Bleka blåvingar och stämplar

Dagens naturbild är ingen prisvinnare men den vita större fläcken är en blåvinge.
Ja, ja den är inte blå men de ser ut så där när de inte flyger. När den flög såg den blå ut. Blåvingen.

Varför jag inte fotade den när den flög?

Vi kan ta det lite senare.

Men blåvingen flög idag för knappt tjugo minuter sedan på Ringvägen och en förbipasserande glädjedödare, sa triumferande att han sett flera tidigare när jag sa att jag sett årets första fjäril. Var kommer alla ifrån? Ett tag tänkte jag fråga ifall han hade årskort på Fjärilshuset vid Haga men sedan kom jag på att det är min snälla dag idag.

Det varen annan historia som gällde svågerns dotter som numera är fjorton.

En gång var hon typ fyra ungefär.

Svågern drabbades en dag av det som de flesta föräldrar drabbas av ibland. Något slags djup och innerlig tacksamhet över att tillvarons alla mysterier och oklarheter lyckas sammanstråla och skapa något så underbart som just denna fyraåring som sitter fram för en. Så han tittade länge på sin dotter, suckade och sa slutligen:

– Var kommer du ifrån egentligen?

– McDonalds, kom det blixtsnabbt till svar.

Det var möjligen en liknande känsla.

Carina ringde. Hon var ute två gamla kompisar till oss igår.

Det blev en del gamla rövarhistorier. Den ene killen var något slags regeringssamordnare efter kriget, stationerad i Bagdad. Efter en sällsynt blöt kväll hade han somnat som en sten på hotellet. Under natten och tidigare morgon besköts hotellet intensivt med granatkastare och raketer.

När vår vän rätt bakis men utvilad kom ner i foajén dagen hade receptionen redan förberett hans räkning.

– Nej, nej. Jag stannar en natt till, sa den intet ont anande Mr D.

Han var helt säkert den enda kvarvarande gästen.

Igår blev vår andra kompis irakisk medborgare. Det gick till så här. Carina satt tillsammans med Mr B och Mr D på en restaurang när en av de många ganska kortväxta och trinda männen dök upp. Detta var Mr Big B och han kom fram med lite papper och ett par stämplar, slog sig ner och skickade iväg kyparen efter en stämpeldyna. Så trycktes Mr B:s tumme resolut mot stämpeldynan och tryckte sedan tummen i ett av papperen och till sist skålade alla för Mr B som därmed blivit irakisk medborgare.

Nu ska jag koncentrera mig på travet. Är det idag alla som kommer längre norrut än banan blir glada vinnare eller där sörlänningarna blir uppiggade av den friska norrländska våren.

Lovar att återkomma, helst innan inlämning.

Idag är vårt tipsgäng verkligen splittrat. Janne är i Ungern och Carina i Erbil. Fattas bara att jag reser bort.