Jag vet vart du är på väg!

Läste i morse att en ny GPS-baserad teknik ska göra det möjligt att assistera personer med Alzheimers sjukdom. Genom att montera in ett chip i skorna ska systemet kunna varna bäraren i första hand och även anhöriga, vårdpersonal i de fall där sjukdomen är långt utvecklad.

Det finns uppskattningsvis 26 miljoner människor som har Alzheimers i världen.

GPS har de senaste tio åren utvecklats till ett viktigt hjälpmedel i ett antal branscher. Taxi, godstransporter både till land och havs. För många har det blivit en trygghet med så kallade överfallslarm och tekniken blir allt billigare.

Jag ska inte nämna ordet men man kan tänka sig ett antal produkter där man i vill ha en begränsad spridning eller att användandet ska var knutet till ett geografiskt område och där det föreskrivs att dessa produkter endast får användas där.

Man kan tänka sig att utrusta vapen, bilar, barnvagnar, hundar, barn, fritidsbåtar, äkta hälfter, tvättmedelspaket, låneböcker, m m.

I framtiden kan man tänka sig att digitala produkter som musik, filmer och böcker förses med koder som larmar och/eller förstör produkten ifall de hamnar på fel ställe.

Vi kommer sakta men säkert att transformeras till den digitala polisbatongens era.

Tekniken finns redan eller kommer snart att finnas. Om alla som idag fildelare betalade för sina varor skulle marknaden för kontrollapplikationer vara helt obefintlig.

Så man kan säga att privatmoralens utveckling kommer att vara avgörande för vilket samhälle vi nu joggar iväg mot i hyfsat tempo.

Om ledmotivet är att den människa som har flest fildelade Mb på hårddisken när den dör vinner så kommer det att smitta över på andra områden.

Jag tror inte att fildelargenerationen tillkommit av sig själv. Här borde alla politiker och forskare som snirklar i frågan tänka över hur det kan komma sig att fildelarna kunnat lägga beslag på integritetsfrågan.

Min teori är att fildelare vuxit upp i en samhällelig miljö där andra människor spelar allt mindre roll än som verktyg för den egna tillfredsställelsen.

I en liten by med fem gårdar på femtiotalet gick man inte och tappade mjölk från grannens mjölkspann. Då fick man stryk i bästa fall. Där fanns inga tveksamheter kring vem som ägde vad.

Men sedan dess har de politiska ideologierna har successivt utarmats för den vanlige medborgaren. Därtill har de organisationer som borde varit bärare av ideologiska fundament korsbefruktats i en utsträckning som gjort att moderaterna idag i både ord och handling övertagit klassisk socialdemokratisk formuleringskonst medan socialdemokraterna gör det omvända.

Sedan 1976 har vi också bytt regeringar vilket fått väljarna att värdera vad som sagts i förhållande till vad som verkligen genomförts och kanske viktigare dess effekt.

Resultatet har lett till ett utbrett missnöje med hur politiker fungerar. Det har i sin tid lett till att mindre partier som antingen haft en moralisk ideologisk plattform som Mp, delvis Greven och Betjänten, Fi och Junilistan till mera greppbara enfrågepartier som SD och PP.

Här har media en betydande skuld. Man har i allt större utsträckning hakat på sådant som är visualiserbart och gör sig bra i snabba media. Grafer och procent, löften om kronor och ”oneliners” har fått ersätta frågan kring vart olika femtio kronor hit eller dit, upp eller ner för pensionärer och barnfamiljer har för vidare ideologiskt perspektiv.

Om folk är lyckliga, känner harmoni eller är mer kreativa nu är för trettio år sedan diskuteras knappast alls.

Vår funktion som delar av ett samhälle tillsammans med andra individer saknar i stort sett betydelse annat än som statistik i form olika målgrupper som ska ges kortsiktiga adrenalinkickar inför val och olika marknadsföringskampanjer.

Följden har blivit att människorna väljer personliga alternativ. Tar PP makten i hela världen så får jag åtminstone hämta musik, böcker och filmer utan att ha dåligt samvete.

Baksidan är att den park som renoverades för ett antal miljoner i närheten av mig snabbt håller på att förstöras av klottrare och vandaler som redan brutit sönder de nya bänkarna. Folk skiter i att ta upp hundbajs, slänger saker där de går och står. Det senaste i denna utvecklingstrend som jag sett på Hornsgatan som knappast kan betraktas som ett slumområde är allt fler möbler som borde tas till en soptipp eller grovsoprum som folk bara dumpar om nätterna på trottoaren. Snöröjning innebär att underbjudande entreprenadfirmor hoppas att snön smälter.

Polisen jagar gamla tanter med lösa fjortonåriga hundar istället för att ta hand om pitbull-ägare. Blir någon rånad får de klara sig själva. Man håller dagligen på att bli överkörd på övergångställen. Har jag en barnvagn, helst stereovagn så är det en SUV som jag kan köra över klenare fotgängare med. Har jag hudfärgad cykelhjälm i återvunnen plast så är det ingen som behöver vara orolig när jag kommer farande på trottoaren i full fart. Jag har ju hjälm.

Myndigheter har rationaliserat sina verksamheter, slutat svar i telefon och skickat verksamheten till ett Call Center där inge vet något. Men man behåller sin plats i kön.

Listan kan göras låååååååååååååååång!

Så det som vid en första anblick kan tyckas var integritet och ett individuellt samhälle med självständiga kreativa individer som för utvecklingen framåt visar sig vid närmre påseende vara ett småanarkistisk, superegoistiskt samhälle där man hellre köper en klämma Konsum och sätter för näsan än kollar ifall det är grannen som dött.

Mona Sahlin är något år yngre än jag och Fredrik Reinfeldt betydligt yngre.

Var det verkligen det här ni drömde om när ni var tjugo?