onsdag 4 november 2009

Bellis, Depression med förhinder och ADE651



Ibland händer det ovanliga saker.

Som i morse. Spiken och jag går för det mesta en viss runda på morgonen, en annan efter lunch och sedan är det lite olika på de två kvällsrundorna.

Spiken är nog mer traditionalist än jag. Han ska kolla upp sina luktisar och upprätthålla grannskapets respekt.

Så vi går över gatan, passerar Thai Wooken och går över gatan till Skinnarviksparken. Jag tänker att det ligger snö i luften och tio sekunder senare kommer det en snöflinga. Det kan ju också har varit så att jag omedvetet registrerat en snöflinga. Alltså förhållandet mellan lukt och syn.

Precis när vi ska svänga upp mot berget i bortre delen av parken så ser jag en liten hund som påminner om en Jack Russel.

Bredvid står ett par och viftar åt mitt håll.

-Är det din hund, skriker de över parken.

Jag går åt deras håll. Det ser ut som Bellis men jag är inte säker. En tik är det som tur är. Hunden är en liten dansk gårdshund och ser olycklig ut.

Som tur är har hunden en liten grön cylinder i halsbandet. Jodå, det är Bellis. Men var är husse?

Bellis har följt efter paret efter en långdragen kattjakt visar det sig. Nu får hon följa med Spiken och mig hem. Tjoho! Tjejer på rummet! Spiken ser genast en möjlighet.

Så jag bjuder Bellis på en levergodis och jagar upp husse.

Det visar sig att Bellis ibland går hem själv när hon är på kattjakt. Men inte denna gången. Bellis är mycket glad åt att se sin husse igen.

Spiken är lite sur men samtidigt glad åt att husse återvände. Det är lite blandat kan man säga.

Ibland vet man inte hur det ska bli. Som med Neil Simons pjäs ”Brighton Beach Memoirs” en galghumoristisk komedi som handlar om depressionstiden. Sattes upp första gången 1983.

Den stängde efter en vecka på Broadway. Det är ovanligt och den fick inte ens dåliga recensioner.

Kostade 3 miljoner dollar att sätta upp och spelade in 125 000 dollar innan nedläggningsbeslutet fattades efter en vecka. 125 000 dollar är bara cirka 15 procent av vad man maximalt kan ta in. Det är ovanligt. Två andra pjäser, ”Glory Days” (2008) och ”Carrie”(1988) rönte samma öde men då var det efter surmagade recensioner.

Det här kommer utan tvekan att öka risken för magsår bland Broadways producentkår.
En annan tolkningsfråga på tapeten är för att göra ännu en u-sväng de handhållna bombdetektorer som används vid olika checkpoints i Irak. ADE 651.

De flesta kommer ifrån ett brittiskt företag ATSC UK(Ltd.) Först köpte irakierna 800 stycken 32 miljoner USD och sedan ett okänt antal för 53 miljoner USD. Sammanlagt 85 miljoner dollar vilket motsvarar 560 miljoner.

Alltsammans från ett företag och nu ska man granska upphandlings förfarandet.
Det finns ett problem med de här bombdetektorerna. Inget vetenskapligt test har lyckats bevisa att de fungerar bättre än slumpen.

Amerikanerna använder inte utrustningen, tillverkaren svarar inte på telefon. NYT som testat utrustningen som i princip ska fånga in allt från knark till vapen och bomber, människor etc. på upp till en kilometer, körde igenom nio checkpoints som använde utrustningen utan att den upptäckte två AK-47med ammunition.

Men irakierna och speciellt de som ansvarat för inköpen menar att ifall det inte funkar så betyder det att handhavarna hanterat utrustningen fel.

-Magi eller vetenskap? Vad jag bryr mig om är att upptäcka bomber, säger högste ansvarige generalmajor Jehadal-Jabiri som chef för inrikesministeriets antibombstyrka .

När amerikanerna föreslog bombhundar som åtminstone bevisligen kan hitta C4 och TNT så replikerar ansvarige generalmajor Jehadal-Jabiri:

-Kan ni tänka er hundar vid alla 400 checkpointerna i Bagdad. Stan skulle bli ett zoo!

Vilket osökt får mig att tänka på en bekant som för andra eller tredje gången lämnade in bilen,en BMW och fick tillbaka en liten doggybag med sånt som inte passat in efter ”reparationen”.

-Du, Ali sa bekanten. Tycker du inte de där tyskarna som tillverkar BMW är lite korkade som hela tiden sätter in för mycket prylar i bilarna. Ett väldigt slöseri är vad det är.

-Ja, det stämmer faktiskt, sa Ali och nickade allvarligt.

Nu ska jag gå ut med Spiken. Han föredrar bombhundar. Speciellt om de är tikar.

Källa: NYT och LHS

Inga kommentarer: