onsdag 30 juni 2010

Gudrun FI och destruktiviteten!


Klicka gärna på bilden för bättre upplösning(Källa:”Läsande av böcker,klass och kön”)

Det är lite lagom puttrig sommarstämning breder ut sig i Sverige.

Den normala pulsen i landet är lägre.

SVT:s Marianne Rundström pratar om sina pioner meden specialist från Örebro och vi får se Björn Ranelid och Margareta Ranelid berätta om sitt kärleksliv i repris. Som sig bör i den bästa av världar. För när svenska folket verkligen skulle behöva titta på bra filmer får de repriser och regnfilmer. Håll till godo. Bröllopet var dyrt!

Ekonominyheterna är blandade. Uppgången kanske kommer av sig något på grund av de europeiska åtstramningarna. Arbetslösheten är fortfarande hög men det har aldrig sålts så mycket lyxvillor och lägenheter till priser över 20 miljoner som nu.

Sommarens följetong i de glest bemannade kvällstidningarna är förre polischefen i Uppsala Göran Lindbergs sexuella läggning.

Jag har inga synpunkter på ifall Lindberg är skyldig eller inte och jag tror inte han är den första eller för den delen sista polischef som köper sex av prostituerade.
Media har som vanligt svårt att skilja på äpplen och päron.

Nu i semestertider flödar sexrådgivarnas sidor medtips hur slutkörda svenskar ska gjuta liv i sina förhållanden med hjälp av rollspel,kulor, dildos, handbojor, kedjor, gummi och läder. Fram med piskan!

Om man nu för ett ögonblick släpper tanken att Lindberg haft sex med minderåriga, våldtagit etc och håller sig till de detaljer som läcker från utredningen så är de inte särskilt upprörande och de sker frivilligt mellan två vuxna människor.

Var det inte SVT som körde ett program för något år sedan om en finsk piskdam som brukade rappa skiten ut finska medelklass män som försörjning.

Edgar J Hoover, USA:s legendariske FBI chef gillade att uppträda i kvinnokläder och varje år dyker det upp ett gäng truckflator med kedjor och stålrör instuckna i huden nere på hörnet Hornsgatan och Ringvägen.

-Oh, så fint att de bejakar sin sexualitet, kråmar sig HBT maffian med lätt fuktade underkläder. Läderpoliserna vinkar glatt från lastbilsflaket.

Så frågan står väl ifall en polischef ska få piska, slå och förnedra en sex partner eller omvänt å anda sidan och var i detta det finns ett lagbrott.

Lagbrottet kan ju knappast vara det sexuella uttrycket utan frågan om prostituerade, minderåriga och våldtäkt.

Tyvärr visar media upp sin vanliga skenheliga opportunism. Kanske har de blivit lite fina i kanten efter alla kutym, seder och måsten i bröllopets efterbörd och HBT rallyt verkar över för den här gången.

Det är i stort sett bara Gudrun Schyman som fortfarande håller fittfanan högt på sin valblogg:

” Det som är besvärligt med mansrollen är just att den är så destruktiv. Så pumpad med virilitet och våld. Så tömd på kulturella och sociala relationer.”

Ja, det är tur att vi har en kvinnoroll som är motsatsen.

Det borde ju visa sig i det FI kollektiv som skulle frälsa oss från dessa mörka krafter.

De skulle då alltså visa mänskligheten på den konstruktiva vägen till det mänskliga paradiset.

Istället for de omedelbart i luven på varandra i debatter som flög atmosfärer över huvudet på folk.

Det enda som hände var att ett antal kändisar påstod att de var feminister. Något väljarstöd fick de inte och nu lever de på ABBA Bennys och Knifes plånböcker.

Så allt är frid och fröjd?
'
Nej, verkligen inte. Kampen för jämställdhet mellan män och kvinnor pågår. Det har den gjort i hundratals för att inte säga tusentals år.

Män och kvinnor är olika. Det krävs inga utredningar för att förstå den saken.

Att utvecklingen kan gå åt olika håll visar inte minst det som hänt i Afghanistan och Iran de senaste trettio åren.

Idag finns det knappast några praktiska eller ekonomiska skäl för att kvinnor och män ska behandla varandra fördomsfullt.

Men trots det har kvinnor lägre löner, svårare att ta sig upp i karriären osv. Det finns det statistik på.

Där finns utmaningarna och de grundläggs hos barnen vid sagostunden i valet av julklappar och det faktum att Tomten är en man.

Problemet med FI folket är att de skrämde bort större delen av de väljare de verkligen ville nå.

Genom sitt intellektualiserade, ”von oben” perspektiv där de pekade ut männen som kön som roten till det onda istället för ett samhälle som fortfarande är kapitalistiskt, vilket innebär att det bygger på en arbetsdelning som gynnar systemet snarare än jämställda relationer.

Det var inte främst kvinnors kamp mot männen som fick dem ut i arbetslivet på 30-40 och 50-talet utan det ekonomiska och politiska systemets behov av krig och efterkrigstidens behov.

Vi befinner oss fortfarande i dess historiska efterbörd.

Det vet säkert Gudrun Schyman men det passar inte in i hennes nuvarande politiska profil.

Hon har kompromissat sig fram i detta ekonomiska och politiska systemets garderob så länge att hon inte längre orkar ifrågasätta systemet som system betraktat. Då är könet enklare. Alla kan se skillnaden.

Kvinnor och för den delen män borde kämpa förverklig jämställdhet mellan könen.
Den viktigaste frågan är lika lön för lika arbete inte mäns faiblesse för kultur och sociala frågor.

I genusperspektivets starkt förenklade verklighet läser kvinnor fler böcker än män, i vulgärperspektivet läser män dessutom helst böcker av män, lyssnar på musik av män och ser konst tillverkad av män.

I den världen är Fem-böckerna en standardavvikelse liksom Pippi Långstrump medan frågan är öppen för Harry Potter.

Detta är den avantgardistiska feminismens akilleshäl. Att ständigt stämpla och härja.

Barbro Alving sa en gång till mig att hon trodde att Sigge Stark var den författare(inte kvinnliga författare) som betytt mest för svenska folkets läsande. Det sa Barbro Alving 1981. Innan den stora moderna läsboomen tog fart.

Sigge Stark(1896-1964) som egentligen hette Signe Björnberg skrev främst kärleksromaner med namn som”Månskensnatten” och ”Vi gifter bort mamma”.

Jag läste själv Allers kärleksserier med stort intresse i början på sextiotalet.

Feministernas största problem är att de missat utvecklingens dialektik och skjuter övermålet.

Det påminner om gummifabriken Tretorn i Helsingborg på 60-talet där golvet målades om eftersom taket läckte.

När en av mina tidiga flickvänner talade sig varm för Jane Austen läste jag Jane Austen och upptäckte att hon var en bra författare. Inte en bra feminist eller kvinnlig författare.

Sigge Starks kärleksromaner gjorde att folk fick sug efter att läsa böcker i största allmänhet på samma sätt som högläsning ur Djungelboken, Pip Larssons, Pippi Långstrump och Allers Veckotidning fick upp mitt eget intresse att läsa Fem-böckerna och senare större delen av boktitlarna i vårt lilla lokala bibliotek på Ringstorp i Helsingborg.

Fackning och generalisering är farliga saker.

Jag antar att det finns en hel del att säga om kvinnosynen i Sigge Starks böcker liksom Allers novellerna. Men de ledde många svenska män vidare till både män och kvinnor som skrev den litteratur som FI folket hyllar.

Skillnaden är att vi andra har både och.

Vi kan läsa en simpel kärleksnovell som avkoppling utan att känna att vår världsbild hotas.

Män och kvinnors förhållande är komplicerat. Så kommer det alltid att vara. Men det Schyman och FI erbjuder är enkla svar på svåra problem.

Enligt en undersökning genomförd vid London School of Economics är det nästan dubbelt så många kvinnor som tjuvläser partnerns mail jämfört med män. Antar att Gudrun har en genusimplicerad ”caretaker” ”hunter” modell som förklarar detta faktum.

LO har sedan 80-talet gjort regelbundna undersökningar av olika gruppers läsvanor.

De visar med all önskvärd tydlighet Schymans ytlighet när hon skriver:

” Det som är besvärligt med mansrollen är just att den är så destruktiv. Så pumpad med virilitet och våld. Så tömd på kulturella och sociala relationer.”

Att kvinnor läser mer än män stämmer.

Av tabellen ovan som hämtats ur LO undersökningen ”Läsande av böcker,klass och kön” från 2006 framgår alltså att kulturkonsumtion dels är klassbundet. 56 procent av SACO männen uppger 2005 att de läser böcker varje vecka medan samma siffra för TCO män är 36 procent och för LO männen 16 procent.

Siffrorna för kvinnorna är 32, 52 och 69 år 2005.

LO män som inte läst en bok de senaste tolv månaderna var 2005 hela 44 procent vilket ska jämföras med 82/83 då samma siffra var 27 procent.

Om man kan överföra detta på annan kulturkonsumtion vet jag inte men undersökningen visar att bokläsandet snarare är klassbundet än könsbundet. SACO män som läser böcker varje vecka under den senaste tolv månaders perioden 2005 översteg siffran för kvinnor med TCO yrken och LO yrken. Det skiljde inte heller mer än 6 procent(66-59)till den egna gruppen SACO kvinnor.

Att framställa kulturkonsumtion av män i största allmänhet som ett bevis på deras otillräcklighet som samhällsmedborgare på det sätt som Gudrun Schyman viker ut sig om på Newsmill och sin valblogg är pinsamt för en person som påstår sig driva vänsterpolitik.

Hennes analys gynnar en redan bildad medel- och överklass och skyler över de grundläggande orsaker till att kvinnor och män diskrimineras och spelas ut mot varandra.

Varför läser nästan hälften(44 procent) av LO männen inga böcker medan samma siffra för SACO kvinnor är 2 procent och SACO män 5 procent.

Enligt Gudrun har det med den ”destruktiva mansrollen” att göra.

Enligt mig är det ett stort problem att män med vanliga jobb läser allt färre böcker.

Sedan kan det ju vara så att SACO folket läser facklitteratur i större utsträckning efter som det är deras jobb.

Vilket bekräftar den ack så slitna tesen: Som man ropar får man svar!

tisdag 29 juni 2010

Soffornas förlovade land!



Jan Guillou vallfärdar nu till olika svenska soffprogram bl a SVT och TV4 och övrig media där han i vanlig ordning får gott om tid att utveckla vad han tycker om att Pressens Opinionsnämnd friade Expressens skriverier angående hans kontakter med KGB efter en anmälan från JG.

Till SVT:s och TV4:s morgonsoffor tog han med sig 90 nya sidor i kopia som pocketutgåvan begåvats med efter som han glömde berätta om KGB historien i originalversionen av ”Ordets Makt och Vanmakt”, en bok som skulle tjäna att beskriva JG:s journalistiska gärning.

Dessutom passar han på att marknadsföra sitt nästa bokprojekt.

Vad som är signifikativt för dessa soffprogram är att de kritiska frågorna i stort sett uteblir. Det är som om kollegerna antingen skämdes över hur mycket de hyvlat honom genom åren(en version som skulle passa JG perfekt) eller också saknar mod att ställa frågorna som ändå varit på allas läppar det sedan Expressens publicering.

Idag var det dags för att bli utfrågad av Lennart Modigh och Annika Hagström sommarvikarier i TV4:s morgonprogram.

Var Lennart Modigh stod politiskt 1970 vet jag inte men Annika Hagström jobbade i varje fall på Norrskensflamman medan Jan Guillou försåg husse med information. Norrskensflamman som då var Moskvavänsterns fäste nummer ett.

Hagström jobbade på en tidning vars politiska sympatier låg just hos den ryska socialimperialismen och dess förvirrade tolkning av marxismen.

Guillou har framställt sig själv som maoist. Man får då en idé om att han omvändes från en ung men rätt principlös ung man i 68 vågens kölvatten.

När detta skedde är dock oklart och det är nog mer än en f d partikamrat som gärna ser en närmre beskrivning på de nya 90 sidorna vad som egentligen hände.

Hagström och Guillou är idag gamla vänner. Så det har antingen varit ett krav från Guillou eller också har någon velat ge det sjunkande skeppet en hand lite högre upp i TV4 hierarkin där det finns gott om flummiga och skuldmedvetna kvarlevor från 1968.

I Sverige brukar makten och dess påskyndare driva obekväma frågor mot något slags punkt där det allmänna medvetandet kör runt i en rondell utan avfarter.

Guillou kämpar nu med näbbar och klor för att hans KGB information ska hamna där.

Hans taktik är att han är besviken på kollegerna och får kräkreflexer när han hör ordet journalistik. Men han står över det och tänker inte bli bitter.

Egentligen är han lite upprörd för att Säpo jagade Arne Lemberg i tio år med hjälp av en angivare på Lektyr. Guillou själv satte man åt sidan för han visste man var man hade med sitt skrivande för APN.

Han implicerar också att hans scoop dog när Arne Lemberg stegade upp på Säpo och angav JG.

Underförstått att Säpo läckte som ett såll till KGB.

Det är sannerligen en komplicerad väv som JG spinner åt oss.

Det som utmärker Guillous framställning är att han nu haft tid att fundera hur han ska bedriva ”damage control”.

Han säger alltså att ifall han gjort som andra makthavare så skulle saken självdött.

Men Jan Guillou är ju i en egen klass så han ger Expressen scoopet, vägrar använda dementimaskinens maktspråk. Ungefär så framställer han saken. En principernas och sanningens riddare.

Att jag inte tillhör Jan Guillous största beundrare har väl framgått av det jag hittills skrivit. Jag står dock för att han behövs, fr a som krönikör. Han är en intelligent, politiskt och historiskt kunnig och har en förmåga att vara problematisk på samma sätt som de framträdande debattörerna i den moderna svenska historien.

Det jag ogillar är hans narcissistiska, egofixerade, ohämmade småfifflande kvalitéer som framträtt från och till under hela hans karriär.

Det hela Sverige undrar över inför publiceringen av pocketupplagan av JG:s självbiografiska bok ”Ordets Makt och Vanmakt” är självfallet hur kontakterna med KGB började, hur det utvecklades, vari de bestod, vad som skrevs, hur mycket, vad han fick betalt, hur länge de varade, under vilka former, vem som kom med uppslagen om vad som skulle levereras, vilka KGB agenter han träffade, vad de hette, när, var och varför kontakterna avslutades.

Om Annika Hagström var en politisk nolla när JG höll på som bäst och som några år senare tyckte att höjden av förfining bestod i Carola Häggkvist så fanns det andra som hade bättre koll på politiken och som skulle hyvlat av kamrat Jan längsmed fotknölarna ifall det uppdagats att JG sålt information till ryssarna.

Om inte Jan Guillou nöjaktigt förklarar vad han sysslade med denna gång i pocketupplagan anser jag att han förverkat sitt kapital.

Men av vad han själv säger och av Hagström som tydligen läst hans nya sidor så framgår inget av värde. Snarare får man ett starkt intryck av att de nittio sidorna blir en pratig diversionsmanöver där Jan Guillous mångordighet inte är ägnad åt att förklara vad som hände utan att låta Lemberg och dennes tjallande stå som utgångspunkt för en utvidgning som huvudsakligen gäller den senare delen av historien och JG:s syn på denna än de frågor som jag listat ovan.

Hela upplägget att träffa ryska KGB agenter och sitta och diskutera världspolitiken är ju så korkat att vilken normalbegåvad, normalpolitiskt intresserad ungdom 1967 skulle insett att det hela var döfött.

Hur som helst så verkar inte Lemberg som var Jan Guillous buddy och vapendragare heller ha förstått det geniala i upplägget. Vad föregick hans tjallande? Det får vi högst troligt aldrig veta. Inte av Guillou i varje fall.

Men i den här historien saknas många delar för att pusslet ska visa upp något som liknar en bild.

Nu säger Guillou att Säpo jagade Lemberg i tio år efter att Lemberg tjallade. Alltså fram till slutet av 70-talet. Guillou säger 1977. Lemberg mördades i Uganda något år senare. Det manar till eftertanke.

Lemberg får kalla fötter. Vi säger att det beror på att han är tre år äldre och tillräckligt nära verkligheten för att inse det vansinniga i upplägget. Han försöker kanske övertala Guillou att de ska lägga ner projektet. Guillou vägrar. Lemberg inser att hans enda chans att inte bli indragen är att ange Guillou. Redan här finns flera frågetecken. Varför lät inte Lemberg bara saken bero?

Hade Lemberg också skrivit under kvitton som KGB lagt på bordet. Varför gick Lemberg till Säpo? Man kan också vända på frågan: Gick Lemberg till Säpo?

Hurdå? Jo, det kan ju också ha varit så att Säpo gick till Lemberg och meddelade Lemberg att stor skandal och liten karriär väntade ifall Säpos uppgifter om Lembergs och Guillous vidlyftigheter med KGB avslöjades.

Guillou har rimligen dammsugit alla papper som rör Lemberg som han kunnat få ut inför uppdateringen av sin bok.

Lemberg är död. Guillou vet vilka som är döda som de träffat och vilka som lever. De möten där han och Lemberg eller Lemberg ensam tillsammans med KGB folk förekommit är offentliga på samma sätt som de papper som Expressen lyckades avhemliga rörande Gergil(som är död).

Så enligt Guillou så jagade Säpo Lemberg. Varför i helvete skulle Säpo jaga Arne Lemberg som väl knappast kan ha framstått som en farlig revolutionär någon gång mellan 1967-1977. Ja, förutom då när han och Jan Guillou hade klippkort hos KGB.

MEN!

Lemberg gick ju till Säpo! Den enda rimliga anledningen till att Säpo jagade Lemberg i tio år kan ju ha varit att det inte alls var Lemberg som sökte upp Säpo utan tvärtom. Antingen hade Säpo själva uppdagat Guillous och Lembergs extraknäck eller också hade de blivit tipsade av…

Sedan har vi det stora mysteriet som Guillou viftar bort, nu senast i TV4. Enligt Guillou jagade alltså Säpo Lemberg åtminstone fram till 1977. Men inte Guillou. Han skrev ju bara för APN så JG lade man åt sidan. Det säger Guillou. Nu pratar vi om spion- och säkerhetsexperten Jan Guillou som skrivit en lång rad spionthrillers och druckit hektolitervis med äppelcider tillsammans med gamle IB chefen Birger Elmér.

Lägg Arne Lembergs CV bredvid Guillous och ställ er frågan vilken ni som ansvarig inom säkerhetspolisen skulle ha bäst utbyte av att bevaka.

Enligt den självutnämnde experten på området Jan Guillou så skulle övervakningen och intresset gällt Arne Lemberg och inte honom själv.

Nu pratade vi om 60-talet och 70-talet.

Inte om mitten av 80-talet när Guillou satt och sörplade äppelcider med Birger Elmér.

På 60-talet och 70-talet måste Jan Guillou ansetts som en person som inte bara Säpo utan varje underrättelsetjänst i Sverige åtminstone borde ha högt uppe på sin observationslista.

Guillou som rörde sig med ryska agenter och tog betalt för jobb han utförde för dem.

Han var i Tjeckoslovakien 1968 och fotograferade ryska missilramper, varvid han kontakterade svenska militärattachén om saken. Han hade mycket nära kontakter med PLO och olika delar av den palestinska befrielserörelsens mer extrema delar som PFLP etc.

Han tillhörde SKP och den maoistiska rörelsen som per definition hamnade i Säpos rullor. Han reste under lång tid i Irak som han skrev en uppskattande bok om.

Jan Guillou vill idag göra det troligt att den Säpo var intresserad av Lemberg och inte honom.

Varför?

För någon i tjugoårsåldern framstår det som möjligt men för en person som jag som tillhört samma rörelse som JG framstår det som fullständigt absurt. Inte för att vi var märkvärdiga. Det var vi i och för sig men inte på det viset.

Jag har berört det tidigare. Jan Guillou var den som under fem års tid eller mer hade regelbundna kontakter med KGB. Mellan åren 1967 och 1972. Sedan avbröt han dem enligt egen uppgift som styrks av ingen.

Redan 1967, alltså i början av Guillous uppdragsverksamhet blev Lemberg känd för Säpo. Men enligt Guillou var Säpo aldrig intresserade av vad Lemberg berättade.

De tog inte ens kontakt med Guillou som de gjort i så flera liknande fall. De lät Guillou löpa fritt, enligt Guillou.

Lemberg däremot utsattes enligt Guillou mer eller mindre för förföljelse från Säpos sida.

Varför? Det var ju hur enkelt som helst att kontrollera Lembergs berättelse. Hade han dragit sin historia 1973 så hade det varit svårare. Då kilade Guillou uppe hos Anders Thunborg och Pierre Schori med information om det kommande IB avslöjandet.

Men 1967 kunde man bugga Guillous telefon eller helt enkelt följa efter honom när han lämnade papper, fick pengar och sedan skrev på ett kvitto. Skulle Säpo, IB, Fst Säk etc. inte gjort detta.

Det hade en revolutionär som sålde information till ryssarna mot betalning. Var de inte det minsta intresserad av vad Guillous små skriverier innehöll?

Nej, säger Guillou. Han skrev för APN påstår han. Så varför har vi inte fått ta del av vad han skrev? Nej, han förstörde allt sedan. Något han skrev handlade om centerpartiet. Mer specificerat än så är det inte.

Jo, men Säpo och de övriga säkerhetstjänsterna har säkert arkiven i god ordning. Dök det upp en artikel som rörde något av intresse i Sverige så samlade man säkert upp det hos Säpo, FOA et c.

Det var nämligen deras uppgift att spåra information av detta slag.

Nu vet jag inte vad Guillou skrivit på sina 90 nya sidor. Ett minimikrav är väl att han utvecklar vem Gergils efterföljare är. Så här långt är den personen ett mellanting mellan en romanfigur i Jan Guillous fantasivärld och en verklig levande rysk spion.

Guillou skrockar lite åt journalistkåren för att i nästa sekund se djupt bedrövad ut framför en förstående Annika Hagström.

Jo, just det här flockbeteendet, sveket mot journalistiken.

Han hade full koll på allt, JG, jobbade på ett scoop som skulle avslöja KGB. Till sist efter fem år lämnade det inget av bestående värde efter sig och han valde istället att avslöja en hemlig organisation IB och dess verksamhet i Sverige och utlandet. Bla i Finland. Fast det där finska var Bratts avdelning enligt Jan Guillou.

Trettiosex år senare skriver Jan Guillou sina memoarer där han vispar förbi sina kontakter med KGB under fem års tid på tio totalt ointressanta och intetsägande rader.

Låter det som den Jan Guillou vi känner. Mannen som kontrollerar skeenden. Som är ”on top” på det mesta i vårtlilla sorgliga samhälle.

Eller var det så att han vispade förbi det hela ifall Expressen skulle skriva något avslöjande eftersom de redan frågat honom om Gergil(korkat nog) som han senare kunde dementera som en skitsak, ett knäck han höll på med som aldrig blev något.

Jag skulle vilja veta hur många svenska journalister som hållit på med ett knäck i fem års tid utan att lägg ner det. Jag vet två eller tre men de brukar man kalla för nedsättande saker. Åtminstone i den berömda kåren och gärna av Jan Guillou själv.

Det verkligt intressanta är att de som rimligen haft något att tillföra i ämnet inte blivit intervjuade.

Var finns intervjuerna med Edgar Antonsson och Pierre Schori. Folk på Säpo som fortfarande lever. Folk på APN som publicerade artiklarna och kanske viktigast av allt; Gergils efterträdare. Där saknas det som alltid åtminstone kvällspressen brukar klara av. Bilder på hus och bilar som tillhör misstänkta brottslingar.

Vad hände med Guillous kontaktman. Efterträdaren. Blev han utvisad. Åkte han vidare?

Vad hette han?

Det borde stå på de nittio sidorna.

måndag 28 juni 2010

Skvader, studsmatta och Holland!



Så var midsommaren till ända.

Nu får man ta igen sig några dagar. Ett helt underbart väder var det i varje fall i utkanten av Kungsberga City.

Förutom en kåt bagge som vrålade nätterna igenom så var det rätt lugnt.

Vi tillbringade midsommaraftonen hos svågern och svärmor snart 84 år insisterade på att prova studsmattan. Jodå, det var inget snack. Hon har visserligen cyklat i diket för några år sedan med lårbensbrott som reslutat och senare for en handled av i något annat projekt. Men hon läker ungefär som figurerna i Terminator och studsade glatt runt tillsammans med Carina på studsmattan.

Sen fick vi iofs hala ut henne genom hålet i nätet men hon borde vara en av få 84 åringar i Sverige som hoppat studsmatta och klarat sig med livet i behåll.

Sen gick hon rätt in och hällde upp ett glas vitt.

I morse pratat hon om en bekant som var 102 och tyckte att 75 åringarna på hemmet var lite virro och svåra att få något vettigt ur.

Det är bara att gratulera.

Nu är vi tillbaka i storstadsdjungeln med en rejäl påse tvätt.

Det var lite deppigt. Vi höll på England och på Mexiko. Båda föll.

Svårt att veta vem man ska hålla på i matchen Argentina-Tyskland.

Under tiden jagar man Hästpojken vars kön man bestämt efter att ha tittat på huvudet. Hästpojken såg i höstas men nu är det nyhetstorka och skvadrarnas årstid.

Snart kommer mera exotiska djur som kameler, strutsar som rymt, avloppsmannen och andra repriser.

Holland!

torsdag 24 juni 2010

Misssommmar i Paradiset!



Det är midsommar. Journalistkåren har flyttat fokus från Stockholms innerstad till några soldränkta sandstränder i Polynesien. Blir det någon nubbe till sillen på atollen? Det är många frågor som ska besvaras.

Samtidigt pågår efterspelet. Det är alltid efterspel men det här känns inte bara patetiskt.

Eva Hamilton ska skriva ett skarpt formulerat brev till AP, AFP och Reuters.

Hon ska tala om för bonnläpparna hur det går till i verkligheten.

Saken gäller förstås det nyligen genomförda bröllopet där Hamilton var inblandad på två sätt.
Enda orsaken att lägga ner alla dessa miljoner och resurser på kronprinsessan Victorias bröllop var att bröllopet var bra för Sverigebilden och mera bestämt Sveriges ekonomi. En glatt vinkande prinsessa meden glatt vinkade make i en förgylld landå skulle sälja svenska kullager och kartong.

Nu blev det inte så. När världens tre största nyhetsbyråer bojkottar tillställningen på grund av att Eva Hamilton et consortes har klantat till förhandlingar så till den milda grad att ovanstående vägrat skicka bilder och texter.

Löste hon frågan? Nej, hon gick på bröllopsmiddag och var sedan stöddig.

SVT hade rättigheterna. Eller hur. Jag säger inte att public service ska skänka bort sina bilder i största allmänhet men vad är värdet på en vinkande prinsessa och en tio timmar lång direktsändning dagen efter i New York,Dehli, Moskva, Tokyo, Johannesburg. Nära noll eller hur?

Men gud vet att skänka huvud åt sina ämbeten!

Igår satt en annan av mina favoriter och åmade sig i morgonsoffan. Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou.

Lisbeth Åkerman intervjuade. Det kändes befriande med någon som inte låter sig sugas in i den Guillouska malströmmen.

Jodå, Guillou har nu tänkt ut en modus operandi för sin skuggiga tid som betald informatör åt KGB.

Han hade också med sig ett kapitel av pocketupplagan till sin självbiografi där han tidigare glömt av att redogöra för fem års regelbundna kontakter med olika KBG agenter.

Jodå, det här var ett knäck som alla andra och det här kommer folk att glömma för det är väl ingen som minns att Jan Guillou utnämndes till Palmemördare på ett löp.

Charmerande och sen kryddade agent G med lite skrivkramp som tydligen inte var värre än att han ska skriva en roman och 1900-talet.

Men inga detaljer om innehållet. Men skrivkrampen verkar vara över för den här gången. Grattis!

Jo, det glömde jag. Guillou är mest besviken på sina kolleger. Kåren!

Han, Jan verkar också vara överraskad över att Lemberg kilade iväg till Säpo och att det fanns/finns rapportörer på svenska tidningsredaktioner och media. Har han glömt att kamrat Ebbe C:s lilla extrajobb på Sydsvenskan.

Dessutom kontaktades ju JG:s arbetsgivare bl a Antonsson i frågan.

Nej, nu handlade det om en läckande polis.

Guillou har haft alla möjligheter i världen att förklara sina relationer med KGB.

Det har han inte gjort. Han har som bäst sysslat med damage control och nu har han av allt att döma filat till en förklaring som tillfredsställer en självbild han är beredd att leva med. Ett slag modern dolkstötslegend likt den som Hitler ingöt i det tyska folket efter första världskriget. Det var hemmafronten i form av Weimar som svek det tyska folket.

Fine!

När vi läser JG:s nya minnen i pocket utgåvan av ”Ordet Makt och Vanmakt” så kan jag ta gift på att vi inte får veta något av intresse när det gäller innehåller och detaljerna runt Guillous kontakter.

Det var bara ett knäck bland andra. Har JG överhuvudtaget jobbat på något ”knäck” i hela sitt liv som varat fem år? Inte vad jag vet. Sen eldade han upp allt, berättade det för Elmér som bara skrattade. Case closed.

Jag har inte resurserna men ifall jag hade det så är jag övertygad om att vi inte ens vet tiondelen av hur det här ser ut. Bevis? Nej, men känsla.

Varför namngav han handledare agent/spion som inte finns.

Som en utgångspunkt.

Midsommar.

Huset är fullt av väskor. Carina kom hem i natt. Tio väskor. Då har hon ändå hållit på och kastat och gett bort i flera veckor. Vinstället ser betydligt roligare ut nu än innan. Ett par ordentliga libaneser skänker hopp inför framtiden och tio askar egenhändigt torkad tryffel borgar för en höst med goda såser där BMI står för; Bästa Mat Ingredienser!

Spiken är såååååååååååååååååååå nöjd. Hela flocken hemma. Grisöron i lager och dessutom gillar han inlagd sill. Den gamle skurken!

Carina satsade på Nya Zeeland i poolen på ”compounden” i Ainkawa.

Klockan 16.00 smäller det.

Solen skiner, bira och vin på kylning.

Sedan bär det av till landet.
Sju sorters blommor och ett par immiga. Gröna ängar, betande hästar, lite avkoppling. Livet är inte hälften så pissigt som man kan övertyga sig själv om från och till.

Trevlig midsommar!

måndag 21 juni 2010

Mattexperten Hans Blix!



I morse dök en av mina minst uppskattade svenskar upp i SVT:s morgonprogram. Hans Blix.

Blix som skulle se till att kärnvapen och kärnvapenteknik inte spreds.

Blix är urtypen på en pompös svensk politiker(fp) statstjänsteman. Han var ordförande för det internationella atomenergiorganet IAEA mellan 1981 och 1991.

I samband med det politiska spelet före Irakkriget basade Blix för inspektionerna och UNSCOM som skulle ersätta de av Saddamutslängda FN inspektörerna.

Medan Saddam skojade runt med det internationella samfundet, en metod som han förfinat under tjugo års tid med Blix i ledningen för kontrollen så att säga så ville Blix ge honom mera tid.

Medan ryssar och fransmän låg på och ville häva sanktionerna som svar på att Saddam vägrade redogöra för var han gjort med oredovisad kärnteknisk utrustning som efterfrågats av FN sedan Gulf kriget 1991 blev det uppenbart för USA och Storbritannien att Saddam hade för avsikt att fortsätta sitt spel i syfte att få sanktionerna hävda utan att behöva redogöra för de frågor FN hade.

Blix spelade honom i händerna precis som han gjort under sin tid som IAEA:s chef.

Efter den USA ledda koalitionen gått i krig ägnade Blix sin tid åt att kritisera kriget högt och ljudligt.

Den här intervjun var dock av det lite pysselmänskliga slaget.

Det förvissade dock mig om vilken genuin fejk Hans Blix är.

Han berättade för Lisbeth Åkerman i SVT:s morgonstol om sitt stora intresse för konst och mattor.

Sedan hade han tagit med sig två bilder på mattor. På den ena var en turkisk bönematta och en iransk matta. Vackra arbeten.

Nu hör det till saken att Hans Blix själv tagit med bilderna. Det var alltså dessa han ville visa.

Innan jag går vidare vill jag berätta om mitt eget intresse för mattor. Vi har just nu två mattor hemma. Den ena är en irakisk kilim och den andra en irakisk silkematta. Båda är inköpta av Carina i Kurdistan.

Jag tycker om vackra mattor och har sett många eftersom min före detta affärspartners bror Abdullah köpte stora mängder mattor med suddigt ursprung efter kriget som han sedan smugglade hem till USA.

Men jag vet inte så mycket om mattor. Blix däremot undervisade den breda allmänheten i rask takt.

Så kom hans andra bild, vilken fick mig att hoppa till.

Ardelbilmattan, sa Lisbeth och pekade på Blix bild.

Det här blir intressant tänkte jag. Saken är nämligen den att Ardebilmattan är titeln på en roman jag håller på med. Eller rättare sagt Ardelbilmattorna eftersom det finns två.

Det var nu Blix framträdde som den skitsnackare jag alltid tyckt honom vara trots hans affekterade ÖK framtoning.

För att hålla i huvudet vem som är hjälten i den här historien måste man tänka på att Blix framställt sig som en som har ett stort intresse för mattor och han hade valt bilden av Ardebilmattan.

Jag å min sida har gjort lite research för en spänningsroman i internationell miljö.

Så vi vet utgångspunkten.

Blix börjar med att berätta om att detta är en fantastisk matta.

Lisbeth fyller på med att den är 50 kvadratmeter, en information som hon säkert fått avBlix innan programmet. Sedan berättar Blix att den här mattan finns på Albert and Victoria museet i London.

Därefter berättar Blix om att han inte tror den är så gammal och att den kommer ifrån Ardebil som han besökt när han skulle snoka efter kärnvapenteknik i Iran.

Nu kommer mina invändningar.

Ardebilmattorna har en mycket intressant historia om vilken man känner till bara en liten del.

Först och främst anses Ardebilmattorna tillhöra världen kanske 8-10 främsta mattor.
Ardebilmattorna?

Ja, just det. Medan Blix trumlar om EN matta så vet alla som ens är ytligt intresserade av ämnet mattor att det finns TVÅ. De tillverkades nämligen som ett par. Det är en av finesserna med dessa berömda mattor.

Mattorna tillverkades i börjanav 1500-talet(se nedan).

Till sist fanns de i Ardebil men ingen expert påstår eller tror att de tillverkats där.

Så här står det på ett ställe i romanen angående mattorna:

Den mindre fanns för närvarande LACMA Museet i Los Angeles och en i Victoria och Albert Museet i London.

Hitler hade en gång i tiden varit stolt ägare till en falsk Ardebil och en annan oäkta hade funnit sin väg till Downing Street.

De äkta Ardebilmattorna är förmodligen världens mest åtråvärda mattor, ovärderliga och ifrån perioden då Shah Tahmasp I regerade Persien och båda anses tillverkade ca 1539-40. Tahmasp I:s far Shah Ismaíl enade Persien efter att ha tagit makten 1501 och grundade den shiamuslimska riktningen av islam, vilken infördes som statsreligion i Persien.

Mattorna tros vara knutna under tre år av ett tiotal mattvävare och innehåller 25 respektive 35 miljoner knutar. Den mindre i Los Angeles är sju meter lång och nästan fyra meter bred, medan den i London är tio meter lång och mer än fem meter bred.

Båda mattorna bär identiska poem av den persiske nationalskalden Hafez.

Varför de har olika storlek finns det inget bra svar på.

Mattorna gjordes ursprungligen till den sufiske mystikern Shaykh Safi al-Din Ardibilis ära för dennes mausoleum i staden Ardebil i nordvästra Iran. Shaykh Safi al-Din Ardibili var släkt med Tahmasp I och den Safavidiska dynastin har tagit namn efter Shaykh Safi al-Din.

Mattorna skingrades från landet efter en jordbävning på 1800-talet. En hamnade hos Jean Paul Getty, den amerikanske oljemagnaten som senare skänkte den till LACMA Museet i Los Angeles 1931.


Jag skrev i min text att det inte fanns något bra svar på varför mattorna har olika storlek. Så jag skrev och frågade. Amerikanerna låtsades att det regnade men från London fick jag ett trevligt svar från Lily Crowther:

> Dear Mr Hagberg,
>
> You can find detailed information about the history of the Ardabil carpet on our website, at http://www.vam.ac.uk/collections/asia/object_stories/ardabil/index.html. This page has sections about the design, the production process of the carpet, and also about its original location in Iran, and how it came to the V&A.
>
> For further information, I would recommend the book 'The Ardabil Carpets' by Rexford Stead (J Paul Getty Museum, 1974). This is widely available as a used book online, for example from www.abebooks.com.
>
> To answer your three questions:
> 1. Yes, the carpets were originally identical in size. The borders from the LA carpet were cut off and used to mend the worn areas on the V&A carpet, to enhance its market value.
> 2. Both carpets were made at the same time, and have the same date woven into their inscription - 946 in the Muslim calendar, which is equivalent to AD 1539-40. The carpets would have taken several years to make, but 1539-40 is the date they were finished. Some sources give a slightly different date; this is because the inscription is difficult to read, so it has been interpreted differently.
> 3. The quotation from Hafiz is a reference to the shrine at Ardabil as a place of refuge. I'm afraid we do not have any information on exactly where the quotation comes from.
>
> I hope this helps with your writing.
>
> Kind regards,
>
> Lily Crowther
> Assistant Curator, Middle East
> Asian Department
>
> Victoria & Albert Museum
> South Kensington
> London SW7 2RL


Mattorna som inte sällan gjordes i par gjordes alltså till en gravhelgedom i Ardabil/Ardebil.

Den som satt sitt namn på mattorna heter Maqsud Kashani. Man vet inte var Maqsud kommer ifrån men troligtvis från Kashan som ligger söderut från dagens Teheran räknat medan Ardabil ligger i närheten av Kaspiska havet.

Det finns mycket mer att säga om mattorna men det kommer i boken där mattorna finns närmare beskrivna.

Sanningen är att ingen vet var mattorna tillverkades och i varje fall inte Hans Blix som tror att det är EN matta tillverkad I Ardebil.

Vad är sensmoralen?

Köp aldrig en matta av Hans Blix!

söndag 20 juni 2010

Äntligen!



Nu är det ÖVER!

Thank you very much!

Tjugo i ett i natt såg jag lopp tre i V75 som flyttats dagen till ära.

Det är bara att lyfta på hatten. Torvald Palema!

Det kändes som en fantastisk avslutning på en annars frossbrytande dag i Paradiset.

Carina kommer på onsdag kväll. Jag trodde det var på torsdag men det ska bli roligt och Spiken kommer att bli överlyckligt och slå knut på sig själv. Men jag säger inget förrän en timme innan, annars tar han ut sig helt.

Carinas sju bagage har jag dock inte sett röken av. Det kanske är den torkade tryffeln som fångat tullens uppmärksamhet? Eller också tar det så här lång tid.

Maggan hade barnkalas idag. Hans ungar verkar fylla år hela tiden. Jag måste fråga om det där.

-Fyller dina barn år flera gånger om året. När ska ni åka på semester?

Snart är det midsommar. Tror att det ligger på min lott att grava lax.

Det finns många olika recept. Jag har bara tre tips. Ta massor med dill(om ni nu gravar med dill), ta mer socker än salt(inte hälften hälften) och vänd på laxbitarna minst två gånger per dygn.

Sedan är det frågan om det ska regna eller inte. Det är en kostnadsfråga. Har man tillgång till 18 JAS plan och obegränsade mängder silverjodid så är saken biff(Däremot regnar det hos någon annan men vad fan spelar det för roll).

Det skjuts i Fittja och i morse var det i Helsingborg. Antar att folk ska dra ihop deg till semesterkassan. Det brukar vara pengar det handlar om.

Jo, regnet på midsommar. Om förbereder sig mentalt på att det är exakt femtio procents risk att det regnar och femtio procents chans att det blir vackert så blir man inte fullt så besviken när det börjar plaska i jordgubbsskålen och sockret ser ut som en grå gegga.

Krismedvetenhet ger en ett långt, inte lyckligt, men långt liv.

What else?

En ledande imam i Iran har utfärdat en allmän fatwa mot hundar. Folk som har hundar som husdjur har bara smittats av den västerländska sjukan = dåligt. Därför ska folk som hundar i bilen t ex bötfällas i detta gudfruktiga land.

Imamen själv tillstår dock att det inte finns något direkt stöd i Koranen för tilltaget.

Undantaget är vakthundar som ska vakta prällarnas förmögenheter och vallhundar som vaktar fåren som prällarna äter upp sedan.

Det låter plausibelt! Utan hundar ingen fårstek!

I förra veckan lättade man å andra sidan på den stränga synen på kvinnor som visar en del av håret utanför huvudduken. Det är tydligen OK, åtminstone hela förra veckan. Hur det är nästa vecka återstår att se.

Nästa vecka borde de iranska hjälpskeppen nå Gaza. Det borde bli intressant.
Jordgubbarna kostar 30 spänn litern på Bysis torg och de franska fotbollsspelarna ville inte träna idag efter att Anelka skickats hem.

Nu ska jag förbereda mig på nästa match. Men innan dess ska nog Spiken ut.

Undrar vad silverjodid kostar kilot och hur mycket man behöver för en solig altan på midsommarafton.

lördag 19 juni 2010

En Halv Dag Kvar!



Puh! Att bara se Levengoods självbelåtna nuna med någon guldkrona under hakan som skulle fått assyrierna att gråta av avund gör en spyfärdig. Men nu är det över. Vad drar en JAS milen? Gånger 18. Så visst var det miljövänligt och fint. Jo,även om man räknar och alla plåtskorvarna som raddats upp runt Gamla Stan.

Victoria tackade för att svenska folket givit henne sig prins. Det var artigt och fint. Ha ett långt, lyckligt och händelserikt liv själva.

Den högst devote hovkrönikören Herman Lindquist har snickrat ihop en helt egen teori om svenska folkets karaktär som han idag har spridit till hela världen via CNN:

"According to Swedish tradition and cliche about people from different parts of the country, people from the north, you can trust them," said historian Herman Lindqvist. "They are cool, they are calm. They don't talk very much. They are like solid rocks, and that's what Victoria needed -- somebody really solid she could trust."

Vem stoppar Galne Herman?

Det är förmodligen för sent. Han påstår för CNN att han är historiker. Mig veterligen är han journalist och författare. Möjligen populärhistoriker vilket är ungefär att jämföra med privatspanare.

Så ni vet världen tack vare vår främste hovnarr att människor norrifrån kan man lita på. Herman Lindquist är en nyttig idiot men dock en idiot. Sprider fördomar som en gammal vertikalspridare. Först och främst kommer Daniel Westling inte från norra Sverige utan från Ockelbo som ligger i nedanför mitten av Sverige en bit utanför Gävle.

Men det han får ur sig är rätt typiskt för Lindquist. Snabba lösningar på svåra problem. Han får nog också en medalj vad det lider.

”..solid rocks”?

Är det någon speciell han tänker på? Maud Olofsson som är från Ångermanland kanske?

Glädjande att New York Times inte ens har med det svenska bröllopet. En av få kvalitetstidningar i världen som fortfarande kan värdera nyheter.

Nu är det bara 45 minuter till danskarna ska få stryk(förhoppningsvis) i fotboll. I den frågan ärvi somkommer söder ifrån "solid rocks".

Är det ingen som kan samla in några hundringar så Magdalena Ribbing kan få en pensionärsklippning. Hon sitter ju faktiskt i teve.

Den här dagen kommer jag att minnas som förvirringens tid när svensk media lyckades slå inofficiellt världsrekord i skitsnack.

Så grattis till media.

Verkligen. Det var en bedrift.

En sak förstår jag dock inte. Vad är det som gör att folk verkligen tycker det är fantastiskt?

Vilka behov fyller det här bröllopet? Jag vet inte men det är onekligen tänkvärt att H C Andersens saga om Kejsarens Nya Kläder är aktuellare än någonsin tidigare.

Då menar jag inte brudparets klädsel.

Nu tycker jag hovredaktionerna ska ta en låååååååååååååååååååååååånnnnnngggggggggg och välbehövlig semester. Ni har verkligen tillfört något. Hade media ägnat lika mycket energi åt åldringsvården eller nya lovande svenska företag hade Sverige antagligen varit ett ännu bättre Paradis.

fredag 18 juni 2010

Royal Service!



Glada Hudik! Svanar, tranor, ugglor och hägrar, 300 vilda fåglar hade en Hudiksvallsbo hemma. Lite överraskande kan man säga.

Stockholmarna är förbannade för att halva stan är avstängd på grund av ni vet vad.

Nu i grevens tid om man får använda uttrycket går Ulrika Knutsson, Publicistklubbens ordförande ut och kritiserar SVT:s bröllopsyra. Motsvarande en arbetsveckas tid har bröllopsbevakningen varit säger man på SVT:s hemsida.

Det är nog lite mer än så. Det är nog snarare ett flertal manår vi talar om.

Men blott det faktum att man sänt 64 timmar om allt från marsipantårtor, vett och etikett till klippböcker med brudparet i kan mana till eftertanke. Då ska man minnas att bröllopet inte ens varit.

Knutsson kritiserar ytligheten, vilket tyvärr är hennes misstag:

SVT:s programdirektör Jan Axelsson försvarar sig med att man sänt andra vinklar på händelsen:

-Även i de mer underhållande programmen har vi haft väldigt mycket kunskap med bland andra Herman Lindqvist, Christoffer O'Reagan och Olle Häger som satt in monarkin i ett nutida och historiskt perspektiv, säger Jan Axelsson, som också pekar på att såväl ekonomi- som samhälls- och kulturreportrar tittat närmare på hela händelsen, säger Axelsson.

Problemet är inte att kungahuskramarna inte fått vända på ämnet ur olika synvinklar.

Herman Lindquist har fått berätta sina små anekdoter som han tidigare framfört i ymnig form i böcker, tidningsartiklar och nu alltså fått chansen att upprepa i public service.

Problemet är omfattningen på bevakningen. Om man direktsänder varenda jävla dag på temat och sedan lägger till en uppsjö av mer eller mindre lättsmälta rojalistiska pastejer så blir det inte bättre utan sämre.

Det finns ingen som helst proportionalitet vad gäller engagemanget från SVT: s sida och Axelsson borde skämmas men det är inte hans stil så det kommer inte att hända.

Landshövding Lars Engqvist, tillika socialdemokrat och före detta minister, för dagen ordförande i SVT borde omedelbart tillsätta en utredning som granskar SVT:s bevakning av bröllopet i förhållande till SVT:s uppdrag. Tyngdpunkten ska då inte ligga på ifall Lindquist skrönor kan anses vara en balans mot Ebba von Sydow, klippbokstanter och tindrande programledare som totalt tappat koncepterna, utan ifall omfattningen och kostnaderna ställt i proportion till övrig mediebevakning av händelsen varit förenliga med SVT:S uppdrag.

Att SVT sänder bröllopet direkt och har någon liten debatt någon vecka innan är inget att säga om. Men det är inte SVT:s uppdrag göra bröllopet till sin huvuduppgift och framför allt att försöka konkurera ut kommersiell media med samma metod som de använder.

Dessutom visar undersökning efter undersökning liksom Stockholms satsning på katastrofen LOVE 2010 att svenska folket är måttligt intresserade av bröllopet om inte korven kostar fem spänn. Det hela är en media hype som royalister och de kommersiella mediekoncernerna piskat upp med benäget bidrag från SVT.

Det börjar bli dags för politikerna att fundera över public service framtid. Det är för många kockar och för lite ätbar soppa.

”Public Service” måste ha en SPECIELL uppgift i förhållande till ett evenemang som detta.

Det är inte så att SVT BARA ska ta upp andra vinklar än tex TV4. Men varför ska man välja SVT när man får höra samma sinnesslöa svamlande om förberedelserna oavsett vilken soffa man tittar och lyssnar på.

Vi borde aldrig serverats denna dynga. Det enda vi inte(vad jag vet) har fått ta del av från Jan Axelssons sida är material och färgen på brudparets underkläder. Men det kommer kanske. Vad ska han balansera det med? Herman Lindquist som berättar om 1700-talstrosor?

Eller är det så enkelt att de som bestämmer på SVT själva är rojalister med grevinnan Hamilton i spetsen.

Någon företagsam journalist borde kanske göra ett sociogram över relationerna på SVT och SR. Det skulle säkert förklara en del av knäfallet för någon som är ett helt vanligt bröllop i en konstitutionell monarki där kungahuset inte har någon politisk makt. Det finns säkert de som vill ändra på den saken.

Vår nuvarande monarksvalspråk ”För Sverige i Tiden” betyder ju inget annat än att tiderna kan förändras. Hur detta sker och i vilken mån kungahuset och dess påhejare medverkar till detta är därmed en öppen fråga. För kungahuset alltså. För Sveriges regering och riksdag och public service borde saken vara klar. Kungahusets roll är given. De åker runt och klipper snören till förmån för Sverige och de får ett icke föraktligt apanage för detta komplicerade arbete. Nu har vi dessutom gett dem ett extra anslag om tio miljoner för att de ska kunna bjuda noblessen på en trevlig bröllopsfest.

Kungahuset har inte sin ställning avguds nåde utan bestämt av vår konstitution och regeringsform,regering och yttersten folkvald riksdag.

Nu är inte brudens pappa utfattig. Hans tillgångar värderas till en kvarts miljard.

Förutom apanaget som i år uppgår till 125 miljoner kronor. Han har alltså själv råd att bjuda sin dotter på fest.

Programdirektör Axelsson har drivit politik i SVT:s satsning. Någon annan slutsatskan man inte dra. Han och Eva Hamilton har utfört drängtjänst som undersåtar åt ett kungahus som tydligen fortfarande utövar politisk makt.

Varför har man trehundra vilda fåglar hemma? Det kan ju knappast vara av omsorg för vilda fåglar.

Det måste finnas riktigt, riktigt sjuka människor i vår konstitutionella monarki.

Till sist måste jag avslutningsvis kommentera Lars Ohlys patetiska kabinettsfråga på Newsmill där han skriver följande:

"Vi i Vänsterpartiet är inte beredda att kompromissa om demokratin. Vi anser att Sverige ska införa republik med en demokratiskt vald statschef. Att uppdraget som statschef går i arv strider mot alla demokratiska principer och om principen om alla människors lika värde."

Så ifall de rödgröna vinner valet i höst och Mona viftar med en socialministerpost för Nackas kompis så säger den principfaste republikanen:

"Gärna en taburett men först en rejäl republik!"

Kom ihåg det: "inte kompromissa"....

Tranor?

torsdag 17 juni 2010

En tredagars Kryokur?



Det är bara tre dagar kvar.

Personligen hoppas jag på en lång och självrannsakande utvärdering av SVT:s ledning.

Det skulle t ex vara intressant att veta hur mycket sändningstid man ägnat åt bröllopet jämfört med förra riksdagsvalet. Jag är helt övertygad om att både mätt i ekonomiska resurser och sändningstid kommer bröllopet att slå den del av vårt statsskick som verkligen betyder något, nämligen regering och riksdag med… just det hästlängder.

Hela TV4:s egen lilla fettfläck Steffo Törnquist hade riktigt skojigt i morse när han skulle häckla Svanbergs ”small people” lapsus.

Till sin hjälp hade han en förvirrad media konsult som la in någon oneliner i var och var annan mening så vi fattade att tränaren kunde engelska. Charmigt!

Steffo hade så skojigt att han nästan kissade på sig och hans kollega nötskrikan Jennys glasskärarinlägg kom helt bort. Nu ska vi ha ”Small Reclaim”var det sista Törnquist frustande drog till med. Av alla tittare hade nog Törnquist roligast själv åt sig själv.

Han ska nog hålla sig till spriten och cigarrerna.

Alla har haft synpunkter och det har verkligen inte rått någon brist på självutnämnda engelska experter.

Men hur det hela egentligen gick till har vi inte fått reda på. Som vanligt orkar ingen undersöka den saken.

Lagerbäcks Nigeria föll. Tråkigt. Man undrar vad greken sa till nigerianen: This ball is not for you Nigger?

I vilket fall skulle Lagerbäck präntat in att oavsett vad folk sa så gällde det att hålla sig på mattan.

Grekland var ingen vinnare som gör att jag plockar fram min lilla karta med guldstjärnor.

Nu väntar Frankrike och Mexiko.

Carina upptäckte en meterlång spricka i taket på badrummet där hon bor. Den fanns inte där i morse och det forsade vatten genom sprickan. När hon fick tag i hantverkaren sa han: I know. It´s no problem.

Där ser man. Det finns flera folk som gud glömt bort eller tröttnat på. Kurderna är ett. I det fallet har gud troligen tröttnat.

Carinas bagage är på väg. Troligen tar det en vecka. Kanske det kommer hem innan henne eller efter henne.

Hon kommer nästa torsdag så det är nedräkning här hemma nu.

Håller på att formulera en städplan. Men om jag städar för tidigt blir Spiken uppspelt för han vet att då är matte på gång. Ett svårt dilemma.

Jag borstar honom varje morgon eftersom han fäller sin vinterpäls. Det är sent i år men jag klandrar honom inte.

Carina hade lite regn idag i San Arbillo. Normalt regnar det inte så här sent men det regnade faktiskt förra midsommaren påminde hon mig om idag. I San Arbillo alltså. Där brukar det vara slutregnat i maj senast.

Maggans ungar skriker och är glada nere på gården. ADHD?

De har hyrt en stuga neråt landet. Maggans alltså. Bra för Maggans med lite frisk luft.

Elliots husse och matte räknar också ner sa Elliots husse imorse. Om tre veckor börjar deras semester. Tänker på den djupfrusna katten. Undrar om de begravt den ännu.

Tänk om det funkade med sådan där kryoteknik.

Då skulle jag frysa in mig och Spiken över bröllopet i alla fall. Problemet är att Carina inte är hemma och någon måste ju vakta sladden.

Smallville borde alltså heta Bigville eller Normalville eller möjligen Allville.

Undrar ifall Lou Reeds och John Cale´s "Smalltown" kommer att överleva.

Vad ville Svanberg säga? Enligt Svanberg följande:

“What I was trying to say — that BP understands how deeply this affects the lives of people who live along the Gulf and depend on it for their livelihood — will best be conveyed not by any words but by the work we do to put things right for the families and businesses who’ve been hurt.”

Varför sa han inte det,från första början.

Skrev han på svenska: "vanliga människor" eller som det brukar låta i TV4:s käcka soffa: Nisse i Bagarmossen!

Eller försökte han vara poetisk: Den lilla människan?

Varför skrev han inte på engelska? Vem skötte översättningen?

Alla dessa frågor?

En sak till när jag ändå är på gång. Du har högst troligt en presskonferens kvar Lagerbäck. Sitt inte med armarna i kors då är du hygglig! Åtminstone inte före matchen.

onsdag 16 juni 2010

Glaskulefotboll och kungahus med förhinder



Jag bara satt och hoppades. Riktigt, riktigt intensivt med en minut kvar.

Jag har tittat på en del fotbollsmatcher under fotbolls VM. Inte alla men några stycken.

Både Carina och jag är intresserade av fotboll. Carina har dessutom spelat fotboll och vunnit S:t Eriks cupen med sitt tjejlag en gång i tiden.

Spiken är mest intresserad av bollen och punkterar den hellre än spelar. Fast han är rätt teknisk till skillnad från husse som mest och bäst knäat in en balja i korpen för trettiosju år sedan eller så.

Svärmor ringde när det var tjugo sekunder kvar på matchen. Ja, Spanien-Schweiz alltså. Bra timing. Hon ville veta nått om var man kunde se Ostindiefararen.

Medan hon la fram sitt ärende tog matchen slut.

Före hade studioproffsen förklara hur fantastiska Spanien är och att Schweiz mest var utfyllnad. De hade bara ett försvar och det skulle nog Xavi & Co snabbt peta hål på.

Nä, Schweiz var inget att räkna med. Nu visade det sig att Schweiz visst var att räkna med. De spelade ett smart och disciplinerat försvarsspel. Så lång hade Rit-Ola och hans vänner rätt. Men Spanien lyckades inte göra mål och vad värre var; Schweiz visade sig inte bara ha ett anfall utan de gjorde mål och hade god chans på 0-2.

Det är en sak jag noterat i detta VM. Alla dessa experter som egentligen håller på något av lagen; Frankrike, England, Spanien, Italien eller Brasilien.

Redan innan matcherna talar man om vem som ska vinna.

Det är förutom att det är urtråkigt som tittare att höra hur jävla outstanding Spanien är och hur amatörmässiga Schweiz kommer att vara också visar det sig fel.

Så varför inte hålla inne lite med hyllningarna. Vi har sett de asiatiska lagen kämpa på bra och det kommer säkert en och annan skräll. Ta inte ur en segrar i förskott. Det är precis som att skriva ut segerchecken på Lucky Jim en månad innan Elitloppet.

Som tittare vill man ha information men inte något slags amatörpsykologisk utredning varför Spanien ska räfsa mattan med Schweiz.

De här experterna borde be tittarna om ursäkt och tagga ner i fortsättningen. De missbedömde Schweiz å det grövsta.

Det finns inga givna vinnare på den här nivån.

Idag fick vi också veta att det går att filtrera bort plasttutornas ljud. Alla har vetat att det kommer att tutas. Så varför har man inte anpassat mikrofoner och sändningarna så att man tonar ner tutorna. Jag tycker inte man ska förbjuda tutorna men skulle anpassat tekniken långt innan.

Det stod ju tidigt klart att Blatter älskade tutorna.

En annan skandal som drabbat arrangemanget är säkerhetspersonalens strejk. Någon borde granska hela FIFA och deras olika affärer. Att betala säkerhets personal 200 spänn för tolv timmars arbete är en säkerhetsrisk redan utan en strejk. Det verkar inte vara någon hejd på girigheten och frågan tycks inte var löst. Skandal!

Jag ska inte säga något om bröllopet. Det finns inget som inte redan sagts.

Tittade på den intressanta dokumentären om John-Erik Franzén porträtt av kungafamiljen som gjorde på 80-talet.

Noterade tre saker. När verket avtäcktes hade Franzén arbetat med det i flera år.

Ingen nämnde konstnärens namn. Hanblev inte medbjuden på middagen efteråt och ingen tackade eller kommenterade hans verk.

Vem är ansvariga för vett och hyfs på hovet. Kanske ett uppdrag för Magdalena Ribbing eller Kunga Herman.

Snart är det bara narrkåpan som saknas på Herman Lindqvist. Han har tappat all distans. När SVT presenterade en undersökning som visade att allmänhetens värme för kungahuset är i stark svalning så började han ifrågasätta själva undersökningen och menade att den var gjord av republikanska föreningen. Det var den inte. Sedan började han svamla om statistik och lögner. Man baxnar.

Då var det betydligt trevligare att lyssna på hovfotografen Charles Hammarsten som visade en massa fina bilder från Victorias uppväxt. Han är ett proffs och ingen devot som Lindqvist.

Men nu får det vara. Nu har allt som redan sagts sagts.

En gång till.

Själv har jag ägnat ett par dagar åt att göra skisser på några tavlor som jag ser fram emot att måla.

Ikväll väntar Sydafrikas andra match. Det ska bli roligt.

Carina har skickat iväg sex bagage med fraktflyget. Ingen vet när de kommer fram. Det ska bli spännande.

Det kan bli att fira midsommar i bikini om hon har otur.

Inte så dumt kanske. Regna lär det väl göra.

Nu hör jag det skalliga mumintrollet på teven i andra rummet. Jag måste byta kanal.

Om ni kan se dokumentären om Hugo Alvén igen så gör det. Om ni tycker om musik och konst vill säga. Han var ingen dumskalle. Det har ni mitt ord på. Tammefan!

Sa jag att jag höll på Schweiz hela tiden. Vill ni läsa en riktigt bitter expert representant så läs Simon Banks patetiska analys av matchen Spanien-Schweiz.

Aftonbladet så klart!

måndag 14 juni 2010

Under ytan




Amerikaner brukar kartlägga vilka naturtillgångar som finns i de länder de för krig i.

Vänsterkonspiratörerna vet alltid svaret på frågan varför.

Det är naturligtvis för att supermakten, det imperialistiska världssystemets yttersta utpost och polis ska kunna lägga under sig alla dessa naturtillgångar i framtiden.

Det är den enkla förklaringen.

I Irak var amerikanska specialister på jakt efter olja och mineraler och borrade redan några år efter första gulfkriget. De dök upp i landcruisers och bakvända kepsar, knackade, borrade och petade.

Inte i Tikrit som Saddam då kontrollerade men väl i de kurdiska provinserna.

Naturligtvis är det av strategiskt intresse för USA att veta vad som finns i olika delar av världen. Sverige kunde gjort samma sak men är oftast sist av alla på plats.

I Irak var förutom amerikaner, tyskar, sydkoreaner och kineser snabba på det ekonomiska området.

Om nu amerikanerna hållit käften om sina fynd och agerat ekonomiskt i sann kolonial anda så hade ju den här vänsterteorin vunnit laga kraft så att säga.

Men det märkliga är att USA presenterat långa och detaljerade rapporter om sina upptäckter, inte bara för en inre krets av makthavare i de länder de varit närvarande i.

Alla som gått igenom grundskolan vet att med tanke på hur mycket USA plöjt ner enbart i Irakkriget så kommer det att ta hundratals år innan Irak kan betala tillbaka med olja och det finns dessutom inga sådana krav.

I dagens New York Times presenteras en liknande karta över fyndigheter som finns i Afghanistan.

Afgahnistan har en miljon problem och ett av dem är att den i särklass största och mest värdefulla exportprodukten är ”poppy” produkter, varav heroin är den mest inkomstbringande.

Kan man få igång annan industriell verksamhet som olja, gruvor och mineraler så har vilken civil regering som helst större chans att överleva. Det är svårt för mig att tror att Afgahnistan skulle kunna överleva på fårskötsel och heroin.

Den amerikanska studien kommer nu med glada nyheter för de som tror på att Afgahnistan kan komma på fötter utan tvåhundra år av bistånd och fortsatt heroinhandel.

Man har identifierat enbart mineraltillgångar till ett dagsprisvärde av 6300 miljarder.

Bl a har man funnit stora fyndigheter av järn, koppar, niobium, cobalt och guld.

Då är inte oljan och gasen inräknade. Tillgångarna är spridda över hela området.

En annan mineral,lithium som man funnit i så betydande omfattning att jämfört det med var olja är för Saudiarabien är inte heller inräknad.

Afghanistan har dock ingen brytningskultur.

Det har däremot Sverige.

Det spelar ingen roll hur många demokratiprojekt och Women Empowerment Workshops man sätter igång ifall folk inte har jobb och inkomster.

Stötta Afgahnistans industriella uppbygge med vårt gruvkunnande. Sverige har lång erfarenhet av framgångsrik gruvindustri och har stöttat Afghanistan alltsedan den ryska ockupationen. Vår nynämnde ambassadör har förflutet i Afghanistan kommittén.

Det är samma sak i Irak. Där finns stora naturtillgångar som inte är olja.

Sverige är tekniskt skickliga på dessa områden. Hur skulle det vara ifall vi tog av oss den självutnämnda demokratihatten och såg till att folk därborta får jobb istället för bara en massa prat.

lördag 12 juni 2010

Uppladdning!




Såg två matcher Sydafrika-Mexiko och Frankrike-Uruguay igår.

Sydafrika hade flera vassa anfall och har en fruktansvärt löpsnabb anfallare som sköt ett stolpskott som kunde gett Sydafrika vinsten.

Frankrike var en besvikelse, medan Uruguay visade sig ha en fungerande spelidé.

Idag regnar det och alla verkar bli mer och mer förvirrade ju mer det närmar sig inlämning.

Tangen Scott ska visst var på G om nu inte Hallsta Lotus gör vad alla tror att den gör.

I första hade Alvena Pampas som är efter vår familjehäst Alvena Elise inte druckit.

Ja, vad göra. Jag tror på Torvald fast jag skulle trott ännu mera på 1640. Infatti November verkar vara på gång och man kan inte räkna bort Beanie M. M. Men jag litar på Torvalds slutrökare.

Tar också en annan Svanstedthäst i handen. Youpie i sista. Det får bli en andra spik.

Det känns som om helgardering av lopp 2 och 5 skulle vara en bra idé.

Nu får jag raska mig.

Fotboll, hästar och regnväder.Kan det bli bättre?

fredag 11 juni 2010

Varför?



Nelson Mandela spelade inte fotboll på Robben Island. Men det gjorde andra. Det varen viktig del av motståndet under apartheidregimen.

Utan Nelson Mandela inget VM i Sydafrika. Så kan man nog lugnt uttrycka saken.
Därför går tankarna i lite olika riktningar en dag som denna.

Tidigt i morse dödades Mandelas trettonåriga barnbarnsbarn Zenani Mandela i en bilolycka.

Föraren i den andra bilen var berusad enligt sydafrikanska tidningsuppgifter.

Zenani Mandela hade varit på en kick off konsert för just fotbolls VM.

Det är i sådana här lägen man undrar om den där guden som så många tjatar om existerar ens i teorin.

Jag tror att de flesta människor i världen verkligen unnat just Nelson Mandela den här dagen som en glädjens dag.

Han om någon är värd det.

Men nu blev det inte så. Det är väldigt orättvist i varje fall. Det finns få om någon levande människa som jag unnat en plasttrumpet och glädje den här dagen.

Nu blev det inte så.

Hoppas att Sydafrika vinner matchen. Allt annat vore… vad ska man säga? Inte som man önskar i varje fall.

Dessutom spöregnar det utanför fönstret.

Spiken träffade en lunnevalp, tretton veckor gammal. Jag tror att han minns när han var i karantän på Åland med alla lunnehundarna.

De har sex tår, en tand mindre och är duktiga bergsklättrare.

Han såg väldigt glad ut.

Det var i varje fall lite trevligt mitt i eländet.

torsdag 10 juni 2010

Betyg



Spiken och jag gick upp på Skinnarviksberget i morse.

Av någon anledning samlas det varje år en del studenter därmed champagneglas morgonen efter utruset.

Idag var det rätt kyligt så jag hoppas att de hade gott om champagne i bagaget.

Det är något lätt rörande med dessa unga solbrända ungdomar som klätt sig i fina kläder och antagligen förhoppningsvis just under dessa dagar ser framtiden som oändlig, ljus och möjlig för alla möjliga och omöjliga uppgifter.

På ett granitblock strax intill vägen vi brukar gå varje morgon satt två unga studentskor och drack champagne.

-När jag öppnade mina betyg så hade jag fått VG i en kurs jag inte ens gått, hörde jag den ena säga medan vi passerade.

Det där var ju en delikat historia och väckte en del tankar.

Ett problem är ju att ifall man påpekar det och för övrigt är nöjd med betyget så kan det ju tänka sig att man fått höjt i andra ämnen som man inte borde fått höjt i.

Jag minns mitt eget glada 70-tal. Jag hade väl alltid under skolgången fått hyfsade betyg i teckning. Inte så att jag var jätteintresserad av ämnet.

Man kan säga att jag brukade få siffran fem i kolumnen utan att slita ihjäl mig i ämnet.

När gymnasiebetygen skulle fördelas sa min konstlärare att en kille som tänkte söka till en speciell konstskola fått en femma eftersom han behövde det bättre.

Jag har ibland funderat över hur hon kunde veta att jag inte skulle söka till en konstskola.

Så jag fick en fyra och det var förmodligen rättvist med tanke på det nedlagda arbetet. Jag brukade väl ungefär som nu sitta och snacka skit på lektionerna och sedan rafsa ihop några teckningar till slutet av terminen.

Min klasskamrat däremot var hängiven redan på den tiden. Torrnålsgravyrer var det han ville lära sig på den där skolan.

Eller när min far som var biologilärare på en annan skola och i den egenskapen haft en annan kollegas barn som elev några år tidigare, fick följande underbara replik av samma kollega när en av mina syrror skulle få slutbetyg.

-Ja, du gav ju en femma till min dotter så din får det också.

Man kan säga en hel del om min far men att han skulle dela ut femmor för att någon var dotter eller son till någon tror jag inte ingick och dessutom så var det han själv som berättade historien.

Hur det nu är med flickan vid morgonens hundrunda som fick betyg i ett ämne hon inte haft och den eventuella nytta som hon får i sin förhoppningsvis ljusa framtid av just detta betyg vet jag inte, men den klasskamraten som sökte till konstskolan 1974 kom in kan jag meddela är idag en skicklig och erkänd konstnär som bl a finns representerad på Nationalmuseum.

Så jag är väldigt glad för att han kom in om nu betyget hade något med det att göra.

Ytans paradis!



Det finns två händelser som dominerar Sverige just nu.

Den ena BRÖLOPPET och den andra är FOTBOLLEN.

”Vi snackar upp det…”

Nuförtiden ska man inte ”behandla ett ämne”, ”belysa något”, ”bevaka något”. Man ska ”snacka upp det…” Tydligen.

När det gäller vår konstitution och SVT:s uppdrag är jag helt övertygad om att det inte står att uppdraget innebär att man ska ”snacka upp kungabröllop”.

Jag förutsätter att grevinnan Hamilton som leder SVT efter spektaklet avhållits med 169 SVT-kameror på stan gör en oberoende utredning ifall ”uppsnacket” haft rimliga proportioner i förhållande till uppdraget. För SVT har faktiskt ett uppdrag.

Utan att föregripa så tror jag mig kunna säga att med tanke på den övriga hysteri som media och kommersiella intressen piskat fram runt detta bröllop, så har inte SVT direkt svikit i sin bevakning.

Om några tallrikstillverkare eller ballongförsäljare vill tjäna en slant på att en prinsessa och en gym direktör gifter sig så är det inget fel. Eller en kommersiell slaskkanal som TV4.Det är fullt förståeligt. Ingår i konceptet så att säga.

”We ´re only in it for the money” som Zappa med F skaldade vist en gång i tiden.
Men SVT är en annan sak.

Det finns en politisk/kulturell grund för att SVT drabbats som det gjort.

Det är inte så att svenska hjärtan klappar allt hårdare för monarkin. Det visar åtminstone en undersökning gjord på uppdrag av republikanerna och Peter Althin.
Det vet grevinnan Hamilton och det vet SVT:s styrelse och programledning.
'
Varför ska jag som licensbetalare behöva sitta och se en kärring göra reklam för sin klippdocksbok men Daniel och Victoria i en korgstol utanför slottet med en glatt påhejande Marianne Rundström.

Dag efter dag, vecka efter vecka. Nya vinklar på samma tema. Idag var det tal och en retoriker på plats. Nog fan, fick Rundström in någon litet passus om kungahuset.

Sen kom Levengood och då tryckte jag av teven. Det var många år sedan jag tröttnade på hans lätt inställsamma rotande.

Så för min del så önskar jag de unga tu lycka till. De behöver inte ställa sig i bostadskön i varje fall. Det är ju alltid något. De har också fått glas till ett värde av 300 000 kronor från svenska folket så de behöver inte dricka morgonjuicen ur kartongen heller.

FOTBOLLEN.

Till skillnad från BRÖLOPPET så tycker jag om fotboll.

Så det ska bli kul.

Vilka ska vi hålla på?

Elfenbenskusten eller Lagerbäcks gäng. Inte Danskarna i varje fall.

Drougba gillar jag så det får bli Elfenbenskusten. Lagerbäck har aldrig tillhört mina favoriter.

Fast det är ett sorgligt spel.

FIFA denna sportelefant som drar runt världen och sprider glädje. Eller?

Fotboll är idag framför allt en jätteindustri. När FIFA tar över vilket de gör så åker de lokala korvstånden ut från området.

Vanliga sydafrikaner kommer inte att se några matcher.

Pengarna landet satsat på stora fotbollsarenor och infrastrukturen runtom kunde räckt till 360000 hus. Istället sätter man upp nya klistermärken på slumhyddorna för att pigga upp folk.

Jag tycker om fotbollen. Egentligen skiter jag i vilka som sitter på läktarna och färre plasttrumpeter stör mig absolut inte.

Tre journalister har redan blivit rånade. Fler lär det bli. De sydafrikanska politikerna har misslyckats med att infria de förväntningar som fanns när apartheidregimen föll för lite drygt 20 år sedan.

En ny överklass har tagit över. När Nelson Mandela dör försvinner de sista resterna av de svarta drömmarna i Sydafrika.

Jacob Zuma?

Men varför skulle det vara annorlunda i Sydafrika? Ibland lyser det ett tomtebloss i mänsklighetens jämngrå vardag. En Gandhi eller Mandela. Sedan är det som vanligt.

När jag slog på teven var Malou där.

Förre rikspolischefen Björn Eriksson, en kille med invandrar bakgrund som jag inte känner och Anrell.

Malou drog den där om femhundringen utanför mataffären.

Alltså. Du hittar en femhundring utanför en mataffär. Vad gör du med den?

Det visade sig att alla tre stoppade den på sig. Inga problem. Endast Anrell hade någon fundering om ifall han såg någon inne i affären stå och leta förtvivlat så skulle han gått in.

Det var inget snack.

Sedan berättade Anrell om hur en polare växlat till sig 7000 spänn i utländsk valuta för mycket. Alla jublade men polaren fick lite samvetskval. Dock inte så mycket att han gick tillbaka.

Det var också intressant hur snabbt deltagarna i soffprogrammet glömde/förträngde att femhundringen hittats utan för en mataffär.

Så ifall en f d rikspolischef, en yngre man med invandrarbakgrund och en av Sveriges mer kända sport och nöjesprofiler och tillika barnboksförfattare plockar upp pengar som teoretiskt sett kan tillhöra en fattig pensionär med 3500 kronor att leva på en månad så har dessa tre som knappast tjänar mindre än 40 -70 000 i månaden inga som helst dubier att plocka upp femhundringen och stoppa den i fickan.

Intressant.

Jag är ingen stor tillbedjare av Malou… heller. Men den här lackmustesten är oerhört intressant.¨

Den visar hur jävla sorgligt det blivit i samhället.

För vad det handlar om är ren och skär girighet.

Ibland finns det skäl.

Diskutabla situationer.

Vill betona att jag alltid lämnar in pengar, busskuponger, mobiltelefoner och annat jag hittar.

En gång var Carina och jag på Gotland. Vi hyrde ett hus på Fårö. På Fårö gjorde gotlänningarna sitt absolut bästa att klå turisterna ordentligt. Det här var femton år sedan och jag minns t.ex. att en limpa kostar 70 spänn på öns bageri.

Det fanns ett Konsum där allt dels var svindyrt och dessutom av dålig kvalité.

Hade man dessutom hyrt bil hos Blind-Göte var man lite ilsken efter två veckor.
'
Näst sista dagen lämnade jag en hundring i Kassan och fick tillbaka på en femhundring av en snorkig gotländska som satt i kassan.

Jag blinkade inte ens. Det var de halvruttna jordgubbarna, dubbelt så dyra grönsakerna och allt annat skräp vi handlat under två veckor, liksom två bilar, ett trasigt avgassystem, ett nytt batteri, en ständig rip off vart man än gick. Jag är inte snål och det är inte Carina heller. Det vill jag också understryka.

Var det rätt? Det var det inte. Det kan vara så att snorkfröken i kassan fick betala bristen med avdrag på lönen.

När jag jobbade som servitör way back in the 70:ies drog krögaren alla diffarna på våra löner.

Så vad kan en växlingskille i USA ha i lön. 20 000 i månaden. 7000 spänn. 20 000-7 000 = 13000.

Det var vad Anrell och hans kompisar jublade över. En stackars jävel som av misstag förväxlat Sverige och Schweiz valutor. Eller hur nu den där historien var som Lasse Anrell drog.

Eller Eriksson som hittade en femhundring under en bil i Italien. Hur gör man det?

En svensk femhundring. Eller ljög hans bara. Kom på att han varit rikspolischef.

Men Malous utmärkta karaktärstest skvallrar om varför BRÖLOPPET är viktigare än det mesta och varför det ser ut som det gör i Sydafrika under FOTBOLLEN.

Våra ministrar skyndade ut till Rinkeby.

Integrationsminister Nyamko Sabuni: Det finns inga samhällsproblem som ursäktar att man tänder eld på skolbyggnader och kastar sten på polis och räddningstjänst.

Det var väl vad Björklund också uttryckte så de måste diskuterat saken ingående.

Enda ljusglimten var väl att de inte tog upp den gamla fina låten ”We shall overcome!”

Men rent konkret är det Sabuni säger bara billig retorik.

Samhällsproblemet finns nämligen där hur mycket Nyamko Sabuni försöker göra som ”Burt” i ”Lödder”.

Gapet mellan våra olika verkligheter är större idag än någonsin tidigare.

En integrationsminister som haft fyra år på sig att förstå att bränna skolor och kasta sten på polis och brandkår blivit en folksport i invandrartäta bostadsområden har missat hela problemet.

Det handlar inte om att ursäkta någon utan att undanröja orsakerna för det finns väl en orsak till att man eldar upp sin egen framtid och kastar sten på samma brandbilar och ambulanser som ska rädda släktingen när fritösen tagit fyr.

När sedan sossen från Rinkeby Moissis Nikolaidis skriver en snyfthistoria på Newsmill som beskriver en stadsdel där allt försvunnit, arbetsförmedling, försäkringskassa, myndigheter och allt skulle då vara borgarnas fel, så blir man bara matt.

Hans ogenerade flört med kravallgängen är också pinsamt att höra.

Dom får ingen hjälp. De säger att polisen provocerar. De bränner bara offentliga byggnader inte privat egendom.

Skitsnack.

Påminner lite om Tommy som bara gjorde inbrott hos de rika I Helsingborg på 60-talet. Åtminstone enligt honom själv. Det kan ha varit av omsorg om de fattiga men lika gärna för det fanns värdefullare stöldgods hos de rika.

Så de uppeldade bilarna var inte privata? Vem ska betala Rinkebyakademiens återuppbyggnad?

Är det inte privat insatser i form av skatter från privata medborgare och företag.

Är det radikalare att elda skolor än Georgios Kalamatabutik?

Jävla flum.

De här ungdomarna håller på med en massa skit för de inte har något vettigare att göra.

Att lyssna på ungdomar innebär inte att man ska köpa allt snömos de kommer med.

Precis lika lite som man ska lyssna på all dynga politiker hasplar ur sig i valtider.

Rinkeby, Rosengård m fl är ett kollektivt ansvar. Ungdomarna har ingen nytta av att politiker ger dem bränsle. De behöver långsiktiga lösningar, bra utbildning, jobb och bostäder.

Precis som andra stora politiska frågor behövs långsiktiga program över blockgränserna för de här kapitala misslyckandena som Rosengård, Rinkeby m fl utgör.

Det är inte sossarnas eller moderaternas fel. De är vårt gemensamma ansvar.

Jag hatar klottrare och vandaler och jag skulle gärna åka hem och måla om deras lägenheter.

Men de finns.Om vi sköt några i knäskålarna skulle de inte hinna springa runt och vandalisera så mycket. Men nu jobbar vi inte så för tillfället. Det är vår uppgift att både finna lösningar och ställa krav. Utan lösningar upplevs kraven bara som löjliga.

Om vi ska ställa krav på ungdomar att de ska söka tusentals jobb som inte finns,leva på sina föräldrar eller på socialbidragi andra hand år efter år och ändå se glada ut och sedan en f d rikspolischef plockar upp femhundringar på gatan som inte tillhör honom och glatt berättar detta för svenska folket så har jag lite svårt att se hur vi ska kunna inbilla Rinkebyborna och andra att det lönar sig att vara ärlig, arbeta hårt och hålla sig borta från droger och kriminalitet etc.

Det kan resultera i vissa tvivel och det är väl vad vi upplever just nu.

Vi borde efter femtio år veta vilka problemen är i förorterna och sedan åtgärda dem.

Det finns idag tonvis med undersökningar och statistik som berättar för oss vad som skiljer Rinkeby från andra stadsdelar.

Vi kan inte bygga ett samhälle med giriga småtjuvar där de som redan har mer än de flesta tillåts ha en tjuvmoral medan vi uppmanar Rinbebybor att skärpa till sig som lösning på de problem som är uppenbara och har varit uppenbara i decennier oavsett regering.

tisdag 8 juni 2010

Tja



Varför tål jag inte att se ens en bild av Maud Olofsson?

Jag vet inte. Är det att hon är en tuff drivande kvinna i politiken där män annars tar för sig av kakorna? Faktum är att jag är väldigt nöjd med kvinnor som tar för sig och uppträder i sin yrkesroll som om de aldrig upptäckt att de har bröst och inte är utrustade med snopp.

Jag är sedan 20 år tillsammans med en sådan kvinna och jag samtliga kvinnor jag varit tillsammans med en längre period har varit självständiga och starka individer.

Så det är något som inte har med könet att göra.

Så fort hon öppnar munnen så kommer det någon patentlösning som man bara känner är rent struntprat. Det skulle kunna kommit från vem som helst. Kvinna eller man men det kommer allt som oftast från just Olofsson.

Sedan har hon en liten specialité. När hon får en obekväm fråga lägger hon gärna på lite dialektbräk och sedan kommer det något som antingen stöpts i ett långvarigt svängande och ljugande sedan tidigt barndom eller nötts in i ryggraden av Paul Ronge typer:

”Men det är ju så här…”

Jag tror det är en naturbegåvning fulländad av usla förebilder under uppväxten.

Något fel måste det vara. Antingen på henne eller mig.

Jag utesluter ingenting. Kan hon vara lik en mattant som tvingade mig att äta leverragu 1963.

Enkla svar på svåra frågor.

Det finns olika kvinnor,människor.

Helen Thomas är 89 år. Nestorn bland Vita Husets ackrediterade korrespondenter. Nu har hon fått kicken av en räddhågsen arbetsgivare.

Född i Detroit 1920 med kristet libanesiskt påbrå.

Kan det vara så att hon blivit gammal och lät tungan slinta. 10 presidenter har hon avverkat denna journalistikens grand old lady. Hoppas någon tar sig för att göra ett par sista ordentliga intervjuer för hon lär väl inte leva tjugo år till.

Det är charmen och samtidigt förbannelsen med att bli äldre. Jag kan känna fläktar av detta redan.

Man har sett både det ena och det andra. Har hört politiska dragningar i femtielva nyanser av brunt.

Hon är inte ung längre och man ska strängt taget inte arbeta när man är 89 år gammal. Hennes frågor blev också mer ock mer minimalistiska.

Som när Obama höll sin första presskonferens. Först frågan gick till Helen och Obama som jag antar sett Helen Thomas under hela sitt liv i detta pressrum, uttryckte närmast blygt att han var hedrad। Men denna charmoffensiv hade knappast den effekt han hoppats på.

-Mr President. Do you know of any country in the Middle East that has nuclear weapons?

Det går inte att formulera klarare. Det är som ett lackmus test.

Obama såg genast lite ledsen ut. Nej, han ville inte spekulera.

På The RealNews Network fick Helen Thomas frågan om Obamas första år:

-I think he blew it. Big time!

Det var den 27 mars i år när svensk media fortfarande tårögda försökte finna varianter på hur olik Obama var t ex George W Bush som president.

Bush som hela tiden fick frågan av Thomas varför de startade Irakkriget.

Så vad gjorde att Helen Thomas fick sparken av Hearst.

Hon blev intervjuad och sa angående Israel:

-Tell them to get the hell out of Palestine!

Det får man inte säga i USA tydligen.

När reportern frågade var de skulle ta vägen, vilket knappast kan betraktas som en fråga föreslog Thomas; Tyskland, Polen och USA.

Med Helen Thomas ofrivilliga pensionering mister USA och världen en stark och klar röst som under 58 års tid ifrågasatte makten.

Hon skulle kört en ordapa som Maud Olofsson i flistuggen।

Hon bad om ursäkt för sitt uttalande.

Helen Thomas alltså.

Det hade hon inte behövt।

måndag 7 juni 2010

Det bubblar och fräser!



Uppgifter om att såväl Iran som Turkiet är beredda att skicka krigsfartyg som skydd åt förnödenhetsfartyg till Gaza har väl inte direkt minskat spänningarna i området.

Samtidigt harvar Israel vidare i nederlagsträsket.

Israels USA ambassadör Michael Oren , myntade några riktiga pärlor i helgen när han konfronterades med frågan om en internationell utredningen av dödsskjutningarna. Det är bara att spänna fast sig:

-Vi är en demokratisk nation. Vi kommer att undersöka oss själva.

En fråga är ju varför man då överhuvudtaget genomför internationella utredningar där demokratiska stater är inblandade.

Iran har aviserat att man redan nästa vecka kommer att skicka två fartyg med förnödenheter från Röda Halvmånen som är den arabiska motsvarigheten till Röda Korset.

Ett fartyg med medicin och förnödenheter och ett fartyg med hjälparbetare.
Ifall dessa fartyg kommer att vara eskorterade av iranska flottenheter är oklart tills vidare.

Det är min fulla övertygelse att länder som Turkiet och Iran har tillräckligt mycket hybris för att kunna skicka flottenheter som skydd.

Tidigare i veckan kom det också uppgifter om att Iran nu har tillräckligt med bränsle för två atombomber.

Den nuvarande krisen förorsakad av ”Ship To Gaza” och de israeliska haveriet hotar nu snabbt att åstadkomma en internationell kris som i värsta fall kan leda till fullt krig mellan Turkiet, Iran och möjligen Syrien på den ena sidan och Israel på den andra sidan.

Frågan är hur länder som USA, Kina och Ryssland ställer sig inför en sådan möjlig händelseutveckling.

Jag skulle vilja påstå att ifall inget radikalt sker förhandlingsvägen och där har USA och EU speciella ansvar så kan vi stå inför en kris som liknar Kubakrisen 1962.

Med Iran, Turkiet och Syrien på samma sida i en internationell konflikt där USA är full upptagna i Irak och Afghanistan och EU och FN saknar medel att visa tänderna kan det mycket snabbt bli en sommar världen sent kommer att glömma.

Att Israel ville skrinlägga och att ”Ship To Gaza” var ett skäl så gott som något är en sak.

Men det kukiga tonläget från den israeliska försvaret och högern i regeringen kan mycket väl skapa en situation Israel kan få mycket svårt att tråckla sig ur helskinnad.

Iran har all anledning att haka på ”Ship To Gaza” tåget. Ett sänkt iranskt eskortfartyg från den iranska flottan kan vara en handling som Iran ser fram emot.

Problemet med Iran och prästerna är att de gärna offrar några miljoner medborgare som ändå kommer till Paradiset som martyrer.

Turkiet har idag hårt tryck på sig att lösa kurdfrågan permanent med konstitutionella reformer och har samtidigt stärkt sin position i området radikalt efter krisen med USA inför Irakkriget där man vägrade transit av amerikansk trupp.

Israel själva är både ovilliga och oförmögna att lösa den nuvarande krisen.

Som grädde på moset kom fem nya dödsskjutningar i helgen av palestinska dykare som Israel påstår var terrorister.

Den skulle vara intressant att se en större utredning som också innefattar en genomgång av varför ett större antal fartyg som skulle åkt med ”Ship To Gaza” aldrig kom iväg.

På tal om dykare och terrorism.

Det Stora Raketbråket!



Jag misstänkte redan efter första set att Nadal skulle bli en alldeles för svår nöt att knäcka för Söderling.

Det låg i luften.

Jag är ingen tennisexpert men Söderling hamnade i Nadals spel. Eftersom jag har spelat en annan racketsport, squash i min ungdoms dagar så vet jag hur det ser ut.

Kort sagt. Att nöta ut Nadal såg inte ut att fungera. Två rätt osympatiska tävlingstyper om man ska vara ärlig.

Så jag gick en sväng och hamnade på Hålet.

Där skulle det också bli otrevligt fast det hade jag inte en aning om när jag klev in.

Danne löste sitt korsord. Jag kan inget om korsord men har fått veta att det är lätt på måndagen och sedan stiger svårigheten fram till söndag.

Pannan låg i djupa veck.

Det var nästan tomt. Nationaldagen var tydligen inget att fira för söderborna. En och annan ambulans for förbi och Danne bröt sitt korsord för att lyssna på mina tennisanalyser. Även om man inte är en expert måste man kunna tala om vad Söderling gjorde för fel när han stod och matade diagonaler.

Plötsligt dök det upp en kvinna.

Drack hon ett glas vitt vin?

Hennes kompis hade skrivit en bok som blivit dåligt recenserad. Inte fått dåliga recensioner utan blivit dåligt recenserad. Den som recenserade hade skrivit för lite om boken alltså.

Det låter ju tråkigt och det ena följde på det andra.

Hon var mycket yngre än jag femton tjugo år. Redaktör för något så politiskt korrekt som en grön inredningstidning.

Vi talade om ideal, ideologier och 70-talsvänstern.

Jag borde misstänkt hur det skulle sluta men såg inte den mörka skuggan närma sig.

-Vad tyckerdu om det här med Israel då,sa hon sedan.

”Det här med Israel”? Ja, vad ska man tycka.

Jag tänkte spinna lite på mitt tema om att allt kanske inte är som det ser ut men det blev inte så. Det var när jag nämnde något om de där raketerna som helvetet brakade löst.

Danne och Micke som dykt upp under tiden satt och gapade.

Hon skrek och jag skrek.Det var riktigt underhållande.

Det var länge sedan jag upplevde att jag blev riktigt heligt förbannad.

Där satt en liten grön redaktör på ett trotteförlag och föreslog på blodigt allvar att det är helt rimligt att skicka raketer på civila.

Jodå, det skulle hon minsann själv gjort i samma läge småbarnsförälder som hon var.

Israelerna gjorde si och så.

Vilken pyramidabel flumlogik. Plötsligt förstod jag varför vänstern aldrig lyckats med något i Sverige.

Jag påpekade att 20 procent av det egentliga Israels befolkning är araber, att 2/3 är för en tvåstatslösning och att man lika gärna kan träffa nån av dessa med de här ur pricksäkerhetssynpunkt helt värdelösa raketerna.

Man undrar över det ideologiska resonemanget.

Ideologi var bara skit hade hon berättat innan dess.

Det kan man ju tycka. Men nu visade det sig vad det ledde till konkret i hennes uppblötta känslovärld.

Det spelade ingen roll vilka argument som dök upp.

Hon försvarade sin terrorism med en dåres envishet. Att skicka iväg raketer in i Israel var helt rimligt. Ingen tvekan.

Det är så man kan spy.

Varför? Jo, eftersom Israel dödar oskyldiga civila i de ockuperade områden så har Hamas rätt att skicka raketer in i Israel.

Med samma logik skulle kurderna gasat alla som bodde i Tikrit som betalt för gammal ost i Halabja.

Faktum är att kurderna är ett bra exempel som palestinierna kan lära sig en hel del av.

Varför utbildade inte de kurdiska gerillaorganisationerna självmordsbombare. Varför sprängde de inte bilar, marknader i luften, skar halsen av Scania direktörer som gjorde affärer med Saddam etc.

Varför kapade de inte flygplan på 70-talet?

Svaret är att de klarade av att både vara en väpnad befrielserörelse och ta avstånd från terrorism. Under mer än ett sekel kämpade de mot övermakten innan de fick sina rättigheter inskrivna i konstitutionen efter Irakkriget 2003.

Sedan kan man såklart säga att det inte var kurdernas egen heroiska kamp som befriade dem från Saddam utan USA:s militärmakt. Men det är en annan sak. Det förändrar inte den principiella frågan.

Om PLO, Hamas m fl sprängt Israels försvarshögkvarter i luften. Fine. De två sidorna befinner sig allt som oftast i krig. Om palestinska gerillasoldater skjuter sönder israeliska tanks eller en spränger en kraftstation. Fine. Krig är krig.

Israel skjuter ihjäl civila. Barn och ungdomar som kastar sten.

Så ska inte palestinierna var bättre än sina förtryckare?

Här finns ett problem hos palestinierna som inte bara har med Hamas att göra. Synen på hur befrielsekamp ska föras.

För att mina förtryckare beter sig som svin behöver jag inte göra det.

Det är också Israels enda argument. Raketerna och självmordsbombarna. Det tål att tänka på.

Att halvsvältande palestinier utan hopp väljer en felaktig väg för sin befrielse kan man förstå om än inte acceptera.

Men när en ren och hel grön redaktör med vänstersympatier i Stockholms innerstad påstår att det är rätt blir man först förstummad och sedan gick det som det gick.

Hon tycker fortfarande att det är rätt att skicka raketer.

Så på det sättet har inget förändrats.

Inte på något sätt.

Kuriosa: Bombningen av hotell Kung David den 22 juli 1946 introducerade den moderna terrorismen i Mellanöstern.

91 människor dog. Av dessa var 41 araber, 26 brittiska medborgare, 17 palestinska judar, 2 armenier, 1 ryss, 1 grek och en egyptier.

Dådet utfördes av den judiska terroristorganisationen Irgun där bl a Menachim Begin satt i ledningen.

Begin som senare fick Nobels Fredspris.

Så kan det gå i den bästa av världar.

Jag glömde berätta det för den gröna redaktören. Det kanske hade fått henne lite mjukare.