tisdag 14 juli 2009

En väsentlig fråga



Claes Freidenwall på Travronden filosoferar kring det här med ston, uppfödning, lopp och prispengar.

Så länge jag har hört talas om hästar och trav så länge har jag också hört alla teorierna om tävlingar och ston.

-Nä, du vet i stolopp vet man aldrig. De e bara å helgardera!

-Ston e ett jäkla snärj. E hon fux också? Jesus!

-Ett sto å grålle. Nä, det…ja , jag ska inte säga nått men…

De här två är de enda vi haft. Svågern blev förälskad i ett par hästögon och vi var glada i hatten och viftade med nävarna på en hästauktion, när vi kanske borde tagit en taxi hem istället.

De två sprang i varje fall in ungefär 850 000 för oss tillsammans och Elise blev trea i stochampionatet. Jag tror hon fick 87 000 för den bedriften på den tiden.
Jag ska inte hålla på och räkna upp ston som gjort bra ifrån sig på travbanan. Det finns många.

När Stig H Johansson fick frågan vilken av följande Elitloppsvinnare, Mack Lobell, Moni Maker och Meadow Road han föredrog i veckan på en chatt blev svaret Moni Maker
- Det är Moni Maker. En enastående häst som jag tyckte väldigt mycket om, och hon var ett sto dessutom.

Här någonstans ligger hemligheten.

…och hon var ett sto dessutom.

Stig H Johansson har ord om sig att lyckas väldigt bra just med ston. Så han kanske kunde reda ut saken för oss andra. Någon av ordtravarna på Ronden kanske kunde plita ihop en artikel som belyste frågan lite mer allsidigt.

Det Freidenwall säger ungefär är att man kanske borde fundera på om stonas ställning inte har orsaker.

Det har det säkert. Uppgifterna om hur mycket Moni Maker sprang in under sin karriär skiftar men att det var mer än 40 miljoner svenska kronor är det ingen som ifrågasätter.

Vad jag personligen skulle vilja ha reda på är vad som är fakta i målet och inte en massa gubbsnack blandat med det som skiljer hingstar, vallacker och ston åt.

Så vilket vetenskapligt stöd finns det för att prispengarna i Stochampionatet m fl ska vara avsevärt mycket lägre för ston än för gubbarna.

I lördags var det dags igen. Ett sto bland hermelinerna. Sedan påminde sig Forsgren klädsamt att det finns ett sto son heter Lundås Emelie. Att det här stoet var Nordblomma, sto och dessutom en fux.

Att det kunde ha att göra med att hon är fem år gammal, vilket är bebis i kallblodssammanhang eller att den som vann är en av stjärnorna(Lome Stjernen)i kallblodssammanhang och dessutom körd av Örjan Kihlström eller att kanske norrmännen snackat upp henne lite väl mycket var inte det starkaste argumentet.

När man pratar med hästfolk så säger de alltid:

-Ja, ja när ston är bra så är de oftast riktigt bra.

Vad är det för skitsnack. Är det något fel på de vinstrika stona. I så fall borde man ju undersöka ett sto som Moni Maker väldigt noga. Var felet ligger. Avvikelsen.

Är hon född med fel kön?

När man hör gubbhörnan mumla om att Speedy Crown var över tjugo när Moni Maker föddes så funderar man på hur Valley Victorys spermier såg ut när Touch of Money såg dagens ljus.

Precis som i vanliga livet så bör man nog skilja på vad som är myt och verklighet.

Jag tycker att Freidenwall är inne på något väsentligt. Med dagens fertilitetsforskning inom human medicin så kommer vi snart att få designade hästar.

Ifall gamla fördomar släpar med den tekniken så kommer vi snart att se enbart fölston och tävlingshingstar.

Eller?

PS. Vad jag vet så har Moni Maker tre avkommor. En efter Valley Victory, en efter Conway Hall och en efter Self Possessed. Dessa är samtliga ston! DS

Inga kommentarer: