Om Bensin och högtryckssprutor!

Medan kamrat Dennis skriver sig hes om laglösheten och människor som faller ner från balkonger i Rosengård i Malmö surfar ungdomarna på Munsö på biltak. Jag antar att det var semesterstängt på Centralgrillen.

Det är naturligtvis tråkigt vem som än dör oavsett orsak.

Dennis Ek är bara en representant för något som svenska politiker gödslat i många år.

Alla vet idag att hela konstellationen med att bygga invandrargetton inte fungerar.

De områden som sossarna(för det var sossarna) byggde på 60-talet och början av 70-talet sitter nu där det sattes.

Alla känner väl till problemen.

Vi har invandrare och flyktingar i det här landet. Vi annonserade i jugoslaviska tidningar efter arbetskraft och vi har av tradition haft en generös flyktingpolitik.

Det som har misslyckats är inte flyktingpolitiken utan integrationspolitiken.

Så pass är de flesta överens.

Sverige är nu ordförande i EU. Jag antar att alla möten fram till årsskiftet redan är spikade. Det brukar var så. Jo, lite luft här och där men i princip. Om inte Iran skickar på London en kärnvapenbestyckad långdistansraket som få visste de hade och halva London försvann. För då rivs alla möten upp, hela världen läggs om. Så det finns inga naturlagar, ingen är givet som det ofta framställs.

Jag tycker att Sverige borde ta ett initiativ till att försöka lösa integrationsfrågorna innan de är för sent.

Det finns Rinkebyar och Rosengårdar runt om i hela Europa.

Många skapades för tre eller fyra decennier sedan och jag är av den bestämda uppfattningen att ghettotänkandet inte kommer att lösa sig själv.

Att Sarkozy tycker att det är dags att rensa ut slöddret ur de invandrartäta förorterna med högtrycksspruta, så reagerar halva franska fotbollslandslaget.

De kommer nästan undantagslöst från cités som vi kallar ghetton eller förorter.

-Jag blir så arg. Jag har också växt upp i förorten men jag är definitivt inte slödder, säger Liliam Thuram.

Sarkozys problem är att det spelar ingen roll hur många högtryckssprutor han sätter in så lär det inte lösa problemet.

Inte i Stockholm, Köpenhamn, Berlin, London, Paris, Rom eller Aten. Problemen finns där och som problem har de funnit i minst tjugo år.

Sverige borde inse att det spelar ingen roll hur många gröna beslut man driver igenom under de kommande sex månaderna när Europa håller på att brinna upp sakta men säkert.

Det Sverige borde göra är att se till att integrationsfrågan genomlyses med syfte att bryta upp de strukturer som nu är på väg inte bara att rotas utan att cementeras.

Tyvärr hänger detta också samman med andra delar av politiken där europas regeringar har misslyckats kapitalt. Jag talar om ungdomsarbetslösheten. När vi i Sverige är på väg mot 40 procents ungdomsarbetslöshet så har ungdomen tid att skaffa bensin och tändstickor.

Detta kommer att drabba inte bara ungdomar från Rinkeby eller Rosengård. De är redan vana. De kommer att suga upp ungdomar från andra håll och resultatet kommer att synas.

Ordet invandrare och flyktingar är ett diffust och farligt begrepp.

När sossarna snickrade ihop Rinkeby och Kista intill varandra för fyrtio år sedan så var det redan klart hur det skulle bli.

De ligger intill varandra med gångavstånd men längsmed två olika tunnelbanelinjer.

Några invandrare har lyckats fly till Kista. Pizzerian gick bra. Man satte en V75:a eller sparade och lyckades ta sig därifrån. I Kista fanns det svenska barn i skolan, barnen lärde sig svenska och kunde få ett jobb.

I Kista bor solskenshistorierna, i Rinkeby har det oavsett vad politikerna säger bara blivit värre.

Nu måste man bryta upp de här områdena. Det räcker inte med att ringa Anticimex och utrota några kackerlackor. Det måste rivas byggas om, skapas attraktion och flyttas på folk.

Det måste till jobb och en näringspolitik som stimulerar till integration.

Hur detta ska ske måste vara en europeisk angelägenhet. När man eldar bilar i Paris cités så eldar man i Rosengård tio minuter senare.

Oavsett hur forskningen kring integration har sett ut så har den antingen varit dålig eller också har politikerna inte förstått var forskarna berättat.

Ordförandeskapet är en bra tidpunkt för ett nytt avstamp.

Världen kommer oavsett vad Dennis och andra som honom tycker att bli alltmer integrerad. Folk flyger hit och dit, studerar här och där och det är krig och elände och alla försöker att överleva.

Den är en sak att överleva och en annan att leva. Det finns ett ansvar hos föräldrar till barn som kommer hem och stinker bensin.

Jag antar att Thuram inte satt och knarkade i en källare när talangscouterna hittade honom. Han hade fått lära sig att vägarna ut från cités var begränsade och att det gällde att ha koll på vilka som verkligen ledde vidare.

För Thuram betyder cités något precis som alla uppväxtställen betyder något för varje människa.

Man har sina minnen därifrån tillsammans med andra. Det är kanske där man blir kär för första gången. Då spelar det ingen roll större roll ifall grannen kastar ut sin dotter från balkongen eller några kompisar surfar på biltakt rakt in i ett träd och dör.

Men Thuram kan välja. Jag har svårt att tänka mig att Thuram bor kvar i cités. Det Thuram gjort är att han pekat på problemen.

Sarkozy har rätt när han säger att saker och ting måste ändras radikalt i de invandrartäta förorterna. Vad han glömmer är att det knappast är en privatsak.

Man kan inte ta halva det franska fotbollslandslaget till inteckning för att ”it´s five o´clock and all´s well”. De klarade sig möjligen delvis på grund av men troligare trots förorterna hur snyftiga minnen de än må ha från kebabställena därute.

Rosengårds invånare måste inse att det här håller inte längre, vare sig för dem eller samhället i stort.

På samma sätt måste politikerna förstå att de misslyckats under fyrtio år och att något nytt måste till.

Det var som när Zlatan arresterade en pastor på horgatan i Malmö. Tanken på förändring var god men det är som bensin och tändstickor, eller för den delen högtryckssprutor. Det blir knappast bättre.

Europa byggde problem för fyrtio år sedan. Nu är det dags att riva det gamla och bygga något nytt.