söndag 4 januari 2009

Forskardrömmar del 3 "den lilla blå"


Ur Wångens 43 hästarsstudie


Jag kan inte släppa det där med Spikens gräsätande. Ingen verkar veta varför hundar äter gräs. Hills vet det inte. De föreslår att en del hundar äter gräs för att de behöver det, andra för att det är gott och en del för att spy upp något eller rensa tarmarna.

Nu ska det sägas att det är bara ibland han går på exkursion bland olika grässorter i backarna. Jag har fått för mig att han jagar någon mycket speciell mineral som han behöver ibland. Eller också är han bara en idiot som äter gräs när det till och med hänt att folk serverat honom rå oxfilé på gatan. Käka räkor i egen flygfåtölj á 8000 spänn. Salladsteorin verkar också avlägsen för den här lilla petröven.

Förutom Pigge eller vad den stackars Jack Russeln hette som hamnade i händerna på den usla och hårdhudade vegetarian Lisa som vi kände så vet de flesta hundägare att hundar härstammar från varg som huvudsakligen äter kött och gärna ratar kravmärkta grönsaker sen må de vara hur goda som helst.

Men varför plockar han bara ut vissa speciella grässtrån. Jag kan inte släppa det.
Jag var inne och föreslog för Carina att man kunde frysa färskt gräs. Alltså till hästar.
Men hon kollade klockan och konstaterade att istället för att boka om Austrian till Erbil till slutet av månaden som planerat så kanske hon skulle ta flyget redan på onsdag.

Det var inte många som trodde på popcorn i början heller. Min farmor trodde på det men hade inte riktigt fattat hur det fungerade, alltså att man skulle lägga locket på. Nu pratar vi 1960. Det var många popcorn i hela köket när vi lyssnat färdigt på C G Hammarlunds ”Bilradion”. Många popcorn.

Jag älskar det där ovanliga idéerna. Jag har träffat många dårar i mina dagar. Som det där tjejen som hade tagit sig från New York i en röd VW cab och dök upp i Managua mitt under valkampanjen 1984. Då hade hon passerat Mexico, Guatemala och Honduras i sin cab. Jag minns inte hur många fronter hon passerat. Att hon inte blivit både rånad, våldtagen och mördad var en rent under. Jag antar att det fortfarande finns folk som inte hämtat sig från när hon fräste förbi i sina Guccibrillor och höga näsföring. Det var innan Tom Ford dök upp. På Gucci alltså.
Jag minns inte vad hon hette för El Perro(Per alltså) och jag stack iväg på en båttur och blev nedsketna av höns den natten. Byn som vi skulle till hade hunnit brinna ner innan vi kom fram så det var bara att vända tillbaka över den stora, stora sjön där man en gång i tiden tänkte anlägga Panamakanalen. En ko hissades ombord i en kran. Fast då för länge sedan skulle den antagligen döpts till Nicaraguakanalen. Där missade Nigaragua ett gäng militärkupper med amerikansk inblandning.

Antagligen missade man Graham Greene också.

Mr Potter upptäcker att det är problem att driva en grönsaksrörelse och därmed är vi med hjälp av Panama och Graham Greene´s ”The Little Horse Bus” från 1952 inne på hästar.

Det var samma år som den 74 årige Bion Shively, en veteran från spansk-amerikanska kriget vann Hambletonian med Sharp Note. Sharp Note var alltså hästen ifall någon funderar på den saken.

En hästmage innehåller två olika typer av slemhinnor som alltså täcker magens yta. En körtelfri och en som producerar saltsyra. Varför saltsyra? Försök själv tugga i er lite hö så förstår ni säkert varför hästar behöver saltsyra. Från kemilektionerna minns vi alla lackmuspappren som färgades olika beroende på ifall en kemikalie var sur eller basisk. En sur mage är aldrig rolig.


Varken för häst eller människa. Saltsyra har en lågt pH-värde och är alltså sur. I hästen har saltsyran ett så lågt pH-värde att den skulle kunna bryta ner och skada slemhinnan. Det har den som uppfann hästen tänkt på. Därför skyddas slemhinnan av en annan kemikalie, bikarbonat i form av en slembikarbonatbarriär. På så sätt ska ett lagom pH-värde som inte skadar magen upprätthållas är det tänkt. Men den körtelfria delen av magsäcken saknar detta skydd.

Hästens mage är liten i förhållande till djurets storlek producerar magsyra hela tiden. Även när den inte äter. Fodergivningen är alltså väsentlig för om hästen ska drabbas av magsår. I Graham Greene´s bok så står hästen framför vagnen och äter hö ur en tornister. Det är inge dålig idé.

Grovfoder har en bra funktion för att absorbera magsyra. Men det beror också på vilket grovfoder och hur det ges samt hur detta kombineras med annat foder. En jämn fodergivning är bättre än en ojämn. Andra faktorer som anses påverka är dagliga rutiner, mediciner, tex viss typer av antibiotika, allmänna stressfaktorer, träning, tävling, stallning, boxar, möjligheter till lösdrift, ljus mörker, allmän trevnad m m.

Magsår hos häst finns rapporterad i den vetenskapliga litteraturen i Sverige sedan 1924. Men det är först under de senaste 50 åren som forskningen utvecklats kraftigt.

På skissen ovan ser vi hästmagens två delar. Det är den övre delen som upptar ungefär hälften av magsäcken den så kallade blindsäcken där slemhinnan är som mest känslig för den sura magsaften(Murray 1989).

Som ni kanske kan se på skissen ovan så går det ett streck över magsäckens två delar. Här är ett smalt band av så kallade cardiakörtlar och ett slemhinneveck(margo plicatus se bild ). Denna del ska skydda den känsliga slemhinnan mot angrepp från den kraftigt sura magsaften(Björnhag 2000).

När fodret kommer ner i magsäcken så påbörjas en jäsningsprocess i övre delen, i blindsäcken. Mikororganismer jäser stärkelse till mjölsyra. pH värdet i den övre delen, blindsäcken ligger normalt på 5,5(7 är neutralt, lägre surare och högre basiskt).

I fundusdelen som alltså är den lägre delen av magsäcken tillsätts magsaft till fodret som får ett lägre pH-värde kring 2,5-3,0. Jäsningen upphör när pH-värdet blivt för lågt för att mikroorganismerna ska kunna arbeta(Björnhag 2000). Magsaften har en hämmande och desinficerande effekt på bakterier som kan komma med fodret. Magsyran innehåller bla slem, saltsyra och enzymer. Olika foder stannar olika länge i hästens mage. Normalt mellan en och sex timmar. Det grova fodret stannar några timmar medan kraftfoder stannar längre upp till sex timmar eftersom det har mindre volym.

Nu undrar den uppmärksamme läsaren när den blå lilla saken jag sluddrade om tidigare dyker upp men bara lugn jag har inte slarvat bort den. Absolut inte.

I magsäckens nedre del finns den så kallade körtelslemhinnan. Den skyddas av en slembikarbonatbarriär. Vi låg pH så frigörs bikarbonatjoner. En annan skyddande funktion har nybildningen av så kallade epitelceller. Ifall epitelet skadats kan en sådan reparation ske på bara några timmar.

Det finns en massa kemiska substanser som har betydelse för hästens mage som vi eventuellt kan komma i på senare men nu ska jag prata om den blå lilla saken.

Jo, den kallas SmartPill GI. Dr Frank Andrews vars forskning jag varit inne på tidigare har påbörjat en studie under 2007. Jag har faktiskt inte hunnit fråga honom hur det gått.

Men själva principen är enkel. Amerikansk. Egentligen för människor. Jag har bifogat en länk nedan så ni själva kan studera hur det hela fungerar.

Som människa så stoppar man in en liten blå sak i munnen. Det är en sändare och en pytteliten maskin som registrerar vad som händer medan den vandrar genom matsmältningsystemet. Den mäter hur lång tid den är i olika delar av kroppen t ex magen, tjocktarmen, tunntarmen, pH i olika delar och tryck.

Tycker ni det låter kletigt. Lugn. Den lilla blå som har storleken av en vitamintablett går igenom systemet och samtidigt skickar den information till en liten dator som är lite större än en mobil som du har fäst vid bältet. Till sist skiter man ut den och jag antar att det är en engångsmätare.

Med den hoppas man kunna ta fram information om pH inte bara i människor utan också i hästars mage och det är det som Frank Andrews ska ha påbörjat.

En liten blå sak.





http://www.smartpillcorp.com/index.cfm?pagepath=Search/SmartPill_Corporate_Video&id=483

Inga kommentarer: