Om jag säger att det regnar i Stockholm så är det ett ”understatement”.
I princip har det plaskar sedan i går kväll. Asfaltgubbarna har under tiden bytt ytlager på vägbanan i nästan hela krysset Hornsgatan och Ringvägen. Så kul kan inte det ha varit i regnet.
Spiken kan höra en regndroppe på tretusen meters håll.
Vatten gillar han som synes ovan och det var så sent som igår. Men det här spöfallet av vatten var inte hans melodi. Till sist bar jag ut honom. I trappen började han peta med nosen mot min jacka. Det var en demokratifråga. Eftersom jag hade regnjacka så…
Sedan vi letat fram hans vinterregnrock så var det bättre. Men efter hundra meter och ett par skvättar började han blinka med ögonen som han brukar när det är dåligt i livet. Så nu ligger han och lyssnar på Tages gamla: Every Raindrop Means a Lot!
Fast egentligen har han beställt The 50 Greatest Lovesongs med Elvis. Han tuggar sedan i sig allihop behagligt utsträckt med benen i vädret.
Kanske slutar det regna men till dess…
Inlägg
2 kommentarer:
Tänk, mina hundar är precis som Spiken när det gäller regn. Vi bor i villa en bit utanför Helsingborg och när jag ska ut med hundarna brukar de glatt springa ner för trappan, det är knappt jag hinner med. Men regnar det ... ja, då ställer de sig på avsatsen och tittar ut en stund innan de vänder sig om och blänger förorättat på mig, för att sen traska in igen. Har jag inget koppel på dem så går de inte ut i regnet.
Undrar varför man pratar om hundväder??
Ja, just det ... här skiner solen (växlande molninghet).
Till Jenny: Hej! Jo, han har blivit bättre. Han var en riktigt Cissy närhan var liten. Tassen upp och öronen som fyrtiofem graders kommatecken. Men idag var det tvärnit.
Hundväder var intressant.
Nu är det uppehåll. Man får passa på;-)
Skicka en kommentar