onsdag 13 maj 2009

Schlagerfestivalsfinal och Papa på vift!



Vi är så lyckliga, måndag, tisdag, onsdag…

Det var lite depressivt på stan innan omröstningen. Jag pratar självfallet om en av två positiva som händelser i Sverige innan sillen ska upp på bordet vid midsommar. Eurovisionsschlagerfestivalen!

Tänk att dom ville ha oss med. Med en Enigma influerad popopera. Jag gillade låten därför att den till skillnad från t ex Ugglas Joplin-pastisch, har något slags fragment av orginalitet . Antagligen bet Ugglas hos remix gänget och de som inte har minsta relation med originalet.

However, jag kommer att sitta och glo på eländet och jag upphör aldrig att förvånas av att Israel ligger i Europa.

Nu var det officiella Israel förbannade på påven som just nu besöker Israel. Han hade inte tillräckligt tydligt gjort det eller det. Han var med i Hitlerjugend och tjänstgjorde i den tyska armén.

Jag bli så trött på det här lilla irriterade religiöst/politiskt korrekta lilla kladden som aldrig tröttnar på att få tyskar och andra på benen för vad som hände under nazitiden.

Ingen kommer att glömma vad som hände under andra världskriget men det finns en massa annat som vi inte heller tänker glömma i rasket och som skett efter den tidpunkten.

Men de judar som var kapos eller ingick i Sonderkommando som skötte krematorierna i förintelselägren gjorde ett val. Är rätt trött på detta sorgliga malande om andra världskriget när den katolska tyskfödda påven nu besöker Israel.

Samarbetsmänniskorna kunde förstås likt de mest religiösa valt att låta sig avrättas. Men så enkelt var det inte för alla eller ens för någon. Det var ju inte de principfasta som överlevde och senare likt Shlomo Venezia kunde berätta vad som verkligen hände i Auschwitz.

Vem var inte med i Hitlerjugend?

Sedan kan man ha synpunkter på den katolska kyrkan överhuvudtaget. Men faktum är att den ibland spelat en radikal roll som i Polen under Solidaritet eller ibland en mindre radikal som vissa sorgliga uttalande om homosexuella och i abortfrågan.

I det aktuella fallet skulle kritikerna i Israel göra sig själva en större tjänst genom lite hälsosam självrannsakan kring hur de själva hanterat sitt folks trauma gentemot andra etniska och religiösa grupper. Till att börja titta på en del filmer från Sabra och Shatila i Beirut och sedan finns det gott om material att fylla på med fram till det senaste tillslaget i Gaza, 2005 i Libanon etc. etc.

I dagens New York Times dras frågan om de kristnas ställning i Mellan östern fram.

De blir allt färre och får allt svårare att verka. För hundra år sedan var antalet kristna 20 procent av befolkningen i området. Idag är de omkring 5 procent och antalet minskar stadigt.

I dagens Jerusalem Post försöker ledaren gjuta olja på förbindelserna mellan judar och katoliker som knakat en del under påven Benedict den XVI:s besök. Religiösa palestinska företrädare får en skopa av sleven och uppmanas vara mer samtalsinriktade. Påven sa sig som vanligt ha selektivt nedsatt hörsel när den Palestinska Myndighetens egen religionschef, Sheikh Tayseer Tamimi for ut med en rejäl drapa under påvens besök.

Den andra stora händelsen? Elitloppet så klart.

Det surras, tisslas och tasslas. Några är klara. Andra vill inte och en del måste övertalas. Det verkar som om de franska hästarna kan slås i år. Men då krävs det en formtopp på våra svenska hopp.



Inga kommentarer: