fredag 29 maj 2009

Solen skiner på travfolkets helg!



Det börjar redan synas en och annan finne, och norrman med travprogram i bakfickan på stan.
Ovanligt många norrlänningar glider också runt för att vara efter bandy- och hockeysäsongen.
Exakt hur man känner igen travfolket är svårt att säga men det är inte bara travprogrammen. Är det kepsarna. Nej, alla har inte en keps som det står Kraft Foods på. En del har linnekostymer och andra har en slips. Det är något annat. Solbrillorna då? Det där ordentliga plastbitarna som döljer halva skallen. Nej, det finns en hel del som inte alls har solglasögon. Är det handväskorna? Nej vissa har ryggsäckar eller har biran i handen.

På tal om bira.

Undrar just hur året spritsmuggelhistoria ska se ut. Det är alltid någon som försöker smuggla in sprit till Elitloppet. Ett år var det en norrman som hade tejpat sådana där plastpåsar som man fryser vatten i runt kroppen. Men istället för vatten så var det sprit i bubblorna. Han åkte dit så klart.

Nu ska jag snart ta tunnelbanan mot landsbygden där solen alltid skiner.

Fast först ska jag kila och köpa lite vitt till, tja… maten. Nu har den vita tiden börjat. Kommer man med rött så stirrar Magdalena Ribbingtyperna ut en på stan.

Så vitt vin får det bli och sedan tunnelbanan till solen.

Man känner igen dem men… Det får bli helgens uppgift. Hur känner man igen travfolket?
Det lär finnas en del att studera i helgen. Speciellt på söndag. Kommer det färre än 35 000 så blir jag besviken.

Nu stänger jag datorn och hoppas att alla som läser har överseende med att helgen ägnas åt kattjakt, tulpanlöksbevakning, ett och annat glas svalt vitt, trevliga samtal, spännande tävlingar och välanalyserade besök i luckan.

Det ska bli riktigt, riktigt roligt!

torsdag 28 maj 2009

Blandade nyheter!



Jag minns när man intervjuade åklagaren i Svanstedtmålet. En glidande kamera över högar med utredningsmaterial. Tiotusentals sidor. Nu var det nog inte just det målet utan en massa andra också. Hundrafemtio sidor knappt är förundersökningen på. Den är inte så himla välgjord men det har nog inte med att det är Svanstedt att göra, att utan snarare med besparingsivern inom polis- och åklagarväsendet.

Det finns ingen teknisk bevisning om man inte menar att ett par bilder på banan som tagit i våras någon gång ska gälla för det eller de två olik produktblad som beskriver olika grisfösare.

Jag har vidare en bra nyhet för er som är intresserade av fallet och en dålig nyhet för den rosa sheriffen.

Jag börjar med den dåliga nyheten. Jag har läst hela förundersökningen. Det tar några timmar. Men det är bara att ladda med några kanelbullar och en kanna nybryggt.

Det som hände utanför åtalet, dvs 2003 lämnar jag helt därhän eftersom det är ointressant och jag antar att det inte har något som helst rättsligt värde. Det är i princip två kärlekshistorier med efterspel. I detta efterspelfinns också det extra åtal som kammaråklagare Anders Gustafsson petat ihop och som gäller Glenn H Persson. Som jag kan bedöma saken.

Så när man maler ner polisens i mitt tycke dåliga förhör till vad folk verkligen sett så är det en överraskning.

Nu behöver vi inte famla i mörkret längre. De vittnen som har sett eller säger sig ha sett grisfösare användas är två, varav Disa Zetterman har sett något på långt håll som hon tidigare har berättati talrika sammanhang. En del tror och har hört och misstänker. Det är som vanligt.

Det andra vittnet är betydligt intressantare. Han heter Hans G Eriksson och är travtränare.

Han verkar inte var så bra kompis med Åke Svanstedt och definitivt inte med Carl-Johan Jepson. Jodå varje onsdag under ett par år tid så körde Jepson sitt grisfösarrace enligt Eriksson. Det var 4-5 hästar varje onsdag och enligt Eriksson så har han sett det grisfösas av Jepson minst 50 gånger(FEMTIO!).

Det var nämligen på det sättet att när Svanstedt/Bender köpte Bjertorp så hade redan Hans G Eriksson en villa som han köpt av förre ägaren. Han hade också hästar i stallarna sedan Åke tagit över. Åke tyckte att han kunde flytta närmre banan och då hade ha enligt sin egen uppfattning utmärkt utsikt över Jepsons aktiviteter.

Till Dennis Ek & Co: 9-7=2. Eller jag ska vara hygglig. Vi tar med de preskriberade kärlekstrubblen också: 9-5=4. Så var är de övriga 5-7 vittnena som har sett grisfösare användas? Har Gustafsson slarvat bort dem?

Nu till den goda nyheten.

För den som är intresserad och har internet och det har ni som läser dessa rader så ta telefonen i morgon och ring upp registratorn på Åklagaremyndigheten i Skövde och be dem sända över hela förundersökningen. Det enda dom behöver är er e-post address och ni behöver en acrobatläsare. Det kostar inget eftersom förundersökningen är en offentlig handling.



Telefon 0500-47 24 50

Fax 0500-47 24 60

E-post registrator.ak-skovde@aklagare.se

Travsporten


Det är dags att städa lite.

Jag vet inte om ni tycker det är roligt att städa. Sådär, tycker jag. Man rensar hjärnan, lite som yoga. Man går och mal sitt mantra och sen är det plötsligt rent och snygg hemma.

Dessutom måste jag fixa en tvättid. Det borde jag gjort. I helgen ska jag ut på landet. Spiken behöver lite omväxling, typ jaga katt och sedan ska det bli kul att se allt som blivit grönt.

Men på söndag blir det Elitloppet. Som vanligt höll jag på att säga. Faktum är att vi brukar åka dit. Nu missar Carina tyvärr i år och när vi bodde utomlands blev det inte varje år. Men många år har det blivit. Ibland på E-läktaren, ibland lite varstans, ibland med fönsterbord på kongressen. Allt har sin tjusning. Den riktiga stämningen finns på E-läktaren och då ska man vara där i tidigt på morgonen när Solvalla öppnar. Det är alltid sköna typer på E-läktaren. Det är alltid någon som somnat när Elitloppet går. Alltid!

Nackdelen med kongressen är att man ser rätt bra men den där riktigt heta stämningen blir det sällan. Jo, i finalen förstås. Men, tja, inte riktigt ändå.

Det är lite mer som John Lennon sa; Ni där bak kan applådera men det räcker om ni där framme rasslar med juvelerna lite. Ungefär.

Nu vet jag inte riktigt var vi ska. Svågern har fått två biljetter och var vänlig nog att bjuda med mig. Man ska ha kavaj så det blir säkert fint.

Svågern är duktig amatörtränare. Just nu har han ingen häst men så länge jag och hans syster har hållit ihop och det blir väl snart 18 år så har han all som oftast haft en eller två hästar i träning.

Jo, han är visst delägare i en galopphäst. Det glömde jag.

Jag har kört travhäst en gång. Det går mycket fortare än man tror när man står vid det omtalade staketet.

Det var med Svågern på Gotland. Det var Alvena Elise. När jag tittar till höger på väggen finns tavlor som jag ska damma nu under min städkampanj. Där står Carina och Svågern. Erik Svensson i den minnesvärda galoppen som slutade med seger på Eskilstuna. Mer Erik Svensson från 1999 året efter. Här är Torbjörn Jansson, Hans Ove som spöar Åkes Eola Vick och Stig H Johansson Do Well. Och när Stig H Johansson vann på Solvalla. Jorma Kontio som körde till V75 vinst en svinkall jul i Örebro.

Eller när vi åkte ut till Silverbergs och pyntade Elise julbox. Eller det var kanske Face The Grey som Svågern också tränade därute. Eller båda. Litet stall på den tiden men trevligt. Arne levde fortfarande och var där och skrotade allt som oftast. Svågern tränade. Arne åkte in och kollade kvalet.

Jag gillar att vara ute och titta på när hästarna tränar. Carina, Amir och jag som ägde Face The Grey hästen tillsammans brukade ofta åka ut till Erikssund och titta på när vår häst gick banjobb tillsammans med en massa andra. Spiken älskar hästar. Han låg som ett streck längsmed stallgolvet.

Sedan var det lite fika, snacka form på hästen, drömma lite, pigga upp någon annan ägare som kanske just haft en galopp eller gratulera någon som vunnit. På vintrarna körde de ibland banjobben på isarna runt Erikssund.

Sedan när blev lopp var det alltid det här med att gå till stallet före och efter oavsett hur det hade gått. Klappa om hästen och lämna lite morötter och prata med skötare, kusk och tränare.
Det är det här som är sporten, tjusningen, precis lika mycket som när hästen man äger passerar mållinjen som vinnare.

Det är det här som gör att vi har vad det nu är 80 000 travhästar i Sverige.

I morgon, på lördag och under söndagens tävlingar kommer de absolut bästa svenska och utländska hästarna visa upp vad det är som ligger bakom, alla de där anträngningarna under de blöta, leriga, frostnupna novembermornarna när hästarnas andedräkt står som kvastar ur näsborrarna och någon hade glömt sätta på kaffebryggaren i fikarummet.

Det ska bli väldigt roligt.

På andra väggen hänger de två vinsttavlor som Face The Grey och Freddan vann åt oss. Hennes historia är följande. Efter en lyckad dag på travbanan skulle vi gå hem från Solvalla. Följ med till auktionen var det någon som sa just som vi skulle ut och ta en taxi. Så vi vände. I auktionstältet tog vi ett par bira till och sedan rörde sig händerna flitigt. Så kan det gå.
Nu ska det dammas!

onsdag 27 maj 2009

Vittnen och vittnen!



Rubrikerna i travvärlden har självfallet kretsat kring Åke Svanstedt, Glen H Persson och Carl Johan Jepsons eventuella användare av grisfösare som träningsmetod.

AB: ”Svanstedt: Jag visste Ingenting.” vidare ”Hells Angels ska märka vittnet” ”Nu kommer rättvisan fram

Tre rubriker i högen men talande.

Det är liksom skön konst att måla en säljande helsida. Tre olika rubriker som understödjer varandra. Utan substans. Man ska ledas att tro att Svanstedt inte visste att Glen H hotat ett vittne och är upprörd. Alternativt att han inte visste att personalen använde grisfösare. En Bekymrad Disa får sedan stå för rättvisepatoset. En djurvän inte anmälde under fem års tid, vare sig till jordbruksverket eller något annanstans.

Men så är det media bygger monster och prinsessor. Sedan byter de roller med samma djupa människokärlek.

På olika bloggar och travforum går debattens vågar höga. Det är bra. Debatt är alltid bra.
Men finns det tio vittnen som sett en eller flera av de tre använda grisfösaren i träningen. Nej, det finns det inte.

Thomas Pettersson tidigare sambo med Disa jobbade själv hos ÅS en kortare period. Då skulle han fått kunskap om att det förekom grisfösare i träningsverksamheten. Han anmälde inte saken och lät dessutom Åke köra sin häst efteråt upprepade gånger. Hästen vann. Hästen gick sedan till träning hos Svanstedt på förslag av enligt nuvarande ägaren som också delägde hästen med TP och DZ. Detta ha förnekats av TP. Detta hände alltså EFTER de påstådda händelserna med grisfösare skulle ha inträffat. TP har dessutom tidigare tillstått att han inte sett någon användning av grisfösare men väl att han kände att det förekom. TP som gärna talar om djuren och den fina sporten anmälde aldrig saken när det hände.

Disa Zetterman är väl den som fortsatt är mest intressant för åklagare Gustafsson. Hon säger sig ha sett användning av grisfösare på håll. Line Nejsborg som var ute och grisföste med Glen H Persson borde vara vidare ett av vittnena. Hennes vittnesmål handlar dock om en händelse som är preskriberat (5 år). Hon kom vidare ihåg en massa detaljer men inte vad hästen hette.

Det görs stort nummer av vittnesmål från Paw Mahony och Hans G Eriksson som idag båda är proffstränare dock inte hos Åke Svanstedt.

Jag har inte läst deras vittnesmål och inte förundersökningen alls men det är väl troligt att de av andra angetts känna till saken. Har de sett att Åke Svanstedt eller någon av de andra gjort vad de anklagas för så blir jag en smula förvånad.

Paw Mahony utpekade som TV4:s källa i december förra året efter TV4:s program.

Den 17 december sa han så här i Travronden:

”- Hon(Sofia Hartung) ville att jag skulle vara med i programmet och menade att hennes källor talade om att jag visste om vad som förekom. När jag sa att Åke Svanstedt är den bäste hästkarl jag någonsin träffat och inte ville vara med i programmet slängde hon luren i örat på mig. Senare fick jag en sms-inbjudan till programmet, men tackade nej.”

Vad harskramlorna ute på olika forum pratar om är att två tränare ska vittna och den ene är alltså Paw Mahony.

Det de som nu känner sig uppiggade av att två tränare vittnar verkar inte ha fattat vad vittnesmål innebär.

Kammaråklagare Anders Gustafsson tror säkert att Mahonys vittnesmål kan bidra till att klarlägga händelserna. Men om inte Mahony svängt 180 grader och då kommer Silbersky i en rättegång att påminna honom om vad han sa Travronden i december, så kommer inte PM att säga något annat än vad han sa i Travronden för snart sex månader sedan.

De nio eller tio vittnen som kallats har helt olika förhållningssätt och i vissa fall uppfattning i sakfrågan. Kan Gustafsson genom en del av sina vittnen få andra vittnen att verka mindre trovärdiga så har han lyckats stärka åtalsframställan. Om inte så kommer dessa vittnens utsagor att slå tillbaka direkt mot Gustafssons åtal. Så att tio vittnen som sett grisfösningen utföras på Bjertorp är helt fel. Ett vittne har dessutom kallats för att vittna om vad hon anser att Glenn H Persson sagt till henne.

Om Gustafsson kan göra det troligt att det förekommit hot om Hells Angels så kan det bidra till att han stärker sina aktier hos tingsrätten.

Men som sagt en person säger att en annan person har sagt att HA ska märka ett vittne om inte vittnet drar tillbaka sin anmälan. Vilken anmälan? Till jordbruksverket? Det hade nog inte spelat så stor roll.

Jag kan tänka mig att Glenn H Persson inte är så där alldeles överlycklig av vad den här affären har inneburit för honom. Jag brukar också träffa människor ibland som hotar mig med HA, Bandidos, ryssar et c. Det betyder inte att de ens har telefonnumret. Jag brukar svara att jag också känner folk som kan hantera en Kalashnikov. Sedan brukar den diskussionen självdö.

Faktum är att den alltid gjort det.

Har Glen H Persson sagt så är det naturligtvis inte så listigt, men det ska som sagt bevisas och sedan ska det avgöras ifall det fanns någon substans i hotet innan Glenn H får krypa i fängelse.

Jag såg unge herr Gustafsson i teve igår. Jag tycker inte han ser sådär överkaxig ut om jag får säga min mening. Man får hoppas att han har bra på tassarna. Om merparten av vittnena är som Thomas P eller för den skull som Paw Mahony så får han det svårt. En Mahony som med klar och tydlig röst säger det han sa ovan och lite till med samma melodi lär få Gustafssons projekt att framstå som mindre framgångsrikt.

Exakt vad Hans G Eriksson som tidigare haft verksamhet hos Svanstedt kommer at bidra med vill jag inte spekulera i. Hans G Eriksson rök ihop med Svanstedt senast 2007 när de krokade i varandra under ett lopp. Erikssons sulky gick sönder. Det var f ö samma kväll var Svanstedts lärling Frank Nilsson surnade till på Svanstedt för att denne körde mot honom.

När diskussionen om grisföseriet kom igång i december förnekade Frank Nilsson att han någonsin sett en grisfösare användas hos Svanstedt. Frank Nilsson är numera huvudsakligen expertkommentator på TV4.

Jag antar att Leif Silbersky kommer att kalla en del egna vittnen och rimligtvis förhöra åklagarens vittnen. Så går det till i en rättsstat. Därmed inte sagt att domstolar är okänsliga för opinion. Men på papperet är det bevis som gäller och inte ifall man krokar ihop i ett lopp eller ifall någon påstår att man känt till saken.

Disa till sist ska ha pratat med Svanstedt. Det uppgav hon i den beramade TV-debatten i december när Ekdal skulle sopa efter Kalla faktas katastrofrulle.

Han skulle då ha sagt att det var bättre med grisfösare ”än att slå dom”.

Det var den exakta ordalydelsen.

Svanstedt har kört in 330 mijoner hittills i sin 26 år långa karriär. 110 av dessa efter dessa händelser skulle ha ägt rum. Att Svanstedt och hans anställda inte skulle ha uppfattat att delar av personalen var avogt inställda till metoden är helt uteslutet det beskrivna hänt.

Men Frank Nilsson som är lärling vet inget. Han får ingen information medan skötare som Line Nejsborg får förtroende.

Svanstedt nuvarande personal stödjer honom. Många har jobbat länge hon Svanstedt. De kommer helt säkert att höras om inte annat så av Silbersky.

Varför har ingen trätt fram och berättat att Svanstedt använde grisfösare på Bergsåker. Någon enda pytteliten gång under alla dessa år innan detta skulle ha hänt. Eller efter för den delen. Det går inte in i mitt huvud. All denna personal som flutit in och ut i verksamheten. Inte ett zip.

Att grisfösare använts fläckvis inom travet verkar klarlagt. Några tränare har provat. Men den generella uppfattning man får är att det skedde på 70- och 80-talet. Inte för fem år sedan. Och inte hos en av Sveriges mest framgångsrika travtränare. Dessutom kom samtliga fram till att det inte funkade vidare bra. Skulle Åke ha missat det? Knappast.

Svanstedt har nämligen alltid hållit på att prova nya saker. En del som backen i Matfors var på sin tid ett mycket radikalt nytänkande. Jag skulle inte vara förvånad ifall Svanstedt provat grisfösare någon gång i början av sin karriär. Men nu efter att ha kört in ett par hundra miljoner.

De flesta verkar också vara överens om att metoden inte fungerar eller ger ett tveksamt utfall.

Annars skulle garanterat fler dykt upp som jobbat hos andra tränare och vittnat.

Metoden kan inte ha gett något som helst tillskott till balansräkningen eftersom Åke Svanstedts stall dragit in cirka 33 % av sina totala intäkter genom åren efter 2004. För inte ens de som anser att Åke & Co är skyldiga på förhand kan väl på allvar påstå att metoden använts regelmässigt efter att personalen protesterat och STC dykt upp och inspekterat.

Nu är rättsprocessen igång och jag ska försöka ragga lite vidare efter förundersökningen. Den blir nog en intressant stunds läsning.

tisdag 26 maj 2009

Äntligen en riktig domstol!



Idag läckte uppgifterna ut om att ett åtal väckts mot tre professionella travtränare.

Det var inte så att åklagaren höll en presskonferens eller meddelade sitt beslut via ett pressmeddelande. Nej, redan från första början visar åklagaren Anders Gustafsson att han har problem. Den första och viktigaste uppgiften är att hålla tätt, gå efter bok och inte göra några misstag och sedan meddela sitt beslut.

På så sätt börjar det inte så bra för Gustafsson som säkert också förstått att ett mord eller två är inget mot att ta en Silberskysskalp i ett högprofilmål som detta.

Lyckas Gustafsson hela vägen är han en känd åklagare och kan som sådan får lite mer intressanta mål och det är väl därför man utbildar sig till jurist.

Nu visar det sig om en juridikens alfahanne som Silbersky är i form och kraft för att ge en liten landsortsåklagare som Anders Gustafsson en lufttur tillbaka till lägenhetsbråken i Skara City eller om de blir Silbersky som får stryka på foten för en yngre och mera hungrig brottsmålsjurist.

Det här är målet i målet som jag ser det. Gustafsson har dessutom lagt till en åtalspunkt om övergrepp i rättssak som gäller Glenn H Persson som skulle ha hotat en av anmälarna med Hells Angels. Så det här målet kommer inte att sakna något.

Det är bra att det går till åtal.

Det har jag hävdat hela tiden. Åtal ger Åke Svanstedt och hans medarbetare en möjlighet att rentvå sig juridiskt.

Lyckas de inte så blir det antagligen en rätt så bekymmersam situation arbetsmässigt. Men lyckas de göra troligt att de anklagelser som framkastats av en mindre grupp missnöjda före detta anställda är grundlösa och att orsakerna till deras missnöjde står att finna någon annanstans så väntar andra mål, förtalsmål och stämningar i olika riktningar.

Så för Åke Svanstedt, Carl-Johan Jepson och Glen H Persson gäller det att bevisa att de är oskyldiga. Varken mer eller mindre. Det handlar inte om lite eller mycket grisfösare, si och så mycket ström jämfört med ett elstängsel i en kohage utan det handlar om att de sagt sig vara oskyldiga och inget annat.

Nu ska detta avgöras i olika rättsliga instanser framöver. Först i tingsrätten och senare i hovrätten och möjligen ända upp i Högsta Domstolen.

Nu bli också alla förhör, hela förundersökningen offentlig. Vi får reda på vilka som vittnat och deras inbördes relationer, släktskap, ekonomiska och andra förbindelser. Det är inte anonyma vittnen som Dennis Ek har i sitt huvud eller möjligen på sin mobil utan verkliga människor vars förhörsuppgifter nu ska skärskådas och vändas ut och in och upp och ner på.

Vad man tror, tycker, misstänker, vet och alltid har känt till som nu i snart ett halvt år har flutit runt på olika travforum och kvällstidningar är över. Nu är lallare som Dennis Eks tid förbi. Vad Dennis hört kring mosbrickan i Munsö centrum är inte intressant längre. Han har visserligen redan spänt upp sig på Travrondens Forum under rubriken ”Hejdå Svanstedt”.
Jag har alltid försvarat Dennis som en frisk fläkt. Men jag har börjat undra om han är så jävla frisk egentligen.
På senaste har han mest hotat spöa folk med basebollträn, agerat rasistisk förtrupp och som vanligt haft en rad uppenbarelser i den här frågan. Det börjar liksom kasa.

Men rent faktiskt var ett åtal den enda möjligheten för Åke Svanstedt, Glen H Persson och Carl Johan Jepson.

Ifall åtalet lagts ner så hade de anonyma signaturerna flödat med nya fantastiska konspirationsteorier. Dennis hade blivit tvungen att komma ut med ett Torsdagsbrevet också för att få plats med allt han upplevt, sett och hört och misstänkt och vetat genom hans långa karriär som travtränare.

Hur det går vet jag inte.

Min point har varit från ruta ett att ingen ska dömas i media och media har ett ansvar att inte göra det. Några vittnen som dessutom är före detta anställda som får en religiös uppenbarelse efter fem år imponerar inte på mig. Jag skulle aldrig släppt fram dem hur missnöjda de än var ifall de inte hade lite mer handfasta bevis.

Så det Svanstedtfallet nu handlar om är inte om Åke Svanstedt eller hans medarbetare använt grisfösare. Nu handlar det om att antingen ljuger någon eller flera av herrarna Svanstedt, Jeppson och Persson eller också ljuger de som anklagat dem. Det finns inga mellanting och nu ska den saken avgöras rättsligt inom ramen för ett rättsväsende och inte i TV4, Fredagsbrevet från Munsö m fl vilket är en relativt påtaglig kvalitetsskillnad.

Jag ser verkligen fram emot att få ta del av förundersökningen. Är det någon som har en kopia till övers gärna digitalt så tas den tacksamt emot via mail eller på annat sätt.

Jag hoppas att alla har förstått att åtal inte betyder att någon är skyldig. Det innebär bara att kammaråklagare Anders Gustafsson vill väcka åtal.

Ingen är dömd förrän man dömts och inte längre kan överklaga. Man kan överklaga i all oändlighet mina kära vänner och man kan bli friad ifall man är oskyldig.

Till sist vill jag säga en sak. Det är tur att inte de här dennistyperna levde på 1600-talet och gick i kyrkan på söndagarna. Då skulle det inte varit så roligt när synerna började uppenbara sig i kyrkbänken.

Känner Åke Svanstedt, Carl Johan Jepson och Glenn H Persson att de är oskyldiga så ska de hålla huvudet högt. Det är nu rättvisan börjar ha sin gång i så fall.

Favoriter i repris och två tips!






Litet galleri med tidigare publicerade illustrationer till olika postningar.

En del kommer jag knappt ihåg själv. När det gäller andra vet jag exakt hur jag funderat. I det här bildspelet finns cirka 130 illustrationer som tillkommit sedan senhösten 2008.

Skälet var från början att jag inte ville hämta bilder på nätet annat än i undantagsfall eller när jag var säker på att ingen kände sig bestulen. Så då blev det till att rita lite istället.

De fotografier som använts är tagna antingen av Carina eller mig själv. Men här ovan finns bara teckningar. Samtliga illustrationer utom en behandlad bild av Spiken är gjorda i Paint ett litet enkelt programs om följermed varje datorär.


Teckningarna i grunden lågupplösta. 13-15 KB, varför de ibland "spricker" en smula. Men det är smällar man får ta i bloggvärlden.


Dagens musiktips blir afrikanskt. Zap Mamas nya Album innehåller en låt”Vibrations”.

Fin distinkt akustiskt gitarr med afrikansk och en smula kinesisk ton i "Diabaté" av Vieux Farka Touré gör också sommaren lite lättare en dag som denna. Den senare är på nio minuter och kan med fördel användas som bakgrundsmusik till ovanstående lilla exposé.

Det hänger inte alltid på ålder och utseende!


Det är inte hälsosamt att ha fördomar

Esquires listor tillhör mina favoriter till skillnad från t ex Alex S. värdelösa listor.

Esquires listor är nästan alltid genomtänkta till att börja med. Man har lagt ner lite krut på att peta ihop dem. Mervärde utdelas generöst. Som en relativt färsk lista som handlar om 12 av musikhistoriens sorgligaste covers.

Denna lista toppas enligt mitt tycke mycket rättvist av Cat Powers version av Rolling Stones Satisfaction(I can´t get no….)

Esquire är verkligt trendkänsliga. Enda problemet är att en del av deras listor blir lite väl amerikanska. Ni vet isbjörnar på gatorna.

De är också ganska skoningslösa.

Precis som NYT Book Review. En del författare önskar nog att de väntat med att publicera sin bok när de läser recensionen. Det är sånt som får tänderna att skallra på en opublicerad liten ordpetare.

Läste att Sly Stones dotter som heter Novena Carmel och är 27 fått den gamle att piggna till. Hon kör en band som kallas Babystone och där brukar Sly ibland dyka upp.

För er som är yngre eller inte riktigt hängde med på den tiden så var Sly & the Family Stone ett kultband meden hel del stora hits som framförde bubbelbottnade texter till en jäkligt modern funkig musik, bl a på Woodstock, ja, ja den första förstås.

Sly& The Family Stone var före sin tid. De hade två vita killar i bandet och en svart tjej som lirade trumpet. Nu pratar vi 60-tal.

I Want to Take You Higher var en av deras paradnummer.

Vi får hoppas Sly som gjort sig känd för att fega ur ganska ofta från intevjuer m m får lite blodad tand och i varje fall lirar med dottern. Han är ju bara 66 år, vetja!

Jag vill också passa på att slå ett slag för en äkta pinuppa. Jodå, det finns sådana. Alltså nu menar jag ingen som… jag hoppar över det för den här tjejen hade liksom bara behövt öppnat munnen så hade man smält hur hon än såg ut. Som den där lilla krulliga damen, Susan Boyle som sjunger som en ängel. Men den här Julie London var en sådan som framför allt killarna hade på väggen på 50-talet och en bit in på 60-talet. Julie London som inte har några problem med covers. "Black Coffee" går bra att lyssna på även om kreatören av stillbildskavalkaden blandat ihop Ingrid Bergman med Julie London, utan att man får tråkigt en sekund eller ”There Will Never Be Another You” och en låååång rad andra.

London ligger ju i England och Madison Square Garden i New York. Det var där Ingo mötte Floyd Patterson. Den 27 juni 1959. En sommarnatt när Sverige plötsligt fanns på boxningskartan.

Förra vintern var det också fullt men säkert inte lika varmt. Då spelade Eric Clapton och Steve Winwood där. För er som gillade Blind Faith eller Cream eller Traffic eller bara bra blues och rock så skulle jag starkt vilja rekommendera en lyssning på ”Double Trouble” och en sexton minuter lång version av ”Voodoo Chile” som absolut inte går av för hackor. Men Double Trouble är så bra att killarna och då menar jag det kräsna gardet, hamnade i koma när jag lirade den låten från den konserten.

Finns på ITunes och säkert i välsorterade skivaffärer.

Det är bara att njuta. Eller inte. Smaken är som sagt...

måndag 25 maj 2009

Var de´ ljust?



Nu har DI haft samma rubrik i två olika artiklar under kort tid med samma person.

Det är ovanligt. Artiklarna handlar om det ljus som förra årets nobelpristagare i ekonomi, Paul Krugman nu sett i den ekonomiska tunneln som ju som bekant varit lite mörk det senaste halvåret.

Han tror på viss stabilisering fram mot hösten. Men han varnar för de som tror att världens länder kan exportera sig ur krisen. Det går inte enligt Krugman.

Framtidens tillväxt ska istället hittas i stora tekniska innovationer i samma storleksordning som IT-revolutionen på 90-talet, stora företagsinvesteringar och krav på ny miljöteknik.

I veckan läste vi samtidigt att ett stort vindkraftprojekt utanför Piteå lagts på is.

Sverige är vid sidan av vissa bananrepubliker ett av den industrialiserade världens mest exportberoende länder.

Så vilka stora tekniska innovationer kan vi i Sverige bidra med som får igång vår ekonomi, flyttar över tyngdpunkten från starkt exportberoende till ja, vadå?

Det får vi inte veta men i så fall hade ju hela spänningen fallit eller hur.

Vi har en stor fordonsindustri som tyvärr varken visat sig vara särskilt innovativ eller efterfrågad. Att Sverige skulle kunna stå för några jättelika företagsinvesteringar i någon bransch verkar inte troligt. Sverige är för litet. De enda som skulle kunna göra något som såg ut lite mer än en flygskit på den ekonomiska kartan är Hennes & Mauritz ägare, Ingvar Kamprad och Wallenbergarna. Rausing hade något skatteförslag så han kanske tänker flytta hem och då var det fyra. En kartongmaskinfabrikant, en klädtillverkare, en möbeltillverkare och så Wallenberg som i alla fall sysslar med teknik i en hel del av sina företag.

Det är möjligt att ljuset i tunneln finns för en del länder. USA, Kina, Japan, Indien, Kina, Tyskland och Frankrike.

Vi ska vara stolta över att vi ändå kan tillverka kartongmaskiner, kläder som folk köper och möbler som folk skruvar ihop och trivs med.

Sen har vi då Wallenbergsfären med Investor i spetsen. De sysslar med det mesta. De kanske kunde hitta på något miljövänlig teknik som fick resten av världen att svimma.

För om Krugmans ljus inte gäller oss så blir det tungt. Är det den saken som Hästsvansen mumlat om. Att det finns svårigheter runt hörnet. I tunneln antagligen.

Såg att Runar är… vad är det för fel på honom? Livscoach. Läste i Esquires genomgång av årets heta filmer i Cannes att en postkille drömmer om Eric Cantona i samma position. Livscoach, kan alltså vara det vi ska jobba med. Jag menar en person(nu talar jag om norrmannen) som får det att krypa i mig bara jag ser honom verkligen försörja sig som Livscoach så måste marknaden vara gigantisk.

Annars lär vi få se Penélope Cruz tuttar i en kommande film som också presenteras på festivalen. Jag lovar. Det är förstås en seriös rulle gjord av Pedro Almodóvar. Ni vet han med "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott". Det har ingenting med svensk ekonomi att göra annat är att vi faktiskt fortfarande är rätt kända i hela världen för vårt omättliga intresse av sex. Kan det vara något att spinna vidare på.

Annars har en 70 dollars film fått stor uppmärksamhet på festivalen I Cannes och flera stora bolag sägs vara intresserade. En kille som heter Marc har gjort en film som presenteras på festivalen. En skräckis med mumier med en totalbudget på just 70 dollar.

Där har vi lite att lära. Vad kostade Hobarts filmer som ingen såg? Mer än 70 dollar styck i varje fall.

En lågbudgetbergmanserie med Torsten Flinck som producent, regissör, i alla rollerna och där TF också sköter distributionen, sitter i kassan och…

Ska man tänka lite mer på det här så tror jag att vi ligger ganska bra till inom IT-området. Tänk på att Ford hittade på det löpande bandet men Volvo använde det och säljer fortfarande bilar i hela världen.

Det finns fortfarande många området på nätet där det går att skapa värdefulla idéer som går att sälja.

Sverige ligger långt framme inom IT sektorn.

För att ny värdefull miljöteknik ska kunna tas fram i Sverige så krävs det att både regering och företag satsar långsiktigt och inte bra ”skjuter till” några extra miljarder i lagom tid innan ett val.

Hur kommer framtiden att se ut? Vilka värderingar uppskattas?

Börja där så kanske också Hästsvansen och vi andra får se lite av ljuset i tunneln.

Faktum är att jag aldrig gillat den där grejen. Hur vet man att det inte är lyktorna på tåget?

Ett Rödpölsedrama



Spiken ville till danskkorvmacken på Medborgarplatsen. Han är jäkligt mystisk den här hunden.

När jag trodde han vill ner i Tantolunden så drog han rakt mot Eriksdalshållet. Sedan tvärvände han nittio grader och skulle in på Söderallén eller vad den heter som går genom hela Södra Stationsområdet.

Han skulle raka linje till Medis fast med bra kiss- och bajs ställen på vägen. Optimalt.

Sedan är det nog slut med den korvmacken. Två halvljumma röda pölser och ett bröd senap och ketchup. När jag frågade om de hade rostad lök så sa hon att den fanns under brödet. Under brödet! Mycket riktigt där låg sju lökflarn. Sju!

Jag tror att hon förstod att det var sista plumrösepölsen som den här skåningen köpte i den där korvmojen. Jag betraktar mig lite som en rödpölse expert och det ska vara fler än sju lökflarn.

Det står i Rödpölsemanualen som Jens Preben Mölltoft skrivit. Hur dyrt är rostad lök? Man kanske skulle sätta upp en egen låda där och konkurrera ut den där fejkplumrosepölsetypen.

Sedan delade vi på en mjukglass på Mariatorget istället.

Det här var en föredömligt kort rapport.

Sensmoralen är… tror jag att man inte ska handla plumrosepölser på Medborgarplatsen. Det är en temperaturfråga och en rostad lökflarnsmängdsfråga.

Det kunde de där käcka typerna som står och delar ut valprogram på Medis ta tag i nu när det så gärna vill ha vår röst i EU-valet. Mer rostad lök åt folket på Medborgarplatsen. En lagom, greppbar lokal fråga att sätta tänderna i.

Det börjar att dra ihop sig!



Så var det då klart med vilka hästar som ska starta i Elitloppet på söndag.

Det enda experterna verkar vara överens om är att de inte är överens.

Thomas Nilsson har aldrig sett ett sådant startfält. Sedan har vi en del andra som inte är så till sig i trasorna.

Jag tror att vi får se fina tävlingar hela helgen.

I första heatet får Jaded, Commander Crowe och Torvald Palema möta bl a Buck I St Pat som av en del tippats som vinnaren av hela rasket. Spår 2,5,6 är inte så dåliga heller för de svenska hoppen.

I andra heatet Triton Sund, Sahara Dynamite och Scarlets Aino nu med spåren 1,5,6.

Här finns också en av favoriterna Enough Talk med.

Vem vinner Elitloppet? Ingen aning.

Jag hoppas att Triton Sund vinner Elitloppet. Det beror på hur det blir kört.Torvald Palema får gärna vinna och det skulle vara helt underbart om Scarlets Aino slog till som en ny Cenit Guy och gick till final.

Det är alltid någon överraskning med Elitloppet. Som när stackars Zoogin tappade skon eller när Gumball i stort sett otippad tog hem hela rasket.

Jag tycker att det var ett bra beslut att spara Standpoint. Det kanske slöhjärnorna som tjatar om att alla hästar över tre år skickas till Gustavs skulle ta och skriva upp i sin lilla bok. Att det finns ansvarstagande hos hästägare. Det finns tid och många andra fina lopp framöver för den hästen som gått från klarhet till klarhet.

Såg att Åke har med två hästar i V75 6 på söndag. Mystical Ann(Svanstedt) och Mystic Lady US(Takter). Det ska bli roligt att se. Undrar hur det blir?

-Johnny hjälpte mig?

Och sen:

-Äh, jag bara skojade.

En annan fråga är vad STC tänker göra ifall Åke Svanstedt åtalas i veckan. När han inte var åtalad stängde de av honom så rimligtvis borde de…? Den där åklagaren är en relativt ung kille som inte tänker sitta och sortera lägenhetsbråk i Skara hela sitt liv. Så han kommer väl med sitt beslut typ fem i fyra på fredag så det blir maximal oreda.

Då blir det Takter som spöar upp Commander Crowe(Ingves) med Torvald Palema. En massa svärande finnar kramar sönder sina plastglas och det blir kranvatten på båtturen tillbaka.

Nej, det här kan bli en höjdarhelg.

Vilket Väder!



Jag ska sluta prata om vädret.

Hur är vädret ute hos er då?

Är det typiskt svenskt att i alla möjliga och möjliga lägen prata om vädret.

Så brukar jag t ex här gärna dra en repa och sol, snö eller regn. Why?

Vädret är kanske tillräckligt socialt och samtidigt neutralt för att var ofarligt. Det är också ett av de ämnet där har minst risk att stöta på patrull.

Om jag säger:

– Skönt att solen tittar fram, så det väldigt liten risk att svaret blir:

– Det tycker jag inte alls.

Istället får man allt som oftast svaret:

-Ja, visst är det underbart.

Men även när det är dåligt väder fungerar det konstigt nog:

– Vilket evigt regnande!

– Ja, det är förskräckligt!

Men det kan skära sig också. Vädersnacket alltså. Den kritiska punkten som man inte ska passera ifall man är ute efter ett kort trivselrus är temperaturfrågor. När man själv tycker att det är lagom varmt och säger:

– Vilken härligt värme!

– Ja, men nu tycker jag att det blivit för varmt.
Eller:

– Mja det kunde gott vara några grader till. Det är kallt på kvällarna. Igår var det bara 19 grader klockan elva…

Det kan också skära sig ifall man har olika utgångspunkter. Trädgårdsfolket blir aldrig riktigt nöjda. För det mesta är det för lite eller för mycket av något. Eller för mycket på vissa ställen och för vissa växter medan det är för lite för andra eller i en annan hörna.

Samma med jordbrukare. De är nästa alltid missnöjda av naturen trots alla EU bidrag. Det är lite konstigt. Man får anta att det är nedärvt och sitter i ryggraden.

Restaurangägare är ofta lite splittrade. Har de uteservering är det bra men det blir mycket spring och lite att göra inne ifall solen gassar. Har de inte uteservering så står de och slår med menyn bakom ryggen i dörröppningen medan de morrar över solen som förskingrat alla deras kunder.

En del pratar alltid och enbart om väderutsikterna. De har all sorts viktig och mindre viktig väderstatistik i huvudet. Briljerar inte sällan på ett lite överlägset sätt. Om man säger att det är mycket snö och kallt så är det inget mot krigsvintrarna. Speciellt om man är född efter krigsvintrarna blir det ju lite svårt att kolla.

Den kategorin vet alltid inte bara hur många millimeter regn det kommit i deras egen regnmätare utan vad alla grannarna fått och sedan något slags egenhändigt ihop snickrat genomsnitt för villakvarteret minus fru Persson som har något vaj med sin mätare.

Där hamnar man alltid i underläge. Enda chansen att komma ur en sådan diskussion är att säga att man glömt strykjärnet på eller att man tycker det luktar rök eller både och.


I Irak var det delvis annorlunda. Där hörde jag aldrig någon säga:

– Vad kul att solen tittade fram.
Eller:

– Vilket fint väder vi har i sommar.

En gång i början av 2004 kom det två decimeter snö i Erbil som låg kvar en eller två dagar. Då var folk helt till sig för det hade visst inte hänt på tjugofem år. Då kastade alla snöbollar på alla, vuxna som barn.

För en vecka sedan regnade det därnere. Det är ovanligt sent på året och det uppmärksammas.

Regn är det som intresserar folk därnere. Oavsett ifall de jobbar som kontorsslavar eller säljer meloner är alla i grund och botten bönder som bevakar regnet som en hök. Mycket regn under den korta vintern är alltid bra. Sommaren börjar i april-maj. Sedan syns inte ett moln på himlen fram till slutet av september och början av oktober.

Så ingen orkar ens kommentera solen annat än att de tycker de ska bli skönt med lite moln och regn.

Då är temperaturen ett mera kärt samtalsämne. Speciellt i slutet av juli.

Det handlar om att nu har temperaturen varit över femtio grader tre dagar i rad eller att en termometer spruckit.

Så nu har jag snackat om vädret ännu en gång.

Solen skiner.

söndag 24 maj 2009

Skällösa!



Svärmor ringde. Hon hade antecknat olika fakta ur ett radioprogram som handlade om Irak och tillbakasändande av flyktingar. Det gick i går morse på P1 och programmet heter Konflikt.

Svärmor var lite upprörd över hur vi behandlar flyktingar som bott här länge.

Så jag lyssnade på programmet. Först hade reportrarna Randi Mossige-Norheim och Julia Lundberg kontaktat 32 av de 45 flyktingar som skickade med det första avvisningsplanet till Bagdad.

Randi känner jag sedan min tid på Sveriges Radio.

Det framgick att de flesta i programmet inte tyckte det var så kul att återvända till Irak.

Det var en massa olika berättelser. Deras egna berättelser förstås. Varken mer eller mindre.

Efter intervjuerna så talade reportrarna som gjort inslaget till Konflikt också om att man inte haft möjlighet att kontrollera berättelserna och inte heller fått ta del av deras akter på Migrationsverket, trots att man inhämtat muntligt tillstånd från de berörda.

Dessa berättelser fyllde den första halvtimmen av programmet. Flera levde enligt sina egna uppgifter gömda av olika skäl. Någon hade lånat 20 000 USD av en smugglare och nu ville smugglaren ha tillbaka pengar. En man hade en handikappad son som fått avslag. En hade hamnat i en släktfejd och en annan i en kärleksaffär. Några hade jobbat med amerikanerna och var rädda för repressalier.

Ingen av de tillfrågade verkade dock ha angett några tyngre politiska eller religiösa skäl. Någon var dock från en kristen grupp.

Sverige har planer på att skicka tillbaka mer än 5000 irakier som fått slutligt avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige.

Det kan naturligtvis låta grymt och omänskligt att vi inte låter alla som vill stanna här göra det.

Sverige är annars det enskilda land inom EU som tagit emot flest flyktingar från just Irak. Cirka 70 000.

De vet Irak och det vet UNHCR. Alla vet det.

Har man inte skäl så ska också det land man kommer ifrån ta emot en när man skickas tillbaka.

Så är de internationella regler som undertecknats och som gäller alla undertecknande stater. De flesta som man nu planerar att skicka tillbaka från svensk sida kommer också från de norra delarna av Irak, irakiska Kurdistan. Där är det sedan länge ett helt annat och bättre säkerhetsläge än på många andra håll i landet. I norra Irak i de tre kurdiska provinserna Duhok, Erbil och Sulemaniya har man haft ett långtgående självstyre sedan hösten 1991. Samtidigt har säkerhetsläget förbättrats väsentligt i de centrala och södra delarna av landet. Det bekräftar också UNHCR.

I programmet intervjuas den kurdiska regionala regeringens ungdoms- och idrottsminister, Taha Barwary som också är den kurdiska regeringens representant i de nordiska länderna sedan många år.

Den regionala kurdiska regeringen har hela tiden vägrat att ta emot de som avvisats. Det kan den kurdiska regeringen göra eftersom den är just en regional regering utan vare sig makt eller status visavi omvärlden. Det är naturligtvis så att dess envetna vägran att ta emot avvisade inte direkt påvekar dess internationella förtroende i positiv riktning. Den kurdiska regionala regeringen är nämligen inte är Iraks regering. I princip kan den regionala kurdiska regeringen vägra vad den vill eftersom dess hållning är helt ointressant i ett internationellt perspektiv. Men förtroendet hade självfallet ökat ifall de hade respekterat avtal som tecknats av Irak.

Skälen är dock intressanta.

Enligt Taha Barwary tar de avvisade med sig en massa problem tillbaka och den regionala regeringen har ingen kapacitet, inga institutioner, det finns inga arbetstillfällen och som tröst säger Barwary att om vi låter flyktingarna stanna i Sverige så kommer de senare att åka tillbaka frivilligt.

Taha Barwary som en gång själv var flykting med skäl, har nu som makthavare förvandlats till en kameral megafon. Budskapet är klart. De vill inte ta ansvar för sitt folk. Sverige ska göra det.

Jag talade med Taha Barwary om det här för fyra år sedan. Mitt budskap den gången var att den kurdiska regionala regeringen skulle ta upp en diskussion med den svenska regeringen dels om sysselsättningsskapande åtgärder på plats för att minska flyktingtrycket, dels program för hemvändande och flyktingar som fått avslag.

Jag vet inte vad Taha Barwary gjorde med den saken och många andra frågor som borde varit prioriterade men av olika skäl tyvärr aldrig blivit det för den kurdiska regionala regeringen.

De senaste åren i de norra självstyrda delarna har präglats av en blandning mellan hybris, total anarki och avsaknad av planering och långsiktigt tänkande. Det är inget konstigt att politiker som alltid varit i opposition drabbas av en kulturchock när de plötsligt ska administrera och bygga upp ett samhälle. Till att börja med har de flesta olyckligtvis börjat med att bygga för sig själva snarare än för folket.

För mig och alla andra som följt det kurdiska bygget i norra Irak som omfattar cirka fyra miljoner i ett omväxlande bergigt och flackt slättlanskap med gott om naturresurser, är det i stort sett ofattbart att man inte velat eller klarat av att ens bygga de mest rudimentära grundstenarna i ett samhälle.

Så när Taha Barwary klagar lite på att det inte finns arbetstillfällen och institutioner för de avvisade så är det precis varför det kurdiska folket valde de politiska grupperingarna KDP som Taha Barwary tillhör och PUK att representera dem. De valdes för att bygga upp institutioner och arbetstillfällen. Nu vill Taha Barwary att Sverige ska ta hans om landsmän som inte har skäl att stanna i Sverige annat än att de inte tycker det är bra i Irak.

Det är faktiskt inte Sveriges uppgift att ordna det bra i Irak. Kurdistan Regional Government(KRG) som Taha Barwary är minister i är skyldiga att hjälpa till och underlätta för att de här irakierna ska kunna återvända. Inte sitta och kasa på rumpan baklänges.

Taha Barwary säger att deras hållning alltid varit klar och att de aldrig var inblandade i avtalet om återtagande, ett avtal där Sverige var först med att skriva ett sådant med den irakiska regeringen.

Taha Barwary får det att låta som om de blivit överkörda och inte haft någon möjlighet att påverka det som sker i Bagdad.

Nu här det till saken att den som skrivit under avtalet för Iraks sida, utrikesminister Hoshiyar Zebari är också precis som Taha Barwary kurd från de norra provinserna. Det var nämligen hårda förhandlingar i samband med att den tillfälliga amerikanska administrationen lämnade över vilka som skulle ha poster. PUK:s ledare Jelal Talabani fick bli president och KDP:s främste utrikespolitiske talesman Hoshiyar Zebari fick bli utrikesminister, en post som han också fick behålla efter senaste valet. Dessutom har Hoshiyar Zebari under tio år varit KDP:s utrikespolitiske talesman och under en länge period Taha Barwarys chef eftersom Taha Barwary var medlem av KDP och KRG:s representant i Sverige sedan början av 90-talet. Så Hoshiyar Zebari skriver under avtalet för Irak och Niclas Trouvé, Sveriges Irakambassadör skriver under det för Sveriges räkning.

De här två känner varandra mycket väl och har inga problem att diskutera vare sig det ena eller det andra.

Det fanns alla möjligheter för KRG att diskutera saken både med Zebari och den svenska regeringen innan avtalet skrevs under.

Men KRG har hela tiden vägrat med skäl som ovan angivits.

I praktiken handlar det om att de tycker att Sverige kan stå för kost och logi för deras landmän till de känner för att flytta hem igen.

Dessutom kan avtalet sägas upp av endera parten med trettio dagars varsel. Det är bara för Taha Barwary att be sin partikollega Hoshiyar Zebari att säga upp avtalet. Han har helt säkert Hoshiyars mobilnummer i sin telefon om Taha Barwary inte förändrats i grunden också på den punkten.

Det är kanske dags att börja regera lite.

Sedan kan man undra varför P1 ägnar en hel timme åt ett program om detta utan att ta rätt på att det just var en kurd som skrev under avtalet. Inte vilken kurd som helst. Hoshiyar sitter förutom i Iraks regering med i KDP:s politbyrå. Det vill säga han tillhör ledningen för det parti som är så kritiskt mot att de inte fått vara med och diskutera återtagandeavtalet.

lördag 23 maj 2009

Hur fyra blev två som blev fem som blev fyra!


Our House Is A Very, Very...

Igår kom kattmamman tillbaka men nu börjar det bli mystiskt. Jag hann inte undersöka exakt vad som hände eftersom min kompis Amir och jag hade en av våra traditionella uppdateringar på Stinsen.

Kinesen vad där som vanligt. Han är alltid underhållande. Vi pratade lite om planerna på marsvinsmejeriet och sedan var det någon som hällde ut bensin på gatan utanför Stinsen så vi kunde inte kasta cigaretter där vi brukar.

För några dagar sedan kom det några killar till krogen från samma bostadsområde där kinesen bor. En av killarna som kinesen inte känner fällde den något udda kommentaren att han visste vad kinesen hade för bil.

Så konstiga är folk nu för tiden. Det är inte, typ; din syrra är snygg, utan jag vet vad du har för bil. Så vi kopplade ihop den där historien med den läckande bensinen med kinesens bil och det blev faktiskt rätt bra effekt. Det är liksom inte så svårt att få igång honom.

Till sist skulle Amir hem eftersom han ska på bröllop idag.

Själv har jag inga festplaner idag. Det räckte fint med gårdagen som avslutades i traditionell still på Hålet.

En tjej satt och berättade en lång och mycket detaljerad historia om hon blivit bedragen av en snubbe som vi alla känner väl. Det var inte så att hon satt och snyftade i en hörna tete-a-tete (jag skiter i circonflexerna eller vad dom heter)utan hon satt vid baren och drog alltsammans väldig hög och det var en ganska underhållande historia eftersom det varmånga inblandade som vi kände och den var som sagt mycket detaljerad.

Så där missade ni något utöver det vanliga.

Sedan körde jag lite från min egenhändigt ihopsnickrade specialskiva där Clintan sjunger ”Searching for Someone To Love”, en riktig snyftare och Lenny Bruce drar ett av sina paradnummer kallat ”Bunch of Cocksuckers”. Skivan börjar för övrigt med sex minuters vågskvalp från Barbados med trumpetaren Bal. Ja, fast det är ingen trumpet alls utan bara vågor, bränningar som maler in från havet. Den följs av mera Bal men nu med Ray Manzarek(där kom vi in på Doors igen)och en helt annan text än den vanliga ”Riders in The Storm”. Ett litet havstema om man får säga så. Som avslutning körde jag Lily Allens ”Fuck You”, som är en väldigt underhållande och bra låt även om titeln kanske är lite utmanande.

Nu har regnet upphört tillfälligtvis och nu ska Spiken och jag ut en sväng, käka frulla och fundera på hur banan blir på Regnvalla idag.

Jo, katterna. Carina skrev på chattlinan och berättade att kattmamman hade kommit tillbaka vilket var glädjande. Men sedan blev det rörigt. Först drog kattmamman iväg med två ungar, kom tillbaka med samma två och sedan dök hon upp en stund senare med en femte som ingen sett tidigare, drack upp mjölken och drog igen med den femte. Så antingen är det någon form av amningspsykos eller också tyckte hon att det räckte med en när dom andra nu hade hysts in på B&B hos Carina. Så nu är Carina nere och shoppar nappflaskor på Mazi som f ö ägs en liten ihärdig typ på en och femtiotre med trehundra ungar och fyra fruar vilket är max(fruarna alltså) och väldigt sällsynt även i den där delen av universum.

Nu ska jag ut med Herr Spik och det jäkla regnet hörs tyvärr fint igen.

fredag 22 maj 2009

Ökenstorm, PaleMan, fyra kattungar och Cliff!



Ökenstorm! Då dammar det mesta igen.

Här hemma en glad dag, eller rättare sagt en glad vecka. På det hela taget.

Carina såg en bombexplosion på vägen tillbaka från Sulemaniya. Det är hör och häpna inte alls så vanligt ens i Irak. Tyvärr blev det en hel del döda och skadade.

Det börjar dra ihop sig till val.

När hon kom tillbaka till Duhok via Erbil satt PaleMan och duschade handfatet.


PaleMan hade flyttat in under Sulemaniyaturen. Det är alltid lika roligt med gäster.
I morse hördes pipande från receptionen. Inne i en soffa fann Carina fyra kattungar.



Öken stormen har lagt sig idag men förde med sig en ödla och fyra kattungar. Det var inte dåligt



Dr Dolittle har en massa viktiga uppgifter idag. Nu är frågan vad nästa djur blir. En lansorm eller en förrymd tiger.

Men i en stundtals hård värld måste man unna sig lite annat också. De är svåra att motstå.



Vi pratade fågelskåderi på Hålet häromdagen. Fågelskådare är märkliga typer som kastar sig i bilen när det piper på messen. Min farsa var lite inblandad i en sådan förening. Vi låg och kollade fåglar i Skälderviken med en massa nördar. Jag undrar om det inte regnade också. Man ska hitta ovanliga fåglar och det gjorde vi en gång. Rosa flamingos. Det är inte så vanligt i Skälderviken.
Sensationen avklingade en smula är det visade sig att de hade rymt från Köpenhamns Zoo vilket i sig var en bedrift värd att notera. Det uppgavs också i flera lokaltidningar som Hörsholms Tidende, Helsingörs Posten, Helsingborgs Dagblad med flera att nykterheten hade ökat dramatisk i kölvattnet efter de rosa fåglarna.

Det finns en del andra mysterier att lösa. Som det här om Cliff Morrison. För ett par år sedan dök det upp en amerikansk kille i Stockholm som hade gett ut en platta. Han skulle vara med i ett soffprogram. När han öppnade munnen och började sjunga ramlade hakan ner ett par decimeter på undertecknad. Spöklikt.

Jag köpte skivan. Det är otroligt likt Jim Morrison. Dessutom finns det en annan detalj som inte går snacka bort, Waylon Krieger, gitarristen på albumet ”Know Peaking”.

Men sedan dessa har mysteriet tätnat. Är Cliff en bluff av megaformat. Spelade han någonsin med Waylon Krieger?

Skivbolagsdirektör på webbplan till The Lizard Sun Entertainment och ber omvärlden inklusive Larry King om hjälp att ta reda på vem hans rockstjärna är.

Den här historien kommer att pågå. Cliff talar om Jims syster Anns man Alan Graham i en nyligen gjord radiointervju. Cliff säger att Alan Graham är farlig och hatar honom och Graham är inte ens säker på att Jim är död.

Jims övriga familj har aldrig försonat sig med tanken på att Jim Morrison var Jim Morrison. Jims pappa var amiral i den amerikanska flottan. Om Cliff är Jims son så borde familjen få frossbrytningar bara av att enbart höra rösten.

På papperet dog Jim Morrison den 3 Juli 1971 och begravdes i Paris. Hans flickvän Pamela Courson dog tre år senare av en överdos.

Men relationerna mellan Graham och Cliff har inte alltid varit så frostiga. I början av Cliffs karriär var Graham på hugget. Här nedan i ett nyhetsklipp från 1993.

Så vem bryr sig?

Ska man var riktigt ärlig så tycker jag att Cliff´s musik påminner om pappans lite för mycket för att vara hälsosamt. Det finns andra exempel där man kan ana samband men där det fungerar bättre… jag vet inte. Ta Moon Zappa, Dhani Harrison, Jacob Dylan, Harper Simon eller Kyle Eastwood.

För Cliffs del återstår ett DNA test. Hans skivbolagsdirektör åker runt i en buss och kräver DNA test på sin rockstjärna Cliff Marsden eller… ja, Cliff Morrison.

Så vad ska man tro och vad spelar det för roll om hundra år…
Inte alls men jag blir alltid lika intresserade av de där udda historierna. Som liksom inte slutar någonstans. Om Cliff inte är Jim Morrisons son så kunde han bara hållit tyst och sjungit på. Om han är Jim Morrisons son. Tja, då är det väl bara att sätta ihop bandet igen. Jag tror alla lever. Eller tänk om Jim dyker upp från Afrika ditt alla tror att han flytt. Med John F Kennedy i rullstol.
Annars är sensmoralen att ökenstormar för med sig djur av olika slag och att det ibland är bättre att inget säga.

torsdag 21 maj 2009

Brott och Straff av Goran Wahlmanevskij



Det är troligt att STC behövde bestraffa Åke Svanstedt.

Jag menar om Svanstedt kan säga det Svanstedt sa utan att något händer så kan ju spelarnas förtroende för att det går till som det går till, minska.

Vänta nu!

Ja, ja. Hade Svanstedt inte sagt att han hjälpte Robert Bergh så hade inget hänt och då hade det inte varit något att bråka om. Jo, det är klart att det hade hänt något. Jaha, vad hade hänt? Det var inte ens domarna på banan som tog tag i saken utan en tevetittare.

Enligt Åke var gårdagens möte inte så himla skojigt. Det blev ingen kaka till kaffet. En av hans före detta hästägare och tillika grisfösareinspektören Göran Wahlman som också är förbundsjurist på STC och ledamot av disciplinnämnden gick runt och ”domderade” om regler medan sportchefen Hjertsson och Jim Frick satt tysta. Enligt Åke. Som tänker överklaga till Överdomstolen. Vem sitter där?

Hur gick det sedan? Röstade man? Vad blev det? 3-0 eller 2-1. Fanns det någon reservation?

Utan intervjun hade det inte blivit något, sa Göran Wahlman. På så sätt. Så felaktigheten bestod i att Åke sa att han hjälpt Bergh. Inte vad han faktiskt gjorde.

Det visar ju bara att systemet inte fungerar. Så jag antar att Wahlmans korkade uttalande minskar förtroendet för spelsäkerheten hundra gånger så mycket som att Åke släppte fram en piggare häst, från egna stallet, valde fel väg och missade en placering eller så. Vad skulle han gjort?

Inget annat än det Åke Svanstedt gjorde på banan enligt STC:s jurist Göran Wahlman. Eftersom Åke inte gjorde något fel så döms han för sitt uttalande, vilket understryker det alla redan vet.

STC och måldomarenämnderna skiter i stallkörningar. Men man ska inte stå och säga sanningen utan hålla truten.

Sådant minskar förtroendet.

Svanstedt har fått 100 000 i böter och 28 dagars(hur man nu kom fram till just denna siffra)avstängning.

De som gärna ville ha honom rullad i tjära och fjädrar(Thomas Nilsson, Ingvarsson på Expressen, Travronden och Minimediagänget på Pravda) och sedan buren runt Solvalla på en pinne under Elitloppshelgen kan därmed känna sig ordentligt blåsta.

Att Åke kör Elitloppet är därmed klart och då är det dags för publiken att säga sitt vilket jag är övertygad om att de kommer att göra.

Det är inte ofta jag gör reklam för ATG Live men till de skitnödiga och politiskt korrekta som aldrig hört talats om något värre än det Åke gjorde kan jag starkt rekommendera lite genomgångar av gamla travlopp från arkivet där det förekommit stallkörningar. Kom sedan tillbaka i augusti och rapportera.

Om STC:s disciplinnämnd sagt att vi kommer att döma ut hårda straff framöver när det ges fördelar till annan häst från stallet så hade jag köpt resonemanget om fair play och spelsäkerhet.


Men nu säger STC istället att vi kommer att döma hårda straff för travtränare som också kör ifall de erkänner i teve att de ger fördel till stallets hästar i ett lopp. Det är en helt annan sak.

Det kanske vore läge för STC att skicka runt en enkät bland landets tränare och fråga ifall de också gjort som Åke gjort.

Anonymt blir nog bäst.

onsdag 20 maj 2009

Fåret, Pinnen och Kvinnan



I irakiska restauranger har man börjat införa delade avdelningar. Det har nog funnits ganska länge på en del ställen men det har blivit mycket vanligare.

I Sulemaniya som ligger nära den iranska gränsen blomstrar affärerna med den islamska republiken så där han man av kända skäl(pengar) passat på att vrida klockan tillbaka.

Nu ska jag förklara den saken. Om man är kvinna och går på restaurang ensam så blir man hänvisad till familjeavdelningen. Om en man kommer med en kvinna så blir de hänvisade till familjeavdelningen. Om en man kommer ensam blir han insläppt och han kan sitta var han vill.

Igår gick Carina och Hassan, den senare är chef för kontoret i Duhok på restaurang under besöket i Sulemaniya.

Då ville det frigjorda Sulemaniya att Carina och Hassan skulle sitta på familjeavdelningen. Men det ville inte Carina eftersom Hassan inte är hennes familj eller rättare sagt hon ville inte flytta på sig. Så blev det och det var rätt väntat.

Man undrar vad som händer om Hero Talabani dyker upp på samma restaurang. Blir det en svepande hand mot familjeavdelningen då också. Hero är fantomens häst. Men I det här fallet är det en framgångrik och hårdnypad affärskvinna som bor i Sulemaniya och dessutom är gift med Jelal Talabani, Iraks kurdiske president som också är PUK:s ordförande. PUK är det parti som bestämmer i Sulemaniya.

Det här med regler är ju en liten märklig sak. I samma Sulemaniya vid nästan exakt samma tidpunkt som restauranghändelsen tog Carina bilden ovanför. Ett märkligt arrangemang. Det lär också finnas en bild från Kurdistan som Carina nu jagar där det sitter massa kvinnor på flaket till en Toyota Pick Up och inne i hytten bredvid föraren sitter… favoritfåret. Jag vet inte om det var snöstorm också?

Om den bilden dyker upp så ska den inte undanhållas denna bloggs läsare.

tisdag 19 maj 2009

Bagpipes for everybody!



När vi skulle ut i morse hamnade vi efter Psykmorsan. Stirrig 43 med dotter sju. Det var hunden som vanligt. Hon är antagligen förutom alla andra trauma hundrädd. Suger tag i dotterns hand och säger att de måste skynda sig för hunden. Sticker ut genom ytterdörren och smäller igen dörren i ansiktet på oss.

Maggan ska flytta. Han har två småbarn. De har en tvåa så det är nog inge dum idé. Synd för när Maggan väl började hälsa efter typ ett år så visade det sig att han bara varit stenad tidigare.Ungefär. Han gör vegetarisk catering och driver ett kafé. Sedan spelar hans mystisk finsk musik på Hålet.

Jag ska inte dra några detaljer men jämfört med Psykmamman är Maggan en underbar social granne.

Carina är på väg till Sulemaniya för att förbereda eventuellt projekt.

Enligt finanschef Salem så är allt bättre i Sulemaniya. Det är PUK styrt och hans fru är hängiven anhängare. Så Erbil(San Arbillo) är KDP styrt. Vi åkte dit engång och redan vid Kore på den lilla restaurangen uppe på berget tyckte Salem att maten luktade godare och att vattnet smakade bättre. När vi sedan bara fick en sked att äta med så sjönk stridsviljan hos Salem en smula.

Salem skulle sedan visa det fantastiska möbelvaruhuset som slog allt som fanns i Erbil. Det visade sig vara ett sorgligt ställe i tre våningar där översta våningen såg ut som ett lager och där man inte sopat på flera år. Allt var dammigt av ökensand och det fanns ingen personal.

I Sulemaniya har riktiga partigängare gröna fönsterbågar och när jag kom upp till SariRash med min gröna BMW första gången såg vakterna misstänksamma ut. Grönt är PUK:S färg och gult är KDP:s.

Fast i verkligheten är skillnaden mellan Erbil och Sulemaniya att skitmöblerna från där kom från Iran och i Erbil kom de från Turkiet. Jo, Erbil är 9000 gammal och Sulemaniya 300 år.

Rocky, f d Mr Hoy Sin, hundvalpen mår bra. Han trivs bra i sitt nya hem och en uppföljande fotosession är utlovad när Carina återvänder till San Arbillo om några dagar.

En annan hund som jag tidigare uppmärksammat har bytt husse. Någon var allergisk och en amerikan från Georgia ska ta hem den lille skurken i sommar. Han har redan bl a en trebent hund och nio f d hemlösa getter så det blir nog bra.

Det är en rätt fin tur till Sulemaniya. Går bland annat genom en lång grön dal med en massa fruktodlingar. Där borde träden vara vackra just nu.

Kursen verkar har gett intryck hos chaufförerna och livvakten. Det tjatas nu mycket om säkerhetsbälten och en massa andra detaljer enligt C. Rolig att de tar det på allvar.

Lyssnar på Marshall Bruce Matters III(Eminem(M&M)) nya album Relapse. Dr. Dre och 50 cent finns med på några låter. Mycket intressant för att inte säga bra. Spännade. Inte bara ”We made you” där bl a Amy Winehouse och Lindsay Lohan får sig ett par dyngare.

”Bagpipes from Baghdad” borde gå bra i de amerikanska Humwee patrullerna i Irak.
Go, Johnny, Go!

En av våra kurdiska mekaniker som servade bilarna åt US Air Force nere i Kirkuk 2003 kom tillbaka med svarta solbrillor och en hög 50 cent i handen.

-Lyssna bara på det här, sa han med tindrande ögon.

Svart, Gult, Grönt, Vitt...Who gives the F**K!

Ha det så bra!



Människor är olika. Det är tur det. En del bryr sig inte. Andra bryr sig för mycket. En del bryr sig om konstiga saker och en del om helt fel saker.

Det har varit en många som fallit ifrån här i kvarteren på sistone. Först Danne som spelade på travet och drack en del. Danne var en snäll kille. Hade varit amerikansk pingismästare sas det.
Sen var det Pia. Hon var en bra människa som jag ser det. Men hennes liv blev fel i något skede och sedan tog drickandet fart och blev huvudsaken. Till sist verkade det inte som om hon ville så mycket mer.

Sedan var det Lasse som blev omorganiserad och sedan efter några magra år just fått pensionen och en polare i KG. Honom hittade KG och polisen eftersom KG visste att Lasse aldrig for iväg.

Jag har en tavla som Lasse gjorde på 60-talet på väggen och den fick följa med till Irak och tillbaka igen. Jag har haft mycket glädje av Lasse och hans tavla. Lasse fotade enorma mängder i Stockholm under 40 års tid. Det var hans hobby och ofta låg det ett lite kuvert från Lasse på krogen när man kom. Det kunde var en bild på Spiken, Carina eller mig eller alla tillsammans.

Med Lasse kunde man sitta och snacka om allt möjligt.

Jag går inte på Zinken längre. Bojkott.

Men Lasse och KG brukade ses varje fredag. KG jobbade på bokhandel uppe i Mörby. Sedan fick han problem med hjärtan som växte. Enligt Edo köpte KG alltid korvar i burk. Under sju års tid köpte KG en sallad på Zinken. KG hade sina egna matvanor. Blev han sugen drog han tillkorv mojen och köpte en smal med bröd.

KG var född här i kvarteren. Han hade en farsa som var militärattaché och hade träffat Hitler.

Bara en sådan sak. Men KG klarade sig bra utan den meriten. KG var snäll. Lite för snäll kanske som Lasse. Men han var inte någon dumskalle. Tvärtom. Ville man prata om något utanför Bajens senaste förlust i Bandyfinalen så satte man sig hos Lasse och KG. KG kunde enormt mycket om böcker och musik. Han hade dessutom säker smak.

Ibland kunde man köpa nya skivor av KG för inköpspris. Men sedan var KG tvungen att sluta jobba för det där med hjärtat och korvarna. Nu hörde jag att KG inte ville byta hjärta. Han orkade inte tyckte han.

Jag träffade KG för några veckor sedan. Vi pratade om Lasse. Det var tomt efter Lasse tyckte KG. KG såg blek ut som folk gör när hjärtat inte pumpar som det ska.

För lite mer än en vecka sedan dog KG också hemma på golvet precis som Lasse. Jag är inte säker på om KG fyllt femtio.

Det är faktiskt så att man saknar bra människor. Det enda positiva är väl att KG och Lasse antagligen just nu sitter och dricker sina öl och gammeldansk precis som vanligt.

Man får hoppas att öl-priserna är bra, att det finns film, böcker och musik var de nu är. Jo, och att det finns en korvmoj. Det är viktigt för KG.

måndag 18 maj 2009

Revansch för Kartongmannen!



10 000 får Mantorps banveterinär Anders Darenius i stipendium av Djurskyddet i Sverige.

Grattis Anders Darenius och Lars Audell!

Jag antar det är tacken för att ni skaffat medlemmar till Djurens befrielsfront, Djurens Rätt och Djurskyddet i Sverige på felaktiga grunder. Dessutom hade jag för mig att Audells specialité var hundar och röntgenplåtar.

Det står i motiveringen att användandet av spö och djurplågeri var skälet till att ni fick stipendiet. Darenius ska köpa soppa för pengarna när en och annan vetenskaplig studie hade varit att föredra eller varför inte skänka pengarna till Lungblödningsfonden. Sedan tycker jag ni ska ge Dennis Ek 3000 spänn till bensin av er check. Det kan han behöva. Han gjorde en fin insats med små medel.

Vad ska man säga? Gud vet verkligen att skänka huvud åt sina ämbeten!

Nämnden Nämnden!



”STC:s disciplinnämnd kommer att sammankallas så snabbt som möjligt och förhandlingar planeras till onsdag den 20 maj i Hästsportens Hus. Disciplinnämnden består av STC:s sportchef Bosse Hjertsson, förbundsjurist Göran Wahlman och en representant för Travtränarnas Riksförbund, troligen Jim Frick. ”

Det är en del av ett pressmeddelande som gäller Åke Svanstedts styrning i samband med Drottning Silvias Pokal.

Om STC:s Bosse Hjertsson äger häst vet jag inte. Förbundsjuristen Göran Wahlmans hästägande hos Svanstedt är numera riksbekant eftersom det inträffade samtidigt som Wahlman skulle göra inspektion hos Svanstedt.

I USA tvingas alla lobbyister registrera sig. De finns på en lista. Någon sådan tradition har vi inte i Sverige. Därför flyter företag och intresseorgan in och ut i riksdagskorridorerna.

För sjutton år sedan eller så gjorde jag ett reportage för TV4:s Kalla fakta. Det handlade om ministrarnas aktieinnehav och de beslut som fattades på regeringssammanträdena. Det fanns två problem med ministrarna och deras aktieinnehav som jag minns det. Antingen var de tvungna att hoppa in och ut på regeringssammanträdena som gräshoppor eller också kom de inte ihåg att anmäla jäv eftersom de hade så mycket olika aktier. Så blev Ulf Dinkelspiel väldigtöverraskad av att han fattat beslut som rörde Volvo och Sydafrika samtidigt som han ägde aktier. Det handlar om jäv.

Jag vill minnas att vi gick igenom 5000 regeringsbeslut. Ett jäkla bläddrande. Det var innan Carl Bildt låtsades att aktieinnehav inte var några problem.

Stig H Johansson sa i sin krönika i förra veckan efter det beramade Drottningpokalloppet att han inte ville uttala sig eftersom han satt i travsportens disciplinnämnd. Det var bra sagt.

Nu gör han tydligen inte det ändå på detta kommande möte vilket kanske kan bero på att deltagandet cirkulerar bland ett antal representanter från tränarkåren. Jag vet faktiskt inte.

Stig H Johansson ansåg dock i förra veckan att han inte kunde uttala sig och om det berodde på en princip och/eller att Stig H Johansson verkligen trodde att hans uppfattning skulle väga i ärendet vet jag inte.

Om det var Stig H Johnasson som skulle medverka till ärendets avgörande skulle man tekniskt sett kunnat sett problem som inte har med Stig H Johansson personligen att göra. Jim Frick har så vitt jag vet ingen häst som skulle kunna komma ifråga för Elitloppet.

Om Standpoint US vinner Gulddivisionen på ett övertygande sätt på lördag kan hästen få en inbjudan av Stenby. Om Stig H Johansson medverkar i beslutet att stänga av Åke Svanstedt så ökar hans häst möjligheter delsatt vinna på lördag där också Åke Svanstedt finns med egentränade Earl Tilly. Dessutom kan Erik Adielsson hamna i samma heat som ÅS häst Torvald Palema i försöken och finalen.

Jag tror inte att Stig H Johansson spekulerar i Åke Svanstedts avstängning och det handlar egentligen inte om Standpoint US medverkan i årets Elitlopp utan om en princip. Min ingång är att hela konstruktionen med en disciplinnämnd bestående av jurister som har varit hästägare hos ÅS samt tränare som per definition kan ha fördel av att ÅS inte kan köra sin egna hästar i Elitloppet inte borde finnas i en disciplinnämnd överhuvudtaget. Det borde om någon Juristen Wahlman fatta!

Att här borde vara en viktig principfråga eller är det någon avgörande punkt som jag har missat. Det måste vara antingen eller.

söndag 17 maj 2009

Edlund som rikslikare



Johan Edlund skriver i en krönika i Aftonbladets Trav 365 att Svanstedt borde stängas av.

Enligt Edlund förstår inte Edlund varför Svanstedt är sur på TV4. Enligt Edlund borde Svanstedt var sur på Svanstedt. Det låter ju logiskt. Eller hur?

Enligt Edlund är vidare ” att ge fördel till medtävlare ett av det största regelbrott man kan göra.”

Här blåser han upp sig riktigt som rikslikare för vad som är bra för sporten tittarna och till och med för Svanstedt.

Hur många gånger har Edlund velat stänga av Björn Goop, Olle Goop, Johan Untersteiner, Lutfi Kolgjini, Robert Bergh m fl.

Jag har aldrig hört honom ens andas något liknande och jag har lyssnat på mycket Edlund och sett en hel del lopp genom åren. Eller menar Edlund att detta aldrig inträffat. Eller ska av avstängingen vara ett resultat av enbart vad Svanstedt sa.

Johan Edlund tycker alltid att alla ska ställa upp för hans program. Det är liksom mer eller mindre inskrivet i Edlund egenhändigt ihopsnickrade grundlag. Man ska ställa upp för sporten som det så vackert heter. I praktiken ska man ställa upp för Edlund så att fler tittar på Edlunds program och gärna bli förbannade och upprörda. En tittarstorm i veckan är absolut inte fel. Det handlar om rating och det man i slutänden förhandlar löner utifrån.

Mer konflikt är fler tittare. I ett år har man nu vispat runt Åke Svanstedt framför sig för att Åke höjer temperaturen. Först var det tipstelefonen, sedan var det grisfösare och till sist en bjudning.

Edlund och hans kolleger vet att ÅS ibland kan säga saker som andra inte säger. Andra gör det, håller käften, fäller upp regnrocken och hoppas att ingen ska ställa några frågor och ifall de gör det så kör man lite blajblajoch säger något diffust som att man tyckte att man fick ett bättre läge själv men gjorde en missbedömning bl a bla.

Har Olle Goop gett fördel åt Björn i något lopp eller har han inte gjort det. Vad krävde Edlund då? Varför frågade inte Edlund runt innan han satt sig och skrev sin skitkrönika. Då skulle han säkert fått svaret att många gjort samma sak. Nu har Walmann och Kolgjini sagt att de gjort det och flera skulle säkert tillstå att de hellre sett stallets häst vinna än ett annat stalls. Nu var hästen dessutom inte som bäst. Så var finns problemet.

Problemet är att Edlund inte förstår att Åke faktiskt bjudit till trots att den kanal som Edlund jobbar på har dragit runt inte bara Åke Svanstedt utan hela travsporten i skiten. Edlund ska vara överlycklig att någon överhuvudtaget vill prata med hans Vinnare efter TV4:s beskrivning av travsporten.

Vinnare är inget i sig även om de inbillat sig den saken från och till. De har hållit truten och suttit i knät på ATG/STC. Inget hindrade att Vinnare gjorde ett reportage om drivningen te x. Men Vinnare är en infotainmentlåda med lättsmälta karameller på matsedeln. Så när Vinnare rallat på i tio år eller hur länge de nu hållit på så gör Kalla fakta det Vinnare skulle kunna gjort ifall det suttit journalister i studion och inte en samling travtrallare som Edlund med flera.

Journalistik, Edlund är att granska och hade du och dina polare gjort det under alla dessa år, så hade Svanstedt med största sannolikhet inte bojkottat Vinnare just nu. Visst är det en nyhet att Svanstedt är ärlig nog att säga det som varje tränare skulle gjort men inte sagt.

Så vilket är ditt exakta problem. Att Åke sa som han gjorde eller att du och ditt program inte tagit upp detta och krävt samma sak varje gång en bjudning görs.

Kom inte och säg att du inte sett det förut. Det har du. Men du har inte hört någon bekräfta att de hellre låtit en häst i egna stallet vinna.

När J O Persson startar sju hästar i ett lopp. Hur gör du då? Har du ställt frågan en enda gång?

Morphing Thru Time!



Alla promenader är olika. Idag såg jag idioten som brukar lasta bira på sin tollare. Han var nästan nykter men klockan var inte mer än åtta så han hade kanske inte hunnit komma igång ännu. Det såg i varje fall ut som packåsnan hade fått tillfälligtvis ledigt.

En farbror som var så böjd att han nästan gick dubbelvikt sneddade över gatan vid Bysis parken. Jag trodde han skulle han dagens överlevnadsmål på Giffi där man kan få en bra frukost för en rimlig peng. Men han fortsatte stolpande framåt trottoaren mot Zinken. Det är inget roligt öde.

Annars var det lugnt.

Solen visade sig från sin roligare sida.

Spiken ville sitta och sola och när vi återvände in på gården så ville bestämt han inspektera som han brukar med jämna mellanrum. Jag antar att han ska kontroller ifall Elliot den ettårige Russeln försöker ta över. Men han verkade nöjd med en helt vätskefri passiv inspektionsrunda.

Powerpoppunk. Det kallas Destine en holländsk grupp vars låt In Your Arms fastnat rejält.

Min senaste spellista får mig att reflektera över vad det är som får en att välja en viss låt.

Fördelen med musik framför böcker är stereo. Med stereo menar jag att det finns två kanaler.

Dels musiken som i sig ger en upplevelse fylld av associationer.

Jag har de senaste månaderna dels gått tillbaka för att återskapa den tiden när man upptäckte musik för första gången. Nu är man mera rutinerad. Krävande. Kvalitetsmedveten. Men jag tror ändå att alla musikval görs efter något slags osynlig ryggrad. Det som skiljer när man nu hittar musik är att man bär med sig en relativt bred referensram som innehåller, kärlek, problem, bilfärder med Super 8, konserter, 60- och 70-talens diskotek, rökiga barer, transistorapparater, fester med AIWA rullbandsspelare och kassettlysning i parker eller på sandiga stränder.

Händelser, kläder, lukter, miljöer som man på ett eller annat sätt minns som positiva eller starka återskapas och extrapoleras i ens undermedvetna.

Den andra kanalen är texter eller fragment av texter som också fastnat av olika anledningar.

På så sätt kan jag tänka mig att Stephen Stills ”Love The One You´re With” från 1970 har helt olika betydelser för olika människor under olika tider men ändå finns kvar som musik och text där helheten, den totala upplevelsen stannar kvar oavsett tid och rum.

Jag minns många sådana musikstycken.

Som mitt förhållande till Enigma. Det var i Irak under den värsta tiden efter kriget. Folk blev sprängda i luften hela tiden. Det var ett helvete överallt. Folk kidnappades och blev av med halsarna. Det sprängdes överallt. En morgon var det hundratals liter människoblod i rännstenen och det var ingen filminspelning. En dag under den där sorgliga tiden åkte vi till Sulemaniya som ligger i norra Irak alldeles vid den iranska gränsen. Vi hamnade på en supermarket, dammig och det fanns just inget som vi ville köpa men det var en stunds avkoppling. Eller rättare sagt vi var glada att ingen sprängde skiten i luften med vi var där. I en skitig låda på musikavdelningen som till 90 procent bestod av kurdisk folkmusik såg jag plötsligt en spräckt kassett som det stod Enigma på. Jag nappade till mig den och satt i den på väg tillbaka till San Arbillo. Turen tog tre timmar drygt och vi höll på att krocka flera gånger som vanligt.

Men jag var någon annanstans, hade köpt några bira och fällde sätet och bara njöt av The Landing och en räcka låtar som sedan kröntes av en av världens bästa låtar ifall nerverna tillfälligtvis hänger lite utanför: Morphing Thru Time.

Om någon annan lyssnar kanske det bara känns som utflippad elektronisk musik.

Mitt drag i den svenska schlagerfestivalen var Emilia. Inte för att hon gjorde en speciellt komplicerad eller unik låt men den innehåller en fantastisk musikalisk stege som sitter som en smäck. Den är glad.

Det norska bidraget som vann skulle jag aldrig köpa. Men jag gissar att om tjugo år så är det några som hittar Rybak i en dammig låda i Jakarta och får en upplevelse som de inte kommer att glömma så länge de lever.

Så är det med musik. Som tur är.

Vi har hela listan!



Det här blir svårtippat!

Det börjar dra ihop sig lite i nio. Ostbågarna är på plats. Tänderna skallrar. Eurovision!

Redan någon timme tidigare har vi fått en dos politisk statsteleviserad uppfostran från SVT i form av en långintervju med Alexander Solzjenitsyn. Lagom hovsam och förlåtande av Stig Fredriksson. En åldrande författare, stridsvillig, intressant men motsägelsefull.

Vi skulle få veta att de nya makthavarna i Ryssland är gamla kommunister som svikit någon slags diffust storrysk dröm som fanns i Alexander Solzjenitsyns huvud.

Vi ska ha klart för oss att det glammiga och påkostade evenemanget i Moskva är en schimär ägnad att förvirra oss och flytta fokus från ett odemokratiskt och maktfullkomligt Ryssland. Att PK-maffian aldrig kan supa till och ta ledigt någon gång.

Nu vet vi det.

Det börjar med Circe du Soleil, kanadensisk-rysk cirkus av högsta klass. Det är internationellt, vackert och av högsta klass.

En lite pojke reser ut i världen och kommer tillbaka som en vinnare till Moder Ryssland.
Så presenteras fjolårets vinnare.

I många länder sitter nationella sändningsbolag och skakar just nu, däribland SVT. För man vill absolut inte att Sverige ska vinna. Bara öppningsnumret kostade 10 miljoner. Det bli till kasta in deg för Reinfeldt & Co eller också skära i Bollibompa ifall Malena Ernman skulle vinna Eurovisionsschlagerfestivalen om några timmar.

Medan vi tittar vidare på den maffiga inledningen funderar jag på varför vi alltid ska säga MEN när det handlar om Ryssland.

Nu smäller det. Här följer en högst subjektiva noteringar av bidragen från en passiv tittare vars största problem är att både käka ostbågar, dricka GT för att döva ångesten av det som hörs och på samma gång anteckna.

Litauern. Engelska och till sist lite på litauerska modersmålet. Lite för komplicerad men en smula originell. Vinner inte trots en brinnande hand.

Nästa!

En israeliska och en palestinska. There must be another way. Till blå och vit dekor. En smaklöst inslag från israeliska propaganda ministeriet!

Nästa!

Frankrike. Balad. Lyfter den aldrig? Non!

Nästa!

SVERIGE!

Den låter som den är bra. Bland de tre.

Nästa!

Kroatien. Ännu balad. Är det balladernas år? Låter helt OK med lite balkanmystik. Kanske lite för smörig för min enkla smak.

Nästa!

340 miljoner kronor har det hela kostat kalaset får vi veta. Så nu vet ni varför SVT skakar ifall Ernman skulle dra hem storslam.

Portugal. En portugis i tyrolerhatt plus en glad sångerska i brun klänning förmedlande lite smäktande hembygdstoner. En smula falskt. Nej!

Nästa!

Island. Islands Johanna en av favoriterna. Låt Island vinna. Det skulle vara pricken över i:et på deras starka ekonomi. 340 miljoner är väl ungefär vad deras bruttonationalprodukt är efter finanskollapsen. Så heja Island! De behöver något uppiggande. Sådär låt om jag ska vara ärlig.


Fast den tar sig men då är den tyvärr slut. Ett stark kort.

Nästa!

Grekland. Ännu en engelsk låt. En småbögig höftvickande rickymartingrek i ett… ja, vad kallas det technodiscoeuro. Mja.

Nästa!

Armenien. Lite basarrock i harem miljö. Rätt fräck. Får nog en hel del röster.


Nästa!

Ryssland. En sång om mamma. Varför inte. Mycket känslor. Inte alls så dålig faktiskt.

Nästa!

Azerbadjan. Med en massa svenskt. Äntligen lite upbeat och fyrverkerier! Kan nog räcka en bit.

Nästa!

Bosnien-Herzegovina. En ganska bra melodi. Kan säkert få en hel del röster.

Så blir det paus och lite ryska sånger från gatan och av skiftande kvalisort.

Nästa!

Moldavien. Klezmertoner i kortkort folkdräkt. Får säkert röster från balkan och Israel. En glad laxlåt. Mja.

Nästa!

Malta. En stor kvinna med en väldigt fin röst. Kan gå långt.

Nästa!

Estland. Sjunger i varje fall på sitt eget språk. Spännade. Vinner den betalar Swedbank mellan skillnaden till nästa år. Minst! Bra musikarr. Går nog hem lite varstans.

Nästa!

Danmark. A Boyzone leftover. Lite drag och inte alls så pissigt. Kan vara bland de tre.

Nästa !

Tyskland. Det blir som vanligt. Dom gjorde det igen och avslutar med en stepp och burleskdam och en piska!

Nästa!

Turkiet. Dom behöver verkligen vinna. En modern magdansad låt utan innehåll.


Booooorrrinnngggg!

Nästa!

Albanien. En bit från Enver Hoxnas Albanien. Går långt med en sextonåring i förvånansvärt kort kjol. Upp på min lista även om man har hört låten tidigare.

Nästa!

Norge. Ryssen eller hur det nu var. Den hugger direkt! Dock lite Those Were The Days med Mary Hopkins. Skramelfiolen höjer intrycket ett par oktaver. Kan få många röster från öster.

Nästa!

Ukraina. Lite Village People, lack och krom. Sprättig och tar-för-sig-låt. Spännande på alla sätt och vis. Bland de tre.

Nästa!

Rumänien. Hur många sådana låtar har man hört. Tre…tusen. Nej.

Nästa!

Andrew Lloyd-Webber och talangjakt. Låtar kan han göra fortfarande. Kan få röster men knappast vinna. Fyra eller femma. Fin men lite spänd röst.

Nästa!

Finland. Eurotechno. Mera eldar. Hört..I don´t wanna loose control. Tempo. På övre halvan. Sjua. Varför ska alla ha eldjonglerare.

Nästa!

Spanien. Svensk låt. Natten är för mig. Denna eviga engelska med lite spanska. Varför inte svenska? Nej och Nej.

Så var det bara omröstningen kvar. Nu ska jag ut med hunden.

Så hur blev det? Det blev Norge som drog storslam. Ett nytt röstsystem hade införts men det verkade inte ha stört kompisröstningen nämnvärt. Undantaget var Norge. Sveriges låt slog inte alls. Det är synd men det här går väl till historien som en av de sämsta insatserna Sverige gjort på många år. Det var synd för det är en bra låt. Nu blir det Norge som får lätta på oljefonden till nästa år. Grattis Norge!

Nu ska jag lyssna på lite riktigt musik. Spiken är inte alls intresserad av schlager festivalen. Han gjorde tidigt tassen ner.

Nu får vi vänta ett helt år eller åtminstone några månader innan nya rykten och spekulationer tar vid.

Jag är glad att det är över och jag är glad att vara svensk trots att vi inte vann och glada är också SVT som sparar några hundra miljoner och allra gladast är Bollibompatittarna som får kolla på myror och spexiga Kitty Jutebring människor nästa år också.

Så slutet gott allting gott. Christer Björkman är också glad får vi veta. Det är vi också glada för. Det gick inte hur mycket han än polerade stavarna i bakgrunden på Malenas show.

Undrar hur det gick för han med den brinnande handen?