Ekdal och sextiåttorna!

Jag känner inte Niklas Ekdal. Jag har sett honom i TV och jag har väl möjligen också läst någon artikel av honom.

Nu har han skrivit en artikel på Newsmill.

Hans bakgrund är förutom journalistiken, underrättelsearbete på Försvarsstaben.
Ungefär så.

Nu skriver Ekdal lite docerande och lätt raljerande om något som han kallar sextioåttorna och åttioniorna. Det enda som stämmer i hans inlägg är att stavningsprogrammet protesterar kring benämningen åttioniorna.

Men, det borde väl enligt NE:s nomenklatura vara en enkel marknadsföringsfråga i ett kapitalistiskt samhälle.

Dålig marknadsföring alltså.

Sedan är det ju rätt lustigt att en kille som mot betalning och för det svenska försvarets räkning sysslat med analys är så djupt okunnig om vad som i grunden skiljer det som hände på 60-talet och det som hände 1989.

Några av kommentarerna till Ekdals artikel har redan berört det faktum att 68 var helt olika saker för olika människor. I Ekdals till synes förtvinade värld var och är 1968 års generation enbart en samling förvirrade drömmare som ”inte lämnade något bestående resultat” till skillnad från åttioniorna där det är ”tvärtom”.

Ekdal tror till och med att 89 års händelse kan vara ”kanske den allra lyckligaste” av tilldragelser i historien.

Men det var kanske så man höll på därute på Försvarsstaben, jämförde olika årtal. Fiffigt!

Först och främst så får man nog se det som hände inte just som det hände enbart då -68, utan som en utveckling efter andra världskriget, något värdefullt och betydligt mera långdraget och sammansatt än att några studenter gav sig ut på gatorna i Paris eller Prag eller råkade i bråk med polisen om USA:s krig i Vietnam.

Det fanns efter andra världskriget dels genom televisionens framväxt en snabbt ökad kunskap hos den enskilde medborgaren kring vad som hände i världen. Efterkrigstiden präglades av en framtidsoptimism och en förtröstan att länder tillsammans kunde lösa problem.
Kvinnorna hade i ökad omfattning kommit ut i arbetslivet och Sverige genomgick inte en utan två revolutioner efter kriget. Först en omvandling från jordbruks- och brukssamhälle till en allt starkare exportindustriell utveckling där vi genom att först hålla en femma på Tyskland och senare i andra världskriget en femma på de allierade, kunde ha en intakt industri och infrastruktur när resten av Europa låg i ruiner.

Senare under sextiotalet och sjuttiotalet när andra lite mer hungriga stater som Portugal, Tyskland och Japan började få igång sina industrier så fick vi konkurrens inom stål, varv och annan industri.

Innan hade ungdomar konfirmerats och sedan byttes kortbyxorna kjolen ut mot kostym och dräkt och man blev en ung gubbe alternativet ung dam.

Efter kriget växte det upp en helt ny generation, teknikvänliga och alltmer självständiga ungdomar som började klä sig annorlunda än tidigare generation. De skapade ny egen musik, lyssnade på annan musik, läste nya böcker etc.

Mycket av influenserna kom från Frankrike, Storbritannien och USA.

Den gemensamma nämnaren var att man ville skapa en annorlunda och bättre värld. Det var inte så att alla stod och citerade Mao. En del var emot Vietnamkriget och åt bara grönsaker medan andra käkade biff och demonstrerade mot kärnvapenmakterna.

Dessutom var, som Ekdal mycket väl vet 60- och 70-talets politiska liv ingen enhetlig rörelse.

Den rymde alla möjliga olika politiska och idémässiga riktningar. Jag skulle vilja påstå att efter krigstidens politiska omvälvningar som kulminerade under 60- och 70-talet i väst men först tiotalet år senare i öst, var en betydligt mera komplex politisk omvälvning och dessutom inte alls helt skiljt från det som hände 1989.

Jag skulle vilja påstå att Ekdal totalt har missuppfattat vad som egentligen hände på 60-talet och 70-talet i Sverige.

Då grundlades följande icke oväsentliga förändringar: skola och utbildning, mode, verkligt medlemsinflytande i fackföreningsrörelsen, syn på tredje världen, orättfärdiga krig, antirasism, ökat inflytande för kvinnor, ifrågasättande och kritiskt tänkande, en stärkt uppfattning att varje människa betyder något i ett samhälle. Att vad en varvsarbetare säger kan få konsekvenser för ett helt land.

Dessutom en bred politisk debatt om att Sovjetunionen och senare Kina trots yttre epitet kanske inte var arbetarklassens dröm.

Jag säger inte att allt började 1968. Det var en process som ledde framåt mot Sovjetunionens upplösning.

1989 var kvalitativ förändring av ett långvarigt motstånd mot överheten i öststaterna och Sovjetunionen.

Det motståndet fortsätter vare sig det handlar om utnyttjade ungdomar på callcenter eller politiska omvälvningar det forna öststaterna.

Eller var oligarkerna och Putin vad ryssarna drömde om när någon nämnde ordet ”demokrati”?

Frihet för hundratals miljoner. Ja, absolut. Mina kamrater ur 1968 års generation hade inget till övers för öststatskommunismen.

Jag antar att man inte direkt gick man ur huse och demonstrerade på Ekdals gamla arbetsplats när ryska trupper dundrade in i Prag i augusti 1968.

Så vad är det vi ska vara så glada för. Frihet från socialismen? Säker som den då gestaltades. Men jag är helt övertygad om att även en glad applådåska över kapitalismens lov som Ekdal, inser att när man trängt sig igenom muren och druckit ett par bira med västtyskarna så återstod problem som möjligen är annorlunda men inte obetydliga. Samma problem som idag tjugo år senare. Man kan inte äta frihet nämligen.

Så när Ekdal lite föraktfullt talar om ”nästa gäng” så ska han nog vara en smula ödmjuk. Det kan ju tänka sig att ”nästa gäng” precis som sextioåttorna har en och annan god idé till skillnad från den före detta analytikern och redaktören själv.

En dramatisk hundpromenad, flashback och

Så var det dags igen.

Gick en längre promenad med Herr S. Han har varit lite seg av sin infektion i tassen, antibiotika m m men nu var han på hugget igen.

Gick nere vid Hornstulls strand alldeles innan Långholmen. En grusstig alldeles intill vattnet.

Det kommer en hund emot oss. Först tror jag att den är lös eftersom den går sex eller sju meter framför en ung tjej som jag uppfattar som ägaren. Men sedan ser jag att hon har ett fluglinekoppel. Samtidigt ser jag att hon också har en Pitbull i andra änden. En tik men en Pitbull och jag hatar den typen av hundar. Min egen Parson Jack Russsel är alldeles fullt tillräckligt.

Min grundsyn när det gäller, Pitbull, Amstaff m fl är att vid något tillfälle så har alla idioter samlats i ett gathörn och bestämt att dom ska köpa hundar som liknar dom själva. Så måste det ha gått till.

Så jag stannar så att fluglineägaren ska hinna veva in sin hund. Jo, jag glömde att unga fröken slug höll på att knappa in ett mess samtidigt till någon kompis. Perfekt läge för multitasking!

– Det är ingen fara, säger hon segt, fortfarande med mobilen i hand och börjar lite håglöst veva in fluglinan medan jag väntar.

Men det var det.

Plötsligt far det nämligen en Pitbull genom luften vildsint morrande med sikte på Herr S som inte är sen att visa staketet.

Messbruden har nu vevat sig fram så hon är tre meter ifrån sin hund.

Tiken far i en båge genom luften och jag sliter Herr S en meter upp i luften snett till höger där han stannar hängandes arg som ett bi. Just när tiken precis ska klippa honom på sin färd genom luften suger jag tag i Pitbullens halsband. Det var ungefär två centimeter mellan deras käftar och fluglineägaren har nu faktiskt ökat takten en smula.

– Oj, hon brukar inte… ursäkta… säger hon och bestämmer sig äntligen för att stoppa ner mobilen.

– Åo1+eg i9598t588848twq&

Man har inte en Pitbull i en fluglina. Man har den i kort koppel och intill sig när man passerar en annan hund som man inte känner och man bör ha grundläggande kännedom och trigonometri innan man pissar sin hund på en två meter bred stig.

Jag tänkte slänga hunden i sjön men sedan ångrade jag mig och gav tillbaka den till en lätt skakande frk mess.

Händelsen förde mig tillbaka till förra veckans knarkdebatter i SVT och TV4 där flumhögen Christian Gergils i den senare kanalen tyckte att istället för polis och batonger kunde man krama knarkare.

Hans sköna hundblandning består av Rotweiler, Amstaff och Christian Gergils. Han har tre sådana blandrashundar alltså om det var någon som missförstod föregående mening.

En skön kille Farmen-Christian. F d polare med millesbombaren, kräft- och parkeringsbotkungen Hinze. Sin sambo ansåg i varje fall rätten inte att han kramat tillräckligt mycket 2005. Sedan stämde han Expressen och fallet är överklagat till HD. Ekdals börjar bättre än någonsin 2009.

Fackföreningsmannen Björn Söderbergs mördare Hampus Hellekant ska visst bli läkare igen. I Uppsala denna gång. Kom igen Ekdal. Ge grabben en chans!

Nu ska jag gå ut i verkstan och tillverka ett ordentligt självförsvar. Det ser ut att bli ett stökigt år.

En planka, två järnspikar(koppar går lika bra), en 220 volt sladd av valfri längd, kontakt till vägguttaget. Spika i spikarna i plankan, koppla sladden till eluttaget i väggen, Mycket bättre effekt än t ex maze för att inte tala om pepparspray. Placeras lämpligen i hallen i händelse av inbrott eller obehagligt besök från tvättstugemaffian. Något för AB att testa kanske. Kan färdigställas i mobil version med bilbatteri(på ryggen). Fritt efter en idé från Rolig Teknik 1987.

Lycka till!

Ny, Nygammal eller ingen Kanin i hatten

Spänningen stiger!

Det är onsdag morgon i Paradiset och det regnar. Dessutom är det kallt.

Hunden ligger utsträckt som en eldgaffel bredvid och tycker livet är skit.

Såg att någon ska berätta om Svanstedts träningsmetoder hos Ekdahl ikväll. Det blir nog roligt. Stig H Johansson ska vara där så då kan väl inte Ekdahl köra sina vanliga sveprutiner. Honom tappade jag totalt förtroendet för när han ledde ett program om fotbollsträning och unga spelare, samtidigt som hans egen son höll på att skriva på för Juventus eller vilken klubb det nu var. När Ekdahl började blaja om hur fint det varit på ett träningsläger där han uppenbarligen själv varit med en person som deltog i studiodebatten så hittade jag den lilla underbara uppfinning längst ner till vänster på apparaten. Där kunde man verkligen tala ett visst övertag i debatten. Tror ni på programledaren eller bilhandlaren därborta?

Men även solen kan ha sina fläckar och jag ska helt säkert titta ikväll.

Det vore faktiskt en härlig revansch för Kalla fakta som total struntat i kritiken mot programmet om de nu kan rycka upp en ny kanin ur hatten. Det är kanske rånarhuvan som fått några Lattjo Lajban DVD och en pepparkaka för att ställa upp i rutan.

Men tänk om det är Frank Nilsson som istället berättar om att man inte alls använt grisfösare under de två och ett halvt år han jobbade hos Svanstedt.

I början av det här året slutade Frank hos Svanstedt. Det var ingen schism av vad man kunde förstå. Frank hade jobbat länge hos olika tränare och kände att han inte kom vidare. Han ville utvecklas. Ungefär så beskrev han sitt beslut. Det var många som tyckte det var synd. Jag var en av dom. Jag skrev ett inlägg om att man borde uppföra ett par Gros Bois efter franskt mönster där man har tillgång till allt, banor, veterinär, hagar, stallar, bostäder till en rimlig hyra som gör att små tränare eller sådana som vill trappa ner kan fortsätta inom travet.

Då nämnde jag Frank som exempel. Frank har sagt att han inte sett någon använda grisfösare under de två och ett halvt år han jobbade hos Svanstedt, vilket är ganska precis samtidigt som rånarhuvan har sett grisfösare användas.

Frank jobbar nu som expertkommentator. Han har inga bidningar till Svanstedt. Är Frank dum i huvudet. Nu pratar vi om livfulla historier där en travhäst kommit in till stallet med blödande knän och tvåhundra i puls efter att ha fått smaka på grisfösare på rakbanan. Om den händelsen verkligen inträffat undrar man vad Svanstedt och Glenn H. Persson drog för slutsats av saken. Att det fungerade? Skulle en sådan händelse undgått Frank Nilsson som jobbade som lärling där och redan då var en aktad kusk i Sverige. Inte ens om han varit på semester skulle ryktet undgått honom och han skulle säkert frågat vidare till han fick reda på vad som hänt.

Sedan finns det 22 andra som skrivit under ett öppet brev till Travronden och som jobbar hos Svanstedt. De har inte heller sett någon grisfösare och en hel del jobbade under den aktuella perioden när detta skulle ha hänt.

Eller också ljuger hela gänget. Kollegialt.

Men tänk om det är precis tvärtom. Någon har lackat ur som jobbar hos Svanstedt.

Favoritpasshästen försvann kanske. Hur kunde han? Personen hade misskött jobbet eller det hade uppstått någon motsättning om vad som helst. Sånt händer kanske t o m på TV4. Jag läste i Resumé att TV4-chefen Jan Scherman sparat en del av de inte så snälla breven från folk i sitt skåp för framtida användning. Ja, ja, jag har i varje fall inte skrivit något brev till Scherman men lite scary låter det allt. Man trodde ju att det bara var love and peace i teve världen. Men tillbaka till Svanstedt. Någon blir förbannad och drar en eldosa i baken på en av Svanstedts hästar och sprider ut ett rykte om att detta gjorts på chefens order.

Eller något händer med en häst. Den blir skrämd och skenar och sedan sprids ett rykte om att någon använt grisfösare.

Ja, varianterna är många. Enligt en rosa tränare så är det nu hela fyra stycken som ska träda fram. Många kaniner blir det. En långkörare hela våren med Kalla fakta.

Det bästa som kan hända nu är att Jordbruksverket överlämnar ärendet till polisen.

Då får det en rättlig prövning. Annars kommer samma person som nu väntat i två år att anmäla saken men spritt ur rykten under tiden att fortsätta att tugga. Antingen får personen rätt i domstol och då är Svanstedt tid som stjärntränare ute före evigt. Personen får en stjärna i kanten och alla glömmer det bedrövliga programmet, den bristande etiken eftersom man ändå lyckades få fram någon som visade att djur i Svanstedts träning for illa.

Eller också blir det tvärtom. Vi får se.

I kväll är det nog hur som helst TV4:s sista chans att göra troligt att något i programmet var korrekt och sakligt. Så det är nog inte så lite på spel för Kalla fakta heller.

För mig spelar det ingen roll ifall person utan rånarhuva dyker upp ikväll. Det behöver inte betyda att den personen blir trovärdigare. Vad har ändrats för den personen. Ingen trodde på vad den sa utom möjligen mamma. Inte inom travvärlden i varje fall och det smällde nog högre också för den personen som i första hand ville nita Svanstedt och i andra han värna om djurskyddet. För hade det gällt djuren så hade den personen först och främst anmält saken för två år sedan. Det skedde inte. Sedan hade han eller hon gått ut och stått upp för djuren i en domstol. Så skedde inte.

Så nu får vi se vad Ekdahl, Åsard & Co har kokat ihop för mäktig röra den här gången.

Under tiden han hunden flyttat sig till resväskan som han bevakar av princip. Jag ska koka en kopp te och sätta igång med andra väsentligheter.

PS Ursäkta den dåliga montagekvalitén på Ekans Trollerilåda.Paint är inget höjdarprogram. DS