Lite dagen efter dagen före!

Idag är det lite slakt.

Varken Spiken eller jag har någon direkt lust att gå ut. Plask! Plask! Ja, och sedan lite mera Plask!

Igår var det sommarvarmt, Loopen, trevligt och ett par glas med Anders och hans kompis.

Så jag sorterade lite musik för att komma igång. Afrikansk musik. Ali Farka Touré, Vieux Farka Touré. Damon Albarn & Malian Musicians. Om man gillar spännande musik så!

Kollade nätet, skrev några mail till olika personer. Carina är tillbaka i Duhok men snart ska hon åka ner till San Arbillo igen. Duhok är inte världens roligaste stad. Inte världens tråkigaste heller. En liten irakisk halvstor stad en bit från gränsen mot Turkiet och Syrien. Folk är väldigt nöjda med sig själva där. De målar sina hus i glada färger till skillnad från en del andra städer. Ja, i Sulemaniya har de gröna fönster men det är av partisympatiska skäl så att ingen ska tro att de inte röstar på rätt parti.

Igår började kurderna exportera olja. Så det ser ut som om de tillfälligt löst kontroversen med Bagdad. Antar att det kan komma väl till pass med lite intäkter. Men 83 procent ska fortsatt skickas till Bagdad.

Problemet är man ser ganska få tecken på en verklig industriell utveckling. Eller utveckling överhuvudtaget. Jordbruket borde vara i full sving och exportera nu sex år efter kriget. Det växer så det knakar på marken men det gäller att skjuta in sig på den internationella marknaden för att sälja produkter eller någon marknad alls. Det finns en rad frukter och grönsaker som skulle kunna vara konkurrenskraftiga vissa perioder per år. Men då måste man ta tag i saker och ting. Utveckla, paketera och marknadsföra. Precis som överallt annars.

Så, jag antar att den lilla kurdiska vattenfabriken fortfarande går på halvfart och att det mesta vattnet importeras från Turkiet, mjölken från Iran etc. etc. Korna käkar tistlar och man kan inte stycka köttet ordentligt.

Trist när man har så mycket naturresurser. Verkligen.

Så allt verkar vara precis så som det brukar. Lite lagom släpigt och nu kommer sommaren och då brukar alla som fatta beslut och betalarräkningar åka till andra länder så då står allt stilla och så går det ännu ett år. Man rullar sina lertak och hittar på egna lösningar som inte fungerar.

Tjafsar lite och vem fel det är och så går det ännu ett år. Man…

Man ska inte vara pessimist. Jag vet, men ibland är det inte just en sådan dag. Man läser lite nyheter från Mellanöstern och sedan undrar man om inte en rejäl sandstorm vore att föredra.

En som liksom täckte över alltsammans.

Spiken pissade på Nummer 6 på moderaternas EU-valslista. Rösta på oss! Tror jag att det stod.

Iofs är han demokrat för han pissar på alla och mest har han pissat på vänstern ”Din röst i EU”. Det beror på att vi passerar den oftast. Jag tror inte Spiken är intresserad av politik. Det är för lite party!

I den här affischkampanjen som skattebetalarna pyntat så har partierna inte ens ansträngt sig att föra fram något som liknar politik eller ska man tolka sossarnas ”Jobben först” eller vad de hade på sina som ett försök i den riktningen. Det finns, antar jag många viktiga frågor som ska beslutas inom EU under den kommande mandatperioden men politikerna har gått ihop och bestämt sig för folket är korkade och att man inte behöver besvära oss med några komplicerade frågor. Det räcker att vi röster och hejar på.

EU är ett misslyckat medborgarprojekt men ifall det där jävla Lissabon fördraget går igenom och all makt ska finnas i Bryssel så kan vi i varje fall sparka ut vår riksdag och kungahuset. Pengarna som sparas är i varje fall en miljard och den kan vi satsa på EU information kring vad som händer i Bryssel och det där andra stället.

Idag skulle jag behöva den där optimistkonsulten som dök på när det var kris på 90-talet. Kommer ni ihåg henne, en norrländska som man kunde hyra så man blev på glatt humör igen.

Var tog hon vägen?