huvudorsaken till problemen och mer inriktad på att domesticeringen och de ändrade matvanor som följt med hästens roll som husdjur skulle vara orsaken till eventuella problem.
Det kan möjligen bero på att man svårligen kan förklara den ovan redovisade förekomsten av (EGUS) hos föl med att de tränat för hårt eller tävlat för hårt eftersom föl varken tävlar i USA eller Sverige eller för den delen någonstans i världen. Vidare finns en fransk undersökning redovisad i Veterinary Journal maj 2008 som visar på hög frekvens av magsår enligt Travronden 98(drygt 70, 9 procent) hos fullblods fölston som inte är i träning eller tävling varit svår att relatera till hetsen inom travsporten. Också här funderar man över vad som menas med magsår.

Anders Darenius vill skydda hästen. Det är en bra utgångspunkt. Han jämför med ridsporten där hans ”värdegrund” finns om jag förstått honom korrekt.

Jag vågar påstå att ridsporten har andra problem och en del är dessutom av samma art. Jag skulle vilja påstå att Anders Darenius bild av ridsporten är en aning romantiserad.

En sak som Darenius överhuvudtaget inte nämner är användandet av spö.

En kollega som arbetar på samma ställe som Darenius, nämligen Jordbruksverket berättar för mig när vi talar om juridiskt ansvar om en mamma som håller en ponny i tyglarna medan sonen tio år piskar hästen innan han ska rida. Nå, det visade sig som tur är att juridiskt sett var mamman ansvarig.

Jag har tidigare refererat till uppiskning av elithästen Whisper inför Stockholm International Horseshow i Stockholm för en månad sedan där hästen piskades randig på bakdelen.

Blodstrimmad med ett stort antal rapp fick den sedan ridas i tävling till en sjätteplats utan att någon enda av Anders Darenius fina djurvänner inom den delen av sporten överhuvudtaget reagerade. Istället kom bilden till Jordbruksverket för påsyn via en åskådare som lade ut bilden på sin blogg.

På samma verk kom jag också i kontakt med en mekaniserad version av barrering. En gummiklädd bom klädd i hönsnät kopplad till en oscillograf samverkade med hästens ben som var insmorda i saltlösning för att öka strömföringen. Länge sedan? Ja, men dock inom den fina ridsporten och så länge det inte stod uttryckligen i lagen så var väl lindad käpp och slag mot benen tillåten inom hoppsporten herr Darenius. Är också detta en del av Anders Darenius annorlunda värdegrund? Eller talar vi om ridhushästar som piskas dagligen av outbildade snorungar vars föräldrar betalt timavgiften till en ridskoleägare. Hur många spörapp tror herr Darenius en normaltrött ridskolehäst får under en livstid jämfört med en travhäst som enbart används inom travet och max tävlar fyra gånger per månad och sällan mer än 15-30 gånger per år. Talar vi om att känna av spöet 0-5 gånger per månad i snitt eller 100-200 gånger eller mer per månad där den senare siffran gäller ridhästen och den fina ridsporten. Tycker herr Darenius det finns en skillnad mellan 8-åriga Lisa med nya julklappsspöet som sitter upp på ponnyn Muffen för första gången eller Stig H Johansson med 152 hästar i träning och 700 miljoner insprungna pengar till sina hästägare genom 40 år? Nu talar jag om spöföring. Kan vi få några spänstiga gissningar här också som vi fått inom alla andra hästvårdsdelar av hästvurmaren och banveterinären Anders Darenius? Finns det några avgörande skillnader i erfarenhet och kunskap om hästar mellan Stig H Johansson 63 år och Lisa 8 år? Eller för all del Fredrik B Larsson med 60 hästar på träningslistan eller en Hultman, Goop, Bergh, Lähdekorpi, Walmann eller vem som.

Nä, det var såklart djupt orättvist. Darenius har ju inte pratat om spödrivning. Nä, det var just det. Men nu ska vi prata om magsår. Men först lite HIV.

Inom all medicin så behöver man tråckla sig lite fram och tillbaka. En undersökning visar si och en annan så. Inte sällan handlar det om måttstockar. Innan forskarna kom på att HIV handlade om livet självt, typ ifall man värmde över 72 grader så dog viruset så hade läkare och forskare alla möjliga idéer. Läkemedelsföretaget Kabi Vitrum trodde att ifall men filtrerade viruset, den så kallade gel-metoden så skulle man få bort virus ur blodet. En kostnadseffektiv metod. Det var bara det att 5 av 100 virus smet förbi filtret och blödarsjuka i Sverige blev HIV-smittade av sin egen medicin Preconativ.

Det här är lite som ett deckarpussel. Man måste börja nysta någonstans för att komma någon annanstans.

Ett förhållande som förbryllat mig genom hela den här sörjan är de oerhörda svängningarna i procentsatser när det gäller frekvensen av magsår. Darenius själv som är en siffrornas mästare har på bara några veckor ökat på magsårsfrekvensen från 40 procent till 70 procent. Men jag är ingen snåljåp. Dr Frank Andrews menar att det som vi tidigare karakteriserat som (EGUS) kan förekomma i 60 - 90 procent hos vuxna hästar. Han talar då om hästar i allmänhet och inte specifikt travhästar.

Sug på den Darenius! 90 procent!

Peter Forsberg som alltså inte är hockeyspelare och travhästägare utan överveterinär vid travsportens centralorganisation STC pratade i TV i samband med efterspelet till Kalla faktas program om att det handlade om en större undersökning av blandade kallblod, varmblod och russ. 2,5 procent fick han ihop som skulle ha magsår.

Min misstanke har hela tiden varit att experterna inte pratar om samma sak. Ska jag vara lite vanvördig inför expertisen så kan jag kanske säga att de inte riktigt bestämt sig för hur ett hästmagsår ser ut och Stig H Johansson som är en noggrann karl såg helt förvånad ut över siffrorna på 40 procent. Han sa att det var ovanligt att hästar hade magsår.

Detta leder mig till Tjeckien.

Titeln på den något långa och stolpiga titeln på den vetenskapliga publikationen är ”Prevalence of Gastric Ulceration in Standardbred Race Horses in Czech Republic” MVDr Barbora Bezdekova et al. Publicerad i ACTA VET Brno 3 mars 2005, 74 59-65.

Det ska man nog karakterisera som en undersökning om galopphästar eller i varje fall tävlingshästar.

54 hästar användes i studien och en gradering av påverkan gjordes från 0-4. Författarna skriver att det inte är ovanligt med (EGUS) när det gäller tävlingshästar. 55-100 % säger man och hänvisar till en rad studier: Murray et al. 1989, Johnson et al. 1994, Vatistas et al. 1994, McClure et al. 1999. Det där ”et al. ” betyder att det är flera som antingen arbetat med undersökningen eller att de som verkligen gjort det vill få förmåner eller ökade anslag av de som ingår i ”et al.” Inte sällan ett slags vetenskapligt rövslickeri. Det behöver inte betyda att det är något fel på undersökningen, snarare på drivkrafterna inom delar av den akademiska världen.

Så den godbiten har Anders Darenius missat. 100 %! Fast eftersom den studien gjorts före 1994 så borde detta betyda att frekvensen sjunkit! Eller , eller?

Men nu börjar vi närma oss det intressanta som kan förklara skillnaden mellan 2,5 procent och 100 procent.

Men först ännu ett et al. Ni minns den där skalan 0-4. Den var faktiskt inte ryckt ur luften utan även här fanns det en hänvisning, källa: Nadeau et al. 2002.

Jenifer Nadeau heter hon. Men det visste jag inte då.

Däremot beskriver de tjeckiska forskarna väldigt detaljerat hur skalan vad gäller påverkan på magen hos hästarna är konstruerad:

0 = normal mucosa(no lesions)
1 = hyperaemia or hyperceratosis of mucosa or less than 5 single lesions
2 = diffuse damage of mucosa, multifocal lesions with or without hyperceratosis, more than five lesions, no haemorrhage
3 = multifocal lesions, with loss of surface epithelium and hypertrophic margins, more than 10 lesions, diffuse damage.
4 = diffuse ulceration of mucosa, loss of margo plicatus continuity, with or without haemorrhage

Gastric ulceration” är det forskarna undersöker förekomsten av i de här 54 hästarnas magar vilket torde kunna översättas med ”magsårbildning” eller ”magsårnad”. Magsår heter på engelska ”gastric ulcer” och magblödning ”gastric haemorrhage”. Mucosa betyder slemhinnan.

Så vad kom man fram till?

Jo, i 62,96 % förekom ”magsårbildning” eller ”magsårnad”.

20 hästar eller 37,04 % hamnade i grupp 0.
16 hästar eller 29,6 % hamnade i grupp 1
14 hästar eller 25,9 % hamnade i grupp 2
4 hästar eller 7,4 % hamnade i grupp 3
0 hästar hamnade i grupp 4

Studien är mycket mera omfattande men är en indikation på ett sätt att definiera var som på svenska skulle kallas magsårbildning eller magsårnad och är något helt annat än magsår.

Så fort jag får tid ska jag översätta graderingen och då ska jag också berätta mer om Jennifer A Nadeaus forskning på bland annat alfaalfa och losta**. Det kanske inte låter så kul men det är det. Där kommer hon också att sammanstråla med Frank M. Andrews som jag nämnde ovan.

Kan en del av hemligheten helt enkelt ligga i användandet av begreppet ”Gastric Ulcer” respektive ”Gastric Ulceration”. Eller är det begreppet "Equine Gastric Ulcer Symdrome" (EGUS) som används kors och tvärs som spökar. Samtidigt skulle jag behöva en bra bild på en hästmage men det får bli senare. Jag har nämligen också fått lära mig att det finns olika delar av hästens mage och grovtarm samt en del annat som jag nu måste studera närmre.

* http://www1.agric.gov.ab.ca/$department/deptdocs.nsf/all/hrs3712

**Evaluation of diet as a cause of gastric ulcers in horses
Jenifer A. Nadeau, Frank M. Andrews, Alan G. Mathew, Robert A. Argenzio, James T. Blackford, Morgan Sohtell, Arnold M. Saxton
American Journal of Veterinary Research, July 2000, Vol. 61, No. 7, Pages 784-790(doi: 10.2460/ajvr.2000.61.784)

måndag 29 december 2008

Att inte göra något är också ett beslut



Kombinationserbjudande: Hålligång, Hassan Nasrallah och McDonalds

Carl Bildt är en rolig jävel.

När han inte behövs på plats då står han i Tbilisi knappt innan ryssarnas tanks slutat rulla i Sydossetien. SVT siar tårögda om att Bildt ska mäkla fred i området. Nej, det var bara ett propagandanummer om att alltsammans var ryssarnas fel som blivit ett kärt nummer nu sedan aktierna säkrats. Att Sydosseterna varit lojala med Ryssland i trehundra år glömde den annars så noggranne Bildt.

Han hade istället snabba patentsvar på komplicerade frågor som genast gjorde honom omöjlig.

Att det smällde i Gaza var ingen överraskning med ett israeliskt val runt hörnet. När raketfolket skickade iväg en större laddning in mot Israel där man i år firar den judiska högtiden Hanukkah ungefär samtidigt med den kristna julen kom vedergällningen som ett brev på posten. För på båda sidor finns starka krafter som vill ha en stabil konfrontation snarare än en stabil fred.

Det är då man inte behöver lama ankor som Carl Bildt vid ett lands utrikespolitiska roder.

Istället för att ta någon form av utrikespolitiskt initiativ, möjligen tillsammans med Frankrike och Tjeckien som vi delar program med inför Sverige ordförandeskap så skickar vår utrikesminister ett fullständigt menlöst uttalande om att han stödjer FN och att EU inte kan göra något.

Finländaren Martti Ahtisaari blev nominerad till fredspriset. Det var ingen tillfällighet.

Sverige har sedan länge förlorat sin ledande roll i norden när det gäller utrikespolitiska initiativ. Bildt är kanske den svenske politiker som vid sidan av Dr Hans Corel och möjligen Jan Eliasson haft mest internationellt inflytande i modern tid.

Norrmännen har sedan länge haft ledande inflytande i Palestina/Israel konflikten. Danskarna ställde upp i Bush koalition för att avsätta Saddam Hussein. Finland är väl respekterad för sina snabba och väl underbyggda internationella insatser.

Sverige så? Bildt ägnar dagens blogg åt att Fader Frost inte längre får finnas i skolorna i Sarajevo. Ett symtomatiskt uttalande i samma andetag som världens ögon riktas mot Gaza och den israeliska valkampanjen.

Är det Obama världen väntar på. Det börjar bli sent för Bushs Roadmap to Peace som snarare liknar ett Roadkill. Jag har personligen få förhoppningar att Obama ska lyckas. Hans team är alltför pro-israeliskt. Det lämnar dörren öppen för ett europeiskt initiativ men då går det inte att sitta och tjafsa om jultomten när det brallar i riggen.

Om man nu inte tror på tomten förstås?

söndag 28 december 2008

Med Spiken, Blondinbella och Livni i Fokus



Spiken en Trend Setter?

Det är natt. Sirenerna far längsmed Hornsgatan. Någon har sprängt en bomb och en till. På Zinkens Damm laddar man tydligen raketerna tidigt i år.

Vi får en ny sång av Lundell. Den handlar om en hund som heter Spike som kutar runt lite varstans. Lundell bodde här på andra sidan gatan rätt länge. Han brukade jogga i parken när Spiken var liten och vi brukade leka där. Jag vet inte om jag uppfattade Lundell som en stor hundvän men jag kan ha fel. När jag tänker närmre på saken så fick jag en känsla av att han var rädd för hundar eller ogillade dem. Men han ogillade kanske andras hundar. Å andra sidan tillhör jag inte den typen som brukar gå fram till kändisar och klappa dem. Å den tredje sidan så kan mitt minne ha svikit mig ännu en gång. Markoolio bodde också här i faggorna och hade en lite ful rackare som Spiken hälsade på några gånger. Men finnen verkade inte så skitnödig som Ulf Lundell. Dessutom brukar jag glo på M:s barnprogram där han gjorde en historiskt lysande tolkning av Dr Mugg i Dasseborg.

Lundell har jag å andra sidan ett ganska svalt förhållande till. Han har gjort en del bra texter till sånger. Hundlåten var rolig i varje fall och man behöver inte gilla hundar för att skriva låtar om hundar.

Lundell tappade jag nog förtroendet för när han sa att han inte läst Jack Kerouac´s ”On The Road”(På Drift). Det var flera decennier sedan. Det lät så konstigt att jag fick läsa om det flera gånger.

Nästan alla kända människor har små hundar. Har ni tänkt på det. Alltså, nu menar jag riktigt små hundar. Titta i skvallerblaskorna nästa gång ska ni få se. Jag har en del teorier men det får vara så länge.

Solvalla var rätt kul igår. Vi valde till sist Passionate Kemp som spik och garderade Triton Sund.

När Hanné vann blev vi både glada och ledsna. Ett system sprack där vi hade spikat Stormningen men Hanné var en högoddsare så den sorgen var överkomlig. Sedan blev Hanné diskad och då var det inte lika kul eftersom man redan anade att det skulle bli en skitomgång ur spelsynpunkt.

Från vår utgångspunkt såg det verkligen inte ut som om Hanné gjorde något fel och den allmänna meningen var väl att Lill Björn hade vissa fördelar när han valde att stanna kvar.
Må bäste man vinna, som Lill Björn brukar skalda.

Blondinbella har under tiden haft synpunkter på Karl Bertil Jonsson:

”Jag måste bara tillägga en sak, Karl Bertil Jonsson! När ska man sluta sända den där kommunistskiten egentligen? Snart gör jag min egna tecknade kapitalistserie om mig själv." Blondinbella spending cash" ska den heta.”

Jag antar att alla vet vem Blondinbella är. Hon är blond som namnet antyder som drivit bloggen Blondinbella under flera år. Nyss fyllda köpa sprit i baren deklarerade hon i höstas att hon skulle sluta blogga och satsa på studierna. Det var många som tyckte det var skönt. Men det gick visst inte något vidare. Socialen åt Östermalmshållet hade hört av sig om spriten på bloggen dessförinnan så det körde ihop sig lite för Bella ett tag. Men nu verkar hon var på G igen med nya friska infall.

Hon är aktiv ungmoderat, och enligt sig själv en driven och målmedveten ung dam. Jag gillar egentligen sådana brudar. Raka rör och inget skitsnack.

Isabella Löwengrip är liksom flera av de här pseudofigurerna som unga människor idag omger sig med ett marknadsföringsgeni. En halv miljon mer eller mindre förvirrade människor söker sig till Bloninbellas blogg varje dag. Det betyder att hon har fler läsare än de flesta tidningar i det här landet.

Då börjar man undra hur det är fatt.

Så när alla svenskar sitter och rapar julskinka och just berättat om vilken fin tradition Bertil Jonsson och hans jul varit för familjen i alla år då slår en småfinnig tonåring med shoppingvana och fet hy till och knäcker näsbenet på svenska folket genom att kalla programmet för ”kommunistskiten” och fullföljer sedan galant med att hon ska göra en egen serie ”Bloninbella spending cash”.

En virrig ansvarig på SVT försöker tala till Blondinbella som om hon var en intelligent varelse och säga att Per Åhlin kanske inte menade just så.

Men Blondinbella är inte intresserad av sådant krafs. Hon har redan uppnått sitt syfte och kan lägga ut flera bilder på hur många tidningar som publicerar hennes narcissistiska krumbukter. Hon har dessutom besökt Ö-vik. Det finns knappast någon utom möjligtvis Foppa och en frikyrkopastor som kan få Ö-vik att verka attraktivt. Förutom Blondinbella där attraktiviteten består i att Blondinbella besöker orten.

Jag gissar att många seriösa företag som sysslar med trend setting och marknadsföring redan har fröken Löwengrip under luppen. Hon är faktiskt ett geni i sin genre och kan spås en lysande framtid i en värld där ingenting kan vara allting.

Vad är hennes hemlighet?

Jag har ingen aning. Förutom rädslan att några grovhuggna kommunister ska komma och sno hennes pälsar en mörk natt så verkar hon inte bry sig om vem hon visar sig med. Bögar, flator, svarta, gröna inga problem. En riktig teflonbrud.

Ett slags Östermalms-Snoddas som åker runt och visar upp sig på bild med vem som helst.

Enda skillnaden är att Snoddas åtminstone sjöng en hyfsad stump och kunde spela bandy. Han var känd för något och blev känd för något ovanligt. Så vilken är Blondinbellas Haderian-Hadera?

Är det att hon är känd för att vara en blondin och nu har det visat sig att hon kan shoppa också?

Jag misstänker att fröken Löwengrip är en Fassbinder blondin även om hennes attribut och metoder är annorlunda och hon med stor säkerhet aldrig skulle titta på en film av Rainer Werner Fassbinder.

Men se upp! Rätt som det är sitter hon i regeringen och tvingar SVT:s ledning att sluta visa Karl Bertil Jonssons Julafton, Robin Hood, Pippi Långstrump och en del andra program som Blondinbella ännu inte hunnit Kravmärka med sin lilla Ungmoderatstämpel.

När en Gymnasierektor i Stockholm i ett teveprogram för några år sedan deklarerade att 80 procent av alla elever på skolan ville bli kändisar så hajade jag till. Men nu är vi där. Rutan och tidningarna kryllar av folk som man känner igen för att de visat pattarna eller snodden i Big Brother eller liknande program och vips fick de frikort till något annat program eller karriär.

Idag hörde jag också Carolina Gynnings fruktansvärda bräkande i morgonteven. Jag kommer visserligen från samma del av landet, men hua! Hon är också inflytelserik och det var det saken handlade om. Om man går som en kossa och låter som ett får så är man mänsklig och identifierbar. Alla har vi små klumpfötter så, tack, Carolina. Jodå, hon tillhör absolut gräddan i den nya inflytelserika pseudovärlden. Hon bjuder på sig själv lilla Carolina. Hennes budskap. Tja, låt inte andra sätta sig på dig, var dig själv. Vilket ungefär är vad all modern barnuppfostran och utbildning går ut på sedan trettio år tillbaka.

Men när Tilde de Paula andäktigt lyssnar på Carolinas filosofi så ser det ut som om Gynning upptäckt ett nytt grundämne eller slutligen löst cancerns gåta.

De flyktiga representerar vårt dagliga behov av att bli förförda och borttransporterade till en annan planet.

Min enda fråga är om det inte finns roligare planeter om man ändå ska fly från verkligheten.

När jag får klart för mig var jag är visar klockan två på natten.

Jag har en trådlös dator i sovrummet. Under Carinas resor har den rappat ur Glocalnet efter att ha fått smaka på Huaweinet, Kurdistan Net, Tarin Net, Jordan Net, Beirut Net, Austrian Net och vad de nu kan heta. Hur som helst så hittar jag ett trådlöst oskyddat nät som jag snyltar på en stund.

Dödssiffrorna ökar i Gaza till nästan trehundra. Hur Israel än försöker så lyckas de nio gånger av tio inte att få fram några politiska ledare värda namnet. Jag ska inte dra någon längre lista. Att stjäla ännu mer land och bygga en mur är ungefär vad de lyckats med sedan 1948. Förre premiärministern Olmert förhörs just nu av polisen i en muthärva medan de israeliska hökarna målar Gaza och dess civila med bomber i en ganska högljudd men antagligen effektiv valkampanj ägnad att få förre mossadagenten Livni till taburetten. Livni vars far, Eitan Livni ledde terroristdådet mot Hotell King David 1946.

Är inte det konstigt att Israel inte kan komma överens med palestinierna med tanke på alla nobelpristagare de matat fram genom åren?

Hur skulle det vara ifall vi började 2009 med att kalla saker och ting vid dess rätta namn?

lördag 27 december 2008

Gojor i Förskingringen


Libanesiska papegojor i Flyktingläger




Det blev ingen snö på potatislandet. Julen i Kungsberga var frostnupen men kan knappast kallas vit. Det var i varje fall några helt underbara dagar med familj och släkt. God mat och dricka.

Sista rycket blev biscotti ett slags italienska skorpor som vi gjorde på julaftonens förmiddag innan vi åkte till landet. Doppas med fördel i en fem stjärnig ungersk Tokajer. Rekommenderas även andra tider på året.

När det var dags att kvista över till svågern och Kalle passade Spiken på att sminka sig i kattskit som han hittat trädgården så det blev till att dressa om till kallingar och skura hund. Själv var han helt oförstående och sällsynt nöjd med sina nya fartränder.

Jag ska inte gå in mer på julaftonen men den var väldigt lyckad och alla stöp i säng sent om natten med en leende som man kunde förunna alla en dag som denna.

Efter tre slappa dagar planerar vi att återinträda i stratosfären.

Samtidigt ska man bestämma sig för hur hästarna ska springa på Solvalla.

Spika Triton eller inte spika Triton. Det skulle väl vara Adams Hall och Debbie Brodda emot då. Vånda.

Bläddrar runt lite för att få lite ny information. Juan Carlos som spik? Tom Raider och Steel Pepper…

Snubblar över Dennis Ek:s brev som efter julskinkan inte verkar helt säker på att Åke Svanstedt ska få kratsa hovar i Stall Rosas stall längre. Märkligt med tanke på alla vittnen som fanns för en vecka sedan. Nu är det helt plötsligt inte troligt att en domstol skulle fälla Åke på grund av en grupp vittnen och Dennis verkar inte heller hålla för troligt att det finns någon teknisk bevisning. Times the are a changing, som Bob Dylan sjunger.

Men Dennis Ek verkar ändå uppiggad av vetskapen att även om Åke frias så är han dömd av folket.

”Det känns som att vi får ett liknande scenario här. Svanstedt friad av tingsrätt men dömd av folket.”

Förutom att Dennis Ek är lite väl snabb och glömmer bort att innan någon blir dömd i tingsrätt så ska det väckas åtal till att börja med.

Det är just det som är problemet. Redan innan den rättsliga processen har haft sin gång så har Dennis Ek och en del andra fällt. I en rättsstat måste man försöka ordna allt så att rättliga frågor inte avgörs av en folkpöbel som rullar runt medborgare i tjära och fjädrar längsmed Storgatan.

För de ”som vet”, och älskar uttrycket ”ingen rök utan eld”, eller kan bevisa saker och ting med att ”jag känner några” eller har en ”säker källa” eller "har en syster som har en pyssling som har en brorsa vars farmor har en brorsa som prata med en av Svanstedts före detta anställda på Konsum 1987" så är det bästa som nu kan hända att förundersökningen läggs ner. Då kan de fortsätta kladda runt och suga tand medan de stärkta av uppmärksamheten kring sladdret tvinnar nya spännande historier.

Det bästa som kunde hända är att det väcks åtal mot någon eller några och att vittnen och omständigheter tvingas fram i ljuset i en riktig domstol. Det behöver inte nödvändigtvis vara Åke Svanstedt som är svarande i ett framtida mål. Det kan lika gärna vara ett förtalsmål där de som anklagat Svanstedt får vittna under ed.

STC borde ta sig en allvarlig funderare över om de själva skött den här affären på bästa vis ur många synvinklar. Blev inte STC:s säkerhetschef Granbeck rätt citerad i Travronden så vill vi se en dementi. Det duger inte att Granbeck sladdrar runt på bygden om att han blivit felciterad.
Den som anklagats arbetar idag som proffstränare men inte hos Svanstedt och det finns minst ett annat fall där folk hört av sig till Jordbruksverket. Om STC ska ha en tipstelefon så borde man alltså breddat frågan en smula.

Som ett bra tips så kan jag rekommendera Granbeck att fortsättningsvis begära att Travronden skickar över alla citat för påseende till Granbeck. Det har han rätt till och borde rimligtvis känna till. Vad journalister skriver för övrigt har han ingen rätt att se eller ha synpunkter på.

Dennis Ek är orolig över att STC nu inte ska göra en ordentlig utredning ifall förundersökningen läggs ner.

Vi är inte där än, men STC bör för sin egen skull reda ut den här affären till grunden och gärna låta någon eller några som inte deltagit i de inte turerna gör det. En oberoende utredning åtminstone i den del som rör STC:s eget agerande. Det skulle inte minska förtroendet för STC.

Ser att Anders Darenius hittat en ny undersökning. Den här undersökningen är enligt Darenius från 2006 och visar på magsårsförändringar hos 70 procent av hästarna. Det ska enligt Darenius gällar ”travhästar i träning och tävling hos nio olika tränare” Det märkliga med Darenius är att han aldrig verkar vara intresserad av att tala om var undersökningarna publicerats och vem som gjort dem. Hans förra undersökning var från 2004 och den har ingen återfunnit. Nu är det han själv som skriver till Travronden så chansen var god att han skulle fått in lite källhänvisningar. Efter jul lovar jag att jag ska gå till botten med alla dessa undersökningar om magsår, lungblödningar, munskador. Var så säkra på det.

Till dess: God Fortsättning!

Till Dennis Ek:s Fredagsbrev hittar ni så här: http://www.stallrosa.se

tisdag 23 december 2008

Granbeck är säker

Det finns en hel del att reda ut!


Travronden har en artikel som handlar om att något skulle läckt till Svanstedt för fyra år sedan . Det är en nyhet. Problemet är att den kommer samtidigt som STC, travsportens organisation utreder Svanstedts träningsverksamhet. Att sedan STC:s säkerhetschef Lennart Granbeck gör det är ännu mer förvånande.


Ändå kan jag inte frigöra mig från tanken att det knappast är en händelse att artikeln dyker upp nu. Ja, jag vet att det är en nyhet. Men artikeln har en ton jag inte gillar. Så vem drar och vem skjuter på.


Travronden hade skrivit några bra artiklar i det här ärendet som fört saken framåt men några av medarbetarna verkar tro att ifall de skuggar så kan de hålla sig på banen. Travronden kan inte förvänta sig att gör en fullödig journalistisk insats utan ansträngning. Den är som andra branschtidningar full av inbyggda hänsyn och förpliktelser. Men tidningen ska stå på spelarnas och sportens sida.


Att Lennart Granbeck på STC nu går ut och berättar om den påstådda läckan till Svanstedt är anmärkningsvärt.


Jag har inga djupare kunskaper vad en säkerhetschef på STC gör men jag antar att han i likhet med andra säkerhetschefer värnar om organisationens säkerhet.


Mina erfarenheter av säkerhet sträcker sig över en några spionaffärer samt ekonomisk brottslighet jag skrivit om i min roll som journalist vilket innefattar mängder av företags reaktioner när någon anställd läcker. Vidare har jag under mina utlandsuppdrag bl a i forna öststaterna, Centralamerika och kortare och längre vistelser i Mellan Östern där jag ofta kommit att stöta på säkerhetstänkande av olika art och även haft anledning många gånger att göra egna bedömningar.


Lennart Granbeck berättar att han misstänker att hans egen organisation för fyra år sedan läckte information om en inspektion av Svanstedts träningsrörelse.


Han avslöjar därmed flera uppgifter som jag uppfattar som direkt kontraproduktiva för säkerheten. Han berättar vilka personer som kände till att man skulle genomföra en så kallad razzia. Om inte säkerhetsorganisationen väsentligt ändrats på STC så har dess säkerhetschef därmed avslöjat vilka nyckelpersoner som besitter uppgifter om en förestående oannonserad razzia inte bara i Svanstedt fall utan generellt. Dessutom kan detta utpekandet tolkas som om någon av dessa fyra personer, tre namngivna och en som man lätt kan ta reda på läckt om den aktuella razzian hos Åke Svanstedt.


Tillvägagångssättet är ytterst märkligt.


Nästa fråga är självfallet varför Granbeck berättar om saken överhuvudtaget fyra år senare mitt under en pågående utredning. Vad vill han åstadkomma? Det borde man fått veta i artikeln.


Man får hoppas att han inte fortfarande letar efter läckan för fyra år sedan. I så fall borde han avgå.


Hade han sagt vi misstänkte en läcka för fyra år sedan men vi har ändrat våra rutiner efter det och sedan dess är vår säkerhet vid oannonserade razzior bäst i Europa, Norden eller vad man nu kan hitta på, så hade hans uttalande haft någon funktion.


Det finns också en underton av kritisk, inte mot den egna organisationen och ytterst honom själv utan något förvånande mot Åke Svanstedt.


Utan tillstymmelse av redovisning av synbarliga bevis så anför Lennart Granbeck några omständigheter som tyder på att Svanstedt var förvarnad.


Sammanfattningsvis gäller det tre saker. Så här säger Lennart Granbeck:

1. – Svanstedt ifrågasatte varför vi var där. Men blev inte arg.

2. – Så här i efterhand kan vi som gjorde inspektionen tycka att han var väldigt förberedd... Lugnt sagt! Det var oerhört välvårdat och snyggt överallt och det fanns ingenting att klaga på. Visserligen var det som det ska vara, men ändå, det såg för prydligt ut. Allt visade sig vara i sin ordning i alla fall.


3. - Allt tyder på att det läckt ut från STC på något sätt. Det var bara jag, Peter och Göran som kände till förberedelserna - samt en provtagerska till de dopingprover som genomfördes. Jag har funderat på saken och det är inte någon av oss naturligtvis, sedan vet jag inte om det var någon annan som såg eller förstod på annat sätt att vi skulle åka den morgonen.

Så, ifall Åke hotat de fyra med stryk och anläggningen varit ostädad så har det tytt på att STC:s säkerhetsorganisation var intakt. Hilfe!


Det är mycket svårt att förstå vart Lennart Granbeck och STC syftar. Problemet är månghövdat. Granbeck går ut med uppgifter som närmast är att betrakta som sådant man på sin höjd kan diskutera över en kaffekopp internt på STC, mitt i en av de största och antar jag mest omfattande utredningar om en enskild travtränare som STC haft på många år och möjligen någonsin. För många inblandade står karriärer och oerhörda ekonomiska värden på spel. Då väljer en pladderhatt till säkerhetschef att sitta och filosofera offentligt om Svanstedts humör och städmetoder och dessutom ta det som inteckning för vadå? Just det, ingenting!
Att han sedan säger att ingen av som hade informationen läckt ”naturligtvis” för osökt minnet till Fälldins uttalande i riksdagen i den så kallade bordellhärvan: - Jag kunde på rak arm konstatera att en direkt lögn fanns med i promemorian. Jag fann nämligen att mitt eget namn fanns med på de uppgivna kunderna.


Man kan självfallet inte utesluta någon när det gäller läckor eller också är Lennart Granbeck ute i ett ärende.


Om någon såg dem när de var på väg till Svanstedt och ringde Svanstedt så är ju knappast problemet att Svanstedt inte blev arg och hade städat utan att de tre topptjänstemän på STC var tillräckliga klumpiga att röja sin resa och återigen vem av de tre hade ansvar för säkerheten.
Ännu en faktor är att de uppgifter som framkommit bl a från Jordbruksverket hela tiden hävdat att en razzia gjorde för ungefär två års sedan samtidigt som den först anonyma anmälan nådde verket. De kontaktade då enligt uppgift STC som också fått en anmälan. STC ska då enligt Jordbrukverket inte berättat att de genomfört en razzia.


Ja, Granbeck pratar nu om något som hände för fyra år sedan. Tidigare har man talat om att sju personer åkte ner och det skulle varit för två år sedan. Borde inte STC publicera lite klargöranden om hur många som anmält, när och hur samt vad som gjorts. Gjorde det en razzia för två år sedan och anser Granbeck i så fall att den också var komprometterad.


Nu ska jag fira lite jul.


Svanstedt får köra igen. Idag kom det ett pressmeddelande från STC:


"Körförbudet hävs för Åke SvanstedtSTC har idag beslutat att häva körförbudet för travtränare Åke Svanstedt.STC gav Åke Svanstedt körförbud tills vidare torsdagen den 18 december. Genom körförbudet har vi haft ytterligare tid och möjlighet att bedöma de uppgifter som kommit fram. Under den tiden har det varit olämpligt att Åke Svanstedt deltagit aktivt genom att köra lopp.- Vårt utredningsarbete har givit ny information som skall överlämnas till polisen i Skövde. Vi fortsätter vår utredning och samverkar med polisen. Rättsäkerheten kräver att utredningsresultaten sedan skall bedömas av våra domstolar, säger STC:s generalsekreterare Ulf Hörnberg."

Leif Silbersky som är Åke Svanstedts advokat säger i en kommentar:


”– Jag vet inte vad det är de har kommit fram till, men jag utgår från att det funnit att det inte finns någon substans i de här anklagelserna. Travförbundet har lägre krav än en åklagare så det här känns väldigt positivt. Det här kommer sannolikt leda till att han inte blir åtalad. "

Exakt varför Åke Svanstedt blev avstängd har jag fortfarande svårt att förstå. Det tror jag att flera har.


Om avstängningen hade en djurskyddsaspekt så blir man ännu mer fundersam men hur det nu är så måste STC i sin utredning kommit fram till att det som tidigare var ett skäl inte längre är det och det måste hur som helst tala till Svanstedts fördel i sakfrågan annars är all logik bortblåst ur den här tragiken.


I morgon ska vi åka ut på landet och fira jul i Kungsberga. Så det blir kanske lite glest med bloggeriet och snön också som det ser ut.


Sen återkommer jag med nya skrönor och höjarbilder som Carina tagit i Libanon och Irak.
Brunkålen artar sig i ugnen, gravlaxen är vänd och jag passerar TV:n för ett ögonblick med en Carlsberg i handen. Det är något cirkusprogram på TV4 med hästar som skuttar runt på bakbenen. Undrar hur man får hästarna att göra så och hur nyttigt det är? Dom ser inte ut att ha så kralliga bakben.


Fast det är ju inte sport utan underhållning. Nu ska jag fylla i V75 kupongen innan kålen ska ut ur ugnen.


God Jul på er !

måndag 22 december 2008

I Johan Esk´s fina salonger


Carinas bilder har alltid ett dolt budskap. Det här lyder; Vad är det för fel med de gamla metoderna. Typ: Kollade fakta!

”Om Åke Svanstedt fälls sänks en av travets största profiler.Travsporten? Inte mycket. Svanstedt blir bortstädad, bortglömd.Travsporten fortsätter som om ingenting hänt och stjärnan förvandlas snart till en - Åke Vem? ”

DN 20 december 2008


Så här skriver Johan Esk mest känd för att sitta och sladdra i SVT soffan om Zlatans knä och eller Sanna Kallur skenben. Det är hans jobb om ni undrar vad han gör. Jag köper aldrig DN. En gång i tiden prenumererade jag på tidningen. Men det var väldigt länge sedan.

Men ersätt Åke Svanstedts namn ovan med Henke Larssons och travets och travsporten med fotbollen.

Jämförbart? Tja, det tycker jag nog. Henke blev trea i VM och vann Champions League med Barca. Svanstedt har vunnit Elitloppet och en massa storlopp. Henke har inte tagit fram någon ny fotboll men Svanstedt har tränat fram storheter som Zoogin, Gidde Palema, Adams Hall, Torvald Palema med flera.

Men Esk är uppenbarligen på storviltjakt i sin krönika:

”Å ena sidan har "alla" hört en massa rykten om Åke Svanstedt. Å andra sidan kallas det redan den största skandal som drabbat travsporten om han åker fast. Det skulle drabba travsportens anseende för lång tid framöver, sägs det.Det sista kan alla inom travet sluta att oroa sig för.Det finns inget rykte att förstöra och just det borde vara den värsta insikten när Svanstedt-skandalens första svallvågor ebbat ut.För trots alla ansträngningar att putsa upp verksamheten och visa upp en annan, seriösare bild för omvärlden har det inte lyckats. I så fall skulle uppgifterna chockat sport-Sverige på ett helt annat sätt.En superstjärna misstänks för djurplågeri.”

Esk klampar vidare. Han är ute i angeläget ärende:

"När två modiga travskötare trädde fram i "Kvällsöppet" kände ni väl att Sverige för andra gången på några dagar skakade till? Först jordskalvet, sen travskandalen. Kände ni? Inte? Inte så konstigt.Travsporten har aldrig lyckats ta sig in i de finare salongerna, in i den stora idrottsfamiljen. Det som händer där, stannar där.

Det är travsportens sorg och lycka.De nya anklagelserna mot Svanstedt har fått hela innanhavet att storma, men jag har inte hört någon allmänt sportintresserad bli förvånad. Knappt ens upprörd eller intresserad. Det beror på två saker.Dels för att det fortfarande är oklart vad trav mest handlar om. Sport eller spel? Är man ointresserad av att spela på trav är man ofta helt iskall inför vad som händer i travsporten.Dels för att travet, ändå, är den del av svensk idrott som är mest proffsidrott, det finns inte samma tydliga rotsystem ner till den breda resten av idrottsrörelsen."

Ja, var ska man börja.

Låt oss börja från början. ”Det finns inget rykte att förstöra” Antingen har Johan Esk tittat på tok för djupt i glöggmuggen eller förätit sig på gratispepparkakorna i redaktionsskålen. För något mer okunnigt uttalande av en sportreporter får man väl leta sig tillbaka till Putte Kock och: Vad är det jag inte får säga, neger, säger du?

Så, Esk, vad är det som inte är seriöst med travsporten jämfört med annan sport som du bevakar.

Vilken är referensramen? Är det cyklister där hälften av stallen brukar åka fast i snitt två gånger per år för doping och då talar vi inte att de har slickat i krubban.

Eller är det burkarna med smärtstillande som står i omklädningsrummet på fotbollsarenorna. Mystiska dödsfall inom olika idrottsgrenar.

Johan Engqvists forcering av Ludmilla. Pratar vi kokain inom tennis eller friidrott, EPO, blodiga slangar på bensinmackar, hoppsan det var visst finnar.

Pratar vi om den omfattande undersökande journalistik som bl a din tidning bedriver och var mest provocerande fråga verkar vara; "Hur känns det efter, matchen, loppet, sista sträckan, målgången, sista set, sista 100 meterna, hoppet" osv. för att sedan avslutas upp med den svåra uppföljaren: Grattis!

Vad Johan Esk ger uttryck för är ett genuint folkförakt som man antingen måste var ordentligt korkad för att ge offentligt uttryck för på detta sätt eller också förstår han helt enkelt inte vad han själv skriver.

Jag utger mig inte för att vara expert på allt inom trav. Jag och min familj har delägt två travhästar som tävlat under ett antal år, förhållandevis framgångsrikt, en vann bl a ett V75 lopp , blev trea i Derbystoet 99 och den andra vann ett V64 lopp 2003. Jag har ridit en del, tycker om hästar, spelar med ett kompissystem varje vecka sedan femton år och är allmänt intresserad av sporten. Men de senaste veckorna efter Kalla faktas skitprogram och nu senast Da Capo med Ekdal har jag stött på floder av förakt och misstänksamhet från media mot en sport som till skillnad från fotbollen som jag antar Esk som konnässör tycker är inne i ”de fina salonger” där man inte ens kan gå på fotboll med barnen utan att de ska riskera att bli lynchade, få ölburkar i skallen eller ännu värre. Inte av busar utan av supportrarna.

Jag har då aldrig sett ett slagsmål på en travbana. Det har däremot förekommit. En Elitloppshelg hade ett gäng skinnskallar bestämt sig för att hylla nationen genom att gå in och röja. Nu råkar det vara just det du antyder en massa grabbar på tillfälligt besök och vanligt folk som aldrig skulle trivas att ha som yrke att sitta och snacka skit om Zlatan i tevesoffan. Sådana tål ett par käftsmällar och kan ge tillbaka ett par, vilket inte betyder att de slåss som hobby eller ramponerar T-banetåg på väg från matchen. På en Elitloppshelg brukar det vara 35000 på Solvalla. Så skinnskallarna fick på käften av bonnläpparna och sedan dess har det inte varit några bråk på Elitloppshelgen. Maggan Winberg var visserligen där en gång provocerade i sin enfald och glaffade om att det förekom prostitution på Valla när alla trodde hon skulle tacka sporten för alla miljarder som den genererat till statskassan.

Jag har aldrig hört talas om någon prostitution på Solvalla. Har ni?

Travsporten ser till att det finns hästar som håller igång bonngårdar och håller landskapen öppna. Köp Lundell, Johan Esk så kanske du fattar vad det kan ha för betydelse.

Jag undrar vad dina fina sporter håller öppet. Kirurgmottagningarna kanske, där idrottsmän som kvaddar knät och leder förlänger köerna för andra svenskar när de själva är hemma på besök från Monaco eller var de nu har stoppat undan pengarna.

Genom travsporten lär sig tiotusentals ungdomar att handskas med djur på ett respektfullt sätt. Sporten genererar inte bara nettointäkter av spelet, pengar till idrotten som Olympiatravet utan också massor med jobb för foderproducenter, transportproducenter m m. Hantverk som hovslageri, hästmassörer m fl kan överleva.

"Spel eller sport?"

Vad är problemet Johan Esk? Tänker du på stryktipset. Så du menar att ett gäng dyngraka grabbar varav hälften somnat med nyllet i potatissalladen framför Arsenal-Chelsea är finare och bättre sport för att de spelade i Korpen för tio år sedan och står och hänger på hemmamatcher några gånger per år.

Eller är det våldet inom hockey och allt som rör sig kring det du tänker på. Där Vikegård står i teve studion och skriker efter mer påslagningar. Jag har aldrig hört Hans G eller Edlund skrika: Klyv den med lien!

Sen det här med proffs. Det finns 126 000 travhästar eller så. Ungefär 350 proffskuskar. Ska du sätta dig ner och räkna lite på pluttifikatorn och undersöka om det finns någon bredd i botten. Eller tror du att Åke Svanstedt tränar allihopa.

Det är mycket vi får reda på av Johan Oraklet från Delphi blir nödig. De som spelar på trav är ”oftast helt iskalla inför vad som händer inom travsporten.”, slår Johan Esk fast.

Man undrar vilka undersökningar som ligger till grund för det bergsäkra uttalandet. Är det möjligen en snabbpoll i fikarummet på DN Sport.

Har Esk någonsin varit på en travbana eller följt diskussionerna på nätet inför en V75 omgång. Här är folk ner på luftfuktigheten i bortre sväng och om hästen har flugit för tre dagar sedan eller ifall det finns A2 på gården den eller den och den hästen har åkt i samma transport som den eller stått i ett gäststall eller hur det går med hästen som simtränar eller Svanstedts backe som numera ersatts med sand.

Hade övriga sporters fans varit lika intresserade av sporten och dess utövare så hade det nog sett annorlunda ut på våra fotbollsarenor.

Dessutom har Sverige internationellt sett mycket hårda djurskyddsregler, en fjäder i hatten för sporten som ansesledande i världen på detta område. Vad sägs om lite relativitetsteoretiskt resoneman mellan glöggpannorna?

Esk avslutar sin pinsamma odyssé mot travsporten med att berätta hur fina Disa och Tomas var . Han får nästan tårar i ögonen och han har redan bestämt sig för att det som de berättade var så som det gick hela gick till.

”Svanstedt ligger rätt risigt till i folkets domstol,” slår Esk fast.

Nej, Johan Esk. Svanstedt har blivit dömd av media, Kalla fakta, Kvällsöppet med Ekdal och av dina egna virrerier. Folket som du pratar dig varm för är som tur är klokare än så. Om du med ”Folket” menar travfolket. Om du menar hela folket så kan det möjligen stämma. Men det beror ju på att ett antal journalister inte gjort sitt jobb utan hängt ut Åke Svanstedt som en disktrasa när några före detta anställda påstår saker. Jag har skrivit för DN. Ska jag berätta något om hur det gick till och sedan ska jag bli hjälte och dåvarande redaktionssekreteraren Wifstrand ställas vid skampålen. Blir det bra som metod betraktat.

Travsporten har varit behäftad med rykten och skitsnack precis som i alla andra sporter. De som spelar bevakar sporten och alla de parametrar som finns för att deras system ska gå in. Men när de tittar på värmningen innan loppet så tittar de på hästen, rörelserna, samarbetet med kusken.

Nej, Johan Esk. Om vi hade befunnit oss i häxprocessernas tidevarv så hade du antagligen hängt på låset till inkvisitions expeditionen. Men det vi nu sett vittnar inte bara om att gränserna för media är tveksamma. Det har talats om självsanering, intern debatt och självrannsakan i publiceringsfrågor. Det verkar inte bli något av med den saken och då återstår lagstiftning. Tyvärr.

Vi behöver nämligen en modern och genomtänkt medialagstiftning som står på medborgarnas sida och inte på medias.

Det skrivs alldeles för mycket skit och vi har just sett ännu ett exempel. Om TV släpper igenom vittnen som berättar vad Disa och Tomas berättade så måste man intill visshet som söndande media vara säker på att det som de berättar är sant. Med tanke på vad som framkommit om dessa av TV4 frampushade kronvittnen ska man kanske ta sig en funderare på en del håll. Man borde kunnat ta reda på mer om deras relation till Svanstedt före och efter detta hände, deras inbördes relationer et c.

Men har man din inställning Johan Esk. Att ingen bryr sig då kan man ju bara hälla på bensin och tända på.

Du säger att Disa och Tomas såg besvärade ut. Det tolkade du som en hjältehandling. Obehaget kanske berodde på att de inte var bekväma med situationen av helt andra skäl. Det bör en journalist fundera på innan han eller hon drar bergbomsäkra slutsatser och sedan okritiskt förmedlar dessa vidare till Folket.

söndag 21 december 2008

En del bågar kan spännas lite mer!


Fartyg utanför Beirut. Okänt innehåll.

En rättelse först. Jag hade en bild på en nyfödd kalv under rubriken "En helt ny och sugrörsperspektiv" . Carina skickade den och den bar mycket riktigt titeln Asfaltbergen. Men jag trodde att den var från hennes resa bland bananer, papegojfarmen och flyktingläger i Libanon om jag nu fick till det rätt. Men kalven är irakisk och närmare bestämt kurdisk och inget annat. Asfaltbergen ligger mellan Duhok och Erbil i norra Irak. De kallas Asfaltbergen för det rinner asfaltliknande olja från bergen. Alldeles efter bron brukade vi stanna och tanka spolarvatten till bilen. Där fanns gott om vatten. Så kan det gå.

Vi tog en längre promenad i går eftermiddags. Jag och fyrbeningen. Ner mot Slussen och förbi Skeppsbron och Stenbecks Disneygran vidare mot Kungsträdgården och sedan vek vi av mot Sergels Torg.

Där köpte vi varsin kokt med bröd och som efterrätt delade vi på en sockermunk. Spiken gillade både den kokta och munken. Fast allvarligt talat så hade nog de där wurrarna legat en stund i spadet. Kaffet tog jag hand om.

Det är en faslig kommers vi den här tiden. Norska lusekoftor, Stekt Potatis Provencale, kåsor och tovade strutmössor. Norrländsk tvål och gud vet allt. Spiken spanade in en tovig lite dam på fyra ben som han försökte limma på medan jag och den kokta wurren försökte ta oss åt andra hållet.

Till sist tog vi T-benet hem till Zinken och pustade ut i soffan.

Travet gick inte så lysande. Sex rätt. Lindy Later svek lite och Jansson hoppade i samma lopp men va fan så länge Strålfors inte kör torrt så finns det nya bongar att fylla i.

Jag gillar Stenbeck. Han dog ju lite för tidigt men det verkar finnas något slags vidare medvetande som går vidare i familjen. Jan Stenbeck hade värderingar. Inte bara det där med grinapan på styrelsemötet som var allergisk när nån hade hund med sig. Gissa vem som fick flytta på tassarna. Det var inte hunden i varje fall. Men jag tänker på granen. Jag antar att den kommer från Korsnäs fortfarande men det kostar ett antal hundra tusen varje år att snickra ihop den och den är faktisk vacker. Man väntar sig att Piff och Puff ska sticka ut sina retliga skallar när som helst från grenverket.

Skeppsbron 18 är huvudkontoret för koncernen. Där har man gjort istappar av ljusgirlanger från varje fönster och belyst fasaden med blått ljus. NK gör något och det finns andra men varför kan inte fler företag och t ex regeringen bjuda på lite skådespel vid högtider. Nej, då ska julfesterna ställas in för några klåfinger i finansvärlden har satt alla på arslet. Det är ju nu vi behöver lite fyrverkerier.

Som Millennieskiftet. Stenbeck slantar upp hundra miljoner för att folk ska få ett minne för livet. Carina jobbade med det. Mitt bidrag var att jag tipsade om att man kanske skulle bearbeta Europe lite. Men Stenbeck betalade utan att darra. Vad gjorde snåljåparna på Stockholms stad. Femton sketna miljoner lyckades Stockholms Stad skrapa ihop om jag inte minns fel och nu tar det tusen år till.

Piffa till Rosenbad, gör en fantasisk isshow på Strömmen eller dela ett par tusen till alla som bor i stan. Hur fel kan det gå? Inte alls eller hur. Nej, då ska det härjas om ett extra barnbidrag, dras i långbänk och sedan pyser det lite gul rök och så blir det inget till slut. Jag gillar hästsvansen även om jag röstat blankt i trettio år men han verkar inte ha glimten i ögat riktigt. Skicka ut Reinfeldt med en tomtesäck med sprit, starköl och goda skinkmackor till de som vill ha. Göran Hägglund kan köra en med julmust och fruktsoda. Men skinkmackor ska det vara.

Varför ska vi vara så skitnödiga i det här landet?

Det är för lite av en viss typ av dårar i det här landet. Jag minns Abu Bakir i Irak. Han gick alltid och tänkte på pengar. God Afton, Abu Bakir, sa folk. Tretusen dollar, kunde han svara utan att blinka. Eller Haval med Whiskyfabriken som han påstod kunde ställas om till att tillverka öl genom att vrida på en kran. Riktiga skojare och visionärer. Men nu kom jag på att man blir trött på dom också. Alltså när alla är så. Alla ska bygga ett hotell eller har ett 50 miljoner dollars projekt men tyvärr ingen växel till kaffet.

Men ärligt talat. Någonstans mittemellan då. Fast närmare Whiskyfabriken än Försäkringskassan.

Nu ska jag gå ut med Spiken och sedan blir det skurspann och feja, feja. Fyrbeningen är lite som Whiskyfabriken. Optimist i decembermörkret. Vet ni om att världens första datorbugg var en skalbagge? Dessutom blir det ljusare nu!

lördag 20 december 2008

Olle "Lappen" Lindqvists bekännelse

Är det en sådan här vi pratar om?

Mattias Karlsson är journalist på Aftonbladet.

Aftonbladet har fått Olle ”Lappen” Lindqvist att träda fram och berätta att han använt grisfösare som det så vackert heter. I en annan separat artikel uppmanas Karlsson fler att träda fram.

Det hoppas jag också.
Enligt Karlssons ingress så anser Karlsson att det som legendaren ”Lappen” säger tyder på att det används fortfarande:

”Med tanke på vad Olle ”Lappen” Lindqvist säger testas nog den förbjudna träningsmetoden fortfarande.”

Så vad är det då Olle ”Lappen” Lindqvist säger i Aftonbladet.

Först och främst är Lindqvist 71 år gammal. Han har vunnit smått makalösa 1600 lopp under sin karriär.

Lindqvist säger mycket riktigt att han har provat grisfösare på hästar som var tröga.

Han tror också att 100 andra tränare har gjort detsamma.

Det finns tre saker som är särskilt intressanta med Lindqvists vittnesmål i lördagens Aftonbladet och de artiklar som handlar om detta. Det ena är att han säger att han inte vunnit ett enda lopp på grund av grisfösare.

Det andra är att Lindqvist säger att grisfösare är värdelösa.

Det tredje kallas på psykologi jargong för ”selektiv perception”. Man väljer det som tjänar ens syften och nu pratar jag enbart om Aftonbladet och inte alls om Lindqvist.

När Aftonbladets Tord Westlund och Hans Abrahamsson skrev sin artikel ”glömde” de finurligt nog bort att redogöra för den väsentliga frågan, nämligen NÄR Olle ”Lappen” Lindqvist använt grisfösare och kommit fram till att de var värdelösa.

Stig H Johansson, 63 intervjuas och tar avstånd från Lindqvists uppfattning. Han ställer sig också frågande till att det skulle varit så utbrett som Lindqvist säger.

Så varför valde AB bort informationen när detta hände. Skälet är enkelt. Rubriken ”Jag har själv provat grisfösare” är en säljis, en rubrik som säljer. Rubriken ”Jag har själv provat grisfösare 1978” säljer inte ett enda nummer.

Lindqvist säger i artikeln att han har hållit på i 40 år som tränare och kusk. Det är bara att backa räkneverket. Han började alltså på 60-talet. Så någon gång mellan 1968 och 2008 har han använt grisfösare. Snack om grisfösare har pågått i 30 år minst. Så vissa tränare provade det säkert precis som Lindqvist säger. Metoden skvallrar också om att man inte behöver vänta länge för att lista ut om den metoden fungerar eller inte fungerar.

Jag vet inte om Sverige var först med att använda grisfösare på travhästar. Däremot var vi först i världen att förbjuda barnaga. Det skedde 1979 då jag var 24 år gammal. Då hade jag hunnit få stryk av mina båda föräldrar och omvridet tinningshår och öronvridningar av slöjdlärare Persson. Slöjdlärare Almqvist var en annan virtuos med furuplankan i virkesrummet. Min far rekommenderade min lärare att ge mig en smäll om jag var dum. Men alla spöade inte sina barn ens på 60-talet.

Så här stod det i den nya Föräldrabalken från 1979:

”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling”.

Det var en annan tid där hela samhället förändrades. Redan i början av 70-talet när jag gick på högstadiet så hade vi en ganska brutal tillsynslärare som slängde en kille nedför en trappa. Killens skjorta hade dessförinnan går sönder när den hetlevrade tillsynsläraren hade tagit tag i killen. Det bestämdes att tillsynsläraren skulle sätta sig vid syskrinet med skjortan.

Det finns fortfarande föräldrar som misshandlar sina barn och det finns säkert travfolk som provar grisfösare. Den här debatten har det goda med sig att alla ungdomar som hört ryktena lugnt kan lägga grisfösaren på hyllan. Skillnaden mellan dem och Svanstedt är 30 år. Den tid som Svanstedt hållit på med trav själv och tidigare bl a hos Stig H Johansson.

Om Olle ”Lappen” Lindqvist kom på att grisfösaren inte fungerade i förra veckan så var artikeln relevant. Men det gjorde han nog redan för tjugo eller trettio år sedan. Men det fick vi inte reda på och därför kunde reportrar Westlund, Abrahamsson och Karlsson spinna lösnummer på den icke-ställda-frågan: NÄR!

I min skalle har ”Lappen” berättat att alla som varit och är framgångsrika tränare och kuskar vet att grisfösare inte fungerar. Det är hans erfarenhet.
Jag håller en femma på att Svanstedt redan som ung lärling kunde fråga "Lappen" och andra om det fungerade och fått svaret att det inte gjorde det.
Dessutom håller jag en tia på att Svanstedt redan för trettio år sedan hade klart för sig var som fungerade inom travet.
Dessutom är det strängt förbjudet idag. Licensen ryker och man kan böter och upp till två års fängelse. Det är dessutom sedan några år längre preskriptionstid för brott mot Djurskyddslagen. Istället för två år är det idag fem år.

Såg just V75:s första avdelning. En rörd farbror, ägare till Åke Svanstedt tränade Redford Tuna fick sin första och hittills enda seger efter trettio år i travsporten. I sulkyn satt Jorma Kontio eftersom Svanstedt är avstängd av STC.

Jag tror att loppet kördes för Svanstedt. Det kan jag inte bevisa men jag tror det och jag har sett bra många lopp. Redford Tuna var f ö vårt villkor på systemet.

fredag 19 december 2008

Tomtens säck är rymlig i år!




Såja, nu krävs det allt några fler kaniner i hatten.

Kanin Tomas Petterssons trovärdighet har liksom falnat betänkligt sedan Kvällsöppet med Ekdal.

Först blir Pettersson och hans sambo Disa Zetterman enligt vad de själva uppger i Kvällsöppet våldsamt upprörda över att Svanstedt plågar hästar med grisfösare.

Två år senare 2007 frågar de Åke Svanstedt om han kan köra deras häst. Åke säger ja tre gånger och kör in 40 000 åt Peterssons träningsrörelse. Sedan vill Pettersson sälja hästen. En av delägarna tillika uppfödaren, Lars Börjesson som helägt hästen från början köper ut Pettersson och Disa Zetterman.

Två år tidigare 2005 såg Pettersson enligt egen uppgift på när hästar selades ut med märkliga utrustningar för att strömmas på rakbanan hos Svanstedt när Pettersson var anställd där. Som extra grädde på moset hade hans sambo Disa Zetterman som också varit anställd sett hur hästar strömmades med grisfösare på håll visserligen men flera gånger hos Svanstedt. De hävdar båda att det var en metod inte en enstaka handling. Ingen av dem har anmält saken när det hände vare sig anonymt eller öppet med namn.

Två år senare 2007 går det plötsligt fint att låta "djurplågare" Åke Svanstedt köra in pengar till paret Disa Zetterman och Tomas Pettersson.

Dessutom föreslår Pettersson för Börjesson att han ska sätta hästen hos Svanstedt i träning. Pettersson ringer till Åke Svanstedt för den nye ägarens räkning och frågar om Åke Svanstedt kan träna hästen. Det kan Åke som kör in nästan 400 000 åt ägaren enbart under 2008.

Både ägaren och Pettersson intervjuas i fredagens Aftonbladets nätupplaga

Så varför fick Svanstedt köra Arras T C B:

”– Det är en helt annan sak, Åke Svanstedt är en av världens bästa kuskar, säger Tomas Pettersson.

Den 10 mars i år slutade Tomas Pettersson att träna Arras T.C.B. Hästen flyttades till Åke Svanstedt och övergick helt i ägo av uppfödaren Lars Börjesson.

– Tomas Pettersson ville sälja hästen, men jag ville ha kvar den. Han rekommenderade mig då att flytta hästen till Åke Svanstedt. Han tog själv kontakt med Åke och ombesörjde allt som hade med flytten att göra, även transporten. Jag tycker det är märkligt att han nu går ut och anklagar Åke efter att ha rekommenderat mig att flytta en häst dit, säger Lars Börjesson.

”Dumma människor”

Tomas Pettersson vill i sak inte kommentera uppgifterna om att han skulle ha rekommenderat att flytta hästen till Åke Svanstedt.

– Det är dumma människor som inte vill se sanningen som ifrågasätter mig. Jag har inga mer kommentarer, säger Tomas Pettersson.

Ägaren till Arras T.C.B. har fortsatt fullt förtroende för Åke Svanstedt som travtränare.

– Jag tvivlar på anklagelserna, inte på Åke, säger Lars Börjesson.”

Ska man alltså se det så här: En person slår Spiken, min hund som är trettiofem centrimeter hög och sedan ringer jag upp den personen och ber den vara hundvakt. Fat chance!!

Nu ska det blir roligt att se vad tomten mera har i sin säck? Vad än Pettersson och hans sambo haft för förvirrade motiv så har han nu rökt sig själv som en Åhusål i augusti. Inte nu utan för alltid. Han kommer alltid att bli ihågkommen som muppen som först blev upprörd över djurplågeri men ingenting gjorde och sedan rekommenderade den påstådde djurplågaren som hästtränare. Slutligen kom han återigen på att han varit upprörd en gång i tiden och trädde fram med sin lika upprörda sambo i TV4. Nu ska vi se Bra Åke, Dålig Åke, Bra Åke, Dålig Åke. Det finns ingen normalopererad människa som gör så i Sverige. Ingen som säger att den värnar om djur i varje fall. Jo, om alltsammans är påhittat förstås.

Om rånar luvan var en av dessa två så får nog den här lilla sammansvärjningen välja sig nya ledare som dels sett något och dels har någon form av allmän trovärdighet.

Enligt Dennis Ek som verkar ha näsan långt inne i utredningen så finns det "nästan tio, ej anonyma vittnen" som finns med i utredningen. Jag ska var generös. Nio minus två blir sju.
Sju små vittnen...


Då ska man komma ihåg att Disa och Tomas med hundra procents säkerhet var de bästa och mest pålitliga som TV4 kunde leta upp.


Förre PO, Olle Stenholm skrev en artikel om att släppa fram vem som helst som vittne för ett par år sedan.

""Hon ville själv" Vad ville Aftonbladet?"

Artikeln som Olle kritiserade starkt beskriver han så här:

"Det handlade om en 26-årig våldsbenägen missbrukare av anabola steroider som knivmördat en 12-årig flicka, dotter till hans sambo, samt våldtagit och närapå mördat hennes 13-åriga bästis.

13-åringen fördes till sjukhus dit hennes föräldrar kallades klockan fyra på morgonen. Efter behandling av knivskadan på halsen ville hon genast åka hem. Där mötte hon Aftonbladet. Hon "har precis kommit hem… Hon har fortfarande blod på händerna" stod det på sidan 6 i AB.


Jag kan bara parafrasera Olle Stenholm:


"Dom ville framträda" Vad ville TV4?

Vissa människor bör man inte låta exponeras för det enorma tryck som finns i offentligheten. Den lilla flickan skulle aldrig ha förekommit i Aftonbladet oavsett om hon ville medverka eller inte. De aktuella två vittnenas trovärdighet skulle eventuellt tvingas hålla i en rättegång eftersom polisen överlämnat ärendet till åklagaren på onsdagen. Då dyker de upp i Kvällsöppet med Ekdal. Tre dagar senare är deras egen trovärdighet redan starkt ifrågasatt.


Då har de inte ens hörts i förundersökningen.


De har kanske en helt trovärdig berättelse i sak. Disa har kanske sett någon i Svanstedts stall använda grisfösare. TV4 hade och skulle utnyttjat möjligheten att undersöka omständigheterna kring de här två. Nu gjorde man antingen inte detta eller struntade i konsekvenserna för Disa och Tomas.


Det är detta som är det mest sorgliga i hela den här soppan.

Julstäda

Carina på pass i Beirut

Så där ja.

Nu ska jag julstäda. När Spiken och jag sitter hemma och sippar på julglöggen så händer det att en och annan d-råtta far under soffan.

Men nu kommer Carina hem och då är det roligt för henne om det är lite fint. Spiken är mest intresserad av dammsugaren. Hans hjälp består i att han suger tag i munstycket.

Nu ligger han och snarkar på resväskan, djupt okunnig om vad som komma skall. Det var någon på baren i kvarteret som undrade hur långt jag kommit med julförberedelserna och svärmor hörde av sig i samma ärende.

Inte så långt, sa jag blygsamt och det var ett understatement. Julstjärnan hänger visserligen uppe i ett centralt fönster sedan förra året.

Men vissa saker är jag noga med. Antingen ingen gran eller en fin gran. Nu verkar det bli jul i Kungsberga i år och då gör olika julfirare lite olika saker. Brunkålen och den hemmagjorda gravlaxen ligger på min to-do-lista. Carina får med sig lite sprit och Chateau Musar från Irak.

Musaren letade hon fram i Libanon men det var jag inne på igår.

Gran eller inte gran. Om vi ska var på landet så är det ju lite overkill med en gran som står och barrar hemma.

Vi har ett blinkande plastmonster från Irak som Carina släpade hem 2006. Där finns det inga riktiga granar utan man får hålla till godo med en plastare eller pynta till en tuja eller palm.

2004 ville vi vara hyggliga mot amerikanerna på basen i Kirkuk. De hade hyrt en massa bilar av vårt företag och det ena och det andra så kunde vi bidra med en julgran till killarna så ville vi gärna göra det.

De sa att det var snällt men det skulle nog inte vara någon julgran. På vägen hem satt vi och rökte i bilen och funderade över det där med granen till vi förstod att en lysande gran utanför HQ var väl ungefär vad killarna med Toyota Pick Up bilarna som for runt basen och skickade in raketer nattetid behövde som riktmärke.

Ja, ja. Tanken var god.

Städa var det ja. Är det tråkigt eller?

Jag ska bara spela en skiva först. Lite Chris Rea. Nej, inte ”Road to Hell” utan den andra.

”Driving Home for Christmas”. Jag hörde att han var sjuk. Undrar vad det kan vara. Rea har jag gillat sedan 80-talet när jag seglade. Han var perfekt ljumma sommarkvällar på Kanholmsfjärden med sikte på lite nattliv i Sandhamn. Sen blir det väl lite Hives och Cyndi L.

Chet Baker kanske…eller kanske…
Om ni ska resa till Libanon någon gång vilket rekommenderas. Läs gärna Thomas Friedmans "From Beirut to Jerusalem". Då blir allt mycket mera spännande. Se bara till att inte åka dit samtidigt som israeliska armén eller för den delen den syriska. Friedman jobbar fortfarande på New York Times där hans nyare alster finns att läsa. Eller också lyssna på musik eller måla en tavla. Det är ju jul för fan.
Ett sista råd innan alla försvinner i julstöket. Köp lackstången i tid. De blir alltid bristvaror när man behöver dem!

Två bra nyheter och flera dåliga

Alla pratar om den men det är få som har sett den

Ringarna efter Kalla faktas magplask om travet höll på att försvinna på den mediala vattenytan.
Nu blir det emellertid en förundersökning i grisföseriaffären inte att förväxlas med åtal och dom.
Det är utmärkt! Nu ska saker och ting göras troliga om det ska gå till åtal. Men här har tyvärr många intressenter gått händelserna i förväg.
Dennis Ek ger inte upp.
Han fick oförtjänt stryk för sin medverkan i Kalla fakta. Det blev en svettig vecka för Stallchefen. Så han randade ner ett litet försvartal i sitt Fredagsbrev som normalt är skojigt. Så här skrev kamrat Dennis.
"Men som sagt, jag har inget som helst med detta göra och jag tycker som de flesta att påhoppet mot Svanstedt med en ”dold” källa var mycket illa. "
Förra söndagen höll han chatt på pojkrummet ute på Munsö och efter att jag upprepade gånger frågade honom skarpt om vad han mer konkret visste och hade sett i grisfösarfrågan så sa han att han inte hade någon konkret information i Svanstedtfallet och inte om någon annan heller. Det var tvärt emot vad han yrat om i tidigare Fredagsbrev under flera år. Men alla kan ju ta miste eller ångra att man låtit käften glappa loss och han skrev ju att det var "illa" med rånarluvan i Kalla fakta. I slutet kunde han inte hålla sig på chatten utan dyngade i med att det fanns fyra som skulle framträda.
Idag har han ändrat sig hundraåttio grader och kastar in ännu flera vittnen i brasan. Med tanke på att förundersökningen är sekretessbelagd så är det något märklig all denna extra information som läcker ur det Rosa härbret på Munsö. Jag ska kanske tipsa Silbersky om Stall Rosas till synes outsinliga källa av extra information. Dennis är som han med fezen; Nu blir det Extra!
Så här låter det nu:
"I min bok så är Åke Svanstedt körd i travsporten. Nästan tio, ej anonyma vittnen finns med i utredningen som lämnats till polisen och Disa samt Tomas visade stort mod då de, trots att de bara kan förvänta sig skit gick ut och berättade hur verksamheten hos Svanstedt sett ut. "
Dessutom har det han för två veckor sedan tyckte var "illa" raskt förvandlats sin motsats och de två i Kvällsöppet som uppträdde med Ekdal har blivit mycket trovärdiga vittnen.
"Först kastar man skit på tv4 när de går ut med anklagelser mot Svanstedt genom en ”anonym” källa. När man sedan plockar fram två trovärdiga vittnen som i direktsändning berättar om sina upplevelser så öser man dynga över dessa med, va faan e det för muppar vi har som hangarounds i travsporten?!"
Som en av "mupparna" som febrilt jagat rosa damasker hela veckan i dansaffären på Hornsgatan för att likna Dennis måste jag säga som någon sa om Gudrun S. Först var hon kommunist och sedan var hon inte kommunist. En gång måste hon ju haft fel i varje fall.
Nu får Dennis I och Dennis II vila upp sig över julen så får vi se om de har några smatterband kvar efter nyår.
Travsporten har förvånansvärt kraftfullt motsatt sig det här våldtäktsförsöket från TV4:s sida. Men risken finns att man kroknar och låtsas att Åke Svanstedt är dömd. Han har inte ens åtalats.

Åke Svanstedt har däremot varit tyst. Det gör han rätt i. Nu är det hans advokat Leif Silbersky som för talan och det har han gjort väl så här långt.

Oavsett att Jordbruksverket skickat anmälningarna vidare, om det blir förundersökning eller ärendet avskrivs av åklagare så ligger det 25 anmälningar mot TV4 och Kalla fakta på Granskningsnämnden för Radio och TV. Inmälningar har nu också börjat komma in mot uppföljningsprogrammet Kvällsöppet med Ekdal.

Det är lite svårt för oss som inte dagligdags rör oss med PON, PK, Granskningsnämnden och allt vad de heter. Dessutom har TV4 infört en TO. Tittarombudsmannen.

Så vi kan väl börja med Janne Andersson. Han är en lång kille. Ser ut som en nallebjörn. Många av oss har sett honom sitta och brumma på i tevesoffan om det varit någon brännande fråga som Idol eller sportsändningarnas placering i tablån. Reklamljudets höjd tror jag också har varit en av Janne Anderssons långkörare.

På kanalens hemsida har TO en egen avdelning.

Nu tror alla att Janne är en viljelös staffagefigur som gör som TV4 vill. Nä, det gör han inte. Han ska stå på tittarnas sida. En slags fyrbåk för rättvisa och debatt om programmen och TV4 i största allmänhet. Det finns därför en uppdrags förklaring för jobbet som TO på hemsidan så man klart vet vad som gäller. Visserligen lite såddig men där står i varje fall att Janne Andersson ska var tittarnas man. Hans ska visserligen samtidigt förklara hur TV4 ser på saken och där kan man ana en viss inneboende konflikt men jag antar att TV4 inte behövde ha en högt betald och erfaren journalist som Andersson att svara på mail från ”Upprörd bonde 37” om inte kanalen var ärligen och djupt övertygad om att tittarnas behöver en röst i rutan.

Jag vet inte hur många mail Janne Andersson fick efter Kalla faktas magsugare mot travsporten eller hur många han fått efter Kvällsöppet med Ekdal. Men några har väl rimligen slunkit in hos honom också. Av dessa eller av Kalla faktas travprogram ser man dock ett enda spår. Det är Johan Åsards lobotomerade brev om att travsporten som branch inkluderande delar av hans egen kanal, där Åsard på nytt utan undersökning konstaterar att branschen är inåtvänd, osund och kvinnofientlig eftersom den sprattlar emot och inte köper Kalla faktas 50-öres reportage. Jag skriver "rättshaveristisk smörja" meddelar han i ett mail när jag rekommenderade honom och stjärnreportern att läsa vad jag skrivit och framför allt svara på en del frågor. Då kan man bara gissa hur han avfärdat andra.

Men nu struntar vi i Johan Åsard. Han är bara en representant för problemet. Vi får hoppas att han kryar på sig efter lussebullarna.

Hans kollega Janne Andersson däremot har faktiskt sagt något vettigt om journalistik även om han inte tilläts ta tag i grisfösaredebatten. Han skrev nämligen en läsvärd debattartikel som handlade om bl a just granskningen av radio- och teve i tidningen Journalisten i våras(Journalisten den 17april 2008).

Han konstaterade där att ur konsumentsynpunkt, alltså vi som konsumerar och upprörs av något, så är det värst ställt med konsumentinflytandet just i teve och radio:

”Men publiken - tidningsläsarna, tv-tittarna, radiolyssnare - har ingen chans att debattera med eller ställa frågor till massmedias makthavare och det är både krångligt och besvärligt att få rätt mot tidningarna, ännu svårare mot etermedia radio och tv.”

Sagt från en TO på TV4. Jag vet inte varför Kalla fakta har frikort från TV4:s TO. Troligen för att undvika att TV4:s främsta kvalitetsprogram ska hamna i debatt med tittarnas representant. Annars hade självfallet travinslaget legat högt uppe på TO:s sida. Nu var det enda som syntes Åsards icke bemötande som kopierats från Kalla faktas egen sida.

Men det är bra för ju färre ansträngningar Kalla fakta gör för att tillrättalägga ju större är möjligheten att de som klagat och anmält kan få rätt i granskningsnämnden.

På granskningsnämnden anser man inte att det är särskilt vanligt att ett granskande samhällsprogram får så många anmälningar som Kalla fakta nu fått.

Som en jämförelse kan nämnas att SVT:s Uppdrag Granskning under hela 2000-talet som mest haft 3-5 anmälningar riktade mot ett enskilt program.

Varför är det då svårt att få rätt som anmälare. Ett skäl är att regelverket kring radio och teve bygger på radio- och tevelagen som inte är särskilt detaljerad i etiska och journalistiska frågor.

De viktigaste frågorna har jag tidigare nämnt men de tål att upprepas.

Förutom dessa finns det en skrivning om rätt till genmäle.

Man kan alltså begära genmäle ifall man tycker att något varit fel. Då skulle alltså Svanstedt och företrädare för sporten, var och en krävt att få göra ett genmäle som då skulle framstått som en partsinlaga.

Det finns en sak som jag inte förstår. Jag förstår om dokusåpor som ”Sätt på en Granne” inte håller sig med någon speciell policy för programmet. I USA är det betydligt vanligare. Jag vet inte varför. Det kan var en juridisk finess i ett land som har 600 000 advokater. Man kan få på käften.

Jag var tidigare inne på Washington Post eller ”The Post” som den kallas i folkmun.

Där har man en föränderlig och levande journalistisk policy som man absolut inte tejpat under skrivbordet. Nej, den är öppen offentlig och finns att läsa för alla och envar, ett slag deklaration vad man vill med sin journalistik.

Där står det inte bara att tidningen vill stå i medborgarnas tjänst och annat krafs utan där redogörs det ganska detaljerat för hur tidningen förhåller sig till de etiska problem som uppstår längsmed vägen när man tillverkar sina reportage och artiklar.
Vad är det jag inte förstår? Jo, varför inte ett program som Kalla fakta håller sig med en sådan policy.

Jag har själv en hyfsad erfarenhet av de problem man ställts inför. Jag kan inte säga att etiska diskussioner är mitt tydligaste minne från den svenska media världen. Jag har visserligen uteslutande hållit på med IT-utveckling under en period mellan 1996 och 2006 men det verkar åtminstone som om diskussionen om etiken snarare minskat än ökat under den här tiden. Det är illavarslande och jag antar att när TV4:s TO, Janne Andersson skrev och föreslog inrättandet av en ordentlig MO(Mediaombudsman) så var det bristerna i den etiska diskussionen inom media som satte honom på spåret.

Den första stora skillnaden är att TV4 inte har några krav på att de ska vara opartiska*.
Däremot ska uppgifter som har betydelse vara korrekta. Man får inte utelämna väsentliga uppgifter. Felaktiga uppgifter betyder dock inte att programmet strider mot saklighetskravet. Om reporter och redaktion gjort ”rimlig saklighetskontroll” så räcker det även om uppgifterna visar sig felaktiga.

Så det som sänds behöver inte var sant. Det gäller bara att visa att man gjort ”rimlig saklighetskontroll”. Måste man då ”rätta till” en felaktig sakuppgift? Nej, det behöver man inte. Jo, när det är ”befogat”.

Tycker ni det här är rörigt?

Man avundas inte direkt pojkarna och flickorna på Granskningsnämnden. För allmänheten, de som Andersson kallar konsumenterna så är det i stort sett omöjligt att bedöma hur man ska formulera sig när man anmäler.

Det ligger på TV4 och i detta fall Kalla fakta att bevisa att de följt reglerna. Det kan tyckas var en fördel för allmänheten men innebär samtidigt att själva argumentationen från allmänhetens sida blir oväsentlig. Det som spelar roll i det här fallet är ifall TV4 kan visa att de följt de etiska portalpragraferna om saklighet och möjligen respekt för privatlivet i Åke Svanstedts fall. Då fria programmet. Det betyder inte att TV4 haft rätt. Sånt krafs tar inte staten ställning till.

Respekten för privatlivet kan tyckas som en viktig del av de etiska överväganden som TV4 borde gjort när det anklagade Svanstedt för ett allvarligt brott med hjälp av en anonym källa.
Men som ni ser så börjar det suddigt redan i första meningen.

Den enskildes privatliv ska respekteras om inte oavvisligt allmänintresse kräver annat.” Det var just det. Vad är ett oavvisligt allmänintresse? Om en före detta anställd hos en av sveriges största och mest framgångsrika travtränare säger att denne är djurplågare, är det då ett ”oavvisligt allmänintresse” att låta denne framföra dessa anklagelser. Nu handlar det inte om ”collateral damages” som att Åke Svanstedt kan bli av med alla hästar han har i träning, att han kan gå i personligt konkurs och aldrig mera träna hästar. Åke är visserligen golvläggare till yrket men att börja lägga golv vid nyss fyllda 50 när man inte gjort något annat än att träna och köra travhästar i större delen av sitt yrkesverksamma liv är inte så roligt.

Men denna paragraf som är just till för att varna klåfingriga reportrar från att inte ta heder och ära av folk om det inte det finns ett ”oavvisligt allmänintresse” förvandlas till att TV4 och Åsard nu ska bevisa att det fanns ett sådant intresse eftersom branschen inte granskats ordentligt tidigare och att Åke är en känd profil. Man kommer också att framhäva att ryktena funnits tidigare om Åke Svanstedt och nu ska man ha anledning efter att två tidigare anställa framfört sina anklagelser.

Det har det också funnits rykten om andra travtränare. Rykten finns alltid. Men det kan inte var "ett oavvisligt allmänintresse" att sprida rykten om folk hur kända de än är.

Enskilda personer har sagt sig veta att Åke Svanstedt använt grisfösare.

Åke Svanstedt har efter programmet hängts ut som användare av grisfösare. I rubriken på Expressens artikel 29 nov 2008 står det ”Svanstedt anklagas för att elchocka hästar
I artikeln beskriver reportern Carl Juborg de anklagelser som framkommit. Han tar rygg på Kalla fakta och uttalanden från Jordbruksverket.

” Enligt inslaget i "Kalla Fakta" som sänds i morgon kväll i TV4 driver över 20 procent av landets travkuskar hästarna för hårt via spödrivning. Något som överskrider Svenska Centralförbundets regler. Enligt TV4:s inslag är en av Sveriges mest kända travkuskar den största boven.”

All blandas i en härlig röra och som knorr på anrättningen ligger Åkes mikrofonkastning när han till slut ruttnar på Sofia Hartung. Den bilden ska antyda att Svanstedt inte har rent mjöl i påsen.

Jag har tidigare redogjort för vad som sagt och inte sagts i fallet. Den enda som påstår att Svanstedt initierat metoden var vi den tidpunkten Kalla faktas rånarhuva. Nu har de blivit en, två eller tre beroende på hur man ser det.

Här kände kanske Juborg att han fick till det. Statistiken i TV4 var om jag inte missat något relaterade till ett antal lopp under augusti, september och oktober. I cirka 20 procent av loppen hade det utdömts straff för otillåten användning av körspö enligt TV4.

Så här skriver Mats Fransson, STC:s informationschef om saken:
"2- Det är ett felaktigt sätt att presentera statistik om drivningsförseelser. Det är inte lopp som gör sig skyldig till felaktig drivning utan kuskar. Som jämförelse är det som om TV4 skulle mäta tittarsiffror över hur många tv-apparater som är påslagna, istället för hur många som sitter framför dem och tittar. I cirka 98% av alla körningar bedöms drivningarna vara ok. (1% är drivningar där man manar på för hårt, ofta,, 1% är att man är för yvig i drivningen, man behöver inte slå)"

När TV4 gjort sin statistiken så tas ingen hänsyn till om det är samma kusk som gjort förseelser, tex i två lopp under en kväll. Då blir den kusken procent av sig själv.

Däremot har det enbart inkommit en anmälning när Kalla fakta börjar med förberedelserna för sitt program. Den anmälan ledde till att STC, travsportens centralorganisation gjorde en oanmäld razzia på Åke träningsanläggning. Åke Svanstedt befanns var ren och detsamma gällde hans personal och anläggning. Inte heller Jordbruksverket gick vidare med samma anmälare. Efter Kalla faktas program har STC gjort ännu ett besök på Svanstedts gård med samma resultat.

Men när Sofia Hartung och hennes kolleger börjar att ring runt så ringer samme anmälare som för två år sedan upp Jordbruksverket igen och berättar samma sak. Den anmälaren känner då till att Kalla fakta ”frågar runt”.

Det är fortfarande inte den person som själv sett något(alltså rånarhuvan, Disa, Tomas ifall inte rånarhuvan är Disa eller Tomas), utan en annan person.

Det gäller fortfarande inte att Åke Svanstedt själv skulle gjort detta. Ingen har sagt att de sett honon personligen använda en grisfösare. Det gäller en annan person som arbetade men inte längre arbetar hos Svanstedt.

Jämför rubriken: ”Svanstedt anklagas för att elchocka hästar”.

Ännu en person hör av sig till Jordbruksverket under programmets tillblivelse i november 2008. Det gäller samma person och samma händelse för två år sedan och inte heller denna person säger att Svanstedt varit inblandad.

Namnet som nämns är samma person som tidigare arbetat hos Svanstedt.

Sedan har vi källa tre som hör av sig efter programmet den 5 november. Den personen berättar om samma händelse och säger sig var beredd att gå ut öppet ”om andra gör det”.

Nu har några flera anmälningar inkommit. Anonyma eller ej vet vi inte för nu har det uppstått förundersökningssekretess som tydligen sträcker sig till Jordbruksverket.
Fråga tio svenskar på gatan vem Svanstedt är? Det är han som använder grisfösare på travhästar, svar de säkert.
Låt säga att någon använt grisfösare hos Svanstedt. Jag har en medelstor byggfirma som renoverar ett hyreshus. En av mina 30 anställda drar en tumstock i ändan på en hyresgäst som han tycker frågat när det blir färdigt en gång för mycket.
Är det jag som har slagit hyresgästen då.
Gett order om det. Visst, då är jag rökt. Deltagit själv absolut.

Vad vi vet är att de två som nu framträtt inte anmält saken när det hände. Om Kalla fakta haft dessa som källor när de sände sitt program så visste det detta. De borde också känt till att dessa två lever tillsammans och har ett gemensamt bolag som ägt häst som de låtit Svanstedt köra vid en tidpunkt som ligger efter de båda slutat hos Svanstedt. Anledningen att de slutat var de hemskheter som Disa bevittnat under tre års tid och Tomas under fyra månader.

Så Svanstedt kör hästen Arras T C B som då också tränas av Tomas Pettersson en gång och vinner. Två gånger till körs hästen av Svanstedt. Den blir då oplacerad.

De både säljer tillbaka sin andel till ursprunglige uppfödaren som också delägt hästen.
Hästen går i träning hos Svanstedt där den är nu och har sprungit in nästan 400 000 på ett år. Samtidigt förlorar Tomas sina två återstående starthästar till en annan tränare.

Dessutom har de båda en historia bakåt med Svanstedt som de borde kunnat se var allt annat än klar.

Fakta om vad som hänt med Arras T C B och Tomas övriga hästar samt deras privat förhållande med bolaget tar ungefär två minuter att få fram.

Washington Post skriver i sin egen policy bland annat så här om den här typen av problem:

“Obviously, it is important to share with readers any direct interest our sources may have in the story we are writing. When sources have axes to grind, we should let our readers know what their interest is. Smart sources, particularly in government and increasingly in business, know how to tempt reporters with juicy stories. Smart reporters and editors know how to avoid letting them spin us for their own purposes.”

Det är bra uttryckt. Visar på en vilja och respekt inför uppgiften.

Olle Stenholm som jag haft förmånen att haft som arbetskamrat på Sveriges Radio gick bort alldeles för tidigt. Han var inte blyg mot kollegerna. Han var Allmänhetens Pressombudsman på PO-PON till han drabbades av en dödlig sjukdom. PO-PON som alltså omfattar den skriftliga delen av journalistiken och inte det som granskas av Granskningsnämnden.

2003-06-01 skrev Olle i FSL-Aktuellt**

”Min erfarenhet av ett och ett halvt år som PO säger mig att det finns tre brister i den svenska pressen som närmast antar karaktären av systemfel. Ofta leder de till att enskilda personer blir kränkta.
Det första är bristande källkritik. "Var kritisk mot nyhetskällorna" säger publicitetsreglerna. Det är alltför vanligt att tidningar inte är det. Ofta handlar det om att man okritiskt återger vad muntliga källor påstått. Tidningen kanske försvarar sig med att den citerat källan korrekt. Det båtar föga om uttalandet är uppåt väggarna galet.
Det andra är bristande empati. Tidningar kan ibland utstråla en obehaglig känslokyla. Det händer att text och bild inte visar rimlig mänsklig hänsyn. Ofta handlar det om människor i starkt underläge av psykologiska eller sociala skäl.
Det tredje är mera enkelt och handfast: bristande överensstämmelse mellan rubriker och artikeltext. En artikel kan vara oklanderligt korrekt medan rubrikerna vrider till och överdriver så att det blir både sakligt fel och kränkande.
Till dessa tre observationer vill jag lägga att vissa PO-anmälda artiklar är så vagt och tvetydigt skrivna att det är svårt att förstå innehållet. Det har hänt att jag läst en anmäld artikel gång på gång och ändå inte begripit. Det är som att läsa en modern dikt och efter tionde läsningen ännu slita med tolkningen. Men få tidningsartiklar har konstnärliga anspråk. Tidningstext bör skrivas så att läsaren förstår genast. Hos Katarina Frostenson kan det dunkelt sagda vara det vackert tänkta. I tidningen är det dunkelt sagda enbart det dunkelt tänkta.”

Olle Stenholm

En länk till hela artikel finns under denna som vanligt inte helt korta utredning.

När Sofia Hartung & Co på Kalla fakta fick nos på Disa och Tomas så gjorde de säkert indiandansen på redaktionen. Några studier eller reflektioner över Stensholms alster var det nog inte tal om. PO-PON jurisdiktion berörde ju inte deras korståg för övrigt.

Här fanns det två som kunde berätta. Gå ut, träda fram kanske…illustrera att sporten var den kloakbrunn som man satt sig för att beskriva och som ger ryggdunk och cred ibland de mindre nogräknade kollegerna, bättre lön, mer resurser eller vad man nu vill.

Men som sagt det fanns som alltid en annan sida. Varför vill de två berätta? Har vi hört hela historien. Fanns det dolda motiv. Ovan ser vi hur Washington Post uttryckligen varnar för den här typen av källor. Samma med Stenholms tänkvärda funderingar i slutet av en framgångsrik yrkeskarriär.

Alla klockor borde ringt på Kalla faktas redaktion. Man borde tänkt över saken, väntat. Ställt fler frågor. Kunde det vara så att Disa och Tomas känt sig överkörda när Arras såldes och sedan gick till en framgångsrik karriär hos Svanstedt både för Svanstedt och ägaren?

Det är i sådana här lägen de mörka tankarna dyker upp.

Vi hade en häst som gjorde bra ifrån sig hos proffstränare som fyraåring vann bland annat ett V64 lopp och sprang i cirka tvåhundratusen. När vi flyttade till Irak var vi tyvärr tvungna att sälja hästen. Den gick sedan inte bra med tävlandet hos den nye ägaren som tränade själv och satte upp den ena kompisen efter den andra. Nå, det var hans sak men nu klagade han på att han gjort en dålig affär.

Det är möjligen inte alls förvånande om Disa och Tomas med den bakgrund de haft hos Svanstedt börjat fundera i termer av att Svanstedt mörkat hästens kapacitet med de ännu var delägare eller ännu mer dramatiska teorier.

Först vinner hästen och sedan går den dåligt två gånger och sedan byter den ägare och flyttas till Svanstedt och springer som ett jehu. Kan det vara här över kaffekoppen grisfösarna åter dök upp i bilden, antingen de existerade eller inte.

För alla som haft häst vet att det är så många faktorer som kan påverka att det är svårt att dra några allmänna slutsatser. Ändå försöker man.

För TV4 lackade det mot jul och de ville ha ut programmet innan Julmatsprogrammet som ju är geografiskt svårt att köra i januari. Men inte ens källorna var beredda att gå ut när programmet sändes. Där dök rånarluvan upp.

Så när Granskningsnämnden nu ska avgöra saklighet och allmänintresse så finns det förutom ovanstående en rad andra grova sakfel i framställningen som följde med inslaget.

Hårdvinklingen av Dennis Eks dramatiska uttalanden om att man kan piska en häst hur hårt som helst som följde på TV4 Kalla faktas hemsida med utpekningar av Berg, Larsson och Kolgjini gav ett intryck liksom i programmet att vinstpengarna gick till kuskarna och böterna var för piskning av hästar. Det understödde den allmänna tesen att man driver hästar hårt i unga år och att piskningen är ett led i denna rovdrift med hästar. Böterna vad i verkligheten dels till som mest hälften för felaktigt användande av körspö skulle inte ställas i relation till vinstpengarna som går till ägarna samt att Fredrik B Larsson fick 25 000 i böter av de totalt 44000 som utdömdes under 2007 för en enda felaktig användning av körspöet, nämligen under finalen av Elitloppet då ägarna fick 100 000 efter femteplaceringen. Vi två andra tillfällen fick Larsson i större lopp sammanlagt 10000 i böter. För tre användningar av otillåten drivning fick Larsson sammanlagt 35 000 i böter och dessutom avstängning ett antal dagar.

Det här är inte bara osakligt när det gäller FBL utan också ifråga om Kolgjini och Robert Bergh. Det hade vari enkelt för Kalla fakta att ta del av den sammanställning som erbjöds Sofia Hartung av STC och som visade en helt annan bild och framför allt andra fakta.

Man kan också få intrycket att den 4-åriga häst som visas och ska avlivas är ett bra exempel på hur travsporten fungerar. Man får veta att hästen trots att den köpt för en miljon nu ska gå till slakt. Sedan får vi reda på att den här hästen inte är ensam.

Eftersom de flesta travhästar inte blir framgångsrika på samma sätt som de flesta idrottsmän och kvinnor inte blir det, så inbillas tittarna att de flesta avpolletteras som 4 åringen*. De ska alltså slaktas.

Först och främst så hade 4-åringen enligt JÅ Hoas som fått omvårdnaden om hästen för att den skulle bli bättre, ett hjärtfel. Den var inte lämplig för tävling.

Att hästen skulle avlivas var tråkigt. Men en häst med hjärtfel måste kanske avlivas och det är kanske ingen bra ridhäst heller. I tävling skulle en häst med hjärtproblem kunna ställa till med en allvarlig olycka om den blev sjuk.

Kopplingen att hästen skulle avlivas i unga år då karriären för en travhäst i bästa fall börjat och att den inte var ensam gav intrycket att detta var liktydligt med hur branschen är inrättad. Stress och träning av alltför unga hästar som sedan när de inte duger går till slakt.

Här saknades totalt faktaunderlag som understöd för den känsla som förmedlades.
Att blanda en häst med hjärtfel med alla hästar var en dragning som gav en grovt missvisande bild av vad som händer med hästar som köpt för travträning.

Det är en liten del av alla hästar som köps för att trava som tjänar pengar eller ens kommer till start. En del bli ridhästar, andra montéhästar. Man märker ganska snart som tränare ifall en häst har förutsättningar. Ibland och väldigt ovanligt som tvååringar då de flesta hästar ännu är för outvecklade för att tävla. Ibland som treåringar men de flesta kommer igång på allvar som 4-åringar och ibland som både 5 och 6 åringar.

Utsagorna av banveterinären Anders Darenius var grovt missvisande. Honom fortsätter TV4 att anlita som expert vilket bara det borde ge rött kort för att tala ett språk som kanske Ekdal förstår.

Det har gjorts ett antal studier inom veterinärmedicin som gäller magsår och förändringar på magslemhinnor hos hästar.

Dessa visar på en oerhörd bredd i slutsatserna. Se bland annat utsaga av Håkan Jonsson m fl undersökningar redovisade i Travronden nr 98, 2008.

Vidare utredning som gjorts på Wången, Helsingborgs Veterinärklink m fl.

Av dessa studier som fanns tillgängliga för Kalla fakta att det råder stora skillnader i uppfattning på området, dels hur man ska definiera magsår, dels vad som skiljer magsår från mindre irritationer och sår på slemhinnor, dels vad detta betyder för hästens vidkommande.

Varför visar en blandstudie där bland andra varmblodiga travhästar ingick tillsammans med kallblod och russ en frekvens på 2-3 procent medan en studie på fölmärrar som inte var i träning visade på 70,9 procent.

I programmet redogjordes överhuvudtaget inte för problematiken. Alla tränare som sedan intervjuades bl a Stig H Johansson vittnar om att magsår är mycket ovanligt.

Då hade man genomfört en mycket lång intervju med Johansson inför programmet.
Där borde frågan kommit upp.

Att en enskild veterinär slänger ur sig siffror är inget som gör att man måste tro på det. Man måste som reporter ifrågasätta motiv hos varje person man intervjuar. Att det fanns en klar bild av förekomst av magsår, lungblödningar, munskador m m som okritiskt återgavs med fasta procentsatser av fr a Darenius var inget bevis i sig. Den undersökning som refererades från 2004 till har mig veterligen inte återfunnits och jag har frågat många.
Men det allvarliga med programmet var den summande 22 000 Khz ton som följde med hela programmet och lät oss förstå att det vi såg var inget annat än djurplågeri i en hel bransch.

Vi skulle bli upprörda och koppla samman magsår och förändringar på slemhinnor med våra egna magåkommor som inte ens går att jämföra.

Vi skulle fås att koppla ihop begreppen, tvååringa hästar som tränas och där ägarna ligger på tränarna och ställer krav på resultat med piskor och grisfösare och hänsynslös matchning för att sedan sorteras i unga år och slaktas. De som får dö har tur för resten väntar pisken, magsår, lungblödningar, munskador och ännu mer pisk.

Det är möjligt att någon enstaka hästägare genom åren dykt upp hos Stig H Johansson och haft synpunkter på hästens utveckling. Jag tror att den personen fått sitta lite på Stig H:s kontor och blivit bjuden på en kopp kaffe eller två medan Stig H Johansson har förklarat hur det här med travsport går till.

Hästskötarna som till största delen är kvinnor i denna enligt Åsard kvinnofientliga värld är de som dagligen sköter sina så kallade ”passhästar” de känner sina tre-fyra hästar som sina egna barn. När man kommer på besök förstår man att de verkligen tycker om en häst. Stig H Johansson försökte förklara detta att det aldrig skulle fungera om han skulle göra något otillåtet med hästarna. Då skulle de reagera direkt. De är hästarnas poliser.

Kalla faktas program kanske frias.

Det vore en skandal för svensk granskande journalistik om så skedde.

Men det väsentliga är egentligen inte om det frias eller fälls utan den debatt som Kalla fakta vägrar ta.

Förutom sitt infantila försvarstal på hemsidan har de inte sagt flaska.

I Journalisten i våras skrev Janne Andersson TV4:s tittarombudsman så här:

”Låt oss vädra ut kollegialitetet och släppa in konsumenterna.”

Absolut. Det tycker jag ni ska ta ett allvarligt snack om på julfesten.


*En glad julklapp. 4-åringen Bride’s Dream gick inte alls till slakt utan skuttar för närvarande runt i en vinterhage i Norrland.

** Länk till Olle Stenholms artikel http://www.po.se/Article.jsp?article=4091


De viktiga paragraferna som reglerar TV4 och Kall Faktas etik:

Opartiskhet
För annan marksänd TV än public service-kanalerna (SVT och UR) finns inte något krav på opartiskhet.

Saklighet
Uppgifter som är av betydelse för framställningen ska vara korrekta. Framställningen får inte vara vilseledande, till exempel genom att väsentliga uppgifter utelämnas. Om programföretaget har gjort en rimlig saklighetskontroll före sändning och uppgifterna senare ändå visar sig vara felaktiga strider inte det mot kravet på saklighet. En felaktig sakuppgift måste dock alltid rättas när det är befogat.

Respekt för privatlivet
Den enskildes privatliv ska respekteras om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver annat. Bestämmelsen är avsedd att ge skydd för den personliga integriteten och tillämpas även vid namnpublicering i samband med brott eller misstanke om brott. Nämnden får pröva frågor om intrång i privatlivet endast om det finns ett medgivande från den berörda personen.