Narodlat & Fjarodlat

Sådana här regniga dagar är det gott med en kopp te och några ostmackor.

Det känns också lite huttrigt med en grön fluffig sallad. Nej, hellre en gryta, köttbit eller ett par rejäla polska korvar med varm surkål och stekt färsk potatis.

Vi har en sådan affär på Brännkyrkagatan. Jag har nämnt den tidigare när jag gjorde den polska nationalrätten Bigos.

Jag handlar väldigt sällan korv i vanliga butiker. I så fall färsk eller rökt korv, aldrig i burk och ändå så smakar de flesta trots ett gigantiskt utbud, plast, skit eller som ett glas saft.

Polska butikens korvar däremot både luktar, smakar och ser ut som de gjorde i Konsum i Helsingborg eller in lanthandeln Östra Ljungby på somrarna. Eller i Helsingör där vi ofta handlade. I det där butikerna luktade det också kött.

Men det här skulle egentigen inte handla om mina korvar. Inte heller om att jag har en speciellt exklusiv smak. Allt som finns i polska butiken är förhållandevis billigt och förutom brödet som både kommer från Polen och Sverige är nog det allra mesta tillverkat i Polen. Man nästan alltid förvånad när man får se vad som dyker upp på displayen i kassan.

Min fundering gällde istället hur sådan här butiker passar ihop med närproducerad mat.
Jag börjar nämligen bli lite trött på all fjant om närproducerat.

Jag har ett par krav på närproducerad mat. Den ska vara närproducerad och när är inte Europa i förhållande till Argentina, gärna odlad utan gifter och ha ett rimligt pris. Dessutom ska det smaka lika gott eller bättre.

I förra veckan fanns det ett inslag i det alldeles utmärkta programmet Landet Runt som jag gärna ser på och som ofta gör genomarbetade reportage från olika delar av landet. Nu handlade det om en skola i Skåne som kastat ut halvfabrikat och börjat göra nyttigare och mera varierad mat. Priset skulle inte vara högre och om man räknade in transportkostnader så blev det inte det påstod man. Vad som däremot framkom var att det inte alltid var lätt att hitta var det fanns närproducerad mat i närheten så att säga.

Efter programmet gick jag ut på nätet. Idag sitter man inte och slår gula sidorna. Vi har inte ens en katalog längre.

När jag skriver ”Närproducerat” får jag upp en länk till Västra Götaland och en förening i Grästorp som säljer närproducerad mat.

Jag är helt övertygad om att det finns mera samlade länkar men det är ingen människa som ska behöva surfa runt halva nätet för hitta sådan mat.

Det är närmast otroligt att ingen petat ihop en sådan lite mer utvecklad tjänst. Om närproducerad mat ska bli ett alternativ så måste jag men framför allt affärer, storkök och restauranger veta vart det ska åka och vad som finns på olika ställen.

Jag har tidigare berättat om den prisjämförelsedatabas som vi utvecklade i mitt företag för tio år sedan och som matvarukedjorna ratade eftersom de inte ville ha konkurrens och tala om för konsumenterna var den billigaste matkassen fanns. Det här totala avsaknaden av övergripande information när det gäller närproducerad mat gör att jag tänker fortsätta att besöka min polska butik till det blir lite ändring på torpet. Den är kanske besprutad, full av kemikalier men den smakar bättre än allt jag köper på Konsum somjag inte hadlar hos längreeller förden delen Vivo därjag handlar. Dessutom kvinnan i butiken trevligoch det luktar gott i buktiken. Förmig är den butiken närmre än det andra som man inte hittar eller som inte luktar eller smakar bättre.

Jag ska bara behöva slå in vad jag vill ha på nätet och sedan ska jag få reda på var jag kan köpa närproducerat till bästa miljömässigt fördelaktiga villkor.

Var finns de där små Enirotrollen när man behöver dom. På Eniro ”Hela landet” under rubriken ”Köp & Sälj” får jag NOLL träffar.

Men att pladdra om närproducerat går bra. Eller de vill kanske inte sälja sina produkter?