Travsporten

Det är dags att städa lite.

Jag vet inte om ni tycker det är roligt att städa. Sådär, tycker jag. Man rensar hjärnan, lite som yoga. Man går och mal sitt mantra och sen är det plötsligt rent och snygg hemma.

Dessutom måste jag fixa en tvättid. Det borde jag gjort. I helgen ska jag ut på landet. Spiken behöver lite omväxling, typ jaga katt och sedan ska det bli kul att se allt som blivit grönt.

Men på söndag blir det Elitloppet. Som vanligt höll jag på att säga. Faktum är att vi brukar åka dit. Nu missar Carina tyvärr i år och när vi bodde utomlands blev det inte varje år. Men många år har det blivit. Ibland på E-läktaren, ibland lite varstans, ibland med fönsterbord på kongressen. Allt har sin tjusning. Den riktiga stämningen finns på E-läktaren och då ska man vara där i tidigt på morgonen när Solvalla öppnar. Det är alltid sköna typer på E-läktaren. Det är alltid någon som somnat när Elitloppet går. Alltid!

Nackdelen med kongressen är att man ser rätt bra men den där riktigt heta stämningen blir det sällan. Jo, i finalen förstås. Men, tja, inte riktigt ändå.

Det är lite mer som John Lennon sa; Ni där bak kan applådera men det räcker om ni där framme rasslar med juvelerna lite. Ungefär.

Nu vet jag inte riktigt var vi ska. Svågern har fått två biljetter och var vänlig nog att bjuda med mig. Man ska ha kavaj så det blir säkert fint.

Svågern är duktig amatörtränare. Just nu har han ingen häst men så länge jag och hans syster har hållit ihop och det blir väl snart 18 år så har han all som oftast haft en eller två hästar i träning.

Jo, han är visst delägare i en galopphäst. Det glömde jag.

Jag har kört travhäst en gång. Det går mycket fortare än man tror när man står vid det omtalade staketet.

Det var med Svågern på Gotland. Det var Alvena Elise. När jag tittar till höger på väggen finns tavlor som jag ska damma nu under min städkampanj. Där står Carina och Svågern. Erik Svensson i den minnesvärda galoppen som slutade med seger på Eskilstuna. Mer Erik Svensson från 1999 året efter. Här är Torbjörn Jansson, Hans Ove som spöar Åkes Eola Vick och Stig H Johansson Do Well. Och när Stig H Johansson vann på Solvalla. Jorma Kontio som körde till V75 vinst en svinkall jul i Örebro.

Eller när vi åkte ut till Silverbergs och pyntade Elise julbox. Eller det var kanske Face The Grey som Svågern också tränade därute. Eller båda. Litet stall på den tiden men trevligt. Arne levde fortfarande och var där och skrotade allt som oftast. Svågern tränade. Arne åkte in och kollade kvalet.

Jag gillar att vara ute och titta på när hästarna tränar. Carina, Amir och jag som ägde Face The Grey hästen tillsammans brukade ofta åka ut till Erikssund och titta på när vår häst gick banjobb tillsammans med en massa andra. Spiken älskar hästar. Han låg som ett streck längsmed stallgolvet.

Sedan var det lite fika, snacka form på hästen, drömma lite, pigga upp någon annan ägare som kanske just haft en galopp eller gratulera någon som vunnit. På vintrarna körde de ibland banjobben på isarna runt Erikssund.

Sedan när blev lopp var det alltid det här med att gå till stallet före och efter oavsett hur det hade gått. Klappa om hästen och lämna lite morötter och prata med skötare, kusk och tränare.
Det är det här som är sporten, tjusningen, precis lika mycket som när hästen man äger passerar mållinjen som vinnare.

Det är det här som gör att vi har vad det nu är 80 000 travhästar i Sverige.

I morgon, på lördag och under söndagens tävlingar kommer de absolut bästa svenska och utländska hästarna visa upp vad det är som ligger bakom, alla de där anträngningarna under de blöta, leriga, frostnupna novembermornarna när hästarnas andedräkt står som kvastar ur näsborrarna och någon hade glömt sätta på kaffebryggaren i fikarummet.

Det ska bli väldigt roligt.

På andra väggen hänger de två vinsttavlor som Face The Grey och Freddan vann åt oss. Hennes historia är följande. Efter en lyckad dag på travbanan skulle vi gå hem från Solvalla. Följ med till auktionen var det någon som sa just som vi skulle ut och ta en taxi. Så vi vände. I auktionstältet tog vi ett par bira till och sedan rörde sig händerna flitigt. Så kan det gå.

Nu ska det dammas!