Spioner, Spioner och Spikar

Vad står det på Fritjof Nilsson Piratens gravsten?

Här vilar en man som under hela sitt liv sköt upp allting till morgondagen. På slutet ändrade han sig dock och dog här slutligen den...

Det är redan lördag. I morgon söndag kör Stryk Sanningen Sakta sin andra del av Ströberg eposet som började förra veckan.

Jag eldade ordentligt på mjukhuvudena på Kalla faktas redaktion när de blandade ihop en busgrogg på travet för ett år sedan. Det behövde dom. Men alla kan bli bättre. Man kan vara nykter alkoholist.

Det är högst troligt att redaktionen haft lite egenterapi efter bottennappet med travsporten.

Förra veckan dök nämligen namnet Ströberg upp.

Jag vet inte ens var jag har alla artiklar som jag mestadels skrev ihop med Christer Nordin och Anders Johansson i början och mitten av 80-talet.

Hade polackerna eller någon annan satt dit Ströberg för något okänt syfte. Fanns det en annan oupptäckt mullvad. Det var den typen av frågor vi brottades med på den tiden.

Det var efter att vår kompis åkt dit i Polen som jag började fundera ifall den där Ströberg kanske också landat efter en liknande lufttur. Det här var en tid då JAS 39 skulle upphandlas och ryska ubåtar flockades på våra grund.

Det var i slutet av ett kallt krig.

Jag talade om saken med mina kompisar och journalistkolleger Anders Johansson och Christer Nordin.

Kunde det vara en så tokig tanke att Ströbergs i och för sig ganska bisarra historia var sann och att det i så fall fanns en annan mullvad, spion inom säkerhetstjänsten alternativt ett mycket aktivt östspionage mot svenska försvaret.

Så vi petade och petade i historien och reste ett antal frågor runt själva domen, domsskälen et c.

Detta skrev vi om i en tidning som hette 7 dagar och som var ett svensk försök av SvD att ge ut ett veckomagasin som typ Newsweek eller Time.

Efter artikeln som fick en hel del uppmärksamhet fortsatte vi att forska i fallet Ströberg. Jag ska inte gå in på alla detaljer men frågorna vad flera än svaren.

Vi skrev också en större artikelserie för tidningen Arbetaren i fallet. Långsamt men säkert började allt fler journalister ställa sig tveksamma till ifall Bertil Ströberg verkligen var skyldig.

Förutom att domen var tveksam och i princip byggde på att Ströbergs historia var konstig så föreföll det helt otroligt att Ströberg själv skulle erbjuda sig att spionera för polackerna för futtiga 25 000 kronor.

Som chef för flygstabens sambandsavdelning hade Ströberg bland annat hela upphandlingsunderlaget för JAS39 Gripen.

Att Sverige skulle bygga ett nytt flygplan efter Viggen beslöts i den svensk riksdagen 1982 alltså året före Ströberg greps.

Man kan anta att det fanns många beslut och inriktningar som diskuterades i början av projektet. Teknikval och mångmiljardbeslut som kunde gå i ena eller andra riktningen. Där satt Ströberg som en spindel i nätet.

Man borde bara av den anledning haft många möjliga varianter till att någon ville provocera Ströberg.

Vi träffade Ströberg på Kumla där han satt dömd till sex år för grovt spioneri.

Förutom att Anders välte en kopp kaffe över en Lennart Borg en kille från försvarets säkerhetstjänst hände inget uppseendeväckande under mötet.

Ströberg vidhöll då som nu sin oskuld.

Han hade bra ekonomi, hade just blivit utnämnd till överstelöjtnant, låg visserligen i skilsmässa men det hela skedde under lugna former. Äktenskapet lappades senare ihop och håller fortfarande och hans fru Marianne som jag träffat ett antal gånger har hela tiden varit en klippa och slitit för att maken skall få upprättelse

Vad hände då?

Det finns två väsentliga delar i Ströbergs historien.

Bertil Ströberg hade som en följd av den då pågående skilsmässan skaffat en liten lägenhet på Valhallavägen. Under en promenad på Gärdet som ligger intill hade han bevittnat hur en person varit på väg att dras in i en mörk bil troligen SAAB.

Ströberg hade då enligt sin egen berättelse skyndat på och då hade bilen farit iväg och den person som han uppfattade som den som varit utsatt för något stod kvar. De slog sedan följe mot stan och mannen fick Ströbergs visitkort ifall det skulle hända något mer så att mannen skulle behöva hjälp eller av någon anledning behövde återknyta till händelsen.

Något senare får Ströberg ett brev från Sven-Roland Larsson med tvåhundra kronor i. Larsson identifierar sig som den som Ströberg stött på ute på Gärdet och frågar om Ströberg har lust att hämta ett paket åt Larsson.

Ströberg funderar lite fram och tillbaka men bestämmer sig till sist för att gå med på saken. Han tänker på mannen som verkat skärrad och i knipa. En man som nu skickat tvåhundra kronor och frågat om hjälp att hämta ett paket. Ströberg skriver tillbaka att han går med på saken och vill att paketet öppnas när han överlämnar det på Continental, ett hotell alldeles intill Vasagatan 1 där huvudposten finns. Brevet sänder Ströberg till poste restante Sven-Roland Larsson, Stockholm 1 på Vasagatan i Stockholm, alltså postens huvudkontor. Där ska han också hämta paketet till Sven-Roland Larsson.

När Ströberg dyker upp för att hämta försändelsen på posten får han sitt eget brev och sedan griper Säpo honom.

Anledningen att Säpo finns där är att de fått en propå från den polska ambassaden där en Sven-Roland Larsson sade sig ha information om nägra militära installationer som han vill sälja för 25 000 spänn. Han skickar också smakprov.

Denna del av historien börjar på taxistationen vid Centralstationen. En taxichaufför får en körning till polska konsulatets handelsavdelning om jag minns rätt. Han ska lämna ett brev personligen och får bra med dricks för körningen. På den polska beskickningen upplever taxichauffören det som om han är väntad där och han överlämnar brevet som alltså är från den ännu inte identifierade Sven-Roland Larsson.

Detta brev innehåller ett erbjudande om att spionera, alltså samma brev som nyss nämnts.

Taxichauffören kunde inte identifiera Ströberg som har ett mycket karakteristiskt utseende vid konfrontationen efter Ströberg gripits på Stokcholm 1.

Ungefär så. Det finns tiotals märkliga sidohistorier, men detta är i all väsentlighet fallet.

Reportrarna Lennart Peterson och Robert Eriksson på TV4:s Kalla fakta har nu tagit fram två nya omständigheter i fallet Bertil Ströberg.

De har utan tvekan gjort ett bra jobb.

Många har varit på det här fallet efter att vi började rota i det. Jan Guillou snodde vår research och stuvade om den i Rekordmagasinet. TV4 var på historien med Jonas Gummesson o s v.

Förra veckans reportage i TV4 gällde två väsentligheter. Den ena att en annan person dykt upp på ett postkontor i Solna och frågat efter post till Sven-Roland Larsson. Det är möjligt att detta är nytt.

Men det mest graverande är den historia som förre agenten och Sovjetinfiltratören Savemark berättade för Säpo 1984 efter att ha sett ett TV program om saken.

Han berättar om hur hans rapporter från den ryska beskickningen till den svenska underrättelsetjänsten kapades och skickades tillbaka till ryssarna med ett handskrivet följebrev som innebar att det kunde finnas mer att hämta för ryssarna från samma ställe. Brevet var undertecknat Sven-Roland Larsson.

Någon brände alltså Savemark 1957.

Rättegången mot Ströberg hade visserligen några hemligstämplade delar. Men det rörde sig i princip om platser som hade militär anknytning.

Frågan kan med fördel ställas. Vem brände Savemark? Ströberg var det med största sannolikhet inte. Han utbildade sig till pilot på den tiden.

Och varför undanhöll Säpo, Fst/Säk dessa uppgifter. Att namnet Sven-Roland Larsson skulle förekommit två gånger i spionsammanhang med 25 års mellanrum finns inte på sannolikhetskartan.

Det senare var vad vi sa 1983. Om det finns någon annan så går den fortfarande fri. 1984 efter att Ströberg satts i fängelse på Kumla så påminns Säpo om vad som hände 1957 och finns i deras arkiv. Frågan är vem eller vilka på Säpo som stoppade undan informationen och kanske viktigast; Vilket var syftet?

Jag läste för en tid sedan Tore Forsbergs memoarer. Tore var under många år den på Säpo som höll i trådarna vad gällde kontraspionaget.

Hans bok "Spioner och spioner som spionerar på spioner" innehåller en massa underrättelsemuntrationer men i Ströberg fallet har han inga nyheter och han tar inte heller upp händelsen 1984 med Savemark.

Tystnadsplikt?

Nu är det fanimej dags att rensa upp i garderoben på Säpo och gamla Fst/Säk.

Ströberg är idag 77 år. Har hans karriär och liv offrats så ska de skyldiga dras fram i ljuset. Levande eller döda!

För övrigt garderar vi Beanie M M med Debbie Brodda.

Spika Scully?

Till sist undrar jag liksom tidigare: Vem äger bilderna när Bertil Ströberg släpps från Kumla mitt i natten och som TV4 visade i söndags? Inte Tv4 i varje fall. SVT? Har jag mycket svårt att tänka mig. Björn Häger som numera jobbar för Kalla fakta och som just skrivit en bok om journalistik, etik m m kan säkert bidra med sakupplysning kring vilka regler som gäller.

En sak minns jag i varje fall tydligt. Den som höll i kameran utanför Kumla heter Victor Costa och den som stod bredvid den gången där hette Stefan Hagberg. Men var är Victor? Jag vittnar gärna!