Om Spiggy-Lee, vardagsvåld och consensus

Spiken fyllde tio år igår. För tio år sedan föddes en liten truddelutt i Lilla Edet.

När han kom var han stor som en vante.

Hans nos var lite rosa så ingen ville ha honom. Vi hittade honom på nätet och Carina åkte dit över dagen och där satt han. Längst bort i ett hörn och kissade.

Minst av sina fem syskon.

Han har en brorsa som har ett omvänt brunt öra, alltså spegelvänd teckning.

Från början hette han ”Bright Light” men det stod mellan ”Spjutet” och ”Spiken”.

Vi började tioårsdagen med att bråka om en köttbit inslagen i en servett som han hittade direkt på frukostpromenaden. Sedan gick dagen bra. Matte har ringde och sjöng för honom. Sånt lyssnar han på. Sedan gick jag till Boa Zoo och köpte en sladdergås modell mini. Den har han pipit med ganska ordentligt och var överhuvudtaget på ett bra humör hela tioårsdagen.

På kvällen höll vi på att bli överkörda(igen) på övergångstället. Jag tror nu inte att just den bilisten gör om tricket. Undrar vad en ny dörr till en… Hundkoja(bilen) alltså… kostar? Så det höll på att bli tio och inte mer. Sedan väljer man två gråmulna Lasse Lagerbäckare att leda EU.

Fast det var en jäkla tur att det inte blev Calle B. Han är livsfarlig. Men erkänn att det är viss skillnad på hur man får slåss för livet på övergångställen och vilka karaktärer som premieras i den europeiska toppolitiken.

Spiken kommer inte att bli tio år till. Men varje dag han spänner sina svarta(dom är egentligen bruna) kolbitar i en och börjar förhandla om något är man glad.

Vanligtvis ligger han bredvid mig när jag arbetar. Ibland lyssnar vi på musik och jag vet exakt när han börjar bli sugen på lite party. Han älskar party, krogar och fester.

En gång firade vi nyår i Irak och han var med. Det var en stor fest på ett hotell och han fick snabbt en beundrarskara på cirka tjugo barn som följde varje steg han tog. Efter att ha klappat av honom nästan all päls beslöt Hans Majonäs Honungen sig en bit efter midnatt att dra sig tillbaka tätt följd av sin beundrarskara som aldrig ville gå och lägga sig.

Hej då Spiggy-Lee, skanderade barnaskaran och Spiggy-Lee gäspade artigt och drog sig baklänges in i hissen.

Så igår delade vi på en miniprincesstårta.

Idag piper vi med den nya sladdergåsen. Spiggy-Lee och husse.

Jag tror att Carina och jag har mer förtroende för Spiken än de flesta tvåbeningar.

Ändå har vi uppfostrat honom till en rebell. Är inte det konstigt?

Danne berättade en riktig höjare när jag kom in med Hundkojans dörrhandtag efter bataljen. Han blev påkörd på övergångställe fast det var grönt flög över huven och damp ner på andra sidan. Han skickar på en doja mot bilen när killen drar.

Vad händer?

Jo, ut bilen bakom hoppar en kille ut, rusar fram ger Danne en smäll och vrålar:
-Ge fan i och sparka på bilen.

Sen blev den lite gatudans men hur många indianer ska det var i kanoten för att man ska få, typ ett körkort.

Så medan man väljer coacher och consensustyper i Bryssel så breder våldet ut sig på våra övergångställen.

Då är det roligare att leka med glada hundar och sladdergåsar.