onsdag 8 juli 2009

Litta te daj och litta te maj...



Många inklusive Dagens Industri blev förvånade när landets utrikesminister Carl Bildt som landet uppvisade inkomst av tjänst som uppgick till cirka 7 miljoner.

Från sin skattebetalda tjänst som landets utrikesminister får han en bra slant på ungefär 1,2 miljoner kronor plus sociala omkostnader. Det borde räcka till parmesan och ett glas rött på fredag kväll.

Nu visar det sig att han sålt aktier för cirka 15 miljoner och köpt för 5 och sedan har det blivit lite vinst som då ska deklareras.

Jag tycker för att tala ren svenska det är helt åt helvete att ministrar över huvudtaget ska få placera sina tillgångar under sin ämbetsperiod.

De ska självfallet placeras i en så kallad ”Blind Trust” där ägaren inte har minst lilla aning om vad som sker.

Varför?

Skälen är många och inte nya. Så varför dessa problem inte lösts en gång för alla är otroligt.

Jag ska inte trötta ut er med hur många tusentals tänkbara jävssituationer det kan röra sig om men det blir lätt till att hoppa kråka ut och in från regeringssammanträdena på torsdagarna i Rosenbad om man ska följa boken.

I början av 90-talet undersökte jag vad detta betydde för dåvarande ministrar. Det visade sig då att jävsliknande situationer förekom, bl a fattade Dinkelspiel som då var minister beslut som rörde Volvo medan han samtidigt ägde just Volvo-aktier.

Problemet är inte bara personligt. Det är ett problem för regeringsmakten. Nu tror jag att Bildt skiter i om han är jävig eller ej. Från hans grötmyndiga tid som legalist och gymnasist som finns bevarad för eftervärlden har han idag en närmast Rumsfeldsk attityd till politik och affärer.

En sak är säker att vi är på väg åt helt fel håll. Om landets utrikesminister investerar i amerikansk vapenindustri, rysk gas och olja eller fastigheter i S:t Petersburg så blir det svårt att försvara med att det är lite åt öst och lite åt väst.

Hur trovärdig är f ö en svensk utrikesminister som har större delen av sina innehav i papper som överhuvudtaget inte har ett skvatt med svensk industri att göra. En industri som han förväntas företräda och göra reklam för som just utrikesminister.

Oppositionen kan man väl inte vänta sig mycket av heller eftersom de knappt återhämtat sig från Patron Perssons avancerade skatteplanering. Journalistkåren kan man inte heller vänta sig så mycket av eftersom de flesta själva både handlar, äger och skriver om samma aktier.

Är det kronprinsessan Victoria som ska rädda oss? Nej, tänkte väl det.

Det är bara att bita ihop och titta på reprisen av Michael Jacksons begravning på Aftonbladets hemsida. Samma Aftonblad som jagat Jackson med blåslampa de senaste tio åren. Men nu är det snyftande döttrar som säljer lösnummer.

En fråga. Om man spyr på tangentbordet, gäller garantin då?

Inga kommentarer: