Suprematiska funderingar!

Det är tidigt på morgonen.

Jonni har redan öppnat. Hans handgångne man den trevlige Gabriel från Syrien har slagit upp gallergrindarna. Idag måste man ha gallergrindar för sina butiker. Det skulle kunna vara ett politiskt manifest att skapa ett samhälle där man slipper gallergrindar. De har ett nästan obefintligt konstnärligt värde för den vane betraktaren.

Min granne är inne på hundpartiet. Hon har verkligen funderat på saken sedan jag kastade ur mig saken i höstas. Bara som en motvikt till Jimmie och hans politiska fritänkare. Slog man ihop hund och hästpartiet så skulle man säkert få ihop 500 000 röster med rätt program.

Hundpartiet skulle vara ett populistiskt parti i dess bästa bemärkelse.

Vi skulle tvinga Mauds gäng eller Monas gäng att ta tag i frågor som att man måste koppla hundvagnen på ett ställe i tågsetet. Det är en storstadsfråga. Vi skulle tvinga på kamphundar restriktioner. Där skulle vi möjligen kunna få med oss Jimmie och hans hejdukar. De gillar ju särbehandling av människor så varför inte djur.

Sedan skulle vi ordna hundvänliga krogar och gallerior. Igen! Jag satt på krogen med min fyrbening här en sen kväll för någon vecka sedan. Då var det en annan vid bardisken som mumlade något om hundar och krogen.

Jag svarade att jag skiter i allergiker eftersom allergin sitter saliven och om ingen vill bli avslätad så blir det inte allergiska reaktioner. Spiken är dessutom tillräckligt smart för att inte släta av en allergiker. Han slätar däremot av skurkar och svartmäklare som har köttbullar i fickorna liksom f d krogägare som gjort sig en förmögenhet på utbankad mula från Argentina. Alkisar, halvhoror och förvirrade som kommer ner i nattlinnet på krogen mitt i natten får företräde.

Det blir allt fler ställen där det står att hundar inte är välkomna. Jag tycker att det beror på att en massa typer som inte borde ha hund har hund så ett hundkörkort som kan dras in borde man införa och sedan drar man in Ipoden och bilen för de som inte sköter sig.

Det finns en massa som inte bor i Norsborg och Fittja som inte sköter sig och sina hundar. Men det har jag varit inne på så jag ska inte tjata vidare om det även om jag säkert kommer tillbaka till ämnet. Lite Alzheimer har man säkert efter så många år i dunken.

Hundar är konst.

Min svärmor var väldigt förvånad. Inte nu i helgen men för några veckor sedan. Det var Bingo Lotto. Vi fick ingenting som vanligt. Lill Babs satt där och träffade en gammal kompis från ungdomen. Jag bad min svåger nämna fem låter som hon gjort. Just då drog han till med Klas Göran men han har fortfarande ett par kvar eftersom hon körde Leva Livet efteråt. Men jag gillar Lill Babs. Jag tror att hon är en lycklig människa. Eller rättare sagt jag hoppas det. Min svåger har träffat henne och han säger att hon är väldigt trevlig så jag får lita på honom.

En gång sa hon till honom att han skulle gå runt henne om jag nu uppfattat saken rätt. Så han gick runt henne.

-Jaha, nu har du gått antikrundan, sa hon och skrattade.

Humor har hon. Lill Babs.

Jo, min svärmor blev förvånad över att jag var positiv till någon artist eller någon överhuvudtaget. Jag undrar om hon inte uppfattar mig som en av de där två gubbarna på balkongen i Mupparna som klagar på allt. Jag har tyvärr glömt vad de heter men jag lovar att återkomma.

Claes-Göran Hederström gjorde en låt. En annan Claes-Göran alltså. Det börjar verka kärlek banne mig, heter den.

Nu var han tillbaka i Bingo Lotto hos Lotta Engberg. Lite äldre, gråare men med samma fantastiska röst som för fyrtio år sedan. Han sjöng samma låt. Den är inget mästerverk men en låt av sin tid.

Så jag undrade varför ingen hjälpt Hederström som skulle kunna ha en bra karriär med den rösten. Han har mycket bättre röst än många andra.

Frida Hyvönen sjunger. Hon är duktig och fin. I morse satt hon i någon soffa och berättade om sitt konstnärliga skapande. Hon sa att folk skrev till henne och berättade om hur de tolkat hennes texter och vad de inneburit för dem och sedan kunde de fråga hur hon tänkt och då svarade hon att hon aldrig gick in på det.

Det är inte första gången jag hör detta plattargument från konstnärer.

En av Sveriges mer kända konstnärer Dan Wolgers bjöd in till vernissage för många år sedan. Varje besökare fick ett sugrör med en liten lapp där det stod ”Känn Djupet”. Sedan fick besökarna gå in på utställningen. Mitt i utställningslokalen fanns jättestor vinbassäng. Där fick man sörpla vin ur en bassäng som såg lovande ut. Lovande innebar att konstälskarna som såg framför sig ett tjugo eller möjligen trettio liter vin störtade fram med sina sugrör och lappen med texten ”Känn Djupet”. MEN döm om deras förvåning när ”Djupet” visade sig vara tre millimeter vin i den rymliga bassängen. Wolgers berättade något om yta eller också var han en fattig konstnär, inget eller båda.

En konstnär får ju självfallet ha vilket förhållande till sitt skapande som hon eller han vill. Men om jag skriver en text eller målar en tavla så förstår jag inte riktigt finessen med att inte berätta hur jag tänkt ifall någon till äventyrs frågar. Sedan finns det i allt skapande dimensioner som ligger i betraktarens uppfattning. Om en person uppfattar en skönlitterär text på ett sätt så får den göra det även om min tanke varit helt eller delvis en annan. Men jag är inte säker på att konstnären som en hermetiskt tillsluten mussla inför sina verk för konsten eller världen framåt.

Vi har en svensk variant på den ryske konstnären Malevitj som målade en tavla som den vi ser ovan fast med ett svart streck och ett rött streck mot vit bakgrund. Det finns tavlor som spräcker sina ramar. Den loppiga Rauschenbergska geten med bildäcket runt magen på Moderna i Stockholm är förmodligen näst intill ovärderlig. Vi har den mystiska utställningen av kända stulna konstverk i New York på 70-talet och andra uttryck som Giacomettis figurer som under en period var så små att flera års produktion rymdes i en tändsticksask. Sedan blev de långa och slariga och ibland flera meter höga.

Jag tror inte Fridas texter behöver vara hemliga men det är ju hennes ensak. Men för mig känns det lite övermänniska att någon först viker ut sig om sina känslor inför något man gjort och sedan försöker man inte ens påminna sig om vad man tänkte när man gjorde det.

En av den brittiska popgruppen The Beatles mer kända sånger, kärleksballaden Michelle ska ha tillkommit på tjugo minuter. Det är svårt att tänka sig men kan vara sant. Jag träffade en gång författaren och dramatikern Stig Larsson(inte Stieg Larsson även om… men det är en annan historia)på Synskadades Riksförbunds lunchrestaurang. Han var i deras studio och läste in en av sina skapelser. Det var i mitten av 80-talet. Han berättade glatt att han sålt en pjäs dyrt till Dramaten som han skrivit på några timmar. Vad ska man säga? Grattis!

Så om politiker såg sig själva mera som konstverk så skulle kanske världen bli en smula bättre.

Eller är det att byta ämne?

Waldorf och Statler heter gubbarna på balkongen om ni längtade efter det.