fredag 16 oktober 2009
Vem är arbetsgivaren?
Pojken i luftballongen var kvar på vinden hemma??!!
Ja, där ser man. En ny teori är att alltsammans var en reklamkupp. För vad undrar man. För pojkar eller ballonger?
Bodström med förnamn som börjar på T stod i andra kammaren och inledde med ett tal till en bredare församling av europeiska höjare. Temat var människohandel.
Vällovligt.
Bodström tittade i manus, hackade och försökte. Men det blev inget tal man kommer att minnas.
När översättaren översatte United Kingdom med Förenade Kungariket och för övrigt hade svårt att hänga med så svängde jag brutalt om till en annan kanal.
Men något senare medan kaffet bryggdes slog jag på igen när nyfikenheten tog över.
Lambertz med förnamn Göran och tillika nyligen justitieråd syntes i rutan.
Vad är det med de där killarna? Hur mycket kan en klippning kosta. Han såg ut att ha sovit i samma container som Bodström. För stor och för billig, fnasig skjorta, tillika en asful lila slirre på trekvart.
Om man tjänar strax under en hundring i månaden och ska representera Sverige inför det övriga inbjudna Europa, så har svenska skattebetalare som betalar en fet lön för att dessa herrar och damer ska se representativa, trevliga och förtroendeingivande ut, rätt att förvänta sig... ja vadå?
Slips? Jag vet inte. Men om man ser ut som om man kommer direkt från ett svettknull utan dusch så kan man lika gärna skippa slipsen ifall den ändå hänger på trekvart.
Bodström har förmodligen inte haft tid att träna på sitt tal. Han har ju mycket annat på gång. Ann Tiberg och Björn Häger har följt upp ett reportage i förra veckan Kalla fakta på Newsmill som på ett övertygande sätt vederlägger Bodströms svepande bortförklaringar till varför han inte syns så ofta i riksdagen.
Det blir ju lätt lite stakigt när man inte hunnit med att läsa igenom talet som dessutom var på svenska.
Lena Melin på Aftonbladet som annars är en av få på den tidningen som kan skriva något läsvärt har tyvärr en något suddig och förlåtande inställning till de extraknäckande ledamöterna.
Jo, de bör ha tentaklerna ute i samhället, tycker Melinskan.
Visst, men de är tillsatta av folket för att vara oväldiga och koncentrera sig på att tjäna folket för en lön som gemene sjukvårdsbiträde bara kan drömma om. Dessutom massor med gratisluncher och små vickningar, resor och extrafringisar för bostäder m m.
DÅ, kan man inom partierna komma överens om några veckor per år i LKAB-gruvan eller som kusk på soptransporten under sjukhusets kulvertar där urodomerna kommer flygande från sjundevåningen rätt i nacken på en. Utan lön förstås. Verkligen ett bra initiativ om det framlagts.
Nej, Lena Melin, tyvärr har du ibland en lite väl överslätande förståelse för partikamrater och ett liv som väl inte ligger alldeles bortom ditt eget.
Kräv istället att riksdagsledamöter har ETT jobb och EN lön.
Tyvärr verkar ”Gärna Medalj Men Först Ett Rejält Extraknäck!” verkar vara en modern variant på den gamla sosse parollen från ATP striden på 50-talet. Den vinner man nog inga val på 2010!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar