Tennis och tänger!

Det blev slow start på morgonen. Jag var projektledare för en strutsrace turné på Hålet igår. Vi skulle åka runt till Ödehögs Taverna och köra 200 meters strutsrace, klassisk korta häcken dragsterdistans. Eventuellt ifall de glada indiska pojkarna trivdes så skulle det bli turné på travbanorna i sommar. Först skrev jag en postning som försvann ungefär samtidigt som jag var färdig. Istället för att slänga saker omkring mig har min terapeut sagt att jag ska andas tre gånger och tänka på någon det är riktigt synd om.

Vem är det riktigt synd om?

Jag återkommer i det ämnet.

Inför dagens hästtävlingar har trojkan minimerats. Carina är på turné och förevisning. Med en kollega som känner Ulf Lundkvist. RESPEKT! Nu talar jag inte om Janne Lundkvist om han nu stavar sitt namn så. När vi spelade tennis på gatan med ett snöre spänt mellan två 15 tums Monark eller möjligen en Mustang och en Monark.

ALDRIG MINICYKLAR! Var var jag? Jo, då ville alla vara Janne Lundqvist som det stavas och ifall det var dubbel så var andra halvan alltid Ulf Schmidt.

Ulf Lundkvist har skrivit en massa album om Assar för den som intresserad av bra litteratur. Assar är en varmkorv som rymde från en korvmoj och hamnade i Nollberga.

Det är rätt många vinklar i den här berättelsen. Det är oklart hur eller om det fanns en koppling mellan Assar som litterär gestalt och det jag nu ska återge. I varje fall ringde Carina i morse och berättade att kollegan i början av sitt ganska internationellt inriktade jobb som chef för HR alltså Human Resources vilket väl närmast kan översättas med chef för personal och personalutveckling…tror jag.

Nå, kollegan som vi kan kalla Barbro kom till mörkaste Afrika för en del år sedan och på sitt första möte ute i organisationen var hon väl en smula frågande inför hur hon skulle bli mottagen. Så hon drog ett djupt andetag och introducerade sig sedan för församlingen:

-Hi, I am Barbro and I am a Human Sausage.

Det blev helt tyst innan någon i de bakre regionerna kom med lite smärtlindring:

-I don´t think so.

Som alla vet sågs Baron Bosse senast i Marbella. Men…i Erbil går rykten om några skamlösa typer med långa näsor som petat med pinnar i jorden och mumlat ”botong”.

Samtidigt läser jag till min outsägliga förtjusning att några av de sydkoreanska skithögarna på Camp Zeytun´s Contracting Office som låg utanför Erbil med 3500 soldater åkt dit för korruption. Det var på tiden!

Det där gänget var så fulla av skit att de bara överträffades av den lokala företagsamheten. Vi var med och bjöd på två jobb hos de där killarna. Först skulle vi bjuda på bygget av deras camp när de kasade upp från Naseriya 2004. En komplett camp för3 500 soldater. Allt var mycket detaljerat redan från början. Luftpumparna skulle vara av märket Samsung men inte från den kinesiska utan koreanska fabriken. Vi jobbade dag och natt för hela anbudet skulle vara inne på en vecka. När allt var klart och inskickat fick vi ett kort mail från de koreanska grabbarna att Högkvarteret tyvärr bestämt att jobbet skulle gå till ett koreanskt företag. Från början var det inget snack om ett koreanskt företag. Med alla prisuppgifter i handen kunde bajskorvarna från Korea bara gå ut och pruta ner priserna på stan där de skyddades i för och akter av beväpnad kurdisk peshmerga. Riktiga hjältar var enda grej var att leta upp några feta oljekontrakt innan de försvann tillbaka till sin halvö.

Efter att ha bitit i det sura äpplet med campen gick det två år innan vi bjöd på lite utrustning som koreanerna skulle skänka kurderna. En hel del av pengarna till alla de där kontrakten kom inte alla från mespropparna från Söul utan från USA.

Jodå koreanerna skulle skänka Telecom grejer. En jäkla massa Motorola med kringutrustning.

Under öppningen av budet visade det sig att ett lokalt företag bjudit 50 000 USD under inköpspriset. Hela affären var på cirka 400 000 USD. Dom ansträngde sig verkligen för att alla underleverantörer skulle trivas. Det serverades inte en enda centiliter vatten när förutsättningarna för buden gicks igenom. Då var det 47 grader varmt och något eget vatten fick man inte ha med sig.
Riktiga charmtroll. Men nu är alltså mysteriet med hur en leverantör kan få ett anbud som ligger 50 000 USD under inköpspriset under utredning. Ett gäng utredare från USA håller nu på att utreda Kapten Park & Co och har redan slagit fast att det förekommit mutor, kick backs et c.

Nu väntar fängelse för botonggrabbarna som skulle bygga demokrati från Sydkorea.

Nu över till något roligare. Trav!

Det är inte lätt. Såg på ett andelstips ner vid Hornstull att de spikat Latitud. Vad vet de där som inte vi vet?

Själv har vi garderat upp Jaded med fem hästar utan att ta med Latitud så det är väl där vår gurknäsa växer sig extra lång den här veckan då.

Våra drag blir istället Super G och Bob Hope. Om de inte vinner blir vi ledsna.

Varför de indiska pojkarna är glada? De slapp Dubai och kamelracen där. De är ingen lek.

Nu säger de i örat att jag borde slå på ATG Live och kolla om de har någon information om banans konsistens. Regn eller sol, hård eller lös?

Den här är bara till Carina:

Vet du vad jag hörde av Stefan igår? Bajen Studsen har blivit kär i en Djurgårdare. De spelar sällskapspel och allt är verkligt cosy. Den som förlorar får gå i den andres butik och köpa en pryl för 100 spänn. Nu har Stefan bildbevis på Studsen i Djurgårdsbutiken där han plockar en Djurgårdssouvenir med EN TÅNG!

Fortsättning följer… och bilderna är på väg!

Den kärleken…