tisdag 23 mars 2010

Hur djupt ska man gräva?



Återigen denne märklige man Jan Guillou.

Som sagt så har han anmält Expressen för deras avslöjande att han fick pengar mot kvitto av KGB.

Aftonbladet är en ivrig källa till överslätande. Kulturchefen där berättar glatt om hur hon själv kunde blivit värvad på 80-talet när hon mitt under Sovjetunionens övergrepp på Afghanistan glatt besökte en ungdomsfestival med ryska partipolitiska förtecken i Moskva.

PO Yrsa Stenius rycker ut och rekommenderar att Opionsnämnden ska klandra Expressen för avslöjandet av Guillou.

I helgen fick Mikael Ölander och Mikael Hylin Grävande Journalisters förenings pris ”Guldspaden” för sitt avslöjande om Guillou.

Idag är Aftonbladets Jan Josefsson ute och drar ännu en lans för att de inte borde fått priset.

Det var inte tillräckligt grävande nämligen enligt Josefsson och Guillou. Som exempel anför Josefsson den egna tidnings wallraffande och kartläggning av 932 bolag som sysslade med ”jobbcoaching” eller SvD, jajemensan, som kartlagt 4683 domar från Migrationsdomstolen.

Det är inte ofta AB varit överens med SvD.

Enligt Josefsson så läste Ölanders och Hylin är arbetsprocessen ”rena utfyllnaden” till att någon som inte gillade JG tipsade om Säpodokumentet.

”utfyllnaden” var förundersökningen i IB-affären, säkerhetskommissionens rapport och Peter Bratts självbiografi.

Man kan självfallet diskutera om hur många bolag, dokumentkilometer eller hyllmetrar man måste ha plöjt för att få ”Guldspaden”.

Så här skriver en Josefsson vidare:

”Arbetet med avslöjandet påstås i redovisningen ha tagit ”cirka fyra år med längre och kortare avbrott”. Man har med andra ord väntat i åratal på att få loss det där dokumentet och för att fördriva tiden har man läst några böcker.”


Det är ett jävligt fräckt påstående.

Men det riktigt köpta påståendet är ändå när Josefsson vrider om den inpetade tummen i ögat på Ölander och Hylin genom att säga de fått priset för att ” Jan Guillou för 40 år sedan umgicks med en KGB-officer.”

umgicks”???

Han levererade ju uppgifter under fem års tid mot betalning. Om juridikstuderande Jan Guillou sedan kan vränga om det till att han inte sysslat med agentverksamhet och spioneri så fine!

I varje normalopererad svensks ögon har Guillou sålt information till ryssarna. Om den informationen eller de talrika pratstunderna med Guillou inte var viktiga för ryssarna så hade de inte betalat Guillou.

Sedan kommer avslöjandet om IB.

Så är tågordningen vare sig Dan Josefsson vill det eller inte.

De dokument som Ölander och Hylin gick igenom är omfattande. Att det inte tog fyra år utan att de också arbetade med annat under tiden har de redogjort för. Det finns ingen tidning eller media i hela världen som låter några reportar jobba heltid i fyra år med ett avslöjande reportage, inte på Josefssons tidning och inte någon annanstans heller.

Inte ens om någon såg ut att ha Palmes mördare i en lite ask.

Trots sin oförskämda ton så väcker Josefssons lätt skrivna artikel frågor. Vad är grävande? Och vad är ett avslöjande?

Guillou själv liksom nu alltså Josefsson vill påskina att Expressens jobb inte skulle gett dem Guldspaden eftersom… ja, de hade inte grävt tillräckligt.

Jag har lite svårt att följa resonemanget.

En av Sveriges mest inflytelserika journalister genom tiderna har hemlighållit en väsentlig del av sin affärsverksamhet som bestod av att han sålde information till KGB. Dessutom ställer avslöjandet en rad nya frågor runt IB-affärens avslöjande som är en av 1900-talets stora skandaler.

Det är möjligt att Ölander och Hylin fick tips. Ofta börjar ett avslöjande med ett tips. Det är möjligt att Expressen jagade något större men att detta var vad som kom upp i nätet och den fisken var inte dålig.

Om man går igenom samtliga vinnare av Guldspaden så är jobben av rätt olika karaktär. En del är mer avslöjande än traditionellt grävande. Det är ju möjligt att Jan Guillou och Josefsson vill ändra på statuterna för Guldspaden som ges till:


"de journalister - verksamma i svenska medier - som genom engagerad och kunnig journalistik avslöjat eller skildrat väsentliga förhållanden som allmänheten förut inte kände till. Undersökningen skall vara ett originalarbete, självständigt genomfört".


Får man väl säga att det var. Det var en jätteintressant artikelserie. Det vore väldigt olyckligt om priset bara ges till tabelljournalistiken. Det är ändå en övervikt för vinnare som suttit någonstans och gått igenom tusentals dokument av olika slag som sedan lett till ett avslöjande.

Ett slitsamt och tidskrävande arbete. Jag har själv gjort många sådana jobb genom åren. Alla har inte varit lyckosamma kan jag säga. Ibland kommer man fram till att det inte fanns någon skandal.

Guillou tycker rimligen att det var mycket skrik och lite ull likt bonden som klippte grisen men alla vi andra, åtminstone jag är väldigt glad att detta kom fram.

Det reser nämligen en hel del nya frågeställningar.

Sedan kan man ju tycka att JG inte är så lite fräck som har mage att ifrågasätta en journalistisk utmärkelse där han själv är avslöjandet. Det är nog bara en person i Sverige i varje fall som klarar av det utan att skämmas.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Stefan

Om nu mot förmodan någon skulle göra ett riktigt revolutionerande avslöjande i Sverige så tror jag att den personen inte fick Guldspaden utan blev en ifrågasatt person. Hans heder skulle det tvivlas på, eventuellt något tvivelaktigt skulle tas fram för att visa på det. Kanske att han tillsammans med några dagiskompisar pallat äpplen som sexåring. Det skulle i spaltkilometrar utvecklas till en studie i krimenellt sinnelag och dålig moral. Jan Giullou har ju varit en ofelbar fixstjärna för journalister länge nu, jag har alltid funderat på vad vill egentligen och vad det är som gör hans ord så fantastiska.
Sedan tycker jag att måttet på ett bra avslöjande är att det leder till en bestående förbättring i systemet eller hantering av det avslöjade och då räcker det med ett snabbt ögonkast vid rätt tillfälle så kanske den bedriften är gjord. En absolut måttenhet går inte att ange med andra ord på var och hur det ska göras.
MVH
Roger

Anonym sa...

Jan G har gjort sitt. Nu kan han hålla sig till sina romaner. Någon grävande journaliste har han inte varit anser jag. ”Allt ljus på mig” är han paroll.
Det är konstigt hur man så lätt kan flytta sig mellan olika uppdragsgivare.
Ena dagen jobbar han för KGB och nästa dag för Timbros spionavdelning.
Vad han och Mats Svegfors kokade ihop på sin tid skulle man bra gärna vilja veta eller hur?

Störd/Nörd.