Söder

Idag kommer min bättre hälft hem från Irak. Hon jobbar där med en internationell NGO. Hon är duktigt på att organisera saker och ting. Men nu ska hon köpa lite sprit hos de kristna och komma hem i en vecka. Det blir ledighet och lite jobb på huvudkontoret.

I veckan kom hennes uppdragsgivare med en rapport som gällde Assa Abloy den stora svenska låstillverkaren. ASSA stod det på nyckeln som låg i cykelstallet hos min farmor så att jag kunde gå in och ta mig en läsk eller Oboy med mjölk när jag var tio elva år. Nu hade företag slagit upp en fabrik på ockuperad palestinsk mark. Man kunde följa tankegången. Tillgång till billig arbetskraft, frihandelsavtal med EU, lägre miljökrav på ockuperad mark än i övriga Israel.

Läser man rapporten som finns att ladda ner på Diakonias hemsida så blir man lite uppiggad.

Salem var exalterad.

– Nita de jävlarna, sa han och glodde surt på Frank B.

Frank B. är en havererad typ med stålrör i nacken som har fått Israel på hjärnan. Det finns inga fel på den staten. Men det finns det. Många. Jag läser Rabbi Nachmans böcker som Carina köpte under ett besök. Det är research för en bok. Jag är torsk på de där skäggen. Jag minns när Per inte Per E. Donald Boström och jag var i New York 1987. Dodde skulle köpa en strömkonverterare och vi hamnade i en chassidisk elektronikaffär. Ja, det var en resa man sent glömmer. Tower Air var ett amerikanskt israeliskt bolag. Vi kom inte iväg förrän en dag senare för planet hade tappat framrutan och sedan försköts allt. När de andra åkte hem en vecka senare låg Max, Per, Donald och jag och sov i lugn och ro på hotellet.

När vi en dag senare kom ut till terminalen var den tog förutom en svart kille som gick och sopade.

So it goes, som Kurt Vonnegut brukade uttrycka saken.

Salem gav mig några gliringar om att de ska införa en Gated Community i Limhamn. Jag har inga speciella illusioner om skåningar. Vi brukade ta Bjällqvists PV och åka till Halmstad på midsommar. Sticka iväg redan på den tiden. Bjällqvist gillade att fiska och det verkar vara så fortfarande. Han är något slags fiskestjärna i Öresund med omnejd. Mästare! En gång åkte vi till Blekinge. Hans familj var från de krokarna. Efter en lång och ganska svettig färd landade vi vid en fiskesjö. En stor skylt talade om att det var kräftpest i sjön. Så vi grillade lite och åkte hem igen.

Det här med stängda områden är vanligt i USA. Jag vet inte om det är bra. Jag har svårt för en del i mitt hyreshus redan så jag har svårt att föreställa mig hur det skulle vara i ett sådant där område.

Jag har överhuvud taget svårt att engagera mig på allvar i den där typen av debatter.

Men det är typiskt Skåne. Att höra en riktigt självgod, jag-är-mig-själv-nock skåning tala om hur slipstenen ska dras ger en frossbrytningar och jag brukar stänga av teven när de dyker upp.

Så ge dem en sån där inhägnad gård där de kan leka med varandra. Inte mig emot. Jag har ändå lite svårt att begripa att brandmän ska behöva tåla stenkastning från slödder i förorterna. Så ge samtidigt brandmännen ett par ordentliga bössor med gummikulor från Israel så är liksom ringen sluten.