Om båtar och att överleva

Jag vet inte vad som hände men jag hamnade på botten av sjön.

Jag var väl två eller tre år. Jag minns inte vad som hände före. Bara att någon fiskade upp mig vilket vad tur.

På den tiden hade man inte flytväst. Eller det fanns kanske någon som hade flytväst. Flytvästar dök upp några år senare.

Vega hette en båt. Den heter faktiskt fortfarande Vega. En gråvit sak, oansenlig. Ingen utom en ägare kan älska en Vega. Överbyggnaden är inte vacker och det finns egentligen inget som är vackert med en Vega.

Men Vegan var den båt som fick ut svenskarna på sjön. Den var precis som Plyms groggverandor rymliga inuti. Skillnaden var att Vegorna dels var relativt överkomliga i pris, dels att de var tillverkade i plast.

De passade efterkrigstidens moderna medborgare perfekt. Det fanns en liten salong, spis och kojer så att en familj kunde övernatta ute i en trevlig skärgårdsvik.

Saknades det vind fanns det en utombordare längst bak som oftast såg till att ta en till kontoret till måndag morgon.

På hösten tog man upp båten skurade av botten och bordläggningen och sedan på våren var det bara lite vaxning sedan var den som ny.

Med Vegan kom också behovet av flytvästar.

Vi glömmer korkbältena med grov juteväv.

De första var orange eller gula och klumpiga. Faktum var att man gärna satt still i dem.

Farsan hade skaffat en pilotväst, oklart varifrån. Den var mjuk och bekväm. I nedre delen av västen fanns en blå tub som skulle blåsa upp västen när man trillade i och något slags nödraket, visselpipa och en massa annat som ingen riktigt förstod vad det var för något. Nödproviant kanske? Det fanns också en slang och ett munstycke som man kunde använda ifall den blå tuben strejkade.

Farsan hade många planer. En var att bygga om en fyra meter och trettio centimeter lång Mölle eka av trä till en segelbåt. Det finns ekor som är byggda för att segla men det här var ingen sådan. Naturligtvis skulle den här båten också ha ett sprisegel för att det skulle bli extra komplicerat.

När båten byggts om totalt efter farsans komplicerade ritningar, ett projekt som tog flera år och engagerade fyra femtedelar av familjen(morsan höll sig undan)var allt perfekt med undantag av en liten detalj.

Den flöt visserligen men seglade som skit.

Flytvästarna?

Jo, jag vill ändå hålla farsan högt för en sak. Under alla mer eller mindre misslyckade försök att få den där vad man nu ska kalla den för att segla ordentligt i Öresund och Skälderviken så fanns det alltid flytvästar.

Projekt Mölleka2Segelbåt tog emellertid musten ur mig vad gäller intresse för båtar under cirka tjugo års tid. Jo, jag glömde att det fanns en annan båt, en grön och vit. Innan ”segelbåten”. Den var ännu värre.

Så under andra delen av 80-talet blev det båt igen. Denna gång gjordes allt ”by the book”. En båt som bevisligen kunde segla inköptes.

Den var Televerksorange och hette Marieholm S20. Liten, ganska ful och långsam men vi hade mycket skoj med den båten.

På hösten blev det större båt, dansk Granada 27:a med masthead rigg. Den hade vi också en massa kul med. Killarna som haft båten före oss hade tävlat och det fanns nio segel till båten.

Det var ungefär i den vevan som jag gjorde ett reportage för Kryssarklubbens tidning. Jag har säkert blabbat om de där västarna men jag var nere och kollade utanför segelbutiken i Gamla Stan så sent som igår och såg ett antal skräckexempel som gjorde att jag vill understryka vissa saker som gäller flytvästar en gång för alla.

Till att börja med finns det flytvästar och flytvästar. Idag finns det dyra västar som liknar den pilotvästar som farsan hade i början av 60-talet.

Men fortfarande finns det de där tunna slankiga sakerna i vitt och marinblått. De är väldigt fina att titta på, bekväma och hindrar inte en sjöman på fördäck med eller utan öl i näven. Man kan obehindrat kolla på grannbåtens topless brudar eller snygga grabbarna med sexpack som glider förbi. Sikten besväras inte av en krånglig flytkrage.

Men de där flytvästarna kan ni lika gärna slänga.

Om vi börjar med färgen så gjorde vi så här. Vi kastade i ett gäng västar av olika modell och färg. Sedan tog vi Marinens räddningshelikopter från Ronneby. Vi flög över området precis som räddnings helikoptrar gör när de ska hitta nödställda. Det blåste lite men vågorna var inte en halvmeter höga så det var inte storm direkt och vädret var relativt klart. Vad vi såg?

Vi såg inte de marinblå, inte det vita och inte de blåvita randiga, inte de vackert röda och inte de rödvitblå randiga heller.

Så de kan ni slänga direkt.

De enda som syntes var klart orange och neongula.

Killarna i helikoptern berättade om ett uppdrag utanför Bornholm där en tio meter lång vit tysk segelbåt skickat ut ett Mayday över VHF som man hade på den tiden.

Det blåste ordentligt men de hittade inte båten trots att de letade i över en timme i området och positionen de fått av båtens skeppare. De hade hela tiden kontakt med båtens skeppare över radion. Till sist hörde de sina egna rotorljud ifrån segel båtens radio. Då befann de sig rakt ovanför och såg inte ens då båten som alltså var tio meter lång.

Med tanke på kvinnan som tragisk omkom i helgen så är det inte ovanligt att sveps överbord av en gippande bom. Man trillar inte bara i vattnet utan är kanske också medvetslös. Om man inte har en riktig flytväst med flytkrage som automatisk vänder upp en med ansiktet och näsan ovanför vattenytan så hinner man drunkna flera gånger om innan en segelbåt hinner vända och fiska upp en. Med motorbåt kan det vara enklare.

Träna gärna man över bord och prova att flytvästarna inte bara är snygga att se på utan att de funkar ifall ni trillar i också.

Till sist. Om ni inte har moderna GPS-västar etc. och tvingas överge båten efter ett haveri så tänk på att ni nästan alltid har störst chans i båten. Om en segelbåt slår runt i hårt väder så kommer det alltiden ny våg som slår den på rätt köl igen. Under Fastnet Race stormen 1979 fanns det besättningar som var med om att båten slog runt många gånger utan att de lämnade båten.

Så västar som bär er i avsvimmat tillstånd vänder upp näsan ifall ni hamnar i vattnet. Färg; neongul eller orange.

Ska ni lämna båten och saknar räddningsflotte, bind fast tomma dunkar i ett segel och kasta i det. Håll er sedan till seglet som syns hundra gånger bättre än vad ni själva gör.

Simma inte!

Bevara så mycket värme i kroppen som möjligt!

Om det inte händer något då? Ja, då är det som vanligt hur underbart som helst att segla.