Nu är det höst på allvar.
Lyssnar på Mats Sundin som blivit pensionär. Jag har alltid gillat honom. Han berättade i sofforna i morse om hur det är bland alla miljonerna.
Resor, matcher och sedan ledigt två dagar över jul från nu till maj, 17,5 säsonger.
Det här året blir annorlunda. Lycka till i fortsättningen, “Sudden”!
Jo, det var det här med min kompis som kom hem från Polen för sådär tjugosex år sedan eller så. Min kompis, vi kan kalla honom S gillade att resa. I Kina, Ryssland, Indien, överallt. Hade han levt på vikingatiden skulle han säkert hetar Sigmund Vittfarne eller något likande. Men den här gången hade han råkat i klistret ordentligt. Inte som den gången han skulle av på en järnvägsstation och köpa lite vodka på transsibiriska järnvägen och sedan fick springa ifatt tåget(nästa gick en vecka senare och pass m m var kvar på tåget). Nej, den här gången hade det bajsat ihop sig mer än vanligt.
Påtagligt skakig slog han sig ner i soffan och började berätta en riktig rövarhistoria som i korta drag gick ut på följande.
I Polen hade han som vanligt träffat vänner och bekanta. Under en fest hade han tappat medvetandet och vaknat upp hos polisen. De märkliga var att han inte hade druckit speciellt mycket.
Poliserna såg inte heller ut som några trafikpoliser.
Nu hör det till saken att S varit politiskt aktiv på samma vänsterkant som undertecknad, d v s i SKP även om S vid denna tidpunkt saknade politisk hemvist så hade han ett långt och gediget förflutet sedan 60-talet inom FNL-rörelsen, Charta 77, mfl. Vid den aktuella tidpunkten var den polska fackföreningsrörelsen i form av Solidariet ett hett villebråd för de polska myndigheterna. Många polska oppositionella fick stöd från Sverige. S hade liksom jag själv många vänner som stödde Solidaritet och han hade liksom jag ett brett kontaktnät både i Sverige och Polen. Nu var hans resa till Polen en ren nöjesresa.
Att det inte var en vanlig fyllebokning kan också beläggas med det faktum att S fick stanna i finkan under flera dagar.
Så här var det polska upplägget. S hade brutit sig in i en lägenhet och säkerhetspoliserna underströk att det var ett långvarigt brott. På den tiden försvann folk i Polen. Man gjorde sitt bästa för att understryka att ingen visste var S fanns och ingen skulle heller få veta det om inte...
Jo, S skulle spionera på Solidaritet i Sverige och lämna uppgifter så kunde man tänka sig att glömma inbrottet.
Medan S funderade över sin situation och insåg att den inte var den ljusaste förstod han också hur själva upplägget gått till, vilket senare också bekräftats. Han hade blivit drogad på festen och förts till polisen. Något inbrott hade inte skett.
Så till sist så tvingades S skriva under ett papper att han jobbade för den polska säkerhetstjänsten.
Han släpptes och återvände med raska steg till Sverige.
Vad göra?
Hålla tyst var inget alternativ.
Så S knallade upp till svenska Säpo och där hojtade en glad tjänsteman redan i lobbyn:
-Var det du som hade varit i Polen?
Jodå, det var inte bara S som råkat ut för likande provokationer och bluffhändelser.
Resultatet blev att S skar ner på sina Polenresor till noll och saken planade ut.
Men den historien och flera andra, bl a med svenska affärsmän inblandade gjorde att man kunde skönja ett mönster.
Ungefär samtidigt blev den svenska överstelöjtnanten Bertil Ströberg anklagad och dömd för grovt spioneri.
Lyssnar på Mats Sundin som blivit pensionär. Jag har alltid gillat honom. Han berättade i sofforna i morse om hur det är bland alla miljonerna.
Resor, matcher och sedan ledigt två dagar över jul från nu till maj, 17,5 säsonger.
Det här året blir annorlunda. Lycka till i fortsättningen, “Sudden”!
Jo, det var det här med min kompis som kom hem från Polen för sådär tjugosex år sedan eller så. Min kompis, vi kan kalla honom S gillade att resa. I Kina, Ryssland, Indien, överallt. Hade han levt på vikingatiden skulle han säkert hetar Sigmund Vittfarne eller något likande. Men den här gången hade han råkat i klistret ordentligt. Inte som den gången han skulle av på en järnvägsstation och köpa lite vodka på transsibiriska järnvägen och sedan fick springa ifatt tåget(nästa gick en vecka senare och pass m m var kvar på tåget). Nej, den här gången hade det bajsat ihop sig mer än vanligt.
Påtagligt skakig slog han sig ner i soffan och började berätta en riktig rövarhistoria som i korta drag gick ut på följande.
I Polen hade han som vanligt träffat vänner och bekanta. Under en fest hade han tappat medvetandet och vaknat upp hos polisen. De märkliga var att han inte hade druckit speciellt mycket.
Poliserna såg inte heller ut som några trafikpoliser.
Nu hör det till saken att S varit politiskt aktiv på samma vänsterkant som undertecknad, d v s i SKP även om S vid denna tidpunkt saknade politisk hemvist så hade han ett långt och gediget förflutet sedan 60-talet inom FNL-rörelsen, Charta 77, mfl. Vid den aktuella tidpunkten var den polska fackföreningsrörelsen i form av Solidariet ett hett villebråd för de polska myndigheterna. Många polska oppositionella fick stöd från Sverige. S hade liksom jag själv många vänner som stödde Solidaritet och han hade liksom jag ett brett kontaktnät både i Sverige och Polen. Nu var hans resa till Polen en ren nöjesresa.
Att det inte var en vanlig fyllebokning kan också beläggas med det faktum att S fick stanna i finkan under flera dagar.
Så här var det polska upplägget. S hade brutit sig in i en lägenhet och säkerhetspoliserna underströk att det var ett långvarigt brott. På den tiden försvann folk i Polen. Man gjorde sitt bästa för att understryka att ingen visste var S fanns och ingen skulle heller få veta det om inte...
Jo, S skulle spionera på Solidaritet i Sverige och lämna uppgifter så kunde man tänka sig att glömma inbrottet.
Medan S funderade över sin situation och insåg att den inte var den ljusaste förstod han också hur själva upplägget gått till, vilket senare också bekräftats. Han hade blivit drogad på festen och förts till polisen. Något inbrott hade inte skett.
Så till sist så tvingades S skriva under ett papper att han jobbade för den polska säkerhetstjänsten.
Han släpptes och återvände med raska steg till Sverige.
Vad göra?
Hålla tyst var inget alternativ.
Så S knallade upp till svenska Säpo och där hojtade en glad tjänsteman redan i lobbyn:
-Var det du som hade varit i Polen?
Jodå, det var inte bara S som råkat ut för likande provokationer och bluffhändelser.
Resultatet blev att S skar ner på sina Polenresor till noll och saken planade ut.
Men den historien och flera andra, bl a med svenska affärsmän inblandade gjorde att man kunde skönja ett mönster.
Ungefär samtidigt blev den svenska överstelöjtnanten Bertil Ströberg anklagad och dömd för grovt spioneri.
Inlägg
2 kommentarer:
Ibland kunde det vara en vanlig fyllebokning också, exempelvis när S, vi kan kalla honom Z (Zigbritt) och undertecknad blev uppiskade efter noter och jag fick checka in i fyllefinkan tillsammans med en halvt medvetslös polsk marinsoldat.Ingen erbjöd mig att bli agent om inte det var det som den polske soldaten gurglade fram där vi bägge låg utslagna på fyllcellens cementgolv.
Kan ha varit ett erbjudande.
Har ingen koll på vad jag svarade, gurglade väl tillbaka.
Zigbritt Vittfarne såg inte heller ut att ha gjort en vinnande deal när jag träffade honom igen efter några timmar efter vad man kunde uttolka från att hans normalt vinnande cockerspaniel-leende hade förvandlats till köttfärs. Men det är möjligt att hans agentkarriär fick en rivstart vid ett senare tillfälle.
Till Anonym: Det är det som är det lustig. Man vet aldrig hur det egentligen är. Ta vår ständige sekreterare eller Wilhelm Agrell.
Plötsligt sitter de i TV och har jobbat för underrättelsetjänsten.
Guillou var uppgiftslämnare. Det man undrar är när de slutade.
För Zigbritt eller S var det nog enklare.
Det är snart laxdags. Hoppas han har chaufför.
Men som alltid broder Anonym så är ditt minne bra.
Skicka en kommentar