Varför tar man risker?

Den första snön föll i morse i Stockholm.

Spiken gillar snö. Det är något med kristallerna och olika dofter.

Träffade Annie med den ryska cirkushunden. Hon hade vit käpp dagen till ära. Det gav en del fördelar sa hon. Jag upptäckte med en gång vad hon menade när vi kom till övergångstället. Det var rött men Annie slängde ut käppen och promenerade oförskräckt över med hunden.

Vem vill köra över en blind?

Själv stod jag kvar och huttrade medan trafiken passerade.

Man måste ta risker ibland. Eller hur?

Jag har sedan ganska lång tid följt en märklig historia som utspelat sig mellan Norge och irakiska Kurdistans regionala regeringen.

Den har alla ingredienser man kan önska sig. Utom möjligen vackra kvinnor men det kommer säkert.

Som de flesta vet så finns det olja i Irak.

Inte olja utan OLJA! Landet har trots att man pumpat olja sedan 1920-talet fortfarande en av världens största oljereserver. I en stor del, enligt vissa bedömare hälften av reserverna finns i de norra delarna i Kurdistan.

Där ligger också Iraks första gigantiska oljefyndighet, i Kirkuk som väntas bli ett hett ämne inför nästa års val. Kurderna anser på goda grunder att Kirkuk tillhör den kurdiska delen och centralregeringen i Bagdad har en annan uppfattning.

Saddam kontrollerade Kirkuk och skickade iväg kurder och flyttade araber dit för att kunna hävda att området var en del av den arabiska delen.

Vad har det här med Norge att göra?

Jo, det norska oljeprospekteringsbolaget DNO har fällts av Oslo börsen för bristande information kring en aktieaffär och i samband med offentliggörandet av omständigheterna så avslöjandes också en affär där den kurdiska regionala regeringen via oljeministern Dr Ashti Hawrami gått in och köpt aktier i DNO.

Den norska ekoroteln ska nu undersöka läckor i samband med affären och den regionala kurdiska regeringen har i flera mångordiga uttalanden ondgjort sig i tur och ordning över norsk press, den norska börsen, DNO samt odefinierade fiender i allmänhet och centralregeringen i Bagdad i synnerhet.

Till saken hör att norska oljegiganten Statoil också försöker komma in på den lukrativa irakiska oljemarknaden.

Men den här historien har så många vinklar och krumelurer att man häpnar för varje blad man vänder.

Det visar sig att ett turkiskt bolag Genel Energy har ett eller möjligen flera fingrar med i spelet. De tog i ett läge över aktierna som köptes av den kurdiska regionala regeringen(KRG) av DNO.

Anledningen skulle vara att kurderna tyckte synd om det norska oljebolaget DNO som enligt kurderna satsat 500 miljoner dollar i området.

Ett problem med den förklaringen är att Genel också hade stora ekonomiska problem.

Genel har också investerat ungefär 500 miljoner dollar i bl a raffinaderikapacitet i norra Irak.

KRG har nu krävt att DNO ska flytta från den norska börsen.

Till det yttre verkar det vara en krock mellan kulturer. Mellan europeisk öppenhet och irakisk slutenhet. Men så enkelt är det inte. Om irakiska Kurdistans ekonomiska verklighet är nedlusad av politiska hänsyn men ett näringsliv där man i princip inte kan ta ett steg utan att förankra det alternativt dela med sig till något parti eller klan så minns vi alla vad Björn Rosengren sa om Norge.

På Norges största pressklubb umgås politiker och journalister, svänger en bägare och lobbar för sina olika syften. Inget konstigt med det. Tycker norrmännen.

Häromdagen publicerade KRG:s oljeminister Dr Ashti Hawrami ett åtta sidor långt brev där han redogjorde för sin och rimligtvis KRG:s syn på saken.

Det är ett typiskt mellan östern brev. Först inleder man med att tala om att man egentligen inte alls är intresserad av poster, pengar och offentlighet. Men när landet, folket och dess ledare bad en om att ställa upp så gjorde man det. Utan ekonomiska överväganden.

Bolagen som borrar efter olja har KRG hjälpt, varit bussiga mot.

Till sist konstaterar Hawrami att ifall han fått göra om saken så skulle han aldrig hjälpt DNO.

Det är möjligt att han inte skulle ha gjort. DNO:s vd Helge Eide har hela tiden sagt att han inte visste vem som köpte aktierna. Nu hävdar Hawrami att Eide bad KRG köpa aktier. En viss skillnad.

Men vad Hawrami glömmer är att DNO, Genel, Addax, Heritage m fl kom till Kurdistan i ett läge där det inte ens var klart ifall den amerikanska koalitionen skulle lyckas.

De investerade om man får tro Hawrami själv ett stort antal miljarder i norra Irak i förvissning om att den kurdiska regionala regeringen skulle lösa de konstitutionella tolkningsfrågorna, exportlicenser etc. under tiden. Istället har relationerna med Bagdad successivt försämrats. Enligt KRG är det förstås enbart Bagdads fel.

Men att börsbolag som investerat miljardbelopp inte för evigt kan hålla sina aktieägare på gott humör är ett välkänt förhållande.

Så frågan är vad som egentligen hände under hösten 2008 och framåt.

Varför skulle Genel ställa upp som cover för KRG? Varför ville inte KRG skylta med sitt namn?

Enligt Hawrami fanns det fiender som vill KRG illa. Så vilka var dessa?

Det finns anledning att titta närmre på den här historien som i Norge beskrivs som den största näringslivsskandalen på många år.

När Dr Khalid Salih den kurdiska regionala regeringens expert på konstitutionella frågor och rådgivare i oljefrågor skickades till Oslo för att läxa upp norska börsens bristfälliga undersökning av affären försäkrade han att frågorna om oljerättigheterna skulle lösas precis som andra frågor med Bagdad.

Sist jag pratade med Dr Khalid Salih för fyra år sedan var han redan trött på Bagdad. Den gången var han en av arkitekterna bakom Iraks nuvarande konstitution.

Det är nog väldigt bra ifall KRG löser den frågan i lite raskare takt om inte fler investeringar ska gå i stå.

Dessutom har KRG förhandlat fram avtal med oljebolagen om att dessa ska göra framtida investeringar i infrastruktur i norra Irak på sammanlagt 40 miljarder.

Nästa år är det val till parlamentet i Irak. Då vill nog det kurdiska folket se en och annan pinne i jorden som ett resultat av alla avtal och visioner.

Kurdistan Open for Investment, trumpetar den regionala regeringen på var och varannan hemsida.

Absolut, men vad får man tillbaka?