Anouar Brahem ”The Astounding Eyes of Rita” Ett måste i höstmörkret. OK, jag har inte Alzheimer…men den tål att promas för en gång till. Jazz alltså.
Träffade en bekant utanför Folkets Kebab. Han har opererat pumpen flera gånger. Nu var det kranskärlen och något som gått snett och ena njuren la av efter operationen. Stone Dead!
Vad kunde man göra?
Min första tanke var att ifall sjukhuset ställt till det så fick de väl ordna fram en ny. Så det sa jag till bekanten som såg rätt slak ut. Det visade sig att han var mer inne på att klå SöS på lite pengar. Njuren sket han högaktningsfullt i.
Så olika kan det vara. Vi bor ändå bara några hundra meter från varandra och tycker om musik båda två. Annars är det lugnt.
Inlägg
2 kommentarer:
När skall du inse att vi lever i en marknadsekonomi? Allt har en prislapp! Under några tusen år såldes de sex, prylar och arbetskraft men andra sektorer var fredade. Nu köper du och säljer kroppen styckvis, ny njure här, större pattar där och sen kan du sälja dig på marknaden till ett högre pris. Eller varför inte vänskap? Förr när någon ringde betydde det att någon hade intresse av att prata med en, nu kan någon kompis ringa dig för att de arbetar för något pyramidspelsliknande nätverksmarknadsförings-företag. Alltså vänskap har fått en prislapp. JG ville ha ett extraknäck och sålde ut sig till KGB, han hade också en prislapp. Och när du vant folk tillräckligt länge att tänka på det sättet så blir det så självklart att motsatsen är det onormala. Det fanns en tid då jag läste Proletären bara för att det var duktiga på att ställasaker på huvudet. Så när man skulle belägga bostadskön med avgifter för att undvika okynnesanmälningar så hade Proletären en lång rad med samhällsproblem man skulle kunna lösa med hjälp av en prislapp. Sätt prislapp på arbetslöshetskön t.ex och vipps så försvinner arbetslösheten. Bra va?
Till Anonym:
Jo, jag vet att vi lever i en marknadsekonomi. I en marknadsekonomi är allt möjligt. På 70-talet köpte jag en liten mystisk bok som handlade just om superkapitalism. Allt skulle prismärkas. Jag minns att den hade ett mycket udda format och var… Men vad författarna hette minns jag tyvärr inte. Amerikansk.
Då skrattade man gott eftersom vi trodde att det skulle dyka upp ett bättre samhälle bara vi kämpade lite mer i dagisfrågan och gjorde facket till en kamporganisation.
Istället ser man alla från höger till vänster stå och pladdra om utsläppsrätter som om det vore lösningen på världens problem.
Där ser man vad en liten bok kan förändra världen och då talar jag inte om Maos Lilla Röda.
När JG öppnade informationsbyrå så var det kanske i bästa fall som han säger. Han drog in lite stålar till kroglivet. Han hade varit nere i Paris och festat runt och sedan ringt Antonsson på FiB/Aktuellt om förskott efter förskott.
Så när har sedan kom hem antar jag att han fick randa av dem. Den delen beskriver han på Piratförlagets hemsida.
Den andra delen beskriver Lemberg i sin anmälan. KGB hittade inte så många men Guillou var en perfekt måltavla. Mellan november 1966 och april när Lemberg tycker att han ska göra sin plikt så tror han att Guillou träffar ryssarna 5-10 gånger, snarare 10 är fem. Räknat på samma frekvens skulle Guillous möten har förekommit ca 100 gånger till 1972 eller när det nu slutade.
En sak framgår av båda redogörelserna. Pengar var viktigt för JG. De möjliggjorde att han höll hov nere på Tennstopet.
Det var fart och fläkt på den tiden. Guillou hade en del att betala av efter att ha suttit och supit med Anderz Harning i Paris en hel sommar.
Vad Säpo sa till JG:s chefer vet jag inte men att de skulle hålla käften ingick hur som helst. Så pass att de fortfarande gör det.
Eller?
Så Ifall man blir glad för 800 spänn fören artikel om centern eller att 2000 för att sälja ut namnen på amerikanska tjänstemän så är det nog samma typ av glädje som min bekant känner för sin förlorade njure ifall han får betalt för den.
Det varken JG eller för den delen min bekant förstått är att prislappen är rent illusorisk precis som utsläppsrätter eller liknande.
Skicka en kommentar