söndag 15 februari 2009

Man hör inte alltid vad man vill



Ibland tror jag att jag har fått tinnitus. Plötsligt hör jag en ton surra i örat. Ibland är den hög och ibland låg. Hittills och tack så har det funnit helt naturliga förklaringar. Det kommer från en datorfläkt, en grannes digitala väckarklocka eller från någon annan hushållsapparat.

Jag hade en kompis som hade tinnitus. Det var ingen lek. I veckans nummer av The New Yorker så finns det en större genomgång av sjukdomen.

Min kompis var yngre när han fick det. Det är ovanligt enligt artikelförfattaren, Jerome Groopman som själv fick sjukdomen för ett år sedan.

Det visar sig att tolv procent av alla män och fjorton procent av alla kvinnor över 65 år och äldre får någon form av tinnitus och att nästan hälften av alla som varit i närheten av explosioner i Irak och Afghanistan drabbats.

För den som drabbas är upplevelsen av att höra en ton hela tiden i det närmaste outhärdligt.
Redan de gamla egyptierna beskrev problemet. Den här artikeln är intressant.

Modern forskning visar att när forskarna gjorde PET scan av hjärnan så fann man en överraskning.

Ett ljud som kommer från örat borde visa sig i båda hjärnhalvorna. Men undersökningen tydde på att aktiviteten enbart kunde registreras i ena halvan av hjärnan vilket tydde på att orsaken fanns i det centrala nervsystemet och inte i örat.

Klart läsvärd.

The New Yorker finns på nätet och man kan provprenna gratis. Den här är februari 9-16, 2009.

http://www.newyorker.com

Inga kommentarer: